Statsutskottets utlåtande nr 119.
1
Nr 119.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa anslag för budgetåret 19J+9/50 till tandläkarhögskolorna
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under åttonde huvudtiteln,
punkten 104, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1949/50 beräkna till Tandläkarhögskolan i
Malmö: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 400 000 kronor, har Kungl. Maj:t
i propositionen nr 92, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 25 februari 1949, framlagt de
förslag i förevarande hänseende, vilka närmare framgå av den följande
redogörelsen. I detta sammanhang har Kungl. Maj:t även upptagit till
behandling vissa andra ärenden rörande tandläkarundervisningen, avseende
dels utbildning av vissa norska studerande, dels ock organisationen av
amanuenskliniker vid tandläkarhögskolorna.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Anderberg
och Mannerskantz (I: 254) och den andra inom andra kammaren av herr
Olsson i Mellerud (II: 319), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att den av departementschefen ifrågasatta kursverksamheten för de norska
tandläkarstuderandena så utformas, att någon inskränkning av antalet
svenska studerande eller något avbräck i deras studiegång ej sker.
l:o) Tandläkarhögskolan i Malmö: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
(punkt 1, s. 3—11) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att i överensstämmelse med vad departementschefen förordat fastställa
personalförteckning för tandläkarhögskolan i Malmö, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1949/50, dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för tandläkarhögskolan i Malmö, att tillämpas
tills vidave under budgetåret 1949/50, dels ock till Tandläkarhögskolan i
Malmö: Avlöningar för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag av
1 318 000 kronor.
1 — liihang till riksdagens protokoll lOlfO. 6 sand. Nr 119.
2
Statsutskottets utlåtande nr 119.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 131 000 kronor
samt disponeras på sätt framgår av statsliggaren, s. 523 ff.
Med skrivelse den 15 februari 1949 har kanslern för rikets universitet
inkommit med anslagsäskanden beträffande avlöningar vid högskolan för
nästa budgetår, i huvudsak grundade på en petitaskrivelse från lärarkollegiet
vid högskolan.
I sin skrivelse har lärarkollegiet inledningsvis framhållit, att det vore
första gången, som kollegiet inginge med begäran om anslag för högskolan,
och att detta skedde under en tid, då lärarkollegiet i det stora hela
saknade erfarenhet rörande verksamheten vid högskolan. Härtill komme,
att vissa omflyttningar inom högskolans fastighet och vissa provisoriska
anordningar måst vidtas, något som ytterligare försvårat bedömningen av
hur kostnaderna för driften av högskolan slutligt komme att ställa sig.
Lärarkollegiet beräknade emellertid, att denna rörlighetsperiod i det stora
hela skulle vara avslutad vid ingången av budgetåret 1949/50. Härav följde,
att varje avdelning då beräknades få sina slutgiltiga lokaler med undantag
av en viss rörlighet, som betingades av överbeläggning på vissa avdelningar
i samband med övergången till den femåriga studieplanen. Allt eftersom
nämnda studieplan genomfördes, måste nya tjänster tillsättas, och detta
gällde icke endast lärartjänsterna utan framför allt hjälpkrafterna. I och
med ingången av nästkommande budgetår måste sålunda i det stora hela
samtliga tjänster besättas.
Beträffande det prekliniska studieåret har lärarkollegiet meddelat, att
det vid förhandlingar, som förts mellan rektor vid högskolan och ämnesrepresentanter
för de prekliniska undervisningsämnena, visat sig omöjligt
att beräkna kostnaderna på enahanda sätt som tidigare skett. Lärarkollegiet
hade därför trots pågående sakkunnigutredning på området ansett sig
böra hemställa om anslag för inrättande vid högskolan av ordinarie prosektors-,
respektive laboratorsbefattningar i ämnena histologi, fysiologi och
kemi, vilka tjänsters innehavare skulle i lönehänseende vara jämställda
med motsvarande ordinarie befattningshavare på Lunds universitets stat.
Vidare har lärarkollegiet gjort framställning om anställande av en del ickeordinarie
befattningshavare till hjälp åt kursgivarna i de prekliniska
ämnena.
Kanslern har anfört, att han ej kunde förorda lärarkollegiets förslag att,
utan avvaktande av resultatet av den pågående sakkunnigutredningen, inrätta
ordinarie lärarbefattningar för meddelande av undervisning i vissa
prekliniska ämnen. Vad beträffade lärarkollegiets framställningar i övrigt
hade kanslern, efter jämförelse med förhållandena vid tandläkarhögskolan
i Stockholm, kommit till den uppfattningen, att Malmö-högskolans personalorganisation
icke redan under nästkommande budgetår ovillkorligen behövde
undergå så stor ökning som lärarkollegiet ifrågasatt. Han hade även
Statsutskottets utlåtande nr 119.
3
beaktat, att de underordnade lärarkrafterna samt sköterskorna och den
tekniska personalen — även om de närmast vore avsedda för tjänstgöring
å viss avdelning — tillfälligt borde kunna överföras till annan avdelning,
i den mån denna andra avdelning hade större behov av den arbetskraft,
som de representerade, än den egna avdelningen.
Tillika har kanslern framhållit, att han vid beräknandet av antalet assistenter
och amanuenser å de kliniska avdelningarna icke ansett sig böra
förutsätta, att nämnda lärare skulle i egenskap av lärare utföra sådan tandvård
å högskolans patienter, som icke meddelades i direkt samband med
undervisningen av de studerande. Denna tandvård syntes böra meddelas
på amanuenskliniker (denna fråga behandlas närmare i det följande).
Kanslern har vidare rörande sitt förslag till personal för nästa budgetår
anfört, att då det här vore fråga om en avvägning, som i viss utsträckning
måste baseras på antaganden, vore det ej möjligt för honom att i detalj
motivera sin ståndpunkt.
De av kanslern förordade förändringarna i personalorganisationen framgå
av s. 4—7 i statsrådsprotokollet, vartill torde få hänvisas.
Vid bifall till kanslerns förslag skulle personalorganisationen vid högskolan
under nästa budgetår — frånsett prekliniska m. fl. särskilda kurser —
bli den, som finnes upptagen i följande sammanställning.
Befattning |
Lönegrad (arvode) |
Nuvarande antal |
Föreslaget antal |
|
vid full |
1949/50 |
|||
Professor................ |
Ca 33 |
5 |
5 |
5 |
Laborator............... |
Ca 31 |
5 |
7 |
6V»( + 17») |
Avdelningstandläkare......... |
Ce 22 |
131/» |
19 |
14 (+ 7») |
Assistent................ |
5 484 |
137» |
23 |
167»(+3) |
Amanuens............... |
4 032 |
307» |
40 |
337»(+27») |
Avdelningssköterska ......... |
Ce 12 |
3 |
3 |
3 |
Sjuksköterska............. |
Ce 11 |
2 |
3 |
2 |
Avdelningstandsköterska....... |
Ce 11 |
4 |
5 |
5 ( + 1) |
Tandsköterska............. |
Ce 10 |
23 |
32 |
227» |
Kontrollbiträde............ |
Ce 10 |
4 |
4 |
4 |
Tekniskt biträde........... |
Ce 10 |
6 |
10 |
7 ( + D |
Laboratoriebiträde (professors).... |
Ce 11 |
— |
3 |
— |
» (Övriga)...... |
Ce 11 |
1 |
4 |
4 ( + 3) |
Tandtekniker............. |
Ce 20 |
2 |
2 |
2 |
» ............. |
Ce 18 |
1 |
2 |
1 |
Preparatris............... |
Ce 11 |
— |
2 |
1 ( + D |
4
Statsutskottets utlåtande nr 119.
Föreslaget antal |
||||
Befattning |
Lönegrad (arvode) |
Nuvarande antal |
vid full |
1949/50 |
Rektor................. |
1800 |
1 |
1 |
1 |
Intendent ............... |
Ca 27 |
1 |
1 |
1 |
Sekreterare .............. |
3 600 |
1 |
1 |
1 |
Kansliskrivare............. |
Ce 15 |
1 |
1 |
1 |
Kassör................. |
Ce 11 |
2 |
2 |
2 |
Kanslibiträde............. |
Ce 11 |
4 |
4 |
4 |
Skriv-(kontors-)biträden........ |
Cf 4—Ce 8 |
5 |
7 |
6 (+D |
Verkmästare.............. |
Ce 14 |
1 |
1 |
1 |
Instrumentmakare .......... |
Ce 14 |
1 |
1 |
1 |
Hantverkare.............. |
Ce 10 |
4 |
4 |
4 |
Värmeledningsskötare......... |
Ce 11 |
1 |
1 |
1 |
» ......... |
Ce 10 |
— |
— |
1 ( + D |
Vaktmästare.............. |
Ce 10 |
1 |
1 |
1 |
Telefonist............... |
Cf 4—Ce 8 |
2 |
2 |
2 |
Tamburvakt.............. |
Ce 2 |
2 |
2 |
2 |
Bibliotekarie.............. |
2 400 |
i |
1 |
1 |
Tandteknikersko la n: |
||||
Föreståndare (huvudlärare)..... |
Ce 30 |
i |
1 |
1 |
Chefstekniker............. |
Ce 22 |
i |
1 |
1 |
Tekniskt biträde........... |
Ce 10 |
i |
1 |
1 |
Speciallärare.............. |
25/tim. |
500 tim. |
500 tim. |
500 tim. |
Censorer................ |
400 |
2 |
2 |
2 |
Tandsköterskeskolan: |
||||
Föreståndare............. |
1500 |
1 |
1 |
1 |
Instruktionssköterska......... |
Ce 15 |
1 |
1 |
1 |
Speciallärare.............. |
25/tim. |
278 tim. |
278 tim. |
278 tim. |
Departementschefen har anfört följande.
Jag finner mig kunna biträda kanslerns förslag rörande den för nästa
budgetår erforderliga personalökningen. I ett fält innebär kanslerns förslag
en ökning utöver den av tandläkarutbildningssakkunniga på sin tid
beräknade personalorganisationen vid full utbyggnad, nämligen i fråga om
inrättande av ytterligare en tjänst som värmeledningsskötare, placerad i
Ce 10. Med hänsyn till den i ärendet anförda motiveringen vill jag icke
framställa erinran häremot. Beträffande den här förordade personalorganisationen
må framhållas, att den dels förutsätter, att patientvärden ordnas
Statsutskottets utlåtande nr 119. 5
på sätt i det följande föreslås, dels icke innefattar personal för ifrågasatt
undervisning av norska studerande.
I personalförteckningen för högskolan torde böra vidtagas de förändringar,
som föranledas av vad jag här förordat. Liksom i fjol förutsätter
jag, att ingen befattning tillsättes, förrän oundgängligt behov därav föreligger.
Utskottet får, med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställa,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
vad departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 25 februari 1949 förordat fastställa
personalförteckning för tandläkarhögskolan i Malmö, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1949/50;
b) godkänna följande avlöningsstat för tandläkarhögskolan
i Malmö, att tillämpas tills vidare under budgetåret
1949/50:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ...................... kronor 180 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 376 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis .............. » 667 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... »_95 000
Summa kronor 1 318 000;
c) till Tandläkarhögskolan i Malmö: Avlöningar för budgetåret
1949/50 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 318 000 kronor.
2:o) Tandläkarhögskolorna: Utbildning- av vissa norska studerande.
Kungl. Maj:t har (punkt 2, s. 12—16) föreslagit riksdagen att under ifrågavarande
rubrik för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag av 35 000
kronor.
Norska ambassaden i Stockholm har på uppdrag av norska regeringen
gjort framställning om viss utbildning av tandläkare för norsk räkning i
Sverige.
Av framställningen inhämtas, att Norges tandläkarhögskola stängdes av
ockupationsmyndigheterna år 1943 och att llertalet manliga studerande
fördes till tyska koncentrationsläger. Redan dessförinnan hade antalet studerande
reducerats genom att många flytt eller fängslats. Till följd härav
6
Statsutskottets utlåtande nr 119.
förefinnes ett stort underskott på tandläkare i Norge, och norska regeringen
har därför gjort hänvändelser till flera utländska tandläkarinstitut om mottagande
av norska studerande som elever.
I början av år 1948 uppkom fråga, huruvida även de svenska tandläkarhögskolorna
kunde mottaga norska studerande för utbildning. En utredning
härom verkställdes av en under hand bildad kommitté, bestående av Norges
ambassadör i Stockholm B. Bergersen, professorn vid tandläkarhögskolan
i Stockholm G. Westin och sekreteraren hos 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga,
aktuarien W. Romberg. Utredningens resultat sammanfattades
i en den 13 maj 1948 dagtecknad promemoria om utbildning av norska
tandläkare i Sverige.
Av ''promemorian framgår, att under läsåren 1947/49 undervisas i Oslo
en extrakurs tandläkarstuderande om 30 elever. Efter denna tvååriga prekliniska
utbildning skulle gruppen, enligt vad i promemorian föreslagits,
fullborda sin utbildning läsåren 1949/50 och 1950/51 vid tandläkarhögskolan
i Malmö. Ytterligare en extrakurs om 30 elever, vilken förutbildas i
Oslo under läsåren 1948/50, skulle därefter undervisas läsåret 1950/51 vid
tandläkarhögskolan i Stockholm och läsåret 1951/52 vid tandläkarhögskolan
i Malmö. De båda gruppernas utbildning vid de svenska tandläkarhögskolorna
skulle följa den svenska fyraåriga studieplanen.
Beträffande möjligheterna för de svenska tandläkarhögskolorna att mottaga
de norska eleverna har i promemorian anförts bland annat: På grund
av den successiva utbyggnaden av Malmö-högskolan och övergången från
fyraårig till femårig studieplan funnes där i lokalhänseende betydande möjligheter
att tillgodose de norska önskemålen. Andra faktorer, såsom befarade
svårigheter att anskaffa kompetenta lärare och ovissheten om patienttillgångens
omfattning, kunde emellertid anföras som skäl för att icke belasta
högskolan med undervisning av ytterligare grupper studerande. Angelägenheten
att tillgodose de norska önskemålen syntes emellertid vara
så stark och möjligheterna att taga i anspråk Stockholms-högskolan med
dess rutinerade lärarkader så begränsade, att de anförda betänkligheterna
borde få vika. Kommittén förutsatte, att viss lärarkraft skulle ställas till
förfogande genom norsk försorg samt att norska staten skulle påtaga sig
de ökade kostnader, vilka kunde föranledas av att bristande patienttillgång
kunde medföra förlängning av studietiden. Såsom redan framhållits vore
möjligheterna att anlita Stockholms-högskolan begränsade. Under läsåret
1950/51 komme dock vissa avdelningar till följd av övergången från fyraårig
till femårig studieplan att ha mindre elevantal än vanligt. Kommittén
har i promemorian framlagt ett detaljerat program för undervisningen av
de norska grupperna vid de svenska tandläkarhögskolorna. Beträffande
detta program hänvisas till handlingarna i ärendet. I flera hänseenden skulle
enligt förslaget omläggningar ske för de norska eleverna av den eljest tilllämpade
studiegången. Det vore icke uteslutet, att viss omändring måste
7
Statsutskottets utlåtande nr 119.
•
ske också för de svenska elevernas vidkommande. Vid Malmö-högskolan
skulle nämligen en propedeutislc-klinisk kurs i karieslära för vissa elever
flyttas från vårterminen 1952 och givas i form av sträcktjänstgöring i
augusti samma år. Sedvanligen uppkommande vakanser skulle emellertid
sannolikt göra anordningen obehövlig.
Enligt kommitténs förslag skulle de direkta kostnader, som förorsakas av
utbildningen av de norska eleverna, bestridas av norska staten. Dessa kostnader
ha beräknats på följande sätt (beloppen avrundade):
1949/50 kronor |
1950/51 kronor |
1951/52 kronor |
Summa kronor |
|
Lärare: |
||||
Malmö................. |
24 600 |
30 900 |
32 900 |
88 400 |
Stockholm............... |
— |
19100 |
— |
19100 |
Omkostnader: |
||||
Malmö................. |
5 500 |
9 700 |
9 700 |
24 900 |
Stockholm............... |
— |
5 500 |
— |
5 500 |
Summa |
30100 |
65 200 |
42 600 |
137 900 |
Kommittén har föreslagit, att vid tandläkarhögskolan i Malmö skulle anställas
en norsk tandläkare med laborators ställning som ledare för de norska
studenterna, med skyldighet att fullgöra 6 timmars undervisning och
tjänstgöring dagligen. Vidare har kommittén förutsatt, att norska tandläkare
ställas till förfogande som lärare, om lärarkollegiet i Malmö finner,
att eventuell lärarbrist påkallar en sådan åtgärd. I fråga om omkostnaderna
har kommittén räknat med ökade kostnader för vissa expenser samt för
förbrukningsmateriel för högskolornas praktiska verksamhet ävensom för
undervisnings- och åskådningsmateriel.
Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö har i yttrande över promemorian
förklarat det vara möjligt att vid högskolan mottaga norska elever
på sätt i promemorian föreslagits. Kollegiet har dock understrukit, att
svårigheter kunde uppstå särskilt med hänsyn till lärarkrafter och patienttillgång.
Härjämte har kollegiet framhållit, att anordningen vore möjlig
endast under de avsedda budgetåren. Lärarkollegiet, som ansett de beräknade
omkostnaderna vid högskolan böra ökas med 15 100 kronor, har
vidare anfört bland annat följande.
Såvitt kollegiet nu kan bedöma, blir det nödvändigt att anställa norska
lärare vid högskolan för den ifrågavarande utbildningen.
Antalet erforderliga lärare i de odontologiska ämnena torde bli beroende
på vederbörandes kompetens. Med hänsyn härtill kan totalarvodet för lärare
i dessa ämnen nu icke bedömas. Anslaget för lärarlöner bör därför utgå
på sådant sätt, att kollegiet icke blir bundet vid att viss tjänst skall tillsättas
utan så att lämplig anpassning kan ske.
8
Statsutskottets utlåtande nr 119.
Att en grupp svenska studerande måste arbeta under delar av en sommarferie
kan även medföra svårigheter med hänsyn till deras militärtjänstgöring.
Genom de norska studenternas placering i Malmö blir det vidare
omöjligt att tillmötesgå framställningar från studerande vid Stockholmshögskolan
om överflyttning till Malmö-högskolan. Härigenom kunna vissa
svenska studerande komma att åsamkas högre studiekostnader än eljest
blivit fallet.
Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm förklarade i yttrande
över promemorian, att den ifrågasatta utbildningen av norska studerande
vid högskolan vore möjlig.
Norska ambassaden, som angivit de beräknade kostnaderna för ifrågavarande
utbildning av norska tandläkare vid de svenska tandläkarhögskolorna
till omkring 153 000 svenska kronor, har meddelat, att norska regeringen
för sin del fattat beslut rörande samma utbildning. Ambassaden har hemställt
om utverkande av slutligt godkännande av utbildningsplanen från
svensk sida.
I utlåtande över ambassadens framställning har lärarkollegiet vid tandläkarhö
g skolan i Stockholm förklarat sig villigt att anordna den föreslagna
kursen för norska studerande vid högskolan. Kollegiet har ifrågasatt, om
svenska staten borde uttaga någon ersättning, särskilt vad anginge de svårberäkneliga
omkostnaderna. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö
har i utlåtande över framställningen åberopat sitt förutnämnda yttrande.
Universitetskanslern har tillstyrkt, att medgivande lämnas att vid tandläkarhögskolorna
i Stockholm och Malmö mottaga de två norska extrakurserna.
Kanslern har vidare anfört, att det givetvis icke vore möjligt att
i förväg exakt beräkna storleken av den härigenom uppkommande kostnadsökningen.
Även i efterhand skulle en dylik beräkning säkerligen bli
ganska osäker, då det gällde utgifterna under omkostnadsanslaget. Jämväl
i fråga om avlöningsanslaget kunde svårigheter uppstå, om det befunnits
lämpligt att låta samme befattningshavare handleda såväl norska som
svenska studerande. Under sådana förhållanden syntes det vara mest praktiskt
att utgå från den i handlingarna beräknade kostnadsökningen, 153 000
kronor, vilket belopp syntes ha godtagits från norsk sida, och avstå från
den detaljerade undersökning vid varje budgetårs slut, som skulle vara erforderlig
för ett fastställande, i den mån detta kunde ske, av den faktiska
kostnadsökningen. Ersättningen syntes böra erläggas vid varje budgetårs
slut med 1/4 första året (30 studerande), 2/4 andra året (60 studerande)
och 1/4 tredje året (30 studerande). Ersättningsbeloppen syntes böra tillgodoföras
lämplig inkomsttitel i riksstaten, och medgivande borde lämnas
till överskridande i behövlig utsträckning av högskolornas avlönings- och
omkostnadsanslag. Kanslern syntes böra bemyndigas att utfärda närmare
bestämmelser angående anordnande av ifrågavarande utbildning samt bestämma,
vilka extra lärarkrafter som skulle anställas och meddela nödiga
Statsutskottets utlåtande nr 119.
9
lärarförordnanden ävensom bestämma den lärarna tillkommande ersättningen.
Anställningen borde givetvis erhålla en rent tillfällig karaktär.
Statskontoret har anfört, att med hänsyn till bristen på tandläkare inom
den svenska folktandvården och organisatoriska svårigheter vid tandläkarhögskolorna
betänkligheter i och för sig kunde möta mot att tillmötesgå
framställningen om utbildning av norska tandläkare här. Då ämbetsverket
icke ansett sig kunna bedöma, om och i vad mån norska elever kunde mottagas
utan förfång för svenska studerande, begränsade statskontoret sig till
att huvudsakligen beröra kostnads- och anslagsfrågor. Härom har ämbetsverket
anfört bland annat följande.
Ersättning från norska staten bör enligt statskontorets mening efter
varje budgetårs slut utgå med belopp, motsvarande de kostnader — merkostnader
eller verkliga kostnader — som uppstått under budgetåret. För
vinnande av överblick över förhållandena torde det vara lämpligast att av
riksdagen äskas ett särskilt anslag för bestridande av kostnaderna för vissa
norska studenters undervisning vid tandläkarhögskolorna. Å detta anslag
böra ifrågavarande kostnader avföras antingen direkt, t. ex. då fråga är
om avlöning till enbart för de norska kurserna anställda lärare, eller också
i efterhand genom omföring för månad eller budgetår av på de norska
studerandena belöpande andel av utgifter för avlöningar, expenser, undervisningsmateriel
m. m. Anslaget torde böra givas förslagsanslags karaktär.
Inflytande ersättningar synas böra tillgodoföras inkomstposten AIV 5.
Övriga diverse inkomster.
Departementschefen har för egen del ansett, att vårt land bör lämna
Norge den hjälp, som här ifrågasatts. Beträffande kostnaderna för utbildningen
har departementschefen anfört följande.
Den ersättning, som norska staten förutsättes skola lämna, torde böra
avse utgifterna för undervisningen av de norska eleverna, beräknade på sätt
kommittén angivit. Dessa ha beräknats till 153 000 kronor. Det torde fa
förutsättas, att norska staten är villig betala högre ersättning, om utgifterna
skulle visa sig överstiga de beräknade. Såsom statskontoret framhållit torde
därför den norska ersättningen böra inbetalas efter utgången av varje budgetår
med belopp, motsvarande utgifterna under budgetåret. I enlighet med
statskontorets förslag böra ersättningsbeloppen tillgodoföras inkomstposten
Övriga diverse inkomster.
För vinnande av överblick över kostnaderna för utbildningen torde böra
uppföras ett särskilt förslagsanslag med förut angivna rubrik, från vilket
utgifterna böra avföras på sätt statskontoret föreslagit. För nästa budgetår
torde böra anvisas ett förslagsanslag av 35 000 kronor för ändamålet.
I motionerna I: 254 och II: 319 har anförts i huvudsak följande.
I och för sig är det rimligt och naturligt, att vårt land i mån av förmåga
söker bistå grannländerna även när det gäller att utbilda arbetskraft till områden,
där i dessa länder betydande brist föreligger. I Norge är detta otvivelaktigt
fallet beträffande tandläkare. Emellertid är vårt eget läge på
detta område synnerligen bekymmersamt. Allmänt bekant är, att folktand
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 119.
vården, under det decennium den existerat, haft att kämpa med stora
svårigheter på grund av bristen på tandläkare. Dessa svårigheter äro ännu
icke undanröjda. Tvärtom inger det aktuella läget allvarliga farhågor. Situationen
för dagen är i korthet följande.
Inom folktandvården äro inrättade 708 tandläkartjänster. Av dessa äro
138 vakanta och sakna helt innehavare. Av de 570 nu verksamma tandläkarna
i folktandvården äro 102 utlänningar med mer eller mindre tillfälliga
förordnanden. 54 tandpolikliniker med 65 tandläkartjänster stå helt
tomma i avsaknad av tandläkare. Av dessa 54 tandpolikliniker hava 35
med 43 tandläkare tidigare varit i verksamhet men av brist på tandläkare
måst stängas. De övriga 19 poliklinikerna med 22 tandläkare ha, ehuru de
länge stått färdiga, av samma anledning icke kunnat öppnas.
Med hänsyn till det prekära läge, folktandvården sålunda för närvarande
befinner sig i, har medicinalstyrelsen i sitt nyligen avgivna yttrande
över 1946 års° folktand vårdssakkunnigas betänkande sett sig nödsakad att
föreslå långtgående åtgärder för att tillförsäkra folktandvården erforderliga
tandläkarkrafter. Bland annat ifrågasättes import av utländska tandläkare.
I denna situation förefaller det egendomligt, att våra tandläkarhögskolor
skola utbilda tandläkare för ett annat land. Förevarande ärende synes ha
handlagts som en ren undervisningsfråga utan att folktandvårdens intressen
beaktats. Anmärkningsvärt är att, såvitt av propositionen framgår,
medicinalstyrelsen icke ens beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.
Det hade annars legat nära till hands att i den lucka, som uppstår i övergången
mellan den 4-åriga och 5-åriga studietiden och vilken nu avses att
utnyttjas för norska tandläkarstuderande, inskjuta en extra utbildning av
tandläkare för folktandvårdens behov, varigenom det skulle bliva möjligt
att ej oväsentligt reducera antalet vakanser. Tiden torde emellertid nu vara
försutten för att få till stånd en dylik extra utbildning. Tillräckligt med
svenska tandläkarstuderande, som fullgjort sin prekliniska utbildning, torde
nämligen ej finnas för att fylla de ifrågavarande extrakurserna. Under sådana
förhållanden lärer anledning icke finnas att motsätta sig det i propositionen
framlagda förslaget.
Av propositionen framgår ej med tydlighet, vilka konsekvenser den extra
utbildningen av norska tandläkare kommer att få för de svenska tandläkarstuderandena.
Viss ändring av studieordningen för dessa torde dock
bliva nödvändig. Bland annat måste vid Malmöhögskolan, enligt vad dess
styrelse framhållit, särskild sommarkurs anordnas för vissa svenska studerande.
Angeläget är, att den extra utbildning, som sålunda anordnas för
norska tandläkarstuderande, organiseras så, att den icke kommer att medföra
minskad antagning av svenska elever till tandläkarhögskolorna eller
förlängd utbildningstid för dessa.
Med hänsyn till den stora bristen på tandläkare i folktandvården synes
det erforderligt, att tandläkarundervisningen tager mera sikte på folktandvårdens
behov än som hittills skett och att alla möjligheter att öka utbildningen
av tandläkare för folktandvården tillvaratagas. Då det visat sig,
att det nuvarande statliga stipendiesystemet, som tillkommit för att i viss
utsträckning tillgodose folktandvårdens behov av tandläkare, är ineffektivt
— cirka 40 procent av stipendiaterna återbetala stipendierna omedelbart
efter examen för att därmed frigöra sig från skyldigheten att tjänstgöra i
folktandvården — synes en ändring av grunderna för dessa stipendier böra
övervägas.
Statsutskottets utlåtande nr 119.
11
Utskottet får med anledning av vad i motionerna I: 254 och II: 319 anförts
framhålla, att under övergångsåren mellan den fyraåriga och den femåriga
studieplanen inskjutits två extra kurser, en i Stockholm och en i
Malmö, omfattande sammanlagt 160 elever. Vid Stockholms-högskolan upptog
vidare första studiegruppen enligt den femåriga studieplanen 20 studerande
utöver det fastställda antalet. Övergångsåren ha härigenom utnyttjats
för att utöka antalet examinerade tandläkare med tillhopa 180
eller samma antal som ett års examination vid de båda högskolorna.
Enligt vad utskottet inhämtat torde den föreslagna extra utbildningen
av norska tandläkare icke komma att innebära annan olägenhet för de
svenska eleverna än att möjligen en grupp studerande vid högskolan i
Malmö får en kurs förlagd till en månad av en sommarferie. För folktandvårdens
del i Malmö synes förslaget om utbildningen av det ifrågasatta
antalet norska studerande innebära vissa fördelar genom att tandvården
för folktand vårdsklientelet får en större omfattning än vad eljest kan
bliva fallet.
Utskottet är ense med motionärerna om att förutsättningen för utbildningen
av de norska tandläkarstuderandena i vårt land bör vara, att kursverksamheten
så utformas, att någon inskränkning av antalet svenska studerande
eller avbräck i deras studiegång härigenom ej sker. Då emellertid
enligt de föreliggande planerna något dylikt icke synes vara att befara har
utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag.
Vad i motionerna anförts angående folktandvårdens läge och behov föranleder
utskottet att framhålla angelägenheten av att lämpliga åtgärder
snarast vidtagas för att tillförsäkra folktandvården erforderliga läkarkrafter.
Utskottet får erinra om det betänkande med förslag angående folktandvårdens
organisation m. m., som den 3 december 1948 avgivits av
1946 års folktandvårdssakkunniga och vilket betänkande efter remissbehandling
för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet
förutsätter, att förslag i anledning av betänkandet snarast kommer att
föreläggas riksdagen.
På grund av vad sålunda anförts torde motionerna I: 254 och II: 319
icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottet hemställer alltså,
a) att riksdagen må till Tåndläkarhögskoloma: Utbildning
av vissa norska studerande för budgetåret 1949/50
under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
35 000 kronor;
b) att motionerna I: 254 och II: 319 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
12
Statsutskottets utlåtande nr 119.
3:o) Tandläkarhögskolorna: Bidrag till driften av amanuenskliniker.
Kungl. Maj:t har (punkt 3, s. 17—32) föreslagit riksdagen att under ifrågavarande
rubrik för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag av 40 000
kronor.
Höstterminen 1945 inrättades såsom en provisorisk anordning vid dåvarande
tandläkarinstitutet (numera tandläkarhögskolan) i Stockholm s. k.
amanuenskliniker för behandling av patienter, vilka icke lämpligen kunde
behandlas av eleverna. Vid amanuensklinikerna utövas tandvården huvudsakligen
av amanuenser och assistenter vid högskolan, alltså yngre tandläkare
med tre timmars daglig undervisningsskyldighet under läsåret. Dessa
amanuenser erhålla för närvarande ersättning för tjänstgöringen på amanuensklinikerna
med högst 8 kronor för arbetstimme, vilken ersättning utgår
ur patientavgifterna vid amanuensklinikerna och, i den mån dessa
inkomster ej förslå, ur övriga patientavgifter vid högskolan.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 februari 1949 må amanuenskliniker inrättas
också vid tandläkarhögskolan i Malmö. Fråga har nu uppkommit
om ändrad organisation av amanuensklinikerna vid tandläkarhögskolorna.
Syftet med amanuensklinikerna har varit att säkerställa så stort patienturval,
att för undervisningen lämpliga fall alltid kunna erhållas. Innan
dessa kliniker inrättades var patienttillgången otillräcklig och hotade att
sjunka katastrofalt. En av orsakerna härtill var, att endast för undervisningen
lämpade ingrepp gjordes, vilket ofta hade till följd att vårdsökande
efter halvgjort arbete måste hänvisas att anlita privata tandläkare för avslutande
behandling. Vidare hände ofta att vårdsökande efter långa väntetider
och kanske flera besök och förberedande undersökningar måste avvisas,
enär de icke utgjorde lämpliga undervisningsfall. Institutet kom härigenom
så småningom i misskredit hos klientelet.
Sedan framställning gjorts om höjning av ovannämnda ersättningsbelopp,
har högskolans lärarkollegium framlagt förslag om ändrad och definitiv
reglering av amanuensklinikernas organisation i anslutning till förhållandena
inom folktandvården. Enligt detta förslag skulle ersättningen för tandvårdsutövning
på amanuensklinik utformas i anknytning till de avlöningsbestämmelser,
som enligt avtal gälla för distriktstandläkare i Göteborg.
Ersättning föreslås skola utgå med ett årligt arvode av 9 010 kronor och ett
tantiem av 15 procent på inarbetad bruttoinkomst, varjämte tandläkaren
skulle åtnjuta löneförmåner vid sjukdom m. m. liksom eo statstjänsteman i
27 löneklassen. Dessa ersättningsförmåner skulle avse »full» tjänstgöring på
klinikerna om minst 1 145 arbetstimmar årligen. För kortare (»partiell»)
årlig kliniktjänstgöring skulle ersättning utgå i form av timarvode om 8
kronor 25 öre jämte 15 procent tantiem och semesterersättning enligt lag.
Lärarkollegiets förslag innebär vidare, att antalet tandläkare med »full»
13
Statsutskottets utlåtande nr 119.
tjänstgöring på amanuensklinikerna tills vidare skulle begränsas till 8. Amanuensklinikerna
skulle förestås av en föreståndare med ett arsarvode av
1 500 kronor. För amanuensklinikernas behov skulle anställas en tandtekniker
(Ce 18), en avdelningstandsköterska (Ce 11) och tre tandsköterskor
(Ce 10). Kostnaderna för driften av amanuensklinikerna skulle i första hand
gäldas ur högskolans inkomster av patientavgifter, men då dessa icke torde
förslå, skulle för täckande av de överskjutande kostnaderna anvisas ett förslagsanslag,
som på grundval av de beräknade nettoinkomsterna av patientavgifter
under budgetåret 1948/49 beräknats till 20 000 kronor. Det återgivna
förslaget avser tiden från och med den 1 juli 1949. För budgetaret
1948/49 skulle endast gälla dels att tandläkare på amanuensklinik skulle
erhålla ersättning med 8 kronor 25 öre för arbetstimme jämte 15 procent
tantiem, dels att sköterskepersonal finge anställas i den mån högskolans
patientavgiftsmedel lämnade tillgång därtill.
Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö har förklarat sig anse, att
de för Stockholms-högskolan föreslagna ersättningsgrunderna böra tillämpas
även för amanuenskliniker vid Malmö-högskolan. TJniversitetskanslern
har tillstyrkt Stockholms-kollegiets förslag och förordat en liknande organisation
vid Malmö-högskolan; dock har kanslern ansett biträdespersonalen
böra få extra anställning och avstyrkt retroaktiv ersättning.
Sveriges tandläkareörbund har däremot icke godtagit de föreslagna grunderna
för ersättning åt tandläkare på amanuensklinikerna. Förbundet har
funnit en tjänstgöring av (1 145 + 675 =) 1 820 arbetstimmar hindrande
för amanuensernas fortbildning och forskning, varför förbundet föreslagit,
att en kliniktjänstgöring av samma omfattning som amanuensernas undervisning
eller 675 arbetstimmar årligen skulle betraktas som full tjänstgöring.
Ersättningen för hela arbetstiden (2 X 675 — 1 350 timmar) borde
motsvara lön och övriga förmåner för en statstjänsteman i 27 löneklassen.
Tantiem borde ej utgå. Härigenom skulle dessa tjänster komma att ifråga
om såväl tjänstgöring som löneförmåner bli likställda med flertalet skoltandläkartjänster.
Även ersättningarna för »partiell» tjänstgöring och för
tandvård under budgetåret 1948/49 borde höjas, nämligen till 11 kronor
50 öre i Stockholm och 10 kronor 75 öre i Malmö jämte rörligt tillägg.
Departementschefen har för sin del anfört huvudsakligen följande.
God tillgång på lämpligt patientmaterial är en nödvändig förutsättning
för att rationell utbildning skall kunna bedrivas vid tandläkarhögskolorna.
För att säkerställa en god patienttillgång och __ därmed
möjliggöra ett ur pedagogisk synpunkt lämpligt urval av vårdfallen
synes det nödvändigt att lämpligt organiserade amanuenskliniker upprätthållas
vid högskolorna. På grund av rådande tvist om ersättningen åt de på
amanuensklinikerna arbetande tandläkarna har verksamheten där för närvarande
inskränkts i betänklig omfattning. Fn omprövning av ersättningens
14
Statsutskottets utlåtande nr 119.
storlek och amanuensklinikernas organisation i övrigt synes därför motiverad.
Det är nödvändigt att nu upptaga denna fråga till prövning även av
den anledningen, att utbildningen vid tandläkarhögskolan i Malmö nu
avancerat så långt att även där amanuenskliniker måste organiseras för
att patientvården skall bli tillfredsställande. Den nybyggnad för denna
högskola, som under nu pågående läsår successivt tages i bruk, inrymmer
för ändamålet iordningställda lokaler.
Jag anser mig i likhet med kanslern böra tillstyrka, att särskilda hjälpkrafter
fr. o. m. nästa budgetår anställas för de på de s. k. amanuensklinikerna
arbetande tandläkarna. Kungl. Maj:t torde sålunda böra medgiva, att
vid vardera högskolan må för detta ändamål anställas högst följande biträdespersonal,
nämligen en tandtekniker i 18 lönegraden, en avdelningstandsköterska
i 11 lönegraden och tre tandsköterskor i 10 lönegraden. Såsom
kanslern anfört torde denna personal tills vidare böra få extra anställning.
Jag tillstyrker vidare förslaget om anvisande av ett arvode av 1 500 kronor
för en föreståndare.
Till frågan om vilken ersättning som bör utgå åt de på amanuensklinikerna
tjänstgörande tandläkarna är jag icke beredd att för närvarande taga
slutlig ställning. Ärendet synes i denna del kräva ytterligare överväganden.
Liksom tidigare torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa avgörande
i ersättningsfrågan. Jag vill dock redan nu framhålla att, även om en
ändring av grunderna för ersättningens beräkning är påkallad, det icke
synes möjligt att lägga de från tandläkarförbundet framförda yrkandena till
grund för förslag i ämnet. Vad särskilt angår den av förbundet gjorda jämförelsen
med arvodena för blind- och dövstumskolornas tandläkare må
framhållas, att dessa tandläkare driva egen rörelse och således ha betydande
utgifter för lokaler, utrustning, biträdeshjälp etc., vilket däremot ej är fallet
med tandläkarna på amanuensklinikerna.
Den omorganisation av amanuensklinikerna, som jag förordat, och den
ändring av grunderna för ersättningsbeloppens beräkning, som synes böra
vidtagas, torde tills vidare böra finansieras på i ärendet föreslaget sätt,
d. v. s. i första hand av inkomsterna av patientavgifter, så långt de därtill
förslå. Såsom i utredningen framhållits lärer man för nästa budgetår få
räkna med, att så icke kommer att bli fallet. Ett särskilt anslag för täckande
av bristen blir sålunda ofrånkomligt. I utredningen har beräknats
att för ändamålet skulle behöva anvisas ett förslagsanslag av 20 000 kronor
för vardera högskolan. Ehuru beräkningarna äro osäkra torde de få godtagas.
Jag förordar dock, att ett för båda högskolorna gemensamt förslagsanslag
av 40 000 kronor anvisas.
I överensstämmelse med vedertagna principer torde böra ifrågasättas, om
icke framdeles bruttointäkterna av patientvården bör tillgodoföras riksstatens
inkomstsida medan de utgifter, som helt eller delvis bestridas av
patientavgifter, böra avföras från anslag på riksstatens utgiftssida. Jag
förutsätter, att till ett kommande budgetår vederbörlig utredning beträffande
detta spörsmål förebringas av kanslersämbetet.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande
i anledning av vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört
och förordat, tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag om anvisande för nästa bud
-
Statsutskottets utlåtande nr 119.
15
getår av ett förslagsanslag å 40 000 kronor såsom bidrag till driften av
amanuenskliniker vid tandläkarhögskolorna. Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må till Tandläkarhögskolorna: Bidrag till
driften av amanuenskliniker för budgetåret 1949/50 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 40 000
kronor.
Stockholm den 3 maj 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Rickard Lindström,
Gränebo, Karl Andersson, Ohlon, Boman, Iwar Anderson, Heiding,
Berling, Johan Eric Ericson, Rosenberg och Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Malmborg i Skövde, Svensson i Grön vik,
Bergström, Wallentheim, Pettersson i Dahl, Åkerström, Bergstrand, Hoppe,
Staxäng, Persson i Vinberg, Jansson i Kalix och Widén.