Statsutskottets utlåtande nr 40.

3

Nr 40.

Utlåtande i anledning av
angående ersättning i
olycksfall i arbete eller

I propositionen nr 40 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 11 februari 1949
föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning
av olycksfall i arbete m. m. må utbetalas ersättningar på sätt framgår
av punkterna 1 — 7 i nämnda protokoll,

dels medgiva, att av statens vattenfallsverks driftmedel må utbetalas livränta
på sätt framgår av punkt 8 i protokollet,

dels medgiva, att av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till Bidrag till fiskares försäkring må utbetalas livränta på sätt framgår av
punkt 9 i protokollet,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i fall då ersättningsanspråk jämlikt
olycksfallsförsäkringslagen eller yrkessjukdomsförsäkringslagen gått förlorat
till följd av tioårig preskription, med anlitande av förslagsanslaget till Statsverket
åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av
olycksfall i arbete m. m. bevilja ersättning högst med belopp, som skulle
ha utgått jämlikt nämnda lagar, därest ersättningsanspråket icke varit preskriberat.

Departementschefen har framhållit, att starka skäl otvivelaktigt tala för
en ändring av preskriptionsreglerna beträffande ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen
och yrkessjukdomsförsäkringslagen, men att detta spörsmål
dock icke bör upptagas innan socialvårdskommitténs förslag i ämnet
framlagts. Emellertid ha statsmakterna under de senaste åren skapat en
praxis, enligt vilken ersättning av statsmedel i relativt vidsträckt omfattning
beviljats i fall då tioårig preskription inträtt. Det kunde anses som ett
önskemål, att i fortsättningen varje preskriptionsfall icke skulle behöva
genom proposition underställas riksdagen. I avbidan på att frågan om
preskriptionsreglerna löstes har departementschefen föreslagit, att riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att efter hörande av riksförsäkringsanstalten
och försäkringsrådet för framtiden avgöra ifrågavarande preskriptionsfall.
Härvid syntes Kungl. Maj:t böra uppdraga åt riksförsäkringsanstalten att
underställa Kungl. Maj:t de preskriptionsfall, som i framtiden komme att
handläggas av anstalten eller annan försäkringsinrättning.

Kungl. Maj:ts proposition
vissa fall i anledning av
yrkessjukdom.

4

Statsutskottets utlåtande nr 40.

Utskottet I likhet med departementschefen finner utskottet preskriptionsreglerna
beträffande ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen och yrkessjukdomsförsäkringslagen
otillfredsställande. Utskottet tillstyrker, att bemyndigande
lämnas Kungl. Maj:t att i avbidan på en översyn av nämnda
regler för framtiden avgöra vissa preskriptionsfall. Bemyndigandet synes
emellertid böra begränsas till sådana fall, där endera riksförsäkringsanstalten
eller försäkringsrådet tillstyrkt ersättning i särskild ordning av statsmedel.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt
icke givit utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. medgiva, att av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående
ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. må
utbetalas

1) i anledning av det Nils Edvin Andersson den 4 juli 1934
övergångna olycksfallet, för tiden fr. o. m. den 14 februari 1948,
ersättning med belopp, som, därest preskription icke mellankommit,
skulle ha utgått jämlikt lagen den 17 juni 1916 om
försäkring för olycksfall i arbete,

2) i anledning av det Carl-Enar Lundström den 8 oktober
1929 övergångna olycksfallet, för tiden fr. o. m. den 27 juli 1948,
ersättning med belopp, som, därest preskription icke mellankommit,
skulle ha utgått jämlikt lagen den 17 juni 1916 om
försäkring för olycksfall i arbete,

3) i anledning av det Herbert Madsen den 12 april 1935 övergångna
olycksfallet, för tiden fr. o. m. den 22 januari 1948, ersättning
med belopp, som, därest preskription icke mellankommit,
skulle ha utgått jämlikt lagen den 17 juni 1916 om
försäkring för olycksfall i arbete,

4) i anledning av det Gustaf Sievert Emanuel Lundin den 18
augusti 1933 övergångna olycksfallet, för tiden fr. o. m. den
22 maj 1948, ersättning med belopp, som, därest preskription
icke mellankommit, skulle ha utgått jämlikt lagen den 17
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete,

5) i anledning av den yrkessjukdom, som Erik Axel Pettersson
ådragit sig, för tiden fr. o. m. den 7 juli 1947, ersättning med
belopp, som, därest preskription icke mellankommit, skulle ha
utgått jämlikt lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa
yrkessjukdomar,

6) till Hilda Sofia Bergman i anledning av den yrkessjukdom,
som hennes avlidne man Karl August Bergman ådragit sig, för
tiden fr. o. m. den 2 januari 1947, livränta med belopp, som,
därest preskription ej mellankommit, skulle ha utgått jämlikt
lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

Statsutskottets utlåtande nr 40.

5

7) vid sjukdom i anledning av det Gustav Arnold Eriksson
den 17 september 1936 övergångna olycksfallet, för tiden fr. o. m.
den 26 februari 1947, ersättning med belopp motsvarande den
sjukpenning, som enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete utgår vid en årlig arbetsförtjänst av
2 600 kronor, minskat med den Eriksson enligt lagen tillkommande
sjukpenningen;

TT medgiva, att till Tyra Dagmar Israelsson må av statens
vattenfallsverks driftmedel utbetalas en livränta å 1 200 kronor
för år fr. o. m. den 18 oktober 1947, så länge hon lever ogift,
dock att under tiden fr. o. m. den 12 januari 1948 till dess någon
av de hennes barn tillkommande livräntorna upphör Tyra
Israelssons livränta nedsättes till 800 kronor;

III. medgiva, att till Anna Lydia Vilhelmina Österman må
av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
Bidrag till fiskares försäkring utbetalas en livränta å 300 kronor
för år räknat fr. o. m. den 10 september 1948 så länge hon lever
ogift;

IV. bemyndiga Kungl. Maj:t att — under villkor, som av
utskottet i det föregående angivits — i fall då ersättningsanspråk
jämlikt olycksfallsförsäkringslagen eller yrkessjukdomsförsäkringslagen
gått förlorat till följd av tioårig preskription,
med anlitande av förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av
andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i
arbete m. m. bevilja ersättning högst med belopp, som skulle ha
utgått jämlikt nämnda lagar, därest ersättningsanspråket icke
varit preskriberat.

Stockholm den 15 mars 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Sven
Larsson, Gränebo, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Heiding,
Gillström, Johan Eric Ericson, fröken Andersson och herr Sundelin;
samt

från andra kammaren: herrar Ward, Törnkvist, Svensson i Grönvik,
Bergström, Boman i Kieryd, Andersson i Malmö, Larsson i Stockholm,
Wallentheim, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, fröken Elmén och
herr Birke.