14
Statsutskottets utlåtande nr Öl.
Nr 51.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder
för en effektiviserad sysselsättnings- och arbetsterapi.
(3:e avel;)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln (punkt 96)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Utbildningskurs
för sysselsättnings- och arbetsterapeuter för budgetåret 1949/
50 beräkna ett anslag av 60 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 42, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 28 januari
1949, föreslagit riksdagen att till Utbildning av sysselsättnings- och arbetsterapeuter
för ifrågavarande budgetår anvisa ett anslag av 60 000 kronor.
Kommittén för partiellt arbetsföra och statens sjukhusutredning av år
1943 ha i juli 1947 avgivit gemensamt betänkande med utredningar och förslag
angående sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter
m. in. (SOU 1947:44). Sedermera har sjukhusutredningen i juni
1948 avgivit betänkande med synpunkter och förslag rörande sinnessjukvården
(SOU 1948:37).
I betänkandena har understrukits behovet av en utbyggd sysselsättningsoch
arbetsterapi ej blott vid anstalter för mera långvarigt kroppssjuka samt
för sinnessjukvård utan även vid lasarett, epidemisjukhus o. d. Det framhålles,
att en väsentlig förutsättning för åstadkommande av en effektiv
patientsysselsättning är, att verksamheten ställes under sakkunnig ledning.
Kommittéerna ha därför föreslagit anställande av särskilt utbildade befattningshavare
benämnda sysselsättnings- och arbetsterapeuter. Antalet sådana
befattningshavare har för sanatorier, vanföreanstalter och därmed jämförliga
anstalter beräknats till 73, för lasarett och andra kroppssjukhus till
ca 200 samt för sinnessjukhus till 185. Då härjämte föreslagits 17 tjänster
som föreståndare för arbetsterapi skulle det totala antalet terapeututbildade
befattningshavare komma att uppgå till omkring 475.
Utbildningen av terapeuter föreslås tills vidare förlagd till slöjdföreningens
skola i Göteborg och avses omfatta dels teknisk utbildning i ett 10-tal
ämnen, dels socialmedicinsk undervisning. Utbildningstidens längd beräknas
till fyra läs- och övningsterminer, kompletterade med sex månaders förpraktik
på sjukhus och nio månaders assistenttjänstgöring på sjukhus eller
vårdanstalt, där terapeut finnes.
Statsutskottets utlåtande nr 51.
15
Som inträdesfordringar föreslås bl. a., att sökanden skall ha fyllt 19 år
samt ha normalkompetens eller realexamen eller två kurser vid folkhögskola
eller därmed jämförlig utbildning.
För terapeuter vid statliga sjukhus och vårdanstalter samt manliga sådana
vid sinnessjukhus föreslås placering i 13 lönegraden. Kvinnliga terapeuter
vid sinnessjukhusen ha i avbidan på resultaten av utredningen rörande
likalöneprincipen föreslagits skola hänföras till 12 lönegraden. —
De årliga kostnaderna för utbildningen ha beräknats till 82 800 kronor, vartill
komma vissa engångskostnader, beräknade till 4 000 kronor. Under
första året anses medelsbehovet kunna begränsas till ca 55 000 kronor.
Statsverkets årliga kostnader för en utvidgad sysselsättnings- och arbetsterapi
ha för statliga eller statsunderstödda sjukhus och vårdanstalter
utanför sinnessjukvården uppskattats till 220 000 kronor och för sinnessjukvården
till omkring 700 000 kronor.
Beträffande de yttranden, som avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer,
torde få hänvisas till propositionen.
Departementschefen finner behov föreligga av en effektiv sysselsättningsoch
arbetsterapi vid sjukhus och vårdanstalter. Mest angeläget anses därvid
vara att tillgodose behovet vid anstalter för huvudsakligen långvarigt sjuka
eller invalidiserade. Ehuru de sakkunniga anfört vägande skäl för sin uppfattning
om behovet av särskild personal för ledning av denna verksamhet
kan departementschefen i nuvarande läge icke förorda en utvidgning av
personalorganisationen. Med den nu rådande bristen på sjukvårdspersonal
anses det nödvändigt, att ansträngningarna inriktas på att söka bibehålla
nuvarande vårdstandard, medan förbättringar av denna måste komma i
andra hand. Departementschefen tillstyrker emellertid, att försöksvis utbildning
anordnas av ett antal redan inom sjukvården arbetande befattningshavare
för att handhava sysselsättnings- och arbetsterapi, varvid främst
lämpliga skötare och sköterskor vid sinnessjukhusen anses böra komma
i fråga. Möjlighet förutsättes dock skola lämnas öppen för att i undantagsfall
mottaga även annan sökande, som äger särskilda förutsättningar för
uppgiften.
Utbildningen föreslås skola förläggas till slöjdföreningens skola i Göteborg.
Med hänsyn till den föreslagna rekryteringsprincipen anser departementschefen
det icke lämpligt alt uppdraga alltför snäva riktlinjer i fråga
om inträdesfordringar, utbildningstidens längd, krav på förpraktik in. in.
utan den blivande kursledningen föreslås skola lämnas relativt fria händer.
Det borde exempelvis undersökas, om icke för elever med vissa förkunskaper
kan anordnas kompletterande utbildning. Som mål för utbildningen
anses dock böra uppställas det kunskapsmått, som avses med den av de
sakkunniga föreslagna tvååriga kursverksamheten. Vidare förordas, att utbildningen
ställes under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning
och att den närmare ledningen anförtros eu av överstyrelsen utsedd kursnämnd.
Den föreslagna, begränsade försöksutbildningen har icke givit depaite -
16
Statsutskottets utlåtande nr 51.
mentschefen anledning att till principiellt övervägande upptaga frågan om
särskild löneställning för befattningsihavare med verksamhet inom sysselsättnings-
och arbetsterapien.
Kostnaderna för verksamheten beräknas för nästkommande budgetår till
60 000 kronor.
Utskottet. En väl organiserad sysselsättnings- och arbetsterapi torde otvivelaktigt
inom stora områden av sjukvården ha en betydelsefull uppgift
att fylla för höjande av vårdens kvalitet och underlättande av patienternas
återinträde i förvärvslivet. Detta torde särskilt vara fallet i fråga om sinnessjukhus,
sanatorier, vanföreanstalter och liknande anstalter för vård av huvudsakligen
långvarigt sjuka eller invalidiserade. Vad däremot beträffar
kroppssjukhusen och därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar, torde behovet
av terapeutisk verksamhet — närmast sysselsättningsterapi — icke i
samma utsträckning göra sig gällande. Härtill bidraga i främsta rummet
de vid dessa anstalter i allmänhet korta vårdtiderna ävensom det förhållandet,
att patienternas tid numera i stor utsträckning tas i anspråk för behandlingar
av olika slag.
Ehuru utskottet delar uppfattningen, att en effektivisering av nu ifrågavarande
verksamhet inom vissa områden är erforderlig, hyser utskottet starka
betänkligheter mot att i det nuvarande läget vidtaga åtgärder, som syfta
till en omfattande utbyggnad av verksamheten och medföra ökat personalbehov.
Med den rådande bristen på sjukvårdspersonal föreligga avsevärda
svårigheter att bibehålla den nuvarande vårdstandarden. Utskottet delar
därför departementschefens uppfattning att man för sysselsättnings- och
arbetsterapien vid landets vårdanstalter i huvudsak måste lita till den personal,
som redan finnes tillgänglig för verksamheten. I anslutning härtill vill
utskottet erinra om vad Svenska stadsförbundet och Kalmar läns södra landstings
förvaltningsutskott anfört i fråga om patienternas deltagande i arbetet
på vårdavdelningarna. I den rådande personalbristen inom sjukvården torde
en sådan form av sysselsättning — som lär ha praktiserats och givit goda
resultat bl. a. i England -— vara särskilt beaktansvärd.
Med hänsyn till vad ovan anförts vill utskottet i princip förorda, att man
på detta område går fram med stor försiktighet och att verksamheten till en
början får försökskaraktär. Som en följd härav torde även de av utredningarna
uppdragna riktlinjerna för verksamheten i vissa hänseenden böra omprövas.
I fråga om den av kommittéerna föreslagna utbildningen har medicinalstyrelsen
i sitt yttrande framhållit, att densamma synes alltför omfattande,
speciellt beträffande de teoretiska studierna, samt att kravet på terapeuternas
utbildning utan olägenhet torde kunna sänkas väsentligt. Utskottet delar
denna uppfattning och vill ifrågasätta, om icke utbildningen åtminstone
till en början borde inriktas på ett större antal korta kurser. Såsom departementschefen
framhållit synes det lämpligt att i första hand utbilda
personal, som redan arbetar inom sjukvården. Även andra kategorier böra
Statsutskottets utlåtande nr öl.
17
dock kunna komma i fråga, därvid bl. a. möjligheterna böra övervägas att
inom denna verksamhet bereda partiellt arbetsföra lämplig sysselsättning.
Utskottet ifrågasätter vidare, om icke de av kommittéerna föreslagna fordringarna
för inträde till kurserna satts väl högt. Vid valet av kursdeltagare
torde avgörande hänsyn böra fästas vid att vederbörande äga naturlig fallenhet
och intresse för verksamheten.
Då såsom ovan anförts verksamheten bör bedrivas med försiktighet och
tills vidare ges försökskaraktär, vill utskottet jämväl förorda, att möjligheterna
att förenkla administrationen av kursverksamheten omprövas.
Under åberopande av det anförda får utskottet med tillstyrkande av
Kungl. Maj :ts förslag beträffande medelsanvisningen hemställa,
att riksdagen må till Utbildning av sysselsättnings- och
arbetsterapeuter för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln
anvisa ett anslag av 60 000 kronor.
Stockholm den 22 mars 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 48.
2 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. ti samt. Nr 48—52.