Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
7
Nr 15.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 4U) om tillståndstvång för byggnadsarbete,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 25 februari 1949 dagtecknad proposition, nr 62, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, hai Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete1, vilken enligt lag den 23 april 1948 (nr 186) gäller till och
med den 30 juni 1949, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1950.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i
anledning av densamma väckta motioner, nr 247 i första kammaren av heir
Pälsson samt nr 313 i andra kammaren av herr Hedlund i Rådom m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen i anledning
av proposition nr 62 måtte dels uttala att till- och ombyggnadsarbete,
avseende byggnad eller anläggning för eget stadigvarande bruk, som
av någon utföres utan anlitande av annan arbetskraft än hemmavarande
familjemedlemmar, bör få bedrivas utan byggnadstillstånd och alt lagen
icke får behandlas så att den kan komma att verka som ett tvångsmedel för
att förmå utövarna av mindre jordbruk att lämna sina fastigheter, dels ock
i övrigt beakta vad i motionen anföres».
Angående motionernas närmare innehåll se nedan.
1 Senaste lydelse se 1948: 186 och 749.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
Propositionen.
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om tillståndstvång
för byggnadsarbete gäller — sedan dess giltighetstid blivit förlängd,
senast genom lag den 23 april 1948 nr 186) — till och med den
30 juni 1949.
Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen
äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes erforderligt
för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en ändamålsenlig
användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att 2—7 §§
i lagen skola äga tillämpning. I 2 § stadgas, att byggnadsarbete icke må
bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), vilket meddelas av
Konungen. I den mån Konungen förordnar därom må tillstånd meddelas
jämväl av myndighet, åt vilken Konungen uppdrager att utöva tillsyn över
tillämpningen av lagen, eller myndighet, som är underordnad tillsynsmyndigheten.
I 3 § finnes en definition å begreppet byggnadsarbete. Med byggnadsarbete
förstås uppförande av hus av alla slag, rivning av hus samt
schaktning för husbyggnad, anläggande av väg, järnväg, spårväg eller annan
större fast transportanordning eller av bro, hamn, farled, flottled,
kraft-, vatten- eller avloppsledning, gata eller park, utförande av vattenbyggnads-
eller torrläggningsföretag samt annat liknande anläggningsarbete,
så ock om- eller tillbyggnad, reparation och underhållsarbete å byggnad
eller anläggning, som nu sagts. Vidare innehåller lagen i 4 § föreskrift
om att i byggnadstillstånd må stadgas begränsning eller villkor för arbetets
bedrivande eller för användningen av förnödenheter eller arbetskraft,
i 5 § bestämmelse om undantag i vissa fall från kravet på tillstånd
för byggnadsarbete, i 6 § stadgande om rätt till tillträde till arbetsplats
m. in. för dem, som ha att taga befattning med tillsyn över efterlevnaden
av lagen, samt i 7 § åläggande för den, som bedriver byggnadsarbete,
samt för hos honom anställd arbetstagare att lämna de upplysningar
och förete de handlingar, som äro erforderliga för tillsynens utövande.
Slutligen finnas i lagens 8—15 §§ straff-, åtals- och fullföljdsbestämmelser
ävensom i 16 § stadgande, enligt vilket Konungen eller efter
Konungens förordnande tillsynsmyndigheten äger meddela närmare tilllämpningsföreskrifter.
Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640; ändr. nr 882/1943, 148/1945,
752/1945, 222/1946, 79/1947, 883/1947 och 750/1948) med tillämpningsföreskrifter
till lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete,
vilken kungörelse trädde i kraft den 1 augusti 1943, har Kungl.
Maj:t förordnat, att 2—7 §§ nyssnämnda lag skola äga tillämpning samt
meddelat tillämpningsföreskrifter till lagen. 1
1 propositionen har föreslagits, att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
skall erhålla förlängd giltighet t. o. in. den 30 juni 1950.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
Beträffande skälen för lagförslaget har föredraganden, statsrådet Sköld,
i propositionen anfört följande:
»Vid behandlingen i årets statsverksproposition (''Inkomsterna’) av frågan
om den samhällsekonomiska balansen har framhållits, att med hänsyn
till det ekonomiska läget begränsningen av investeringar genom en restriktiv
byggnadsreglering måste fortsätta. Vidare har beträffande investeringsverksamheten
anförts, att i detta syfte en investeringsbudget upprättats för
den reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten 1949. En redogörelse
för denna budget, vilken skall tjäna som ledning vid tillståndsgivningen,
ävensom för utfallet av 1948 års investeringsbudget lämnas i ''översikt
över det ekonomiska läget 1949’, vilken såsom bilaga fogats till statsverkspropositionen
(Inkomstbilagan, bihang 2). Av redogörelsen framgår
bl. a. att tillståndsgivningen under år 1948 i stort sett följt tillståndsbudgeten
för nämnda år. Genom begränsningen av byggnads- och anläggningsverksamheten
syntes en lättnad på marknaderna för byggnadsmaterial ha
inträtt bland annat för cement, murtegel, värmepannor och spisar, vilket
medgivit en återgång till fria inköp och kortare byggnadstider. Samtidigt
beräknas cirka 20 000 årsarbetare ha friställts, vilket anses ha underlättat
industriens rekrytering av arbetskraft.
I redogörelsen har vidare anförts, att för investeringarna inom den tillståndsreglerade
sektorn räknats med en nedgång i förhallande till 1948
från 2 080 miljoner kronor till 1 920 miljoner kronor eller med 8 procent.
Den ytterligare begränsning av den reglerade byggnadsverksamheten, som
sålunda planerats för 1949, hade, förutom av allmän-ekonomiska skäl, ansetts
nödvändig bland annat med hänsyn till önskemålet att minska användningen
av byggnadsjärn såsom ett led i strävandena att öka för export
tillgängliga varukvantiteter. I fråga om arbetskraft kunde 1949 års byggnadsprogram
tänkas medföra en minskning i sysselsättningen vid reglerad
byggnadsverksamhet motsvarande inemot 10 000 årsarbetare.
Av vad sålunda och i övrigt anförts i statsverkspropositionen rörande den
samhällsekonomiska balansen framgår, att förhållandena alltjämt äro och
kunna förväntas förbliva sådana, att en fortsatt tillämpning av lagen om
tillståndstvång för byggnadsarbete efter den 30 juni 1949 torde vara ofrånkomlig.
Det förtjänar i detta sammanhang tilläggas att den 1 januari 1949
hos myndigheterna förelågo icke avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd
avseende en sammanlagd byggnadskostnad om cirka 2 570 miljoner
kronor. Detta belopp överstiger sålunda väsentligt vad som enligt den upprättade
investeringsbudgeten beräknats kunna medgivas. Under dessa förhållanden
synes lagen böra erhålla förlängd giltighet, förslagsvis till och
med den 30 juni 1950. Någon ändring i lagen synes i förevarande sammanhang
icke påkallad.»
Lagrådet bar lämnat förslaget utan anmärkning.
10 Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
Motionerna.
I motionerna I: 247 och II: 313 har anförts följande:
I kungl. prop. nr 62 till årets riksdag hemställes om fortsatt giltighet av
lagen den 30 juni 1943 om tillståndslvång för byggnadsarbete. Lagen, vilken
är avsedd endast för extraordinära förhållanden, lämnar synnerligen
stora och för den enskilde medborgaren genomgripande befogenheter i
Konungens hand. Här är det inte som vid tillämpningen av exempelvis
livsmedel sransoneringarna att var och en får sin lika stora andel av tillgången
på förnödenheter, utan en individuell prövning företas där en
mängd olika faktorer spela in.
Indirekt har lagen i tillämpningen visat sig vara ett instrument varigenom
byggnadsverksamheten fördelas mellan landsbygd och stad, varigenom det
bestämmes var industrier få uppföras, huruvida ett jordbruk verkligen
får bestå i sitt nuvarande omfång o. s. v. I sistnämnda hänseende förtjänar
särskilt uppmärksammas att om lagen tillämpas konsekvent blir den med
tvång genomförda bortrationaliseringen av en mängd småbruk ett faktum.
Därför bör prövningen i dylika fall icke omfatta annat än en undersökning,
huruvida de ifrågavarande byggnaderna äro nödvändiga för fastighetens
drivande i sitt förhandenvarande skick. Huruvida fastigheten lämpligen
kan sammanslås med någon annan, bör i detta sammanhang lämnas å sido.
Annars bli uttalandena om småbrukets rationalisering som en fullt frivillig
sak och att ingen skall drivas bort från sin fastighet blott tomma ord.
Det kan naturligtvis inte sättas i fråga att riksdagen mera i detalj skulle
fatta beslut angående frågor som sammanhänga med byggnadstillståndsgivningen.
Men det kan med fog göras gällande, att riksdagen bör förbehålla
sig rätten att besluta om tillståndsgivningens fördelning mellan bostäder
i stad och på landsbygd, mellan jordbruk, industri o. s. v. Ju längre
lagens tillämpning varar desto mer angeläget blir det, att riksdagen får
tillfälle att taga ställning till dessa frågor. Det bör därför övervägas, huruvida
inte för nästa år riksdagen bör beredas tillfälle till ett dylikt ställningstagande.
Enligt nu gällande bestämmelser kräves tillstånd för nästan allt byggnadsarbete
med undantag för vissa smärre arbeten. Det innebär en skärpning
i förhållande till tidigare stadganden, som medgåvo att till- och ombyggnadsarbete,
avseende byggnad eller anläggning för eget stadigvarande
bruk, kunde bedrivas utan byggnadstillstånd, om det utfördes utan anlitande
av annan arbetskraft än hemmavarande familjemedlemmar. Denna
ändring mot större rcstriktivitet har framkallat en viss irritation särskilt
bland landsbygdens tolk, som haft svårt att förstå det rationella i att man
inte får bygga när man har tillgång på egen arbetskraft och eget material.
Det kan också ifrågasättas huruvida de fördelar man uppnår genom denna
restriktivare tillämpning uppväga de nackdelar som äro förenade därmed.
Enligt min mening är så icke fallet, och jag anser därför att en återgång
till tidigare gällande bestämmelser bör ske. Enligt min mening bör sålunda
till- och ombyggnadsarbete, avseende byggnad och anläggning för eget
stadigvarande bruk, som av någon utföres utan att annan arbetskraft än
hemmavarande familjemedlemmar anlitas, få bedrivas utan byggnadstillstånd.
En sådan uppmjukning av den nuvarande tillämpningen av lagen
om byggnadstillstånd skulle, utom att ge denna lag en rimligare innebörd,
även medföra eu avsevärd begränsning av arbetsmarknadsmyndigheternas
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
arbete. Detta synes vara en angelägen uppgift, eftersom en icke obetydlig
del av länsarbetsnämndernas tid tages i anspråk av ärenden, som sammanhänga
med byggnadsregleringen.
I 1 § kungörelsen den 29 juli 1953 med tillämpningsföreskrifter till lagen
den 30 juni 1953 (nr 555) om tillständstvång för byggnadsarbete regleras i
vilken utsträckning byggnadsarbete må utföras utan sådant tillstånd varom
förmäles i 2 § sagda lag. Tillämpningsföreskrifterna ha i denna del ändrats
vid ett flertal olika tillfällen.
Enligt kungörelsens ursprungliga lydelse (640/1943) fick utan byggnadstillstånd
bedrivas annat byggnadsarbete än rivning av hus, såvitt för arbetets
utförande icke utöver erforderligt antal plåtslagare, elektriker, rörarbetare
och glasmästeriarbetare komme att sysselsättas mer än tre arbetstagare.
Genom kungörelse den 22 december 1943 (nr 882) infördes vissa särskilda
bestämmelser beträffande statliga och kommunala byggnadsarbeten.
Den 27 april 1945 utfärdades en kungörelse (nr 148), vari föreskrevs,
att utan byggnadstillstånd fick bedrivas byggnadsarbete, för vars utförande
icke utöver erforderligt antal plåtslagare, elektriker, rörarbetare och glasmästeriarbetare
komme att sysselsättas mer än tre personer. Särbestämmelserna
beträffande statliga och kommunala byggnadsarbeten bibehöllos, varjämte
stadgades, att det dock alltid erfordrades byggnadstillstånd för rivning
av hus och för anordnande av skyddsrum.
Enligt kungörelse den 24 maj 1946 (nr 222) fick utan byggnadstillstånd
bedrivas reparations- och underhållsarbete, för vars utförande sammanlagt
komme att sysselsättas högst tre personer, samt ny-, till- och ombyggnadsarbete,
som av någon utfördes för egen räkning utan anlitande av annan
arbetskraft än hemmavarande familjemedlemmar. Särbestämmelserna bibehöllos
oförändrade.
I kungörelse den 7 mars 1947 (nr 79) stadgades beträffande ny-, tilloch
ombyggnadsarbete såsom villkor för att få bygga utan byggnadstillstånd,
att arbetet skulle avse byggnad eller anläggning för eget stadigvarande
bruk och utföras utan anlitande av annan arbetskraft än hemmavarande
familjemedlemmar.
Genom en den 5 december 1947 utfärdad kungörelse (nr 883) vidtogs den
ändringen i föreskrifterna att för nybyggnadsarbete alltid erfordrades byggnadstillstånd.
Den senaste ändringen av tillämpningsföreskrifterna skedde genom en
kungörelse den 17 december 1948 (nr 750), vilken trätt i kraft den 1
januari 1949, dock att beträffande vissa vid tiden för kungörelsens ikraftträdande
pågående byggnadsarbeten särskilda övergångsbestämmelser gälla
intill den 1 april 1949. Enligt denna kungörelse må under punkterna 1—14
här nedan angivna arbeten bedrivas utan byggnadstillstånd. (Under vissa
punkter finnas upptagna av arbetsmarknadsstyrelsen i utfärdat cirkulär
gjorda anmärkningar.)
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
1. Schaktnings-, sprängnings- och planeringsarbete för egnahemsbyggnad,
avsedd för eget stadigvarande bruk.
Anm. Med egnahemsbyggnad förstås här byggnad som avses bliva huvudbostad
för byggherren och hans familj (sålunda ej sportstuga eller dylikt).
Den omständigheten att ett arbete av här avsett slag verkställts, medför ej någon
förtursrätt för erhållande av tillstånd till egnahemsbyggnadens uppförande.
Tidigare med stöd av ett s. k. generellt byggnadstillstånd medgiven rätt att utföra
grund för egnahemsbygge med hemmavarande familjemedlemmar har borttagits.
Grundarbete, som påbörjats före den 1 januari 1949, må dock slutföras
med stöd av nämnda byggnadstillstånd.
2. Arbete, avseende härbärge, varom förmäles i 1 § lagen den 19 juni
1919 om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna
eller 1 § skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937.
Anm. Med stöd av denna undantagsregel må jämväl till härbärgena hörande
sedvanliga uthusbyggnader (stallrum etc.) utföras utan byggnadstillstånd.
3. Arbete, avseende installation av elektriska ledningar eller andra elektriska
anordningar, där arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete,
ävensom arbete avseende elektrisk distributionsanläggning.
Anm. Till i denna undantagsregel avsett installationsarbete hänföras jämväl
erforderliga håltagnings- och efterlagningsarbeten.
4. Måleriarbete, som icke står i samband med annat byggnadsarbete.
5. Arbete, avseende mindre komplettering (s. k. lapparbete) inom byggnad
av befintlig värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, där
arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete.
Anm. Till i denna undantagsregel avsett kompletteringsarbete hänföras jämväl
erforderliga liåltagnings- och efterlagningsarbeten.
Med stöd av här ifrågavarande undantagsregel kan befintlig vattenledning kompletteras
med nya tappkranar, installation kan ske av automatiska vattenhoar i
ladugård, där tryckvattenledning förut finnes indragen. Befintlig värmeanläggning
kan kompletteras genom att radiatorer installeras i något enstaka rum, som
förut saknat dylika värmeanordningar. Vattenklosett kan installeras under förutsättning
att erforderliga avloppsledningar inom byggnaden och från byggnaden
finnas. I byggnad där vattenledningar och avloppsledningar finnas kunna enstaka
badkar och tvättställ installeras.
Däremot kan med stöd av denna undantagsbestämmelse exempelvis icke en
värmeanläggning, som endast består av en rörslinga från spis, ersättas med ett
värmesystem bestående av värmepanna och radiatorer. Som komplettering kan
vidare i detta sammanhang icke räknas omläggning av värmesystem om exempelvis
därvid erfordras utbyte av ett större antal radiatorer och rör samt av
värmepannor eller andra värmeanordningar.
Av vad här ovan sagts framgår att i detta mom. endast är fråga om arbeten
hänförliga till vad som inom rörledningsbranschen benämnes lapparbeten.
6. Uppförande av stängsel av enklare beskaffenhet.
Anm. Här avses sådana stängselanordningar som taggtrådsstängsel, gunnebostängsel
samt enklare trästaket.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15. 13
7. Anordnande av brunn, i den män arbetet härmed icke erfordrar utförande
av annat byggnadsarbete.
Anm. Här avses icke anordnande av vattenledning från brunn.
8. Nybyggnad av sådan enskild väg, som har till huvudsakligt ändamål
att främja utforsling av skogsprodukter (skogsväg), samt sådan anläggning
eller förbättring av förut befintlig skogsväg eller annan enskild väg,
att denna först därigenom kommer i det skick, att utforsling av skogsprodukter
kan äga rum å vägen.
9. Arbete, avseende dikningsföretag för jordbruks- eller skogsbruksfastighets
eget behov, ävensom, under förutsättning att statsbidrag till företaget
beviljats, arbete, avseende annat torrläggningsföretag för jordbrukets
eller skogsbrukets behov.
10. Arbete, avseende anordnande för jordbruksfastighets eget behov av
lagringsutrymme för rotfrukter, siloanläggning för beredande av ensilagefoder
eller gödselvårdsanläggning.
11. Reparations- och underhållsarbete å flottled.
12. Muddringsarbete, som utföres med mudderverk och som icke står i
samband med eller eljest erfordrar utförande av annat byggnadsarbete.
13. Statliga och statskommunala beredskapsarbeten.
14. Annat reparations- och underhållsarbete än sådant, som omfattas av
bestämmelserna i mom. 1—13 härovan, så fraint för arbetets utförande
sammanlagt komma att sysselsättas högst 3 personer.
Anm. Med reparations- och underhållsarbete i detta moment förstås arbete som
huvudsakligen avser att avhjälpa å byggnad eller anläggning uppkomna skador
och att därvid återställa byggnaden eller anläggningen i det skick den befann sig
före skadornas inträdande ävensom i samband därmed förekommande smärre
ändringsarbeten såsom uppsättning av enstaka mellanvägg, håltagning för eller
igensättning av dörröppning, anordnande av garderobsutrymme, skåp o. dyl.;
smärre ändringsarbeten i ekonomibyggnader för jordbruk såsom insättande av
nya spiltor, anordnande av mjölkkammare o. dyl.
Förutsättning för att ett reparations- och underhållsarbete skall
få bedrivas utan byggnadstillstånd är, att detsamma kan fullbordas och kommer
att fullbordas av högst tre personer. Det är sålunda ej tillåtet att för utförande
av exempelvis fasadputsning först anlita tre patentställningsbyggare och
sedan, när ställningarna uppsatts, fortsätta arbetet med tre murare.
Om någon i arbetet deltagande på grund av förhållanden, varöver arbetsgivaren
ej kan råda (sjukdom, inkallelse till militärtjänst etc.), blir förhindrad att slutföra
sina arbetsuppgifter, må ersättare intagas. Ersättaren får dock icke sysselsättas
med andra arbetsuppgifter än sådana som företrädaren skolat utföra.
Det torde observeras, att författningen använder uttrycket »personer»; därav
följer att även den, för vars räkning ett arbete utföres (byggherren), inräknas i
arbetsstyrkan, om han själv deltager i arbetet. I arbetsstyrkan inräknas likaledes
den, som på fritid eller utan ersättning deltager i arbetet.
Här bör framhållas, att det icke är tillåtet att räkna olika delar av ett byggnadsföretag
såsom skilda arbeten i syfte att under åberopande av förevarande och
övriga undantagsbestämmelser kunna bedriva arbetet utan byggnadstillstånd. Om
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
exempelvis i ett byggnadsföretag, förutom arbeten av i mom. 3, 4 och 5 härovan
avsett slag, jämväl ingå reparations- och underhållsarbeten, som ej avses i nämnda
inom., kan företaget icke utföras utan byggnadstillstånd om flera än tre personer
komma att sysselsättas i företaget. Om vidare exempelvis en fastighetsägare i ett
sammanhang utför reparationer i flera lägenheter eller eljest i flera lokaler i en
och samma fastighet, är detta att anse som ett enda byggnadsarbete, och däri få
sålunda utan byggnadstillstånd allenast sysselsättas högst tre personer.
Beträffande beslut i ärende angående byggnadstillstånd må nämnas
följande.
byggnadstillstånd meddelas av Kungl. Maj :t, arbetsmarknadsstyrelsen
eller länsarbetsnämnd. Kungl. Maj :t avgör ansökningar om byggnadstillstånd
i fråga om vissa statliga och statsunderstödda företag samt andra
företag av stor omfattning eller principiell betydelse. Länsarbetsnämnderna
avgöra som regel ansökningar rörande bostadsföretag, jordbruk, skogsbruk
och fiske ävensom smärre företag tillhörande andra områden än nu nämnts.
Övriga ansökningar om byggnadstillstånd avgöras av arbetsmarknadsstyrelsen.
Beredningen och föredragningen av byggnadstillståndsärenden inför
den inom Kungl. Maj :ts kansli upprättade byggnadsberedningen utföras
i regel av tjänstemän i arbetsmarknadsstyrelsen.
Utskottet.
Lagstiftningen om tillståndstvång för byggnadsarbete utgör, såsom lagens
innehåll ger vid handen, ett led i statsmakternas strävan att upprätthålla
ett fast penningvärde och befrämja en ändamålsenlig användning av förnödenheter
och arbetskraft. Det torde icke råda delade meningar om att i
nuvarande ekonomiska läge en fortsatt begränsning av investeringarna genom
en restriktiv byggnadsreglering är ofrånkomlig. Lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete bör därför givas fortsatt giltighet under ytterligare
ett år.
Lagen överlämnar åt Kungl. Maj :t att förordna om att lagens materiella
bestämmelser skola träda i tillämpning. Sådant förordnande må meddelas
vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Enligt lagen fordras i princip
tillstånd för allt byggnadsarbete och tillstånd meddelas av Kungl. Maj :t
eller av myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer. Genom lagen får Kungl.
Maj :t en vidsträckt fullmakt att på egen hand helt bestämma om byggnadsverksamhetens
omfattning och regleringens utformning.
Lagens uttryck »utomordentliga, av krig föranledda förhållanden» är,
såsom utskottet i annat sammanhang framhållit, så vagt, att det tillåter
en mycket vidsträckt tolkning. Även om ett mer eller mindre direkt orsakssammanhang
råder mellan det senaste världskriget och de »utomordentliga
förhållanden» som nödvändiggöra byggnadsregleringens bibehållande
tills vidare, torde med visst fog kunna göras gällande, att de nu rådande
förhållandena skilja sig från de extraordinära förhållanden, som
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
avsågos vid lagens införande och som då motiverade den vidsträckta fullmakt
lagen ger Kungl. Maj :t. Vissa skäl kunna därför anföras för önskemålet
att fullmakten bör begränsas såtillvida, att riksdagen bör erhålla
möjlighet att taga ställning till de huvudlinjer, efter vilka regleringen bör
utformas. Även om detta av olika anledningar skulle medföra vissa svårigheter,
finner dock utskottet, i likhet med motionärerna, att därest ytterligare
förlängning av lagen bliver erforderlig, det är önskvärt, att riksdagen,
i den mån så är praktiskt möjligt, beredes tillfälle till ett dylikt
ställningstagande.
I förevarande motioner har gjorts gällande, att lagen indirekt i tillämpningen
visat sig vara ett instrument, varigenom bestämmes, huruvida ett
jordbruk verkligen får bestå i sitt nuvarande omfång, samt att om lagen
tillämpas konsekvent en med tvång genomförd bortrationalisering av en
mängd småbruk blir ett faktum. I anledning härav får utskottet understryka,
att lagens syfte icke till någon del är att utgöra ett medel för genomförandet
av jordbrukets rationalisering.
Enligt de av Kungl. Maj:t med stöd av ifrågavarande lag utfärdade tilllämpningsföreskrifter,
som gällde närmast före den 1 januari 1949, fick
utan byggnadstillstånd bedrivas till- och ombyggnadsarbete, avseende byggnad
eller anläggning för eget stadigvarande bruk, som av någon utfördes
utan anlitande av annan arbetskraft än hemmavarande familjemedlemmar.
Detta undantag från kravet på byggnadstillstånd gäller icke längre. Under
hänvisning bland annat till att denna ändring framkallat viss irritation
särskilt bland landsbygdens befolkning, som haft svårt att förstå det rationella
i att man icke får bygga när man har tillgång på egen arbetskraft
och eget material, ha motionärerna hemställt, att riksdagen måtte uttala,
att dylikt byggnadsarbete bör få bedrivas utan byggnadstillstånd.
Utskottet är i enlighet med sitt uttalande vid 1948 års riksdag i samband
med frågan om förlängning av förevarande lag alltjämt av den uppfattningen,
att det bör ankomma på Kungl. Maj :t eller vederbörande tillsynsmyndighet
att bestämma över detaljerna vid regleringens utformning.
Anledningen till ovannämnda skärpning av bestämmelserna beträffande
till- och ombyggnadsarbeten — som dock motsvaras av vissa lättnader beträffande
andra slag av byggnadsarbeten — har, enligt vad utskottet inhämtat,
varit bland annat den ytterligare begränsning av byggnadsverksamheten,
som blivit nödvändig under innevarande år, ävensom den omständigheten
att den förutvarande bestämmelsen i vissa avseenden medfört mindre tillfredsställande
resultat. Vid genomförandet av skärpningen har dock knappast
varit möjligt att beräkna i vad mån densamma skulle medföra inskränkning
av byggnadsverksamheten och skärpningen är uppenbarligen
ägnad att väcka irritation. Det förefaller utskottet, som om vissa möjligheter
skulle föreligga alt förminska de ogynnsamma verkningarna av de
nya bestämmelserna om dessa begränsades sålunda, alt med hemmavarande
familjemedlemmar finge utan byggnadstillstånd företagas till- och
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
ombyggnadsarbete avseende byggnad för eget stadigvarande bruk, som vederbörande
redan förut brukat. Utskottet vill därför — oaktat sitt ovannämnda
ståndpunktstagande — uttala önskvärdheten av att Kungl. Maj :t
med fortlöpande uppmärksamhet följer utvecklingen och därvid tager
under övervägande möjligheterna att i denna del så snart sig göra låter
medgiva uppmjukning av bestämmelserna i den riktning utskottet sålunda
antytt. Ytterligare må framhållas, att det i viss utsträckning torde vara
möjligt att, i den mån endast hemmavarande familjemedlemmars arbetskraft
behöver tagas i anspråk och byggnadsmaterial, varpå knapphet råder,
endast i ringa grad erfordras, bevilja byggnadstillstånd utöver den orten
tilldelade byggnadskvoten.
Slutligen vill utskottet i detta sammanhang, liksom vid tidigare tillfälle
i samband med fråga om lagens förlängning, betona nödvändigheten av att
regleringen av byggnadsverksamheten sker med varsamhet samt att regleringens
utformning och tillämpning bliver sådan, att minsta möjliga irritation
och obehag förorsakas den enskilde.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition nr
62; samt
B. att motionerna I: 247 och II: 313, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 31 mars 1949.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Sten,
Uhlén, Nerman, Eskilsson och Sunne*;
från andra kammaren: herrar Hellbacken*, Jacobsson i Igelsbo, fru
Johansson i Norrköping, herr Hagård, fröken Höjer*, herrar Jansson i
Hällefors, Carlsson i Bakeröd och Svensson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949
916498