Statsutskottets utlåtande nr 131.
1
Nr 131.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående intensifierad
medicinsk undervisning och forskning rörande folksjukdomarna.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Lundgren m. fl. (I: 22) och den andra inom andra kammaren av herr Huss
m. fl. (II: 37), har hemställts,
dels att riksdagen måtte besluta
att fr. o. m. den 1 juli 1949 förändra de nuvarande lärarbefattningiarna
i reumatologi, i radioterapi samt i fysikalisk diagnostik vid Lunds universitet
till professurer i resp. reumatologi, radioterapi samt ftisiologi,
att fr. o. m. den 1 juli 1950 inrätta en professur i reumatologi vid karolinska
institutet,
alt inrätta professurer i psykiatri och i radioterapi vid medicinska undervisningsanstalten
i Göteborg fr. o. m. den tidpunkt, den kliniska undervisningen
därstädes skall påbörjas, samt professurer i reumatologi och i ftisiologi
från den tidpunkt, resp. undervisnings- och forskningskliniker kunna
förväntas börja sin verksamhet,
samt att inrätta en professur i ftisiologi vid karolinska institutet fr. o. m.
den tidpunkt, den beslutade tuberkuloskliniken vid karolinska sjukhuset
kan förväntas börja sin verksamhet,
dels ock att riksdagen måtte i skrivelser till Kungl. Maj :t anhålla,
att förslag om uppförande av reumatologisk klinik vid akademiska sjukhuset
i Uppsala måtte, så snart erforderlig utredning i frågan verkställts,
snarast föreläggas riksdagen,
samt att utredning snarast måtte verkställas rörande uppförande av en
radioterapeutisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala samt en tuberkulosklinik
vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Till stöd för de föreslagna åtgärderna anföres i motionerna i huvudsak
följande.
I infordrat yttrande över betänkande angående den öppna läkarvården i
riket (SOU 1948: 14) framhåller medicinska fakulteten i Lund bl. a. följande
1 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 6 samt. Nr 131.
2
Statsutskottets utlåtande nr 131.
beträffande åtgärder till förbättring av det allmänna hälsotillståndet i riket:
»Fakulteten
förmenar, att det (därvid) mindre ankommer på organisatoriska
åtgärder än på fördjupad kunskap om och insikt i sjukdomarnas natur.
I nuvarande tid spela fem stora sjukdomsgrupper dominerande roll för
sjuklighet och arbetsoförmåga, nämligen reumatiska sjukdomar, sinnessjukdomar
med sinnesslöhet, förkylningssjukdomar, blodtrycks- och blodkärlssjukdomar
och svulstsjukdomar. Våra kunskaper om dessa sjukdomars orsak
och vår förmåga att förebygga eller bota dem äro fortfarande bristfälliga.
Om det allmännas investeringar i medicinsk forskning ökades med
endast någon procent av den summa, som ett genomförande av det förslag,
vilket framkommit i SOU 1948: 14, skulle kosta, skulle sådan åtgärd ha utsikt
att leda till långt väsentligare förbättring av folkhälsan än i betänkandet
föreslagna organisatoriska åtgärder.»
De av medicinska fakulteten i Lund nämnda fem sjukdomsgrupperna
kunna, om man därtill lägger tuberkulosen, i fråga om vilken vår kunskap
om dess orsak och vår förmåga att förebygga är bättre men vår förmåga att
bota fortfarande är mycket bristfällig, med hänsyn till av dem förorsakad
sjuklighet och arbetsoförmåga med skäl kallas folkhälsans farligaste fiender.
Enbart de reumatiska sjukdomarna förorsaka (se SOU 1945:41 och Edström:
Uppsala Läkarför. Förh. 49:303—358, 1944 samt 51:337—346, 1946),
att ca 245 000 svenska medborgare hava mer eller mindre nedsatt arbetsförmåga,
varav dagligen 70 000—80 000 totalt arbetsoförmögna. Därigenom gå
årligen enbart under den i egentlig mening arbetsföra åldern mellan 15 och
67 år mellan 15 och 20 miljoner arbetsdagar förlorade. Sinnessjukdomarna
och sinnesslöheten förorsaka, enligt uppskattning av nationalekonomen fil.
lic. Sven Rydenfelt, att 70 000—80 000 svenska medborgare dagligen äro arbetsoförmögna
eller lida av väsentligt nedsatt arbetskraft, även om en del
av dessa under uppsikt kunna sysselsättas i vissa slags enklare arbeten. Å anstalter
vårdas dagligen sådana sjuka till ett antal av ca 46 000.
Intensifierad forskning och därav förbättrad hälso- och sjukvård kan förväntas
avsevärt reducera dessa stora siffror.
Enligt Rydenfelt förloras årligen i vårt land genomsnittligt 7 å 8 miljoner
arbetsdagar på grund av sjuklighet i s. k. banaia infektioner, där dock betydande
variation i siffrorna synes föreligga. Bland dessa infektioner spela
de vanliga förkylningssjukdomarna största rollen. Enligt nutida uppfattning
hgger dessas betydelse för folkhälsan ej blott i det antal sjukdagar, som de
direkt förorsaka, utan ha vi även att räkna med långdragna sviter och följdsjukdomar.
Frågan rörande eventuellt samband mellan sådana infektioner
och senare uppkommen reumatisk feber eller ledgångsreumatism utgör exempelvis
ett av den medicinska, särskilt den reumatologiska, forskningens
för närvarande aktuella och betydelsefulla problem. Även profylaktiska frågor
stå här i förgrunden, och utsikter till förbättrad profylax synas icke små.
Ett flertal hygieniska problem vänta här på sin lösning. Klarläggandet av
det möjliga sambandet mellan tidigare infektionssjukdom, angripande blodkärlen,
främst reumatisk feber och ledgångsreumatism, och senare uppträdande
åderförkalkningsprocesser är även ett aktuellt problem.
Utrönandet av tumörernas orsak är ytterligare en av den medicinska vetenskapens
trängande forskningsuppgifter. Äntalet förlorade arbetsdagar i
arbetsför ålder på grund av svulstsjukdomar är visserligen mindre än tidigare
nämnda siffror, enligt Rydenfelt årligen ca V» milj., men dödstalet är
högt. Årligen avlida enligt den offentliga statistiken i vårt land ca 10 000
individer i sådana sjukdomar. Strålbehandlingen, som vid kräfta och lik
-
Statsutskottets utlåtande nr 131.
3
nande åkommor har stor och i många fall avgörande betydelse, befinner
sig i utveckling. Atomfysikens senaste landvinningar ha för radioterapien
öppnat nya möjligheter. Den vetenskapliga forskningen har här vidsträckta
arbetsfält.
Genom långvarig och konsekvent genomförd kamp mot turberkulosen har
denna, från att ha varit folkhälsans värsta gissel, blivit en folksjukdom, som
alltmer kunnat begränsas. Dock nyupptäckas för närvarande (se Sv. nationalför:s
kvartalsskr. h. 3, 1948) ca 14 000 fall årligen, därav 2 200 med smittosam
turberkulos. Antalet vid dispensärerna inregistrerade fall under kontroll
för tuberkulos håller sig vid omkring 90 000 och antalet fall med smittosam
sådan sjukdom i landet vid ca 9 000. Enligt Rvdenfelt förloras årligen i
vårt land omkring 7y2 miljoner arbetsdagar på grund av sjuklighet i tuberkulos.
Antalet dödsfall per år ligger omkring 3 500, vilket visar, att det alltjämt
icke finnes något radikalt botemedel mot denna sjukdom.
Under sista tiden ha tillkommit nya kemiska medel mot tuberkulos, som
förefalla lovande men vilkas handhavande och rätta utnyttjande alltjämt
stå på försöksstadiet. Samma sak gäller de ledgångsreumatiska sjukdomarna.
Likaså ha de terapeutiska resurserna vid sinnessjukdomarna genom nyare
metoder, elektrochockbehandling, insulinkurer, feberbehandling etc. ökats.
Det är emellertid av stor vikt, att dessa terapeutiska framsteg kontrolleras
och fullföljas av fortlöpande vetenskaplig forskning. Ej oväsentliga ekonomiska
besparingar äro därigenom möjliga.
På grund av vårt svenska samhälles förhållandevis ringa personella och
ekonomiska resurser synes det möta svårigheter att inom överskådlig tid i
större utsträckning realisera det i SOU 1948: 14 framlagda förslaget. Desto
angelägnare synes det vara, att vissa mindre omfattande och mindre kostbara
men dock för den fortsatta utvecklingen mot bättre och mer effektiviserad
hälso- och sjukvård grundläggande och betydelsefulla åtgärder komma till
stånd. Hit hör främst intensifierad medicinsk undervisning och forskning.
Undervisning och forskning höra här organisatoriskt tillsammans, ty genom
undervisningen lägges grunden till forskningen.
Lunds medicinska fakultets uppfattning, att man därvid främst bör tänka
på de stora folksjukdomarnas problem såsom varande för samhället särskilt
angelägna, torde delas av största delen av svenska folket. De humanitära och
ekonomiska värden, som det här rör sig om, äro av den storleksordning, att
det bör stämma envar till eftertanke.
Sett mot bakgrunden av befolkningsutvecklingen och den knapphet på arbetskraft,
som kommer att bli rådande under de närmaste årtiondena, måste
de miljonförluster av arbetsdagar, vilka förorsakas av dessa sjukdomar, te
sig än mer betydelsefulla och nödvändiga att effektivt nedbringa. Det måste
då vara ändamålsenligt att stärka och särskilt effektivt utnyttja de resurser,
som redan finnas.
Övertygelsen om dessa samhällsproblems aktualitet är grundvalen till denna
motion.
Intensifierad undervisning och forskning rörande dessa folksjukdomar
sgnas frän statsmakternas sida lättast och bäst understödjas genom att vid
samtliga medicinska fakulteter och högskolor skapa undervisnings- och
forskningskliniker för desamma.
Nuvarande förhållanden framgå av nedanstående uppställning.
4
Statsutskottets utlåtande nr 131.
Plats Psykiatri
Stockholm ................. a
Uppsala.................... a
Lund...................... a
Göteborg .................. c
a = klinik finnes, professur finnes;
b = klinik finnes, akad. lärartjänst finnes, professur saknas;
c = klinik finnes, akad. lärartjänst saknas;
d= klinik beslutad, ännu ej uppförd, akad. lärartjänst saknas;
e = klinik föreslagen och planerad, ej beslutad, akad. lärartjänst saknas;
f = klinik ännu ej närmare planerad, akad. lärartjänst saknas.
Reuma- |
Radio- |
Ftisio- |
tologi |
logi |
logi |
d |
a |
d |
e |
f |
a |
b |
b |
b |
d |
c |
f |
Kliniker.
Som synes av denna översikt, finnas av önskvärda 16 undervisnings- och
forskningskliniker för närvarande 10. Av de återstående sex äro reumatologisk
klinik och tuberkulosklinik vid karolinska sjukhuset i Stockholm samt
reumatologisk klinik vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg beslutade av 1946
års riksdag men ännu ej uppförda, reumatologisk klinik vid akademiska
sjukhuset i Uppsala är planerad men ej beslutad samt radioterapeutisk klinik
vid akademiska sjukhuset i Uppsala och tuberkulosklinik vid Sahlgrenska
sjukhuset i Göteborg ännu ej närmare planerade.
Reumatologisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala har föreslagits
av 1941 års reumatikervårdssakkunniga i deras betänkande del 1 (ej tryckt)
år 1943. I enlighet med Kungl. Maj :ts direktiv äro planer och ritningar till
densamma uppgjorda av dessa sakkunniga i samråd med byggnadsstyrelsen.
På grund av svårlöst tomtfråga har definitivt beslut om denna klinik ej fattals.
Då redan mer än 6 år åtgått för utredning på denna punkt, synes det
oss önskvärt, att riksdagen måtte understryka frågans stora aktualitet genom
att i skrivelse till Kungl. Maj :t erinra om önskvärdheten av dess snara
lösande.
Beträffande uppförandet av radioterapeutisk klinik vid akademiska sjukhuset
i Uppsala synes utredning snarast möjligt böra slutföras. Professorn
i radiologi vid Uppsala universitet Hugo Laurell uppnår pensionsåldern i
slutet av 1949. Vid hans avgång synes lämplig tidpunkt föreligga att dela
undervisning och forskning i röntgendiagnostik och radioterapi på skilda bebefattningshavare
samt inrätta från varandra skilda röntgendiagnostiskt institut
och radioterapeutisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala. En
sådan radioterapeutisk avdelning torde icke böra påverka utformningen av
ett planerat rikssjukhus för Norrland.
Beträffande uppförande av tuberkulosklinik vid Sahlgrenska sjukhuset i
Göteborg synes utredning snarast möjligt böra verkställas.
Professurer.
Regeln är, att undervisnings- och forskningsklinikerna vid våra medicinska
fakulteter och högskolor äro ställda under chefskap av en professor i
ämnet. Tidigare funnos flera undantag från denna regel. På grund av att
statsmakterna insett den medicinska undervisningens och forskningens stora
samhälleliga betydelse, ha dessa undantag under senare tid blivit allt färre.
Efter det att lärartjänsten i fysikalisk diagnostik vid Uppsala universitet av
1946 års riksdag förändrades till professur i ftisiologi (tuberkuloslära), återstå
för närvarande blott tre undantag från denna regel. Samtliga dessa tre
tillhöra de betydelsefulla folksjukdomarnas område och utgöras av lärar
-
Statsutskottets utlåtande nr 131.
5
tjänsterna i reumatologi, i radioterapi samt i fysikalisk diagnostik (jämte tuberkuloslära)
vid Lunds universitet. Som Lunds medicinska fakultet utsäger
i särskild skrivelse, saknas f. n. motsvarighet till dessa tjänster vid övriga
medicinska högskolor och fakulteter. Några särskilda skäl, att Lunds universitet
skulle vara mindre betydelsefullt än övriga högskolor och universitet
ur undervisnings- eller forskningssynpunkt kunna ej anföras. Ej minst
med hänsyn till denna motions syftemål synes det oss önskvärt, att dessa
lärartjänster i reumatologi, i radioterapi samt i fysikalisk diagnostik (jämte
tuberkuloslära) vid Lunds universitet fr. o. m. den 1 juli 1949 förändras
till professurer, samt att de nuvarande innehavarna, vilka, som av fakultetens
bilagda utlåtande framgår, äro högt förtjänta forskare, därvid automatiskt
böra kunna överföras i de nya tjänsterna.
De årliga kostnaderna härför belöpa sig till 2 766 kr. för vardera eller för
alla tre sammanlagt 8 298 kr. per budgetår.
Planer och ritningar till en reumatologisk klinik vid karolinska sjukhuset
uppgjordes enligt Kungl. Maj :ts direktiv av 1941 års reumatikervårdssakkunniga
i samråd med byggnadsstyrelsen. Definitivt beslut om dess uppförande
fattades av 1946 års riksdag. Det är önskvärt, att byggnadstillstånd
för kliniken snarast medgives. Med medel från konung Gustaf V :s 80-årsfond
har under åren 1946—48 uppförts ett forskningsinstitut för reumatiska
och andra invalidiserande folksjukdomar på karolinska institutets tomt intill
den plats, där reumatologiska kliniken avses att uppföras, och har detta
institut varit i verksamhet sedan maj 1948. Vid planering av såväl klinik
som forskningsinstitut har förutsatts intim samorganisation mellan dem
båda. Kliniken har därför planerats främst som vårdavdelning utan egna
forskningslokaler eller undervisningsrum inom egen byggnad. Någon chef
för forskningsinstitutet har ännu ej utsetts. Chefen för medicinska kliniken
vid karolinska sjukhuset fungerar tills vidare som föreståndare även för
detta institut. Någon speciell undervisning i reumatologi äger icke rum vid
karolinska institutet.
Med hänsyn till undervisningens och forskningens berättigade intressen
synes det önskvärt, att detta provisorium snarast möjligt avvecklas. Såväl
undervisning och forskning som sjukvård synes oss fordra, att en professur
i reumatologi vid karolinska institutet snarast möjligt inrättas. Härigenom
vinnes, dels att professorn i invärtes medicin får helt ägna sig åt sina mycket
omfattande uppgifter i undervisning, forskning och sjukvård inom sitt
eget område, dels att reumatologien får sin egen representant, som helt kan
ägna sig åt detta ämnesområde. Såsom ett led i en intensifierad kamp mot
folksjukdomarna synes oss sådan åtgärd välbetänkt.
Som ett provisorium intill dess den reumatologiska kliniken färdigställts,
skulle en mindre del av den stora medicinska kliniken tillfälligt kunna avdelas
för reumatiska sjukdomsfall och ställas under den nye reumatologiprofessorns
chefskap. Provisorium av dylik art har exempelvis för närvarande
ordnats för neurologiprofessorn i Lund.
Tillsättningen av en sådan professur tager avsevärd tid. På grund av föreliggande
förhållanden föreslås därför, att denna professur inrättas fr. o. in.
1 juli 1950, men alt tjänsten snarast efter riksdagens beslut ledigförklaras.
Kostnaderna för eu sådan professurs inrättande torde enligt ovanstående
beräkning komma att belasta statsverket med ett årligt belopp av ca kr.
18 000 fr. o. in. budgetåret 1950/51.
Enligt riksdagens beslut 1947 skall en medicinsk undervisningsanstalt
upprättas i Göteborg, och därvarande sjukhus i lämplig utsträckning användas
i dennas tjänst. Vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg finnas psykiatrisk
klinik och radioterapeutisk klinik. Som följd av 1946 års riks
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 131.
dags beslut om utbyggnad av reumatikervården har beslut fattats om uppförande
av en reumatologisk klinik vid samma sjukhus. Kompletta planer
och ritningar äro uppgjorda. För uppförande fordras byggnadstillstånd.
Det är önskvärt, att sådant snarast möjligt medgives. Tuberkulosklinik saknas.
Det är önskvärt, att utredning rörande uppförande av en sådan snarast
verkställes.
I överensstämmelse med denna motions syftemål föreslås, att vid den
organisation av medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg, som nu planeras,
principiellt beslutes inrätta professurer i psykiatri, i radioterapi, i reumatologi
samt i ftisiotogi (tuberkuloslära). Tidpunkten för resp. tjänsters
inrättande får ankomma på Kungl. Maj :ts beslut i anslutning till den kliniska
undervisningens påbörjande och klinikernas färdigställande.
Som av SOU 1946: 76 framgår, föreligger klart behov av en professur i
ftisiotogi vid karolinska institutet. Ett principbeslut om inrättande av en
dylik fr. o. in. den tidpunkt, den av 1946 års riksdag beslutade tuberkuloskliniken
vid karolinska sjukhuset kan förväntas bliva färdigställd, och om
dess ledigförklarande i så god tid dessförinnan — ca ett år — att den kan
förväntas bliva besatt med sin första ordinarie innehavare från början, synes
oss ur denna motions syftemål önskvärt, och framlägga vi härmed förslag
därom.
Övrig personell utrustning och organisation. Beträffande denna fråga
hänvisas till SOU 1947: 66. I detta sammanhang vilja vi understryka vikten
av att här berörda undervisnings- och forskningskliniker erhålla tillräcklig
personal. Undervisning och vetenskaplig forskning löpa i annat fall
risk att allt för mycket undertryckas av sjukvårdens mera rutinartade
arbete.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning infordrat utlåtanden
av universitetskanslersämbetet efter vederbörandes hörande samt medicinalstyrelsen
och statskontoret. Sammanställning av dessa utlåtanden är såsom
bilaga fogad härvid (Bilaga).
Utskottet. De i motionerna berörda s. k. folksjukdomarnas frekvens och
karaktär utgöra för vårt samhälle ett synnerligen allvarligt problem av social,
humanitär och nationalekonomisk art. Det synes utskottet därför angeläget,
att, såsom kanslern framhållit, statsmakterna i största möjliga utsträckning
lämna sitt stöd för anordnande av en intensifierad undervisning
och forskning på dessa områden, varigenom också de bästa utsikterna torde
kunna erhållas för ett framgångsrikt bekämpande av sjukdomarna i fråga.
Utskottet vill även betona den betydelse, som bör tillmätas grundforskningen.
De s. k. folksjukdomarna tillhöra företrädesvis de kroniska sjukdomarnas
grupp. Dylika sjukdomsfall emottagas — såvitt för utskottet är bekant
— allenast i ringa utsträckning och för kortare perioder, som icke torde vara
tillfyllest för att giva en klar bild rörande deras skiftande morfologi, å de
förefintliga vanliga kirurgiska och medicinska klinikerna, till vilka läkarutbildningen
vid våra medicinska högskolor är förlagd. Härigenom komma de
kunskaper, som de blivande läkarna inhämta rörande ovannämnda sjukdomar
självfallet att bliva i vissa avseenden ofullständiga. En förutsättning
för inhämtande av mera djupgående kunskaper på förevarande områden är,
Statsutskottets utlåtande nr 131.
7
att specialkliniker, lärarkrafter och laboratorier stå till buds för undervisningens
och forskningens behov.
Såsom av motionerna närmare framgår är det aktuella läget det, att samtliga
de medicinska högskolorna disponera över kliniker i psykiatri. I Stockholm
och Göteborg finnas radioterapeutiska kliniker, i Uppsala en tuberkulosklinik
medan Lund är utrustat med kliniker i reumatologi, radioterapi
och ftisiologi. Med hänsyn till nödvändigheten av återhållsamhet beträffande
byggnadsverksamheten hava medel nu icke äskats av riksdagen för
uppförande av nya kliniker av ifrågavarande slag. Utskottet utgår ifrån,
att vederbörande myndigheter hava sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten
av att redan beslutade dylika byggnadsföretag så snart omständigheterna
det medgiva komma till utförande.
Kanslern har i sitt yttrande framhållit, att de i motionerna framställda
förslagen innefatta frågor av invecklad och svårbedömlig natur med vittgående
ekonomiska konsekvenser. Enligt kanslerns mening synes det därför
nödvändigt att innan beslut fattas i av motionärerna angiven riktning en samordning
av de problem, varom här är fråga, kommer till stånd, så att en lösning
kan vinnas efter väl genomtänkta riktlinjer och med hänsyn tagen till
de olika medicinska lärosätenas lokala förhållanden. Utskottet vill understryka
detta uttalande och betona vikten av att den utredning kanslern med
sitt uttalande åsyftar snarast måtte verkställas och att härvid beaktas nödvändigheten
av att planerade kliniker få en sådan organisation, att deras
karaktär av forskningskliniker blir tillgodosedd. Vidare torde det i motionerna
berörda spörsmålet om förändring av de nuvarande lärarbefattningarna
vid Lunds universitet i reumatologi, radioterapi och fysikalisk diagnostik
till professurer i reumatologi respektive radioterapi och ftisiologi utan dröjsmål
böra närmare utredas, då — såvitt utskottet kan finna — genom förefintligheten
av erforderliga kliniker i Lund vissa förutsättningar redan nu
synas föreligga för att bereda nämnda discipliner en starkare ställning vid
universitetet än nu är förhållandet.
Då såsom av det ovan anförda framgår utskottet icke funnit de i motionerna
framställda förslagen kunna utan ytterligare ingående utredning och
prövning nu företagas till avgörande, har utskottet ansett sig böra avstyrka
bifall till desamma. Utskottet hemställer alltså,
att motionerna I: 22 och II: 37 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 maj 1949.
På statsutskottets vägnar:
.1. B. JOHANSSON.
8
Statsutskottets utlåtande nr 131.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Rickard
Lindström, Gränebo, Karl Andersson, Ohlon, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Heiding, Johan Eric Ericson, Rosenberg och Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Svensson i Grönvik, Hjalmarson,
Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Lindholm, Bergstrand, Hoppe, Kollberg,
Thapper, Onsjö och fröken Elmén.
Statsutskottets utlåtande nr 131.
9
Bilaga.
Sammanställning av de över motionerna 1:22 och 11:37
avgivna yttrandena.
Medicinska fakulteten i Uppsala.
Det är med tillfredsställelse fakulteten tagit del av detta initiativ till ett
effektivt bekämpande av några av de svåra och ekonomiskt betydelsefulla
folksjukdomarna. De framförda synpunkterna äro fakulteten ingalundå
främmande och ha i stort sett tidigare framförts i olika sammanhang. Icke
desto mindre är det angeläget, alt förslagen i väsentliga punkter förverkligas
snarast möjligt. Tidpunkten härför synes också lämplig med hänsyn
till, att de här berörda forskningsområdena allt mera visat sig vara tillgängliga
för klinisk forskning, och att det i många fall redan börjat framkomma
preliminära resultat av praktisk betydelse. En intensifierad forskning
kan förväntas giva nya resultat av sådan art, att behandlingsmöjligheterna
därigenom ytterligare förbättras. Fakulteten är emellertid angelägen
att understryka de i motionen framhållna synpunkterna om nödvändigheten
av att de planerade klinikerna få sådan organisation, personalstab och övriga
resurser, att deras karaktär av forskningskliniker icke går förlorad. Beträffande
de föreslagna nya klinikerna för reumatologi, radiologi och ftisiologi
vill fakulteten livligt tillstyrka, att de snarast förverkligas. Beträffande tuberkuloskliniken
i Göteborg kan det framhållas, att Renströmska sjukhuset
(tuberkulossjukhus) möjligen skulle kunna användas för detta ändamål efter
tillbyggnad av forsknings- och undervisningslokaler. Den nuvarande överläkaren
vid Renströmska sjukhuset avgår om ca två år. Om utredning visar,
att sjukhuset kan användas för detta ändamål, bör vid återbesättandet
professorskompetens fordras av den nye befattningshavaren. Fakulteten vill
även understryka vikten av att vid samtliga universitet professorn i ftisiologi
även svarar för undervisningen i fysikalisk diagnostik.
Vid utarbetande av generalplan för akademiska sjukhuset har särskild
reumatisk-ortopedisk klinikbyggnad planerats. Radioterapeutisk klinik avses
förlagd till en större byggnad tillsammans med andra avdelningar. Den
tidigare svårlösta tomtfrågan är således icke längre något hinder för ett
definitivt beslut beträffande dessa kliniker.
Från fakultetens sida ha också åtgärder vidtagits för skiljandet av röntgendiagnostik
och radioterapi på skilda befattningshavare i och med att den
nuvarande professorn i radiologi uppnår pensionsåldern under innevarande år.
Med anledning härav vill fakulteten framhålla, att såväl en reumatiskortopedisk
som en radioterapeutisk klinik vid akademiska sjukhuset är
angelägna önskemål och att de snarast böra realiseras.
Beträffande chefbefattningarna vid de planerade klinikerna, som avses
speciellt inriktade på forskning, är det nödvändigt, att dessa innehavas av
personer med hög vetenskaplig kompetens, och att befattningarna (i princip)
bliva professurer. Detta gäller reservationslöst för radioterapi och ftisiologi.
Beträffande reumatologien vill fakulteten livligt tillstyrka, att en personlig
professur inrättas vid universitetet i Lund för ämnets högt förtjänte representant
därstädes, överläkaren med. dr Gunnar Edström (sedan 2 år labo
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 131-
rator i reumatologi). Frågan om professurer i reumatologi i Uppsala, Stockholm
och Göteborg bör däremot tills vidare lämnas öppen, då sjukvårdsuppgifterna
väsentligen sammanfalla med invärtesmedicinens och ortopediens.
Det bör också övervägas, huruvida icke utvecklingen på detta område bäst
främjas genom mera experimentellt inriktad forskning.
Vid Uppsala universitet finnes en för professor Erik Hedvall personlig
professur i ftisiologi. Faktulteten får föreslå, att denna omvandlas till en
ordinarie professur samtidigt med att dylika inrättas i Stockholm, Lund
och Göteborg.
Fakulteten vill slutligen såsom ett önskemål framhålla, att även forskningen
rörande de betydelsefulla psykiska folksjukdomarna, i den mån ekonomiska
möjligheter förefinnas, blir vederbörligen tillgodosedd.
De för Uppsala universitet i detta sammanhang aktuella behoven kunna
således sammanfattas till
1) ortopedisk-reumatologisk och radioterapeutisk forskningsklinik,
2) omändring av den för professor Erik Hedvall personliga professuren i
ftisiologi till ordinarie professur,
3) professur i radioterapi, samt
4) experimentell forskningsbefattning inriktad på reumatologiens problem.
Slutligen vill fakulteten i detta sammanhang meddela, att fakulteten har
för avsikt att i en nära framtid göra framställning om en personlig professur
för docenten Einar Stenhagen, vilken sedan ett tiotal år med sällsynt
skicklighet och framgång ägnat sig åt undersökningar rörande tuberkelbakteriernas
kemi. En sådan framställning synes helt ligga i linje med de
strävanden, för vilka motionen ger uttryck.
Medicinska fakulteten i Lund.
Fakulteten vill livligt understryka behovet av ett utökat stöd från statsmakternas
sida för forskning och undervisning inom de i motionen nämnda
folksjukdomarnas område och anser de framförda önskemålen synnerligen
behjärtansvärda. Tillkomsten av undervisningskliniker för de fakulteter och
högskolor, som ännu sakna representation inom de berörda sjukdomsgrupperna,
är ett trängande önskemål och likaså att till dessa kliniker knytas
högkvalificerade forskare med möjlighet att angripa sjukdomsproblemen
icke blott från praktisk-klinisk utan även från teoretisk sida.
För Lunds universitets vidkommande utmynnar motionen i ett förslag
om att de nuvarande lärarbefattningarna i reumatologi, i radioterapi och i
fysikalisk diagnostik förändras till professurer i respektive reumatologi, radioterapi
och ftisiologi. Motionen ansluter här till en tidigare skrivelse från
fakulteten, i vilken föreslås att de nämnda tre lärarbefattningarna samt
därtill laborator sbefattningen i klinisk kemi begäras omändrade till e. o.
professurer med rätt för innehavarna till säte och stämma i fakulteten liksom
ordinarie professor. Motivet för fakultetens förslag var en önskan att
till sig knyta representanter för dessa viktiga grenar av medicinen, som vid
andra universitet och högskolor till en del äro företrädda av ordinarie professurer.
Att fakulteten icke själv tagit initiativ till inrättandet av ordinarie
professurer i dessa ämnen beror på att vissa andra önskemål äro mer
trängande ur den medicinska forskningens och undervisningens synpunkt
och fakulteten skulle beklaga om inrättandet av de i motionen berörda professurerna
skulle inkräkta på andra nya professurer, som fakulteten framfört
önskemål om.
Ämnena radioterapi, ftisiologi och reumatologi äro vid Lunds universitet
företrädda av ordinarie lärarbefattningar i laboratorsklass, de båda första
tillsatta 1944, den sista 1947. Lärartjänsterna tillsattes enligt vanligt aka
-
Statsutskottets utlåtande nr 131.
11
demiskt förfaringssätt och innehavarnas skicklighet för befattningarna
vitsordades härvid av de utsedda sakkunniga. Fakulteten kan således till
fullo instämma i motionens förslag, att de nuvarande innehavarna av laboratorsbefattningarna
automatiskt böra kunna överföras till de nya tjänsterna.
Utvecklingen inom såväl radioterapiens som ftisiologiens område har
skett raskt under de år som förflutit sedan ifrågavarande laboratorsbefattningar
tillsattes. Det väsentliga nytillskottet för radioterapiens del torde
vara användandet av radioaktiva isotoper som behandlingsmetod mot vissa
former av svulstsjukdomar, en metod som öppnar nya arbetsfält och nya
terapimöjligheter men som också ur vetenskaplig synpunkt ställer ökade
krav på ledaren av den radiologiska kliniken. Tillkomsten av de nya universitetsinstitutionerna
för fysik i Lund, som nu äro under uppförande,
kommer också att skapa andra förutsättningar än förut för ett fruktbärande
samarbete mellan teoretisk fysik och klinisk forskning vid radiologiska
kliniken i Lund. Kampen mot tuberkulosen har under senare år genom
införandet av nya kemiska läkemedel kommit i ett annat läge än tidigare.
Resultaten äro ännu svåra att överblicka men inge stora förhoppningar och
utgöra ett viktigt incitament till fortsatta forskningar. Dylika ha under senare
år med energi och framgång bedrivits vid tuberkuloskliniken i Lund.
Fakulteten anser således att såväl den radioterapeutiska som den ftisiologiska
disciplinen nu nått den utveckling i Lund att de böra representeras
av en ordinarie professor så som för radioterapiens del sedan länge varit
fallet vid karolinska institutet och ftisiologiens del sedan några år vid universitetet
i Uppsala.
Laboratorsbefattningen i reumatologi har endast existerat sedan tvenne
år. Genom serologiska undersökningar under denna tid har man emellertid
kommit sjukdomens orsak allt mer på spåren och möjlighet skapats för
förebyggande av de reumatiska åkommorna. I Lund ha särskilt de klimatologiska
faktorerna och deras inverkan på sjukdomsförloppet studerats. De
reumatiska åkommorna ha alltmer framträtt som utomordentligt betydelsefulla
för samhälle och individer, och fakulteten anser det önskvärt, att också
denna medicinska disciplin representeras i fakulteten av en ordinarie
professur.
Fakulteten kan emellertid icke underlåta att framhålla att den underordnade
personalen vid de berörda forsknings- och undervisningsklinikerna
måste utökas utöver vad som nu är fallet. Endast genom tillräcklig avlastning
av de praktiska sjukvårdsuppgifterna från den blivande professorn
kan denne få tid och tillfälle att ägna sig åt den forskning och undervisning,
som motionerna önska tillgodose genom de nya professurerna. Fakulteten
vill också framhålla, att verkligt fruktbar forskning inom dessa
kliniska discipliner även kräver en organisation med välutrustade och tidsenliga
laboratorier och till dem knutna representanter för den teoretisktmedicinska
grundforskningen.
Med hänvisning till ovanstående synpunkter får således medicinska fakulteten
tillstyrka det i motionerna framlagda förslaget om förändringen
av de nuvarande lärarbefattningarna i radioterapi, ftisiologi och reumatologi
vid Lunds universitet till ordinarie professurer.
Större akademiska konsistoriet i Lund.
Konsistoriet ansluter sig till fakultetens utlåtande men finner sig därvid
av principiella skäl icke böra förorda, att till innehavare av professur utnämnes
annan än den, som genom sakkunnigutredning förklarats därtill
12
Statsutskottets utlåtande nr 131.
kompetent. Remisstiden medgiver icke, att sådan utredning i förevarande
fall nu verkställes. Vid detta förhållande finner sig konsistoriet böra tillstyrka,
att professurer i radioterapi, resp. reumatologi och ftisiologi inrättas
men att därmed avsedd omändring av lärarbefattningarna i radioterapi,
resp. reumatologi och fysikalisk diagnostik icke genomföres förrän
på angivet sätt visats att nuvarande innehavare av resp. ordinarie lärarbefattning
innehar professorskompetens eller ock resp. lärarbefattning bliver
ledig.
Karolinska institutets lärarkollegium.
Beträffande de i motionerna framlagda förslagen anser sig lärarkollegiet
icke böra göra några uttalanden annat än i den mån de beröra karolinska
institutet.
Den i motionen föreslagna professuren i ftisiologi skulle lärarkollegiet
hälsa med stor tillfredsställelse. Att lärarkollegiet tills vidare ansett sig
kunna vara till freds med att undervisningen i detta ämne omhänderhaves
av en laborator tillika överläkare beror på att det tidigare haft önskemål
av högre angelägenhetsgrad och icke på att det underskattar värdet av en
dylik professur. Lärarkollegiet anser sig emellertid i detta sammanhang
böra framhålla, att en sådan professur bör utrustas som alla övriga i avseende
på materielanslag och vetenskaplig hjälppersonal. Det är nämligen
eljest föga vunnet med reformen.
Beträffande förslaget om att en professur i reumatologi vid karolinska
institutet skulle inrättas den 1 juli 1950 får lärarkollegiet anföra följande.
I reumatikersakkunnigas betänkande 1945 framhålles att tvivelsmål råder
om reumatologien bör betraktas som en avskild medicinsk specialitet.
Det berättigade i ett dylikt tvivelsmål bestyrkes av de sakkunnigas definition
av begreppet reumatism. De indela de reumatiska sjukdomarna i
fyra grupper, nämligen:
I. Den reumatiska febern (akut ledgångsreumatism, akut artrit eller
polyartrit).
II. Den kroniska ledgångsreumatismen (kronisk artrit eller polyartrit).
III. De degenerativa ledsjukdomarna (artroserna).
IV. Ischias, ryggskott, rygginsufficiens, myalgier och liknande tillstånd.
Av utredningen framgår att den IV :e gruppen är den största, omfattande
42,2 % av fallen. Därnäst kommer grupp II, omfattande 26,8 %, och grupp
III med 17,9 %. Den minsta är grupp I, omfattande endast 13,i %.
Vid upprättande av förslag till specialavdelningar för reumatiskt sjuka
säga de sakkunniga »att en dylik sjukhusavdelning skall vara avsedd i
främsta rummet för långvariga och ur ledsynpunkt komplicerade fall av
kroniska artriter, för vilkas behandling utom invärtesmedicinsk även viss
ortopedisk utrustning och sakkunskap erfordras. Denna mellangrupp mellan
sådana fall, som fordra rent intern, och dem, som behöva en rent
ortopedisk behandling, är den grupp, som med nuvarande vårdmöjligheter
har svårast att erhålla en tillfredsställande vård. Härför fordras nämligen
utom goda invärtesmedicinska anordningar för undersökning och behandling
även specialutrustning för konservativ ortopedi med gipsningssal,
bandageverkstad, korrektionsapparater in. m. och därjämte en tillfredsställande
utrustning inom den fysikaliska terapien — för rörelse, bad, värmebehandling
in. m.»
En dylik specialavdelning kommer att inrättas vid karolinska sjukhuset
enligt beslut av 1946 års riksdag (r. skr. 1946: 456 s. 30), och den föreslagna
professuren skulle enligt motionärerna vara knuten till denna avdelning då
den färdigställts.
Statsutskottets utlåtande nr 131.
13
Ytterligare tvenne dylika professurer skulle enligt motionärerna inrättas,
nämligen en i Göteborg och en i Lund, den senare omedelbart.
Som framgår av det föregående hava reumatikersakkunniga föreslagit att
beläggningen av de reumatiska specialavdelningarna skall utgöras av fall
tillhörande grupp II. ^ , , „
Ur vissa synpunkter är detta otvivelaktigt riktigt. De sjukdomstall, som
tillhöra grupp IV, behandlas för närvarande lämpligast på ortopediska, kirurgiska,
neurokirurgiska, neurologiska eller invärtes medicinska avdelningar
allt efter fallens art. Grupp III omfattar utnötningssjukdomar, soin
väl icke heller höra hemma på en reumatologisk specialavdelning. Beträffande
fallen tillhörande grupp I anse reumatikersakkunniga uppenbarligen
att de blott behöva rent invärtesmedicinsk vård, vilket också torde vara
riktigt. Lärarkollegiet vill dock tillfoga, att en stor del av patienterna tillhörande
grupp I äro barn vilka lämpligen böra vardas å pediatrisk avdelning.
För de reumatologiska specialavdelningarna bliva då endast fallen
tillhörande grupp II kvar. Motiveringen för att de sammanföras på en specialavdelning
är att de fordra en speciell konservativ ortopedisk behandling
samt fysikalisk terapi.
Ur undervisningssynpunkt kan knappast en dylik avdelning vid karolinska
institutet sägas vara särskilt starkt motiverad, enär en organisation
för undervisning i konservativ ortopedisk behandling och fysikalisk
terapi redan finnes. Beträffande den förra intygar professor Friberg att
det å den ortopediska kliniken är väl sörjt för densamma. Vad återigen
angår undervisningen i fysikalisk terapi så lider denna enligt professor
Svartz av materialbrist, som skulle avhjälpas genom att en reumatologisk
klinik inrättas.
Detta kan självfallet icke ha varit avgörande för statsmakterna vid beslutet
om en reumatologisk avdelning vid karolinska sjukhuset, utan meningen
med densamma torde hava varit att därstädes skulle bedrivas en forskning
som kunde ge oss bättre möjligheter att bekämpa de till grupp II hörande
sjukdomsformerna.
Professurer i reumatologi skulle enligt motionärerna vara knutna till avdelningar
av detta slag.
I likhet med motionärerna anser lärarkollegiet att forskningen rörande de
ovannämnda grupp I och II omfattande ledsjukdomarna bör intensifieras
enär de spela en mycket stor roll i vårt land. Lärarkollegiet ifrågasätter
emellertid om icke denna forskning bättre skulle befrämjas genom att åtminstone
en av de föreslagna professurerna finge en annan karaktär än den
av motionärerna föreslagna. De hittills vunna forskningsresultaten från
skilda delar av världen tala för att ifrågavarande ledsjukdomar bero på en
infektion. Lärarkollegiet har därför efter en ingående diskussion kommit
till den slutsatsen att de största utsikterna för fruktbärande forskning på
dessa ledsjukdomars område skulle finnas genom upprättandet av en professur
i klinisk bakteriologi och serologi. Förläggandet av en reumatologisk
specialdelning till karolinska sjukhuset innebär att detta sjukhus skulle
äga ett för ovannämnda forskning lämpat patientmaterial. Det synes därför
ändamålsenligt att den ifrågavarande blivande professuren i klinisk bakteriologi
och serologi likaledes förlägges till detta sjukhus och att innehavaren
anvisas forskningslokaler i anslutning till sjukhusets centrallaboratorier.
Rent principiellt intager lärarkollegiet den ståndpunkten att det icke ar
nödvändigt att alla specialprofessurer finnas företrädda vid alla de medicinska
högskolorna. Fastmer synes man böra göra en fördelning på de olika
lärosätena, varigenom ett större antal specialiteter kunna bli företrädda bär
i landet.
14
Statsutskottets utlåtande nr 131.
Slutligen vill lärarkollegiet anmäla att det tillsatt en kommitté för utredandet
vilka specialprofessurer som ytterligare äro önskvärda vid institutet
och den olika angelägenhetsgraden av dessa.
Organisationskommittén för den medicinska högskolan i Göteborg.
Motionerna grunda sig på ett av medicinska fakulteten i Lund avgivet yttrande
över medicinalstyrelsens utredning om den öppna läkarvården i riket
(SOU 1948: 14), därvid fakulteten beträffande åtgärder till förbättrande av
det allmänna hälsotillståndet i riket som sin mening anförde, att en förbättring
av hälsotillståndet bättre främjades genom en på grundval av intensifierad
medicinsk forskning vunnen fördjupad kunskap och insikt i sjukdomarnas
natur än genom organisatoriska åtgärder. Särskilt gällde detta
vissa sjukdomsgrupper, reumatiska sjukdomar, sinnessjukdomar med sinnesslöhet,
förkylningssjukdomar, blodtrycks- och blodkärlssjukdomar och
svulstsjukdomar, vilka i särskilt hög grad inverkade på sjukligheten och arbetsförmågan.
Fakulteten ansåge därför, att ökad samhällelig investering för
medicinsk forskning beträffande dessa sjukdomar skapade möjlighet för
långt väsentligare förbättring av folkhälsan än i betänkandet föreslagna organisatoriska
åtgärder.
Med utgångspunkt från vad fakulteten sålunda anfört föreslå motionärerna
intensifierad undervisning och forskning rörande nämnda »folksjukdomar»
inklusive tuberkulosen genom att vid" samtliga medicinska fakulteter
och högskolor förorda anordnandet av forsknings- och undervisningskliniker
med professurer i psykiatri, reumatologi, ftisiologi och radioterapi. Däremot
föreslås icke några dylika åtgärder med avseende på förkylnings-, blodtrycks-
och blodkärlssjukdomar, vilkas stora betydelse för folkhälsan likväl
i motiveringen till motionerna intar en framträdande plats.
Motionernas syftemål är att förskaffa läkarna en fördjupad kunskap och
insikt i folksjukdomarnas natur. Det är i första hand grundforskningen,
som härvidlag är betydelsefull. Kliniken och undervisningen ha i huvudsak
att tillgodogöra sig och i praktiken omsätta och anpassa de vunna forskningsresultaten.
Ett intimt samarbete mellan grundforskningen och den kliniska
forskningen är därför nödvändigt för ernående av ett gott resultat. De
s. k. folksjukdomarna intaga i detta avseende ej någon särställning. En intensifierad
forskning och undervisning beträffande dessa förutsätter därför
vidgade möjligheter för grundforskning i fråga om personal och utrustning,
speciellt i virologi, bakterielogi, fysiologi och kemi.
De flesta förkylningssjukdomar och de reumatiska sjukdomarna förorsakas
otvivelaktigt av virusinfektion. Enligt organisationskommitténs mening
måste forskningen i fråga om dessa sjukdomar i främsta rummet ske i
form av virusforskning. En framgångsrik klinisk forskning torde i allt väsentligt
ha att stödja sig på de av virusforskningen uppnådda resultaten.
Härvidlag har även den bakteriologiska forskningen sin givna betydelse.
Virologien, vars utvecklingsmöjligheter och betydelse äro fullt jämförliga
med bakteriologien, företrädes i vårt land av endast en professur, som dock
ännu icke förfogar över en självständig institution. Vid Sahlgrenska sjukhuset
har dessutom nyligen inrättats en virologisk avdelning med särskild
föreståndare.
En intensifierad forskning och undervisning rörande förkylningssjukdomarna
och de reumatiska sjukdomarna förutsätter en betydande förstärkning
av virologiens ställning och arbetsmöjligheter vid samtliga medicinska
lärosäten. Detsamma gäller i fråga om bakteriologien, som såväl beträffande
forskningen angående förkylningssjukdomarna och de reumatiska sjukdomarna
som tuberkulosen har vida arbetsuppgifter att fylla. Klinisk labo
-
Statsutskottets utlåtande nr 131.
15
rator i bakteriologi finnes i vårt land för närvarande endast vid karolinska
institutet, varjämte en sådan befattning föreslagits i Göteborg. Inrättandet
av dylika befattningar även i Uppsala och Lund torde vara av slörsta betydelse
för en framgångsrik klinisk forskning i fråga om dessa sjukdomar
ävensom övriga folksjukdomar.
Kemiens betydelse för kliniken både i fråga om forskning och undervisning
och även i rutinarbetet är allmänt erkänd. Kliniska laboratorsbefattningar
i detta ämne finnas redan vid samtliga medicinska högskolor i vårt land. Annat
är förhållandet med fysiologien, som för det kliniska arbetet har ungeför
samma betydelse som kemien och som i fråga om blodtrycks- och hjärtkärlssjukdomarna
är särskilt betydelsefull. Klinisk laborator i fysiologi
finnes för närvarande endast vid karolinska institutet. Inrättandet av en dylik
befattning är också föreslagen i Göteborg. För den kliniska forskningen,
ej minst rörande folksjukdomarna, är det av vikt att dylika befattningar inrättas
även i Uppsala och Lund. I delta sammanhang vill organisationskommittén
erinra om att frågan om klinikernas upprustning, då det gäller
forskning, ännu icke bringats till sin lösning.
Organisationskommittén har med det ovan anförda velat understryka
vikten av grundforskning som en nödvändig förutsättning för fullgörande
av klinikens uppgifter inom forskning och undervisning och framhålla betydelsen
av att grundforskningen erhåller särskilda representanter såsom laboratorer
eller ännu hellre, på grund av ämnenas vikt, som professorer vid
klinikerna. Utvecklingen går otvivelaktigt i denna riktning. Organisationskommittén
har också velat erinra om att en intensifierad forskning beträffande
folksjukdomarna i första hand kräver förstärkning av grundforskningen.
Hand i hand med den kliniska grundforskningen måste emellertid det praktiskt
kliniska arbetet pågå med utnyttjandet och utprövningen av de vunna
erfarenheterna och deras anpassning för sjukvården och undervisningen.
Härför fordras specialkliniker. Mot motionärernas förslag i detta avseende
kan ingen användning göras. Förslaget innebär i stort sett en påbyggnad av
redan befintliga eller planerade kliniker. Ett påskyndande av utvecklingen i
detta avseende, som hämmats genom den nuvarande situationen på byggnadsmarknaden,
är väl befogat.
Några vägande invändningar kunna ej heller göras mot motionärernas
förslag att överläkartjänsterna vid de föreslagna specialavdelningarna bli
förenade med professurer i stället för med kliniska lärarbefattningar, detta
med hänsyn till ämnenas vikt. Dock vinnes därigenom föga i fråga om intensifierad
forskning och undervisning. Härför fordras i första hand, som ovan
nämnts, ökade möjligheter för grundforskning, för vilket innehavarna av
dessa tjänster torde sakna förutsättningar, enär de icke kunna beräknas besitta
erforderlig utbildning inom de discipliner, som, enligt vad ovan anförts,
äro aktuella för grundforskningen.
Efter dessa allmänna synpunkter vill organisationskommittén närmare
ingå på motionärernas praktiska förslag.
Professurer och kliniker i psykiatri finnas redan vid universiteten och karolinska
institutet. Motionärerna föreslå, att principbeslut nu skulle fattas
om inrättandet av en professur även i Göteborg från och med den tidpunkt
den kliniska undervisningen påbörjas. Inrättandet av en professur i psykiatri
i Göteborg liksom i de övriga kliniska ämnena föreslogs såväl av 1946
års sakkunniga för medicinsk högskola i Göteborg som av organisationskommittén
i 1948 års utredning. Riksdagens beslut år 1948 angående upprättandet
av eu medicinsk högskola i Göteborg innebär, att frågan om inrättandet
av professurer i samtliga kliniska ämnen skulle avgöras först då
16
Statsutskottets utlåtande nr 131.
undervisningen i nämnda ämnen blir aktuell. Det föreligger knappast något
skäl för att psykiatrien skulle i förhållande till de övriga kliniska ämnena
intaga en särställning i detta avseende.
I detta sammanhang får organisationskommittén framhålla, att psykiatrien
otvivelaktigt i vårt land intar en med hänsyn till dess betydelse alltför
underordnad ställning inom medicinen i fråga om både undervisning och
forskning. Detta har med skärpa framhållits från olika håll. 1946 års sakkunniga
och organisationskommittén ha sålunda i ovannämnda utredningar
givit klart uttryck för sin uppfattning härutinnan. I direktiven för de jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 oktober 1948 tillkallade sakkunniga
för översyn av läkarutbildningen och därmed sammanhängande frågor
har också angivits, att särskild uppmärksamhet borde av utredningsmännen
ägnas psykiatriens ställning inom medicinen.
Organisationskommittén får erinra därom, att en ftisiologisk klinik finnes
i Uppsala och Lund och att beslut fattats om inrättandet av en sådan
vid karolinska institutet. Motionärerna föreslå en snabb utredning om inrättandet
av en tuberkulosklinik vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Inom stadens område finnes emellertid redan ett stort modernt tuberkulossjukhus,
Rehnströmska sjukhuset, som i större omfattning än hittills
skett bör utnyttjas för undervisning och forskning. Göteborgs stad planerar
vidare uppförandet av ett stort centralsjukhus i de östra stadsdelarna i närheten
av Rehnströmska sjukhuset. Vid detta — »Östra sjukhuset» — som är
avsett att i sinom tid tagas i anspråk jämväl för medicinsk undervisning och
forskning, avses inrättas en avdelning för thoraxkirurgi. Rehnströmska sjukhuset
bör med fördel kunna fylla behovet av en tuberkulosklinik i Göteborg.
I planläggningen för ordnande av stadens sjukhusvård har också diskuterats
förläggning av en tuberkulosklinik vid det östra sjukhuset i samband med
avdelning för thoraxkirurgi. Något definitivt ställningstagande har ännu
icke gjorts. Organisationskommittén kan av anförda skäl icke ansluta sig till
motionärernas förslag i vad avser åvägabringandet av en utredning rörande
uppförandet av en tuberkulosklinik vid Sahlgrenska sjukhuset.
Radioterapeutiska avdelningar finnas i Lund, vid karolinska institutet och
vid Sahlgrenska sjukhuset. Motionärerna föreslå inrättandet av en sådan
klinik jämväl i Uppsala.
De radioterapeutiska avdelningarna intaga redan nu en särställning, då
det gäller undervisning och forskning. De stora tekniska framsteg, som de
senaste åren gjorts inom strålterapien och cancerforskningen, inom atomfysiken
och kärnkemien böra tillgodogöras radioterapien. Möjligheter för givande
resultat vid experimentella undersökningar äro härvidlag synnerligen
stora och ligga i öppen dag. Det blir alltmera nödvändigt att upptaga nya
metoder till prövning för utforskande av lämpliga behandlingsformer. Forskningsavdelningar
vid dessa kliniker äro därför en tvingande nödvändighet
för radioterapiens utveckling. Forskningsavdelningarna måste vara försedda
med tillräcklig hjälppersonal. Behovet av fysisk laborator vid dessa avdelningar
är erkänt. Härjämte gör sig behovet av specialutbildad patolog gällande.
Intimt samarbete med kemiskt och histologiskt laboratorium och
kärnkemisk institution är synnerligen önskvärt. I större eller mindre omfattning
finnas dessa resurser tillgängliga för nuvarande radioterapeutiska
kliniker. Dessa ha vidare för undervisningen ett viktigt studiematerial. Tumörfallen
remitteras i allt större utsträckning till dem från eller med förbigående
av de kirurgiska klinikerna, som därigenom berövas ett för undervisningen
synnerligen viktigt material. De radioterapeutiska klinikerna utgöra
tumörkliniker och fylla som sådana en lucka i den nuvarande undervisningen.
Radiologiens nuvarande utveckling, dess möjligheter för vidare
Statsutskottets utlåtande nr 131.
17
utveckling, dess forskningsmöjligheter och krav på ökade sådana samt dess
uppgift i fråga om undervisningen synas organisationskommittén redan nu
väl motivera professurer i ämnet vid samtliga medicinska lärosäten.
Sammanfattningsvis får organisationskommittén med huvudsakligt instämmande
i motionernas syfte framhålla att de framställda förslagen i sig
innefatta frågor av synnerligen invecklad natur och med vittgående konsekvenser.
Det synes därför böra få ankomma på vederbörande universitetsmyndigheter
respektive karolinska institutets lärarkollegium och organisationskommittén
för den medicinska högskolan i Göteborg att efter utredning
och med beaktande av vad i motionerna anförts göra de framställningar
i ämnet, som må kunna befinnas erforderliga och vartill de lokala förhållandena
må giva anledning.
Kanslern för rikets universitet.
Inledningsvis vill jag framhålla, att jag delar motionärernas uppfattning
om angelägenheten av att statsmakterna i största möjliga utsträckning
lämna sitt stöd för anordnande av en intensifierad undervisning och forskning
rörande de i motionerna berörda folksjukdomarna. De i motionerna
framställda förslagen innefatta emellertid delvis frågor av invecklad och
svårbedömlig natur med vittgående ekonomiska konsekvenser. Det synes
mig därför nödvändigt att innan beslut i av motionärerna angiven riktning
fattas en samordning av de problem, varom här är fråga, kommer till
stånd, så att en lösning kan vinnas efter väl genomtänkta linjer och med
hänsyn till de olika medicinska lärosätenas lokala förhållanden. Jag ansluter
mig även i princip till den av karolinska institutets lärarkollegium
uttalade uppfattningen, att det icke synes nödvändigt att alla specialprofessurer
finnas inrättade vid samtliga de medicinska högskolorna, utan att
man bör eftersträva att fördela dessa professurer på de olika läroanstalterna,
varigenom ett större antal specialiteter kunna bliva företrädda.
Jag behandlar härefter de i motionerna framställda önskemålen i den
ordning, vari de i motionernas hemställan upptagits.
1) Förändring av de nuvarande lärarbefattningarna i reumatologi, radioterapi
och fysikalisk diagnostik vid universitetet i Lund till professurer i
reumatologi, radioterapi och ftisiologi. Enligt motionärernas förslag skulle
dessa förändringar beslutas från och med den 1 juli 1949 och de nuvarande
innehavarna av tjänsterna utan ansökan överföras till innehavare av de
nya professurerna. Med hänsyn till vad det större konsistoriet i Lund anfört
är jag icke beredd att tillstyrka bifall till ifrågavarande förslag. Däremot
synes mig en närmare utredning påkallad rörande inrättandet av
professurer i ovannämnda ämnen. Det torde böra ankomma på vederbörande
akademiska myndigheter i Lund att utreda berörda spörsmål.
2) Inrättandet av en professur i reumatologi vid karolinska institutet.
Motionärerna hava föreslagit inrättandet av denna befattning från och med
den 1 juli 1950. På av lärarkollegiet anförda skäl avstyrker jag bifall till
detta förslag.
3) Inrättande av professurer i psykiatri, radioterapi, reumatologi och ftisiologi
vid medicinska högskolan i Göteborg. Det vid 1948 års riksdag fattade
beslutet angående upprättandet av eu medicinsk högskola i Göteborg
innebar visserligen att en fullständig medicinsk högskola skulle organiseras,
men att verksamheten till en början skulle omfatta endast preklinisk
undervisning med början höstterminen 194!); under vårterminen 1952
skulle den kliniska undervisningen igångsättas. Frågan om inrättandet av
ovannämnda professurer synes därför enligt min mening för tidigt väckt.
2 llihang till riksdagens protokoll 19''ti). G saml. Yr 131.
18
Statsutskottets utlåtande nr 131.
Det torde böra ankomma på den medicinska högskolans organisationskommitté
att i sinom tid, i den mån frågorna bliva aktuella, upptaga dem till
behandling och göra de framställningar i ämnet, som må befinnas påkallade.
4) Inrättandet av en professur i ftisiologi vid karolinska institutet. Med
hänsyn till att medel ännu icke anvisats för uppförande vid karolinska sjukhuset
av den av 1946 års riksdag (prop. nr 101) beslutade klinikbyggnaden,
inrymmande en medicinsk tuberkulosklinik och en thoraxkirurgisk
klinik, och förslag härom icke heller kommer att föreläggas innevarande
års riksdag (se prop. nr 130 s. 44) saknas enligt min mening anledning att
nu taga ställning till motionärernas förslag om inrättande av ifrågavarande
professur.
5) Uppförande av en reumatologisk klinik och en radioterapeutisk klinik
vid akademiska sjukhuset i Uppsala. I anslutning till vad medicinska
fakulteten i Uppsala anfört vill jag understryka angelägenheten av att de
planerade reumatisk-ortopediska samt radioterapeutiska klinikerna så snart
förhållandena det medgiva komma till utförande.
6) Uppförande av en tuberkulosklinik vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Under hänvisning till vad organisationskommittén för den medicinska
högskolan i Göteborg i detta ämne anfört avstyrker jag bifall till motionärernas
förslag.
Medicinalstyrelsen.
I fråga om de forsknings- och undervisningsanstalter för de fyra stora
folksjukdomarna, vilka redan finnas inrättade, får styrelsen för sin del
vitsorda, att ett intensivt och gagnande arbete vid dem redan utföres. Styrelsen
har även den uppfattningen att de anstalter, som redan ha sin organisation
fullt utbyggd med vetenskaplig ledning av såväl forskning och undervisning
som sjukvård, synas hava större effektivitet och giva mera påtagliga
resultat än vissa övriga, där brister i den personella organisationen
föreligga. Styrelsen vill av denna anledning varmt tillstyrka motionärernas
förslag om inrättande av professurer i reumatologi, radioterapi och ftisiologi
vid universitetet i Lund och om professur i reumatologi vid karolinska
institutet, samt att berörda kliniker erhålla tillräcklig personal och teknisk
utrustning för att kunna bedriva effektivt forskningsarbete. Vad beträffar
professuren i reumatologi vid karolinska institutet skulle dess innehavare
bli chef för den planerade reumatologiska kliniken, varom riksdagen fattat
beslut år 1946. Styrelsen understryker vikten av att detta byggnadsverk
snarast kommer till utförande. Det synes styrelsen förmånligt om den nya
professorn tillsattes så tidigt att han kunde få deltaga i utrustandet av
kliniken. I anledning av motionärernas förslag att professorn i reumatologi
skulle tillfälligt få disponera en del av medicinska kliniken på karolinska
sjukhuset vill styrelsen framhålla att styrelsen har sig bekant att några
överläggningar härom icke ägt rum med chefen för medicinska kliniken.
Behovet av de tre kliniker, som redan beslutats av riksdagen men som
ännu ej äro uppförda, nämligen reumatologiska och ftisiologiska kliniken
i Stockholm samt reumatologiska kliniken i Göteborg, är enligt styrelsens
mening mycket trängande, men på grund av den knappa byggnadskvot för
sjukvårdsändamål, som ställts till förfogande för år 1949, torde man högst
kunna räkna med att den reumatologiska kliniken i Göteborg blir påbörjad
innevarande år. Styrelsen vill uttrycka den förhoppningen, att det statsfinansiella
läget måtte tillåta ett inrättande av samtliga ovannämnda kliniker
utan allt för långt dröjsmål.
Statsutskottets utlåtande nr 131.
19
Styrelsen tillstyrker motionärernas förslag om inrättande av professurer
i psykiatri och radioterapi i Göteborg från den tidpunkt, då den kliniska
undervisningen därstädes skall påbörjas, samt inrättande av professurer i
reumatologi i Göteborg och ftisiologi i Stockholm från och med den tidpunkt,
då ifrågavarande undervisnings- och forskningskliniker kunna förväntas
börja sin verksamhet.
Rörande den av motionärerna föreslagna professuren i ftisiologi i Göteborg
är styrelsen ej beredd att yttra sig, förrän utredning föreligger om behovet
av tuberkulosklinik vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Medicinalstyrelsen vill i likhet med motionärerna framhålla önskvärdheten
av att utredningen om den reumatologiska kliniken i Uppsala påskyndas
och slutföres så att frågan snarast kan föreläggas riksdagen samt även
att utredning verkställes rörande inrättande av en radioterapeutisk klinik
i Uppsala i samband med uppdelning av ämnena röntgendiagnostik och
radioterapi på skilda befattningshavare.
Utöver de ämnesområden, som berörts i motionen, finnas andra, där en
utökning av forskningsmöjligheterna säkerligen skulle vara av stor betydelse
för folkhälsans höjande. Ett sådant område är den kliniska epidemiologien.
I det förslag, som avgavs av de medicinska högskolornas organisationskommitté
(MHO) den 14 november 1946 (SOU 1946: 76), framhålles
bland annat (s. 86), att förutsättningarna för effektivt epidemiologiskt
forskningsarbete för närvarande äro så gott som obefintliga i Sverige och
att då epidemisjukhusen även i universitetsstäderna och i Stockholm drivas
av landsting respektive kommuner, läkarna äro helt upptagna av sina
sjukvårdande uppgifter. MHO föreslog därför, att en utredning skulle verkställas
rörande möjligheten att omvandla vissa överläkarbefattningar vid
epidemisjukhus till akademiska lärarbefattningar. Ett yrkande på en intensifiering
av forskning och undervisning rörande akuta infektionssjukdomar
av epidemisk natur finner medicinalstyrelsen väl överensstämma
med andemeningen i föreliggande motion och vill därför föreslå, att MHO:s
förslag om utredning rörande akademiska lärarbefattningar i klinisk epidemiologi
vinner beaktande i föreliggande sammanhang.
Statskontoret.
Som motionärerna själva antytt lägga nuvarande restriktioner i fråga om
byggnadsverksamheten och knappheten på sjukvårdspersonal bestämda hinder
i vägen för byggandet av nya kliniker. Vid sådant förhållande anser
statskontoret icke lämpligt, att statsmakterna nu binda sig genom principbeslut,
som svårligen kunna realiseras under avsevärd tid framåt.
I fråga om yrkandet angående inrättande av nya medicinska professurer
vill statskontoret bringa i erinran, att en professors arbetsuppgifter hänföra
sig till undervisning och forskning. För forskningen synas statsmakterna
hava väl sörjt genom de betydande anslag, som under senare år ställts till
förfogande för medicinsk forskning (Vin E 43 och M 4). Vad åter angår
den medicinska undervisningens ordnande vill statskontoret erinra, alt en
kommitté nyligen tillsatts för utredning rörande läkarutbildningen. Beaktas
må ock beträffande förslaget om utbyte av vissa laboratorsbefattningar
vid Lunds universitet mot professurer, att medicinska högskolornas organisationskommitté
i samband med sitt förslag om ersättande av den personliga
professuren i medicinsk radiologi vid Uppsala universitet med en professur
i röntgendiagnostik förordade inrättandet av en laborators- och överläkartjänst
i radioterapi (prop. 152/1948 s. 33).