Första lagutskottets utlåtande nr 45.

1

Nr 45.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om explosiva varor.

Genom en den 1 april 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 180, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
handelsärenden velat inhämta riksdagens yttrande över följande vid propositionen
fogade förslag till

Förordning om explosiva varor.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med explosiva varor förstås i denna förordning varor, som bestå av
eller innehålla explosiva eller pyrotekniska ämnen.

Till explosiva varor hänföras ej explosiva luft- och gasblandningar, ej
heller tändstickor.

Bestämmelserna i denna förordning skola icke gälla beträffande läkemedel
och uteslutande för tillverkning därav avsedda varor, som innehålla
eller bestå av explosiva ämnen; dock må kommerskollegium i den utsträckning
som finnes påkallad föreskriva, att tillverkning annorstädes än å apotek
av sådana läkemedel och varor samt transport av sistnämnda varor skola
vara underkastade förordningens bestämmelser.

2 §•

Denna förordning skall allenast i den mån Kungl. Maj:t särskilt förordnar
därom äga tillämpning på försvarets fabriker, verkstäder, forskningsanstalter
och förråd samt kronan tillhöriga explosiva varor, som äro avsedda
för försvarets behov. Vad i denna förordning stadgas om transport skall
dock utan sådant särskilt förordnande gälla även explosiva varor som nyss
nämnts, såvida icke transporten sker under ledning av militärbefäl eller
annan av försvarsmyndighet förordnad person.

Beträffande ammunition och tändmedel, som avses i vapenförordningen,
samt hagelpatroner och härför avsedda tändhattar skola bestämmelserna
i 5 och 7 kapitlen av denna förordning äga tillämpning allenast på tillverkares
och handlandes befattning med sådana varor i och för rörelsen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 4959. 9 samt. 1 avd. Kr 45.

o

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

3 §•

1 mom. Explosiva varor indelas i denna förordning i följande huvudslag,
nämligen

sprängämnen, såsom dynamit, nitrocellulosa, nitroglycerin och trotyl,
krut, såsom kanonkrut, gevärskrut och svartkrut,

ammunition, såsom hagel- och kulpatroner, patroner för slaktmasker
samt laddade patron- och laddningshylsor, granater, bomber och minor,
tändmedel, såsom sprängkapslar, tändhattar och stubin, samt
pgrotekniska varor, såsom fyrverkeripjäser, icke explosiva brand- och
rökbomber samt explosiva leksaker.

2 mom. Med hänsyn till den olika farligheten vid transport hänföras de
explosiva varorna till transportklasserna A, B, C, D och E. De olika transportklasserna
omfatta följande varuslag, nämligen

transportklass A knallkvicksilver, nitroglycerin och andra högkänsliga explosivämnen
samt ammunition och tändmedel, som icke kunna anses transportsäkra,

transportklass B sprängkraftiga tändmedel i allmänhet, såsom sprängkapslar
och detonerande stubin,

transportklass C dynamit, svartkrut samt därmed i avseende å transportsäkerhet
jämförliga sprängämnen och krut,

transportklass D mindre känsliga sprängämnen, röksvagt krut, militär
ammunition i allmänhet samt därmed i avseende å transportsäkerhet jämförliga
pyrotekniska varor, samt

transportklass E annan ammunition än ovan nämnts, icke sprängkraftiga
tändmedel i allmänhet, såsom tändhattar och snabbstubin, samt därmed i
avseende å transportsäkerhet jämförliga pyrotekniska varor.

3 mom. Med militär explosiv vara förstås i denna förordning explosiv
vara, som är avsedd uteslutande eller huvudsakligen för militärt ändamål.

4 §‘

1 mom. Uppstår fråga, huruvida viss vara skall anses som explosiv, tillkommer
det kommerskollegium att avgöra frågan.

Allenast sådana explosiva varor, som blivit av kommerskollegium godkända,
må tillverkas eller innehavas inom riket eller dit införas. Utan hinder
härav må dock varor, som icke godkänts, tillverkas eller införas i ringa
myckenhet för anställande av försök enligt vad därom stadgas i 9, 12 och
54 §§.

Explosiv vara, för vilken åtgärder eller anordningar, som angivas i denna
förordning eller med stöd därav utfärdade tillämpningsföreskrifter, icke
kunna anses utgöra betryggande skydd mot explosion eller vars användning
kan befaras medföra särskilda olägenheter ur ordningssynpunkt, må icke
godkännas för tillverkning, innehav eller införsel.

2 mom. Då skäl äro därtill, äger kommerskollegium medgiva, att bestäm melserna

i denna förordning helt eller delvis icke skola vara tillämpliga på
viss explosiv vara. rov

3 mom. Med tillämpning av bestämmelserna i denna förordning avgör
kommerskollegium till vilket huvudslag och till vilken transportklass explosiv
vara är att hänföra samt, efter samråd med krigsmaterielinspektionen
mom handelsdepartementet, huruvida explosiv vara skall anses som militär
explosiv vara.

4 inom. För explosiv varas godkännande eller hänförande till visst slag
ei J18s transportklass eller för medgivande att bestämmelserna i denna

förordning helt eller delvis icke skola äga tillämpning på viss explosiv vara
a?fr kommerskollegium meddela de villkor och föreskrifter, som finnas
pakallade.

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

3

5 §•

Kommerskollegium skall utgiva en systematisk förteckning över samtliga
explosiva varor, som godkänts enligt 4 § 1 mom. Förteckningen skall lämna
uppgift om kollegii beslut beträffande olika slag av explosiva varor samt
innehålla hänvisningar till de särskilda bestämmelser, som förekomma för
vissa varuslag. Har kollegium meddelat föreskrift som i 1 § tredje stycket
sägs, skall förteckningen innehålla uppgift jämväl därom.

6 §.

Varje med stöd av denna förordning meddelat tillstånd eller godkännande
må av vederbörande myndighet ändras eller återkallas, om gällande bestämmelser
icke iakttagas eller förutsättningarna för meddelandet av tillståndet
eller godkännandet rubbats eller icke längre äro för handen, eller
om det påkallas av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet eller andra förhållanden
av synnerlig vikt.

Har myndighet ändrat eller återkallat tillstånd, beträffande vilket särskilt
tillståndsbevis utfärdats, åligger det efter anmaning tillståndshavaren
att till myndigheten ofördröj ligen avlämna beviset.

2 KAP.

Om tillverkning.

7 §•

Med tillverkning av explosiv vara förstås i denna förordning varje förfarande,
varigenom dylik vara framställes av icke explosiva ämnen eller förarbetas
till annan explosiv vara. Till tillverkning hänföres dock icke klargöring
av ammunitionseffekter, montering av tändmedel eller liknande åtgärd
för explosiv varas färdigställande, därest den på grund av varans beskaffenhet
samt sättet för varans transport och användning normalt företages
i samband med förbrukningen.

Såsom fabriksmässig betecknas tillverkning, där flera än tre personer sysselsättas.

8 §•

Då skäl äro därtill, äger kommerskollegium föreskriva, att explosiv vara
må tillverkas allenast för visst eller vissa ändamål. Kollegium må ock helt
förbjuda tillverkningsförfarande, som är förenat med särskild fara.

9 §•

Explosiv vara må icke i andra fall än i andra, tredje och fjärde styckena
sägs tillverkas utan tillstånd av länsstyrelsen. Att för tillverkning av explosiv
vara, som tillika är att hänföra till krigsmateriel, härjämte erfordras
tillstånd av Kungl. Maj:t, framgår av bestämmelserna i förordningen den
20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

Vid fabrik, som med vederbörligt tillstånd inrättats för tillverkning av
visst eller vissa slag av explosiva varor, må ulan särskilt tillstånd andra
explosiva varor, även sådana som icke godkänts av kommerskollegium enligt
4 § 1 mom., försöksvis framställas i den omfattning, som erfordras för
att bedöma varornas praktiska användbarhet. Forsöksframställningen må
dock icke avse varor av annat huvudslag än fabrikstillståndet omfattar, med
mindre sprängämnesinspektionen medgivit delta. Försöksvis framställda
varor må ej utlämnas från fabriken för annat ändamål än anställande av
försök under fabriksföreståndares eller avdelningsföreståndares tillsyn och
ansvar eller under kontroll som föreskrivits av sprängämnesinspektionen.

4

Förslå lagutskottets utlåtande nr bo.

Å laboratorier vid rikets universitet, högskolor, andra statliga eller statsunderstödda
forskningsanstalter, högre allmänna och tekniska läroverk samt
liknande läroanstalter må utan tillstånd och utan att nedanstående bestämmelser
i detta kapitel iakttagas under vederbörande lärares eller forskares
ledning och ansvar explosiva varor, även icke godkända, framställas i den
omfattning, som erfordras för laboratoriemässiga försök. Explosiv vara, som
icke omedelbart förbrukas vid sådant försök, skall snarast oskadliggöras.

Envar som jämlikt bestämmelserna i vapenförordningen äger innehava
hagel- eller annat jaktgevär eller sportgevär må utan tillstånd "och utan att
iakttaga föreskrifterna nedan i detta kapitel ladda ammunition till geväret
för eget bruk.

10 §.

Tillstånd att tillverka explosiva varor må av länsstyrelsen meddelas den,
som är behörig att idka fabriks- och hantverksrörelse i allmänhet och prövas
lämplig att driva tillverkningen. Skall tillverkningen avse explosiv vara, som
tillika är att hänföra till krigsmateriel, må länsstyrelsen icke bevilja tillstånd
åt annan än den, som erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd enligt förordningen om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel in. m.

Där ej särskilda skäl föranleda till annat, skall ansökan om tillstånd till
fabriksmässig tillverkning av länsstyrelsen på sökandens bekostnad kungöras
i tidning i orten. Härvid skall utsättas viss tid, inom vilken erinringar
mot ansökningen skola göras hos länsstyrelsen. Intill utgången av denna
tid skall ett exemplar av erforderliga handlingar förvaras tillgängligt hos
polismyndigheten i orten. Underrättelse härom skall intagas i kungörelsen.
Beviljas sedermera tillstånd, skall detta beslut kungöras på samma sätt.

Länsstyrelsens tillstånd skall avse visst eller vissa slag av explosiva varor
och skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt
fall finnas erforderliga. Tillverkningstillstånd medför rätt att förvärva explosiva
varor, som erfordras för tillverkningen.

Tillstånd att tillverka explosiva varor annorledes än fabriksmässigt må
blott avse laddning av handvapenammunition och tillverkning av pyrotekniska
varor.

11 §.

Tillverkning av explosiva varor skall förestås av en av länsstyrelsen godkänd
föreståndare. Vid anläggning av större omfattning må särskilda föreståndare
godkännas för olika avdelningar. För föreståndare skall finnas
av länsstyrelsen godkänd vikarie, såvida icke länsstyrelsen med hänsyn till
rörelsens ringa omfattning medgivit undantag härifrån.

Föreståndare är ansvarig för att rörelsen drives på behörigt sätt i tekniskt
avseende samt att denna förordning och med stöd därav meddelade
föreskrifter och beslut efterföljas. Han skall, då tillverkning av explosiv vara
pågår, själv eller genom vikarie öva tillsyn över tillverkningen. Föreståndare
vid fabrik eller vikarie, som vid förfall för föreståndaren inträtt i dennes
ställe, skall hava sin bostad i närheten av fabriken, där ej länsstyrelsen
medgivit annat.

Vid fabriksmässig tillverkning må ej annan godkännas såsom föreståndare
eller vikarie än den, som äger erforderliga teoretiska kunskaper och
praktisk erfarenhet i sådan tillverkning, som skall förekomma vid fabriken,
samt i övrigt prövas lämplig. Såsom vikarie för föreståndare vid svartkrutbruk
eller fabrik för tillverkning endast av blandningssprängämnen med
låg känslighet må dock godkännas lämplig person med allenast praktisk
erfarenhet.

Första lagutskottets utlåtande nr Mö.

5

Vid annan än fabriksmässig tillverkning må såsom föreståndare eller
vikarie godkännas lämplig person, som äger praktisk erfarenhet i den tillverkning
varom fråga är.

12 §.

Utan hinder av vad i 10 och 11 §§ stadgas må person, som äger erforderliga
teoretiska insikter och i övrigt prövas lämplig, beviljas tillstånd att
tillverka explosiva varor av visst eller vissa slag, även sådana som icke godkänts
av kommerskollegium enligt 4 § 1 inom., försöksvis i uppfinnings-,
undervisnings- eller vetenskapligt syfte. Sådant tillstånd må ej avse tillverkning
i större omfattning än som erfordras för att bedöma varornas praktiska
användbarhet. Tillståndet skall förbindas med de villkor och föreskrifter,
som i varje särskilt fall finnas erforderliga, och medför jämväl
rätt att förvärva explosiva varor, som erfordras för tillverkningen. Tillverkad
vara må icke utlämnas för annat ändamål än anställande av försök
under kontroll, som föreskrivits av sprängämnesinspektionen.

13 §.

Tillverkning av explosiv vara må icke äga rum å plats, där tillverkningen
kan medföra särskild fara för omgivningen.

Tillverkningsställe må ej vara beläget inom tätbebyggt område. Tillverkning
av sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga
tändmedel må ej bedrivas på mindre avstånd än 5 000 meter från område
som nyss sagts, 500 meter från offentlig byggnad, station å till allmän
trafik upplåten järnväg eller annans hus, vari människor bo eller eljest
varaktigt uppehålla sig, eller 200 meter från allmän väg eller från järnväg
eller farled, som är upplåten till allmän trafik, eller från gränsen till annans
fasta egendom, såvida ej ägaren till egendomen annat medgivit.

Där tillverkningen är av mindre farlig beskaffenhet eller skall ske i
ringa omfattning eller där eljest synnerliga skäl äro därtill, må länsstyrelsen
medgiva undantag från bestämmelserna i andra stycket.

14 §.

Anläggning för tillverkning av explosiva varor skall vara så inrättad och
rörelsen bedrivas så, att faran för omgivningen och de i rörelsen sysselsatta
blir så ringa som möjligt. Härjämte skall tillses att erforderlig säkerhet
vinnes för att explosiva varor icke åtkommas av obehöriga. Närmare
bestämmelser i dessa ämnen samt erforderliga ordningsföreskrifter för tillverkningsställen
utfärdas av kommerskollegium. Innan bestämmelser av
byggnadsteknisk natur meddelas, skall kollegium samråda med byggnadsstyrelsen.
Kan härvid i någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas
till Ivungl. Maj:ts avgörande.

Tillverkare skall föra böcker om sitt innehav av explosiva varor i den utsträckning
som kommerskollegium föreskriver. Sådan bok skall förvaras
tio år från den dag sista anteckningen gjordes.

15 §.

Ej må tillverkning av explosiva varor påbörjas förrän vid avsyning, som
länsstyrelsen låtit verkställa, befunnits, att tillverknings- och förvaringslokaler
samt övriga anordningar och förhållanden överensstämma med gällande
föreskrifter och länsstyrelsens tillstånd. Konstateras någon avvikelse,
skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske.

16 §.

Från vad länsstyrelse föreskrivit i beslut om tillstånd till tillverkning av
explosiva varor äger sprängämnesinspektionen medgiva avvikelse, då fråga

6

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

är om utbyte av maskiner eller ändring av tillverkningsmetod eller sådan
ändring av byggnad, som icke utgör nybyggnad, samt utbytet eller ändringen
icke medför ökad fara. Om sådant medgivande skall inspektionen
underrätta länsstyrelsen.

17 §.

Vill tillverkare icke vidare utnyttja honom medgiven rätt att tillverka
explosiv vara, skall han göra anmäian därom till länsstyrelsen, som har
att återkalla det meddelade tillståndet.

Har vid fabrik eller annat tillverkningsställe tillverkningen av explosiva
varor icke igångsatts inom ett år efter avsyningen eller har tillverkningen
varit helt inställd under längre tid i följd än ett år eller under större delen
av de senaste två kalenderåren, skall tillståndshavaren göra anmälan
därom till länsstyrelsen. Där ej särskilda förhållanden till annat föranleda,
skall länsstyrelsen återkalla tillverkningstillståndet eller föreskriva, att
tillverkningen icke må börja eller återupptagas förrän vid förnyad avsyning
konstaterats, att tillverknings- och förvaringslokaler samt övriga anordningar
och förhållanden överensstämma med gällande föreskrifter och
länsstyrelsens beslut.

18 §.

Övergår tillverkningsställe till ny innehavare och vill denne fortsätta
rörelsen, skall han inom en månad göra ansökan därom hos länsstyrelsen.
I avvaktan på länsstyrelsens beslut må rörelsen fortsättas under godkänd
föreståndares eller vikaries ledning.

Har tillverkare avlidit eller råkat i konkurs, må utan hinder därav rörelsen
fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under längst
ett år från dödsfallet eller första borgenärssammanträdet i konkursen, under
förutsättning att anmälan göres till länsstyrelsen inom en månad från
nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare.

3 KAP.

Förpackning och märkning.

19 §.

Explosiv vara skall, då den såsom färdig handelsvara utlämnas från tillverkningsställe
eller från handelsrörelse, vara förpackad på ett ändamålsenligt
och betryggande sätt.

I samma kärl eller låda må icke packas flera slag av explosiva varor, såvida
ej kommerskollegium beträffande ifrågavarande varuslag medgivit sampackning.
Utan kollegii medgivande må ej i kärl eller låda, som innehåller
explosiv vara, inrymmas annat föremål, som icke erfordras för varans
förpackning.

Där ej kommerskollegium medgivit annat, skall ytterförpackning vara
märkt så, att varans egenskap av explosiv vara samt transportklass tydligt
framgå.

20 §.

Det ankommer på kommerskollegium att utfärda de ytterligare föreskrifter
angående förpackning och märkning av explosiva varor, som finnas
erforderliga.

Första lagutskottets utlåtande nr 45. 7

4 KAP.

Om handel.

21 §.

Handel med explosiva varor må icke bedrivas av annan än den, som erhållit
tillstånd därtill av länsstyrelsen. Tillståndet skall avse visst eller vissa slag
eller huvudslag av explosiva varor eller ock dylika varor i allmänhet och
skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas
erforderliga.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må den, som innehar tillstånd att
tillverka explosiv vara av visst slag, idka handel med sådan vara av egen eller
annans tillverkning från tillverkningsstället eller från upplagsmagasin, som
han jämlikt 45 § erhållit tillstånd att anordna för ändamålet. Behörig tillverkare
av sprängämnen, krut eller ammunition må från plats som nyss
sagts utan särskilt tillstånd idka handel jämväl med tändmedel.

22 §.

Tillstånd till handel med explosiva varor må meddelas allenast där behov
av rörelsen föreligger. Utan behovsprövning må dock behörig vapenhandlare
beviljas tillstånd att idka handel med ammunition till vapen, som han
äger sälja.

Ej må tillstånd meddelas annan än den, som är behörig att idka handel i
allmänhet och prövas lämplig att driva rörelsen. Skall bolag eller förening
utöva rörelsen, skall denna förestås av en av länsstyrelsen godkänd föreståndare
som är ansvarig för verksamhetens behöriga utövande. Vid förfall för
tillståndshavare eller föreståndare må i dennes ställe rörelsen förestås av
en av länsstyrelsen godkänd vikarie. Föreståndare och vikarie skola uppfylla
de för tillståndshavare föreskrivna villkoren.

23 §.

Den som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva varor må icke
påbörja rörelsen förrän vid avsyning, som länsstyrelsen låtit verkställa, befunnits,
att handels- och förvaringslokaler äro belägna och inrättade i överensstämmelse
med gällande föreskrifter och länsstyrelsens beslut. Konstateras
någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning
ske.

24 §.

I samband med handel må explosiv vara överlåtas allenast till den, som
äger innehava densamma. Till annan än behörig tillverkare eller behörig
handlande må icke överlåtas större myckenhet än förvärvaren enligt företett
tillståndsbevis eller utan tillstånd äger förvärva eller på en gång innehava.

Handlande skall föra inköps- och försäljningsbok samt anteckna gjord
överlåtelse å förvärvares tillståndsbevis i den utsträckning och enligt de
närmare föreskrifter, som kommerskollegium fastställer. Beträffande anteckning
å tillståndsbevis om överlåtelse av ammunition och tändmedel, som
avses i vapenförordningen, skall iakttagas vad i nämnda förordning sägs.
Inköps- och försälj ningsbok skall förvaras tio år från den dag sista anteckningen
gjordes.

Ej må sprängämnen, krut eller sprängkraftiga tändmedel utlämnas till
ombud, som icke fyllt aderton år. Då förhållandena giva anledning därtill,
skall utlämnande av explosiv vara vägras, med mindre mottagaren legitimerar
sig på tillfredsställande sätt och lämnar kvitto å den mottagna varan
samt, där han uppträder såsom ombud för annan, företer vederbörlig fullmakt.

8

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

25 §.

Vill någon, som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva varor, icke
vidare driva sådan rörelse, skall han göra anmälan till länsstyrelsen, som har
att återkalla tillståndet.

Har handlande som i första stycket sägs överlåtit rörelsen eller avlidit eller
råkat i konkurs, skall i fråga om rörelsens fortsatta bedrivande vad i 18 §
stadgas äga motsvarande tillämpning; dock vare i fall som angives i andra
stycket av nämnda paragraf godkänd vikarie likställd med godkänd föreståndare.

5 KAP.

Om innehav, förvärv och förvaring.

Allmänna bestämmelser.

26 §.

Explosiv vara må innehavas allenast av den, som erhållit tillstånd därtill
i den ordning som sägs i detta kapitel.

Vad i första stycket stadgas äger icke tillämpning på sprängämnesinspektionen
eller polismyndighet eller på den, som är berättigad att tillverka
eller på grund av tillverkningstillstånd förvärva den vara varom fråga är
eller att idka handel därmed, eller på arbetstagare i fall som avses i 28 §.

Att undantag från bestämmelsen i första stycket må medgivas av kommerskollegium
beträffande viss explosiv vara framgår av 4 § 2 mom. Där ej
annat angivits i tillståndsbeviset, innefattar tillstånd att innehava explosiv
vara rätt att förvärva varan allenast från den som äger idka handel därmed.

Den som på grund av tillstånd eller eljest behörigen innehar explosiv
vara må överlåta densamma allenast till den, som är berättigad att förvärva
varan från honom.

27 §.

Ej må tillstånd att innehava explosiv vara meddelas annan än den, som
kan antagas komma att handhava varan med nödig aktsamhet och icke
missbruka densamma.

Tillstånd att innehava sprängämnen, annat krut än jaktkrut eller sprängkraftiga
tändmedel må meddelas allenast i fall där behov av varan i sökandens
rörelse eller verksamhet föreligger.

Förråd av explosiva^ varor, som bolag eller förening erhållit tillstånd att
innehava, skall förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd föreståndare,
som är ansvarig för de explosiva varornas vård och användning. Vid
förfall för tillståndshavare eller föreståndare må i dennes ställe förrådet
förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd vikarie. Föreståndare och
vikarie skola uppfylla de för tillståndshavare föreskrivna villkoren.

28 §.

Där så erfordras för utförande av visst arbete, må arbetsgivare överlämna
explosiv vara till arbetstagare att av denne på eget ansvar innehavas för
arbetsgivarens räkning, under förutsättning att arbetstagaren fyllt aderton
år och kan antagas komma att handhava varan med nödig aktsamhet och
icke missbruka densamma.

Större myckenhet må icke på en gång utlämnas än som beräknas motsvara
arbetstagarens dagsförbrukning, såvida icke särskilda förhållanden nödvändiggöra
större tilldelning. Arbetsgivaren skall tillse, att arbetstagaren

Första lagutskottets utlåtande nr ko. 9

har möjlighet att förvara de explosiva varorna i enlighet med bestämmelserna
i detta kapitel.

Om utlämnade myckenheter explosiv vara skall arbetsgivaren föra anteckningar
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av kommerskollegium.
Sådana anteckningar skola förvaras under två år.

29 §.

Militär explosiv vara må med de undantag, som kommerskollegium efter
samråd med krigsmaterielinspektionen bestämmer, icke förvärvas eller innehavas
av annan än kronan eller den, som erhållit tillstånd att tillverka sådan
vara.

30 §.

År någon, som behörigen kommit i besittning av explosiv vara, icke längre
berättigad att innehava densamma, skall han ofördröj ligen oskadliggöra
varan eller överlåta densamma till någon, som är berättigad att förvärva
varan från honom, eller överlämna den till polismyndigheten i orten för
oskadliggörande. Då särskilda skäl äro därtill, må polismyndigheten medgiva
anstånd med åtgärd som nu sagts.

Kommer någon i besittning av explosiv vara utan att äga behörighet att
innehava densamma, skall han göra anmälan därom till polismyndigheten i
orten. Denna har att förordna hur med varan skall förfaras.

31 §.

Envar som innehar explosiv vara är skyldig förvara och handhava varan
så, att det föreligger tillfredsställande säkerhet för att den ej åtkommes av
obehörig eller vållar skada genom antändning eller explosion.

Förråd av explosiv vara skall vara beläget på betryggande avstånd från
annat förråd av sådan vara.

Olika slag av explosiva varor må med iakttagande av nödig försiktighet
förvaras i samma förvaringsrum, såvida icke kommerskollegium beträffande
särskilda varuslag meddelat förbud mot samförvaring.

32 §.

Under iakttagande av vad nedan i detta kapitel stadgas om olika slag av
förråd, nämligen förbrukningsförråd (mindre och större), kringföringsförråd,
handförråd å arbetsplats, handelsförråd samt förråd i fabriks- och upplagsmagasin,
har kommerskollegium att utfärda ordningsföreskrifter beträffande
förvaringen av explosiva varor samt närmare bestämmelser om hur
förvaringsrum för förråden skola vara belägna och beskaffade.

Innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur utfärdas, skall kommerskollegium
samråda med byggnadsstyrelsen. Kan härvid i någon fråga enighet
icke uppnås, skall frågan hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande.

33 §.

Då synnerliga skäl äro därtill, äger länsstyrelsen medgiva undantag från
denna förordnings bestämmelser om förvaringsrums belägenhet och beskaffenhet
ävensom från kommerskollegii föreskrifter härutinnan. Sådant medgivande
må förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt
fall finnas erforderliga.

34 §.

Vad i detta kapitel stadgas om sprängämnen skall äga tillämpning jämväl
beträffande presskroppar av sprängämnen och annan dylik ammunition.

10

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

Mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och
sprängkraftiga tåndmedel.

35 §.

Vill förbrukare samtidigt på samma ställe innehava högst 5 kilogram
sprängämnen och krut samt 100 sprängkapslar (mindre förbrukningsförråd
av sådana varor), har han att ansöka om tillstånd därtill hos polismyndigheten
i den ort, där varan skall förvaras. Polismyndighet äger förordna
polisman att mottaga sådan ansökan och utlämna tillståndsbevis.

Använder sökande yrkesmässigt sprängämnen och giver förbrukningens
storlek skälig anledning därtill eller föreligga eljest särskilda skäl, äger polismyndigheten
förordna, att bestämmelserna angående större förbrukningsförråd
skola äga tillämpning.

36 §.

Tillstånd att innehava mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut
och sprängkraftiga tändmedel må icke meddelas för längre tid än tre år. Då
tillstånd beviljas, skall polismyndigheten angiva den största myckenhet av
varje varuslag, som må på en gång innehavas, ävensom den myckenhet som
sammanlagt må förvärvas årligen eller under den tid tillståndet gäller. I
övrigt skola meddelas de föreskrifter och villkor, som i varje särskilt fall
finnas erforderliga.

37 §.

Mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga
tändmedel skall ligga på betryggande avstånd från byggnad, som bebos av
annan an den som är ansvarig för förrådet och hans familj, samt från andra
ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller där mycket folk
plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad väg, gata,
järnväg och farled. Tillfälligt undantag härifrån må dock medgivas, där detta
prövas erforderligt för sprängningsarbete inom tätbebyggt område.

Större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga

tändmedel.

38 §.

Större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel
må omfatta högst 60 kilogram sprängämnen och krut samt 3 kilogram
sprängkraftiga tändmedel, därav högst 1 200 sprängkapslar.

Har förbrukare behov av att samtidigt på samma ställe förvara större
myckenhet sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel än i första
stycket sägs och äro omständigheterna sådana, att det icke skäligen kan
krävas, att upplagsmagasin anordnas, äger tillståndsmyndigheten medgiva,
att ovan angivna myckenheter må överskridas under förutsättning att förrådet
fördelas på flera förvaringsrum, belägna på betryggande avstånd från
varandra och inrymmande vart och ett högst de i första stycket angivna
myckenheterna.

Beträffande belägenheten av större förbrukningsförråd skola i övrigt bestämmelserna
i 37 § äga motsvarande tillämpning.

39 §.

7 mom. Tillstånd att innehava stöi''re förbrukningsförråd av sprängämnen,
krut sPrängkraftiga tändmedel meddelas av polismyndigheten i den ort,
där föi rådet skall förvaras, såvida förrådet skall vara inrymt i förvaringspersedel,
som tillverkats under sprängämnesinspektionens kontroll.

Första lagutskottets utlåtande nr bo. 11

1 fall som i första stycket avses må tillstånd icke meddelas för längre tid
än tre år. Är fråga om stationärt förråd, må dock efter besiktning giltighetstiden
för tillståndet utsträckas till fem år.

Då tillstånd beviljas, skall polismyndigheten angiva den största myckenhet
av varje varuslag, som må på en gång innehavas. Om skäl äro därtill,
skall jämväl föreskrivas att endast viss begränsad myckenhet sammanlagt
må förvärvas årligen eller under den tid tillståndet gäller. I övrigt skall
polismyndigheten meddela de föreskrifter och villkor, som i varje särskilt
fall finnas erforderliga.

2 mom. Skall större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprangkraftiga
tändmedel förvaras i annat förvaringsrum än i 1 mom. sägs, ankommer
det på länsstyrelsen att meddela tillstånd. Härvid skola bestämmelserna
i 1 mom. tredje stycket äga motsvarande tillämpning.

Tillstånd må av länsstyrelse meddelas att gälla tills vidare under förutsättning
att förvaringsrummets beskaffenhet är likvärdig med den som föreskrives
för upplagsmagasin.

Ej må explosiva varor inläggas i förvaringsrum varom i detta moment ar
fråga förrän vid avsyning, som länsstyrelsen låtit verkställa, befunnits, att
förvaringsrummet är inrättat i överensstämmelse med länsstyrelsens tillståndsbeslut.
Konstateras någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter
förnyad avsyning ske.

Kringföringsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel.

40 §.

1 mom. Vill någon, som utför sprängningsarbeten å skilda orter, medföra
mindre eller större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och
sprängkraftiga tändmedel utan att i varje särskilt fall inhämta tillstånd enligt
bestämmelserna i 35 eller 39 §, har han att hos länsstyrelsen ansöka
om tillstånd att innehava kringföringsförråd av sådana varor.

Kringföringsförråd må icke förvaras inom tätbebyggt område.

Tillstånd att innehava förråd varom här är fråga skall förbindas med de
villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

2 mom. Vill någon, som har att utföra sprängningsarbete i farled eller
liknande arbete, ombord å fartyg medföra för ändamålet erforderliga explosiva
varor, skall vad i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

Handförråd å arbetsplats av sprängämnen, krut och
sprängkraftiga tändmedel.

41 §.

Under arbetsuppehåll på arbetsplats må handförråd om högst 5 kilogram
sprängämnen och krut samt 100 sprängkapslar tillfälligt förvaras annorstädes
än i det förvaringsrum, varifrån det uttagits, om det på grund av arbetsplatsens
avlägsna belägenhet skulle vara förenat med avsevärda olägenheter
att återställa handförrådet. Härvid skall dock iakttagas att förvaringsplatsen
ligger på betryggande avstånd från byggnader, ställen och kommunikationsleder,
som i 37 § avses.

Då synnerliga skäl äro därtill, äger polismyndigheten i orten medgiva,
att även större handförråd än i första stycket avses må förvaras på sätt
där angives. Sådant medgivande skall förbindas med de villkor och föreskrifter,
som i varje särskilt fält finnas erforderliga.

12

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

Förbrukningsförråd av ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel och

pgrotekniska varor.

42 §.

Vill förbrukare innehava ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel eller
pyrotekniska varor, bär han att inhämta tillstånd därtill av polismyndigheten
i orten. Då sådant tillstånd beviljas, skall polismyndigheten meddela
de villkor och föreskrifter beträffande varumängd, förvaringsrum och
andra förhållanden, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

Handelsförråd.

43 §.

Handelsförråd må innehålla högst 60 kilogram sprängämnen och krut,
10 kilogram sprängkraftiga tändmedel samt 100 kilogram pyrotekniska varor
ävensom ammunition och icke sprängkraftiga tändmedel till de myckenheter,
som länsstyrelsen i varje särskilt fall föreskriver.

Handelsförråd må anordnas inom tätbebyggt område allenast under förutsättning
att det erfordras för att tillgodose handelns behov och att förvaringen
kan ordnas på ett ur säkerhetssynpunkt nöjaktigt sätt.

Handelsförråd av sprängämnen, krut eller sprängkraftiga tändmedel skall
vara beläget på betryggande avstånd från kyrka, biograf eller annan större
samlingslokal samt i övrigt förlagt och anordnat så, att mera omfattande
skadeverkningar av en explosion förebyggas.

Fabriks- och upplagsmagasin.

44 §.

Beträffande magasin beläget i anslutning till tillverkningsställe som i
2 kapitlet avses (fabriksmagasin) skola bestämmelserna i 2kapitlet i tilllampliga
delar gälla. Där ej synnerliga skäl föranleda till annat, må länsstyrelsen
icke medgiva, att större myckenhet explosiva varor än 50 000 kilogram
inrymmes i sådant magasin. I fråga om ammunition skall härvid inräknas
endast vikten av explosiva och pyrotekniska ämnen.

45 §.

Vill tillverkare som avses i 2 kapitlet förvara explosiva varor annorstädes
an i anslutning till tillverkningsstället eller vill handlande eller förbrukare
samtidigt på samma ställe innehava större myckenhet explosiva varor än
som må förvaras i handelsförråd eller förbrukningsförråd, skall han hos
lansstyrelsen i det län, där varorna skola förvaras, ansöka om tillstånd att
anordna upplagsmagasin.

Upplagsmagasin må icke vara beläget å plats, där det kan medföra särskild
tara tor omgivningen.

Magasin varom här är fråga må icke ligga inom tätbebyggt område. Skall
sådant magasin inrymma sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition
eller sprängkraftiga tandmedel, skall det ligga på betryggande avstånd från
nostader och andra ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller där
mycket folk plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad
vag, gata, järnväg och farled.

46 §.

Då tillstånd att anordna upplagsmagasin beviljas, skall länsstyrelsen
meddela de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.
Endast om synnerliga skäl äro därtill, äger länsstyrelsen medgiva, att

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

13

större myckenhet explosiva varor än 25 000 kilogram inrymmes i samma
magasin. I fråga om ammunition skall härvid inräknas endast vikten av
explosiva och pyrotekniska ämnen.

Beträffande upplagsmagasin skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i
10 § andra stycket, 14 § andra stycket samt 15—17 §§ stadgas.

6 KAP.

Om transport.

47 §.

Med transport av explosiv vara avses varje förflyttning av sådan vara
mellan tillverknings-, försäljnings-, förvarings- och förbrukningsställen med
undantag av förflyttning inom fabriksområde för tillverkning av sådan vara
eller inom gruva, stenbrott eller annat dylikt förbrukningsställe eller mellan
förvarings- och förbrukningsställen, som äro belägna på samma fastighet
eller eljest i anslutning till varandra. Förflyttning på allmän väg räknas
dock städse som transport.

48 §.

Explosiv vara skall vid transport vara förpackad och märkt på sätt kommerskollegium
föreskrivit. Den skall behandlas med nödig försiktighet.

Icke färdig handelsvara må ej transporteras utan tillstånd av länsstyrelsen
i det län, varifrån transporten utgår. Sådant tillstånd skall förbindas
med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas påkallade.

49 §.

Till transportklass A hänförlig vara må icke transporteras utanför ställe,
där varan tillverkats, eller utanför förbrukningsställe, där varan färdigställts
för användning, såvida icke länsstyrelsen i det län, varifrån transporten
utgår, lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall förbindas med
de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

Explosiv vara tillhörande transportklass B, C eller D må transporteras
endast under iakttagande av de särskilda föreskrifter, som finnas meddelade
för transport av vara av ifrågavarande transportklass.

Explosiv vara, som upptagits i transportklass E, må transporteras utan
iakttagande av andra föreskrifter än som i 48 § angivas.

50 §.

1 mom. Explosiv vara, som tillhör transportklass B, C eller D, skall transporteras
under tillsyn av behörig person, som har att svara för att gällande
transportbestämmelser iakttagas och att varan å bestämmelseorten eller å
etappställe överlämnas till adressaten eller annan behörig mottagare. Varan
skall åtföljas av följesedel, till vilken formulär fastställes av kommerskollegium.

2 mom. Behöriga att för transport mottaga vara som i 1 mom. sägs och
att öva tillsyn över transport av sådan vara äro

a) den som erhållit särskilt tillstånd därtill,

b) den som är behörig att innehava varan samt godkänd föreståndare
och godkänd vikarie för honom,

c) vid järnvägstransport stationsföreståndare, tågklarerare och tågbefälhavare
samt av dem beordrad järnvägspersonal,

d) vid transport med motorfordon i linjetrafik för godsbefordran föraren,
samt

14

Första lagutskottets utlåtande nr ko.

e) vid transport med fartyg redare, befälhavare och av dem beordrad befälspersonal
samt av hamnmyndighet förordnad person.

Tillstånd som under a) sägs må meddelas den, som kan antagas äga nödig
insikt i fråga om explosiva varors handhavande och som i övrigt prövas
lämplig. Bolag eller förening må beviljas dylikt tillstånd, under förutsättning
att person, som fyller nyss angivna villkor, samtidigt godkännes såsom
föreståndare för verksamheten. Tillstånd och godkännande som nu sagts
meddelas av länsstyrelsen. Är fråga om enstaka transport, må tillstånd
för enskild person beviljas jämväl av polismyndigheten i orten.

3 mom. Möter vid transport av explosiv vara, som i denna paragraf avses,
hinder för att varan överlämnas till adressat eller annan som är behörig
mottaga densamma och kan varan icke återställas till avsändaren eller
för varuägarens räkning inläggas i förvaringsrum, som i 5 kapitlet sägs,
eller ställas under betryggande bevakning, skall anmälan göras till polismyndigheten
i orten, som förordnar hur med varan skall förfaras.

51 §.

Det ankommer på kommerskollegium att utfärda föreskrifter om de myckenheter
explosiva varor av transportklasserna B, C och D, som må försändas
med olika slag av transportmedel. Kollegium har därjämte att föreskriva
vad som skall iakttagas vid och i anslutning till transport av nyssnämnda
varor. Innan föreskrifter utfärdas rörande transport till lands, skall
kollegium samråda med järnvägsstyrelsen och, i ärenden som beröra den
yrkesmässiga automobiltrafiken för godsbefordran, jämväl statens biltrafiknämnd.
Kan i någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas
till Kungl. Maj :ts avgörande.

52 §.

Då synnerliga skäl äro därtill, äger länsstyrelsen i det län, varifrån transport
utgår, att för särskilt fall medgiva undantag från bestämmelserna i
48 § första stycket första punkten och 50 § 1 mom. samt från de transportföreskrifter,
som meddelats av kommerskollegium. Sådant medgivande må
förbindas med de villkor och föreskrifter, som finnas erforderliga.

Bestämmelserna ovan i detta kapitel och med stöd därav meddelade föreskrifter
äga icke tillämpning, då behörig innehavare av handvapenammunition
själv medför högst 50 kilogram dylik vara.

53 §.

Utöver bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav meddelade
föreskrifter skall beträffande järnvägstransport av explosiva varor gälla
vad därom stadgas i gällande järnvägstrafikstadga och vederbörande taxa.

I trafik till och från länder, som äro anslutna till internationella fördraget
om godsbefordring å järnväg, skola fördragets föreskrifter lända till
efterrättelse.

I fråga om befordran av explosiva varor med allmänna posten och med
luftfartyg skall gälla vad därom är särskilt stadgat.

7 KAP.

Om import.

54 §.

1 mom. Explosiv vara, som icke godkänts av kommerskollegium enligt
4 § 1 mom., må införas till riket allenast efter särskilt tillstånd av kollegium.
Sådant tillstånd, som jämväl medför rätt att innehava varan, må icke

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

15

beviljas för annat ändamål än anställande av försök och må blott avse
ringa myckenhet. Då tillstånd lämnas, skall kollegium meddela de säkerhetsföreskrifter,
som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

2 mom. Tillverkare och handlande äro oförhindrade enligt denna förordning
att till riket införa sådana explosiva varor, som de erhållit tillstånd att
tillverka eller med vilka de äga rätt att idka handel. I övrigt må godkänd
explosiv vara icke införas utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen i det län,
där varan skall förvaras. Sådant tillstånd, som jämväl medför rätt att innehava
varan, må icke meddelas annan än den, som uppfyller de i 27 § föreskrivna
villkoren. Införseltillstånd skall förbindas med de villkor och föreskrifter,
som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

8 KAP.

Vissa särskilda bestämmelser.

55 §.

Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om
explosiva varor utövas av länsstyrelserna med biträde av underlydande polismyndigheter.

Sprängämnesinspektionen skall lämna dessa myndigheter erforderligt tekniskt
biträde vid tillämpningen av bestämmelserna. Därjämte åligger det
inspektionen att medverka i tillsynen över bestämmelsernas efterlevnad,
särskilt i vad avser tillverkning av explosiva varor, samt att öva kontroll
över tillverkningen av dels flyttbara förvaringspersedlar för sprängämnen,
krut och sprängkraftiga tändmedel och dels dörrar till magasin och liknande
förvaringsrum för sådana varor.

När helst det av tillsynsmyndighet som avses i första eller andra stycket
påfordras äger myndigheten vinna tillträde till lokal, där explosiv vara tillverkas,
förvaras eller hålles till salu, samt till ställe, där sådan vara förbrukas.
Tillsynsmyndighet är vidare berättigad att erhålla de upplysningar och
de prov å varor och materialier, vilka myndigheten anser sig behöva för sin
tillsyn, samt att taga del av böcker och anteckningar, som föras på grund
av föreskrift i denna förordning.

Sprängämnesinspektionen äger ock när helst inspektionen det påfordrar
vinna tillträde till lokal, där i andra stycket nämnda förvaringspersedlar
och dörrar tillverkas.

56 §.

Inträffar explosion i tillverknings- eller förvaringsrum eller vid transport
av explosiv vara eller förorsakas genom explosion i samband med användning
av explosiv vara mera betydande person- eller egendomsskada, skall
anmälan därom ofördröjligen göras till polismyndigheten i orten. Intill dess
polis kommit tillstädes, skall såvitt möjligt allt lämnas orubbat på explosionsplatsen.

Polismyndigheten skall verkställa den utredning och vidtaga de åtgärder,
som betingas av omständigheterna. Om det icke finnes uppenbart betydelselöst
att så sker, skall polismyndigheten vidarebefordra anmälan till s''prängämnesinspektionen.
I samband därmed skall upplysning lämnas om vidtagna
åtgärder och i förekommande fall protokoll över verkställd utredning
översändas.

Har explosiv vara, som kan vålla skada om den kommer i barns eller annan
obehörigs hand, stulits eller har sådan vara på annat sätt förkommit

16

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

utan att kunna återfinnas vid omedelbart verkställda efterforskningar, skall
ock anmälan ofördröj ligen göras till polismyndigheten i orten.

57 §.

Hos länsstyrelse skall i lämplig form föras register över samtliga av länsstyrelsen
enligt denna förordning meddelade tillstånd och godkännanden.

Hos polismyndighet skall på samma sätt föras register över dels i första
stycket avsedda, av länsstyrelsen meddelade beslut, som angå polismyndighetens
förvaltningsområde, och dels av polismyndigheten enligt denna förordning
meddelade tillstånd och godkännanden.

1 register skall anteckning göras om sådana förhållanden som äro av betydelse
för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om explosiva
varor.

58 §.

1 mom. I samtliga ärenden enligt denna förordning, för vilkas avgörande
tekniska synpunkter ha betydelse, skall den beslutande myndigheten, där ej
särskilda skäl föranleda till annat, inhämta yttrande från sprängämnesinspektionen.
Polismyndighet är dock skyldig att höra inspektionen endast
om förhållandena i det enskilda fallet giva särskild anledning därtill.

I ärenden, där kännedom kräves om någons personliga egenskaper eller
lämplighet, skall yttrande inhämtas från polismyndigheten i den ort, där
vederbörande har sitt hemvist, såvida icke av särskilda skäl sådant yttrande
icke finnes erforderligt.

Då vid ärendes avgörande hänsyn bör tagas till ordnings- och säkerhetssynpunkter,
skall polismyndigheten i orten höras, såvida icke av särskild
anledning sådant yttrande ej är påkallat. Då brandskyddssynpunkter föranleda
därtill, skall brandchefen i orten beredas tillfälle att yttra sig.

1 övrigt skall i ärenden varom här är fråga yttrande inhämtas från berörda
myndigheter i den utsträckning så prövas erforderligt.

2 mom. Där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, skall avsyning av
fabrik förrättas av sprängämnesinspektionen i samråd med polismyndigheten
och brandchefen i orten.

Avsyning av annan anläggning än i första stycket sägs skall verkställas
av polismyndigheten i orten i samråd med brandchefen därstädes, såvida
icke länsstyrelsen på grund av särskilda skäl förordnar, att avsyningen
skall verkställas i annan ordning.

Vid avsyning skall sökanden eller ombud för denne beredas tillfälle att
närvara.

3 mom. Kostnaderna för avsyning eller för sådan besiktning, som myndighet
har att förrätta eller finner erforderlig för meddelande av beslut eller
avgivande av yttrande, skola bestridas av sökanden enligt de närmare bestämmelser,
som kommerskollegium meddelar.

59 §.

Utöver vad förut sagts skall kommerskollegium meddela de föreskrifter
och anvisningar beträffande tillämpningen av denna förordning, som finnas
påkallade.

Det åligger vidare kollegium att i erforderlig utsträckning fastställa formulär
till ansökningsblanketter, tillståndsbevis m. in.

6° §.

Polismyndighets beslut må överklagas hos länsstyrelsen sist å trettionde
dagen efter det klaganden erhöll del av beslutet.

Över länsstyrelses beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom be -

17

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

svär, som skola hava inkommit till handelsdepartementet inom tid som i
törsta stycket sägs.

Beträffande klagan över sprängämnesinspektionens eller kommerskollegu
beslut gäller vad därom är stadgat i vederbörande instruktioner.

Beslut som nu nämnts lända till efterrättelse utan hinder av besvär, intill
dess annorlunda förordnas.

9 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

61 §.

1 mom. Tillverkar någon eller idkar handel med explosiv vara eller innebar
eller förvärvar någon eljest sådan vara utan att vara berättigad därtill,
eller

innehar eller förvärvar någon större myckenhet explosiv vara än vad i
varje särskilt fall är medgivet, eller

överlåtes explosiv vara i strid mot bestämmelse i 24 § första stycket,
straffes med dagsböter eller fängelse.

Vara, som obehörigen tillverkats, innehaves eller förvärvats, skall förklaras
förverkad till kronan. Har förseelsen skett av förbiseende eller äro
eljest särskilda skäl därtill, äger rätten pröva, huruvida varan skall vara
förverkad. Finnes varan ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.

2 mom. Inför någon till riket explosiv vara, där enligt 54 § tillstånd härtill
erfordras, utan att hava erhållit sådant tillstånd, straffes med dagsböter
eller fängelse, och skall den olovligen införda varan förklaras förverkad till
kronan. Finnes varan ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.

Lika med olovlig införsel anses försök därtill.

3 mom. Bryter tillverkare eller föreståndare för tillverkning eller vikarie
för honom mot bestämmelse, som meddelats med stöd av 8 §, eller

transporterar någon explosiv vara, hänförlig till transportklass A, utanför
tillverknings- eller förbrukningsställe utan vederbörligt tillstånd eller utan
att iakttaga de för transporten meddelade villkoren eller föreskrifterna,
straffes med dagsböter.

Beträffande varor, som obehörigen tillverkats eller transporterats, skall
vad i 1 mom. sista stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

4 mom. Underlåter innehavare av tillståndsbevis att, efter vad i 6 § andra
stycket sägs, avlämna beviset, eller

åsidosättes vad i 9 § tredje stycket sista punkten stadgas eller bestämmelse
i It eller 17 § eller vad i 9 § andra stycket sista punkten eller 12 eller
14 § eller med stöd därav eller av 10 § tredje stycket föreskrivits, eller
uraktlåter tillverkare, handlande, föreståndare för tillverkning eller handelsrörelse
eller vikarie för handlande eller föreståndare att iakttaga i 3 kap.
eller med stöd därav meddelad föreskrift angående explosiv varas förpackning
eller märkning, eller

åsidosättes föreskrift, som meddelats med stöd av 21 § första stycket,
eller vad i 22 § andra stycket eller 24 § eller 25 § första stycket stadgas
eller föreskrift, som meddelats med stöd av 24 § andra stycket, eller

förvarar någon å förvaringsställe större myckenhet explosiv vara än vad
i varje särskilt fall är medgivet, eller förvarar någon explosiv vara å förvaringsställe,
som icke är medgivet, eller

åsidosättes vad i 26 § tredje eller fjärde stycket, 27 § tredje stycket, 28 §
första eller andra stycket eller 31 § första stycket stadgas eller i 28 § tredje
2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samI. 1 and. Nr 45.

18

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

stycket, 30, 40, 41 eller 46 § eller med stöd därav meddelad föreskrift eller
vad med stöd av 31 § tredje stycket eller 32, 33, 36, 39 eller 42 § föreskrivits,
eller

bryter någon mot bestämmelse i 50 § 1 eller 3 mom. eller mot vad i 48 §
eller med stöd därav eller av 51 § eller 52 § första stycket föreskrivits eller
mot föreskrift, som avses i 53 § andra stycket, eller

söker någon genom oriktig uppgift om varans beskaffenhet eller i annat
avseende eller genom att underlåta anmälan om varans beskaffenhet att få
explosiv vara transporterad i strid mot bestämmelserna i 6 kap. eller föreskrift,
som meddelats med stöd därav, eller

åsidosätter någon föreskrift, som med stöd av 54 § meddelats i samband
med beviljande av införseltillstånd, eller

underlåter någon att göra anmälan som i 56 § sägs,
straffes med dagsböter.

5 mom. Beträdes någon i annat fall än ovan i denna paragraf sägs med
vårdslöshet vid handhavande av explosiv vara,

straffes med dagsböter.

6 mom. Yppar någon, som har eller haft att utöva tillsyn eller kontroll
jämlikt 55 §, obehörigen affärs- eller driftförhållande, varom han under
tillsynsverksamheten erhållit kännedom, eller begagnar han sig obehörigen
av sådan kännedom,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Förseelse som nu sagts må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse
av målsäganden.

7 mom. Är explosiv vara förverkad, vare ock emballage eller kärl, vari den
förvaras, förverkat till kronan.

02 g.

Böter tillfalla kronan.

63 §.

Explosiv vara, som tagits i beslag, skall sättas under försegling av den,
som verkställt beslaget, samt förvaras på sätt i 31 § föreskrives till dess
genom lagakraftvunnen dom avgjorts, om varan skall anses förverkad. Om
beslaget och de för varans förvaring vidtagna åtgärderna skall den, som
verkställt beslaget, ofördröj ligen göra anmälan till sprängämnesinspektionen
eller polismyndigheten, som har att meddela erforderliga närmare föreskrifter
om varans förvaring.

Explosiv vara, som genom lagakraftvunnen dom förklarats förverkad,
skall försäljas på sätt länsstyrelsen bestämmer; länsstyrelsen må dock förordna
att varan i stället skall oskadliggöras efter sprängämnesinspektionens
eller polismyndighetens anvisning.

64 §.

Dömes någon-för förseelse som i 61 § sägs eller har eljest högre rätt avgjort
mål, vari sådan dom meddelats, och innehar den dömde tillstånd eller
godkännande, som i denna förordning avses, skall åklagaren ofördröjligen
om domen underrätta myndighet som meddelat tillståndet eller godkännandet.
Enahanda underrättelseplikt åligger åklagaren, där någon övertygats
om gärning som avses i nämnda paragraf men förklarats jämlikt 5 kap. 5 §
strafflagen ej kunna fällas till ansvar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 18 maj 1928 (nr
139) angående explosiva varor samt de särskilda stadganden, som innefatta
ändring i eller tillägg till sistnämnda förordning.

19

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

Bär i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som
ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i
stället tillämpas.

Tillstånd, som med stöd av äldre förordning meddelats någon att tillverka
eller driva handel med explosiv vara eller att innehava sådan vara i
upplagsmagasin, skall för tid tillståndet avser fortfarande äga giltighet under
förutsättning att tillståndshavaren före den 1 januari 1950 till länsstyrelsen
insänder gällande tillståndsbevis eller bestyrkt avskrift därav med
anmälan att han önskar fortsätta rörelsen. Dock vare tillståndshavare pliktig
att efter denna förordnings ikraftträdande i utövningen av sin rättighet
iakttaga bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav meddelade
tillämpningsföreskrifter samt de särskilda villkor, som länsstyrelsen med
stöd av de nya bestämmelserna kan finna skäligt föreskriva. Där synnerliga
skäl äro därtill, må länsstyrelse efter ansökan medgiva, att tidigare
gällande tillstånd under viss tid, högst fem år efter förordningens ikraftträdande,
må utövas utan iakttagande av viss föreskrift i förordningen.

Explosiv vara, som före denna förordnings ikraftträdande blivit föi packad
och märkt enligt då gällande föreskrifter, må innehavas, försäljas och
transporteras jämväl efter förordningens ikraftträdande utan hinder av att
förpackningen eller märkningen icke överensstämmer med de nya bestämmelserna.
Sådan vara må dock icke försändas utan att transportklass finnes
angiven å ytterförpackningen.

Beslut enligt denna förordning må meddelas jämväl före den 1 januari
1950, dock med verkan tidigast från och med nämnda dag.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Förordningen den 18 maj 1928 angående explosiva varor skall enligt
förslaget ersättas av en ny förordning. I denna har hänsyn tagits till utvecklingen
på området. Vissa luckor i nu gällande bestämmelser ha utfyllts.
Den nuvarande indelningen av de explosiva varorna i två klasser har
ersatts dels av en indelning i fem huvudslag och dels av en indelning
i fem transportklasser. Kommerskollegium skall upprätta och utfärda en
systematisk förteckning över sådana explosiva varor, som få tillverkas och
användas här i riket. Förteckningen skall lämna uppgift om vissa bestämmelser
beträffande olika slag av explosiva varor. Tillstånd kräves i stort
sett för all tillverkning av explosiva varor. Likaså kräves i princip tillstånd,
i allmänhet av polismyndigheten i orten, för varje innehav av sådana varor.
Undantag kommer dock att göras för bl. a. vissa pyrotekniska varor.
Bestämmelserna om förvaring ha skärpts. I fråga om transportföreskrifteina
ha såväl uppmjukningar som skärpningar genomförts. Förenklingar ha vidtagits,
framför allt i fråga om det formella förfarandet i olika ärenden. Fn
viss decentralisering bär genomförts. Ett stort antal dctaljbestämmelser samt
föreskrifter av rent teknisk natur ha utmönstrats ur förordningen. I stället
får kommerskollegium befogenhet att utfärda kompletterande bestämmelser
och tillämpningsföreskrifter. Kollegium äger enligt förslaget medgiva, att föi -

20

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

ordningens bestämmelser helt eller delvis icke skola vara tillämpliga på visst
eller vissa varuslag. Länsstyrelserna få rätt att i individuella fall medgiva
undantag från vissa föreskrifter. Den nya förordningen föreslås skola träda
i kraft den 1 januari 1950.

Inledning.

Gällande förordning angående explosiva varor utfärdades den 18 maj
1928 (nr 139). Den har sedermera ändrats vid ett stort antal tillfällen. Därjämte
ha vissa avvikelser från förordningen gjorts i kungörelse den 20
april 1945 (nr 126) om tillfällig inskränkning i rätten att sjöledes transportera
explosiva varor samt i en tidsbegränsad kungörelse den 29 november
1940 (nr 965) med vissa bestämmelser rörande explosiva varor. Sistnämnda
kungörelse har flera gånger förlängts, senast genom kungörelse
den 19 november 1948 (nr 719) för tiden intill utgången av år 1949. Nämnas
må dessutom, att Kungl. Maj :t i ett flertal fall meddelat dispens från
tillämpning av särskilda bestämmelser i förordningen.

Inom statens organisationsnämnd (av år 1930) utarbetades i början av
1930-talet ett förslag, att länsstyrelserna skulle i viss utsträckning frigöras
från sin befattning med ärenden angående explosiva varor. Förslaget avsåg,
att ärenden rörande tillstånd att tillverka explosiva varor och att anlägga
upplagsmagasin för sådana varor samt vissa därmed sammanhängande ärenden
skulle överflyttas till kommerskollegium. Förslaget har emellertid icke
blivit genomfört.

Under beredskapstiden i samband med andra världskriget uppmärksammades
vissa brister i föreskrifterna beträffande explosiva varor. I anledning
härav tillkallades i juli 1941 sakkunniga för att utreda frågan om åtgärder
beträffande förvaring och innehav av explosiva varor. Med skrivelse
den 22 december samma år överlämnade de sakkunniga en av vissa
ritningar åtföljd promemoria med förslag till skärpta tekniska föreskrifter
för förvaring och innehav av explosiva varor. Sedan yttranden i ärendet
inkommit från åtskilliga myndigheter, överlämnade de sakkunniga den 16
april 1942 förslag till vissa ändringar i promemorian. Den 8 maj 1942 förordnade
Kungl. Maj :t, att promemorian i den av de sakkunniga reviderade
avfattningen skulle för kännedom överlämnas till överståthållarämbetet och
länsstyrelserna, med skyldighet för länsstyrelserna att i erforderlig omfattning
underrätta vederbörande stadsmyndigheter därom.

Genom beslut den 25 september 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande
chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för
att utreda frågan om revision av förordningen angående explosiva varor.

Den 8 oktober 1942 tillkallades sex sakkunniga, vilka antogo benämningen
1942 års sakkunniga för revision av förordningen angående explosiva varor.
De sakkunniga avgåvo den 17 november 1947 betänkande med förslag till ny
förordning angående explosiva varor m. m. (SOU 1948: 8). Då i det föl -

Första lagutskottets utlåtande nr 45. 21

jande användes uttrycket de sakkunniga, åsyftas nu ifrågavarande sakkunniga.

över de sakkunnigas betänkande ha utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.

Härefter har inom handelsdepartementet upprättats det vid propositionen
fogade förslaget till ny förordning om explosiva varor.

Förslaget behandlar vissa ämnen, beträffande vilka för närvarande bestämmelser
finnas i vapenkungörelsen den 22 juni 1934. Denna kungörelse
avses i övrigt skola ersättas genom en ny vapenförordning. Förslag till sådan
förordning har förelagts innevarande riksdag genom proposition nr 95,
över vilken utskottet avgivit utlåtande nr 44. Till frågan om den närmare
gränsdragningen mellan de båda tillämnade författningarna återkommer utskottet
i det följande. Vidare torde få hänvisas till framställningen i ovannämnda
proposition och utlåtande.

Rörande en av förslaget betingad ändring i stämpelförordningen har för
innevarande riksdag framlagts förslag i propositionen nr 205.

Gällande förordning.

Med hänsyn till den olika farligheten indelas de explosiva varorna i 1928
års förordning i två klasser, första och andra klassen. Klassindelningen är
emellertid delvis genombruten genom särbestämmelser för vissa varuslag.
Den ligger dock till grund för en stor del av förordningens bestämmelser.
Explosiva varor av första klassen få i allmänhet icke tillverkas utan tillstånd
av länsstyrelsen, och tillverkningen får i huvudsak blott ske fabriksmässigt.
Yrkesmässig tillverkning av explosiva varor av andra klassen kräver likaledes
tillstånd av länsstyrelsen, medan icke yrkesmässig tillverkning av dylika
varor får äga rum utan särskilt tillstånd. Handel med explosiva varor får
blott bedrivas av den, som erhållit tillstånd därtill av länsstyrelsen, samt därjämte
i viss utsträckning av tillverkare. I fråga om allmänhetens innehav av
explosiva varor gäller, att vissa myckenheter krut, handvapenammunition
och pyrotekniska varor få innehavas utan särskilt tillstånd. Därutöver få
krut, dynamit eller annan för sprängningsarbete avsedd explosiv vara samt
tändhattar för sprängämnen i viss begränsad utsträckning innehavas av den,
som har behov av dylika varor och kan uppvisa visst intyg rörande sin person,
s. k. säkerhetsintyg. Vidare får arbetstagare utan tillstånd inneha explosiva
varor, som arbetsgivare överlämnat till honom för utförande av visst
arbete. I övrigt kräves särskilt tillstånd för innehav av explosiva varor. Dylikt
tillstånd meddelas av länsstyrelsen eller, då fråga är om s. k. tillfälligt magasin
i stad, av poliskammare, magistrat eller kommunalborgmästare. Vissa
bestämmelser finnas om hur explosiva varor skola förvaras, men bestämmelserna
i ämnet äro ofullständiga. 1928 års förordning innehåller vidare bland
annat stadganden om förpackning, märkning, transport och import av ex -

22

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

plosiva varor. Enligt bemyndigande i förordningen ha förpackningsföreskrifter
i viss utsträckning utfärdats av kommerskollegium. Transportbestämmelserna
i förordningen avse huvudsakligen explosiva varor av första
klassen. Sådana explosiva varor, som avses i gällande vapenkungörelse, äro
underkastade såväl bestämmelserna i 1928 års förordning som föreskrifterna
i sistnämnda kungörelse. En särskild myndighet, sprängämnesinspektionen,
skall lämna erforderligt tekniskt biträde vid tillämpningen av förordningen
angående explosiva varor.

De sakkunnigas förslag.

I fråga om grunderna för lagstiftningen om explosiva varor framhålla de
sakkunniga, att regleringen på området tidigare huvudsakligen tagit sikte
på farorna vid en rent legal hantering av dylika varor. Sedan genom teknikens
framsteg varornas hanteringssäkerhet vid tillverkning, transport och
användning blivit allt större, hade emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning
faran för obehörig åtkomst och missbruk av varorna trätt i förgrunden
jämsides med och före riskerna vid den legala hanteringen. Erfarenheten
hade nämligen givit vid handen, att explosiva varor spelade en betydande
roll som kampmedel vid politiska oroligheter. Frågan om betryggande
förvaring av explosiva varor vore därför i betydande grad en fråga om skydd
för samhälls- och rättsordningen.

Med denna utgångspunkt föreslå de sakkunniga, att gällande förordning
angående explosiva varor ersättes av en ny, mera omfattande förordning i
ämnet. I anknytning till vissa bestämmelser i den nya förordningen föreslås
vidare, att sprängämnesinspektionens chefsmyndighet d. v. s. för närvarande
kommerskollegium skall utgiva en förteckning över sådana explosiva
varor, som få tillverkas här i riket och hit införas. Utkast till dylik förteckning
har intagits i betänkandet. De sakkunniga förorda vidare, att det
överlämnas till sprängämnesinspektionens chefsmyndighet att utfärda vissa
icke tidsbeständiga tillämpningsföreskrifter av teknisk natur. Sålunda skall
chefsmyndigheten enligt de sakkunnigas förslag meddela specialföreskrifter
rörande förpackning och märkning av särskilda varuslag, förbud mot samförvaring
och samlastning av vissa varor samt närmare föreskrifter beträffande
förvaringsrums belägenhet och beskaffenhet m. in. Ett utkast till tillläinpningsföreskrifter
finnes intaget i betänkandet. Slutligen föreslå de sakkunniga,
att en Kungi. kungörelse med särskilda bestämmelser rörande statlig
myndighets befattning med explosiva varor för krigsmaktens behov utfärdas.
De sakkunniga äro för närvarande sysselsatta med att utarbeta förslag
till dylik kungörelse.

Vad angår innehållet i den föreslagna nya förordningen må här nämnas,
att den nuvarande indelningen av de explosiva varorna i två klasser övergivits.
I stället indelas varorna efter användning och gängse benämningar
i fem huvudslag: sprängämnen, krut, ammunition, tändmedel och pyrotek -

Första lagutskottets utlåtande nr 45. 23

mska varor. Sådana explosiva varor, som äro avsedda uteslutande eller huvudsakligen
för militärt ändamål, särskiljas under beteckningen militära
explosiva varor och skulle i princip icke få innehavas av annan än kronan.
Med hänsyn till behovet av varierande transportföreskrifter för olika
till samma huvudslag hörande varor hänföras vidare de explosiva varorna
till fem transportklasser, betecknade A, B, C, D och E. Rätten att tillverka
explosiva varor utan tillstånd har i den föreslagna förordningen avsevärt
inskränkts. Bestämmelserna om förvaring ha skärpts i anslutning till de
riktlinjer, som uppdragits av 1941 års sakkunniga. Härvid ha bestämmelser
meddelats bl. a. om erforderlig inbrottssäkerhet och brandsäkerhet för
olika slag av förvaringsrum. Vidare har transport av explosiva varor i flera
fall än förut blivit föremål för närmare reglering. Bl. a. ha de sakkunniga
föreslagit en särskild tillsyn över transporter av varor, tillhörande transportklasserna
B, C och D. Den nuvarande rätten att innehava explosiva
varor med stöd av säkerhetsintyg har ingen motsvarighet i de sakkunnigas
förslag. I princip fordras tillstånd för varje innehav av sprängämnen, krut
och sprängkraftiga tändmedel. Beträffande pyrotekniska in. fl. varor skulle
sprängämnesinspektionens chefsmyndighet avgöra i vilken utsträckning varorna
skulle få innehavas fritt. Beslutanderätten i flertalet ärenden rörande
förvärv och innehav av explosiva varor har överflyttats till de lokala polismyndigheterna.
De sakkunnigas förslag går vidare ut på att vapenkungörelsens
bestämmelser om förvärv av ammunition skola förenklas och överflyttas
till förordningen om explosiva varor. Innehavares allmänna åligganden
i fråga om explosiva varors vård och behöriga handhavande ha reglerats
mera utförligt än tidigare. Vidare ha ansvarsbestämmelserna skärpts i förhållande
till nu gällande förordning.

Departementschefen.

Om huvuddragen av den tillämnade reformen anför föredragande departementschefen,
statsrådet Ericsson, följande:

»På grund av de stora risker, som äro förknippade med handhavandet av
explosiva varor, är en särskild reglering pa detla område ofiankomlig. Härtill
kommer, att kontroll över flertalet explosiva varor erfordras ur allmänna
säkerhets- och ordningssynpunkter. En fri tillgång till dessa varor skulle
bl. a. öka möjligheterna till brottsliga handlingar av olika slag.

Gällande förordning angående explosiva varor har ändrats vid ett stort
antal tillfallen. Vidare har Kungl. Maj:t i ett flertal fall meddelat dispens
från tillämpning av särskilda bestämmelser i förordningen. Tillkomsten av
nya slag av explosiva varor i förening med eu mångsidigare användning av
sådana varor bär medfört, att förordningens bestämmelser icke längre motsvara
de krav, som med hänsyn till allmän säkerhet å ena sidan och bekväma
omsättningsmöjligheter å andra sidan böra uppställas. Vidare saknas
föreskrifter i flera viktiga avseenden. Den nuvarande indelningen av de ex -

24

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

plosiva varorna i två klasser erbjuder icke tillräckligt stora möjligheter till
en differentiering av bestämmelserna på området. Det synes därjämte vara
en brist, att icke-yrkesmässig tillverkning av ett stort antal explosiva varor
lår ske fritt och okontrollerat. Vidare behöva bestämmelserna om innehav
och förvaring av explosiva varor skärpas i flera avseenden. Transportbestämmelserna
synas böra göras mera fullständiga. Hänsyn bör härvid tagas
till utvecklingen på kommunikationsväsendets område. Vidare torde en del
lörenklingar, framför allt i fråga om det formella förfarandet, samt en viss
decentralisation av beslutanderätten kunna genomföras. Dessutom äro ett
flertal bestämmelser av teknisk natur i behov av en modernisering. En revision
av 1928 års förordning är sålunda i hög grad av behovet påkallad.
Lämpligast torde vara att en helt ny förordning i ämnet utfärdas.

Huvudlinjerna i de sakkunnigas förslag ha i stort sett tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av myndigheter och andra, vilka yttrat sig i ärendet.
De invändningar, som gjorts mot förslaget, ha i flertalet fall avsett formella
frågor eller bestämmelser av speciell eller teknisk natur. I en del yttranden
har dock ifrågasatts, om icke bestämmelserna skärpts alltför mycket
och regleringen gjorts alltför långtgående. För egen del anser jag att principerna
i de sakkunnigas förslag äro väl lämpade att läggas till grund för
eu ny lagstiftning. Den rättsliga regleringen på området synes dock i vissa
avseenden böra inskränkas i förhållande till vad de sakkunniga avsett. Vidare
böra vissa förenklingar genomföras samt möjligheterna till en anpassning
efter förhallandena i de enskilda tallen ökas. Bl. a. böra länsstyrelsexma
få rätt att i en del fall medgiva undantag från förordningens bestämmelser.
Även andra avvikelser i sak från de sakkunnigas förslag torde böra göras.

De sakkunnigas förslag till ny förordning är synnerligen utförligt och
detaljerat. Det innefattar dock icke nagon uttömmande reglering av ämnet
utan är avsett att kompletteras med tillämpningsföreskrifter i olika avseenden
och med en förteckning över vilka explosiva varor som skola få tillverkas
och importeras. Både tillämpningsföreskrifterna och förteckningen
skulle enligt de sakkunniga utfärdas av sprängämnesinspektionens chefsmyndighet.
Den nuvarande förordningen om explosiva varor är utfärdad av
Kungl. Maj :t utan riksdagens hörande. Med hänsyn till bestämmelsernas
vikt bör riksdagen beredas tillfälle att yttra sig över den nya författningen.

I departementsförslaget ha blott i ringa utsträckning medtagits bestämmelser
av teknisk eller eljest mera speciell natur. I stället har kommerskollegium
tillerkänts befogenhet att i jämförelsevis stor utsträckning utfärda kompletterande
bestämmelser samt tillämpningsföreskrifter till den nya förordningen.
Härigenom samt genom den omarbetning i övrigt av sakkunnigförslaget,
som företagits, har det blivit möjligt att nedbringa antalet paragrafer i departementsförslaget
till 64 mot 99 i nu gällande förordning och 163 i sakkunnigförslaget.
Då gällande förordning till dispositionen synes mera överskådlig
än de sakkunnigas förslag, har departementsförslaget disponerats i
huvudsaklig överensstämmelse med 1928 års förordning.

De sakkunniga ha föreslagit, att vapenkungörelsens bestämmelser om

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

25

förvärv av ammunition skulle förenklas och överflyttas till förordningen om
explosiva varor. Denna fråga har behandlats i förut nämnda proposition med
förslag till vapenförordning. Med stöd av vad där anförts har allmänhetens
förvärv, innehav, förvaring och import av ammunition och tändmedel, som
avses i vapenförordningen, samt av hagelpatroner och tändhattar för sådana
reglerats i sistnämnda förordning eller lämnats helt fria. Frågan om
tillverkning och transport av samt handel med dylika varor behandlas däremot
i departementsförslaget till ny förordning om explosiva varor. Härvid
är att märka, att de föreslagna transportbestämmelserna icke skola äga tilllämpning,
då behörig innehavare av handvapenammunition själv medför
högst 50 kilogram dylik vara.»

Utskottet.

Propositionen innehåller förslag till ny förordning om explosiva varor,
avsedd att ersätta 1928 års förordning i ämnet. I materiellt hänseende föreslås
betydande nyheter. För allmänheten mest märkbart torde måhända
vara, att rätt till innehav av explosiva varor icke längre skall kunna erhållas
genom s. k. säkerhetsintyg. Även reglerna om förvaring ha undergått
betydande skärpningar. Å andra sidan torde lättnader för allmänheten uppkomma
genom de ändrade reglerna för handläggning av ärenden angående
explosiva varor.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att en revision av 1928
års förordning är påkallad. Till de principer, varpå förslaget bygger, kan
utskottet ansluta sig. Likaså finner utskottet, att en lämplig avgränsning
skett i förhållande till området för den vid innevarande riksdag föreslagna
vapenförordningen. Den tillämnade explosivvaruförordningens regler synas
i fråga om innehållet väl avvägda.

I formellt hänseende är att märka, att den nya förordningen är av betydligt
mindre omfång än den nu gällande. Detta har huvudsakligen åstadkommits
genom en utmönstring av detaljbestämmelser av teknisk natur,
vilka ansetts böra ha sin plats i tillämpningsföreskrifter, utfärdade av kommerskollegium.
Från lagteknisk synpunkt kan anmärkas, att straffbestämmelserna
såsom en följd av denna metod för förslagets utformning blivit
ganska omständliga och svåröverskådliga.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla,
att riksdagen vid granskning av det vid förevarande proposition,
nr 180, fogade förslaget till förordning om explosiva
varor ej funnit skäl att göra andra uttalanden än utskottet
i förevarande utlåtande upptagit.

Stockholm den 20 maj 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV R YL ANDER.

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 1 avd. Nr 45.

26

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Lindblom, Lindgren*, John
Wiktor Jonsson, Löthner*, Ivar Nilzon och Georg Pettersson;

från andra kammaren; herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Lindahl*,
Antby, Andersson i Mölndal*, Pettersson i Ersbacken, fröken Öberg och
herr Fagerholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

497675. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.