10

Statsutskottets utlåtande nr 169.

Nr 169.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående statligt
stöd åt aluminiumindustrien.

(2:a avd.)

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 211, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 8 april
1949, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal om
utbyggnad av den svenska aluminiumindustrien i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen anfört.

Före det senaste kriget tillverkades aluminium i Sverige endast vid en
fabrik, tillhörig aktiebolaget Svenska aluminiumkompaniet (Sako). Produktionen
motsvarade i runt tal 25 å 30 procent av den totala förbrukningen
av aluminium inom landet, inräknat importerat halvfabrikat. Utgångsmaterialet
vid tillverkningen var aluminiumoxid, som importerades
från Norge, där den framställdes vid anläggningar tillhöriga samma koncern
som Sako.

Med hänsyn till den stora betydelse aluminium fått, icke minst för försvarsberedskapen,
uppstod efter krigsutbrottet ett starkt önskemål att inom
landet erhålla en fullständig aluminiumproduktion. Normalt utvinnes aluminiumoxid
ur bauxit, ett mineral som icke finnes i Sverige, men man
hade i Boliden funnit ett annat mineral, andalusit, varur oxid kunde framställas.
Förutsättningar funnos därför för att åstadkomma en inhemsk aluminiumproduktion
på grundval av svenskt mineral. Efter förhandlingar
träffades år 1941 ett avtal om dylik produktion mellan staten genom industrikommissionen,
å ena, samt Sako och ett nybildat dotterbolag till Sako,
Svenska aloxidverken aktiebolag (Salox), å andra sidan. I enlighet med
detta avtal uppförde de båda företagen i Kubikenborg anläggningar såväl
för framställning av aluminiumoxid som för utvinning av aluminium ur
oxiden. Staten å sin sida lämnade företagen stöd i olika former, särskilt
genom ett kontant bidrag, konstruerat såsom en viss premie för varje ton
aluminiumoxid som tillverkades, men också genom olika stödköp av aluminium
samt genom prissättningen å denna vara. I samband med ett sådant
stödköp förband sig Salox i ett avtal år 1944 att — därest anläggningarna
i Kubikenborg för tillverkning av aluminiumoxid och hjälpråvaran kryolit
skulle definitivt nedläggas — under en tid av fem år från nedläggandet,

Statsutskottets utlåtande nr 169.

11

dock ej längre än till och med år 1953, på egen bekostnad vidmakthålla anläggningarna.
Härigenom ville man från statens sida söka trygga åtminstone
någon beredskap på ifrågavarande område.

Sedan de statliga stödåtgärderna våren 1946 upphört fann Sako, att det
för fortsatt bedrivande av en ekonomiskt lönsam svensk aluminiumindustri
vore nödvändigt att utvidga produktionen och att rationalisera driften. Sådana
åtgärder skulle emellertid kräva avsevärda kapitalinvesteringar. Bolaget
tog därför med dåvarande chefen för handelsdepartementet upp frågan
om aluminiumindustriens framtid och i samband därmed spörsmålet
om stöd åt bolaget från statens sida i form av lån, medverkan vid vissa förhandlingar
eller på annat lämpligt sätt. Genom beslut den 20 juli 1946 uppdrog
chefen för handelsdepartementet åt hovrättsrådet, t. f. kommerserådet
Bernt Lindskog att verkställa erforderliga undersökningar rörande nämnda
industris ställning och framtida organisation samt att för sådant ändamål
upptaga överläggningar i ämnet.

Efter fullgjort uppdrag har Lindskog avgivit en den 5 mars 1949 dagtecknad
promemoria, i vilken uppdragits vissa huvudlinjer efter vilka en
överenskommelse skulle kunna träffas med bolagen om utbyggnad av aluminiumfabriken
i Kubikenborg. Över promemorian ha yttranden avgivits
av vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
och industrikommissionen.

Beträffande det närmare innehållet i promemorian och yttrandena torde
få hänvisas till propositionen.

Departementschefen har anfört följande.

Aluminium har under och efter det senaste världskriget kommit att få
allt större betydelse. Världsproduktionen av aluminium, som för år 1939
uppskattades till omkring 700 000 ton, beräknas sålunda under 1948 ha
uppgått till i runt tal 1,2 miljoner ton. Förbrukningen inom Sverige har
väsentligen stegrats sedan före kriget och utgör nu omkring 19 000 ton mot
före kriget 6 å 7 000 ton för år. Produktionen inom landet har emellertid
icke hållit jämna steg med konsumtionen i det att endast en fabrik, i Kubikenborg,
tillkommit med en årlig kapacitet av omkring 2 000 ton. Denna
fabrik och den i anslutning därtill uppförda oxidfabriken tillkommo under
viss medverkan från statens sida i syfte att under avspärrningen kunna
tillgodose åtminstone en nedskuren förbrukning med helt inhemsk tillverkning.

Importen av aluminium sker nu till övervägande del i hårdvaluta. Även
om en utbyggnad av den inhemska aluminiumindustrien med hänsyn till
den långa byggnadstiden icke för dagen kan medföra några lättnader i valutasituationen,
synes dock cn utvidgad industri på längre sikt innebära
väsentliga fördelar nr valutasynpunkt. Det övervägande skälet för att bibehålla
en svensk aluminiumindustri ligger emellertid i dess värde ur beredskapssynpunkt.
Erfarenheterna från den under det sista världskriget rådande
avspärrningsperioden understryka starkt detta värde.

Vid ett övervägande av frågan om tillgodoseende av beredskapssynpunk -

12

Statsutskottets utlåtande nr 169.

terna bör man på sätt riksnämnden i sitt yttrande framhållit söka bilda
sig en uppfattning, huruvida beredskapsintresset skulle kunna tillgodoses
på annat sätt, nämligen genom lagring av aluminium. En dylik utväg kräver
emellertid så betydande kapitalinvesteringar och skulle därjämte, för
den händelse lagringen skulle verkställas på kort sikt, ställa så stora krav
på våra hårdvalutatillgångar, att åtgärden icke kan förordas i nuvarande
läge. En sådan lagring skulle för övrigt draga större årliga kostnader än
en statssubvention av den art, som utredningsmannen föreslagit, jämte därför
erforderlig råvarulagring. Beredskapsintresset synes därför bäst tillgodoses
genom att den svenska industrien får möjlighet att bestå och utbygges
till önskad kapacitet.

Vid bedömande av de olika åtgärder, som kunna vidtagas för att nå detta
syfte, anser jag, i likhet med utredningsmannen och de flesta remissinstanserna,
att de diskuterade förslagen om rabatt å elektrisk kraft, tullskydd
eller lån icke böra ifrågaltomma. Den återstående möjligheten, en statlig
subvention, synes däremot kunna accepteras. Härigenom erhålles en öppen
redovisning för de kostnader, med vilka staten kan komma att bidraga.

Den statliga subventionen synes lämpligen kunna, på sätt utredningsmannen
föreslagit, givas formen av en produktionspremie. Utredningsmannens
förslag innebär i korthet, att aluminiumkompaniet utbygger aluminiumfabriken
i Kubikenborg till en kapacitet av 8 000 lön per år samt på
egen bekostnad underhåller oxidfabriken och utan kostnad för staten omhänderhar
lagringen av oxid mot det att bolaget erhåller en premie av 3 öre
per tillverkat kilogram aluminium intill 8 000 ton per år under 20 år. För
egen de! är jag icke beredd att på nuvarande stadium utan vidare godtaga
detta förslag, utan förordar, att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
erhåller i uppdrag att upptaga överläggningar med bolaget enligt förslagets
huvudlinjer och sedermera inkomma till Kung]. Maj :t med slutligt
avtalsförslag. Därvid bör emellertid beaktas, att möjlighet till förhandlingar
om avtalets fortsatta giltighet bör hållas öppen, därest bolagets räntabilitet
avsevärt förbättras eller förutsättningarna för bolagets verksamhet på grund
av tekniska förändringar eljest ändras.

Såsom riksnämnden framhållit komma emellertid beredskapssynpunkterna
icke att bliva tillgodosedda enbart genom en produktionsutvidgning.
Vid sidan härav erfordras upplagring av vissa råvaror för produktionen.

Förslagets reella innebörd är, att industrien tillförsäkras en merinkomst
av högst 240 000 kronor per år under viss tid. Det kan synas som om detta
belopp icke skulle vara av den storleksordning, att icke industrien själv
skulle kunna bära denna kostnad. Emellertid lärer enligt vad jag inhämtat
risken för att aluminiumindustrien kommer att nedläggas vara betydande,
för den händelse den icke tillföres detta belopp. Med hänsyn härtill har
jag, trots vissa principiella betänkligheter, ansett mig icke kunna underlåta
att föreslå ifrågavarande statliga medverkan. Subventionsbeloppet torde, så
länge anslaget till statlig lagerhållning finnes upptaget på budgeten, få
bestridas från detta anslag. Skulle anslaget framdeles bortfalla, torde erforderliga
medelsäskanden då få göras.

Den ifrågasatta utvidgningen av aluminiumindustrien förutsätter vissa
tillbyggnader till fabriksanläggningen och uppförande av arbetarbostäder
ävensom import av maskinutrustning. Erforderliga byggnadsarbeten torde
få komma till utförande i den takt, som begränsningen av byggnads- och
anläggningsverksamheten möjliggör. Vad maskininköpen mot dollarvaluta

Statsutskottets utlåtande nr 169.

13

angår har jag erfarit, att bolaget lyckats utverka så lång kredit, att betalningen
skulle ske först då produktionen i det nya verket kommit i gång.
Då den besparing i dollarvaluta, som kommer att uppnås genom produktionsökningen
under den tid betalning skall ske, torde bliva större än kostnaderna
för maskininköpen, kommer återbetalningen icke att innebära
någon belastning på vår dollarbalans.

Med hänsyn till att det avsedda avtalet skulle komma att binda statsverket
för avsevärd tid synes frågan böra underställas riksdagen.

Utskottet har med hänsyn till vad i ärendet anförts ansett sig böra tillstyrka,
att Kungl. Maj :t lämnas det begärda bemyndigandet, och hemställer
alltså,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal
om utbyggnad av den svenska aluminiumindustrien i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den
8 april 1949 anfört.

Stockholm den 17 maj 1949.

På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 168.