Andra lagutskottets utlåtande nr lb.
1
Nr 14.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den lb juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa
yrkessjukdomar, dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 25 februari 1949 dagtecknad proposition, nr 10, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 14 juni 1929 (nr 131)
om försäkring för vissa yrkessjukdomar.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 14 juni 1929 om försäkring för
vissa yrkessjukdomar1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
1 §•
Den, som — — -—--— — radioaktivt ämne.
Såsom yrkessjukdom--------tryckluftdrivna verktyg;
7) smittsam sjukdom, som omförmäles
i 2 § epidemilagen den 19
juni 1919 eller varom förordnande
utfärdats enligt 24 § samma lag,
därest arbetet består i yrkesmässigt
meddelande eller utövande av sjukvård
eller barnmorskevård eller utgöres
av medicinsk undersökning å
laboratorium, som står under allmän
tillsyn, eller, beträffande sjukdomen
undulantfeber, jämväl då arbetet består
i vård eller skötsel av husdjur
eller i slakteriverksamhet;
7) Weils sjukdom,
annan smittsam sjukdom, som
omförmäles i 2 § epidemilagen den
19 juni 1919 eller varom förordnande
utfärdats enligt 24 § samma lag,
samt epidemisk hepatit och inokulationshepatit,
därest arbetet består i
yrkesmässigt meddelande eller utövande
av sjukvård eller barnmorskevård
eller utgöres av medicinsk
undersökning å laboratorium,
som står under allmän tillsyn, eller,
beträffande sjukdomen undulantfeber,
jämväl då arbetet består i vård
eller skötsel av husdjur eller i slakteriverksamhet;
-
1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1944: 226.
Bihang till riksdagens protokoll 19)9. 9 samt. 2 avd. Nr 1)—15.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr li.
8) mjältbrand,---hudkräfta (kancer).
Beträffande försäkringen ----nedan stadgas.
Arbete i — — — farligt arbete.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949 men skall icke äga tillämpning
i fråga om yrkessjukdom, som icke omfattas av förut gällande lag, därest
sjukdomen yppats före nämnda dag, och ej heller beträffande dylik sjukdom,
som yppats senare, därest arbetaren icke efter lagens ikraftträdande
varit utsatt för inverkan av den art, som framkallat sjukdomen.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
i anledning av densamma väckta, likalydande motioner, nr 248 i första
kammaren av fröken Osvald och fru Svenson och nr 314 i andra kammaren
av herr Kristensson i Osby m. fl.
I motionerna har yrkats, »att riksdagen ville i samband med i propositionen
föreslagen ändring av punkt 7 vidtaga sådant tillägg i 1 § lagen den
14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar, att de i ifrågavarande
paragraf nu upptagna yrkesutövarna utökas med hemvårdarinnorna».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag och
för yrkandet i motionerna, får utskottet i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan hänvisa till propositionen och motionerna.
Enligt lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar
skall var och en som enligt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete är försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbete anses försäkrad
även för vissa yrkessjukdomar. Ersättning i anledning av dylik sjukdom
utgår enligt i huvudsak samma grunder som för olycksfall i arbete.
Vid yrkessjukdomsförsäkringslagens tillkomst underströks, att endast
sådana sjukdomar borde omfattas av försäkringen, vilkas uppkomst utan
större svårighet kunde ledas tillbaka till arbetet eller därmed sammanhängande
förhållanden. På grund härav ansågos böra uteslutas sådana yrkessjukdomar,
som icke i regel kunde tillräckligt tydligt skiljas från andra
åkommor, och vidare sådana sjukdomar, som kunde uppkomma både till
följd av inverkan av arbetsförhållandena och av andra orsaker utan att
uppkomstsättet i det speciella fallet med tillräcklig grad av säkerhet läte
sig fastställas. Med utgångspunkt härifrån medtogs vid lagens tillkomst
endast yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande del förorsakats
genom inverkan av vissa uppräknade giftiga ämnen, viss strålning eller
mjältbrandssmitta.
Den sålunda intagna principståndpunkten i fråga om yrkessjukdomsför -
3
Andra lagutskottets utlåtande nr li.
säkringslagens tillämpningsområde har icke sedermera frångåtts. Emellertid
har genom olika lagändringar — vidtagna den 12 september 1930
(nr 335), den 26 juni 1936 (nr 384), den 3 juni 1938 (nr 211) och den
19 maj 1944 (nr 226) — lagens tillämpningsområde utvidgats dels genom
att antalet i lagen uppräknade sjukdomsframkallande ämnen ökats och
dels genom att under lagen hänförts vissa uppräknade sjukdomar, under
förutsättning att sjukdomarna uteslutande eller till övervägande del förorsakats
av den försäkrades arbete. Bland dessa sjukdomar märkas sådana
smittsamma sjukdomar, som avses i 2 § epidemilagen eller beträffande vilka
Konungen jämlikt 24 § samma lag förordnat att vad i epidemilagen är stadgat
skall äga tillämpning å sjukdomen. I fråga om de sjukdomar, å vilka
epidemilagen äger tillämpning, gäller emellertid — med visst undantag —
såsom ytterligare förutsättning, att den försäkrades arbete måste bestå i
yrkesmässigt meddelande eller utövande av sjukvård eller barnmorskevård
eller utgöras av medicinsk undersökning å laboratorium, som står under
allmän tillsyn.
Varken epidemilagen eller yrkessjukdomsförsäkringslagen är tillämplig
å sjukdomarna epidemisk hepatit och inokulationshepatit. Däremot har
genom kungörelse den 6 december 1935 (nr 595) med stöd av 24 § epidemilagen
förordnats, att vad i nämnda lag är stadgat angående sådan sjukdom,
som omförmäles i 2 § 1 mom. samma lag, skall äga tillämpning jämväl
å Weils sjukdom. Till följd härav faller denna sjukdom även under
yrkessjukdomsförsäkringslagen under förutsättning, att den försäkrades
arbete består i yrkesmässigt meddelande eller utövande av sjukvård eller
barnmorskevård eller utgöres av medicinsk undersökning å laboratorium,
som står under allmän tillsyn.
Den 16 februari 1945 anbefallde Kungl. Maj :t riksförsäkringsanstalten
att i samråd med medicinalstyrelsen verkställa utredning av frågan, huruvida
epidemisk hepatit borde anses såsom yrkessjukdom enligt lagen om
försäkring för vissa yrkessjukdomar. Vidare uppdrog Kungl. Maj :t den
12 oktober 1945 åt riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen att gemensamt
verkställa utredning i syfte att i vad avsåge vissa ytterligare
arbetstagargrupper under nämnda lag inbegripa Weils sjukdom. Till fullgörande
av dessa uppdrag avgåvo riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen
gemensamt ett den 29 september 1948 dagtecknat utlåtande med
däri innefattat förslag till ändrad lydelse av lagen om försäkring för vissa
yrkessj ukdomar.
över ämbetsverkens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av försäkringsrådet,
socialvårdskommittén, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska
lantarbetsgivaref ören ingen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation och De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 14.
Vid remiss den 30 december 1948 till lagrådet har föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, anfört bland annat följande:
»Genom 1929 års ännu gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar
blev ett helt nytt rättsområde reglerat. Med hänsyn till bristen på
föregående erfarenhet är det naturligt, att lagen från början fick ett jämförelsevis
snävt begränsat tillämpningsområde. Redan vid lagens tillkomst
stod det emellertid klart, att en utvidgning av lagens omfattning småningom
skulle komma till stånd. Så har även skett allt efter det kunskaperna
om yrkessjukdomarna ökat; vid fyra skilda tillfällen under de gångna åren
har sålunda lagens tillämpningsområde i olika hänseenden utvidgats.
Det av riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen nu framlagda förslaget
utgör ett nytt steg i samma riktning. Förslaget innebär att epidemisk
hepatit (epidemisk gulsot) och inokulationshepatit (»inympad» gulsot)
skola räknas som yrkessjukdomar, därest det arbete, vari sjukdomen ådragits,
består i yrkesmässigt meddelande av sjukvård eller barnmorskevård
eller utgöres av medicinsk undersökning på laboratorium, som står under
allmän tillsyn. Vidare avser förslaget att vid Weils sjukdom — där ersättningsrätten
f. n. är begränsad till verksamhet av nyss angivna arter — försäkringsskyddet
skall utvidgas till att omfatta allt slags verksamhet.
Den i ärendet förebragta utredningen synes mig bestyrka att en revision
av yrkessjukdomsförsäkringslagen i angiven riktning är av behovet påkallad
och att en dylik utvidgning kan ske utan att man gör avsteg från de
grunder, på vilka denna lagstiftning vilar.
Vid remissbehandlingen har också den föreslagna utvidgningen av lagens
tillämpningsområde allmänt gillats.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.
I anledning av motionerna må här anmärkas, att enligt kungörelsen den
31 december 1943 om statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet gäller
som villkor för att huvudmannen för dylik verksamhet skall erhålla statsbidrag,
att i verksamheten heltidsanställd hemvårdarinna tillförsäkras rätt
att vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten eller till följd av i
tjänsten ådragen yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom åtnjuta
oavkortad lön under minst ett år samt vid tjänstledighet till följd av behörigen
styrkt sjukdom i andra fall åtnjuta oavkortad lön under minst 30
dagar, två tredjedelar av lönen under ytterligare minst 60 dagar samt halva
lönen under därpå följande minst 120 dagar under ett och samma kalenderår.
I fråga om de deltidsanställda hemvårdarinnorna har däremot icke såsom
villkor för erhållande av statsbidrag uppställts, att dem tillförsäkras
rätt att vid tjänstledighet åtnjuta viss avlöning.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr li.
Utskottet. Den genom propositionen föreslagna lagändringen innebär,
dels att sjukdomarna epidemisk hepatit och inokulationshepatit skola räknas
som yrkessjukdomar enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen, därest det
arbete, vari sjukdomen ådragits, bestått i yrkesmässigt meddelande eller
utövande av sjukvård eller barnmorskevård eller utgjorts av medicinsk
undersökning på laboratorium, som står under allmän tillsyn, och dels att
vid Weils sjukdom, beträffande vilken ersättningsrätten nu är begränsad
till de fall, då den ådragits i arbete av nyssnämnd art, försäkringsskyddet
skall utsträckas att omfatta verksamhet av alla slag. Mot den sålunda föreslagna
utvidgningen av tillämpningsområdet för yrkessjukdomsförsäkringslagen
har utskottet icke funnit anledning till erinran.
I motionerna I: 248 och II: 314 hemställes, att lagens tillämpningsområde
måtte ytterligare utvidgas såtillvida att försäkringsskyddet beträffande de i
1 § andra stycket 7) i lagen avsedda sjukdomarna måtte utsträckas även till
de fall, då sjukdomen ådragits i arbete, som utföres av de i kungörelsen om
statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet omförmälda hemvårdarinnorna.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår ha de i den statsunderstödda
sociala hemhjälpsverksamheten heltidsanställda hemvårdarinnorna
beretts visst skydd, i det att huvudmannen för verksamheten för att åtnjuta
statsbidrag skall ha tillförsäkrat dem rätt att vid tjänstledighet till
följd av bland annat i tjänsten ådragen yrkessjukdom eller svårare smittsam
sjukdom åtnjuta oavkortad lön under minst ett år. Genom den i propositionen
föreslagna ändringen av yrkessjukdomslagen beredes hemvårdarinnorna
skydd i denna utsträckning även då de i tjänsten ådragit sig
epidemisk hepatit eller inokulationshepatit. Det skydd som huvudmannen
för den sociala hemhjälpsverksamheten för att erhålla statsbidrag skall
bereda heltidsanställda hemvårdarinnor motsvarar emellertid ej till alla
delar skyddet enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen. Ersättning för sjukvårdskostnader
och gottgörelse vid invaliditet ingå sålunda ej. Vad angår
de deltidsanställda hemvårdarinnorna erfordras för erhållande av statsbidrag
ej att huvudmannen tillförsäkrar dem skydd vid i tjänsten ådragen
sjukdom av i motionerna avsedd art.
Utskottet finner därför skäl föreligga att den i motionerna yrkade utvidgningen
av tillämpningsområdet för yrkessjukdomsförsäkringslagen
upptages till övervägande. På den utredning, som nu föreligger i ärendet
och som utskottet har tillfälle införskaffa, anser sig emellertid utskottet
icke kunna taga ställning till ifrågavarande spörsmål. Enligt vad utskottet
inhämtat äro ytterligare frågor om jämkningar av bestämmelserna i yrkessjukdomsförsäkringslagen
under övervägande inom socialdepartementet. I
samband därmed torde utan särskild framställning från riksdagen det i
motionerna väckta spörsmålet komma att beaktas.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 14.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 248 och
11:314 bifalla förevarande proposition nr 10 oförändrad.
Stockholm den 31 mars 1949.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Sten, Hermansson*,
Nils Elowsson, Uhlén, Wahlund* och Sunne*;
från andra kammaren, herrar Hellbacken*, Jacobsson i Igelsbo,
Stjärne, Levin, Jönsson i Lund*, Carlsson i Bakeröd, Svensson i Göteborg
och fru Ewerlöf*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.