Första lagutskottets utlåtande nr 5.
1
Nr 5.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändring i förordningen den
9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel.
Genom en den 21 januari 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 15, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
velat inhämta riksdagens yttrande över följande vid propositionen
fogade förslag till
Förordning
angående ändring i förordningen den 9 september 1938 (nr 567) om
handel med preventivmedel.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 9 september 1938
om handel med preventivmedel skola hava ändrad lydelse på sätt nedan
angives samt att i förordningen skall införas en ny paragraf, betecknad
6 §, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande Igdelse:) (Föreslagen lydelse:)
1 §•
Den som vill, annorstädes än å
apoteksinrättning, idka handel med
preventivmedel eller eljest tillhandahålla
allmänheten sådana medel
skall söka tillstånd därtill hos länsstyrelsen
i det län där rörelsen skall
utövas eller, där rörelsen skall drivas
i Stockholm, hos överståthållaråmbetet.
Med preventivmedel —------—
1 §•
Den som vill, annorstädes än å
apoteksinrättning, idka handel med
eller eljest tillhandahålla allmänheten
preventivmedel skall söka tillstånd
därtill hos polismyndigheten i
den ort, där rörelsen skall utövas.
av könssjukdom.
2 §•
Tillstånd beviljas allenast för viss
tid, ej över tre år, och må avse endast
vissa angivna medel. När skäl
därtill äro, må meddelat tillstånd
återkallas.
Närmare föreskrifter-----
1 liihang till riksdagens protokoll 1949. 9 s<
2 §•
Tillstånd må avse endast vissa angivna
medel. När skäl därtill äro, må
polismyndigheten återkalla meddelat
tillstånd.
— ------av Konungen.
ml. 1 avd. Nr 5.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
6 §•
Polismyndighets beslut må överklagas
hos länsstyrelsen sist å trettionde
dagen efter det klaganden erhöll
del av beslutet. Klagan över
länsstyrelses beslut må föras hos
Konungen genom besvär, som skola
hava inkommit till inrikesdepartementet
inom tid som nyss sagts.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1949.
Tillstånd, som jämlikt 1 § i dess
förutvarande lydelse meddelats att
gälla viss tid efter den 30 juni 1949,
skall utan särskild ansökan gälla
tills vidare.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Prövningen av ansökan om tillstånd att idka handel med preventivmedel
skall enligt propositionen överflyttas från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna.
Vidare föreslås, att tillstånd till sådan handel, som nu får
beviljas endast för viss tid, högst tre år, skall gälla tills vidare.
Om handel med preventivmedel stadgas i förordningen den 9 september
1938 (nr 567). Enligt 1 § skall den som vill, annorledes än å apoteksinrättning,
idka handel med preventivmedel eller eljest tillhandahålla allmänheten
sådana medel söka tillstånd därtill hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen
skall utövas, eller, där rörelsen skall drivas i Stockholm, hos överståthållarämbetet.
I 2 § föreskrives, att tillstånd beviljas allenast för viss tid, ej över
tre år, och må avse endast vissa angivna medel. När skäl därtill äro, må meddelat
tillstånd återkallas. Vidare stadgas i denna paragraf, att närmare föreskrifter
om tillstånds beviljande och återkallande skola meddelas av Konungen.
Sådana föreskrifter äro givna i kungörelse den 9 september 1938
(nr 568).
Decentraliseringsutredningen, som tillsatts av Kungl. Maj :t den 6 juni 1947
med uppgift att utreda möjligheterna av en ytterligare decentralisering inom
statsförvaltningen, har i en med nr 12 betecknad, till inrikesdepartementet
överlämnad promemoria angående tillstånd till handel med preventivmedel
föreslagit vissa ändringar i förordningen om sådan handel. De av utredningen
förordade ändringarna ha upptagits i Kungl. Maj :ts förslag.
över decentraliseringsutredningens promemoria ha efter remiss yttranden
avgivits av medicinalstyrelsen, riksåklagarämbetet, överståthållarämbe
-
Första lagutskottets utlåtande nr 5. ^
tet (med bifogande av yttrande av polismästaren i Stockholm), länsstyrelsen
i Stockholms län, länsstyrelsen i Jönköpings län (med bifogande av yttranden
av förste provinsialläkaren i länet, poliskammaren i Jönköping och länets
avdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler), länsstyrelsen i Kronobergs
län, länsstyrelsen i Malmöhus län (med bifogande av yttranden av
poliskammaren i Malmö, landsfiskalen i Skurups distrikt och hälsovårdsnämnden
i Hälsingborg), länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (med bifogande
av yttrande av poliskammaren i Göteborg), länsstyrelsen i Örebro
län (med bifogande av yttrande av förste provinsialläkaren i länet), länsstyrelsen
i Kopparbergs län, länsstyrelsen i Västernorrlands län (med bifogande
av yttrande av poliskammaren i Sundsvall), länsstyrelseutredningen,
Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,
Svenska stadsförbundet och Svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund.
Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga
yttranden med undantag av dem som avgivits av poliskammaren i Jönköping
och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare.
Beträffande vissa med decentraliseringens genomförande sammanhängande
frågor ha särskilda synpunkter framförts av länsstyrelserna i Malmöhus,
Jönköpings och Kronobergs län.
I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Mossberg,
bland annat följande:
»Liksom decentraliseringsutredningen anser jag, att handel med preventivmedel
alltjämt bör vara underkastad tillståndsprövning av offentlig myndighet.
Även om under de tio år förordningen nu ägt tillämpning en sanering
av denna handel otvivelaktigt ägt rum, torde nämligen tiden ej vara
inne att slopa den kontroll från det allmännas sida som tillståndskravet
innebär. Däremot är jag i likhet med utredningen av den uppfattningen
att vissa förenklingar i förfarandet böra kunna genomföras.
Sålunda anser jag, att tillståndsprövningen lämpligen bör överflyttas
från länsstyrelserna till dem underordnad myndighet. Några olägenheter
av en sådan ändring torde ej vara att befara. Möjligen skulle kunna
göras gällande att önskemålet att nå en så långt möjligt enhetlig tilllämpning,
vilket var den avgörande anledningen till att ärendena förlädes
till länsstyrelserna, ej skulle kunna tillgodoses i samma utsträckning, därest
ärendena decentraliserades. Farhågorna härför böra dock ej överdrivas.
Ärendena förutsättas nämligen givetvis skola kunna av sökande besvärsvägen
underställas högre myndighets prövning. Skulle det visa sig att erforderlig
ledning för eu likformig prövning icke skulle kunna nås på denna
väg, har Kungl. Maj :t jämlikt stadgandet i andra stycket av 2 § förordningen
möjlighet att utfärda behövliga tillämpningsanvisningar i detta hänseende.
Vad angår frågan till vilken myndighet ärendena i händelse av decentralisering
böra överflyttas anser jag att utredningen framfört vägande skäl
för att handläggningen bör ankomma på de lokala polismyndigheterna.
Med anledning av vad länsstyrelsen i Malmöhus län anfört om att de
lokala hälsovårdsmyndigheterna borde höras i ärendena vill jag framhålla,
4
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
att i den män — utöver de föreskrifter rörande ärendenas prövning som
äro meddelade i den tidigare omnämnda tillämpningskungörelsen till förordningen
— ytterligare bestämmelser i detta hänseende finnas erforderliga,
dessa torde böra upptagas i kungörelsen.
Förutom nu berörda ändring beträffande ordningen för ärendenas handläggning
torde även den i 2 § förordningen stadgade begränsningen av tillståndens
giltighetstid böra upphävas. De skäl, som utredningen anfört till
stöd härför, tala nämligen för att jämväl detta förslag bör förverkligas.
Under åberopande av det anförda vill jag förorda, att sådan ändring vidtages
i 1 och 2 §§ förordningen om handel med preventivmedel att prövningen
av ärenden om tillstånd till sådan handel överflyttas till de lokala
polismyndigheterna samt att bestämmelsen om begränsningen av tillståndens
giltighetstid utgår. Som följd av tillståndsprövningens decentralisering
bör även rätten att återkalla meddelat tillstånd överflyttas på polismyndigheterna.
I en ny paragraf, betecknad 6 §, torde intagas bestämmelser om
rätt att överklaga polismyndighets beslut i de ärenden som enligt förslaget
skola ankomma på denna myndighets prövning. Tillräckliga skäl att, på
sätt ifrågasatts av länsstyrelsen i Kronobergs län, begränsa klagorätten så
att klagan ej skulle få föras över länsstyrelsens beslut, synas mig icke föreligga.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1949. Tillstånd,
som enligt de nuvarande bestämmelserna meddelats att gälla viss
tid efter den 30 juni 1949, bör utan särskild ansökan gälla tills vidare. I övrigt
torde icke erfordras några övergångsbestämmelser i anledning av de
nya stadgandena.»
Utskottet. Utskottet har vid sin granskning av förslaget icke funnit anledning
till erinran och får alltså hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla, att
riksdagen vid granskning av det i förevarande proposition,
nr 15, upptagna förslaget icke funnit skäl till erinran mot
detsamma.
Stockholm den 15 februari 1949.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Rranting, Ahlkvist, Kriigel, Ewerlöf,
Lodenius, Olofsson, Lindblom och fru Sjöström-Rengtsson;
från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Olsson i
Mellerud, Johnsson i Stockholm, Landgren, Lindahl, Fagerholm och Svensson
i Stenkyrka.
Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
490895