Statsutskottets utlåtande nr 146.

C)

Nr 146.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om
byggande av väg från Sädvaluspen till Graddis.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Holmberg m. fl. väckt motion
(II: 107) har föreslagits, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag till byggande av väg från
Sädvaluspen till Graddis.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.

Utskottet. Förevarande spörsmål har tidigare varit föremål för riksdagens
prövning i samband med en inom andra kammaren år 1946 väckt
motion (II: 153). I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 116) erinrade
statsutskottet bland annat, att Kungl. Maj :t genom beslut den 12 januari
1946 förklarat en av länsstyrelsen i Norrbottens län gjord framställning
om anvisande av medel för påbörjande och utförande i den takt, som för
ett företag av denna art vore ekonomiskt betingad, av väg från Sädvaluspen
över Örnberg genom Sildutdalen till Graddis icke föranleda någon Kungl.
Maj:ts åtgärd. Utskottet förklarade sig icke vara berett att på enskild motion
förorda en ytterligare utredning av frågan men förutsatte, att densamma
av Kungl. Maj :t skulle ägnas fortsatt uppmärksamhet. I enlighet
med utskottets hemställan avslog riksdagen motionen.

Sedan tidpunkten för 1946 års riksdags beslut i frågan har det statsfinansiella
läget undergått en påtaglig försämring. Såsom en följd härav
ha under senare år betydande inskränkningar i den offentliga investeringsverksamheten
måst vidtagas, vilket icke minst varit fallet på vägväsendets
område. Visserligen synas sedan år 1946 vissa omständigheter ha tillkommit,
vilka tala till förmån för motionens syfte. Utskottet vill härvid särskilt
erinra om de i ifrågavarande trakter bedrivna undersökningarna av där
upptäckta malmfyndigheter, varigenom nu berörda fråga får anses ha ytterligare
aktualiserats. Dessa undersökningar befinna sig dock alltjämt i
ett begynnelsestadium. Då säkra hållpunkter för ett bedömande av den
föreslagna kommunikationsledens ekonomiska betydelse sålunda ännu icke
föreligga, anser sig utskottet — speciellt i nuvarande statsfinansiella läge —
icke kunna förorda, att på grundval av en enskild motion frågan nu göres
till föremål för särskild utredning. Enligt utskottets mening torde böra an -

Statsutskottets utlåtande nr 146.

7

komma på Kungl. Maj:t att efter framställning från vederbörande myndigheter
vidtaga de åtgärder beträffande förevarande spörsmål, till vilka förhållandena
framdeles må kunna föranleda.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionen II: 107 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 10 maj 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Rickard
Lindström, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Iwar Anderson,
Heiding, Berling, Sundelin, Rosenberg, Gustav Emil Andersson och
Andrée; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Svensson i Grönvik, Bergström,
Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Åkerström, Staxäng, Kollberg,
Thapper, Persson i Vinberg, fröken Elmén och herr Hansson i Skegrie.