1

Statsutskottets utlåtande nr 144.

Nr 144.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för förbättring
av kommunikationsförhållandena i Norrland.

(4:e avd.)

1 två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Velander in. fl. (I: 137) och den andra inom andra kammaren av herr
Sandberg m. fl. (11:231), har hemställts, att riksdagen måtte dels i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att de av norrlandskommittén framställda
förslagen om nedsättning av järnvägstaxorna för långa transporter och om
tillämpning av s. k. virtuella avstånd liksom i fråga om persontaxorna snarast
möjligt måtte upptagas till behandling utan avvaktan på slutförandet
av järnvägstaxeutredningens undersökningar i övrigt ävensom att en plan
för anläggande av sådana stambillinjer, som likaledes föreslagits av norrlandskommittén,
måtte upprättas samt förslag till planens fullföljande snarast
möjligt underställas riksdagen vid dess eventuella höstsession eller i
varje fall senast i början av nästkommande år, dels ock vid sitt ståndpunktstagande
till de i statsverkspropositionen framställda förslagen om anslag
till vägunderhåll och vägbyggnader beakta vad i motionen anförts om angelägenheten
av att tillräckliga medel stå till förfogande för anläggande av
vägar och broar inom Norrland.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionen I: 137.

I vad motionerna avse anslagen under sjätte huvudtiteln till vägunderhåll
och vägbyggnader har utskottet tidigare behandlat desamma i sitt utlåtande
nr 6 (punkten 9), vilket godkänts av riksdagen.

Utskottet. Den betydelse goda kommunikationer ha för utvecklingen även
landsdels näringsliv och levnadsförhållanden är allmänt erkänd. Det är
givet, alt särskilt inom Norrland på grund av glesbebyggelsen och de långa
avstånden stora svårigheter förelegat, icke minst av ekonomiska skäl, atl
utbygga kommunikationsnätet i relativt sett samma omfattning som i övriga
delar av landet. Redan härigenom kunna måhända förutsättningarna
för en utveckling av näringslivet trots rikliga naturtillgångar sägas ha varit
sämre än på andra håll. Härtill kommer att de höga transportkostnaderna
till följd av de långa avstånden innebära en belastning vid landtransporter
såväl på järnväg som med bil. Det lärer därför icke behöva ifrågasättas, att

liihang till riksdagens protokoll 1949. 6 samt. Nr 144—146.

2

Statsutskottets utlåtande nr 144.

en förbättring av transportförhållandena skulle underlätta en utbyggnad
av näringslivet i Norrland, i varje fall beträffande sådana industrier, för
vilka icke sjötransporter äro det naturliga kommunikationsmedlet. Eu från
många håll såsom önskvärd ansedd differentiering av industrien skulle härigenom
kunna bliva möjlig alt ernå.

Det ter sig därför naturligt att norrlandskommittén ägnat här avsedda
fråga ingående behandling och att kommittén ansett en förbättring av
transportförhållandena utgöra en av de viktigaste förutsättningarna för
den utveckling av näringslivet i Norrland, som kommittén främst anser
innebära lösningen på norrlandsproblemen. I sådant hänseende har norrlandskommittén
till en början förordat sänkning av taxorna på långa avstånd,
tillämpning av s. k. virtuella avstånd vid beräkning av fraktkostnader
inom Norrland, införande av rätt att utnyttja tur- och returbiljetter på samtliga
reseavstånd ävensom taxenedsättning vid personbefordran på vissa linjer.
Vidare har kommittén förordat en utbyggnad av kommunikationsnätet
genom anläggande av vissa järnvägar och anordnande av s. k. stambillin jer
med i princip statens järnvägars taxor och genomgående taxeberäkning.

Berörda förslag ha emellertid, såsom motionärerna framhållit, icke til!
någon del blivit förverkligade. Enligt utskottets mening är förevarande
spörsmål av den betydelse icke blott för Norrland utan för landet i dess
helhet, att ett ställningstagande icke bör helt skjutas på framtiden. Förslagen
äro emellertid vittomfattande. Ej heller må förbises att deras genomförande,
till den del de avse att ernå en utvidgning av det norrländska näringslivet,
kan komma att ställa sådana anspråk på investeringar, som i nuvarande
ekonomiska läge icke bedömas möjliga. Utskottet finner likväl
rimligt att de överväganden, vilka motionärerna åsyftat, komma till stånd.

I fråga om nedsättning av järnvägstaxorna ha motionärerna hemställt att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att de av norrlandskommittén
framställda förslagen snarast möjligt upptagas till behandling
utan avvaktan på slutförandet av järnvägstaxeutredningens förslag. Denna
utredning avser en allmän revision av gods- och persontaxorna. Enligt för
utredningen gällande direktiv har emellertid jämväl uppdragits åt utredningen
att utreda, i vad mån norrlandskommitténs förslag kunde vara järnvägsekonomiskt
berättigade och i vad mån redan nu järnvägsekonomiskt
icke berättigade nedsättningar belastade statsbanorna. Det synes utskottet
icke vara uteslutet att, såsom motionärerna framhållit, en dylik granskning
skall kunna ske i förtur och utan att man avvaktar taxeutredningens undersökningar
i övrigt. Härigenom erhålles ett underlag för ett slutligt bedömande
av de framlagda förslagen.

I motionerna ha den ifrågasatta taxesänkningens inverkan på statens
järnvägars driftresultat och härmed sammanhängande statsfinansiella problem
icke berörts. Enligt utskottets uppfattning bör icke förbises, att en
taxesänkning, i varje fall på längre sikt, icke nödvändigtvis behöver med -

Statsutskottets utlåtande nr 144.

3

föra en inkomstminskning, då trafikunderlaget kan förväntas komma att
efter taxesänkningarna så småningom öka.

Beträffande stambillinjerna ha motionärerna hemställt att en plan för
anläggandet av sådana stambillin jer, som av norrlandskommittén föreslagits,
upprättas samt att förslag till planens fullfölj ande snarast möjligt underställes
riksdagen. Utskottet finner de skäl som av norrlandskommittén
anförts för anordnande av dylika stambillinjer ur olika synpunkter, icke
minst med hänsyn till den relativt sett ringa kapitalinvesteringen, beaktansvärda.
Utskottet finner därför välbetänkt att en plan för anordnande av
här avsedda förbindelser upprättas. Utskottet får emellertid erinra om att
på hemställan av 1948 års riksdag utredning redan pågår rörande järnvägslinje
Ljusdal—Sveg—norska gränsen, varvid jämväl fråga om eventuellt
anordnande av stambillinje skall beaktas. Utskottet är icke berett göra något
uttalande huruvida de övriga stambillinjer, som kommittén förordat,
böra komma till stånd. Denna fråga liksom frågan om hur linjerna lämpligen
böra administreras och drivas torde således böra prövas i ett senare
sammanhang. I anslutning till uppvaktningar inför utskottet av representanter
för bussföretag, som nu driva trafik på olika håll inom Norrland.
vin utskottet emellertid framhålla lämpligheten av att vid upprättandet av
ifrågavarande planer kontakt tages med företag, som kunna komma att
beröras av stambillinjer.

Utskottet, som icke anser sig böra förorda motionärernas yrkande att i
det föregående angiven plan inom viss tid skall underställas riksdagen, får
under åberopande av det anförda hemställa,

att riksdagen må — i anledning av motionerna I: 137 och
II: 231, såvitt nu är i fråga — i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att de i motionerna angivna, av norrlandskommittén
framställda förslagen om nedsättning av järnvägstaxorna
för långa transporter och om tillämpning av
s. k. virtuella avstånd samt i fråga om persontaxorna måtte
upptagas till behandling utan avvaktande av slutförandet av
järnvägstaxeutredningens undersökningar i övrigt, ävensom
att en plan för anläggande av sådana stambillinjer, som
norrlandskommittén åsyftat, måtte upprättas.

Stockholm den 10 maj 1949.

På statsutskottets vägnar:

.!. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 146.