Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

1

Nr 29.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om ändrad Ig delse av i, 15 och 27 §§
allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)
samt om fortsatt giltighet av samma lag, dels ock
i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 april 1949 dagtecknad proposition, nr 210, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av
1, 15 och 27 §§ allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) samt
om fortsatt giltighet av samma lag,

dels ock lämna samtycke till att Kungl. Maj :t med stöd av 1 § andra stycket
allmänna förfogandelagen förordnar, att 2—5 och 7 §§ samma lag skola
äga tillämpning under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950, 4 § dock
endast i den mån det erfordras för att tillgodose krigsmaktens beredskapsbehov.

Propositionen bygger på ett betänkande, som avgivits av en nedan närmare
omförmäld kommitté. Det vid propositionen fogade lagförslaget är
av följande lydelse:

Lag

om ändrad lydelse av 1, 15 och 27 §§ allmänna förfogandelagen den 22 juni
1939 (nr 293) samt om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, att 1, 15 och 27 §§ allmänna förfogandelagen den
22 juni 1939,1 vilken lag jämlikt lag den 2 april 1948 (nr 132) gäller till och
med den 30 juni 1949, skola erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande
angives samt att lagen i sålunda ändrat skick skall äga giltighet till och
med den 31 december 1952.

(Gällande hjdelse:)

1 §•

Vid krig eller krigsfara,
vari riket befinner
sig, eller eljest under

(Kommitténs förslag:)

1 §•

Vid krig eller krigsfara,
vari riket befinner
sig, äger Konungen för -

(Kungl. Maj. ts förslag:)
1 §•

Vid krig eller krigsfara,
vari riket befinner
sig, äger Konungen för -

1 Senaste lydelse 1940:168, 1941:394 och 1942:251.

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 9 saml. 2 avd. Nr 29.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

(Gällande lydelse:)
utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden
äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna,
att vad i 2—22 §§
stadgas skall äga tilllämpning;
dock må förordnande,
som nu sagts,
ej meddelas med mindre
Konungen låtit riksdagskallelse
utgå eller riksdagen
ändock skall sammanträda
inom trettio
dagar. Varder ej meddelat
förordnande av nästföljande
riksdag inom
trettio dagar frän riksdagens
början gillat,
skall detsamma efter utgången
av nämnda tid
upphöra att lända till
efterrättelse.

Prövas under tid, då
riksdagen är samlad, förhållanden
vara för handen,
som i första stycket
sägs, äger Konungen med
riksdagens samtycke
meddela förordnande,
som där avses.

15 §.

I den mån----

Taxor, varom i denna
paragraf förmäles, upprättas
av riksvärderings -

(Kommitténs förslag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
ordna, att vad i 2—7 §§ ordna, att vad i 2—7 .§§
stadgas skall äga till- stadgas skall äga till lämpning;

dock må, om lämpning; dock må, om
riksdagssession ej pågår, riksdagssession ej pågår,
förordnande som nu förordnande som nu

sagts ej meddelas med sagts ej meddelas med

mindre Konungen låtit mindre Konungen låtit

riksdagskallelse utgå el- riksdagskallelse utgå eller
riksdagen ändock ler riksdagen ändock
skall sammanträda inom skall sammanträda inom
trettio dagar. Varder ej trettio dagar. Varder ej
meddelat förordnande av meddelat förordnande av
riksdagen gillat inom riksdagen gillat inom
trettio dagar eller, om trettio dagar eller, om
session ej pågår, inom förordnandet meddelas
trettio dagar från sessio- då session ej pågår,
nens början, skall det- inom trettio dagar från
samma efter utgången sessionens början, skall
av nämnda tid upphöra förordnandet efter utatt
lända till efterrät- gången av nämnda tid
telse. upphöra att lända till

efterrättelse.

Under andra utomor- Under andra utomordentliga,
av krig föran- dentliga, av krig föranledda
förhållanden äger ledda förhållanden äger
Konungen med riksda- Konungen med riksdagens
samtycke förordna, gens samtycke förordna,
att vad i 2—7 §§ eller en att vad i 2—7 §§ stadgas
eller flera av dem stad- helt eller delvis skall ungas
skall under viss tid, der viss tid, högst ett år
högst ett år varje gång, varje gång, äga tillämpäga
tillämpning. ning.

Har förordnande som Har förordnande som
i första eller andra styc- i första eller andra stycket
sägs meddelats, skola ket sägs meddelats, skola
även 8—31 §§ denna lag även 8—31 §§ i tillämpvara
tillämpliga. liga delar gälla.

15 §.

---------av riket.

Taxor, varom i denna paragraf förmäles, upprättas
av riksvärderingsnämnden. Har enligt prisregleringslagen
fastställts visst pris, skall så anses

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

3

(Gällande lydelse:) (Kommitténs förslag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)
nämnden. Har enligt som om priset varit upptaget i taxa varom nyss
prisregleringslagen fast- är sagt; dock skall priset icke gälla som taxepris
ställts visst pris, som vid för annat område av riket eller i vidare mån än
frivillig försäljning av priset är gällande enligt prisregleringslagen.
viss förnödenhet eller vid
frivillig transport av visst
slag ej må överskridas
eller må överskridas
endast efter tillstånd,
skall så anses som om
detta pris varit upptaget
i taxa varom nyss är
sagt; dock att priset icke
skall gälla som taxepris
för annat område av riket
eller i vidare mån än
priset är gällande enligt
prisregleringslagen.

Gäller taxepris för för- Gäller taxepris för förnödenhet eller annat, som
nödenhet eller annat, avses i 14 §, skall ersättningen därför utgå efter
som avses i 14 §, skall nämnda pris. Skulle tillämpningen av taxepriset
ersättningen därför utgå på grund av särskilda omständigheter innefatta
efter nämnda pris. Skul- obillighet, må ersättningen dock av riksvärdele
tillämpningen av taxe- ringsnämnden bestämmas till högre belopp,
priset på grund av särskilda
omständigheter
innefatta synnerlig obillighet,
må ersättningen
av riksvärderingsnämnden
bestämmas till högre
belopp; dock alt vad sist
är sagt icke skall äga
tillämpning i fråga om
pris, som fastställts enligt
prisregleringslagen
och som enligt nämnda
lag icke md överskridas.

över riksvärderingsnämndens---------ej föras.

Har föreskrift om avslående
av förnödenhet
ännu ej blivit gällande

27 §.

Har föreskrift om avstående
av förnödenhet
ännu ej blivit gällande

27 g.

Har föreskrift om avstående
av förnödenhet
jämlikt 2 § ännu ej bli -

4

Andra

(Gällande lydelse:)
mot ägaren eller innehavaren
vid tid, då tilllämpning
av bestämmelserna
i 2—22 §§ upphör,
vare föreskriften utan
verkan. Beslag enligt 3 §
och förfogande enligt 4,
5, 6 eller 7 § gälle ej
längre än till nyss angivna
tid, där ej annat
följer av vad i 28 eller
29 § stadgas. I fråga om
ersättning, vartill någon
enligt denna lag är berättigad
vid nämnda tid,
eller för upplåtelse, som
därefter gäller, skola lagens
bestämmelser fortfarande
äga tillämpning.

lagutskottets utlåtande

(Kommitténs förslag:)
mot ägaren eller innehavaren
vid tid, då tillämpning
av bestämmelse i 2
—7 §§ upphör, vare föreskriften
utan verkan.
Beslag enligt 3 § och förfogande
enligt 4, 5, 6 eller
7 § gälle ej längre än
till nyss angivna tid, där
ej annat följer av vad i
28 eller 29 § stadgas. I
fråga om ersättning, vartill
någon enligt denna
lag är berättigad vid
nämnda tid, eller för
upplåtelse, som därefter
gäller, skola lagens bestämmelser
fortfarande
äga tillämpning.

nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag:)
vit gällande mot ägaren
eller innehavaren vid tid,
då tillämpning av paragrafens
bestämmelser i
det hänseende varom
fråga är upphör, vare
föreskriften utan verkan.
Beslag enligt 3 § och förfogande
enligt 4, 5, 6 eller
7 § gälle ej längre än
till tidpunkt, då tillämpningen
av paragrafen i
det hänseende varom
fråga är upphör, där ej
annat följer av vad i 28
eller 29 § stadgas. I fråga
om ersättning, vartill någon
enligt denna lag är
berättigad vid nämnda
tid eller för upplåtelse
som därefter gäller, skola
lagens bestämmelser
fortfarande äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 323 av herr Herlitz och
nr 324 av herr Holmbäck m. fl. samt
inom andra kammaren
nr 411 av herr Onsjö m. fl. och
nr 412 av herr Hastad.

I motionerna 1:324 och 11:411, vilka äro likalydande, har yrkats, att
riksdagen med bifall i övrigt till vad som föreslagits i förevarande proposition
ville lämna sitt medgivande till tillämpning under tiden 1 juli 1949
—30 juni 1950 av 2—7 §§ allmänna förfogandelagen blott i fråga om 2 §

Andra lagutskottets utlåtande nr 29. 5

första och tredje styckena samt 3 och 5 §§, sistnämnda paragraf dock endast
i den mån så erfordrades för produktion av krigsmateriel.

I motionen 11:412 har motionären — under förklaring att han anslöte
sig till motionerna I: 324 och II: 411 — därjämte yrkat, att riksdagen dels
måtte besluta ett tillägg till 1 § andra stycket allmänna förfogandelagen av
innebörd att riksdagen måtte äga att göra förbehåll rörande giltighetstiden
för av Konungen med stöd av nämnda lagrum vidtagna tillämpningsåtgärder,
dels ock ville i anslutning härtill vid meddelande av fullmakt föreskriva,
att Konungen endast provisoriskt finge göra regleringar av näringslivet
av större räckvidd eller av i den enskildes rättssfär ingripande art och
att dessa ingripanden för fortsatt giltighet skulle underställas riksdagen i
och för dess godkännande.

I motionen I: 323 har motionären dels — under framhållande av att han
delade den från andra håll framförda meningen att den av Kungl. Maj :t
begärda fullmakten borde begränsas — yrkat, att riksdagen icke måtte
lämna samtycke till förordnande om att 2 § förfogandelagen skulle äga tilllämpning
i vidare mån än som föranleddes av ansökan om beslags hävande
enligt 3 § andra stycket, dels ock hemställt, att riksdagen vid meddelande
av samtycke till förordnande om att förfogandelagen i vissa delar skall äga
tillämpning måtte uttala sig i överensstämmelse med vad i motionen anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen gjorda
hemställandena, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

Allmän förfogandelag utfärdades den 22 juni 1939 (nr 293) och gällde
ursprungligen till och med den 31 mars 1940. Lagens giltighetstid har
sedermera förlängts, senast genom lagen den 2 april 1948 (nr 132) till och
med den 30 juni 1949. I samband med förlängning av giltighetstiden ha
vissa ändringar vidtagits i lagen (se lagar den 30 mars 1940, nr 168, den
13 juni 1941, nr 394, och den 15 maj 1942, nr 251).

För att lagens materiella bestämmelser skola träda i tillämpning erfordras
särskilt förordnande därom. Sådant förordnande må meddelas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av
krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Kungl. Maj :t med
riksdagens samtycke, dock att när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande
må meddelas av Kungl. Maj :t. Genom kungörelse den 6 september
1939, nr 624, meddelade Kungl. Maj :t förordnande, varom nyss är sagt,
att gälla tills vidare. Förordnandet, vilket riksdagen i skrivelse den 7 oktober
1939, nr 9, förklarade sig gilla, är alltjämt gällande.

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 54/1948 framlagt förslag till lag

(5

Andra lagutskottets utlåtande nr 21).

om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen av innebörd, att lagen
skulle i oförändrad form gälla till och med den 30 juni 1949, väcktes i riksdagen
ett flertal motioner i frågan.

Andra lagutskottet yrkade i sitt över propositionen avgivna utlåtande
nr 15 bifall till densamma. I utlåtandet framhöll utskottet bland annat, att
utskottet förordade, att förfogandelagen erhölle fortsatt giltighet, men att
detta icke innebure, att utskottet ansåge att lagen i alla avseenden hade en
för dåvarande förhållanden lämplig utformning. Förfogandelagen borde
bli föremål för en genomgripande översyn.

Genom beslut den It juni 1948 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för
folkhushållningsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att biträda
med en allmän översyn av allmänna förfogandelagen. Departementschefen
tillkallade därefter sakkunniga, vilka antogo benämningen förfoganderättskommittén.
Kommittén avgav den 8 januari 1949 betänkande
med förslag till vissa ändringar i förfogandelagen in. in.

Över betänkandet har ett stort antal myndigheter och sammanslutningar
avgivit yttranden.

Ändring i vissa delar av allmänna förfogandelagen.

Beträffande frågan om ändring i och fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
har föredragande departementschefen, statsrådet Kock —
efter att ha erinrat om det av kommittén avgivna förslaget — anfört bland
annat följande:

»Detta förslag innebär, å ena sidan, att lagen i något förändrad form
skulle förlängas på obestämd tid och alltså få karaktären av en beredskapslagstiftning,
men att å andra sidan bemyndigande för Kungl. Maj :t att tilllämpa
lagen — utom vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig —
skulle kunna av riksdagen meddelas under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden allenast för viss begränsad tid, högst ett år i sänder.
Bemyndigandet att tillämpa lagen skulle därvid kunna avse samtliga eller
endast vissa av dess stadganden.

Behovet av en lagstiftning av allmänna förfogandelagens karaktär under
tider av krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, torde vara uppenbart.
Likaledes torde enighet föreligga om att förfogandelagen icke kan upphöra
att tillämpas omedelbart efter det kriget slutat eller krigsfaran försvunnit
utan att lagen måste kunna tillämpas även »under andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden». Däremot har den närmare innebörden
av detta uttryck varit omtvistad och i samband därmed frågan, huruvida
de nuvarande förhållandena kunna betecknas på detta sätt.

Utgående från nyss berörda, otvivelaktiga behov av en förfogandelagstiftning
under tider, varom här är fråga, finner jag grundtanken i förfoganderättskommitténs
förslag böra i princip godtagas. Den översyn av
lagen, som kommittén verkställt, är emellertid icke fullständig. Åtskilliga

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

problem finnas, som böra upptagas vid en grundligare översyn av lagen i
belysning av erfarenheterna från den gångna kristiden. Det synes lämpligt,
att arbetet med en sådan översyn omedelbart påbörjas, antingen av riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap — såsom kommittén synes
förutsätta — eller genom särskilda sakkunniga. I avvaktan på en sådan
utredning torde den nu gällande lagen — med de mera begränsade ändringar,
som kunna verkställas med stöd av kommitténs förslag icke böra
erhålla obestämd giltighetstid, utan dess giltighet begränsas till viss tid,
förslagsvis till och med den 31 december 1952.

Beträffande formerna för beslut om att lagen helt eller delvis skall träda
i tillämpning torde man, såsom kommittén föreslagit, böra skilja mellan å
ena sidan krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, och å andra sidan
andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden. I förra fallet bör
Kungl. Maj :t omedelbart kunna förordna, att lagen skall träda i tillämpning,
utan att riksdagens medverkan behöver avvaktas, och detta även om
riksdagssession pågår. Är så icke händelsen bör förutsättning för förordnandet
vara, att Kungl. Maj :t låtit riksdagskallelse utgå eller att riksdagen
ändock skall sammanträda inom 30 dagar. Förordnandet skall gillas av
riksdagen inom 30 dagar från beslutets meddelande eller, om förordnande
meddelas då session ej pågår, från sessionens början. Förordnande, som
nu sagts, bör icke vara tidsbegränsat.

Under andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden bör riksdagens
medverkan för förordnande alltid erfordras. Förordnandet bör i
sådant fall gälla under viss tid. Härav bör följa, ehuru särskilt stadgande
i lagen icke torde erfordras därom, att, om en tid av krig eller krigsfara
övergår till en tid av andra, av krig föranledda utomordentliga förhållanden,
Kungl. Maj :t så snart ske kan bör underställa riksdagen frågan, under
vilken tid och i vilken utsträckning förordnande på grund av lagen skall
äga tillämpning. Det synes riktigt, att Kungl. Maj:t, i den mån så kan ske,
för riksdagen framlägger en plan rörande den försörjningspolitik, som är
avsedd att bedrivas under samma tid. Det ligger i sakens natur, att denna
plan endast kan innefatta allmänna riktlinjer utan preciserade förslag.»

De sålunda gjorda övervägandena ha föranlett förslaget till ändringarna
av 1 §. Efter att närmare ha motiverat dessa ändringar fortsätter statsrådet
Kock:

»Kommittén föreslår vidare vissa jämkningar i 15 § andra och tredje styckena.
Jämkningen i andra stycket är huvudsakligen av redaktionell natur
och avser icke att ernå någon saklig ändring i hittillsvarande praxis. Däremot
innebära de föreslagna ändringarna i 15 § tredje stycket ökade möjligheter
för riksvärderingsnämnden att vid fastställande av ersättningar
enligt förfogandelagen jämka sådana ersättningar, som grunda sig på taxepriser
— varmed alltså jämställas med stöd av prisregleringslagen fast -

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

ställda priser — när skäligheten så påfordrar. Jag anser visserligen att ett
nära samband bör råda mellan den av priskontrollnämnden med stöd av
prisregleringslagen tillämpade prissättningen och den prissättning som
skall äga rum vid bestämmande av ersättningar jämlikt allmänna förfogandelagen.
Man kan dock icke bortse från att förstnämnda prissättning
ofta bestäms av intressen, som — i och för sig fullt berättigade — icke
böra få inverka vid bestämmande av ersättning jämlikt förfogandelagen.
Jag finner därför kommitténs ändringsförslag befogat och vill för min del
förorda detsamma.»

Den av kommittén föreslagna ändringen av 27 § angav kommittén vara
föranledd av ändringarna i 1 §. Statsrådet Kock anför beträffande densamma
:

»Mot den av kommittén föreslagna ändringen i 27 § förfogandelagen har
jag i princip intet att erinra. Bland annat med hänsyn till den av mig föreslagna
omredigeringen av 1 § andra stycket synes dock paragrafen böra erhålla
en något annan formulering med syfte att klarare angiva paragrafens
innebörd.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Tillämpning av förfogandelagen efter den 1 juli 1949.

I fråga om spörsmålet om den fullmakt som bör lämnas Ivungl. Maj :t att
tillämpa förfogandelagen under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950
har statsrådet Kock — efter att ha framhållit, att nu rådande förhållanden
i väsentlig utsträckning kunde anses som av krig föranledda utomordentliga
förhållanden och att motsvarande förhållanden, så vitt nu kunde bedömas,
komme att föreligga jämväl under nyssnämnda tid — anfört
följande:

»I enlighet med vad jag förut anfört bör i detta sammanhang, i den mån
detta vid nuvarande tidpunkt är möjligt, försörjningsutsikterna för det
kommande året beröras. Jag vill därvid förutskicka, att nu endast mycket
allmänna uttalanden kunna göras härom. Förhållandena ute i världen
äro så labila, att det är ytterst svårt att förutspå något för framtiden. Det
bör dock nämnas, att under den senaste tiden en viss omsvängning i den
internationella prissituationen kunnat iakttagas. Därest denna tendens
kommer att fortgå, synas ökade förutsättningar för en gynnsam utveckling
av vårt försörjningsläge föreligga.

Vad till en början angår livsmedelskommissionens område kvarstår, sedan
matfettsransoneringen denna dag upphävts, endast ransoneringen av kött
och fläsk, socker och kaffe. Vid sidan härav bör beaktas, att en del råvaruregleringar
fortfarande äro i kraft såsom beträffande spannmål, fettråvaror
och plåt. Att nu närmare angiva tidpunkten för hävandet av ransonering -

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 2!).

arna av kött och fläsk samt socker är icke möjligt. Vissa utsikter torde dock
finnas att häva dessa ransoneringar under det närmaste året. Kafferansoneringen
är nödvändig, så länge valutaläget gör en begränsning av kaffeimporten
nödvändig. Bestämdare förutsägelser äro icke heller på denna punkt
möjliga.

Vad bränslet angår har regleringen av handeln med ved redan upphävts
i vad avser ved, som avverkats efter den 30 september 1948, och torde när
som helst kunna helt slopas. Likaledes torde det vara möjligt att inom den
närmaste framtiden upphäva regleringen av handeln med stenkol. Koksregleringen
torde däremot komma att kvarstå ännu någon tid. Vad de
flytande bränslena angår, är försörj ningsläget här helt beroende av valutautvecklingen
samt av prisutvecklingen å de utländska marknaderna. I fråga
om eldningsolja ha prissänknings tendenser gjort sig gällande, vilket medfört,
att försörjningen med denna vara nu ter sig något ljusare, särskilt med
hänsyn till att import kan ske mot betalning i pund. I fråga om bensin är
prisläget mera oklart, vilket gör att någon ökning av importen knappast
torde kunna påräknas, då varje sådan ökning måste betalas i dollars. Med
hänsyn till nu antydda ovisshetsmoment torde man böra räkna med att
regleringarna på detta område komma att bestå vid ingången av nästa
budgetår.

I fråga om skogsindustriella produkter är handeln med pappersmassa,
papp och papper fri utom så vitt angår tidningspapper, där avtal föreligger
mellan tidningspappersbruken och svenska tidningsutgivareföreningen
om begränsning av leveranserna av sådant papper till hemmamarknaden.
Vidare ha väsentliga lättnader kunnat äga rum i fråga om virkesregleringen.
Att i nuvarande läge uttala sig om, när sistnämnda reglering helt kan slopas,
är icke möjligt.

I fråga om övriga varuslag äro regleringarna väsentligen betingade av
den försörjningsknapphet, som förorsakats av den av valutaläget betingade
importbegränsningen. I den mån detta läge lättar, kunna också lindringar
äga rum beträffande regleringarna. Att försöka att skissera den sannolika
utvecklingen härför låter sig dock icke göra.

Såsom tidigare i olika sammanhang anförts är det angeläget, att kvarstående
regleringar hävas, så snart förutsättningar därtill finnas. Nya regleringar
komma ej heller att genomföras, såvida icke genom nu oförutsedda
händelser en väsentlig försämring av det utrikespolitiska läget eller vårt
valutaläge inträder. Jag vill även göra reservation för ett skördeutfall,
väsentligt under genomsnittet.

Med utgående från dessa överväganden finner jag uppenbart, att fullmakten
beträffande förfogandelagens tillämpning under ett år efter den
1 juli 1949 måste omfatta 2 § första stycket och 3 §. I denna punkt synes
för övrigt enighet råda.

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

Likaledes synes enighet råda därom, att 6 § icke behöver tillämpas i nuvarande
läge.

Vad 4 § angår instämmer jag med kommittén därutinnan, att ur folkförsörjningssynpunkt
behov av tillämpning av lagrummet, så vitt nu kan bedömas,
knappast kommer att föreligga under den tid, varom nu är fråga.
Däremot torde skäl föreligga för att lagrummet alltjämt bör kunna tillämpas
för tillgodoseende av militära beredskapsbehov. Vissa militära myndigheter
ha i remissyttrandena uttalat sig härför. Med hänsyn till angelägenheten
av att åtgärder icke vidtagas, vilka kunna medföra en försämring av
förutsättningarna för en effektiv militär försvarsberedskap, finner jag mig
böra förorda, att förordnandet om förfogandelagens tillämpning skall omfatta
även 4 §, varvid dock fullmakten bör begränsas till att avse tillgodoseendet
av militära beredskapsbehov.

Återstå så 2 § andra stycket samt 5 och 7 §§. Från näringslivets sida
liksom från vissa reservanter inom förfoganderättskommittén ha bestämda
invändningar rests mot att dessa paragrafer — i varje fall 2 § andra stycket
och 5 § — skola äga tillämpning under ifrågavarande tid. Även om jag
icke kan frånkänna dessa invändningar visst berättigande, anser jag dock
i likhet med kommittén möjlighet alltjämt böra föreligga att tillämpa dessa
lagrum. Därvid har jag särskilt lagt vikt vid den uppmjukning av ersättningsreglerna,
som föreslagits i det föregående. Jag vill även betona, att
ifrågavarande lagrum liksom hittills komma att tillämpas ytterst restriktivt
och endast när tvingande skäl föreligga.

Jag får alltså förorda, att förordnande om förfogandelagens tillämpning
under tiden 1 juli 1949—JO juni 1950 skall omfatta 2, 3, 5 och 7 §§ samt,
med den begränsning som nyss angivits, 4 §.

Beträffande fullmakternas tillämpning må här anföras, att jag instämmer
även därutinnan med kommittén att innan nya regleringar införas,
frågan därom bör underställas riksdagen, där så utan olägenhet kan ske.
Jag vill å andra sidan betona, att förutsättningarna i många fall äro sådana,
att syftet med regleringen löper risk att förfelas eller att i varje fall
allvarliga olägenheter kunna uppkomma, om regleringen blir känd före
dess ikraftträdande. Särskilt gäller detta fall, där möjlighet till hamstring
förefinnes. Förhållandena vid bensinransoneringens införande ha givit en
tydlig illustration härtill. Sedan en ny reglering införts, bör riksdagen
omedelbart underrättas därom genom meddelande jämlikt § 56 riksdagsordningen.
Dylik underrättelse får emellertid icke ha karaktären av ett
underställande, så att regleringen endast får provisorisk karaktär, till dess
riksdagen godkänt densamma. Olägenheterna härav ha påvisats av kommittén
i vars uttalanden jag instämmer.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

11

Utskottet.

Genom förevarande proposition föreslås, att allmänna förfogandelagen
skall erhålla fortsatt giltighet till och med den 31 december 1952. 1 samband
därmed framlägges förslag om ändringar i lagen av i huvudsak följande
innebörd. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, skall Kungl.
Maj:t äga förordna om tillämpning av 2—7 §§ i lagen. Om riksdagssession
ej pågår, då förordnande meddelas, skall en förutsättning vara, att riksdagskallelse
utgått eller att riksdagen ändock skall sammanträda inom 30
dagar. Förordnandet skall godkännas av riksdagen inom 30 dagar efter
det förordnandet meddelats eller, om riksdagssession då ej pågick, från
sessionens början. Sker det ej, är förordnandet förfallet. Vid av krig föranledda
utomordentliga förhållanden skall förordnande om tillämpning av
berörda paragrafer i lagen kunna av Kungl. Maj :t meddelas endast med
samtycke av riksdagen. I sistnämnda fall skall förordnandet avse begränsad
tid, högst ett år, och det skall kunna inskränkas att avse endast vissa
av ovannämnda bestämmelser eller vissa ändamål. Vidare föreslås ändring
i 15 §, varigenom riksvärderingsnämnden erhåller större möjligheter att
vid bestämmande av ersättning frångå fastställda taxor eller jämlikt prisregleringslagen
fastställda priser.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen
framlagda förslagen till ändringar i lagen.

I syfte att möjliggöra, att i de fall, då fråga är om utomordentliga av
krig föranledda förhållanden, de större eller principiellt mera betydelsefulla''
ingripandena underställas riksdagen för godkännande i den mån
Kungl. Maj :t ej ansett sig på förhand kunna inhämta riksdagens medgivande,
yrkas i motionen II: 412, att till 1 § andra stycket måtte göras ett
tillägg av innebörd att riksdagen skulle äga göra förbehåll rörande giltighetstiden
för tillämpningsåtgärder, som Kungl. Maj :t vidtagit med stöd av
nämnda lagrum. Frågan om lämpligheten att göra en av Kungl. Maj :t genomförd
reglering beroende av riksdagens godkännande i efterhand har av
förfoganderättskommittén berörts. Kommittén ställde sig avvisande till en
sådan ordning. Under tiden till dess riksdagen prövat regleringen skulle
den enligt kommittén få karaktären av ett provisorium, som skulle medföra
ovisshet och osäkerhet, och överenskommelser, som tillkommit samtidigt
med regleringens genomförande, skulle hållas svävande. För att undvika
olägenheterna att kullkasta redan genomförda åtgärder skulle riksdagen,
framhåller kommittén, känna sig nödsakad att taga ansvaret för en
reglering som redan genomförts. I likhet med departementschefen finner
utskottet, att bärande skäl föreligga för den av kommittén hävdade me -

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

ningen. Enligt utskottet tala alitså omständigheterna emot införande av
ett sådant stadgande, som i motionen påyrkats. Därjämte må framhållas,
att därest den ifrågasatta ordningen, trots vad som ovan anförts, för visst
fall skulle befinnas lämplig, hinder icke lärer möta att riksdagen, oaktat
någon bestämmelse därom ej upptagits i lagen, vid meddelande av fullmakt
åt Kungl. Maj :t uppställer villkor av den innebörd, som i motionen åsyftas.
Utskottet finner sig därför icke kunna biträda ovannämnda i motionen
II: 412 framställda yrkande.

Någon anledning till erinran mot att lagen med de ändringar ovan förordats
erhåller fortsatt giltighet til! och med den 31 december 1952 har
utskottet icke funnit.

I propositionen hemställes vidare, att riksdagen måtte lämna sitt samtycke
till förordnande, att 2—5 och 7 §§ förfogandelagen skola äga tilllämpning
under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950, 4 § dock endast i
den mån det erfordras för att tillgodose krigsmaktens beredskapsbehov.
Denna hemställan beröres i samtliga i anledning av propositionen väckta
motioner. Alla motionärerna äro ense därom, att fullmakt ej bör lämnas
beträffande 2 § andra stycket, 4 § och 7 § samt att samtycke ej heller bör
lämnas beträffande 5 § i vidare mån än som erfordras för produktion av
kidgsmateriel. I motionen I: 323 yrkas därutöver, att samtycke till förordnande
om att 2 § första stycket skall äga tillämpning bör lämnas allenast
såvitt föranledes av ansökan om beslags hävande enligt 3 § andra stycket.
Vidare hemställes i motionen II: 412, att riksdagen i anslutning till lämnandet
av fullmakten bör föreskriva, att vissa ingripanden för att erhålla
annat än provisorisk giltighet skola underställas riksdagen för godkännande.

En förutsättning för meddelande av sådant samtycke, som i propositionen
begärts, är att de under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950 rådande
förhållandena kunna betecknas såsom utomordentliga av krig föranledda
förhållanden. Utskottet delar departementschefens uppfattning att
så i väsentlig utsträckning är fallet.

I enlighet med ett uttalande av departementschefen i samband med det
genom propositionen framlagda förslaget till ändringar i lagen har departementschefen
lämnat vissa uppgifter rörande försörjningsutsikterna
för det kommande året. Såsom departementschefen framhållit ha endast
mycket allmänna uttalanden därom gjorts. Utskottet finner den ledning
dessa uttalanden giva för bedömandet av den omfattning fullmakten bör
erhålla vara begränsad. Emellertid inser utskottet svårigheterna att lämna
mera detaljerade uppgifter.

Någon meningsskiljaktighet torde ej råda om att riksdagens samtycke
till förordnande om tillämpning av 3 § bör givas. Med hänsyn till det samband
som föreligger mellan 3 § och 2 § första och tredje styckena bör full -

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

makten avse även sistnämnda stadganden. Dessutom må nämnas, att berörda
samband kommit till uttryck bland annat så till vida, att flertalet
beslagskungörelser innehålla särskilt stadgande att innehavaren av beslagtagen
vara under vissa förutsättningar är skyldig avstå densamma. Skulle
fullmakten avse allenast 3 §, bleve därför erforderligt med en översyn av
beslagskungörelserna. Att utan tvingande skäl i nuvarande avvecklingsskede
företaga en dylik arbetskrävande översyn finner utskottet icke
lämpligt.

De skäl departementschefen åberopat till stöd för att 4 § bör kunna tilllämpas
för tillgodoseende av krigsmaktens beredskapsbehov synas välgrundade.

Vad som åberopats till stöd för yrkandena att samtycke av riksdagen
icke nu bör lämnas beträffande förordnande om tillämpning av 2 § andra
stycket och 5 § är enligt utskottets mening beaktansvärt. Utskottet anser
emellertid i likhet med departementschefen, att möjlighet alltjämt bör föreligga
att tillämpa dessa lagrum. Dock vill utskottet i samband härmed understryka
departementschefens uttalande att dessa lagrum böra tillämpas
ytterst restriktivt.

Vad slutligen angår 7 § synes läget på kraftförsörjningens område vara
sådant att möjlighet att tillämpa detta stadgande bär finnas. Utskottet får
i anslutning härtill erinra om att det förslag till lag om reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft, som riksdagen för sin del för kort tid sedan
antagit, allenast avser fördelningen och användningen av tillgänglig kraft.

I de uttalanden departementschefen gjort om fullmakternas tillämpning
instämmer utskottet och avstyrker alltså det i motionen II: 412 framställda
yrkandet att riksdagen måtte föreskriva, att vissa av Kungl. Maj :t gjorda
ingripanden för fortsatt giltighet skola underställas riksdagen för godkännande.
I fråga om fullmakternas tillämpning får utskottet härutöver betona,
att de av utskottet föreslagna fullmakterna må vinna tillämpning
allenast i fall, som äro att hänföra till utomordentliga av krig föranledda
förhållanden, samt att i situationer, då ordinära rättsinstitut kunna användas,
tillämpning av förfogandelagen bör undvikas.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag å det i motionen
11:412 framställda yrkandet beträffande det genom propositionen
framlagda lagförslaget — antaga lagförslaget oförändrat
;

B. att riksdagen måtte, med avslag å vad därutinnan i
motionerna 1:323, 1:324, 11:411 och 11:412 yrkats, bifalla
det förslag i övrigt, som genom propositionen framlagts;
samt

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

C. att motionen 1: 323, i den män den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Wistrand,
Hallagård, Hermansson, Nils Elowsson och Uhlén;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Ryberg, fru Sandström,
herrar Lundberg, Kyling, Jönsson i Lund, Odhe och Svensson i
Göteborg.

Reservation

av herrar Holmbäck, Wistrand, Hallagård, Jacobsson i igelsbo, Ryberg, fru
Sandström och herr Kyling, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava
följande lydelse:

Genom förevarande--- — (lika med utskottet)----fastställda

priser.

Utskottet har---(lika med utskottet)-----i lagen.

I syfte-----(lika med utskottet)---framställda yrkande.

Någon anledning---(lika med utskottet)---icke funnit.

I propositionen---(lika med utskottet)---för godkännande.

En förutsättning-----(lika med utskottet)----är fallet.

1 enlighet---(lika med utskottet)---detaljerade uppgifter.

Någon meningsskiljaktighet-----(lika med utskottet)---icke

lämpligt.

2 § andra stycket samt 5 och 7 §§ avse förfoganden över mänsklig arbetskraft.
Dylika förfoganden utgöra så djupgående ingrepp i enskildas rättssfär
att, under nuvarande förhållanden, Kungl. Maj :t och riksdagen böra
fatta beslut därom i varje särskilt fall. Samma behov av skyndsamma avgöranden
föreligger icke här som vid förfoganden över egendom. Ytterligare
är att märka att tjänsteplikt slagen, som bildat ett komplement till all -

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

männa förfogandelagens stadganden om förfoganden över mänsklig arbetskraft,
upphört att gälla. Trots detta bör dock, enligt utskottets mening,
Kungl. Maj :t nu erhålla fullmakt att sätta förevarande stadganden i tilllämpning
så till vida att åtgärder enligt 5 § kunna vidtagas för produktion
av krigsmateriel.

I likhet med förfoganderättskommittén anser utskottet, att 4 § bör kunna
helt sättas ur tillämpning. Såsom framgår av fortifikationsförvaltningens
yttrande kan avveckling av de förfoganden enligt 4 §, vilka för närvarande
äro i kraft, äga rum utan att 4 § fortfarande är i tillämpning.

Av vad nu anförts framgår, att i fråga om 2 § andra stycket samt 4, 5
och 7 §§ utskottet tillstyrker motionerna I: 324 och II: 411.

I de uttalanden---(lika med utskottet) —---bör undvikas.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag å det i motionen
II: 412 framställda yrkandet beträffande det genom propositionen
framlagda lagförslaget — antaga lagförslaget oförändrat
;

B. att riksdagen — med förklaring att riksdagen icke
kunnat oförändrat bifalla det förslag i övrigt, som genom
propositionen framlagts — måtte, med bifall helt till de i
motionerna 1:324 och 11:411 framställda yrkandena och i
vissa delar till de hemställanden, som gjorts i motionerna
1:323 och 11:412, lämna samtycke till att Kungl. Maj :t
med stöd av 1 § andra stycket allmänna förfogandelagen
förordnar, att 2 § första och tredje styckena samt 3 och
5 §§ samma lag skola äga tillämpning under tiden den 1 juli
1949—den 30 juni 1950, 5 § dock endast i den mån det erfordras
för produktion av krigsmateriel; samt

C. att motionerna I: 323 och II: 412, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.