Statsutskottets utlåtande nr 137.
1
Nr 137.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln, punkterna
49—52, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1949/50 såsom reservationsanslag beräkna till Kostnader
för arbetslöshetens bekämpande m. m. 14 300 000 kronor, till Kostnader
för överflyttning av arbetskraft 100 kronor, till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet 100 kronor samt till Kostnader för
främjande av företagsverksamhet m. m. 1 500 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 116, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 11 mars
1949, föreslagit riksdagen att under femte huvudtiteln anvisa dels till Kostnader
för arbetslöshetens bekämpande m. m. å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1948/49 ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock
för budgetåret 1949/50 såsom reservationsanslag till Kostnader för arbetslöshetens
bekämpande m. m. 17 000 000 kronor, till Kostnader för överflyttning
av arbetskraft 100 kronor, till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet 100 kronor samt till Kostnader för främjande av företagsverksamhet
m. m. 1 500 000 kronor.
I skrivelse den 14 januari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen redogjort för
arbetsmarknaden under år 1948 samt för den sannolika utvecklingen av
arbetsmarknaden under år 1949. Beträffande dessa frågor torde hänvisning
få ske till propositionen s. 2—10.
Särskilda frågor.
Dyrortsgraderingen av kontantunderstöd från arbetslöshetsnämnd. Genom
beslut den 9 maj 1947 uppdrog Kungl. Maj :t åt dåvarande arbetsmarknadskommissionen
att i samråd med socialstyrelsen verkställa en allmän översyn
av gällande grunder för beräkning av arbetslöshetsnämndernas kon
1
Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 6 saml. Nr 137.
2
Statsutskottets utlåtande nr 137.
tantunderstöd i syfte att åstadkomma en lämplig anpassning mellan de erkända
arbetslöshetskassornas och arbetslöshetsnämndernas understödsverksamhet
ävensom mellan dessa båda hjälpformer och övriga socialhjälpsiormer.
I propositionen nr 286 till 1947 års riksdag anförde föredragande
statsrådet, att dyrortsgraderingen enligt 1935 års folkpensioneringslag syntes
böra bibehållas till dess ställning kunde tagas till resultatet av berörda
allmänna översyn. Ortsgrupperingen borde även efter den nya folkpensioneringslagens
ikraftträdande tills vidare bygga på förhållandena den 31 december
1947. Riksdagen uttalade, att vad föredragande statsrådet anfört rörande
dyrortsgraderingen av kontantunderstöd icke föranlett riksdagen till
någon erinran. Riksdagen förutsatte, att på den pågående utredningen rörande,
bl. a„ dyrortsgraderingens slopande grundat förslag skulle komma
att föreläggas 1948 års riksdag.
I anledning av nyssberörda utredningsuppdrag framlade arbetsmarknadsstyrelsen
i mars 1948 förslag om en provisorisk förbättring av kontantunderstöden
m. m. Samtidigt föreslog styrelsen att dåvarande dyrortsgradering
och kommunfördelning i avbidan på utredningens slutförande tills
vidare skulle bibehållas oförändrad. Dessa förslag framlades i propositionen
nr 249 till 1948 års riksdag och godkändes av riksdagen. I skrivelse den 30
september 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt, att styrelsen måtte
befrias från det arbetsmarknadskommissionen givna och på styrelsen överförda
utredningsarbetet. Kungl. Maj :t bär sedermera uppdragit åt byråchefen
T. Jerneman att inom socialdepartementet fortsätta utredningen.
Utredningsmannen har den 1 mars 1949 avlämnat en promemoria rörande
dyrortsgrupperingen av kontantunderstöden från arbetslöshetsnämnd.
Departementschefen har i denna del anfört följande.
Av vad utredningsmannen anfört framgår, att avsevärda olägenheter
skulle uppstå för vissa arbetslöshetskassor, om arbetslöshetsnämndernas
dagunderstöd i de lägre ortsgrupperna höjas utan att möjlighet beredes
kassorna att i motsvarande omfattning höja sina daghjälpsbelopp. Såsom
framgår av vad jag i annat sammanhang anfört (prop. nr 96), föreligga
f. n. icke förutsättningar för sådant ökat stöd åt kassorna, att en höjning
av daghjälpsbeloppen kan komma till stånd. Med hänsyn härtill torde ett
avskaffande av dyrortsgraderingen av arbetslöshetsnämndernas dagunderstod
genom höjning till de för högsta ortsgrupp gällande beloppen icke f. n.
kunna övervägas. Då en sänkning av sistnämnda belopp ej kan komma i
fråga, torde icke annan utväg stå till buds än att dyrortsgraderingen får äga
bestånd jämväl under nästa budgetår.
Utredningsmannen har föreslagit, att den på 1935 års folkpensionerin^slag
grundade dyrortsgrupperingen av kommunerna fortfarande skall tillämpas
i fråga om kontantunderstöden. Socialstyrelsen har däremot ansett
lämpligt, att indelningen anknytes till den nu tillämpade dyrortsgrupperingen
för skatter och löner. Enligt vad jag inhämtat från utredningsmannen,
skulle ett genomförande av socialstyrelsens förslag medföra i stort sett
samma olägenheter för arbetslöshetskassorna som ett''omedelbart slopande
av dyrortsgraderingen. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till det av utredningsmannen
framlagda förslaget. Såsom utredningsmannen föreslagit
bör möjlighet finnas för Kungl. Maj :t att, därest så i undantagsfall skuTle
visa sig erforderligt, vidtaga jämkning i ortsgruppsindelningen
Statsutskottets utlåtande nr 137.
3
Statsbidraget till kommunernas administrationskostnader för arbetslöshetsh.
jälp. Departementschefen har anslutit sig till arbetsmarknadsstyrelsens av
statskontoret och landskommunernas förbund tillstyrkta förslag, att statsbidrag
icke bör utgå för tiden fr. o. in. år 1949. Statsbidrag skulle emellertid
ånyo kunna införas, därest detta i en arbetslöshetssituation skulle anses
påkallat.
Ny hjälpkungörelse. Kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig
och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet har efter 1937 icke
ändrats. Den genomgripande omgestaltningen av reglerna på förevarande
område, som skett efter sistnämnda år, har sålunda icke inarbetats i kungörelsen,
vilken därför till stor del är föråldrad. Departementschefen har låtit
utarbeta ett förslag till ny kungörelse angående vissa statliga och statsunderstödda
åtgärder vid arbetslöshet, vilket såsom bilaga fogats till propositionen.
Förslaget innebär en i huvudsak rent formell överarbetning av
nuvarande hjälpkungörelse.
Hjälpverksamheten för partiellt arbetsföra. Departementschefen har erinrat
om att kommittén för partiellt arbetsföra numera slutfört sitt uppdrag.
Det problemkomplex, som berörts av kommitténs arbete, borde prövas i
ett sammanhang. Det vore emellertid önskvärt att den försöksverksamhet
beträffande särskilda åtgärder i samband med förmedlingsverksamhet för
partiellt arbetsföra, vilken i olika former bedrivits under senare år, fortsattes
och utbyggdes, icke allenast ur arbetsvärdens synpunkt utan även
därför att härigenom erfarenheter kunde vinnas av betydelse för ett kommande
ställningstagande till arbetsvärdens olika verksamhetsformer. Medelsbehovet
för nästa budgetår för hjälpverksamheten för de partiellt arbetsföra
har av arbetsmarknadsstyrelsen angivits till sammanlagt 2 191 000
kronor. Med hänsyn till att försöksverksamheten dock icke kan få den omfattning,
som styrelsen förutsatt, har departementschefen beräknat, att kostnaderna
icke komma att överstiga 800 000 kronor. Det föreslås få ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser för den fortsatta
försöksverksamheten.
Omskolningskurser för byggnadsarbetare m. fl. Departementschefen framhåller,
att åtgärder böra vidtagas från samhällets sida i syfte att omskola
byggnadsarbetare till anställning i verkstads- och annan metallindustri. I
denna del anför departementschefen bl. a. följande.
Arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ha föreslagit,
att särskilda omskolningskurser med sikte på metallindustrien skola
anordnas samt alt deltagarna i dessa kurser skola erhålla ersättning enligt
verkstadsavtalets minimilönebestämmelser och i vissa fall därjämte hyresbidrag.
Till deltagare i yrkesutbildningskurser för arbetslösa utgår i vanliga
fall ersättning dels i form av timpenning och dels i form av behovsprövad
arbetslöshctshjälp. Såsom ämbetsverken anfört äro sistnämnda ersättningsregler
icke lämpliga för nu ifrågasatta kurser. Det är önskvärt, att friställd
4
Statsutskottets utlåtande nr 137.
arbetskraft stimuleras att så snabbt som möjligt — och redan innan vederbörande
äro utförsäkrade i sina arbetslöshetskassor -— söka sig till omskolningskurserna.
Om ersättning till deltagarna skall utgå efter behovsprövning
komma kurserna emellertid otvivelaktigt att få en avsevärt sämre dragningskraft
än om ersättningen, såsom föreslagits, utgår som avtalsenlig lön
jämte hyresbidrag. Vidare synes staten böra påtaga sig samtliga kostnader
för denna omskolning med hänsyn till att den till stor del betingas av den
åtstramade byggnadsregleringen. Kommunerna böra alltså icke, såsom fallet
är vid de vanliga yrkesutbildningskurserna för arbetslösa, bestrida viss
del av kostnaderna för ersättning till kursdeltagarna.
I propositionen föreslås att omskolningskurser sålunda skola få anordnas
för friställda byggnadsarbetare och andra friställda arbetstagare i enlighet
med det framlagda förslaget. Såsom föreslagits anses härvid kostnaderna
för avlöningar till kursdeltagare samt övriga kurskostnader böra få bestridas
från det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser
för arbetslösa in. m. samt kostnaderna för hyresbidrag
och resebidrag från det under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till Kostnader för överflyttning av arbetskraft. Arbetsmarknadsstyrelsen
anses böra vara oförhindrad att hänvisa även kvinnor till omskolningskurser,
varvid ersättning bör kunna utgå enligt de föreslagna reglerna.
På grund av den arbetslöshet, som redan på vissa håll uppkommit inom
byggnadsfacket, och vikten av att metallindustrien snarast tillföres ny arbetskraft
har det framstått som angeläget att ifrågavarande omskolningskurser
kunde komma till stånd redan innan frågan hunnit underställas riksdagen.
Kungl. Maj:t har därför den 25 februari 1949 bemyndigat arbetsmarknadsstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning att anordna omskolningskurser
för friställda byggnadsarbetare och annan friställd arbetskraft,
som anses lämpad för anställning inom verkstads- och därmed jämförlig
industri. Härvid har föreskrivits, att samtliga kostnader för ersättningar
åt kursdeltagarna skola bestridas från reservationsanslaget till Kostnader för
överflyttning av arbetskraft. Ett belopp av 300 000 kronor av sistnämnda
anslag har ställts till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande för ändamålet.
Därest riksdagen icke har något att erinra häremot förutsättas emellertid
även kostnaderna för den interimistiskt beslutade kursverksamheten få fördelas
i enlighet med det förordade förslaget.
Anslagsberäkningar.
Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. Under ifrågavarande
rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av
4 000 000 kronor. Vid utgången av samma budgetår beräknas icke någon reservation
komma att kvarstå å anslaget. Departementschefen har beträffande
medelsbehovet under detta anslag anfört bl. a. följande.
Med hänsyn främst till de dryga kostnader, som beredskapsarbetena draga
även vid den under de senaste åren rådande låga arbetslösheten, tillkal
-
Statsutskottets utlåtande nr 137.
5
lades i december 1947 sakkunniga, 1947 års arbetslöshetssakkunniga, med
uppdrag att företaga en översyn av tillämpade regler för anordnande av beredskapsarbeten
m. in. Frågan om riktlinjerna för arbetslöshetslijälpen i
denna del underställdes sedermera 1948 års riksdag genom propositionen nr
249. Statsmakterna kommo härvid till det resultatet, att beredskapsarbetena
borde bibehålla sin tidigare plats i hjälpsystemet, men att vissa åtgärder
borde vidtagas för att minska kostnaderna för arbetena.
Kostnaderna för beredskapsarbeten äro fortfarande betydande. De ha dock
under de senaste budgetåren minskats icke oväsentligt. Medan nettokostnaderna
under budgetåret 1946/47 utgjorde ca 16,8 miljoner kronor, utgjorde
motsvarande kostnader under budgetåret 1947/48 ca 11,7 miljoner kronor
och beräknas numera för innevarande budgetår komma att uppgå till ca
10,i miljoner kronor.
Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, att för innevarande budgetår skall
anvisas ett tilläggsanslag av 1 000 000 kronor till nu ifrågavarande anslag.
Det har nämligen visat sig att kostnaderna för ifrågavarande verksamhet
icke sjunkit i den omfattning, som man utgick från vid anslagets beräkning.
Det anses dock icke uteslutet, att denna förstärkning av anslaget kan komma
att visa sig obehövlig eller att i vart fall ett lägre belopp kommer att
visa sig tillräckligt. Enär ett bestämt uttalande härom icke kan göras nu,
då närmare fyra månader av budgetåret återstå, anser sig departementschefen
böra biträda arbetsmarknadsstyrelsens förslag i denna del och förordar
sålunda, att ett tilläggsanslag av 1 000 000 kronor anvisas.
Utgifterna under budgetåret 1949/50 ha av arbetsmarknadsstyrelsen uppskattats
till sammanlagt 16 685 000 kronor. Efter frånräknande av beräknade
inkomster å 800 000 kronor skulle nettoutgiften enligt styrelsens beräkning
komma att uppgå till ca 15 900 000 kronor. Härvid har styrelsen
icke medräknat kostnader för statliga steninköp, vilka kostnader f. n. bestridas
från anslaget. Medel till bestridande av kostnaderna för steninköpen
anses dock även för nästa budgetår böra beräknas i samma ordning som
tidigare. Då dessa kostnader upptagits med samma belopp som för innevarande
budgetår eller med 2 600 000 kronor, skulle det sammanlagda medelsbehovet
under anslaget enligt denna beräkning utgöra (15 900 000 +
2 600 000) 18 500 000 kronor. Emellertid ha de av arbetsmarknadsstyrelsen
för beredskapsarbeten beräknade kostnaderna ansetts kunna uppskattas
till något lägre belopp. Vidare har departementschefen funnit det för arkivarbeten
m. in. beräknade beloppet alltför högt. Med hänsyn härtill och
till möjligheten att, efter beviljande av det förordade tilläggsanslaget, en
viss reservation kommer att finnas å anslaget vid utgången av innevavande
budgetår, förordas, att anslaget för nästa budgetår upptages till
17 000 000 kronor.
Kostnader för överflyttning av arbetskraft. För budgetåren 1947/48 och
1948/49 ha under detta anslag beräknats avsevärda belopp till åtgärder för
att förse skogsbruket med arbetskraft. På grund av utvecklingen bl. a. i
fråga om importen av fossilt bränsle ha de anvisade beloppen endast be
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 137.
hövt tagas i anspråk till en mindre del. Utgifterna under anslaget ha därför
såväl under senare delen av budgetåret 1947/48 som under innevarande
budgetår varit väsentligt mindre än som beräknats vid prövningen av
anslagsäskandena. Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 7 OOO 000
kronor. Vid utgången av budgetåret 1948/49 har arbetsmarknadsstyrelsen
beräknat en reservation å anslaget av 8 740 000 kronor. Med hänsyn härtill
biträder departementschefen styrelsens förslag, att anslaget för nästa budgetår
upptages endast med ett formellt belopp av 100 kronor.
Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet. Jämväl beträffande
detta anslag ansluter sig departementschefen till arbetsmarknadsstyrelsens
förslag, att anslaget för nästkommande budgetår uppföres endast
med ett formellt belopp av 100 kronor. För budgetåret 1948/49 har för ändamålet
anvisats 1 300 000 kronor. En reservation av 1 565 000 kronor beräknas
föreligga vid detta budgetårs slut.
Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m. Under denna rubrik
har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av
1 500 000 kronor.
Chefen för handelsdepartementet har i årets statsverksproposition anmält,
att inom departementet till övervägande upptagits frågan om utvidgning
av konsultationsverksamheten och omläggning av kreditgivningen till
förmån för hantverk och småindustri men att något förslag i ämnet icke
torde kunna framläggas för 1949 års riksdag.
Vid sådant förhållande anses stödet åt företagarföreningarna även för
nästa budgetår böra utgå i oförändrade former. F. n. föreligga ännu ej slutbehandlade
ansökningar om lån till ett sammanlagt belopp av omkring
350 000 kronor. Ytterligare ansökningar torde vara att vänta före budgetårets
slut. För tillgodoseende av dessa anspråk beräknas det för innevarande
budgetår anvisade anslaget komma att förbrukas under budgetåret. Med
hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande läge begränsa investeringarna
anses alltjämt en viss återhållsamhet vara påkallad beträffande anslag
för nu ifrågavarande verksamhet. Departementschefen förordar, att till
kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m. anvisas oförändrat
belopp eller 1 500 000 kronor.
Motioner.
Utskottet har i detta sammanhang till behandling förehaft två likalydande
i anledning av propositionen nr 116 väckta motioner, den ena inom första
kammaren av herr Grånebo m. fl. (I: 292) och den andra inom andra kammaren
av herr Hedlund i Rådom m. fl. (II: 368), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att beträffande kontantunderstöden upphäva dyrortsgraderingen
av dagunderstöden, så att understöden maximeras till de för
närvarande för ortsgrupp III gällande beloppen, samt att i övrigt beakta
vissa i motionerna framförda synpunkter.
Statsutskottets utlåtande nr 137.
7
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen 1:292.
Utskottet har vidare i detta sammanhang till behandling upptagit
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Tjällgren (I: 131) och den andra inom andra kammaren av herr Hedlund
i Rådom m. fl. (II: 152), i vilka hemställts, att riksdagen ville hos
Ivungl. Maj:t anhålla om en allmän inventering av arbetskraftsbehov och
tillgång på arbetskraft,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Bergvall m. fl. (I: 134) och den andra inom andra kammaren av
herr förste vice talmannen Carlström m. fl. (11:228), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om dels en sådan
översyn av de behov av arbetskraft med olika slags utbildning soin under
olika förutsättningar kan väntas föreligga inom den sociala och kulturella
samhällsverksamhetens skilda områden, dels en därpå grundad bedömning
av vilken fördelning av arbetskraften på olika områden, som kan anses
önskvärd, när hänsyn tages jämväl till behovet inom andra områden av
samhällslivet, dels en sådan planläggning av utbildningsverksamheten att
icke bristande utbildningsmöjligheter hindra en naturlig anpassning av tillgången
på arbetskraft av olika slag i takt med de efter en dylik avvägning
konstaterade behoven, samt för riksdagen framlägga de förslag, som härav
kunna föranledas.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, torde
få hänvisas till motionerna II: 152 och II: 228.
Över motionerna har arbetsmarknadsstyrelsen, efter därom i vederbörlig
ordning gjord framställning, avgivit yttranden.
I yttrandena framhålles bl. a. följande.
Enligt styrelsens uppfattning borde man avstå från tanken på långtidsprognoser
beträffande det stora flertalet yrken och yrkesområden. De faktorer,
som vore avgörande för hur arbetsmarknadsläget komme att te sig
vid den ena eller den andra tidpunkten och för det ena eller det andra yrkesområdet,
vore icke bara många och av delvis ganska komplicerat slag utan
ofta även synnerligen föränderliga och svårberäkneliga till sin karaktär. Detta
borde dock icke utesluta, att man sökte klarlägga tendenserna i fråga
om tillströmningen till de olika yrkesområdena och kompletterade dessa
undersökningar med mera grundliga utredningar rörande arbetsmarknadsutvecklingen
på det ena eller andra området. Styrelsen tillstyrkte en inventering
av arbetskraftsbehov och tillgång på arbetskraft och underströk dess
värde för en planering av olika åtgärder, varvid dock styrelsen varnade för
att av dessa undersökningar draga alltför bestämda slutsatser om utvecklingen
på liingre sikt.
I fråga om arbetskraft för den sociala och kulturella samhällsverksamheten
bleve betingelserna för eu arbetsmarknadsprognostisk utredning delvis
annorlunda. Då tillströmningen till de olika yrkena inom dessa områden i
stor utsträckning skedde via bestämda utbildningsanstalter, som regel drivna
eller kontrollerade av samhället, vore det möjligt att betydligt noggrannare
än som eljest kunde ske få kunskap om den tidigare och nuvarande
8
Statsutskottets utlåtande nr 137.
tillströmningen av arbetskraft. Det framtida behovet av arbetskraft vore
även lättare att beräkna på längre sikt inom ifrågavarande verksamhetsgrenar,
beroende bl. a. på (ten ofta relativt ringa konjunkturkänsligheten och
den centrala planeringen av åtgärder med återverkan på arbetskraftsbehovet.
Tillgången på arbetskraft under en tid framåt inom berörda områden syntes
bli mycket knapp. Problemet torde icke i första hand gälla att skaffa
fram arbetskraft — vilket vore omöjligt utöver en viss gräns — utan att
undersöka i vad mån det funnes utbildningsbar arbetskraft för den ena
eller andra reformåtgärden och att avväga de olika kraven på arbetskraft
med hänsyn till tillgången. Styrelsen betonade önskvärdheten av en utredning
av arbetskraftsproblemet inom de sociala och kulturella verksamhetsfälten.
Utskottet.
Enligt den av byråchefen Jerneman gjorda utredningen om arbetslöshetsnämndernas
lcontantunderstöd torde de levnadskostnader, som återstå sedan
man frånskilt bostadskostnaderna, endast uppvisa små skillnader å olika
orter. Under åberopande härav föreslås i motionerna 1:292 och 11:368,
att dyrortsgraderingen av dagunderstöden mätte upphävas och understöden
maximeras till de f. n. för ortsgrupp III gällande beloppen. Departementschefen
har emellertid — liksom utredningsmannen — framhållit att avsevärda
olägenheter skulle uppstå för vissa arbetslöshetskassor, om arbetslöshetsnämndernas
dagunderstöd i de lägre ortsgrupperna höjdes, utan att möjlighet
bereddes kassorna att i motsvarande omfattning höja sina daghjälpsbelopp.
Enligt departementschefens uppfattning föreligga f. n. icke förutsättningar
för ett sådant ökat stöd åt kassorna, att en höjning av daghjälpsbeloppen
kan komma till stånd, varför dyrortsgraderingen i propositionen
föreslås få äga bestånd jämväl under nästa budgetår. Med hänsyn till vad
departementschefen anfört, vill utskottet icke motsätta sig, att dyrortsgraderingen
av dagunderstöden bibehålies under budgetåret 1949/50 under
förutsättning, att frågan om ett slopande av densamma kommer att ytterligare
prövas. Utskottet är sålunda icke för närvarande berett att tillstyrka bifall
till nämnda motioner i denna del.
Utskottet tillstyrker, att statsbidrag till kommunernas administrationskostnader
för arbetslöshetshjälp från och med år 1949 tills vidare icke skall
utgå. Därest dylikt bidrag i en arbetslöshetssituation ånyo anses böra införas,
vill utskottet ifrågasätta, om icke det nuvarande relativt invecklade systemet
kan förenklas, exempelvis genom en höjning av normalbidraget.
Förslaget till ny hjälpkungörelse har icke givit utskottet anledning till
erinran.
För friställda byggnadsarbetare och andra arbetstagare ha i propositionen
förordats särskilda omskolningskurser med avlöning enligt gällande kollektivavtals
minimilönetariffer. I motionerna I: 292 och II: 368 ifrågasättes,
huruvida syftet med omskolningskurserna trots betydande kostnader verkligen
uppnås, varjämte motionärerna anse anledning saknas att öppna dylika
kurser för kvinnlig arbetskraft. Med hänsyn till rådande läge på arbetsmarknaden
ansluter sig utskottet till departementschefens uppfattning
Statsutskottets utlåtande nr 137.
9
i fråga om lämpligheten av sådana kurser, till vilka enligt utskottets mening
även kvinnlig arbetskraft bör kunna hänvisas. Utskottet vill i detta
sammanhang understryka omskolningskursernas betydelse även i det hänseendet,
att yrkesutbildad arbetskraft i mindre omfattning än okvalificerad
sådan drabbas av arbetslöshetskriser.
Vad angår de av departementschefen gjorda anslagsberäkningarna vill
utskottet endast ifrågasätta, huruvida icke arbetsblockorganisationen bör kunna
avvecklas.
I motionerna I: 131 och II: 152 samt I: 134 och II: 228 har, under hänvisning
till befolkningssituationen, betonats, att vårt lands personella resurser
icke torde komma att förslå för den sociala och kulturella samhällsverksamheten.
Motionärerna hemställa om en allmän inventering av arbetskraftsbehovet
och tillgången på arbetskraft samt om en bedömning av vilken
fördelning av arbetskraften på olika områden inom samhällslivet, som
kan anses önskvärd. Utskottet finner i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen
en utredning på detta område önskvärd. Sedan Kungl. Maj:t den 28 april
1949 bemyndigat chefen för socialdepartementet att tillkalla sakkunniga
för utredning rörande behovet av arbetskraft inom statlig och annan verksamhet,
synes emellertid ytterligare åtgärder i nu angivna hänseende icke
för närvarande vara påkallade från riksdagens sida.
Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt
ej givit utskottet anledning till erinran, får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må under femte huvudtiteln anvisa
a) till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 ett reservationsanslag
av 1 000 000 kronor;
b) för budgetåret 1949/50
1) till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.
ett reservationsanslag av 17 000 000 kronor;
2) till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag
av 100 kronor;
3) till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
ett reservationsanslag av 100 kronor;
4) till Kostnader för främjande av företagsverksamhet
m. m. ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor;
II. att motionerna 1:292 och 11:368, i vad de avse dyrortsgradering
av dagunderstöden, icke må av riksdagen bifallas;
III.
att motionerna I: 292 och 11:368, i den mån de icke
behandlats under II, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
IV. att motionerna I: 131 och II: 152 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
10
Statsutskottets utlåtande nr 137.
V. att motionerna I: 134 och 11:228 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 maj 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Rickard
Eindstrom, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Iwar Anderson
Heiding, Berling, Sundelin, Rosenberg, Gustav Emil Andersson och Andrée’
samt ’
_..frål* tV?dra kammaren: herrar Ward, Svensson i Grönvik, Boman i
Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Rubbestad, Åkerström, Staxäng, Petterson
i Degerfors, Kollberg, Thapper, fröken Elmén och fru Ericsson i Luleå.
Reservation
av herrar Heiding, Gustav Emil Andersson, Svensson i Grönvik, Rubbestad
och Staxäng, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna
1: 292 och II: 368, i vad de avse dyrortsgradering av dagunderstöden, samt
att därför
dels utskottets utlåtande fr. o. in. den mening i första stycket å s. 8, som
börjar med orden »Enligt departementschefens uppfattning», t. o. m. styckets
slut bort hava följande lydelse:
»Utskottet har inhämtat, att inom fabriksarbetarnas arbetslöshetskassa ca
20 000 medlemmar tillhöra klass I med en daghjälp av 4 kronor (inklusive
kristillägg), d. v. s. samma belopp som utgår i dagunderstöd från arbetslöshetsnämnd
i ortsgrupp III, medan inom Övriga kassor de allra flesta medlemmar
äro försäkrade för ett högre belopp. Det kan tillika erinras om att
medlemskap i vederbörande fackförbunds arbetslöshetskassa regelmässigt
är obligatoriskt för förbundets medlemmar. Utskottet finner den av utredningsmannen
påtalade ogynnsammare ställningen för arbetslösa i de lägre
oitsgrupperna rimligen böra medföra ett avskaffande av dyrortsgraderingen,
särskilt som ett slopande därav enligt utskottets mening knappast för några
arbetslöshetskassor kan innebära några nämnvärda olägenheter. Utskottet
bär därför ansett sig böra biträda nämnda motioners yrkande i denna del.
Ytterligare medelsanvisning av denna anledning har utskottet icke ansett
erforderlig.»;
11
Statsutskottets utlåtande m 137.
dels ock utskottets hemställan under II. bort hava följande lydelse:
»II. att riksdagen må i anledning av motionerna 1:292
och II: 368 beträffande kontantunderstöden besluta, att dyrortsgraderingen
av dagunderstöden skall upphävas samt att
dagunderstöden skola maximeras till de för ortsgrupp III
gällande beloppen;».