Statsutskottets utlåtande nr 136.
1
Nr 136.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition angående
Sveriges anslutning till Förenta Nationernas organisation
för uppfostran, vetenskap och kultur (Unesco)
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,
punkten 367, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1949/50 beräkna ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor
till Kostnader i samband med Sveriges anslutning till Unesco.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 107, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 4
mars 1949, föreslagit riksdagen att dels medgiva, att Kungl. Maj:t vidtager
de åtgärder, som erfordras för Sveriges anslutning den 1 januari 1950 till
Förenta Nationernas organisation för uppfostran, vetenskap och kultur
(Unesco), dels till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco för budgetåret
1949/50 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 400 000
kronor, dels ock till Unescos rörelsefond för budgetåret 1949/50 å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket anvisa ett investeringsanslag
av 90 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Wistrand m. fl. (1:262) och den andra inom andra kammaren av herr
Hjalmarson m. fl. (11:331), i vilka hemställts, att riksdagen måtte avslå
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 107.
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Nilclasson m. fl. (1:263) och den andra inom andra kammaren
av herr Onsjö m. fl. (11:333), i vilka likaledes hemställts, att riksdagen
måtte besluta avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 107.
Av statsrådsprotokollet inhämtas följande rörande Unescos bildande, organisation,
uppgifter in. in.
På konferensen i San Francisco i april—juni 1945, varvid de under det
andra världskriget allierade staterna utarbetade grundvalarna för den nya
internationella säkerhetsorganisationen, benämnd »Förenta Nationerna»,
1 — Bihang till riksdagens protokoll 19h9. 6 samt. Nr 136.
2
Statsutskottets utlåtande nr 136.
väcktes förslag om att inkalla en konferens med uppgift att diskutera och,
om så befunnes lämpligt, bilda en Förenta Nationernas organisation för
undervisning, vetenskap och kultur.
Detta förslag vann allmän anslutning och på inbjudan av de engelska
och franska regeringarna ägde en sådan konferens rum i London den 1—16
november 1945. I konferensen deltogo representanter för 43 stater, varjämte
en stat och 8 internationella organisationer voro företrädda genom
observatörer. Sverige var icke företrätt vid konferensen. Denna beslöt att
bilda den föreslagna organisationen, som fick namnet Förenta Nationernas
organisation för uppfostran, vetenskap och kultur (United Nations
educational, scientific and cultural organisation), vanligen efter den engelska
förkortningen benämnd Unesco. Stadga för organisationen utarbetades
och antogs. Vidare tillsattes en förberedande kommission med huvudsakligaste
uppgift att förbereda första mötet med organisationens generalkonferens,
vilket skulle äga rum i Paris i november 1946. Stadgan undertecknades
den 16 november 1945 av 39 stater, nämligen Argentina, Belgien,
Brittiska Riket, Bolivia, Brasilien, Canada, Chile, Colombia, Cuba, Danmark,
Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Filippinerna, Grekland,
Guatemala, Haiti, Indien, Irak, Iran, Jugoslavien, Kina, Libanon,
Liberia, Luxemburg, Mexiko, Nederländerna, Nicaragua, Norge, Panama,
Peru, Polen, Saudi-Arabien, Sydafrikanska Unionen, Syrien, Tjeckoslovakien,
Turkiet, Uruguay och Venezuela.
Av dessa stater ha t. o. m. den 30 januari 1949 samtliga med undantag av
Chile, Guatemala, Jugoslavien, Nicaragua och Panama ratificerat stadgan.
Vidare har denna undertecknats och ratificerats av ytterligare följande 11
stater, nämligen Afganistan, Amerikas Förenta Stater, Australien, Frankrike,
Honduras, Italien, Nya Zeeland, Salvador, Schweiz, Ungern och Österrike.
Således ha hittills sammanlagt 45 stater inträtt som medlemmar i
organisationen.
Stadgan trädde i kraft den 4 november 1946. Den föreligger i original på
engelska och franska språken, vilka båda texter skola äga samma vitsord.
Stadgan, i engelsk och fransk avfattning med svensk översättning, finns
såsom bilaga 1 fogad till propositionen nr 107. Utskottet torde få hänvisa
därtill.
En av Unesco och Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd diskuterad
överenskommelse mellan Unesco och Förenta Nationerna godkändes
av sistnämnda organisations generalförsamling i New York oktober—
november 1946, varigenom Unesco inordnades som ett av Förenta Nationernas
fackorgan och erhöll erforderlig rättskapacitet.
Bestämmelserna angående rätt till medlemskap i Unesco framgå av stadgans
artikel II, som fastslår, att medlemskap i Förenta Nationerna medför
rätt till medlemskap i Unesco, medan särskilda, här icke aktuella bestämmelser
gälla för stater, som icke äro medlemmar av Förenta Nationerna.
Statsutskottets utlåtande nr 136. 3
Uteslutning ur denna organisation medför automatisk uteslutning ur
Unesco.
Medlemsstats i stadgan fastställda skyldigheter till Unesco innefattar
1) att inom ett år efter avslutandet av den generalkonferens, vid vilken
ifrågakommande konventioner och rekommendationer antagits, underställa
vederbörande nationella myndigheter dessa (Art. IV: 4);
2) att respektera den internationella karaktären hos generaldirektörens
och personalens uppgifter (Art. VI: 5);
3) att avgiva regelbundna rapporter i vissa frågor som beröra Unesco
(Art. VIII); samt
4) att betala visst, av generalkonferensen fastställt bidrag till organisationen.
Enligt stadgans artiklar III—VI har Unesco följande huvudorgan:
1. Generalkonferensen består av medlemsstaternas representanter, högst
5 från varje stat, vilka dock vid omröstningar tillsammans endast ha en
röst. Den skall sammanträda minst en gång varje år och därvid fastställa
organisationens budget för nästkommande år samt uppdraga riktlinjerna
för och fatta beslut om verksamheten. Generalkonferensen skall vidare
bland annat välja ledamöter i Unescos styrelse samt på förslag av denna
utse organisationens generaldirektör. Beslut fattas med enkel majoritet
bland de närvarande utom i de fall, då stadgan — exempelvis ifråga om
stadgeändringar — föreskriver 2/3 majoritet.
Unescos generalkonferens har hittills sammanträtt 3 gånger: i Paris den
20 november—10 december 1946, i Mexico den 6 november—3 december
1947 och i Beirut den 17 november—11 december 1948. Nästa möte, vilket
beräknas bli kortare än de föregående, skall äga rum i Paris i september
1949 och det därpå följande förmodligen i Florens i maj 1950.
2. Styrelsen skall bestå av 18 ledamöter, valda för 3 år bland medlemsstaternas
representanter enligt särskilda bestämmelser i stadgan (Art. V: 2),
ävensom av generalkonferensens president i egenskap av rådgivande ledamot.
Styrelsen har till uppgift att mellan generalkonferensens möten handla
å dess vägnar samt ansvara för verkställigheten av antagna arbetsplaner liksom
att förbereda generalförsamlingens dagordning och arbetsprogram m.m.
3. Unescos verkställande organ, sekretariatet, vilket är förlagt till Paris,
består av en av generalkonferensen på sex år utsedd generaldirektör och
av honom tillsatt personal, för närvarande cirka 660 personer. De rekryteras
från samtliga medlemsstater med viss hänsyn till storleken av deras
avgiftskvoter men äro internationella tjänstemän och få således icke mottaga
instruktioner från regeringar eller myndigheter utanför organisationen.
Under Unescos två första verksamhetsår tjänstgjorde engelsmannen Julian
Huxley såsom generaldirektör. Vid gencralkonferensens möte i Beirut 1948
utsågs till ny generaldirektör Mexicos förutvarande utrikesminister Jaime
Torres Bodet.
4
Statsutskottets utlåtande nr 136.
Beträffande detaljerna i Unescos organisation torde få hänvisas till den
redogörelse härför, som utarbetats på uppdrag av chefen för ecklesiastikdepartementet
och som bilaga 2 fogats till propositionen nr 107.
Unescos uppgift är enligt stadgan (Art. I: 1) »att bidraga till fred och
säkerhet genom att medelst uppfostran, vetenskap och kultur befordra
samarbetet mellan folken i syfte att främja den allmänna aktningen för lag
och rätt och för de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för
alla, utan åtskillnad med avseende å ras, kön, språk eller religion, som Förenta
Nationernas stadga tillförsäkrar världens folk». Denna uppgift avser
man att förverkliga efter följande huvudlinjer.
För det första skall organisationen genom alla slag av massupplysning
främja folkens kännedom om och förståelse för varandra. Härför skall fritt
tankeutbyte i ord och bild underlättas, varvid närmast press, radio och
film torde avses. För det andra skall folkupplysning och kulturspridning
uppmuntras genom samverkan på undervisningens område. För det tredje
skall kunskap vidmakthållas, främjas och spridas. Detta skall ske genom
åtgärder i syfte att bevara världens arv av böcker och konstverk m. m. samt
att främja internationellt samarbete inom alla grenar av intellektuell verksamhet,
bland annat genom att underlätta och understödja möjligheter till
kontakter mellan och utbyte av personer, som äro verksamma på undervisningens,
vetenskapens och kulturens områden. Vidare skall man understödja
utväxling av publikationer, föremål av konstnärligt och vetenskapligt värde
jämte annat informationsmaterial samt inleda internationellt samarbete för
att göra tryckta och offentliggjorda skrifter allmänt tillgängliga.
I art. I: 3 angivas gränserna för organisationens befogenheter gentemot
de enskilda medlemsstaterna. Här stadgas sålunda, att det är organisationen
förbjudet att ingripa i frågor, som väsentligen falla inom vederbörande
medlemsstats egen jurisdiktion. Såsom motiv härför har i förevarande
författningsrum angivits angelägenheten av att bevara »självständigheten,
ursprungligheten och den fruktbärande mångsidigheten inom
medlemsstaternas kulturer och undervisningssystem».
Beträffande organisationens aktuella arbetsuppgifter och finansieringen
härav torde få hänvisas till förutnämnda redogörelse.
Stadgans bestämmelser angående Unescos arbetsuppgifter äro allmänt
hållna och ge därför föga begrepp om dessas natur. Av nyssnämnda redogörelse
torde emellertid framgå, att Unesco uträttar ett betydelsefullt
arbete på olika områden, i första hand den kulturella återuppbyggnaden
inom krigshärjade länder. Organisationen fungerar vidare, för att endast
nämna några exempel, såsom upplysnings- och rådgivningscentral i undervisningsfrågor
för kulturellt efterblivna folk, tar initiativ till och stöder internationellt
samarbete inom den naturvetenskapliga och den samhällsvetenskapliga
forskningens områden samt tjänstgör som internationellt förbin
-
Statsutskottets utlåtande nr 136.
5
delseorgan på skilda områden av kulturlivet, såsom ifråga om teater, musik,
konst, litteratur och museiväsen.
Unescos budget fastställes för kalenderår. Det ankommer på generaldirektören
att vid generalkonferensens årliga ordinarie möte framlägga förslag
till budget för nästföljande år. Detta förslag skall dessförinnan ha
granskats av en finanskommitté och jämte kommitténs utlåtande däröver
i god tid före generalkonferensens möte ha översänts till medlemsstaterna
ävensom till Förenta Nationernas generalsekreterare. Budgeten beräknas i
amerikanska dollars, men medlemsavgifterna kunna även av vissa länder,
exempelvis den europeiska gruppen, till vilken Sverige räknas, betalas i
franska francs eller pund sterling. Den av generalkonferensen för år 1949
antagna budgeten slutar å 7 780 000 dollars. Enligt den officiella svenske
observatörens, professor I. Diiring, rapport från generalkonferensens möte i
Beirut 1948 synes risken för en väsentlig ökning kommande år av budgeten
vara liten.
För att bereda sekretariatet likvida medel innan årsavgifterna för det
löpande året inbetalats, har bildats en rörelsefond, vilken för närvarande
uppgår till 3 000 000 dollars. Medlemsstaternas tillskott till denna förbliva
dessas egendom men ränta erlägges icke å tillskotten.
Medlemsstats bidrag till budgeten och rörelsefonden beräknas efter samma
skala, som tillämpas i fråga om bidrag till Förenta Nationerna med de
jämkningar, vilka föranledas av att medlemsstaterna i de båda organisationerna
ej äro identiska. Gällande kvoter fastställas per år av generalkonferensen.
Beträffande de senast fastställda kvoterna hänvisas till en
särskild sammanställning, vilken såsom bilaga 4 fogats till propositionen
nr 107.
Under förutsättning att Unescos budget blir i stort sett oförändrad till
sin storlek, kan Sveriges medlemsavgift för helt år beräknas till omkring
680 000 kronor efter en beräknad medlemskvot på 2,38 procent, vilken dock
i och med Sveriges och eventuellt andra staters anslutning till organisationen
kommer att något sänkas. Sveriges obligatoriska bidrag till rörelsefonden
torde komma att uppgå till i runt tal 260 000 kronor i ett för allt,
vilket bidrag kan erläggas i tre omgångar under tre år.
Departementschefen har vidare anfört följande.
Då det gällt att bedöma Unescos hittillsvarande verksamhet har från
skilda håll framförts kritik. Denna har i första hand gått ut på, att en
disproportion skulle råda mellan de uppställda målen och möjligheterna att
praktiskt genomföra dessa. Vidare har gjorts gällande, att det skulle föreligga
en viss överorganisation inom sekretariatet, medförande onödig pappersexercis
m. m. och oproportionerligt höga organisationskostnader. Emellertid
må ihågkommas, att då Unesco började sin verksamhet, fanns för
dess omfattande verksamhetsområde inga tidigare erfarenheter av betydelse
att bygga vidare på. De första årens verksamhet måste därför i viss mån
få experimentartad karaktär. De organisations- och arbetstekniska svårig
-
6
Statsutskottets utlåtande nr ISO.
heterna i samband med organisationens internationella uppbyggnad och
verksamhetsfält måste också hållas i minnet vid ett bedömande av organisationen.
Beträffande planerna för den framtida verksamheten och möjligheterna
att praktiskt genomföra dessa synes av samstämmiga rapporter att döma
en övergång till större återhållsamhet ifråga om alltför vittsvävande projekt
och till säkrare förankring i realistiskt tänkande ha ägt rum på sista
tiden. Det finns många tecken, som tyda på, att arbetet inom Unesco i allt
större utsträckning kommer att ägnas åt organisationens huvuduppgifter,
sådana de efter de två första åren framträda: att vara ett centrum för informationstjänst
och expertutbyte samt för nydanande försöksverksamhet
m. in., som fordrar världsomfattande samarbete, och att stimulera och
understödja utvecklingen av undervisning och folkbildning samt vetenskap
och kultur i skilda länder.
Kritiken mot förhållandena inom Unescos sekretariat och »pappersexercisen»
har redan medfört, att avsevärda förbättringar på ett märkbart sätt
genomförts. Mängden av tidigare utsända trycksaker, frågeformulär m. m.
har minskats, och en ^organisation inom sekretariatet har ägt rum, särskilt
efter den nye generaldirektörens tillträde. Att de allmänna omkostnaderna
trots detta komma att utgöra en avsevärd del av organisationens budget
synes oundvikligt, bland annat med tanke på att alla handlingar skola
översättas och utskrivas eller tryckas på minst två språk. Vid bedömandet
av budgeten bör hänsyn även tagas till att däri under organisationskostnader
som löner upptagna poster till stor del utgöras av ersättning för rent
vetenskaplig forskning och planering samt andra uppgifter av dylik karaktär.
^ I detta sammanhang bör också påpekas svårigheten att från början
erhålla kompetent och lämplig personal. Det förhållandet, att personalen nu
kan anställas på längre tid, ett å två år, än under den första tiden, då 6-månaderskontrakt voro de vanligaste, synes också ha verkat till det bättre.
Personalens löner motsvara de av FN fastställda och kunna med tanke på
levnadskostnaderna i Paris icke sägas vara särskilt höga. Ungefär 1/3 av personalen
ha löner under 2 000 dollars och högst Vs över 5 000 dollars för år.
Sverige står fortfarande utanför Unesco men har dock upprätthållit vissa
förbindelser med denna organisation. Således har Kungl. Maj:t sänt observatörer
till generalkonferensens samtliga hittillsvarande möten och uppdragit
åt en tjänsteman vid svenska ambassaden i Paris att vara svensk observatör
hos och förbindelseman till Unescos sekretariat. Vidare ha svenska
lärare och vetenskapsmän dels på svensk och dels på Unescos bekostnad
haft tillfälle att deltaga i av Unesco anordnade expertsammanträden och
konferenser. I den mån så från Unescos sida har begärts, har Sverige också
stått till tjänst med begärda upplysningar om svenska förhållanden.
I detta sammanhang må nämnas, att Sverige hittills får anses ha på ett
tillfredsställande och effektivt sätt uppfyllt sina internationella förpliktelser
på undervisningens, folkbildningens, vetenskapens och kulturens områden
genom en omfattande hjälp till det kulturella uppbyggnadsarbetet i
Mellaneuropas krigshärjade länder. Denna hjälp kan för tiden från Unescos
tillkomst t. o. m. år 1949 beräknas uppgå till cirka 3 miljoner kronor, varav
2 miljoner av statsmedel.
Den omständigheten, att Sverige hittills stått utanför Unesco, har medfört
bland annat, att Sverige icke haft yttranderätt vid generalkonferensens
möten, varigenom denna möjlighet att inför en kulturelit från ett stort
Statsutskottets utlåtande nr 136.
7
antiil länder lämna upplysning om svenska förhållanden, synpunkter och
internationell aktivitet på Uneseos områden bortfallit. Svenska medborgare
ha icke kunnat erhålla Unesco-stipendier, inbjudningar till svenskt deltagande
i av Unesco understödda internationella konferenser ha hållits tillbaka
etc. Det må även omnämnas, att en rätt skaq) kritik mot de medlemmar
av Förenta Nationerna, som ännu icke anmält sig som medlemmar
till Unesco, framkom särskilt vid generalkonferensens möte i Mexiko 1947.
Från åtskilliga håll påyrkades, att Unesco ej skulle bevilja några förmåner
åt eller samarbeta med dessa stater. Generalkonferensens beslut innebar
emellertid en kompromiss, i det att man beslöt, att officiella observatörer
och enskilda personer från dylika stater skulle kunna inbjudas att övervara
konferenser och förhandlingar, i den man detta vore önskvärt för Unesco.
Dylika stater skulle dock ej erbjudas tillfälle att deltaga i utförandet av
Unescos program, i den mån sådant deltagande kunde innebära förmåner
av något slag.
Under tiden sedan Unesco konstituerades har i Sverige en växande opinion
för svensk anslutning till Unesco gjort sig märkbar. Ett flertal skrivelser
med yrkande härom har inkommit till Kungl. Maj:t. Den It juni
1947 inkom således en skrivelse från 17 organisationer, däribland Samarbetskommittén
för demokratiskt uppbyggnadsarbete, Kooperativa Förbundet,
Tjänstemännens Centralorganisation, Arbetarnas bildningsförbund,
Folkbildningsförbundet, Federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening,
Läroverkslärarnas riksförbund, Sveriges förenade studentkårer,
Högerns ungdomsförbund ungsvenskarna och Svenska landsbygdens ungdomsförbund;
den 30 september 1948 från Fredrika-Bremer-Förbundet och
den 22 november 1948 från »Samarbetsdelegationens för de statliga forskningsråden
Unesco-kommitté», representerande atomkommittén, jordbrukets
forskningsråd, medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet
och tekniska forskningsrådet. Man har i dessa skrivelser framhållit
bland annat, att även med hänsynstagande till den kritik som framkommit
mot Unesco och det berättigade i denna, syntes Unesco vara den
enda möjligheten just nu att få till stånd ett vittomspännande internationellt
samarbete på folkbildningens, vetenskapens och kulturens område
med syfte att främja utvecklingen härpå som ett led i ett aktivt fredsarbete.
Sverige kunde som fredsälskande kulturland icke undandraga sig
sina förpliktelser i detta sammanhang.
Då det gäller att taga ställning till frågan, huruvida Sverige bör ansluta
sig till Unesco, bör man enligt min mening taga hänsyn till de indirekta
fördelar, som medfölja deltagandet i ett planmässigt ordnat internationellt
samarbete på en mängd skilda grenar av kulturlivet, inte minst det vetenskapliga
området, som ju i största utsträckning är i eminent grad internationellt
till sin natur. Men framför allt bör den synpunkten beaktas, att
ett högtstående kulturland som Sverige icke gärna kan undandraga sig att
medverka i ett världsomspännande samarbete av'' den art som Unesco representerar.
Sverige är för närvarande vid sidan av vissa öststater samt Island,
Spanien och Portugal den enda stat i Europa, som står utanför Unesco.
Jag har sålunda kommit till den uppfattningen, att Sverige nu bör inträda
som medlem i Unesco och har funnit den 1 januari 1950 vara eu
lämplig tidpunkt för anslutningen.
På nästa budgetar belöpande andel av Sveriges årsbidrag för år 1950
8
Statsutskottets utlåtande nr 136.
torde kunna uppskattas till i runt tal 340 000 kronor. Härtill kommer 1/3
av Sveriges engångsbidrag till rörelsefonden, d. v. s. i runt tal 90 000 kronor.
Då det icke utan fog kan göras gällande, att Sveriges andel i kostnaderna
för Unesco är oproportionerligt stor, synes en framställning hos generalkonferensen
vid dess nästa möte böra göras om nedsättning av Sveriges
procentuella andel i kostnaderna.
För att få ett effektivt samarbete till stånd mellan Unescos sekretariat
och medlemsstaterna samt av Unescos verksamhet intresserade grupper i
dessa stater förutsätter stadgan (Art IV: 1 och VII: 1—3), att varje medlemsstat
skall upprätta nationella Unescoråd eller samarbetsorgan bestående
av representanter för staten och dylika grupper. Betydelsen och önskvärdheten
härav har även starkt understrukits av Unescos styrelse och generalkonferens.
Man utgår härvid ifrån, att Unescos sekretariat icke har
möjlighet att självt i de olika medlemsstaterna insamla för verksamheten erforderliga
uppgifter, att distribuera av Unesco utarbetat material eller att
bland större befolkningsgrupper sprida kännedom om Unescos verksamhet
samt idéerna och principerna bakom denna. Sistnämnda uppgift tilläggs av
Unesco stor betydelse. Organisationen får icke blott bli en regeringarnas och
de speciellt intresserades sak utan måste söka kontakt med och gensvar hos
så stora befolkningsgrupper som möjligt för att kunna fullfölja sina uppgifter.
Dylika nationella råd skola även i frågor rörande Unesco vara rådgivande
organ till sina regeringar och till av dem utsedda delegater till generalkonferensen
samt efter eget bedömande av lämpligheten härav medverka till
utförandet av generalkonferensens och styrelsens beslut och rekommendationer.
Man framhåller också från Unescos sida vikten av att de nationella råden
få en viss självständighet och förses med eget verkställande sekretariat.
Beträffande rådens sammansättning överlåtes åt medlemsstaterna att upprätta
sådana råd, som anses bäst lämpade för vederbörande staters speciella
förhållanden.
I en inom ecklesiastikdepartementet utarbetad PM1 rörande de nationella
Unescoråden framföras vissa principiella synpunkter på den lämpliga sammansättningen
av ett svenskt Unescoråd. Utan att taga ståndpunkt till de
synpunkter i övrigt, som i promemorian framföras, ansluter jag mig dock
till det i promemorian framförda förslaget, att en kommitté bör tillsättas
med uppdrag att dels utreda och framlägga förslag om hur ett svenskt
Unescoråd bör organiseras och dels att, intill dess ett sådant träder i funktion,
tjänstgöra som provisoriskt svenskt Unescoråd. Kommittén bör få
en sekreterare och ett kanslibiträde till sitt förfogande och torde böra träda
i verksamhet redan från och med ingången av nästa budgetår; det synes
nämligen av vikt, att utredningsarbetet då kan påbörjas och att förberedelsearbetet
för kommitténs verksamhet i övrigt kan begynna i god tid före anslutningsdagen.
Till bestridande av kostnaderna för budgetåret 1949/50 för det provisoriska
svenska Unescorådets verksamhet torde i brist på närmare erfarenhet
böra anvisas det i departementspromemorian beräknade beloppet av 50 000
kronor. Det torde få ankomma på Knngl. Maj:t att framdeles fastställa
stat för Unescorådet och meddela i övrigt erforderliga bestämmelser.
Kostnaderna för det svenska Unescorådet torde böra bestridas från ett
förslagsanslag, som från och med nästa budgetår bör uppföras under åtton
-
1 Beträffande denna torde få hänvisas till bilaga 3 till propositionen nr 107.
Statsutskottets utlåtande nr 136.
9
de huvudtiteln under rubriken »Kostnader för Sveriges medlemskap i
Unesco». Från detta anslag böra bestridas dels Sveriges på nästa budgetår
belöpande årsbidrag till Unesco, i runt tal 340 000 kronor, dels kostnaderna
för det svenska Unescorådet, i det föregående uppskattade till 50 000 kronor,
dels ock övriga kostnader, som föranledas av vårt lands anslutning till
ifrågavarande organisation, såsom utgifter för de svenska delegationerna
vid Unescos generalkonferens och övriga av det svenska medlemsskapet föranledda
resor för deltagande i av Unesco eller dess underorgan anordnade
konferenser m. m. Anslaget torde för nästa budgetår böra uppföras med
förslagsvis 400 000 kronor.
Det svenska bidraget till Unescos rörelsefond, inalles i runt tal 260 000
kronor, kan, såsom i det föregående nämnts, inbetalas i tre omgångar. För
nästa budgetår torde för ändamålet böra uppföras ett investeringsanslag
av 90 000 kronor, benämnt »Unescos rörelsefond», å kapitalbudgeten under
fonden för förlag till statsverket.
I motionerna I: 262 och II: 331 har anförts följande.
Kungl. Maj:t föreslår i proposition nr 107 Sveriges anslutning till Unescoorganisationen.
När det gäller att taga ställning till denna fråga måste man
liksom eljest väga mot vartannat å ena sidan vårt ekonomiska läge och de
många anspråk som böra tillgodoses inom ramen för våra strängt begränsade
resurser och å andra sidan den nytta för vårt land, som kan vara förknippad
med åtgärden. Vid en sådan avvägning finna vi oss ingalunda övertygade
om att en anslutning till Unesco skulle framstå som tillnärmelsevis
lika angelägen som tillgodoseendet av åtskilliga andra för samhället vitala
intressen av motsvarande ekonomiska storleksgrad. Sålunda måste det framstå
som en anmärkningsvärd inkonsekvens, om man skulle anslå äskade
belopp till Unesco-anslutningen, under det att man av statsfinansiella skäl
måste låta realiserandet av ett flertal välmotiverade önskemål stå tillbaka. I
det hänseendet behöver blott erinras om vårt vägväsende, skolväsendet och
sjukvårdsinrättningar av olika slag. Från snart sagt varje huvudtitel kunna
exempel hämtas på fall, där vi på grund av det statsfinansiella läget icke
kunna på ett tillfredsställande sätt uppehålla befintliga anordningar, än
mindre utveckla dem i önskvärd omfattning.
Mot Unesco-organisationen, dess program och arbetsmetoder har tydligen
icke utan skäl riktats viss kritik. Det synes icke vara uteslutet att organisationen
småningom kan komma att utveckla sig mera gynnsamt än hittills.
Det förefaller vara motiverat att avvakta resultatet av en sådan utveckling,
innan anslutning sker.
T motionerna I: 263 och II: 333 har anförts följande.
Under den tid Unesco har ägt bestånd torde man knappast kunna göra
gällande att dess verksamhet vunnit allmän respekt. Tvärtom ha uppenbara
brister i planläggningen av arbetet varit utmärkande för organisationen
med ty åtföljande höga administrationskostnader. Detta synes framför allt
bero därpå att Unesco icke kommit till klar uppfattning om sin huvudsakliga
uppgift. Alltför vittsvävande planer utan kontakt med verkligheten ocli
utan nödvändiga personella resurser ha lett till en tydlig splittring av verksamheten.
Det förefaller därför som om Unescos arbete hittills icke motsvarat,
de förväntningar som ställdes på organisationen av dess tillskyndare.
Utomstående bedömare ha ej heller kunnat skönja några påtagbara resultat
av verksamheten trots att densamma pågått i tre år.
2 —• Bihang till riksdagens protokoll 10/i9. 6 samt. Nr ISO.
10
Statsutskottets utlåtande nr 136.
I propositionen framhåller departementschefen att en reorganisation av
Unescos verksamhet pågår och att märkbara förbättringar redan kunnat
iakttagas. Huru därmed förhåller sig är givetvis icke lätt att avgöra utan
närmare informationer. Det kan emellertid ifrågasättas om icke ecklesiastikministerns
omdömen äro alltför optimistiska. I varje fall torde det stå klart
att det finns all anledning att uppskjuta anslutningen till Unesco, till dess
full vetskap nåtts om värdet av organisationens arbete.
Ett sådant ställningstagande framstår som så mycket mer motiverat som
Sveriges ekonomiska läge är synnerligen pressat. För att genomföra en
stabilisering och uppnå samhällsekonomisk balans ha en kraftig begränsning
och en stark återhållsamhet beträffande många angelägna anslag måst
iakttagas. Detta gäller icke minst på uppfostrans och det kulturella området,
där stora behov av anslagshöjningar föreligga. Ungdomens utbildning
blir i viss mån tillbakasatt, därför att tillräckliga medel icke anses kunna
beviljas. I denna situation synes det enligt vår mening icke vara riktigt att
Sverige ansluter sig till Unesco med de kostnader detta medför.
Utskottet. Såsom i motionerna 1: 262 och II: 331 samt I: 263 och II: 333
framhållits kunna på grund av det i vårt land för närvarande rådande ekonomiska
läget skäl anföras mot att en anslutning till Unesco från Sveriges
sida nu kommer till stånd. Utskottet har likväl funnit, att dessa skäl icke
böra få tillmätas avgörande betydelse med hänsyn till önskvärdheten
av att även Sverige kommer att deltaga i det internationella samarbete,
som inom Unescos ram äger rum på olika områden av kulturlivet. Utskottet
delar därför departementschefens uppfattning om att Sverige bör inträda
som medlem av Unesco från och med den 1 januari 1950.
Departementschefen har framhållit, att den kritik, som tidigare riktats
mot planläggningen av Unescos arbete och mot sammanslutningens organisation,
numera lett till att märkbara förbättringar genomförts. Enligt
utskottets mening är det angeläget, att organisationens arbetsuppgifter inriktas
på områden där konkreta resultat stå att uppnå.
Utskottet vill i anslutning till vad departementschefen därom anfört understryka,
att, då Sveriges andel i kostnaderna för Unesco synes vara oproportionerligt
stor, framställning torde böra göras hos generalkonferensen
vid dess nästa möte angående nedsättning av Sveriges procentuella andel i
nämnda kostnader.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit utskottet
anledning till erinran eller uttalande.
Under åberopande av det sålunda anförda tillstyrker utskottet bifall till
Kungl. Maj:ts förevarande förslag och avstyrker bifall till motionerna I: 262
och II: 331 samt 1: 263 och II: 333. Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 262 och II: 331 samt I: 263
och II: 333,
a) medgiva, att Kungl. Maj:t vidtager de åtgärder, som
erfordras för Sveriges anslutning den 1 januari 1950 till
Statsutskottets utlåtande nr 136.
11
Förenta Nationernas organisation för uppfostran, vetenskap
och kultur (Unesco);
b) till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco för
budgetåret 1949/50 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 400 000 kronor;
c) till Unescos rörelsefond för budgetåret 1949/50 under
fonden för förlag till statsverket anvisa ett investeringsanslag
av 90 000 kronor.
Stockholm den 10 maj 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli,
Rickard Lindström, Gränebo, Karl Andersson, Ohlon, Gustaf Karlsson,
Iwar Anderson, Heiding, Johan Eric Ericson, Rosenberg och Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Svensson i Grön vik, Boman i
Kieryd, Hjalmarson, Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Lindholm,
Bergstrand, Hoppe, Kollberg, Thapper och Onsjö.
Reservation
av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Ohlon, Heiding, Bergh,
Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Hjalmarson, Kollberg och Onsjö,
vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande
lydelse:
» Utskottet vill framhålla betydelsen av att Sverige i så stor utsträckning
som möjligt deltager i det internationella samarbete, som äger rum på olika
områden av kulturlivet. Vad Unesco beträffar har emellertid kritik i olika
avseenden riktats mot planläggningen av sammanslutningens arbete och
mot dess organisation. Enligt vad departementschefen upplyst, står Unesco
för närvarande under omorganisation. Det synes därför utskottet lämpligt,
att närmare erfarenheter vinnas angående de förbättringar, vartill denna
omorganisation kan leda, innan anslutning till Unesco göres från Sveriges
sida. Utskottet finner därför tidpunkten icke ännu vara inne för att Sverige
skulle intriida som medlem av Unesco. Det i vårt land för närvarande rå
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 136.
dande ekonomiska läget — särskilt i vad angår bristen på främmande valutor
— talar även för ett uppskov med den av Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden.
I detta sammanhang får utskottet erinra därom, att Sverige till
internationella samarbetsorganisationer av olika slag för nästa budgetår har
att utgiva ej mindre än sammanlagt omkring 5 miljoner kronor. Utskottet
får alltså, med biträdande av de i motionerna I: 262 och II: 331 samt I: 263
och II: 333 gjorda yrkandena, avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 262 och
II: 331 samt I: 263 och II: 333, avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.»
Stockholm 1949 Ivar Hieggströms Boktryckeri A. B.
491307