Första lagutskottets utlåtande nr 39.
1
Nr 39.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
nya grunder för kyrkomusikerorganisationen m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 1 april 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 199, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokoll över
ecklesiastikärenden föreslagit riksdagen att dels godkänna de i propositionen
framlagda nya grunderna för kyrkomusikerorganisationen samt för
kyrkomusikernas avlönings- och anställningsförhållanden, dels ock bemyndiga
Kungl. Maj :t att utan hinder av övergångsbestämmelserna till lagen
den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker utfärda bestämmelser om
tillsättning av klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningar i huvudsaklig
överensstämmelse med 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag i
ämnet.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren före propositionens avlämnande väckt,
till lagutskott hänvisad motion nr 131 av herr Hoppe m. fl. angående viss
ändring av bestämmelserna om tillsättning av klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningarna,
dels ock följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 315 av herr Ivar Persson m. fl. samt
nr 316 av herr Arrhén ävensom
inom andra kammaren
nr 401 av herr Hallén m. fl., likalydande med motionen nr 316 i första
kammaren, samt
nr 402 av herr Hansson i Skegrie m. fl, likalydande med motionen
nr 315 i första kammaren.
Beträffande de skäl, som utöver vad nedan angives anförts till stöd för
de i propositionen framlagda förslagen, får utskottet hänvisa till propositionen.
Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med redogörelsen
för de ämnen, som beröras av motionerna. I fråga om de skäl,
1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 9 samt. 1 avd. Nr 39.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, tillåter sig utskottet i
huvudsak hänvisa till motionerna.
I. Inledning.
Frågan om en reform av kyrkomusikernas tjänstgörings- och anställningsförhållanden
har visat sig mer än vanligt invecklad och segsliten. Reformproblemet,
som gemenligen gått under den mindre egentliga beteckningen
klockarfrågan, är i själva verket snart halvsekelgammalt. Sedan tre särskilda
sakkunnigberedningar under de första decennierna av detta århundrade
framlagt förslag till problemets lösning men förslagen icke ansetts
kunna realiseras, tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt
bemyndigande av Kungl. Maj :t år 1942 ånyo särskilda sakkunniga för utredning
angående nyorganisation av den s. k. klockarinstitutionen. Dessa
sakkunniga -— 1942 års kyrkomusikerutredning (EMU) — framlade sina
förslag i ett på två delar uppdelat betänkande, varav del I (SOU 1945: 16)
avgavs den 13 april 1945 och del II (SOU 1946: 50) den 27 juni 1946.
I skrivelse till 1946 års kyrkomöte begärde Kungl. Maj :t kyrkomötets förklaring,
huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen för sin
del, å ena sidan, godkände 1 § i ett vid skrivelsen fogat, av KMU i dess
betänkande del II framlagt förslag till lag om kyrkomusiker ävensom däri
angiven tidpunkt för nämnda lagrums ikraftträdande och, å andra sidan,
samtyckte till upphävande, på sätt i lagförslaget avsågs, av däri angivna
äldre bestämmelser av kyrkolags natur. Kyrkomötet anmälde i anledning
härav, att kyrkomötet för sin del godkänt ifrågavarande av Kungl. Maj:t
framlagda förslag.
I proposition nr 233 till 1947 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t, att omförmälda
lagförslag skulle antagas. Riksdagen biföll Kungl. Maj :ts hemställan
(r. skr. 1947 nr 323).
Med stöd av kyrkomötets och riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj :t
den 27 juni 1947 lag om kyrkomusiker (SFS 1947 nr 275), vilken trädde i
kraft den 1 juli 1947.
Härigenom hade åstadkommits vissa konstitutiva stadganden för en lösning
— så att säga i princip — av kyrkomusikerfrågan. Emellertid innefattade
lagen om kyrkomusiker inga konkreta bestämmelser om kyrkomusikerverksamhetens
ordnande och bekostande eller om kyrkomusikernas
förhållanden i anställnings- och avlöningshänseende. Enligt lagens stadganden
skulle härom gälla vad Konungen efter av riksdagen godkända grunder
bestämde. Att de avsedda grunderna icke underställdes riksdagen för godkännande
samtidigt med omförmälda lagförslag berodde främst på en sammankoppling
av kyrkomusikerfrågan med organisations- och lönereglerings
-
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
3
problemet för övningslärarna. Denna sammankoppling hade skett genom
KMU :s förslag, att de kyrkomusikaliska tjänsteuppgifterna i vissa fall skulle
förenas med tjänstgöring såsom musiklärare vid statliga eller kommunala
läroanstalter. Då en framställning till 1947 års riksdag i övningslärarfrågan
icke medhanns, omöjliggjordes härigenom framläggandet vid nämnda riksdag
av ett fullständigt förslag till omorganisation av kyrkomusikertjänsterna.
Den 5 mars 1948 beslöt Kungl. Maj :t på föredragning av chefen för finansdepartementet
att för riksdagen framlägga en proposition angående lönereglering
för övningslärare m. in. Denna proposition, nr 136, till 1948 års
riksdag innefattade endast förslag till principbeslut angående lönereglering
för övningslärarna. Det utsädes i propositionen, att löneregleringarna för
övningslärarna och för kyrkomusikerna beräknades träda i kraft samtidigt.
Något förslag i kyrkomusikerfrågan förelädes ej 1948 års riksdag. Orsaken
härtill var i främsta rummet, att vid frågans fortsatta beredning framkommit
behov av en allsidig överarbetning av KMU:s förslag. En partiell
överarbetning hade enligt uppdrag av Kungl. Maj :t verkställts redan våren
1947 av 1941 års lärarlönesakkunniga. En särskild anledning för överarbetning
av KMU:s förslag hade uppkommit genom de nya löne- och pensionsförfattningar
för statliga in. fl. befattningshavare, som utfärdats år 1947
och till vilka motsvarande författningar för kyrkomusikerna borde anpassas.
Med hänsyn till nämnda omständigheter uppdrogs — med stöd av
bemyndigande av Kungl. Maj :t — den 19 mars 1948 åt 1941 års lärarlönesakkunniga
att verkställa översyn av KMU:s förslag till nyorganisation
av kyrkomusikerbefattningarna och därvid överarbeta de framlagda författningsförslagen
med särskild hänsyn till den år 1947 genomförda löneregleringen
för statliga m. fl. befattningshavare.
Lärarlönesakkunniga (f. d. undervisningsrådet D. E. Andersson, ordförande,
byråchefen K. A. V. Arvidsson, undervisningsrådet K. G. E. Källquist,
generaldirektören A. E. V. Swartling och jägmästaren K. G. L. H.
Tamm) ha den 1 mars 1949 avgivit ett betänkande med förslag till kyrkomusikerstadga
samt till grundläggande avlöningsbestämmelser för kyrkomusiker
(lönegradsplaceringar och kantorstillägg in. in.).
Lärarlönesakkunniga komma senare att avgiva förslag till avlöningsreglemente
för kyrkomusiker m. m.
Över lärarlönesakkunnigas förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av
kammarkollegium, statskontoret, statens lönenäinnd, domkapitlen i Uppsala,
Lund, Göteborg, Härnösand och Stockholm, musikaliska akademiens
styrelse samt skolöverstyrelsen. Yttranden ha dessutom inkommit från
Sveriges allmänna organist- och kantorsförening samt Svenska musikerförbundet.
4
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
Föredraganden. Föredraganden, statsrådet Quensel, uttalar en förhoppning
om att kyrkomusikerreformen skall kunna träda i kraft den 1 juli 1950
samt anför rörande behandlingen av reformförslaget följande.
»Innan den nya organisationen kan träda i kraft, måste för riksdagens godkännande
framläggas dels mera konkreta förslag i fråga om grunderna för
den nya organisationen, dels ock detaljförslag i fråga om lönereglering för
befattningshavarna inom organisationen. Dessa förslag kunna framläggas
samtidigt och i samband med förslag om reformens ikraftträdande. Det kan
emellertid också övervägas att här förfara på samma sätt som skett i fråga
om löneregleringen för övningslärare, så att först framlägges förslag till
principbeslut angående organisationen och löneregleringen, under det att
detaljförslagen föreläggas riksdagen vid ett senare tillfälle. Ett ställningstagande
snarast från statsmakternas sida till de nya grunderna för kyrkomusikerorganisationen
har -— på sätt närmare framgår av vad jag kommer
att anföra i det följande i denna proposition i fråga om upphävande i vissa
fall av vakanssättningsbestämmelsen — stor betydelse för frågan om möjligheten
att genomföra ett dylikt upphävande och därigenom mildra de svårigheter,
som uppstått genom nämnda bestämmelse. Med hänsyn härtill och till
den sammankoppling av övningslärar- och kyrkomusikerfrågorna, som blir
en följd av såväl KMU:s som lärarlönesakkunnigas förslag och som genomgående
tillstyrkts av remissmyndigheterna, synas mig övervägande skäl tala
för det sistnämnda förfaringssättet. Jag föreslår därför, att för 1949 års
riksdag framlägges förslag i fråga om nya grunder för kyrkomusikerorganisationen
och principerna för en lönereglering för kyrkomusikerna.
Lärarlönesakkunniga — som på mitt uppdrag verkställa överarbetning
av KMU:s förslag i kyrkomusikerfrågan — ha i sitt betänkande den 1 mars
1949 avgivit förslag till nya organisationsbestämmelser (kyrkomusikerstadga)
samt till de grundläggande avlöningsbestämmelserna, d. v. s. förslag
i de delar av frågekomplexet, som nu böra föreläggas riksdagen. I
flertalet utlåtanden över betänkandet har med tillfredsställelse noterats, att
lärarlönesakkunnigas förslag utmärker sig för större enkelhet och stringens
i fråga om utformningen av bestämmelserna än KMU :s förslag. Invändningar
mot förslaget ha framförts på vissa punkter, men i det stora hela har det
föreliggande förslaget ansetts kunna läggas till grund för en proposition till
riksdagen. Jag delar denna uppfattning och utgår därför i det följande från
det av lärarlönesakkunniga framlagda förslaget.
Lärarlönesakkunniga ha icke ansett sig böra ingå på pensions- och finansieringsfrågorna.
Beträffande de förstnämnda ha de sakkunniga anfört, att
en översyn av pensionsfrågorna enligt deras mening borde verkställas av
särskilda utredningsmän med mera direkt sakkunskap i pensionsfrågor.
Detta synes vara lämpligt och jag torde i annat sammanhang få anmäla
frågan om tillkallande av dylika utredningsmän. Beträffande finansierings
-
Första lagutskottets utlåtande nr 39. 5
frågorna ha de sakkunniga uttalat, att en gemensam översyn syntes böra
ske av finansieringssystemen för prästerskapet och för kyrkomusikerna,
eftersom en omläggning av avlöningssystemet jämväl för prästerskapet nu
är aktuell. Enligt 2 § i 1947 års lag om kyrkomusiker gäller, att avlöningskostnaderna
för kyrkomusikerna skola bestridas i nära överensstämmelse
med vad som gäller för församlingsprästerskapet. Då den av lärarlönesakkunniga
förordade gemensamma översynen av finansieringssystemen synes
böra ske, innan ställning tages till de föreliggande finansieringsfrågorna, är
jag icke beredd att nu vidare ingå på dessa frågor.»
II. Huvudgrunderna för den nya kyrkomusikerorganisationen.
Enligt lagen om kyrkomusiker gäller, bland annat, att kyrkomusiker skall
åtnjuta avlöning i enlighet med vad Kungl. Maj :t efter av riksdagen godkända
grunder bestämmer. Om kyrkomusikers anställande och kyrkomusikernas
verksamhet gäller i övrigt vad Kungl. Maj :t förordnar. Enligt lärarlönesakkunnigas
förslag skola samtliga bestämmelser om organisationen
samt om befattningshavarnas tjänståligganden, tillsättning m. m. sammanföras
i en gemensam författning, kyrkomusikerstadgan. Denna skall utfärdas
av Kungl. Maj :t. Med hänsyn till det avgörande inflytande, de grundläggande
organisationsprinciperna måste erhålla vid löneavvägningen, har
föredraganden ansett att de böra underställas riksdagen. I propositionen
anmälas sålunda de grundprinciper, som ansetts vara av sådan vikt, att de
i detta sammanhang böra underställas riksdagen.
Lärarlönesakkunnigas förslag till kyrkomusikerstadga har såsom bilaga
fogats till det propositionen bilagda statsrådsprotokollet, vartill utskottet
får hänvisa.
Enligt föredragandens mening ha 1941 års lärarlönesakkunniga i väsentliga
stycken lyckats åstadkomma en såväl sakligt som formellt tillfredsställande
lösning av de mycket svåra organisationsproblem, som den nya
kyrkomusikerorganisationen inrymmer, varför han vore beredd att i huvudsak
tillstyrka de sakkunnigas förslag till nya grunder för nämnda organisation.
De olika spörsmålen behandlas i det följande i den ordning, i vilken de
upptagits i propositionen.
Distriktsindelning.
Enligt 1 § lagen om kyrkomusiker skall för kyrkomusikens uppehållande
finnas anställd kyrkomusiker för varje territoriell församling.
Enligt såväl KMU.s som lärarlönesakkunnigas förslag skola för kyrkomusikerverksamheten
inom de territoriella församlingarna i riket enligt den
6
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
nämnda lagen rikets stift vara indelade i kyrkomusikerdistrikt. Huvudregeln
för denna indelning skall — likaledes enligt båda sakkunnigförslagen
— vara, att varje territoriell församling skall bilda ett kyrkomusikerdistrikt,
såvida ej Kungl. Maj :t av särskilda skäl föreskriver, att församling skall
uppdelas på skilda distrikt eller helt eller delvis förenas med annan församling
eller del därav till ett distrikt.
Kammarkollegiet har i sitt yttrande uttalat, att kyrkomusikerdistriktet ej
i stadgan borde framställas såsom beslutande eller såsom bärare av skyldigheter,
lika litet som man borde tala om medlem av kyrkomusikerdistriktet.
Dylika stadganden borde i stället hänföras till församlingen.
Föredraganden anser att den av kollegiet väckta speciella frågan torde
böra närmare övervägas i samband med detalj förslagens utarbetande. Den
borde emellertid icke hindra ett godkännande redan nu i princip av det
enligt föredragandens mening välmotiverade förslaget om en allmän indelning
av riket i kyrkomusikerdistrikt och om dessa distrikt såsom territoriella
och organisatoriska grundenheter i den blivande kyrkomusikerorganisationen.
I motionerna I: 316 och 11: A01 framhålles beträffande stadgandet om att
Kungl. Maj :t skulle träffa avgörande om uppdelning av församling på skilda
distrikt eller förening av olika församlingar till ett distrikt att det borde
tagas under övervägande, huruvida icke detta i väsentlig utsträckning organisatoriska
bedömande kan anförtros åt domkapitlen i stället för Kungl.
Maj :t, då den lokala sakkunskap som finns samlad i domkapitlen torde utgöra
en betryggande garanti för en ändamålsenlig bedömning av delningsoch
sammanslagningsärendena.
Tjänstetyper. Tjänstebenämningar. Anställningsformer.
Lärarlönesakkunniga föreslå såsom huvudregel, att i varje kyrkomusikerdistrikt
skall finnas en organisttjänst eller en kantor stjänst. Med organisttjänst
förstå de sakkunniga en självständig kyrkomusikalisk tjänst, med
vilken dock må kunna förbindas skyldighet till fyllnadstjänstgöring såsom
musiklärare vid vissa läroanstalter. Kantorstjänst angives bestå av en
kyrkomusikalisk tjänst och en folk- eller småskollärartjänst. I varje kyrkomusikerdistrikt,
som omfattar stiftsstads domkyrkoförsamling, skall finnas
en organisttjänst, med vilken särskilda åligganden äro förbundna. Sådan
organisttjänst benämnes domkyrkoorganisttjänst.
Från den angivna huvudregeln måste enligt de sakkunnigas mening göras
ett undantag. Härom anföra dessa bl. a. följande.
De sakkunniga ha kommit till den bestämda uppfattningen, att det
finnes och kommer att finnas ett betydande antal kyrkomusikerdistrikt,
Första lagutskottets utlåtande nr 39. 7
där de kyrkomusikaliska tjänsteuppgifterna äro av så ringa omfattning, att
det icke kan bliva fråga om inrättande av organisttjänst, och där av skolorganisatoriska
skäl kantorstjänst ej lämpligen kan inrättas eller bibehållas.
För sådana fall måste finnas möjlighet att anställa annan kyrkomusiker,
som dock icke blir biträdande kyrkomusiker. Hans arbetsuppgifter komma
i huvudsak att bestå av orgelspelning vid gudstjänster och förrättningar.
Det torde emellertid åtminstone, tills vidare, icke bli möjligt, att i dylika
fall erhålla kyrkomusiker med eljest föreskriven kompetens. Svårigheter
ha dock mött, då det gällt att finna en lämplig benämning på detta slag av
kyrkomusiker. De sakkunniga ha prövat många förslag till benämning och
ha stannat för att föreslå benämningen orgelspelare. Ordet kan förefalla
språkligt mindre tillfredsställande. Det är dock en beteckning, som i allt
väsentligt angiver befattningshavarens arbetsuppgifter. Särskilda tjänster
böra enligt de sakkunnigas mening ej inrättas i dylika fall.
Vid sidan av de ordinarie tjänstetyperna, organist och kantor, skall enligt
lärarlönesakkunnigas förslag i vissa fall få inrättas tjänst såsom biträdande
kyrkomusiker.
Beträffande de olika typerna av tjänster må slutligen nämnas, att i
förslaget till kyrkomusikerstadga utsäges, att kyrkomusikerdistrikt äger att
för särskilda kyrkomusikaliska uppgifter anställa annan kyrkomusiker än
de förut nämnda. Sådan kyrkomusiker benämnes församlingsmusiker, och
det fastslås uttryckligen, att kyrkomusikerstadgan ej äger tillämpning å
sådan musiker.
Beträffande frågan, vilkendera av de två huvudtyperna av kyrkomusikertjänster
som skall förekomma i ett kyrkomusikerdistrikt, ha båda sakkunnigutredningarna
utgått från, att organisttjänst, d. v. s. självständig kyrkomusikertjänst,
i allmänhet bör förekomma endast i de större distrikten,
under det att kantorstjänst bör vara det regelmässiga i de mindre distrikten.
Lärarlönesakkunniga ha formulerat den generella regeln om denna gränsdragning
sålunda:
Annan organisttjänst än domkyrkoorganisttjänst får, därest ej Kungl.
Maj :t annorlunda föreskriver, inrättas endast i kyrkomusikerdistrikt med
högre invånarantal än 5 000, såvitt distriktet består av stad eller del därav,
och 7 000, såvitt gäller annat distrikt.
Kantorstjänst får, därest ej Kungl. Maj :t annorlunda föreskriver, inrättas
endast i kyrkomusikerdistrikt med högst det invånarantal, som i föregående
stycke sägs.
Enligt lärarlönesakkunnigas förslag skall domkyrkoorganisttjänst och
kantorstjänst alltid vara ordinarie. Annan organisttjänst än domkyrkoorganisttjänst
skall vara ordinarie eller extra ordinarie. För biträdande kyrkomusiker
skall gälla, att han innehar antingen extra ordinarie tjänst eller
arvodesbefattning, under det att orgelspelare — som ju icke skall inneha
någon tjänst i vanlig bemärkelse — alltid skall avlönas med arvode. För
alt ordinarie organisttjänst skall få inrättas skall fordras, att tjänstgörings
-
8
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
skyldigheten motsvarar minst 30 veckotimmar. Uppgår tjänstgöringen till
ett mindre antal timmar per vecka, må extra ordinarie tjänst inrättas, under
förutsättning att tjänstgöringsskyldigheten dock minst motsvarar 15 veckotimmar.
Anställningsformen för biträdande kyrkomusiker — vilken tjänst
endast skall få inrättas efter Kungl. Maj :ts medgivande — föreslås bliva bestämd
av Kungl. Maj :t i samband med att medgivandet lämnas.
I remissyttrandena ha vissa uttalanden gjorts beträffande tjänstetyperna.
Musikaliska akademiens styrelse har beträffande anställningsformen orgelspelare
uttalat, att, därest befattningar av så inferiort slag icke nu kunde
undvikas, det uttryckligen borde framhållas, att det rörde sig om ett
provisorium, en nödfallsutväg. Statens lönenämnd har förordat en lämpligare
beteckning för orgelspelarna. Domkapitlet i Lund säger sig omöjligen
kunna godtaga de sakkunnigas förslag om fixerat invånarantal i kyrkomusikerdistrikt
att tjäna till ledning vid inrättandet av självständig kyrkomusikertjänst
och om införande av den nya tjänstetypen orgelspelare. Domkapitlet
i Göteborg har ansett förslagen välmotiverade men framställt den
erinran, att de för gränsdragningen mellan organist- och kantorstjänst föreslagna
invånarantalen 5 000 resp. 7 000 vore för höga. Det borde enligt
domkapitlets mening fastställas till 3 000 resp. 4 000.
De av lärarlönesakkunniga föreslagna benämningarna å tjänster ha tillstyrkts
av flertalet remissmyndigheter.
Föredraganden anser lärarlönesakkunnigas förslag i fråga om tjänstebenämningarna
förtjänstfullt ur synpunkten av språklig enkelhet samt
anför vidare.
Benämningarna organist och kantor synas mig fullt tillfredsställande ur
såväl saklig som formell synpunkt. Detsamma gäller enligt min mening
benämningen biträdande kyrkomusiker. Statens lönenämnd har förordat en
lämpligare beteckning för orgelspelare. Det framgår av lärarlönesakkunnigas
betänkande, att de sakkunniga själva ej skulle ha haft något att erinra,
därest en lämpligare beteckning kunnat föreslås. Då förslag till någon annan
och bättre benämning icke framkommit under remissbehandlingen, är jag
på de av de sakkunniga anförda skälen beredd förorda de sakkunnigas
förslag även i denna del.
Musikaliska akademiens styrelse har uttalat, att om begreppet orgelspelare
icke kunde undvikas, det uttryckligen borde framhållas, att det rörde sig om
ett provisorium, en nödfallsutväg. Enligt min mening framgår det klart av
såväl stadgeförslaget som de sakkunnigas motivering, att orgelspelare är en
undantagsform, en »nödfallsutväg», som måste anlitas, när det icke går att
i kyrkomusikerdistrikt inrätta tjänst av någon av huvudtyperna. Däremot
torde orgelspelarna icke kunna betraktas såsom ett provisorium. Såvitt nu
kan bedömas, måste nämligen vissa församlingar åtnöjas med orgelspelare
ända till dess en genomgripande församlingsreform kommer till stånd med
slopande av de minsta församlingarna, i vilka nu icke finnes ens en folkeller
småskola.
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
9
I motionerna I: 315 och II: 402 hemställa motionärerna, att kyrkomusiker
med kantorsutbildning medgives förena sin kyrkomusikertjänst med annan
yrkesutövning än lärarens och därvid erhåller möjlighet att enligt samma
grunder som föreslagits skola gälla för organist inneha statlig eller kommunal
tjänst. Motionärerna uttala att möjlighet härigenom kan beredas
församlingar, som enligt propositionen närmast borde anställa s. k. orgelspelare,
att utan särskild ekonomisk belastning anställa kyrkomusiker med
kantorsutbildning.
I nämnda motioner anföres vidare, att i församlingar, där orgelspelare
funnes, kyrkomusiken ej torde komma att hållas på ett plan, som den gudstjänstfirande
menigheten skäligen kunde fordra. I dylika fall torde möjlighet
finnas att sammanföra flera församlingar till ett distrikt med extra organist
som kyrkomusiker. Motionärerna hemställa därför i denna del, att föreskrifterna
om orgelspelare utgå ur förslaget.
Rörande frågan om grunderna för val av tjänstetyp framhålles i samma
motioner, att utvecklingen torde gå i den riktningen, att församlingarna
böra beredas förmånen av självständiga kyrkomusikertjänster och förhållandena
på detta område sålunda jämställas för stad och landsbygd. Motionärerna
kunde icke för landsbygdens vidkommande acceptera ett åsidosättande
av dess intressen i denna angelägenhet. Ett fixerande i lagstiftningen
av visst invånarantal för att möjliggöra skapandet av organisttjänster
skulle förhindra en önskad utveckling inom detta område. Det skulle också
sätta i fara indragning av redan förefintliga sådana självständiga tjänster.
Det borde i stället ankomma på utredningen i varje särskilt fall, vilken
tjänstetyp som skall komma till användning. I motionerna hemställes på
denna grund om sådan ändring i det i propositionen upptagna förslaget att
tjänstetypen i de olika kyrkomusikerdistrikten fastställes av Kungl. Maj :t
och att invånarantalet i distrikten ej angives att därvid tjäna till ledning.
Även i motionerna I: 316 och II: 401 upptages frågan om val av tjänstetyp.
Motionärerna förorda en sänkning av det för inrättande av »organistdistrikt»
erforderliga invånarantalet till 3 000 för stadsdistrikt och 4 000 för
annat distrikt. I motionerna uttalas i detta sammanhang bl. a. följande.
Även om invånarantalet i stort måste begagnas som mätare för behovet
av kyrkomusiker måste det dock beaktas, att en lång rad andra faktorer
påverka denna bedömning — här må endast nämnas skiljaktigheterna i
kyrklig och allmänkulturell livaktighet olika församlingar emellan. För
närvarande finnas många exempel på mindre församlingar, där intresset för
de kyrkomusikaliska frågorna varit så stort, alt man på eget initiativ löst
frågan om självständig befattnings inrättande. Lagbestämmelserna böra
icke ges en sådan utformning att de kunna komma att hindra en utveckling
av detta slag.
10
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
Fastställandet av distriktsindelning, tjänstetyper
och anställningsformer.
Om fastställandet av distriktsindelning, tjänstetyper och anställningsformer
anföra lärarlönesakkunniga bl. a. följande.
Enligt EMU:s förslag i förevarande frågor skall för varje stift domkapitlet
upprätta förslag rörande pastoratens indelning i kyrkomusikerdistrikt
och rörande tjänster, som böra inrättas i dessa distrikt. Härefter
skall Kungl. Maj:t fastställa distriktsindelningen, tjänstetypen i varje distrikt
samt anställningsformerna.
Enligt KMU:s förslag skall med vissa undantag varje församling utgöra
ett kyrkomusikerdistrikt, i vilket skall finnas en kyrkomusiker. Beträffande
dessa fall, som komma att utgöra det övervägande antalet, föreligga enligt
de sakkunnigas mening ej tillräckliga skäl för att frågan om distriktsindelning
och tjänstetyp skall avgöras av Kungl. Maj :t. De sakkunniga föreslå
därför såsom huvudregel, att domkapitlet skall fastställa distriktsindelningen
utom i de fall, då församling bör uppdelas på skilda distrikt eller
helt eller delvis förenas med annan församling eller del därav till ett distrikt.
I konsekvens härmed föreslå de sakkunniga, att domkapitlet jämväl — utom
i vissa särskilt angivna undantagsfall — skall fastställa tjänstetyp och i
samband därmed anställningsform.
Såsom av ovan lämnade redogörelser för innehållet i motionerna framgått
har beträffande fastställande av tjänstetyper i motionerna 1: 315 och 11: 402
yrkats att Kungl. Maj :t och icke domkapitlen i samtliga fall skulle fälla
avgörandet. Å andra sidan har i motionerna I: 316 och II: 401 framhållits
att beslutanderätten beträffande distriktsindelningen torde kunna överföras
från Kungl. Maj :t till domkapitlen.
Tillsyn.
Enligt lärarlönesakkunnigas förslag skall det allmänna inseendet över den
kyrkomusikaliska verksamheten i stiftet utövas av domkapitlet, medan den
närmare tillsynen över denna verksamhet inom varje församling skall tillkomma
kyrkorådet och kyrkoherden. Förslaget innebär avvikelse från KMU,
i det lärarlönesakkunniga icke föreslå någon särskild styrelse i kyrkomusikerdistrikten,
vilket KMU föreslog (kyrkomusikerstyrelse).
Tjänståligganden.
Bland tjänståliggandena äro de kyrkomusikaliska obligatoriska för alla
kyrkomusiker. Med kyrkomusikaliska tjänståligganden förstås i huvudsak
skyldighet att vid gudstjänster och förrättningar leda församlingssången
och utföra musik på orgel samt att främja intresset för kyrkosången inom
distriktet, bland annat genom att öva och leda kyrkokör. I förslaget till
kyrkomusikerstadga ha intagits relativt omfattande bestämmelser om vad
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
11
som inbegripes under dylika åligganden. De kyrkoinusikaliska åliggandena
äro desamma för organist och kantor. För orgelspelare föreslås den särregeln,
att han skall ha skyldighet att öva och leda kyrkokör samt undervisa
konfirmander i psalmsång endast i den mån det med hänsyn till befattningshavarens
kompetens så bestämmes. De åligganden, som skola åvila biträdande
kyrkomusiker, angivas icke i kyrkomusikerstadgan. De skola framgå
av den för varje sådan tjänst gällande instruktionen.
Kyrkomusikerna skola emellertid åläggas även vissa andra arbetsuppgifter
än de rent kyrkoinusikaliska. I kantorstjänst ingår alltid lärartjänstgöring;
domkyrkoorganist skall ha vissa särskilda arbetsuppgifter såsom
musiksakkunnig i domkapitlet. Dessa åligganden äro naturliga med hänsyn
till tjänstetypen. Mindre naturliga ur angivna synpunkt äro förslagen till
övriga tjänståligganden för organister: fyllnadstjänstgöring i läroanstalt
och fri musikundervisning. Förslaget om att organist skall kunna åläggas
fyllnadstjänstgöring såsom musiklärare i läroanstalt innebär den sammankoppling
med övningslärarfrågan, som omförmälts i det föregående.
Förslaget om att kyrkomusiker skall vara skyldig att även meddela fri
musikundervisning och att denna skyldighet, som skall vara bestämd till
visst antal timmar per vecka, skall inräknas i tjänståliggandena på samma
sätt som t. ex. de kyrkliga åliggandena och därigenom bliva av betydelse för
frågan om möjligheten att inrätta ordinarie eller extra ordinarie tjänst
och för beräkningen av lönen å tjänsten, härrör från KMU. Enligt KMU:s
förslag skulle skyldigheten åvila både organist och kantor men uppgå till
5 veckotimmar för organist och 2 veckotimmar för kantor. I anledning av
detta KMU:s förslag ha lärarlönesakkunniga i sitt betänkande anfört i
huvudsak följande.
De sakkunniga ha vid föregående uttalanden i kyrkomusikerfrågan framhållit
sin tveksamhet inför detta förslag. Tveksamheten har särskilt gällt
förslaget, att denna undervisning skall ha en generellt fastställd betydelse
vid avvägning av avlöning och pension. De sakkunniga hysa visserligen
alltjämt vissa betänkligheter mot förslaget i denna del men ha dock ansett
sig böra utgå från att skyldighet att meddela fri musikundervisning skall
åligga varje organist. Som motivering för den nu intagna ståndpunkten må
följande anföras. Sedan de sakkunniga yttrade sig rörande detta spörsmål,
har behandlingen av frågan om ordnandet av kyrkomusikertjänsterna fortskridit
så långt, att det numera icke synes möjligt att utesluta den fria
musikundervisningen från organisternas tjänståligganden, då därigenom
en av förutsättningarna för att ett betydande antal organisttjänster skall
kunna inrättas bortfölle.
De sakkunniga föreslå vissa reglerande bestämmelser rörande nämnda
undervisning. Däremot ha de sakkunniga funnit så starka skäl tala mot
att undervisningsskyldighet ålägges kantor, att de sakkunniga icke upptagit
bestämmelse därom i sitt stadgeförslag. Borttagandet av nämnda skyldighet
för Kantor medför inga svårigheter i fråga om inrättandet av kantors
-
12
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
tjänster. Möjligheterna härför bli i stället större. De sakkunnigas ståndpunktstagande
dikteras dock främst av hänsyn till skolans intressen.
Mot lärarlönesakkunnigas förslag i fråga om tjänståliggandena ha i
remissutlåtandena erinringar framförts endast i vad gäller skyldigheten att
meddela fri musikundervisning. Sålunda har kammarkollegium uttalat, att
lärarlönesakkunnigas motivering för detta förslag gåve tjänsteorganisationen
en bismak av självändamål. Att fota den fria musikundervisningen
på en sådan motivering måste enligt kollegiets mening väcka betänkligheter.
Kollegiet ansåge en förutsättningslös omprövning av behovet och lämpligheten
av en fri musikundervisning genom organisterna i hög grad påkallad.
Statskontoret har anfört liknande synpunkter.
Föredraganden har i denna fråga uttalat bl. a. följande.
»Förslaget om att organist skall vara skyldig meddela fri musikundervisning
samt att denna skyldighet skall inräknas i tjänståliggandena och
härigenom få betydelse för avgörandet av frågan om inrättande av nya
pensionsgrundande tjänster har blivit föremål för erinringar i vissa yttranden.
Jag kan delvis förstå de därvid framförda synpunkterna. När jag
trots detta tillstyrker de sakkunnigas förslag, beror det bland annat på
följande omständigheter. Det framstår för mig såsom ur alla synpunkter
skäligt, att självständiga kyrkomusikertjänster kunna tillskapas i församlingar
av den storlek, varom här blir fråga. Det synes mig orimligt att förvänta,
att kompetenta sökande — med den mycket höga kompetens som
kräves för de självständiga tjänsterna — skola i längden finnas att tillgå,
därest det övervägande flertalet dylika tjänster aldrig skall bliva annat än
extra tjänster. — Rörande den fria musikundervisningen får jag framhålla
följande. Lärarlönesakkunniga ha särskilt beaktat skolans synpunkter, då
de icke velat ålägga kantorerna även denna skyldighet. Jag anser mig icke
kunna frånkänna denna motivering berättigande, åtminstone för närvarande,
innan erfarenhet vunnits rörande resultatet av den fria musikundervisningen
och den med denna skyldighet faktiskt förenade arbetsbördan.»
I motionerna I: 315 och II: 402 påpekas, att i det av lärarlönesakkunniga
utarbetade förslaget till kyrkomusikerstadga föreskrives att för kantor
skall bestämmas endast en söckendag varje vecka och för extra ordinarie
organist och organist med fyllnadstjänstgöring högst två söckendagar per
vecka, till vilka sådana förrättningar som dop, vigslar och jordfästningar
företrädesvis skola förläggas. En sådan sanunanträngning av dylika förrättningar
till en bestämd dag kan enligt motionärernas mening dels åstadkomma
svårigheter för de församlingsbor som beröras därav, dels komma
att förtaga den högtidsstämning som man gärna vill ge åt sådana tillfällen.
Dessa bestämmelser borde därför utgå ur kyrkomusikerstadgan.
Även frågan om den fria musikundervisningen beröres i nämnda motioner.
Första lagutskottets utlåtande nr 39. 13
Motionärerna erinra om att det enligt KMU:s förslag skulle åligga jämväl
kantor att meddela dylik undervisning två timmar i veckan. Enligt propositionen
skulle sådan undervisningsskyldighet ej åligga kantor. En betydande
del av landsbygden skulle därigenom berövas denna förmån, som alltså
skulle förbehållas städerna och andra större kyrkomusikerdistrikt. Motionärerna
hemställa om sådan ändring i den i propositionen framlagda stadgan
att EMU :s förslag i detta hänseende genomföres. — Samma spörsmål
upptages även i motionerna I: 316 och II: 401, vari uttalas att möjligheter
borde stå öppna för församlingen att efter folkskoleinspektörs medgivande
ålägga kantor skyldighet att bedriva fri musikundervisning i den utsträckning
EMU föreslagit.
Fastställande av tjänsteuppgifternas omfattning.
För bedömande av om en organisttjänst skall kunna inrättas såsom ordinarie
eller extra ordinarie, för beräkning av det antal veckotimmar fyllnadstjänstgöring,
som skall kunna uttagas av en organist, och för beräkning av
lönen vid alla kyrkomusikertjänster, måste möjlighet finnas att i timtal uppskatta
omfattningen av de kyrkomusikaliska tjänståliggandena.
EMU har angivit det antal veckotimmar, vartill arbetsuppgifterna i skilda
fall skola uppskattas, i sex tabeller. Tabellerna angiva de exakta timtalssiffrorna.
Lärarlönesakkunnigas förslag till bestämmelser angående denna s. k.
timberäkning äro formellt helt olika EMU:s förslag. Bestämmelserna innefattas
i 23 § av de sakkunnigas förslag till kyrkomusikerstadga, till vilken
torde få hänvisas.
Beträffande dessa bestämmelser ha lärarlönesakkunniga anfört bl. a. följande.
De sakkunniga ha funnit det vara synnerligen vanskligt att bedöma, i
vad mån giltighet kan tilläggas de beräkningsgrunder, varpå EMU byggt
sitt förslag. På grund av arten av de kyrkomusikaliska uppgifterna torde
det över huvud taget knappast vara möjligt att angiva den effektiva tjänstgöringstiden
i exakt bestämda timtal. — Efter olika överväganden ha de
sakkunniga kommit till den uppfattningen, att det är möjligt att med tilllämpning
av de föreslagna beräkningsgrunderna åstadkomma en generell
uppskattning av tjänståliggandena och att en i huvudsak därpå grundad
avvägning av befattningshavarnas löneställning lämnar ett resultat, som
även ur skälighetssynpunkt kan anses godtagbart. Vid utformningen av
stadgebestämmelserna har följande princip vunnit tillämpning. I en tabell
(23 § 2 mom.) angivas vissa tal såsom normerande för beräknande av
veckotimtalen i normalfallen. Med stöd av den särskilda sakkunskap på
detta område, som stått till de sakkunnigas förfogande, ha därefter angivits
de särskilda förhållanden, som i kyrkomusikerdistrikt av olika storlek och
olika allmän eller kyrklig struktur mera påtagligt kunna anses inverka på
14
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
tjänsteuppgifternas omfattning. Hur dessa särskilda förhållanden skola inverka
på veckotimtalens beräknande har också direkt angivits (23 § 3 mom.).
Då det emellertid dessutom finnas andra omständigheter av mera obestämbar
art, som kunna inverka på arbetsuppgifternas omfattning, ha de sakkunniga
ansett erforderligt att lämna domkapitlet möjlighet att göra en
slutlig avvägning med hänsyn till dylika andra omständigheter.
I sitt remissutlåtande har statens lönenämnd anfört bl. a. följande.
Lönenämnden vill ifrågasätta, huruvida de i 23 § 3 mom. intagna föreskrifterna
äro erforderliga. Det torde böra övervägas, huruvida icke åt
domkapitlen kunde överlåtas att i anslutning till de i tabellen intagna uppgifterna
rörande tjänstgöringens omfattning i särskilda fall med tillämpning
av därom utfärdade anvisningar vidtaga de ändringar i tjänstgöringstidens
beräkning, som kunna anses påkallade.
Föredraganden har beträffande timberäkningen anfört följande.
Beträffande de av lärarlönesakkunniga föreslagna grunderna för fastställandet
av tjänsteuppgifternas omfattning har jag kommit till den uppfattningen,
att de sakkunnigas förslag är skäligt och väl avvägt i betraktande
av svårigheterna att i denna fråga åstadkomma en rättvis avvägning. Metoden
att bygga grundsiffran på ett normalfall, låta vissa konstaterbara
avvikelser från normalfallet inverka på visst i bestämmelserna fastställt
sätt samt till sist lämna domkapitlet möjlighet till avvägning inom en
begränsad marginal med hänsyn till omständigheter, som fritt bedömas av
domkapitlet, synes mig tillfredsställande. Den fria bedömningsrätt för domkapitlen,
som statens lönenämnd ifrågasatt, kan jag dock ej tillstyrka.
Behörighetsvillkor.
Bland behörighetsvillkoren skola här endast beröras fordringarna på avlagda
examina. Lärarlönesakkunniga ha föreslagit, att sökande till ordinarie
eller extra ordinarie organisttjänst skall ha avlagt högre organistexamen,
högre kantorsexamen och musiklärarexamen, samt att extra organist och
sökande till kantorstjänst skall ha avlagt lägst organist- och kantorsexamen.
Med undantag för särbestämmelsen för extra organist överensstämma dessa
förslag med KMU:s förslag för motsvarande tjänster. Enligt lärarlönesakkunnigas
förslag skola kompetensfordringarna för sökande till tjänst såsom
biträdande kyrkomusiker bestämmas av Kungl. Maj :t vid medgivandet till
tjänstens inrättande. För sökande till uppdrag såsom orgelspelare föreslås
icke något krav på avlagda examina. Det föreslås endast, att sökande skall
förete intyg om nöjaktig färdighet i spelning av koraler, koralpreludier och
musiken till svenska mässan jämte nöjaktig kännedom om den svenska
kyrkans gudstjänstordning. Sådant intyg bör enligt förslaget vara utfärdat
av organist eller kantor.
15
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
Huvudmannaskap.
Enligt KMU.s förslag skulle kyrkomusikerdistriktet vara huvudman för
såväl organisten som kantorn.
Lärarlönesakkunniga ha föreslagit, att kyrkomusikerdistriktet skall vara
huvudman för organist och skoldistriktet huvudman för kantor.
III. Kyrkomusikernas löneställning.
Lärarlönesakkunniga. Enligt lärarlönesakkunnigas förslag skola organisterna
alltid vara lönegradsplacerade i egenskap av ordinarie, extra ordinarie
eller extra; biträdande kyrkomusiker skola vara lönegradsplacerade i egenskap
av extra ordinarie eller extra eller ock arvodesavlönade; kantorerna
skola dels åtnjuta sin avlöning såsom ordinarie folk- eller småskollärare och
dels uppbära arvode per veckotimme (kantorstillägg) för den kyrkomusikaliska
tjänstgöringen; orgelspelarna skola endast åtnjuta arvoden, avvägda
efter samma grunder som kantorstilläggen.
Organister.
Lärarlönesakkunniga föreslå följande löneställning för organisterna:
Lönegrad
Domkyrkoorganist ................................ Ca 26
Annan ordinarie organist.......................... Ca 24
Extra ordinarie organist .......................... Ce 24
Extra organist
med högre organistexamen, högre kantorsexamen och
musiklärarexamen .............................. Cg 21
med minst en av nämnda examina................ Cg 20
med organist- och kantorsexamen ................ Cg 16
Till stöd för dessa förslag anföra de sakkunniga bl. a. följande.
De sakkunniga ha tidigare uttalat, att de ansåge, att organist borde erhålla
en något högre lönegradsplacering än musiklärare. Detta vore motiverat
med hänsyn dels till de högre kompetenskrav, som uppställts för innehavare
av organisttjänst, dels till att de kyrkomusikaliska åliggandena till
väsentligt del måste fullgöras å sön- och helgdagar eller eljest å tid, som
ofta faller utanför den för flertalet andra befattningshavare fastställda dagliga
arbetstiden. Om hänsyn kunde tagas enbart till nu nämnda omständigheter,
skulle enligt de sakkunnigas mening skäl kunna anses föreligga
för en jämförelsevis hög lönegradsplacering. Vid ställningstagandet till
16
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
denna fråga ha de sakkunniga dock icke kunnat bortse från tjänsteuppgifternas
omfattning. De sakkunniga ha framhållit svårigheten att exakt angiva
den effektiva tjänstgöringstiden för kyrkomusiker samt att det i varje
fall kan ifrågasättas, om icke vid beräknandet av tjänstgöringens omfattning
timtalen blivit något för höga.
De sakkunniga anse sig icke kunna förorda högre placering för ordinarie
organist än i lönegrad 24, eller en lönegrad högre än ordinarie musiklärare
vid högre allmänt läroverk (Ca 23) och tre lönegrader över normallönegraden
för musiklärare (Ca 21).
Extra ordinarie organister torde vanligen ej få full tjänstgöring motsvarande
30 veckotimmar. Enligt KMU:s förslag skulle lönen för dem reduceras
med tre procent för varje veckotimme, som tjänstgöringen understiger
30 veckotimmar. Då de sakkunniga för övningslärarna förordat, att
motsvarande reduktion skulle ske med V» (3 y3 %), torde detsamma också
böra gälla för extra ordinarie organister.
De extra ordinarie organisttjänsterna torde bli sluttjänster i långt större
utsträckning än de extra ordinarie tjänsterna för övningslärare. Dessa
ha placerats endast en lönegrad lägre än normallönegraden för ordinarie
övningslärare, emedan de ha mindre utsikter att vinna ordinarie anställning
än ämneslärare. Då detta förhållande torde bli än mera markerat
för organister och man här ej kan tala om någon egentlig befordringsgång,
förorda de sakkunniga, att extra ordinarie organister placeras i lönegrad
med samma nummer som ordinarie organister eller i lönegrad Ce 24.
Domkyrkoorganisterna få en central ställning i musiklivet inom stiften.
Då rekryteringen till dessa betydelsefulla poster bör underlättas, förorda de
sakkunniga, att samtliga domkyrkoorganister placeras i lönegrad Ca 26.
De sakkunniga förorda, att olika lönegrader fastställas för extra organist
allt efter hans behörighet.
Biträdande kyrkomusiker.
För extra ordinarie biträdande kyrkomusikertjänst föreslå lärarlönesakkunniga
följande löneställning, nämligen
lönegrad Ce 24, därest för innehav av tjänsten kräves högre organistexamen,
högre kantorsexamen och musiklärarexamen,
lönegrad Ce 22, därest för innehav av tjänsten kräves minst en av nämnda
examina,
lönegrad Ce 18, därest för innehav av tjänsten kräves organist- och kantorsexamen.
Till stöd för dessa förslag anföra de sakkunniga bl. a. följande.
Extra ordinarie biträdande kyrkomusiker bör kunna anförtros arbetsuppgifter,
som väsentligen motsvara organists, t. ex. även fri musikundervisning
och fyllnadstjänstgöring. I så fall bör med tjänsten förenas samma
kompetenskrav som för organisttjänst och även lönen bör vara densamma.
I andra fall, då arbetsuppgifterna äro mindre skiftande, böra lägre kompetenskrav
uppställas och lönen samtidigt bli lägre.
Beträffande löneställningen för extra tjänst såsom biträdande kyrkomusiker
ha de sakkunniga anfört och föreslagit följande.
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
17
Vikarie å extra ordinarie biträdande kyrkomusikertjänst bör kunna anställas
som extra under liknande förutsättningar som vikarie å organisttjänst.
Här bör dock lönegraden variera efter dels kompetenskraven för
tjänsten, dels vikariens kompetens. De sakkunniga föreslå följande lönegrader.
Lönegrad
Extra biträdande kyrkomusiker å tjänst med kompetenskraven
högre
organist- och högre kantorsexamen samt inusik -
lärarexamen.................................... Cg 21
minst en av nämnda examina...................... Cg 20
organist- och kantorsexamen ...................... Cg 16
Den extra kyrkomusikern bör dock ej placeras i högre lönegrad än som
även hans egen utbildning berättigar till. Har vikarie å tjänst med kompetenskravet
högre organist- och högre kantorsexamen endast organistoch
kantorsexamen skall han alltså placeras i lönegrad Cg 16. Har vikarie
å sådan tjänst högre organist- och högre kantorsexamen samt musiklärarexamen
skall han placeras i lönegrad Cg 20, således ej i lönegrad Cg 21.
Slutligen ha lärarlönesakkunniga föreslagit att, om Kungl. Maj :t bestämmer,
att biträdande kyrkomusikertjänst endast skall vara förenad med
arvode, Kungl. Maj :t även skall fastställa arvodets storlek.
Kantorer.
I sitt betänkande föreslå lärarlönesakkunniga, att kantorstilläggen utformas
efter samma grunder som timarvoden enligt kungörelsen den 5 september
1947 (nr 680) angående timarvoden till vissa lärare vid civila
och militära skolor. Kantorstillägget föreslås fastställt till timarvode per
veckotimme efter TC 20, d. v. s. V30 av årslönen i 20 löneklassen. För
vikarie å kantorstjänst, som förordnats att uppehålla både lärartjänsten
och de kyrkomusikaliska åliggandena, föreslås kantorstillägg efter TC 18.
Till stöd för dessa förslag anföra de sakkunniga bl. a. följande.
Omfattningen av kantorernas tjänstgöring kommer att variera i olika
distrikt allt efter folkmängd och kyrkliga förhållanden. Med hänsyn härtill
förorda de sakkunniga i likhet med KMU, att tjänstgöringens omfattning
fastställes att motsvara visst antal veckotimmar. I så fall bestämmes kantorstillägget
enklast genom att fastställa arvodet till visst belopp för varje
veckotimme. Tillägget ändras alltså automatiskt efter tjänstgöringens omfattning.
Indelning av tjänsterna i lönegrupper behöver sålunda ej ifrågakomma.
Kantorstillägget kommer då att i sin utformning förete stora likheter med
timarvodet till timlärare. Då timlärarnas arvoden numera variera i förhållande
till ändringarna i pristalet, förorda de sakkunniga, att så bör
vara fallet även beträffande kantorstillägget. Både KMU och de sakkunniga
ha tidigare förordat, att kantorstillägget icke skulle vara dyrortsgraderat.
Då kommunala tillägg ej skulle få utgå å tilläggen, och dessa förete stora
2 Ilihang till riksdagens protokoll 1949. 9 sand. 1 and. Nr 39.
18
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
likheter med de timarvoden, som utgå för tjänstgöring utöver full tjänstgöring
som lärare, vilja de sakkunniga numera förorda, att de dyrortsgraderas.
I så fall bli kantorstilläggen helt utformade efter samma grunder
som timarvodena för veckotimme enligt kungörelsen 1947: 680.
Av praktiska skäl föreslå de sakkunniga, att kantorstillägget för veckotimme
bestämmes enligt samma grunder som timarvoden enligt nämnda
kungörelse. Då för både organist och musiklärare 30 veckotimmar anses
motsvara full tjänstgöring, bör som kantorstillägg utgå ett TC-arvode,
d. v. s. Va» av årslönen i den löneklass, som fastställes för tillägget.
Vid bestämmande av den löneklass, enligt vilken timarvodet skall beräknas,
bör hänsyn tagas till den utbildning, som kräves för vinnande av
behörighet till tjänsten och till de förhållanden, under vilka de kyrkomusikaliska
arbetsuppgifterna skola utföras. Efter olika överväganden ha de
sakkunniga funnit sig böra förorda timarvode för veckotimme enligt TC 20.
Härvid förutsättes, att kantorstilläggets storlek blir oberoende av om befattningshavaren
avlagt folkskollärarexamen eller småskollärarexainen.
Beloppen för det föreslagna kantorstillägget, inberäknat 12 % förhöjning,
framgå av följande uppställning.
Ortsgrupp |
|||||
vecko- |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
timmar |
|||||
kronor |
|||||
1 |
255 |
267 |
280 |
292 |
304 |
2 |
510 |
534 |
560 |
584 |
608 |
3 |
765 |
801 |
840 |
876 |
912 |
4 |
1 020 |
1 068 |
1 120 |
1 168 |
1 216 |
5 |
1 275 |
1 335 |
1 400 |
1 460 |
1 520 |
6 |
1 530 |
1 602 |
1 680 |
1 752 |
1 824 |
7 |
1 785 |
1 869 |
1 960 |
2 044 |
2 128 |
8 |
2 040 |
2 136 |
2 240 |
2 336 |
2 432 |
9 |
2 295 |
2 403 |
2 520 |
2 628 |
2 736 |
10 |
2 550 |
2 670 |
2 800 |
2 920 |
3 040 |
11 |
2 805 |
2 937 |
3 080 |
3 212 |
3 344 |
12 |
3 060 |
3 204 |
3 360 |
3 504 |
3 648 |
13 |
3 315 |
3 471 |
3 640 |
3 796 |
3 952 |
Orgelspelare.
Lärarlönesakkunniga föreslå, att till orgelspelare skola utgå arvoden efter
samma grunder som till kantorer. Det framhålles, att arvodena till orgelspelarna
dock böra vara avsevärt lägre. Vidare böra de enligt de sakkunnigas
mening differentieras så till vida, att den, som avlagt organist- och
kantorsexamen, erhåller ett högre arvode. De sakkunniga föreslå arvode
TC 16 för dem, som lägst avlagt organist- och kantorsexamen, och TC 10
för övriga.
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
19
Arvodet för en veckotimme enligt dessa grunder, inklusive 12 % förhöj
ning, framgår av följande uppställning.
Ortsgrupp |
|||||
Timarvode |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
kronor för veckotimme |
|||||
TC 10 |
166 |
173 |
181 |
189 |
197 |
TC 16 |
215 |
225 |
236 |
246 |
256 1 |
Remissutlåtandena. De sakkunnigas förslag till löneställning för kyrkomusikerna
ha föranlett uttalanden i de flesta remissutlåtandena. Dessa uttalanden
ha uppvisat rätt stora divergenser. Ungefär hälften av remissmyndigheterna
ha emellertid godtagit förslagen utan någon erinran. Statens
lönenämnd har godtagit de sakkunnigas förslag med två smärre undantag,
avseende dels viss jämkning av den mellanliggande lönegraden för extra
organister och biträdande organister dels fastställande av minimibelopp i
fråga om kantorstillägg.
Lönenämnden förordar nämligen, att ersättningen för de grupper av kantorer,
som ha en tjänstgöring av blott 1 eller 2 timmar per vecka, höjes,
och föreslår härutinnan, att densamma fastställes till det belopp, som avses
skola utgå vid en tjänstgöringsskyldighet av 3 veckotimmar. I övrigt finner
lönenämnden icke anledning till erinran mot förslaget i vad avser kantorernas
löneställning.
Kammarkollegium har uttalat, att vad de sakkunniga föreslagit beträffande
löneställningen icke givit kollegiet anledning till annan erinran än
att kollegiet ifrågasatte, huruvida icke för det fall, att med stöd av Kungl.
Maj :ts medgivande (24 § 4 mom. i stadgeförslaget) anställts organist med
lägre kompetens än den eljest föreskrivna, en lägre lönegradsplacering för
sådan organist vore motiverad i överensstämmelse med vad de sakkunniga
för liknande fall förordat beträffande extra ordinarie och extra biträdande
kyrkomusiker.
Statskontoret, som icke haft något att erinra mot storleken av de föreslagna
kantorstilläggen och arvodena till orgelspelare, har icke kunnat tillstyrka
högre lönegrad än Ca 23 såsom normallönegrad för organister. I
överensstämmelse härmed har ämbetsverket förordat lönegrad Ca 25 för
domkyrkoorganisterna. Å andra sidan har Musikaliska akademiens stgrelse
såsom sin mening uttalat, att lönesättningen för organist, ordinarie såväl
som extra ordinarie, bör bliva åtminstone lönegrad Ca 26. Slutligen har
Sveriges allmänna organist- och kantorsförening förklarat sig vidhålla
20
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
tidigare framförda krav om organisternas placering i lönegraderna Ca 27
och Ce 27 och om kantorstillägg till belopp, som ungefär motsvarade TC 23.
Föredraganden. Föredraganden har föreslagit vissa jämkningar i lärarlönesakkunnigas
förslag och i frågan uttalat följande.
»Lärarlönesakkunnigas förslag i fråga om löneställningen för kyrkomusikerna
ha godtagits utan någon erinran eller med oväsentliga ändringsyrkanden
av ett flertal remissmyndigheter, som statens lönenämnd, kammarkollegium,
skolöverstyrelsen och tre domkapitel (av de fem, till vilka
betänkandet varit remitterat). Även jag har funnit förslagen i det hela väl
avvägda och tillfredsställande motiverade. Jag tillstyrker därför att löneställningen
fastställes i enlighet med de sakkunnigas förslag, dock med
följande jämkningar. Den av kammarkollegium föreslagna placeringen i
lägre lönegrad av organist, som tillsatts efter Kungl. Maj :ts medgivande,
oaktat han ej har full kompetens, synes böra genomföras. Detsamma gäller
den av lönenämnden föreslagna jämkningen av lönegraderna för extra
organist och extra biträdande kyrkomusiker till Cg 21, 19 och 16 i stället
för Cg 21, 20 och 16. Den minimiregel i fråga om kantorstilläggens belopp,
som lönenämnden föreslagit, synes komma att erhålla mycket ringa betydelse.
Då förslaget emellertid torde ha ett visst berättigande, kan jag tillstyrka
dess genomförande. Härutöver får jag föreslå, att löneställningen
för innehavare av extra ordinarie biträdande kyrkomusikertjänst, för vars
innehav kräves minst en av de tre högre musikexamina, placeras i lönegraden
Ce 21 i stället för i den av de sakkunniga föreslagna lönegraden
Ce 22. Mitt förslag förariledes av att förenämnda extra ordinarie tjänsteman
lämpligen ej bör placeras högre än en extra organist, som avlagt samtliga
högre examina (Cg 21). Slutligen vill jag uttala, att jag icke kan förorda
någon undantagsställning för domkyrkoorganisten i Lund. Därest en reglering
nu skall ske bör den enligt min mening göras generell.»
Motionerna. I motionerna I: 315 och II: 402 hemställes att kantorstilläggen
fastställas utgå enligt kyrkomusikerutredningens förslag, vilket innebar
följande.
Lönegrupp 1 2 3 4 5
Antal veckotimmar .......... 7 8—9 10—11 12—13 14—15
Kronor för år .............. 1 416 1 686 1 956 2 226 2 496
Å kantorstilläggen skulle enligt EMU utgå rörligt tillägg och i konsekvens
härmed även kristillägg, vilka tillägg för närvarande utgå med tillhopa
39,4 %.
Motionärerna anföra härom.
Vi kunna ej finna något bärande skäl att låta kantorstilläggen variera i
storlek efter dyrortsgrupperingen. Då enligt vårt förmenande föga bärkraf
-
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
21
tig motivering kan framföras till förmån för dyrortsgraderade löner i allmänhet,
så synes oss sådan motivering sakna all grund, när det gäller tillägg
av nu ifrågavarande slag. Vi vilja i stället föreslå, att de av KMU angivna
kantorstilläggen — inklusive å desamma utgående tillägg — bestämmas
skola utgå, dock omräknade så att viss del därav blir grundlön och viss
del därav 12 procents förhöjning å grundlönen.
IV. Övergångsförhållanden.
Lärarlönesakkunniga ha icke framlagt utformade förslag till övergångsbestämmelser
till kyrkomusikerstadgan. Som skäl härför ha de sakkunniga
anfört, att frågan om villkoren för nuvarande kyrkomusikers övergång på
de nya tjänsterna utan ledigförklarande sammanhänger med utformningen
av det blivande avlöningsreglementet för kyrkomusiker, övergångsbestämmelserna
till kyrkomusikerstadgan böra därför utarbetas samtidigt med
motsvarande övergångsbestämmelser till avlöningsreglementet.
Utan att taga någon ställning till frågan, vilka övergångsbestämmelser
som böra meddelas att gälla vid den nya organisationens ikraftträdande,
har föredraganden uttalat, att han delar lärarlönesakkunnigas allmänna
uppfattning om lämpligheten av att genom rätt vittgående övergångsanordningar
påskynda en allmän övergång till det nya systemet. Bland de övergångsanordningar,
som kunna förväntas bliva av särskild vikt på förevarande
område, intaga dispenserna från uppställda krav på examina en
framträdande plats. Möjligheterna att vid övergången giva dispens i större
omfattning än eljest böra enligt föredragandens mening noggrant undersökas,
varvid fördelen av en sådan anordning också bör vägas mot riskerna
för en standardsänkning.
V. Upphävande av vakanssättningen i vissa fall.
Till lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker finnes fogad bland
annat en bestämmelse av innebörd, att, intill dess kyrkomusiker enligt
denna lag blivit för församling anställd, skola — med visst undantag — de
hittills gällande bestämmelserna om klockar-, organist- och kyrkosångarBefattningar
alltjämt lända till efterrättelse beträffande nuvarande i församlingen
inrättade sådana befattningar; dock att dylik äldre befattning
icke må tillsättas med ny innehavare annorledes än genom förordnande
tills vidare.
Vid kyrkomusikerlagens antagande förutsattes -—- enligt propositionen
nr 2,33 till 1947 års riksdag — att slutgiltiga,förslag beträffande den nya
kyrkoinusikerorganisationen skulle föreläggas 194,3 års riksdag. Sedan så ej
skett, ha i skilda sammanhang och vid upprepade tillfällen påpekats de
22 Första lagutskottets utlåtande nr 39.
svårigheter, som genom den föreskrivna vakanssättningen uppstått såväl
för församlingar och skoldistrikt som för de enskilda kyrkomusikerna.
Lårarlönesakkunniga ha i sitt betänkande framlagt förslag till en omedelbar
uppmjukning av föreskriften om vakanssättning. De ha i detta hänseende
anfört och föreslagit följande.
Lårarlönesakkunniga hysa den uppfattningen, att den undantagslösa vakanssättningen
icke längre bör upprätthållas, då nu kan förutses, att den
nya organisationens genomförande ej heller kommer att ske under innevarande
år. De sakkunniga föreslå, att en föreskrift om vakanssättning
alltfort blir huvudregel, men att för församlingar och skoldistrikt skapas
en möjlighet att efter särskild prövning få medgivande att återbesätta kyrkomusikertjänst
med ordinarie innehavare. Såsom generellt villkor för dylikt
återbesättande måste stadgas, att vid anställandet av ordinarie befattningshavare
denne skall förklaras skyldig att underkasta sig de ändringar med
avseende å t. ex. tjänståliggandenas art och omfattning samt avlöningsförmånernas
storlek, som må komma att ske vid den nya organisationens
genomförande.
Därest Kungl. Maj :t och riksdagen före eller i samband med en dylik uppmjukning
av föreskriften om vakanssättning fatta principbeslut i fråga
om den framtida organisationens utformande, torde därmed skapas möjlighet
för domkapitlen att i de allra flesta fall avgöra, vilken tjänstetyp
som vid organisationens genomförande kan förutsättas bliva fastställd i
viss församling. I dylika fall synas domkapitlen efter hörande av kyrkorådet
och, beträffande förenad tjänst, även statens folkskolinspektör och
vederbörande skolstyrelse, böra äga rätt att giva tillstånd till återbesättande
med ordinarie innehavare. I övriga fall bör tillståndsfrågan av domkapitlet
underställas Kungl. Maj :ts prövning.
Föredraganden tillstyrker, att Kungl. Maj :t inhämtar bemyndigande att
utfärda bestämmelse om undantag i vissa fall från föreskriften om vakanssättning.
Därest riksdagen godtager de nu framlagda grunderna för kyrkomusikerorganisationen,
torde enligt föredraganden på sätt lärarlönesakkunniga
föreslagit dispens från vakanssättningsföreskriften i regel få meddelas
av vederbörande domkapitel och frågan endast undantagsvis behöva underställas
Kungl. Maj :ts prövning.
I motionen II: 131 har på anförda skäl hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, att Kungl. Maj:t må i särskilda fall och efter gjord ansökan bevilja
dispens från bestämmelsen, att klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningar
icke må annorledes än genom förordnande tills vidare tillsättas med
ny innehavare».
VI. Utskottet.
En allmän reform av kyrkomusikernas anställnings- och avlöningsförhållanden
har under närmare ett halvt sekel varit aktuell. Ansvaret för upp
-
23
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
rätthållande av den kyrkomusikaliska verksamheten har hittdls vilat helt
å församlingarna. Detta har inneburit att det ekonomiska underlaget för
verksamheten varit synnerligen skiftande, liksom även att kyrkomusikernas
tjänstgörings-, löne- och pensionsvillkor kunnat variera i betydande omfattning.
Genom den 1947 beslutade och utfärdade lagen om kyrkomusiker
skapades grundvalen för en nyreglering på detta område. De i forevarande
proposition framlagda förslagen till grunder för kyrkomusikerorgamsationen
samt till principer för en lönereglering utgöra ett nytt led i förverkligandet
av reformen.
De organisatoriska problem, som den nya kyrkomusikerorganisationen
inrymmer, sammanhänga i väsentlig mån med att långt ifrån alla kyrkomusikerbefattningar
kunna bliva självständiga heltidstjänster. Detta ligger
i viss mån i sakens natur, eftersom de kyrkomusikaliska uppgifterna i
mindre församlingar vanligen ej äro av den omfattning, att de giva full
sysselsättning åt en särskild befattningshavare. Härav härrörande olägenheter
kunna i vissa fall neutraliseras genom att de kyrkomusikaliska åliggandena
i flera församlingar förenas till en tjänst. Möjligheterna till en dylik
sammanslagning äro dock, bl. a. av kommunikationsskäl, begränsade. \ idai e
står den möjligheten öppen att förena de kyrkomusikaliska uppgifterna med
andra tjänsteåligganden. Båda dessa vägar ha prövats vid frågans lösning.
Uppenbart är att nu berörda förhållanden vållat de allvarligaste svårigheterna
vid utformningen av den nya organisationen, svårigheter, som visat
sig bl. a. vid bestämmande av tjänstetyper samt vid fastställande av tjänsteåliggandenas
sakliga och kvantitativa omfattning.
Vad beträffar distriktsindelningen föreslås i propositionen som huvudregel
att varje församling skall bilda ett kyrkomusikerdistrikt. Kungl. Maj :t
skall emellertid kunna föreskriva annan indelning. Utskottet anser principiellt
riktigt, att de territoriella församlingarna utgöra grundenheterna i
organisationen. Möjligheterna att bilda distrikt på annat sätt, särskilt genom
att förena flera församlingar till ett distrikt, böra emellertid tillvaratagas,
så snart praktiska skäl tala för en sådan lösning. Särskilt i de landsdelai,
där församlingarna äro små, torde dessa möjligheter visa sig värdefulla.
Utskottet förutsätter sålunda att tillämpningen av dessa särbestämmelser
icke får en restriktiv prägel. Det torde ofta visa sig lämpligt att vid distriktsindelningen
taga hänsyn till redan förefintliga kyrkliga samfälligheter.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla betydelsen av att församlingarnas
egen mening beaktas, så att sammanslagningar och uppdelningar icke
beslutas mot de berörda församlingarnas vilja utan tungt vägande skäl.
Kyrkomusikerutredningen hade i sitt förslag förutsatt, att samtliga distriktsindelningsfrågor
skulle underställas Kungl. Maj :t. Enligt propositionens
förslag blir det emellertid endast de mera svårbedömda fallen som gå
till Kungl. Maj :t, under det att domkapitlen få avgörandet i normalfallen.
24
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
I motionerna 1:316 och 11:401 har nu väckts fråga om överförande av
beslutanderätt rörande distriktsindelningen i alla fall från Kungl. Maj :t till
domkapitlen. Den i propositionen förordade kompetensfördelningen synes
utskottet väl avvägd, varför utskottet med avstyrkande av nämnda motioner
i denna del finner sig kunna tillstyrka propositionens förslag.
På frågan vilken offentligrättslig ställning kyrkomusikerdistriktet skall
erhålla är utskottet icke nu berett att ingå. Emellertid måste detta spörsmål
uppenbarligen lösas, innan kyrkomusiker stadgan utfärdas.
Utformningen av tjänstetgperna är ett grundläggande element i förslaget.
De två huvudtyper av tjänster, som förutsättas komma till användning,
skola enligt förslaget benämnas organisttjänst och kantorstjänst. Organisttjänsten
skall vara en självständig tjänst, medan kantorstjänsten städse
skall innebära en förening av kyrkomusikalisk tjänst och folk- eller sinåskollärartjänst.
Organisttjänst skall i allmänhet endast förekomma i distrikt med högre
invånarantal än 5 000 såvitt angår stad och 7 000 såvitt gäller annat distrikt.
I distrikt med lägre invånarantal avses kantorstjänst regelmässigt skola inrättas.
Anledningen härtill är den, att göromålen i de mindre distrikten
som regel ej kunna antagas få sådan omfattning, att de kunna motivera
självständiga tjänster. Detta kommer för övrigt till siffermässigt uttryck i
den till distriktens invånarantal knutna timberäkningen i 23 § av stadgeförslaget,
till vilken utskottet återkommer i det följande. I motionerna 1: 315
och II: 402 föreslås att invånarantalet ej skall läggas till grund för val av
tjänstetyp; i motionerna 1:316 och 11:401 ifrågasättes en sänkning av
invånarantalet till 3 000 respektive 4 000.
Utskottet delar den i motionerna uttalade uppfattningen, alt invånarantalet
ej alltid kan giva någon fullt rättvisande bild av den kyrkomusikaliska
verksamheten i en församling. För att möjliggöra en någorlunda
objektiv bedömning av omfattningen av de kyrkomusikaliska uppgifterna
— och därmed ett bedömande av vilken tjänstetyp som kan vara lämplig
för distriktet — synes det emellertid utskottet ofrånkomligt att lägga invånarantalet
till grund för beräkningarna i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som föreslås i propositionen. Om invånarantalet slopas som bedömningsgrund,
skulle man helt sakna allmänna hållpunkter. Någon generell
sänkning av det för inrättande av organisttjänst erforderliga invånarantalet
förefaller ej tillrådlig med hänsyn till att man då skulle få till stånd
självständiga tjänster med mindre än halv tjänstgöring. På anförda skäl
anser sig utskottet ej kunna tillstyrka sistnämnda båda yrkanden i motionerna.
På en punkt vill utskottet emellertid förorda en ändring i propositionens
förslag. Den skillnad, som där gjorts mellan stads- och landsdistrikt, torde
bygga på den uppfattningen att den kyrkomusikaliska verksamheten regel
-
25
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
mässigt är livligare i städerna än i andra tätorter och på landsbygden. Enligt
utskottets mening lärer emellertid musiklivet i åtskilliga tätorter och i
många fall även på landsbygden vara fullt jämförbart med musiklivet i
städerna. Utskottet vill därför förorda att skillnaden mellan land och stad
slopas och att sålunda gränsen för inrättande av organisttjänst generellt
fastställes till ett invånarantal av 5 000.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att denna
gräns icke tillämpas alltför schablonmässigt. Dispens för inrättande av
organisttjänst bör sålunda kunna givas för distrikt, som ej uppnå det erforderliga
invånarantalet, under förutsättning att den kyrkomusikaliska
verksamheten i distriktet är av betydande omfattning och kompetent befattningshavare
finnes att tillgå. I många mindre städer torde, oaktat invånarantalet
ej uppgår till 5 000, finnas nödiga förutsättningar för självständiga
tjänster. Utskottet är angeläget betona, att reformen icke får leda
till en sänkning av musiklivets standard på mindre orter och på landsbygden
utan att de slutliga bestämmelserna utformas på sådant sätt att lokala förhållanden
kunna beaktas. Även en viss smidighet i tillämpningen måste
anses önskvärd.
I motionerna I: 315 och II: 402 har hemställts, att kantors kyrkomusikaliska
uppgifter skola få förenas med annan statlig eller kommunal tjänst
än lärares samt att bestämmelserna om orgelspelare skola utgå ur förslaget.
Det i propositionen framlagda förslaget rörande kantor stjänst bygger helt
på tanken att denna tjänst skall bestå av en förening av kyrkomusikalisk
tjänst och lärartjänst. Såväl bestämmelserna om behörighetsvillkor, tillsättning
och huvudmannaskap som den föreslagna löneställningen grundas på
förutsättningen av en dylik förening. Det må även framhållas att för närvarande
omkring % av samtliga kyrkomusiker tillika äro folkskollärare.
Kantorstjänsten torde sålunda bliva den vanligaste tjänstetypen. Utskottet
kan under dessa omständigheter ej finna det välbetänkt att klyva denna
tjänstetyp i två till sin konstruktion helt skilda befattningar, dels den normala
kantorstjänsten sådan den utformats enligt propositionen, dels en
kantorstjänst med kantors kyrkomusikaliska uppgifter samt andra kommunala
eller statliga tjänsteuppgifter. Då motionärerna föreslagit, att kantorstjänst
skulle kunna förenas även med annan tjänst, torde de ha letts
av en önskan att möjliggöra att man — särskilt på landsbygden — skulle
kunna för ombesörjande av de kyrkomusikaliska uppgifterna tillgodogöra
sig även andra personer, som avlagt organist- och kantorsexamen, än lärare.
I vissa fall kan dylik person på grund av särskilda förutsättningar till och
med vara mera lämpad för uppgiften än läraren. Möjlighet bör med hänsyn
härtill öppnas för anställande av annan person än lärare som kyrkomusiker,
även då skolorganisatoriska skäl ej lägga hinder i vägen för inrättande av
kantorstjänst. Där sådana förhållanden föreligga hör emellertid veder
-
26
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
börande få arvodesanställning som orgelspelare. I dylika fall torde orgelspelare
få samma tjänståligganden som kantor. Denna omständighet synes
böra påverka avvägningen av orgelspelares löneställning. Utskottet återkommer
i det följande till denna fråga.
De betänkligheter, motionärerna hysa mot inrättande av orgelspelarbefattningar,
äro i och för sig förtjänta av beaktande, såvitt avser oexaminerade
orgelspelare. Frågan är emellertid vilken utväg som kan tillgripas i
sådana fall, där distriktet påtagligen är för litet för anställande av organist,
samt kantor av skolorganisatoriska skäl ej kan ifrågakomma. I första hand
böra givetvis undersökas möjligheterna till ändrad distriktsindelning, men i
vissa fall torde ej heller på denna väg en lösning erbjuda sig. Såvitt utskottet
kan finna återstår i dylikt fall endast att mot arvode anställa lämplig person
att ombesörja kyrkomusiken i församlingen. Detta är otvivelaktigt en nödfallsutväg
men torde vara det enda framkomliga sättet. Utskottet vill här
understryka, att befattning som orgelspelare ej är att anse som en reguljär
tjänst utan att den endast är en arvodesbefattning, vars fortbestånd enligt
förslaget skall omprövas minst vart femte år.
På nu anförda skäl finner sig utskottet ej kunna tillstyrka motionerna i
förevarande delar.
Vad angår själva benämningen orgelspelare vill utskottet som sin mening
uttala, att ett ur olika synpunkter mer tillfredsställande namn bör åsättas
befattningen, t. ex. orgelmusiker.
I stadgeförslaget föreskrives i 5 § rörande förfarandet vid fastställande
av distriktsindelning och tjänstetgp, att förslag i dessa hänseenden skola av
kyrkorådet, då kantorstjänst föreslås, överlämnas till skolstyrelsen. I vissa
fall torde emellertid flera skolstyrelser finnas inom ett kyrkomusikerdistrikt.
Utskottet finner därför önskvärt att stadgan kompletteras med bestämmelser,
som kunna tjäna till ledning i dylika fall.
Utskottet har på skäl som redan nämnts ej ansett sig kunna biträda det
i motionerna I: 316 och II: 401 väckta förslaget att domkapitlen skulle i alla
fall fastställa distriktsindelningen.
Vad gäller fastställande av tjänstetyp har i motionerna I: 315 och II: 402
yrkats, att Kungl. Maj :t genomgående skulle vara beslutande. Utskottet kan
ej finna några avsevärda olägenheter förenade med den i stadgeförslaget
upptagna ordningen, enligt vilken domkapitlen fastställa tjänstetyp i normalfallen.
Tvärtom torde fastställelseförfarandet ske snabbare och enklare
på detta sätt än om samtliga ärenden skulle underställas Kungl. Maj :t.
Utskottet kan sålunda ej tillstyrka nämnda yrkande i dessa motioner.
Beträffande de rent kyrkomusikaliska tjänsteåliggandena kan utskottet
ansluta sig till det i propositionen framlagda förslaget med vissa uppmjukningar
och ändringar.
I motionerna I: 315 och II: 402 har hemställts om slopande av stadgans
27
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
bestämmelser om fixerande av vissa veckodagar, till vilka sådana kyrkliga
förrättningar som dop, vigsel och jordfästning företrädesvis skulle förläggas.
Utskottet anser i likhet med motionärerna, att det ur församlingsbornas
synpunkt ofta torde visa sig mindre lämpligt att på sådant sätt
sammanföra skilda kyrkliga förrättningar till bestämda dagar. Förläggning
av förrättningarna till lämpliga tider torde kunna uppnås genom frivilliga
överenskommelser. Utskottet föreslår alltså, med tillstyrkande av dessa motioner
i denna debatt förevarande bestämmelser ej upptagas i kyrkomusikerstadgan.
— Enligt stadgeförslaget må kantor icke åläggas att årligen biträda
vid mera än sex tillfälligtvis ifrågakommande allmänna gudstjänster eller
jämförliga andaktsstunder. Utskottet vill ifrågasätta, om icke antalet gudstjänster
här är beräknat något i underkant.
För organisterna föreslås viss tjänstgöring utöver den direkt kyrkomusikaliska,
nämligen fyllnadstjänstgöring och fri musikundervisning. Båda dessa
tjänstgöringsformer skola ha betydelse för möjligheten att inrätta ordinarie
och extra ordinarie tjänster. Vid remissbehandlingen har från vissa håll
riktats kritik mot att den fria musikundervisningen skulle tagas i beräkning
vid inrättande av pensionsgrundande tjänster. Utskottet medger att denna
fråga kan vara tveksam. Då utskottet ansett sig kunna biträda propositionen,
har anledningen närmast varit den, att införande av dylik undervisning
synes starkt sakligt motiverad som ett led i höjande av musiklivet över
huvud. Under dessa omständigheter bör heller icke hinder möta för att den
fria undervisningen jämställes med övriga tjänsteåligganden.
Enligt kyrkomusikerutredningens förslag skulle även kantor åläggas fri
musikundervisning. Propositionen upptager dock intet förslag härom. I motionerna
1:315 och 11:402 samt 1:316 och 11:401 hemställes, att kyrkomusikerutredningens
förslag i denna del genomföres. Utskottet anser i likhet
med föredragande statsrådet, att sådan undervisningsskyldighet för kantor,
som ju vid sidan av sina kyrkomu sikali ska uppgifter skall sköta sin lärartjänst,
skulle kunna bliva alltför betungande. Av detta skäl kan utskottet
i förevarande del ej tillstyrka motionerna. Utskottet förutsätter emellertid,
att frågan skall kunna tagas upp till omprövning, sedan praktiska erfarenheter
vunnits av den nya organisationen.
Utskottet vill något beröra de för timberäkningen grundläggande bestämmelserna
i 23 § av förslaget till stadga. På de skäl som förut angivits i annat
sammanhang finner utskottet ofrånkomligt att till grund för beräkning av
veckotimtalet lägga folkmängden i kvrkomusikerdistriktet. Emellertid lärer
vara uppenbart att ett strikt tillämpande av de i paragrafen angivna reglerna
i åtskilliga fall skulle leda till obilliga resultat. Bestämmelserna torde knappast
kunna vara lämpligt avvägda för alla fall t. ex. för förhållandena i
storstadsförsamlingarna. Den möjlighet, som i 4 mom. av nämnda paragraf
givits domkapitel, att med en enhet höja eller sänka timtalet, synes icke
28
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
vara tillräcklig för att utesluta oformligheter. Det bör därför öppnas möjlighet
för Kungl. Maj :t att, där särskilda skäl så påkalla, fastställa timtalet
inom en avsevärt vidare ram.
Vad angår stadgeförslagets bestämmelser om timberäkning vill utskottet
vidare uttala, att en definition av begreppet full tjänstgöring synes böra
innefatta även fyllnadstjänstgöring, såvitt avser inrättande av ordinarie
organisttjänst. Detta torde böra komma till uttryck i stadgan tydligare än
som skett i lärarlönesakkunnigas förslag.
Utskottet har i övrigt ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts
förslag såvitt avser huvudgrunderna för kyrkomusikerorganisationen.
I fråga om de föreslagna grunderna för kyrkomusikernas löneställning
vill utskottet erinra om att, såsom framgår av den lämnade redogörelsen,
den av 1948 års riksdag beslutade löneställningen för musiklärare tagits till
utgångspunkt vid bestämmande av lönegrader för organister. Därvid ha
bl. a. de högre kompetenskrav, som uppställts för innehavare av organisttjänst,
medverkat till att organisterna ansetts böra beredas en något högre
placering än musiklärarna. Utskottet biträder denna uppfattning och anser
den löneställning som föreslagits för organisterna väl avvägd. Utskottet har
ej heller funnit anledning till erinran mot den för biträdande kyrkomusiker
föreslagna löneställningen. Vad beträffar kantorstilläggen föreslås i propositionen
att dessa utformas efter samma grunder som timarvoden för lärare
vid civila och militära skolor. Utskottet anser sig böra godtaga en dylik
konstruktion av tilläggen, vilken innebär, att dessa dyrortsgraderas. Därmed
har för kantorstilläggen tillämpats de principer, som gälla för avlöning
till statstjänstemän i allmänhet. Utskottet får sålunda avstyrka bifall till de
i motionerna I: 315 och II: 402, såvitt nu är i fråga, framställda yrkandena.
De för orgelspelare föreslagna arvodena äro differentiex-ade såtillvida som
den som avlagt de för kantor stjänst föreskrivna examina — organist- och
kantor sexamen — erhåller arvode enligt TC 16, medan övriga orgelspelare
få arvode enligt TC 10. Som utskottet förut framhållit torde orgelspelare
med organist- och kantorsexamen som regel få samma tjänståligganden som
kantor. Utskottet vill ifrågasätta, huruvida icke denna likställighet i fråga
om kompetenskrav och tjänstuppgifter bör föranleda en jämkning uppåt —
förslagsvis till TC 18 — av här åsyftade orgelspelai-es löneställning. Beträffande
arvode till oexaminerade orgelspelare kan utskottet godtaga propositionens
förslag.
Utskottet vill understryka att det synes önskvärt att de övergångsanordningar,
som kunna komma att vidtagas, utformas med beaktande av rådande
förhållanden. Särskild hänsyn bör givetvis tagas till sådana kyrkomusiker,
som redan äro fast anställda i församlingarna.
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
29
Med instämmande i vad som anförts i propositionen samt i motionen
II: 131 anser utskottet det vara angeläget att de svårigheter, som vållats av den
förutnämnda vakanssåttningsbeståmmelsen, undanröjas. Utskottet godtager
därför i sak förslaget om att Kungl. Maj :t skall äga utfärda bestämmelser
om undantag i vissa fall från vakanssättningsföreskriften i huvudsaklig
överensstämmelse med lärarlönesakkunnigas förslag i ämnet. I propositionen
har begärts ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att utan hinder av
övergångsbestämmelserna till lagen om kyrkomusiker utfärda undantagsbestämmelser
i enlighet härmed. Utskottet finner emellertid icke riktigt, att
riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att åsidosätta vissa i lag stadgade regler,
utan vill för sin del förorda, att de ifrågavarande övergångsbestämmelserna
till kyrkomusikerlagen ändras på sådant sätt, att Kungl. Maj :t får möjlighet
utfärda de särskilda bestämmelser, som kunna erfordras för dispensering
från det nu gällande tillsättningsförbudet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen — i anledning av motionen II: 131 och med
förklaring, att riksdagen funnit det genom förevarande proposition
begärda bemyndigandet föranleda ändring i lagen den
27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker — måtte för sin del
antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 27 juni 1947
(nr 275) om kyrkomusiker.
Härigenom förordnas, att andra stycket 1. i övergångsbestämmelserna till
lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lag:)
Härvid skall iakttagas:
1. Intill dess kyrkomusiker enligt
denna lag blivit för församling anställd,
skola — med undantag av
förenämnda lag den 14 oktober 1898
—- de hittills gällande bestämmelserna
om klockar-, organist- och
kyrkosångarbefattningar alltjämt
lända till efterrättelse beträffande
nuvarande i församlingen inrättade
sådana befattningar; dock att dylik
(Utskottets förslag:)
Härvid skall iakttagas:
1. Intill dess kyrkomusiker enligt
denna lag blivit för församling anställd,
skola -— med undantag av
förenämnda lag den 14 oktober 1898
— de hittills gällande bestämmelserna
om klockar-, organist- och
kyrkosångarbefattningar alltjämt
lända till efterrättelse beträffande
nuvarande i församlingen inrättade
sådana befattningar; dock att dylik
30
Första lagutskottets utlåtande nr 39.
äldre befattning icke må annorledes äldre befattning icke må annorledes
än genom förordnande tills vidare än genom förordnande tills vidare
tillsättas med nu innehavare. tillsättas med ny innehavare, såvida
annat ej följer av bestämmelser utfärdade
av Konungen.
B. att riksdagen måtte godkänna nya grunder för kyrkomusikerorganisationen
samt för kyrkomusikernas avlöningsoch
anställningsförhållanden i enlighet med vad utskottet
ovan förordat; samt
C. att motionerna I: 315 och 316 samt II: 401 och 402 måtte
anses besvarade genom vad utskottet under B. hemställt.
Stockholm den 17 maj 1949.
På första lagutskottets vägnar:
VERNER HEDLUND.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Krugel, Olofsson*, Löthner*, Georg Pettersson,
Göransson och Fritiof Karlsson;
från andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund, Werner*, Johnsson i Stockholm,
Landgren, Pettersson i Ersbacken, fröken Öberg, herrar Wirtén och östlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Werner.