Statsutskottets utlåtande nr 43.
7
Nr 43.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring i bestämmelserna om disposition av
krigsmaterielverkets rörelsekapital.
(l:a avd.)
I propositionen nr 73 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 25 februari 1949,
föreslagit riksdagen godkänna de ändrade grunder för dispositionen av krigsmaterielverkets
rörelsekapital, som av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll
angivits.
Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1943:344 (bil. 12, p. 11) anvisade
riksdagen (skr. nr 500) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44, bland annat, till Rörelsekapital för krigsmaterielverket ett investeringsanslag
av 75 miljoner kronor i fonden för förlag till statsverket. Såsom
av propositionen framgår beräknades detta anslag för sådana utgifter i verkets
rörelse som icke från början kunde hänföras till bestämda anskaffningsanslag,
nämligen 25 miljoner kronor för gemensamma inköpsorder och 50 miljoner
kronor för anskaffning av råvaror, som måste tillhandahållas leverantörer. I
anslutning härtill föreskrevs, att för inköp av råvaror icke finge användas
större belopp än som motsvarade högst 50 % av värdet av utav krigsmaterielverket
utlagda beställningar och de beställningar, som väntades komma att
av verket utläggas på grund av till förfogande ställda anslag.
I skrivelse den 11 januari 1949 har krigsmaterielverket gjort framställning
om rätt för verket att taga rörelsekapitalet i anspråk i större omfattning än
enligt hittills gällande bestämmelser varit möjligt. De vidgade dispositionsmöjligheter,
som verket sålunda begär, avse vad verket kallar planeringsköp
och lagerköp.
Departementschefen har framhållit, att redan det nya budgeteringssystem,
som från och med innevarande budgetår genomförts beträffande anskaffning
av flygmateriel och i årets statsverksproposition föreslagits jämväl beträffande
vissa materielanskaffningar för armén och marinen, föranledde en
huvudsakligen formell ändring av bestämmelserna om disposition av krigsmaterielverkets
rörelsekapital, såvitt avsåge inköp av råvaror. Yerkets inköpsmöjligheter
i detta hänseende borde anslutas även till de bemyndiganden
att utöver årsanslagens belopp beställa materiel som lämnades försvarsgrensförvaltningarna.
De förslag till vidgade möjligheter för krigsmaterielverket att taga i an -
8
Statsutskottets utlåtande nr 43.
språk sitt rörelsekapital, som verket framlagt, ka, framhåller departementschefen,
i princip icke föranlett erinran från remissmyndigheternas sida. Med
de s. k. planeringsköpen ville krigsmaterielverket erhålla ökade möjligheter
till ekonomisk planering av sådana inköp av material och materiel som regelbundet
återkomma.
Det har, framhåller departementschefen, under senare tid visat sig nödvändigt
att medgiva inköp av den art som krigsmaterielverket här benämnt
planeringsköp. De fall som förekommit hade gällt sprängämnen. Detta
material hade varit och vore alltjämt så svåråtkomligt att de tillfällen som
yppat sig att anskaffa detsamma måste utnyttjas. Kungl. Maj:t hade sålunda
i några fall bemyndigat krigsmaterielverket att anlita rörelsekapitalet för anskaffning
av sprängämnen till kvantiteter som beräknats komma att upparbetas
vid ammunitionsanskaffningar framdeles för att täcka befintliga
brister i ammunitionstillgången. Anskaffningarna hade huvudsakligen skett
genom import. I ett nu aktuellt fall hade emellertid sprängämnesförsörjningen
i viss omfattning säkrats genom vissa garantiutfästelser för inhemsk
tillverkning. I detta sistnämnda fall kunde de lämnade garantierna möjligen
föranleda vissa medelsanspråk framdeles.
En långsiktsplanering av anskaffningsverksamheten sådan som krigsmaterielverket
åsyftade vore enligt departementschefens mening mycket lämplig.
En förutsättning för att verket skulle få göra dylika inköp utan täckning i
anvisade anslag eller givna bemyndiganden måste dock vara, att i de anslag,
som skulle slutligt bestrida anskaffningskostnaden, normalt inginge
även utgifter för materielförnyelse. Överhuvud finge dylika planeringsköp
icke ske så att de föregrepe en prövning i vanlig ordning av de anslag som
årligen skulle anvisas. Yidare borde givetvis förvaltningsmyndigheternas inflytande
på arten och omfattningen av planeringsköpen säkras, så att icke
anskaffning skedde av material och materiel som på grund av ändringar i
modeller och typer av materiel eller dylikt icke komme till avsedd användning.
Med här angivna förutsättningar ville departementschefen tillstyrka, att
krigsmaterielverket erhölle bemyndigande att anlita sitt rörelsekapital för
s. k. planeringsköp. Andra faktorer syntes komma att verka återhållande på
omfattningen av dessa inköp men departementschefen ansåge, att den av
krigsmaterielverket angivna begränsningen att inköpen skulle omfatta högst
tre års behov av materiel, varom vore fråga, vore lämplig. Även till beloppet
borde inköpens omfattning begränsas. Med hänsyn till de förut omnämnda
beställningsbemyndigandena kunde dock sannolikt ett lägre belopp
bestämmas än krigsmaterielverket angivit. Det borde få ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma maximibeloppet för dessa inköp.
Uppläggningen av ett buffertlager av råvaror, halvfabrikat och detaljer för
krigstillverkning av vapen och ammunition m. m. ingår som ett normalt led
i krigsmaterielverkets krigsindustriplanering. Storleken av denna lagerhåll
ning borde enligt departementschefen bestämmas på grundval av de principer
Statsutskottets utlåtande nr 43.
9
som skulle tillämpas för krigsmaktens försörjning i krig. En utredning av
denna fråga påginge för närvarande. Det kunde naturligtvis ifrågasättas,
om icke anskaffningen av detta lager borde bekostas av för ändamålet anvisade
eller eljest till förfogande stående anslagsmedel å driftbudgeten. Med
hänsyn till svårigheten att nu bedöma den erforderliga storleken av beredskapslagret
och möjligheterna att omsätta detsamma i fredstillverkning ansåge
departementschefen sig emellertid kunna tillstyrka av krigsmaterielverket
framlagt förslag att för detta ändamål taga i anspråk rörelsekapitalet.
Det syntes departementschefen få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma
till vilket belopp detta finge ske. För täckning av den del av beredskapslagret,
som ej bleve omsatt, kunde ifrågakomma att framdeles anvisa särskilda
medel på driftbudgeten. Departementschefen förutsatte, att beredskapslagringen
så planerades att kassationer i möjligaste mån undvekes.
Om rörelsekapitalet finge tagas i anspråk för lagerköp på sätt här föreslagits,
kunde vissa för beredskapslagring nu disponerade medel under krigsmaterielverkets
täckningsanslag frigöras.
Av några remissmyndigheter har ifrågasatts lämpligheten att genomföra
här avsedda åtgärder, innan resultatet av förvaltningsutredningens arbete
föreligger. Enligt departementschefens mening vore det med hänsyn till de
ekonomiska fördelar som kunde vinnas angeläget att snarast kunna disponera
rörelsekapitalet för planeringsköp. För övrigt syntes rörelsekapital bliva
erforderligt även om i en ny förvaltningsorganisation krigsmaterielanskaffningen
skulle komma att anförtros andra förvaltningsorgan, och även i dylikt
fall syntes de här föreslagna dispositionsbestämmelserna vara lämpliga.
Departementschefen har förutsatt, att krigsmaterielverket vidtager åtgärder
för att samordna den lagring, som de här föreslagna bestämmelserna
gåve verket möjlighet till, med den verksamhet på området som ankomme
på riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, ävensom att anskaffningsverksamheten
så planerades att särskilda lagringskostnader icke uppkomme i
anledning av planeringsköpen.
Departementschefen har således förordat, att nu gällande bestämmelser
för dispositionen av krigsmaterielverkets rörelsekapital ändras så att verket
får möjlighet dels att, utan hinder av att anslag icke anvisats eller beställningsbemyndigande
icke lämnats, under de förutsättningar som av departementschefen
i det föregående angivits i viss omfattning anskaffa sådan
materiel som regelbundet återanskaffas i mån av förbrukning och materialier
därtill, s. k. planeringsköp, dels ock att genom s. k. lagerköp anskaffa ett
beredskapslager av råmaterial, halvfabrikat och detaljer för krigstillverkning
av vapen och ammunition m. m. Riksdagens godkännande av dylika ändrade
dispositionsbestäinmelser har ansetts böra inhämtas. Det har synts departementschefen
böra få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare
dispositionsbestämmelserna för rörelsekapitalet i anslutning till vad departementschefen
här föreslagit.
2—597 49 Bihang till riksdagens protokoll 194!). G sand. Nr il—44.
10
Statsutskottets utlåtande nr 43.
Utskottet. Det föreliggande förslaget innebär rätt för krigsmaterielverket
att taga sitt rörelsekapital i anspråk i större omfattning än som hittills
enligt gällande bestämmelser varit möjligt. Detta skulle enligt förslaget ske
genom s. k. planeringsköp och lagerköp. Genom planeringsköpen skulle
verket få möjlighet att utan hinder av att anslag icke anvisats eller beställningsbemyndigande
icke lämnats i viss omfattning anskaffa sådan materiel,
som regelbundet återanskaffas i mån av förbrukning och materialier därtill.
Genom lagerköpen skulle verket kunna anskaffa ett bereds kapslager av råmaterial,
halvfabrikat och detaljer för krigstillverkning av vapen och ammunition
m. m.
Utskottet finner det ur flera synpunkter fördelaktigt, att verket erhåller
vidgade möjligheter att taga sitt rörelsekapital i anspråk på sätt sålunda
föreslagits. I likhet med departementschefen anser utskottet, att såsom förutsättning
för att verket skall få göra planeringsköp utan täckning i anvisade
anslag eller givna bemyndiganden bör gälla, att i de anslag, som skola slutligt
bestrida anskaffningskostnaden, normalt ingå även utgifter för materielförnyelse.
Planeringsköpen få vidare givetvis icke ske så, att de föregripa
en prövning i vanlig ordning av de anslag, som årligen skola anvisas. Utskottet
förutsätter också liksom departementschefen, att förvaltningsmyndigheternas
inflytande på arten och omfattningen av planeringsköpen säkras.
Enligt förslaget skulle planeringsköpen omfatta högst tre års behov av
materiel, varom här är fråga. Denna begränsning synes utskottet kunna godtagas.
Beträffande såväl planeringsköp som lagerköp torde inköpens omfattning
böra till beloppet begränsas. Utskottet vill icke framställa någon
erinran mot att det, såsom departementschefen förutsatt, får ankomma på
Kungl. Maj:t att därvid bestämma maximibeloppen.
Då departementschefens förslag ej heller i övrigt givit utskottet anledning
till erinran får utskottet tillstyrka, att nu gällande bestämmelser för
disposition av krigsmaterielverkets rörelsekapital ändras i överensstämmelse
med vad departementschefen förordat.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må godkänna de ändrade grunder för dispositionen
av krigsmaterielverkets rörelsekapital, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
den 25 februari 1949 angivits.
Stockholm den 18 mars 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 41.