Första lagutskottets utlåtande nr 36.
1
Nr 36.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande
av präster m. rrv., dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 11 mars 1949 dagteeknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 169, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden föreslagit riksdagen att dels antaga nedan återgivna,
vid propositionen fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av
6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, dels ock med bifall
till under särskilda punkter upptagna förslag
1. bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med vad föredraganden
under förevarande punkt förordat meddela bestämmelser angående provisoriskt
lönetillägg åt vissa präster, särskild gottgörelse åt vissa prästgårdsinnehavare
för uppvärmningskostnad, semesterkostnadsbidrag åt präster,
provisoriskt nyreglerad emeritilön och familjepension från kyrkofonden
samt provisoriskt representationsbidrag åt biskoparna, att gälla tills vidare,
beträffande semesterkostnadsbidraget under kalenderåret 1950 och i övrigt
för tiden intill den 1 juli 1950, ävensom medgiva, att samtliga ifrågavarande
förmåner må bestridas ur kyrkofonden;
2. medgiva, att ur kyrkofonden må i enlighet med vad föredraganden
förordat utgå anslag för avlönande av högst fyra för verksamhet bland
universitets- och högskolestuderande in. fl. anställda präster;
3. avgiva yttrande över ifrågasatt ändrat förfarande vid avräkningen
mellan pastorat och kyrkofonden in. in.;
4. medgiva, att anslag ur kyrkofonden för prästerlig verksamhet utom
riket må, för avlönande av utlandspastorerna, för tiden till och med utgången
av juni 1950 samt, för bidrag till sjömans vårdsstyrelsen för avlönande
av i dess tjänst i utlandet anställda präster, tills vidare från och med
den 1 juli 1949 utgå i överensstämmelse med vad föredraganden förordat;
5. medgiva, dels att anslaget för innevarande budgetår för anlitande av
biträde vid handläggning inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden
och vad därmed äger samband må överskridas med belopp, som blir
erforderligt för gäldande av kostnaderna för två under punkten närmare omförmälda
utredningar, dels ock att för anlitande av biträde som ovan sagts
må för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950 i enlighet med Kungl. Maj:ts
beprövande ur kyrkofonden utgå högst 15 000 kronor.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 19h9. 9 saml. 1 avd. Nr 86.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
Lagförslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
angäende ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti
1932 (nr 404) om kyrkofond.
Härigenom förordnas, att 6 §’ lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse:)
6 §.
Enligt vad---Luleå stift.
Härutöver skola av kyrkofonden
utgöras:
8) anslag till extra utgifter med
ett belopp av tillhopa högst 25 000
kronor för år, som efter Konungens
bestämmande må användas till bestridande
av kostnad för härförut i
denna paragraf icke särskilt angivet
kyrkligt ändamål.
(Föreslagen lydelse:)
6 §.
Enligt vad---Luleå stift.
Härutöver skola av kyrkofonden
utgöras:
1)---
8) anslag till extra utgifter med
ett belopp av tillhopa högst 50 000
kronor för år, som efter Konungens
bestämmande må användas till bestridande
av kostnad för härförut i
denna paragraf icke särskilt angivet
kyrkligt ändamål.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1949.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 288 av fröken Andersson m. fl. samt
inom andra kammaren
nr 364 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. och
nr 365 av herrar Håstad och Staxäng, likalydande med motionen nr 288
i första kammaren.
Yrkandena i motionerna I: 288 och II: 365, som närmast äga samband
med den under 1. upptagna anslagspunkten, återgivas i anslutning till redogörelsen
för Kungl. Maj:ts förslag i nämnda del.
I motionen II: 364 hemställes, att riksdagen måtte avslå propositionen
»beträffande prästerlig verksamhet bland universitets- och högskolestuderande
m. fl.»
1 Senaste lydelse, se SFS 1947 :272.
3
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
I fråga om de i propositionen och motionerna anförda skäl, för vilka redogörelse
icke lämnas här nedan, får utskottet hänvisa till propositionen och
motionerna.
Till utskottet har inkommit en skrivelse från ordföranden i Lunds studentkår.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Förlängning på ett år föreslås för de tidsbegränsade, genom anslag ur
kyrkofonden bekostade särskilda provisoriska förmåner åt biskoparna och
andra präster och deras efterlevande, som beviljades av 1948 års riksdag i
form av provisoriskt lönetillägg, särskild gottgörelse åt prästgårdsinnehavare
för uppvärmningskostnad, provisorisk förbättring av semesterkostnadsbidrag
och av emeritilöner och familj epensioner samt provisoriskt representationsbidrag
åt biskoparna. Vidare föreslås, för understödjande i
begränsad utsträckning av studentprästverksamheten vid universitet och
högskolor, viss utökning av anslagsramen för avlöning av stiftsadjunkter
m. fl. För att bereda möjlighet att i skälig omfattning kompensera pastorerna
i de svenska församlingarna i utlandet för den fortgående ökningen
av levnadskostnaderna föreslås viss höjning av anslaget för dessa prästers
verksamhet. Härjämte föreslås viss höjning av det till sjömans vårdsstyrelsen
ur kyrkofonden utgående bidraget till avlöning av i nämnda styrelses
tjänst i utlandet anställda präster. Slutligen föreslås jämväl förstärkning
av det till Kungl. Maj:ts förfogande ställda anslaget ur kyrkofonden till
extra utgifter.
1. Provisoriska avlönings- och pensionsförmåner åt vissa
präster och deras efterlevande.
De för det ordinarie prästerskapet (domprostar och övriga kyrkoherdar
och komministrar) samt för extra ordinarie präster (kyrkoadjunkter och
pastoratsadjunkter) i rikets territoriella församlingar — med undantag av
Karlsborgs delvis militära församling — för närvarande gällande grundläggande
avlöningsbestämmelserna äro meddelade i lagen den 9 december
1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning. Till dessa
huvudbestämmelser ansluta sig ett antal senare tillkomna bestämmelser
i särskilda avlöningslagar och andra författningar, varigenom ifrågavarande
präster tillerkänts åtskilliga, mer eller mindre speciella, ännu bestående
tilläggsförmåner.
I reglementet den 15 februari 1935 (nr 17) för prästerskapets avlöning
(prästlönereglementet) återfinnes en — genom däri efter hand gjorda kompletteringar
— allt intill senaste tiden så gott som fullständig sammanställning
över församlingsprästernas samtliga nuvarande avlöningsförmåner. De
nämnda prästerskap jämlikt berörda författningar sålunda tillkommande
huvudsakliga avlöningsförmånerna äro följande.
4 Första lagutskottets utlåtande nr 36.
För ordinarie ''präster (domprost och annan kyrkoherde samt komminister):
1)
kontant årslön eller s. k. reglerad lön, vilken genom periodiska löneregleringar
bestämmes av Kungl. Maj:t individuellt för varje tjänst, doek
för domprost lägst 8 000 kronor och högst 10 000 kronor och för annan
kyrkoherde lägst 4 000 kronor, undantagsvis 3 500 kronor, och högst 8 000
kronor samt för komminister lägst 2 500 kronor, undantagsvis 2 250 kronor,
och högst 5 000 kronor, ävensom för de lägst avlönade efter tio års tjänstgöring
ett ålderstillägg å högst 500 kronor för år (prästlöneregleringslagen);
2) provisorisk tilläggslön å 2 100 kronor för år (lag 1929: 382);
3) fast reseanslag, högst 500 kronor för år (lag 1925: 449), jämte för
särskilda fall vissa ytterligare resekostnadsersättningar;
4) ödebygdstillägg, för vissa präster i Härnösands och Luleå stift, å
högst 1 400 kronor för år (lag 1925: 455);
5) lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande med 1 procent
av reglerade lönen (lag 1926: 526);
6) semesterkostnadsbidrag för vissa kategorier av präster utgående vid
beviljad semesterledighet efter 75 kronor för högst 30 dagar (lag 1937: 216);
7) dyrtidstillägg å vissa av förenämnda avlöningsförmåner enligt bestämmelserna
om dyrtidstillägg å s. k. reglerad avlöning men med det
procentuella tillägget bestämt efter gällande procenttal minskat med tre
(lag 1934: 544 och kung. 1936: 7); samt
8) kristillägg i likhet med vad som gäller för befattningshavare i allmänhet
i statens tjänst, vilka åtnjuta dyrtidstillägg, men här beräknat å ett
med 7 procent förhöjt tilläggsunderlag (kung. 1941:411 och följande);
ävensom
9) hyresfri tjänstebostad eller hyresersättning samt såsom bidrag till
tjänstebostads uppvärmning, till kyrkoherde 200 kronor och till komminister
160 kronor för år (prästlöneregleringslagen).
För extra ordinarie präster (kyrkoadjunkt och pastoratsadjunkt):
1) adjunktsarvode, för kyrkoadjunkt bestämt individuellt av Kungl.
Maj:t vid de periodiska löneregleringarna och i allmänhet utgående med
1 800—2 500 kronor för år samt för pastoratsadjunkt enhetligt 1 200 kronor
för år (prästlönereglementet);
2) ålderstillägg, tre å vartdera 300 kronor för år efter tre, sex och nio
års tjänstgöring (prästlönereglementet);
3) provisoriskt tilläggsarvode, för kyrkoadjunkt 900 kronor och för pastoratsadjunkt
1 000 kronor för år (prästlönereglementet);
4) bostads- och vivreersättning, som bestämmes av domkapitlet och för
närvarande utgår med belopp å 1 800—4 000 kronor för år, eller för pastoratsadjunkt
bostad och vivre in natura (prästlönereglementet);
5) ödebygdstillägg såsom för ordinarie präst (lag 1925: 455 och prästlönereglementet)
;
6) åt kyrkoadjunkt lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande
med 1 Va procent av adjunktsarvodet (lag 1926: 526) och åt pastoratsadjunkt
arvodesförhöjning för familjepensioneringen med 60 kronor för år
(prästlönereglementet);
7) dyrtidstillägg å vissa av förenämnda avlöningsförmåner såsom för
ordinarie präst (lag 1934: 544 och kung. 1936: 7); samt
8) kristillägg såsom för ordinarie präst (kung. 1941:411 och följande);
ävensom
5
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
9) kostnadsfri skjuts i tjänsteärenden eller kontant gottgörelse därför
(prästlönereglementet) eller, till kyrkoadjunkt, fast reseanslag såsom för
ordinarie präst (lag 1925: 449) och dessutom vissa ytterligare resekostnadsersättningar.
I nära överensstämmelse med vad sålunda för församlingsprästerskapet
i allmänhet gäller äro avlöningsförmånerna för prästerskapet i Karlsborgs
församling och de två icke-territoriella militära församlingarna, Skeppsholms
församling i Stockholm och Karlskrona amiralitetsförsamling, bestämda
genom särskilda av Kungl. Maj:t i administrativ ordning meddelade
beslut. För garnisonspastor i Boden äro avlöningsförmånerna fastställda av
Kungl. Maj:t i enlighet med beslut av 1943 års riksdag (skrivelse nr 203).
För biskoparna gälla särskilda i förordningen den 27 november 1936 nr 578
(den s. k. biskopsavlöningsförordningen) meddelade avlöningsbestämmelser.
— Utlandspastorernas och de i sjömans vårdsstyrelsens tjänst i utlandet
anställda prästernas avlöningsförmåner komma att särskilt för sig upptagas
till behandling under punkt 4. i det följande.
Tjänstepensioneringen regleras genom lagen den 9 december 1910 (nr 141
s. 35) om emeritilöner för präster jämte särskilda föreskrifter. Om familjepensionering
finnas enhetliga bestämmelser i reglementet den 28 november
1941 (nr 904) angående familjepension för efterlevande till präster samt de
i anslutning därtill i kungörelse samma dag (nr 910) meddelade särskilda
familjepensionsbestämmelserna för prästerskapet.
På förslag av 1946 års prästlönekommitté ha förutnämnda prästerliga befattningshavare,
senast jämlikt beslut av 1948 års riksdag (propositionen
nr 156, punkterna 1—5, utskottets utlåtande nr 37, punkterna 1—5, riksdagens
skrivelse nr 244) tillerkänts följande särskilda provisoriska tilläggstormåner
till de förutvarande, mera bestående förmåner, som genom nyssnämnda
avlönings- och pensionsbestämmelser tillförsäkrats dem.
a) Provisoriskt lönetillägg.
Bestämmelser om denna tilläggsförmån för tiden den 1 juli 1948—den
30 juni 1949 finnas meddelade i kungörelsen 1948: 542 (jfr kungörelsen
1947:510). Enligt dessa bestämmelser tillkommer för närvarande provisoriskt
lönetillägg ej blott förutnämnda prästerliga befattningshavare utan
även extra ordinarie präst, som på grund av sjukdom eller militär beredskapstjänstgöring
beviljats ledighet från prästerligt förordnande och därvid
får uppbära för dylikt fall bestämt särskilt prästerligt arvode, ävensom
pastor vid svensk församling i utlandet och — efter Kungl. Maj:ts särskilda
bestämmande — vissa i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda
präster. Lönetillägget utgår till biskoparna och domprostarna samt ifrågakommande
präster i våra militära församlingar och i Boden liksom till utlandspastorerna
med ett för alla lika belopp av 60 kronor för månad (720
kronor för år), med vilket belopp det ock högst må tillerkännas nyss omnämnd
präst i sjömansvårdsstyrelsens tjänst. Till det egentliga församlingsprästerskapet
samt stifts- och kontraktsadjunkterna utgår lönetillägget
med ett efter löneställning växlande belopp, för kyrkoherdar och kommi
-
6
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
nistrar uppgående lägst till 60 kronor för månad (720 kronor för år) för de
högst avlönade samt högst till 155 kronor för månad (1 860 kronor för år)
för de lägst avlönade samt för de extra ordinarie prästerna av skilda kategorier
till lägst 50 och högst 165 kronor för månad (600 respektive 1 980
kronor för år).
b) Gottgörelse för viss uppvärmning skostnad.
Jämlikt kungörelsen 1948: 539 ha innehavare av vissa onormalt stora
prästgårdar tillerkänts särskild, begränsad gottgörelse för av dem för prästgården
bestridd uppvärmningskostnad under eldningssäsongen 1948/49.
Gottgörelsen utgår efter stiftsnämndens beprövande, med högst 50 kronor
för hela eldningssäsongen för varje verkligt boningsrum till och med femton,
som vederbörande bostadsinnehavare för sig och sin familj disponerat och
hållit uppvärmt i kyrkoherdeprästgård utöver sju och i komministersprästgård
utöver fem.
c) Semesterkostnadsbidrag.
Sådant bidrag, som enligt bestämmelse i prästlöneregleringslagen redan
tidigare tillkommit det ordinarie församlingsprästerskapet, utgår jämlikt
kungörelsen 1948: 541 för kalenderåret 1949 till de ordinarie församlingsprästerna
med i viss mån förhöjda belopp och dessutom jämväl till de
extra ordinarie församlingsprästerna samt till stifts- och kontraktsadjunkterna.
För närvarande må sålunda semesterkostnadsbidrag, efter domkapitlets
beprövande, utgå till ordinarie präst och vakansvikarie för sådan
för högst 30 dagar och till övriga ifrågakommande extra ordinarie präster
för högst 20 dagar. Till ordinarie präst och kyrkoadjunkt samt vakansvikarie
utgår semesterkostnadsbidraget, efter särskilda betingelser, med 5
kronor eller 2 kronor 50 öre för dag. För pastorats-, stifts- och kontraktsadjunkterna
innebär regleringen i det hela, att de under semesterledigheten
ej skola behöva vidkännas minskning i sina löneförmåner.
d) Provisoriskt förbättrade emeritilöner och familjepensioner.
I kungörelsen 1947: 664 meddelades bestämmelser om en provisorisk nyreglering
för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 av förut omnämnda
prästers emeritilöner och familjepensioner, innebärande viss förhöjning av
ifrågavarande enligt de gällande allmänna bestämmelserna utgående prästerliga
emeritilöner samt de genom samtidiga särskilda bestämmelser (kungörelsen
1947: 663) omreglerade prästerliga familjepensionerna. Genom kungörelsen
1948: 540 förordnades, att utbyte mot nyreglerad emeritilön och
familjepension i enlighet med bestämmelserna i 1947 års kungörelse skulle,
med vissa smärre jämkningar, ske jämväl för tiden den 1 juli 1948—den
30 juni 1949. Den med avseende å prästernas tjänste- och familjepensionering
sålunda genomförda provisoriska regleringen bygger i det väsentliga
och så långt kunnat ske på den motsvarande nyreglering inom pensionsväsendet
för civilstatstjänstemännen in. fl., som av 1947 års riksdag beslutades
för tiden från och med den 1 juli 1947.
e) Provisoriskt representationsbidrag åt biskoparna.
De reglerande bestämmelserna rörande dylikt bidrag, vilket medgivits
biskoparna för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 med ett för dem alla
lika belopp av 2 000 kronor för år, ha av Kungl. Maj:t meddelats i brev
till statskontoret den 26 juni 1948.
7
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
Rörande den närmare innebörden av fjolårets riksdagsbeslut i ämnet hänvisas
till utskottets ovannämnda, av riksdagen godkända utlåtande, nr 37.
Här må erinras om att riksdagen i anledning av motioner och på förslag
av utskottet något ökade de av Kungl. Maj:t i fråga om vissa komministrar
föreslagna provisoriska lönetilläggen samt att motionsvis framförda
yrkanden bland annat om höjning av semesterkostnadsbidragen icke föranledde
någon riksdagens åtgärd.
Prästlönereglementet innehåller vissa bestämmelser angående ordningen
för utbetalning av löneförmånerna åt det med reglementet avsedda prästerskapet.
Om innehållet i bestämmelserna må följande anmärkas.
Till kyrkoherde och komminister skola enligt 7 kap. 1 § följande löneförmåner
gäldas av pastoratet, nämligen a) reglerad lön, b) provisorisk
tilläggslön, c) hyresersättning, d) fast reseanslag, e) ödebygdstillägg, f) lönetillägg
i anledning av nådårsrättens upphörande och g) bidrag till uppvärmning
av tjänstebostad. Av pastoratet skola vidare gäldas följande
löneförmåner till kyrkoadjunkt, nämligen a) reglerat adjunktsarvode,
b) provisoriskt tilläggsarvode, c) ersättning för bostad och vi v re, d) fast
reseanslag, e) ödebygdstillägg och f) lönetillägg i anledning av nådårsrättens
upphörande. Utbetalningen av samtliga ovannämnda löneförmåner
verkställes enligt 7 kap. 4 § av kyrkorådet. Vissa ersättningar, bland annat
vikariearvoden, skola gäldas antingen av tjänsteinnehavare eller av pastoratet.
Dessa ersättningar utbetalas delvis av kyrkorådet. Alla övriga i reglementet
omförmälda, kontant utgående allmänna löneförmåner och kostnadsersättningar
till ordinarie och extra ordinarie präster samt emeritilöner
skola gäldas ur kyrkofonden. Sålunda skola bland annat ålderstillägg
och dyrtidstillägg betalas ur fonden. De till ordinarie och extra ordinarie
präster från fonden utgående löneförmånerna utbetalas enligt 7 kap. 4 §
av statskontoret, såvitt angår präst i Stockholms stift, och för övrigt av
stiftsnämnden. Emeritilöner och dyrtidstillägg därå utbetalas av statskontoret.
Kvartalsvis i efterskott utbetalas enligt 7 kap. 3 § ålderstillägg och dyrtidstillägg
åt ordinarie präst, arvoden och dyrtidstillägg åt kontraktsprost
samt dyrtidstillägg åt kyrkoadjunkt. Vissa förmåner, såsom rese- och
traktamentsbidrag samt semesterkostnadsbidrag, utbetalas enligt 7 kap.
2 § av statskontoret respektive stiftsnämnden efter det att den utbetalande
myndigheten erhållit del av beslut i ärendet eller kvartalsvis i efterskott
enligt godkänd räkning. Alla övriga enligt reglementet utgående kontanta
löneförmåner skola enligt 7 kap. 3 § utbetalas månadsvis i efterskott.
I fråga om bestridande av kostnaderna för kristillägg samt utbetalning
av sådant tillägg gäller enligt kungörelserna angående nämnda tillägg för
ettvart fall vad i motsvarande hänseenden finnes bestämt i fråga om dyrtidstillägg.
Provisoriskt lönetillägg skall enligt de därom utfärdade bestäm
-
8
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
melserna utbetalas av den myndighet och i den ordning som är bestämd för
utbetalning till anställningshavaren av dyrtidstillägg ur kyrkofonden.
Enligt vad utskottet inhämtat uppgå de kvartalsutbetalda löneförmånerna
i allmänhet till omkring en tredjedel av vederbörande befattningshavares
samtliga löneförmåner.
I skrivelse den It februari 1949 har 1946 års prästlönekommitté hemställt
att, eftersom den med dess utredning åsyftade avlönings- och pensionsreformen
icke kunde träda i kraft den 1 juli 1949, den provisoriska avlöningsoch
pensionsregleringen måtte fullföljas för tiden från och med nämnda
dag. På anförda skäl förordar kommittén för sin del, att regleringen i dess
helhet måtte prolongeras att oförändrad gälla tillsvidare intill den 1 juli
1950. I avseende å de provisoriska lönetilläggen påpekar prästlönekommittén
dock, att Kungl. Maj:t, i likhet med vad för innevarande avlöningsperiod
medgivits, borde förbehållas befogenhet att, därest det rörliga tilllägget
å lön enligt statens löneplansförordning under den nya perioden komme
att utgå efter högre procenttal än 12, omräkna prästernas provisoriska
lönetillägg till överensstämmelse med sådant högre procenttal.
Föredraganden. Det torde, såsom 1946 års prästlönekommitté framhållit,
få anses naturligt att, i avvaktan på den blivande avlönings- och pensionsregleringen
för prästerna, den provisoriska tilläggsregleringen för dessa förnyas
för ett år framåt. I likhet med prästlönekommittén finner jag det
härvid icke tillrådligt att frångå för provisoriet nu gällande grunder.
Såsom prästlönekommittén förordat bör dock Kungl. Maj:t äga befogenhet
att i förekommande fall pröva i vad mån det provisoriska lönetillägget för
prästerna bör uppräknas i följd av under provisorietiden eventuellt inträdda
ändringar med avseende å levnadskostnaderna.
I motionerna 1:288 och II: 365 framhålles, att avsevärda olägenheter
vore förknippade med att en väsentlig del av löneförmånerna utbetalades
kvartalsvis. Olägenheterna accentuerades numera ytterligare därigenom att
källskatteavdragen verkställdes a de månatligen utbetalade lönebeloppen.
En ändring borde ske redan innevarande år. Motionärerna hemställa i denna
del »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådana åtgärder,
att de ifrågavarande genom stiftsnämnderna utbetalade beloppen
kunna utbetalas månadsvis».
I samma motioner yrkas, »att riksdagen måtte besluta, att semesterkostnadsbidraget
skall utgå med tio kronor per dag under högst 30 dagar».
Såsom motivering för detta yrkande framhålles huvudsakligen, att de för
närvarande utgående bidragen vore otillräckliga för att skaffa vikarie under
tjänstledighet.
Kungl. Maj:t har genom propositionen nr 204 för innevarande riksdag
framlagt förslag angående nya grunder för avlöningen av präster in. m.
9
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
Förslaget, som är grundat på prästlönekommitténs betänkande i ämnet
(SOU 1948:44), upptager även frågan om semester åt prästerliga befattningshavare.
Angående förslagets innebörd i nämnda del ma hänvisas till
s. 120—126 i propositionen. Betänkandet innehåller å s. 52—55 en närmare
framställning av frågans historiska utveckling och av de nuvarande
förhållandena.
2. Prästerlig verksamhet bland universitets- och högskole
studerande
m. fl.
Jämlikt 6 § andra stycket, punkten 5 i 1932 års kyrkofondslag, i den
lydelse nämnda lagrum erhållit enligt lagen den 13 juni 1947, nr 272, må
ur kyrkofonden utgå »anslag, som Konungen enligt av riksdagen godkända
grunder bestämmer för avlönande av för särskild prästerlig tjänstgöring
inom riket anställda präster». Medelst detta anslag, vilket före den senaste
lagändringen var maximerat till 400 000 kronor, avlönas för närvarande
sammanlagt fyrtio stiftsadjunkter inom de särskilda stiften och fyra kontraktsadjunkter
inom Luleå stift, varjämte från anslaget utgår ett bidrag
till svenska kyrkans diakonistyrelse med 14 000 kronor för år till avlönande
av och till resekostnadsersättning åt vissa hos nämnda styrelse
anställda sekreterare.
I propositionen 1947: 64 har lämnats en kortfattad redogörelse för innebörden
och utvecklingen under de senaste åren av den särskilda prästerliga
tjänsteorganisation, som genom stifts- och kontraktsadjunkterna uppehälles.
Kontraktsadjunkterna äro anställda för visst kontrakt inom Luleå
stift. De äro närmast avsedda till förstärkning av den ordinarie församlingsorganisationen
i pastoraten inom kontraktet, då dessa pastorats eget prästerskap
i följd av pastoratens stora utsträckning och merendels spridda
bebyggelse icke har möjlighet att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina
församlingsvårdande uppgifter. Stiftsadjunkterna åter äro i regel anställda
för hela stift. De fingo redan från början speciella arbetsuppgifter, såsom
ungdoms- och sjömansvård, och ha sin verksamhet förlagd till stiftet i dess
helhet eller till viss större del därav. I anslutning till den utveckling och
vidare inriktning av den prästerliga verksamheten, som under senare tider
ägt rum och som de nuvarande tidsförhållandena ansetts kräva, har stiftsadjunkternas
verksamhetsfält ytterligare vidgats och omfattar numera,
förutom förutnämnda arbetsuppgifter, jämväl ledningen av kyrkligt studieoch
bildningsarbete av skiftande slag, scoutarbete, söndagsskola, juniorverksamhet
och andra likartade grenar av frivilligt kyrkligt arbete inom
stiftet. Reglerande bestämmelser om anställande av stifts- och kontraktsadjunkter
och rörande deras verksamhet ha meddelats i eu Kungl. Maj:ts
cirkulärskrivelse till statskontoret m. fl. den 13 juni 1947.
Omfattningen av såväl stiftsadjunkts- som kontraktsadjunktsorganisa -
10
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
tionen regleras omedelbart av riksdagen, som jämlikt den inledningsvis
åberopade bestämmelsen i kyrkofondslagen har att godkänna grunderna
för ifrågavarande anslags utnyttjande. De nuvarande grunderna härför
fastställdes i samband med riksdagens godkännande år 1947 (skrivelse nr
97) av det nu gällande anslagsstadgandet. Med stöd härav infördes genom
kungörelsen 1947:309 i prästavlöningsreglementet 2 kapitlet 5 § bestämmelser
angående dessa prästers avlöningsförmåner. Årsavlöningen, lika för
stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt, utgöres av ett begynnelsearvode å
5 580 kronor jämte tre ålderstillägg, ettvart å 300 kronor. Härtill komma,
förutom ödebygdstillägg i särskilda fall och resekostnadsersättning, dyrtidstillägg
och kristillägg jämlikt de grunder, som gälla för befattningshavare
i statens tjänst med äldre s. k. reglerad avlöning, ävensom provisoriskt
lönetillägg, vilket för stifts- och kontraktsadjunkterna utgår med ett begynnelsebelopp
av 60 kronor för månad (720 kronor för år).
Sedan ett antal år tillbaka har, efter initiativ från kristligt student föreningshåll,
i såväl Uppsala som Stockholm funnits enskilt anställd en yngre
prästman, studentpräst, för religiös verksamhet i skilda former bland
de studerande vid universitet och högskolor. Redan år 1942 beslöt sålunda
studentkårens direktion i Uppsala att anställa en studentpräst. Befattningen
inrättades från och med den 1 januari 1943. Genom stadgar, antagna
av direktionen, erhöll studentprästen här ställningen såsom en
studentkårens befattningshavare. Liksom de flesta av dessa väljes han
av direktionen och står upptagen i studentkatalogen bland kårens personal.
Över studentprästen fungerar en särskild studentprästnämnd om
fem ledamöter, varav tre utses av kårens direktion, en av Uppsala kristliga
studentförbund och en av teologiska fakulteten därstädes. För
år 1948 uppbar studentprästen i Uppsala ett arvode å 5 000 kronor.
Härtill erhöll studentkåren för nämnda år bidrag av diakonistyrelsen med
1 000 kronor. Efter särskilda framställningar dels av kyrkomötet, dels av
studentprästnämnden medgav dessutom Kungl. Maj:t, att för detta ändamål
fick ur kyrkofonden av det till Kungl. Maj:ts disposition stående
anslaget för extra utgifter utanordnas 1 500 kronor för första och 1 500
kronor för senare halvåret 1948. De ytterligare erforderliga 1 000 kronorna
synes studentprästnämnden ha anskaffat genom bidrag från andra fonder
och av enskilda.
Under år 1946 framfördes inom styrelsen för Sveriges kristliga studentrörelse
förslag om att anställa en generalsekreterare för ledningen av det
kristna studentarbetet i Stockholm. Efter förhandlingar med vederbörande
myndigheter och korporationer i syfte att säkerställa en sådan befattning
ekonomiskt och få densamma erkänd av studentkårerna i Stockholm kunde
styrelsen gå i författning om inrättande från och med den 1 januari 1947
av en kombinerad generalsekreterar- och studentprästbefattning i Stock
-
11
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
holm. Sedan den präst, som den 1/1 1947 tillträdde befattningen, den
31/7 1948 frånträtt densamma, visade det sig möta stora svårigheter att
finna någon som var villig att i fortsättningen påtaga sig den synnerligen
komplicerade tjänsten. Styrelsen för studentrörelsen beslöt fördenskull
att uppdela tjänsten i två arvodesbefattningar och lyckades förmå en av
Stockhölms-församlingarnas kyrkoadjunkter att ataga sig att från och med
den 1 december 1948 mot ett månadsarvode av 150 kronor bestrida de
mest nödvändiga med studentprästbefattningen förbundna tjänsteuppgifterna.
Då emellertid studentrörelsen icke fann sig i längden kunna bära
ansvaret för befattningen i fråga, underställdes denna vid senaste årsskiftet
en särskilt tillsatt nämnd, Stockholms studentprästnämnd, bestående avrepresentanter
för Stockholms statsråd, Sveriges kristliga studentrörelse,
Stockholms kristliga studentförbund och Stockholms evangeliska studentoch
gymnasistförening. Det uppgives vara avsett, att även representanter
för Stockholms stadsmission och Stockholms fria kristliga studentförening
skola inträda i nämnden. Stockholms förenade studentkårer ha däremot
för närvarande avböjt medlemskap i nämnden.
Även i Göteborg har frågan om anställande av en studentpräst för därvarande
studentkårer varit på tal, men frågan har ännu ej funnit sin lösning-
7
I två skrivelser den 1 december 1948 (nr 7 och 9) har nu kyrkomötet i
anledning av- vid mötet väckta motioner anhallit, att anslag matte beviljas
ur kyrkofonden för anställande dels av tre stiftsadjunkter i de stift som
prövades därtill böra komma i fråga, dels av en stiftsadjunkt i vartdera
av Uppsala och Stockholms stift med huvudsaklig uppgift, i förra fallet, att
verka bland idrottsungdomen inom vederbörande stift och, i senare fallet,
för arbete bland därvarande universitets- och högskolestuderande.
Till grund för dessa framställningar ligga av kyrkomötets andra tillfälliga
utskott avgivna betänkandena nr 3 och 4.
I fråga om anställande av särskild studentpr ä s t framhöll utskottet
till en början, att det förhållandet, att studentprästerna i Uppsala
och Stockholm ursprungligen anställts på enskilt initiativ och avlönats med
på enskild väg anskaffade medel, i sin mån vittnade om att deras anställande
motsvarat ett verkligt behov. Därom talade också erfarenheten av deras
verksamhet bland studenterna, vilken bestått i själavårdande och vägledande
samtal, deltagande i kristna och andra studentorganisationers verksamhet,
anordnande och ledande av särskilda gudstjänster för studenter
in. in. Arbetet hade emellertid vuxit, och den hittillsvarande ordningen syntes
icke kunna bestå för framtiden. Sålunda torde det vara omöjligt att i
längden lita helt eller övervägande till enskilt insamlade medel för ifrågavarande
prästers avlöning. Detta hade även av föregående kyrkomöte beaktats.
Ej heller kunde man räkna med att Kungl. Maj:t, på sätt lör år
1948 skett, även i fortsättningen skulle kunna bevilja bidrag för detta ändamål
av anslaget ur kyrkofonden för extra utgifter. Utskottet delade fördenskull
den i motionen uttalade uppfattningen, att de ifrågavarande stu
-
12
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
dentprästerna borde anställas såsom stiftsadjunkter och deras avlöning
bestridas av härför avsedda medel. Därigenom komme studentprästerna
att stå till biskopens förfogande även för annat arbete inom stiftet, särskilt
under de perioder, då studenterna ej vore samlade i universitets- eller högskolestäderna,
och inlemmades de på ett — även för deras arbete bland
studenterna — lyckligt sätt i kyrkans normala verksamhet inom församling
och stift. Självfallet borde detta övriga kyrkliga arbete icke få inkräkta
på studentprästens egentliga uppgift. Utskottet förutsatte vidare,
att biskopen vid förordnande av till studentpräst avsedd stiftsadjunkt samrådde
med studentkårernas ledning och även, innan han meddelade direktiv
för dessa prästers arbete, inhämtade studentkårernas önskemål och synpunkter.
Slutligen ansåge utskottet, att studentpräst borde avgiva årsberättelse
om sin verksamhet såväl till biskop och domkapitel som till studentkåren.
Över kyrkomötets ifrågavarande två framställningar ha utlåtanden avgivits,
i frågan om anställande av stiftsadjunkter för verksamhet bland
idrottsungdomen, av domkapitlen i Lund, Göteborg och Stockholm och,
i frågan om anställande av studentpräster, av domkapitlen i Uppsala och
Stockholm samt i båda frågorna dessutom av kammarkollegiet.
Utöver de sålunda avgivna utlåtandena ha sedermera under hand ingivits
dels en gemensam framställning av Uppsala studentkårs studentprästnämnd
och studentprästnämnden i Stockholm, dels vissa redogörelser i ämnet av
ordföranden i Stockholms studentprästnämnd, ordförandena i Stockholms
kristliga studentförbund, Stockholms fria kristliga studentförening och
Stockholms evangeliska student- och gymnasistförening samt styrelsen för
Göteborgs kristliga studentförbund, ävensom arbetsberättelser av nuvarande
och tidigare studentpräster i Uppsala och av en tidigare studentpräst
i Stockholm. Samtliga sistnämnda skrifter avse att belysa studentprästernas
arbetsuppgifter, den utsträckning i vilken de hittillsvarande studentprästerna
varit anlitade samt de ifrågavarande studenternas behov av och
önskemål beträffande studentprästs anställande även i fortsättningen och
de för dem därmed förbundna ekonomiska svårigheterna.
Föredraganden har förklarat sig icke vara beredd att på grundval av den
föreliggande, alltför knapphändiga utredningen tillstyrka kyrkomötets förslag
om att utöver den nuvarande stiftsadjunktsorganisationen skulle inom
vissa stift anställas ytterligare stiftsadjunkter med särskild uppgift att
verka bland idrottsungdomen. Mera klarlagd syntes frågan vara om anslag
till anställande av särskilda studentpräster för verksamhet bland universitets-
och högskolestuderande. Både i Uppsala och i Stockholm hade gjorts
försök på detta område, vilka visat, att intresset för en fastare ordnad
studentprästorganisation vore stort och arbetsuppgifterna betydande. Ett
i yttrande från kammarkollegium framfört antagande att studentprästens
arbetsuppgifter, sådana dessa utformats inom studentkårerna i LTppsala och
Stockholm, lika väl skulle kunna fullgöras av det på universitets- och hög
-
13
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
skoleorterna tjänstgörande församlingsprästerskapet, syntes icke hållbart.
Det kunde knappast förutsättas, att församlingsprästerna, vilkas antal
stode i bestämt förhållande till församlingsmedlemmarnas, skulle kunna
medhinna att vid sidan av sina egentliga arbetsuppgifter i någon större utsträckning
stå till förfogande för det stora antal studerande icke-församlingsbor,
som under lästerminema samlades på orten. Därtill komme att
högskoleungdomens intressen och andliga behov av naturliga skäl vore
ganska särpräglade. Att såsom kammarkollegium antagit en studentprästs
uppgifter i erforderlig utsträckning skulle kunna på frivillighetens väg fyllas
av de teologie lärarna vid vederbörande universitet torde lika litet
kunna förutsättas; teologiska fakulteter funnes dessutom varken i Stockholm
eller Göteborg. I fortsättningen anföres:
»Jag finner sålunda önskvärt att kunna tillmötesgå framställningen om
anvisande av kyrkofondsmedel för att avlöna studentpräster på de högskoleorter,
där ett stadigvarande intresse härför konstateras föreligga. Så
synes för närvarande vara fallet åtminstone i Uppsala och Stockholm. Såsom
kammarkollegiet framhållit maste det emellertid anses befogat att,
om särskilda präster anställas för studenterna i Uppsala och Stockholm,
möjlighet öppnas att på liknande sätt tillgodose de universitets- och högskolestuderande
även i Göteborg och Lund, om intresse härför visas föreligga.
Jag förordar således, under åberopande av 6 § andra stycket, punkten o)
kyrkofondslagen, att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att bevilja anslag
för studentprästverksamhet antingen genom att medgiva anställande av
högst fyra stiftsadjunkter såsom studentpräster eller ock genom understöd
i mera begränsad omfattning. Utnyttjandet av denna befogenhet bör bli
beroende av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. För närvarande
synes kunna ifrågakomma att medgiva anställande av en stiftsadjunkt i
Uppsala och en i Stockholm för verksamhet inom vederbörande studentkårer.
Huruvida understöd i någon form ma komma att beviljas för studentprästverksamhet
även i Lund och Göteborg bör bli beroende av, huruvida
tillräckligt intresse härför visas föreligga och framställningar göras om sådant
understöd.
Jag förutsätter, att studentprästernas verksamhet icke skall vara begränsad
till studentkårerna vid respektive universitet och högskolor utan även
kunna omfatta likställda studerande vid andra läroanstalter på samma ort
eller i dess omedelbara närhet, såsom t. ex. vid lantbrukshögskolan å Ultuna,
socialinstitutet i Stockholm, tandläkarhögskolan i Malmö etc. och vid seminarier.
På sätt vederbörande kyrkomötesutskott framhållit, får det anses
önskvärt att vederbörande studentkårer beredas tillfälle att i en eller
annan form medverka vid utseendet av sadana stiftsadjunkter, som avses
skola tjänstgöra som studentpräster.»
14
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
1 den ovan nämnda skrivelsen från Lunds studentkårs ordförande upplyses,
att kåren den 30 mars 1949 vid sammanträde med dess deputerade
beslutat göra framställning till Kungl. Maj:t om inrättande av en stiftsadjunktur
inom Lunds stift för anställande av en studentpräst.
I motionen 11: 364 anföres till stöd för det däri framställda yrkandet
om avslag å propositionen i förevarande del bland annat följande:
Både principiellt och med hänsyn till den aktuella ekonomiska situationen
och bristen på arbetskraft inom de intellektuella yrkesområdena synes
inrättandet av dessa nya tjänster opåkallat.
Tendensen har under senare tid varit den, att man allt mer försökt komma
ifrån att anställa särskilda präster vid skolor och anstalter. Det är då
obefogat att tillskapa nya prästtjänster för studenterna, bland vilka dock
åtminstone i Uppsala och Lund redan finnas fler teologer än annorstädes
som studerande och lärare. Kammarkollegiet, som i sitt utlåtande avstyrkt
särskilda studentpräster, anser det också obestyrkt, att studenternas behov
av andlig vård inte skall kunna bli tillgodosett genom de prästerliga krafterna
på orten.
Till denna principiella invändning mot särskilda studentpräster vid sidan
om församlingsprästerna kommer också i nuvarande läge kravet på den
största återhållsamhet beträffande nya tjänster, ett krav, som går ut över
verkligt allvarliga personalbehov på andra områden. Återhållsamheten gäller
inte bara de ekonomiska medlen utan även själva användningen av den
relativt fåtaliga utbildade arbetskraften, som om möjligt bör sättas in där
behovet är uppenbart.
3. Ändrat förfarande vid avräkningen mellan pastorat
och kyrkofonden m. m.
För regleringen av vissa inbetalningar till och utbetalningar från kyrkofonden
erfordras särskilda årliga avräkningar mellan nämnda fond och
pastoraten. De närmare bestämmelserna härom hava med stöd av stadganden
i kyrkofondslagen av Kungl. Maj:t i administrativ ordning meddelats
i reglementet den 15 februari 1935 (nr 18) för ecklesiastik medelsförvaltning.
Avräkningen för visst år sker för närvarande i förväg. Då densamma i
vissa hänseenden är beroende av det för året fastställda skatteunderlaget,
har anordningen i fråga efter källskattereformens införande visat sig föranleda
vissa missförhållanden. För att råda bot härutinnan ifrågasätter
föredraganden, om ej avräkningsförfarandet vis å vis kyrkofonden borde
omläggas, så att avräkningen verkställdes först i efterhand eller, närmare
bestämt, under hösten sedan skatteunderlaget bestämts för det år avräkningen
skulle ske. Föredraganden anför vidare:
»I överensstämmelse med den administrativa reglering, som för närvarande
gäller i fråga om avräkningarna med kyrkofonden, skulle även en reglering
15
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
i enlighet med härförut angivna grunder helt kunna genomföras i administrativ
ordning. Några ändringar i kyrkofondslagens bestämmelser äro nämligen
icke härför erforderliga. De nuvarande bestämmelserna i nämnda lag
angående beräkningen av avkastningen av pastorats löneboställen och
lönefonder kunna sålunda oförändrade tillämpas. De närmare bestämmelserna
rörande nu ifrågasatt ändrat avräkningsförfarande böra givetvis
upptagas i ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet, vari gällande bestämmelser
äro intagna. Som emellertid ett sålunda genomfört ändrat
avräkningsförfarande har sitt omedelbara samband med den av riksdagen
åren 1945 och 1946 beslutade och från och med år 1947 i sitt fullständiga
skick tillämpade uppbördsreformen, har det synts mig lämpligt, att riksdagens
yttrande inhämtas. Därest riksdagen icke har något att erinra mot
att ändringarna vidtagas, torde dessa böra genomföras i sådan tid, att en
definitiv avräkning avseende år 1948 kan verkställas under innevarande år.
Någon justering av avräkningsutfallet för tidigare år synes skäligen ej böra
ifrågasättas.»
4. Anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket.
Jämlikt beslut av 1941 års riksdag (propositionerna nr 219 och 238, riksdagens
skrivelser nr 292 och 313) infördes under punkt 6) i 6 § andra stycket
kyrkofondslagen en bestämmelse om att kostnad »för särskild prästerlig
verksamhet utom riket» skulle enligt bestämmande av Konungen och riksdagen
utgå ur kyrkofonden. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1942.
Härigenom överfördes på kyrkofonden kostnaderna för avlönande av kyrkoherdarna
i flertalet av de svenska församlingar i utlandet, för vilka Kungl.
Maj:t fastställt kyrkoordning, liksom även kostnaderna för bidrag till sjömansvårdsstyrelsen
för avlönande av i dess tjänst i utlandet anställda
sjömanspräster. Dessa kostnader hade dittills bestritts från anslag under
riksstatens åttonde huvudtitel. 1942 års riksdag (propositionen nr 150, riksdagens
skrivelse nr 177) godkände vissa grunder för dessa avlöningskostnader
att gälla tills vidare från och med den 1 juli 1942.
I enlighet härmed utgick ur kyrkofonden för de närmaste åren dels till
en var av kyrkoherdarna i följande svenska församlingar i utlandet, nämligen
Gustafs-församlingen i Köpenhamn, Victoria-församlingen i Berlin,
Sofia-församlingen i Paris, Olaus Petri-församlingen i Helsingfors och Margareta-församlingen
i Oslo, en årslön å 6 000 kronor, dels för en var av nio
svenska sjömanspräster i utlandet, nämligen å europeiska fastlandet i Antwerpen,
Rotterdam, Stettin och Danzig och å de brittiska öarna i London,
West Ilartlepool och Hull samt dessutom i Buenos Aires i Argentina och
Melbourne i Australien, ett årligt avlöningsbidrag å 5 000 kronor. Härtill
kommo dyrtidstillägg och — enligt Kungl. Maj:ts särskilda bestämmande
-— kristillägg på nämnda avlöningsbelopp efter de grunder, som voro bestämda
för befattningshavare vid statens verk med s. k. orcglerad avlöning.
16
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
Slutligen utgick även för en del av de här angivna orterna å avlöningsbeloppen
en särskild ersättning för kursförluster, beräknad efter delvis
växlande grunder.
Dessa avlöningsgrunder förblevo för utlandspastorerna gällande oförändrade
blott intill den 1 juli 1944. Efter förslag av Kungl. Maj:t godkände
nämligen riksdagen nämnda år (propositionen nr 238, riksdagens skrivelse
nr 390) en provisorisk lönereglering för kyrkoherdarna i de förutnämnda
fem svenska utlandsförsamlingarna. Härigenom förhöjdes för en var av
dessa präster grundavlöningen med 2 100 kronor för år, varjämte de på det
förhöjda lönebeloppet erhöllo såväl dyrtidstillägg som kristillägg, men nu
efter de speciella grunder med viss reducering av procenttalet, som gällde
för prästerskapet i de territoriella hemlandsförsamlingarna. Dessutom erhöllo
de, mot avstående i förekommande fall från rätten till särskild kursförlustersättning
och under visst ytterligare villkor, ett tillfälligt utlandstillägg,
utgående med ett grundbelopp av för de skilda orterna växlande storlek
samt ett barnbidrag med enhetligt belopp.
Enligt beslut av riksdagen år 1945 (propositionen nr 188, riksdagens skrivelse
nr 299) utsträcktes den provisoriska löneregleringen för utlandspastorerna
att, i avseende å det tillfälliga utlandstillägget, under viss förutsättning
gälla jämväl kyrkoherden i svenska Ulrika Eleonora-församlingen i
London. Samtidigt höjdes för samtliga utlandspastorerna det i utlandstilllägget
ingående barnbidraget. Härvid indrogs emellertid helt den del av
'' det å lönen utgående dyrtidstillägget, som utgjorde barntillägg.
Den provisoriska löneregleringen har därefter för varje år oförändrad
förnyats och jämlikt beslut av 1947 års riksdag gjorts tillämplig jämväl för
pastorn vid en nyinrättad svensk församling i Buenos Aires.
De i de tillfälliga utlandstilläggen ingående grundbeloppen utgå för närvarande
med 2 600 kronor för kyrkoherden i Berlin, 2 000 kronor för en
var av kyrkoherdarna i Paris, London och Buenos Aires samt 1 600 kronor
för en var av kyrkoherdarna i Köpenhamn, Helsingfors och Oslo, allt för år.
De i utlandstilläggen ingående barnbidragen tillkomma befattningshavare,
som på grund av försörjningsplikt underhålla barn under 19 år, och utgå för
år med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare barn under
10 år samt med 2 000 kronor för varje äldre barn.
Beträffande det till sjömans vårdsstyrelsen utgående avlöningsbidraget
gäller, att bidrag för närvarande utgå för fyra sjömanspräster på europeiska
fastlandet, nämligen i Antwerpen, Rotterdam, Gdynia och Gdansk (Danzig),
tre sjömanspräster i brittiska hamnar nämligen i London, West Hartlepool
med Middlesborough och Hull, samt en sjömanspräst i Melbourne i Australien
ävensom för en av sjömans vårdsstyrelsen anställd präst i Misiones i
Argentina. Den tidigare sjömansprästbefattningen i Stettin blev under slutskedet
av det senaste kriget i Tyskland tillfälligt indragen, varvid avlönings
-
Första lagutskottets utlåtande nr 36. 17
bidraget ur kyrkofonden för denna tjänst överflyttades på befattningen i
Gdynia.
För samtliga de nu nämnda befattningshavarna, för vilkas avlönande
sjömansvårdsstyrelsen erhåller bidrag ur kyrkofonden, utgår numera förutom
dyrtidstillägg även kristillägg efter förut angivna »oreglerade» grunder,
dock att kristillägget för sjömansprästen i Melbourne endast utgår med
tre femtedelar av fullt belopp. För sjömansprästerna i de brittiska hamnarna
kan jämväl utgå viss kursförlustersättning.
Utlandspastorerna och de i sjömans vårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda
prästerna, för vilka avlöningsbidrag utgår ur kyrkofonden, åtnjuta
— utöver förut omnämnda avlöningsförmåner — sedan den 1 juli 1947
provisoriskt lönetillägg ur kyrkofonden med 60 kronor för månad (720 kronor
för år), dock att det provisoriska lönetillägget för sjömansprästen i Melbourne
utgår med allenast 36 kronor för månad (432 kronor för år).
Slutligen må erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut den 26 november
och den 30 december 1948 tillerkänt nuvarande pastorn vid svenska församlingen
i Paris B. Bjurström ett prisutjämningstillägg av 600 kronor för
månad under tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949, vilket tillägg jämlikt
beslutet förskottsvis bestrides ur kyrkofonden i avsikt att senare regleras.
• a) Anslag för avlönande av de svenska ''pastorerna i utlandet
under tiden den 1 juli 19Jj9—den 30 juni 1950.
Genom beslut den 26 juni 1948 anbefallde Kungl. Maj:t domkapitlet i
Uppsala att, efter samråd med Kungl. Maj:ts vederbörande sändebud i utlandet
samt efter hörande av vederbörande utlandspastor, inkomma med
erforderlig redogörelse för de ekonomiska förhållanden på utlandspastorernas
stationeringsorter, som kunde vara av betydelse för avvägningen av
dessas avlöningsförmåner under tiden närmast efter den löpande avlöningsperioden.
Domkapitlet i Uppsala har i anledning härav, med överlämnande av från
vederbörande beskickningschefer, i Berlin konsuln därstädes, och de särskilda
utlandspastorerna inkomna yttranden, i skrivelse den 12 oktober
1948 anfört följande.
Av de inkomna utlåtandena framgår, att den inflationistiska tendensen
på utlandspastorernas tjänstgöringsorter fortsätter. Domkapitlet finner det
nödvändigt, att utlandspastorerna på ett eller annat sätt beredas kompensation
för den härigenom och på grund av de svåra valutaförhållandena
uppkomna försämringen i deras ekonomiska villkor. Omprövningen av avlöningsförhållandena
bör ske i ett sammanhang för vederbörande utlandspastor
och utrikesrepresentationens personal på pastors tjänstgöringsort.
Slutligen vill domkapitlet framhålla, att, med hänsyn till det ekonomiska
nödläge, som i annat fall kan förväntas inträda för åtminstone vissa av
utlandspastorerna, den nya löneregleringen bör omfatta även innevarande
budgetår.
2 — Bihang till riksdagens ;protokoll 19^9. 9 samt. 1 avd. Nr 36.
18
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
Föredraganden. Av utredningen i ärendet torde framgå, att på åtminstone
ett flertal av utlandspastorernas stationeringsorter föreligger ett synnerligen
stort behov av en omedelbar förbättring av de nuvarande löneförmånerna.
En dylik förbättring synes i vissa fall vara påkallad redan för innevarande
budgetår. Jag anser mig fördenskull böra förorda, att den del av det för
utlandspastorernas avlönande ur kyrkofonden utgående anslaget, som tages
i anspråk för grundbeloppen av utlandspastorernas tillfälliga utlandstillägg
och som för närvarande belöper sig på sammanlagt 13 400 kronor, höjes för
innevarande budgetår till 43 000 kronor och för det nästkommande till
50 000 kronor. Härigenom skulle till ICungl. Maj:ts förfogande ställas dels
29 600 kronor för att efter särskild prövning kunna i mån av behov tilldelas
de särskilda utlandspastorerna såsom prisutjämningstillägg för tiden
intill den 1 juli 1949, dels för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950 ett
belopp av 36 600 kronor för höjning, i mån så prövas erforderligt, av de för
denna tid till utlandspastorerna utgående tillfälliga utlandstilläggens grundbelopp.
Vid bifall härtill bör det förskott, som för tiden den 1 juli 1948—den
30 juni 1949 utgår ur kyrkofonden till pastorn i Paris, regleras. I övrigt
ifrågasätter jag icke någon ändring i fråga om gällande provisoriska lönereglering
för utlandspastorerna för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950.
b) Anslag för bidrag tills vidare från och med den 1 juli 19j9 till
avlönande av i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet
anställda präster.
Aled skrivelse den 29 september 1948 har sjömansvårdsstyrelsen lämnat
en redogörelse för sin i utlandet bedrivna sjömans vård och förnyat en tidigare
gjord framställning dels om utökning av avlönings bidragen ur kyrkofonden
till att avse jämväl avlönande av sjömanspräster i Narvik, New
York och Stettin, dels ock om höjning av avlöningsbidragen med 2 100 kronor
för år, motsvarande den provisoriska förhöjning av årslönen, som tillerkänts
utlandspastorerna.
Kammarkollegiet avstyrker ifrågavarande förslag. Beträffande sjömansprästen
i Stettin syntes dock visst fog finnas för att det bidrag ur kyrkofonden,
som tidigare utgått för denna befattning, åter finge tillgodonjutas.
Föredraganden. Jag anser mig böra tillstyrka, att till sjömans vårdsstyrelsen
må från och med den 1 juli 1949 utgå bidrag ur kyrkofonden för avlönande
av den i Stettin stationerade sjömansprästen. Däremot kan jag icke
för närvarande förorda, att dylika bidrag må utgå även för sjömansprästerna
i Narvik och New York.
I detta sammanhang torde jag få upptaga frågan om en förenkling av formerna
för bidrag ur kyrkofonden till ifrågavarande verksamhet.
Anslaget ur kyrkofonden innebär blott ett bidrag till vederbörande befattningshavares
avlöning. Sjömans vårdsstyrelsen är oförhindrad att därutöver
medgiva befattningshavaren vilka avlöningsförmåner som styrelsen
finner påkallade. Sjömansprästerna åtnjuta även vissa förmåner utöver vad
19
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
som tillkommer dem från kyrkofonden.---I anslutning till vad jag
här anfört vill jag förorda, att avlönings bidragen till sjömans vårdsstyrelsen
för tiden från och med den 1 juli 1949 bestämmas att utgå ur kyrkofonden
med ett visst bestämt belopp för tjänst och år.
Beträffande beräkningen av det enhetsbelopp per tjänst, som jag sålunda
förordat, får jag till en början lämna följande redogörelse för storleken av
här ifrågavarande prästers nuvarande avlöningsförmåner ur kyrkofonden.
Dessa utgöras för samtliga, utom för sjömansprästen i Melbourne, av årslön
å 5 000 kronor, dyrtidstillägg å 2 196 kronor, kristillägg å 1 557 kronor 60
öre samt provisoriskt lönetillägg å 720 kronor, eller tillhopa alltså 9 473
kronor 60 öre för år. Härtill kan dock för sjömansprästerna i de brittiska
hamnarna komma viss kursförlustersättning; dylik ersättning har dock ej
utgått sedan 1945. Sjömansprästen i Melbourne åtnjuter i kristillägg och
provisoriskt lönetillägg till tre femtedelar nedsatta belopp, eller 934 kronor
80 öre respektive 432 kronor och tillhopa alltså för år 8 562 kronor 80 öre.
För denne synes dock skäl föreligga, att nämnda tilläggsförmåner höjas till
paritet med de övrigas.
En viss förstärkning av nu utgående avlöningsbidrag synes av flera skäl
befogad; en dylik förstärkning synes dock skäligen böra begränsas till cirka
1 000 kronor per befattning och år. I enlighet härmed skulle avlöningsbidraget
för var och en av de nio tjänster, för vilka sådant bidrag för närvarande
utgår, samt för sjömansprästbefattningen i Stettin böra fixeras till i avrundat
tal 10 500 kronor för år. Detta bidrag torde böra utgå ur kyrkofonden
tills vidare från och med den 1 juli 1949.
5. Anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed
äger samband.
Jämlikt stadgande i 6 § kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden gäldas
bland annat anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finna skäligt ställa
till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid
handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband. Under en
följd av år ha inom ecklesiastikdepartementet särskilda experter varit sysselsatta
med sådana arbetsuppgifter. På förslag av Kungl. Maj:t har riksdagen
medgivit, att anslag ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål finge
för budgetåret 1948/49 utgå med högst 15 000 kronor. För innevarande
budgetår har anslaget i följd av kostnaderna för två i propositionen närmare
omförmälda utredningar redan måst överskridas med närmare 4 000
kronor. Utredningarna ifråga äro numera avslutade.
Föredraganden. Med hänsyn till det överskridande av förevarande anslag,
som under innevarande budgetår måst ske, synes erforderligt utverka
medgivande av riksdagen att det överskjutande beloppet får avföras på
20
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
kyrkofonden. Beloppet kan ännu ej fixeras, enär någon obetald utgiftspost
ännu kan ifrågakomma.
För tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950 torde för här ifrågavarande
ändamål böra beräknas samma belopp som för innevarande budgetår.
6. Anslaget ur kyrkofonden till extra utgifter.
Jämlikt 6 § andra stycket punkt 8) kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden
gäldas »anslag till extra utgifter med ett belopp av tillhopa högst 25 000
kronor för år, som efter Konungens bestämmande må användas till bestridande
av kostnad för härförut i denna paragraf icke särskilt angivet
kyrkligt ändamål».
Nämnda lagrum tillkom genom beslut av 1936 års riksdag (propositionen
nr 242, riksdagens skrivelse nr 352). Av förarbetena framgår, att ifrågavarande
anslag avser att för det kyrkliga området utgöra en motsvarighet
till de anslag under riksstatens särskilda huvudtitlar som avse extra utgifter.
Föredraganden framhåller, att det efter fredsslutet visat sig, att anslaget
icke varit tillräckligt för att nöjaktigt kunna tillgodose medels behovet.
Till stor del sammanhängde detta med att kyrkan numera återupptagit
sina under kriget avbrutna utlandsförbindelser. Men även i övrigt hade
den kyrkliga livaktigheten kommit att medföra allt större behov av att ha
tillgång till medel för anslag och understöd till olika former av kyrklig verksamhet
av sådan natur, att andra medel än förevarande anslag icke stode
till förfogande. Det finge även erinras om att penningvärdet nu vore ett
annat än före kriget. Föredraganden förordar, att ifrågavarande anslag
från och med den 1 juli 1949 höjes med 25 000 kronor till 50 000 kronor
samt att därav betingad ändring av ovannämnda lagrum i kyrkofondslagen
genomföres.
Utskottet.
I avbidan på den allmänna reform av det prästerliga lönesystemet, rörande
vilken vissa huvudgrunder föreslagits i propositionen nr 204 till innevarande
riksdag, har år från år genomförts en provisorisk reglering innefattande
vissa förbättringar i de förut utgående förmånerna. Dessa förbättringar
kunna sägas vara av två slag. Dels ha vissa särskilda avlöningsposter,
såsom uppvärmningsbidragen och semesterkostnadsbidragen, kompletterats
med eller ersatts av nya poster av likartat slag. Dels ha de prästerliga
befattningshavarna tillerkänts ett allmänt provisoriskt lönetillägg, avsett
icke blott att medföra en allmän förbättring av lönestandarden utan även
att utgöra ersättning för kvarstående brister i de särskilda avlöningsförmånerna.
En ingående omprövning av de provisoriska förmånerna verkställdes
under fjolårets riksdag, därvid vissa av utskottet förordade höjningar
i fråga om de provisoriska lönetilläggen godtogos.
21
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
I propositionen har föreslagits, att den provisoriska regleringen skall oförändrad
förlängas med ett år. I motionerna I: 288 och II: 365 påyrkas förbättring
av semesterkostnadsbidragen.
Utskottet finner i likhet med föredraganden icke tillrådligt att frångå
de för provisoriet nu gällande grunderna. Vad angår semesterfrågan är utskottet
medvetet om att de nu utgående semesterkostnadsbidragen i åtskilliga
fall äro otillräckliga. Detta hav delvis sin förklaring i att ifrågavarande
bidrag måste liksom övriga provisoriska löneförmåner utmätas tämligen
knappt, för att den slutgiltiga regleringen icke skall föregripas. Bidragen
ha vidare av tekniska skäl måst bestämmas schablonmässigt. En mera
tillfredsställande lösning av semesterfrågan torde kunna åstadkommas först
i samband med den allmänna prästlönereformen. Erinras må om det provisoriska
lönetilläggets ovan angivna syfte att utgöra viss kompensation
för kvarstående brister hos särskilda avlöningsposter.
Utskottet får sålunda, med avstyrkande av motionerna I: 288 och II: 365
i förevarande del, tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag under punkten 1 angående
de provisoriska avlönings- och pensionsförmånerna åt vissa präster
och deras efterlevande.
I detta sammanhang torde böra upptagas den genom samma motioner
väckta frågan om ordningen för de kontanta löneförmånernas utbetalning.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att i allmänhet omkring två
tredjedelar av de prästerliga befattningshavarnas kontanta löneinkomster
uppbäras månadsvis och återstoden kvartalsvis. De kvartalsvis utgående
beloppen erhållas i allmänhet från stiftsnämnderna. Uppenbarligen måste
denna ordning vara till olägenhet för befattningshavarna, i synnerhet de
lägre avlönade. Källskattesystemet torde, även om förefintliga möjligheter
till lättnader utnyttjas, stundom kunna, såsom i motionerna framhålles,
accentuera dessa olägenheter. Övriga statliga befattningshavare kunna i
allmänhet lyfta alla dem tillkommande avlöningsförmåner månadsvis. Det
framstår såsom önskvärt att, därest avsevärdare tekniska svårigheter icke
möta, detsamma kommer att gälla de prästerliga befattningshavarnas avlöning.
Under alla förhållanden böra möjligheterna härtill närmare prövas.
Utskottet får förorda, att en skrivelse i ämnet avlåtes till Kungl. Maj:t.
Under punkten 2 i propositionen begäres anslag ur kyrkofonden för avlönande
av högst fyra för verksamhet bland universitets- och högskolestuderande
m. fl. anställda präster. I motionen II: 364 hemställes om avslag
å propositionen i nämnda del.
Vid sitt ställningstagande till förevarande fråga har utskottet tagit till
utgångspunkt, att nya befattningar med hänsyn till det ekonomiska läget
för närvarande icke böra inrättas annat än då de framstå såsom oundgängligen
nödvändiga. Statsmakterna ha i dylika frågor intagit en starkt
restriktiv hållning, vilken, såsom i motionen framhålles, gått ut iiver verkligt
allvarliga personalbehov på andra områden. Enligt utskottets mening
22
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
har det icke ådagalagts, att inrättandet av studentprästbefattningar är av
den angelägenhetsgrad, att de antydda ekonomiska hänsynen böra vika.
Väl framgår av utredningen, att de i Uppsala och Stockholm verksamma
studentprästerna varit till gagn för vissa grupper av studenterna och haft
en betydande arbetsbörda. Omständigheterna tyda emellertid knappast på
att något oavvisligt behov av särskilda studentpräster föreligger. Intresset
för institutionen är av jämförelsevis sent datum och växlar å de olika högskoleorterna.
I Lund har, utskottet veterligt, icke tagits något initiativ i
frågan förrän genom studentkårens ovannämnda den 30 mars i år beslutade
framställning till Kungl. ]YIaj:t. Studentprästernas arbete synes jämväl
till icke ringa del kunna utföras av andra funktionärer. För social verksamhet
bland de studerande finnas exempelvis särskilda organ. Utskottet
fmner det för övrigt principiellt oriktigt att motivera prästerliga tjänster
med socialt arbete. Församlingsprästerskapet å högskoleorten torde kunna
anlitas för kyrkliga förrättningar. De kristna studentföreningarna böra
dessutom av rent principiella skäl själva, liksom övriga ideella organisationer,
svara för den mera föreningsbetonade verksamheten och icke i denna
sin verksamhet stödjas av befattningshavare i allmän tjänst.
Utskottet far salunda i enlighet med motionens yrkande avstyrka bifall
till Kungl. Majrts förslag under punkten 2.
Under punkten 3 hemställes om riksdagens yttrande över ett av föredraganden
ifrågasatt ändrat förfarande vid avräkningen mellan pastorat och
kyrkofonden m. m. Utskottet finner icke anledning till erinran mot den
ifrågasatta ändringen.
Vad föredraganden förordat under punkterna 4 och 5 föranleder ingen
erinran från utskottets sida.
Den i propositionen föreslagna höjningen av anslaget ur kyrkofonden
till extra utgifter och den därav föranledda lagändringen tillstyrkas av
utskottet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte dels antaga det vid förevarande
proposition, nr 169, fogade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om
kyrkofond, dels ock bifalla vad Kungl. Maj:t föreslagit i
propositionen med avseende å punkterna 1, 3, 4 och 5;
B) att riksdagen, med bifall till motionen II: 364, måtte
lämna Kungl. Maj:ts förslag i propositionen under punkten
2 utan bifall;
C) att riksdagen i anledning av motionerna I: 288 och
11:365 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville överväga åtgärder för att de av prästerliga
befattningshavare kvartalsvis uppburna avlöningsbeloppen
skola utbetalas månadsvis; samt
23
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
D) att motionerna I: 288 och II: 365, i den mån de icke
bifallits genom vad utskottet hemställt ovan under C, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 maj 1949.
På första lagutskottets vägnar:
VERNER HEDLUND.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Kriigel, Lodenius, Olofsson*, Lindblom,
fruar Sjöström-Bengtsson, Lindström, herrar Löthner* och Georg
Pettersson*;
från andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud*,
Ljungberg, Lindahl*, Antby, Wirtén, Svensson i Stenkyrka och
Edenman.
* Ej närvarande vid utlåtande^ justering.
Reservation
av herrar Hedlund i Östersund, Lodenius, Lindblom, Löthner, Ljungberg,
Antby, Wirtén och Svensson i Stenkyrka,
vilka ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
I avbidan---(lika med utskottet)---lönetilläggen godtogos.
I propositionen---(lika med utskottet)---av semesterkost
nadsbidragen.
Utskottet finner---(lika med utskottet)---särskilda av
löningsposter.
Utskottet får---(lika med utskottet)---deras efterlevande.
I detta---(lika med utskottet)---till Kungl. Maj:t.
Under punkten 2 —--(lika med utskottet)---nämnda del.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att under de senaste åren
försök gjorts med särskilda studentpräster i Uppsala och Stockholm. Dessa
försök synas ha slagit väl ut. Studentprästerna ha varit till gagn för stora
grupper av de studerande, och deras alltmera stegrade arbetsbörda tyder
på att de fylla ett verkligt behov. Verksamheten har icke varit begränsad
till kyrkliga uppgifter. Den har även kommit att ingå såsom en del av den
sociala omvårdnaden om de studerande. Antagandet att studentprästernas
uppgifter skulle kunna fullgöras av församlingsprästerna å högskoleorten
eller av teologiska lärare synes, såsom föredraganden framhållit, icke
hållbart. Här måste anses föreligga ett viktigt kyrkligt arbetsfält, för vilket
statsmakterna i längden icke kunna undgå att taga ansvaret. Frågan om
ett närmare reglerat allmänt stöd för studentprästverksamheten har numera
aktualiserats genom de stegrade svårigheterna att på frivillighetens väg
finansiera denna verksamhet.
24
Första lagutskottets utlåtande nr 36.
I motionen II: 364 har till stöd för yrkandet om avslag å propositionen i
förevarande del bland annat åberopats, att med hänsyn till det ekonomiska
läget största återhållsamhet krävdes beträffande nya tjänster. Häremot må
framhållas, att det begärda bemyndigandet att bevilja anslag till fyra stiftsadjunkter
för ifrågavarande ändamål icke är avsett att omedelbart utnyttjas
till fullo. I propositionen utsäges, att befogenhetens utnyttjande
finge bero av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall samt att för närvarande
syntes kunna ifrågakomma att medgiva anställandet av en stiftsadjunkt
i Uppsala och en i Stockholm för verksamhet inom vederbörande
studentkårer. Såsom ovan nämnts finnas redan studentpräster å dessa högskoleorter,
och bidrag ur kyrkofonden utgår i viss utsträckning till verksamheten.
Inrättandet av stiftsadjunkturer för ändamålet innebär i huvudsak
endast, att vederbörande befattningshavare få en fastare ställning och
att statsmakterna helt övertaga ansvaret för deras avlönande. Beträffande
frågan om stöd åt studentprästverksamhet i Lund och Göteborg har uttalats
i propositionen, att spörsmålet borde bliva beroende av huruvida tillräckligt
intresse härför visades föreligga och framställningar gjordes om
sådant stöd. Utskottet förutsätter, att vid prövningen av dessa frågor vederbörlig
hänsyn tages till det ekonomiska lägets krav.
Utskottet får på ovan anförda skäl, med avstyrkande av motionen II: 364,
förorda att riksdagen meddelar Kungl. Maj:t det under punkten 2 i propositionen
begärda medgivandet.
Under punkten 3---(lika med utskottet)---ifrågasatta änd
ringen.
Vad föredraganden---(lika med utskottet) —--utskottets
sida.
Den i---(lika med utskottet)---av utskottet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte dels antaga det vid förevarande
proposition, nr 169, fogade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om
kyrkofond, dels ock, med avslag å motionen II: 364, bifalla
vad Kungl. Maj:t föreslagit i propositionen med avseende
å punkterna 1—5;
B) att riksdagen i anledning av motionerna I: 288 och
II: 365 måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla om övervägande
av åtgärder för att de av prästerliga befattningshavare
kvartalsvis uppburna avlöningsbeloppen skola utbetalas
månadsvis; samt
C) att motionerna I: 288 och II: 365, i den mån de icke
bifallits genom vad utskottet hemställt ovan under B, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm 1949 Ivar Hsggströms Boktryckeri A. B.
491413