Statsutskottets utlåtande nr 118.
1
Nr 118.
Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i
syfte att förebygga återkommande oroligheter och bereda
personalen ''vid fångvårdsanstalterna skydd och
säkerhet i tjänstgöringen.
I en inom andra kammaren av herr Henriksson väckt motion (II: 24.) har
hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamma åtgärder
— lämpligen i form av ökad personal — för att förebygga gömmande
oroligheter och bereda personalen vid fångvårdsanstalterna skydd oc
säkerhet i tjänstgöringen.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stod for sm hemställan, ha -visas till motionen.
Över motionen har yttrande avgivits av fångvårdsstyrelsen. Styrelsen har
därvid anfört, att Sveriges fångvårdsmannaförbund i en den 17 januari 1949
till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse med hänsyn till rådande svårigheter i arbetet
på fångvårdsanstalterna hemställt, att Kungl. Maj:t matte vidtaga åtgärder
för att medel till förstärkning av personalen vid dessa anstalter med
minst 80 befattningshavare i vaktkonstapelsgrad snarast ställdes till fångvårdsstyrelsens
förfogande. I över framställningen avgivet utlåtande har styrelsen
detaljerat redogjort för det aktuella personalbehovet med hansyn till
de särskilda krav som måste ställas på en tillfredsställande tillämpning av
1945 års lag om verkställighet av frihetsstraff. Styrelsen har vitsordat förbundets
uppskattning av behövlig personalökning. En dylik förstärkning
skulle enligt styrelsens mening verksamt bidraga till att uppfostnngsarbetet
bland de intagna kunde försiggå under gynnsammare förhållanden än nu och
bereda personalen ökat skydd och säkerhet i tjänstgöringen. Under åberopande
härav har fångvårdsstyrelsen hemställt, att riksdagen med bifall ti
motionen måtte anvisa nödiga medel för en personalförstärkning vid fångvårdsanstalterna
av den omfattning Sveriges fångvårdsmannaförbund och
fångvårdsstyrelsen äskat.
Fångvårdsmannaförbundets framställning är nu föremål för Kungl. Maj:ts
prövning.
Utskottet. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen bär den av motionären
berörda frågan upptagits i annat sammanhang och är nu föremål for
Kungl. Maj:ts prövning. Enligt vad utskottet under hand inhämtat, har inom
justitiedepartementet verkställts närmare utredning om fångvårdsanstalternas
nuvarande beläggning och personalstyrka. Av utredningen framgår bl. a.,
88G 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 6 sand. Nr 118.
& Statsutskottets utlåtande nr 118.
att en viss förstärkning av ifrågavarande personal redan ägt rum. Vissa jämförelser
ha vidare gjorts beträffande personalstyrkan vid fångvårdens anstalter
å ena sidan samt jämförliga anstalter inom sinnessjukvården, alkoholistvården
och ungdomsvården å andra sidan. Även om några säkra slutsatser
icke kunna dragas av dessa jämförelser, synas de ge vid handen, att
fångvårds anstalternas personalbehov är förhållandevis väl tillgodosett. Såsom
exempel kan nämnas att, medan vid fångvårdens största anstalter för
vanligt fångförvar antalet intagna per befattningshavare utgör 2,o—2,8, motsvarande
tal för sinnessjukvårdens ordinära avdelningar är 3,2—3,4. Det kan
vidare framhållas, att statens organisationsnämnd i en promemoria beträffande
organisationsundersökning vid fångvårdsanstalterna påvisat, att åtskilliga
möjligheter till rationalisering i olika hänseenden torde föreligga.
Utskottet anser för sin del i likhet med motionären, att personalen vid
fångvårdsanstalterna bör åtnjuta det skydd och den säkerhet i tjänstgöringen,
som med hänsyn till omständigheterna kan vara möjligt att uppnå, och hyser
den uppfattningen, att en förstärkning av bevakningspersonalen i vissa fall
kan vara påkallad. Det bör emellertid enligt utskottets mening prövas, i vad
mån det genom utnyttjande av möjliga rationaliseringsåtgärder — är möjligt
att genomföra en sådan utan ytterligare utökning av den sammanlagda
bevakningspersonalen.
Med hänsyn till under året företagen personalökning och till övriga omständigheter
samt då frågan för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts
prövning, vid vilken jämväl motionärens synpunkter torde uppmärksammas,
anser utskottet icke skäl föreligga för riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla
om ytterligare åtgärder i nu angivna hänseende.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 242 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 april 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vtd förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Rickard Lind?.
°m’ ®v®n Barsson, Gränebo, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson Berling
troken Andersson, herrar Sundelin, Hesselbom, Andrée och Ivar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Boman i Kieryd, Hjalmar»», Mårensson
i Uddevalla, Rubbestad, Ståhl, Lindholm, Pettersson i Dahl Bergstrand,
Hoppe, Persson i Vinberg och Henriksson.
Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri.