Första lagutskottets utlåtande nr 23•

3

Nr 23.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts pi-oposition med förslag
till förordning angående ändring i förordningen den
20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel m. m.

Genom en den 4 mars 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 160, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade förslag till

Förordning

angående ändring i förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

Härigenom förordnas, att 7 och 12 §§ förordningen den 20 juni 1935 om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

Konungen må förordna, att verksamhet
här i riket såsom agent för
tillverkare av krigsmateriel icke må
utövas utan Konungens tillstånd.

Har sådant —

(Föreslagen lydelse:)

§•

Konungen må förordna, att krigsmateriel
eller uppfinning därav eller
metod för framställning av sådan
materiel ej utan Konungens tillstånd
må här i riket av tillverkare av krigsmateriel
eller för dylik tillverkares
räkning försäljas, utbjudas eller eljest
tillhandahållas åt annan ån
svensk statlig myndighet.

tillståndets åtnjutande.

12 §.

Förseelse, som i 8 eller 9 § avses, Förseelse, som i 8 eller 9 § avses,
åtalas av allmän åklagare efter angi- må av allmän åklagare åtalas allenast
velse av kontrollmyndigheten. efter anmälan eller medgivande av

kontrollmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1949.

4

Första lagutskottets utlåtande nr 23

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Tillverkningen av krigsmateriel i Sverige är sedan år 1935 underkastad
statlig kontroll. De grundläggande bestämmelserna härom äro upptagna i
förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel m. m. (tillverkningsförordningen). Enligt denna må ej någon
bedriva tillverkning av krigsmateriel i riket utan att Konungen givit tillstånd
därtill. Kontrollen över tillverkningen skall utövas av myndighet, som
Konungen bestämmer. Kontrollmyndighet är enligt Konungens förordnande
krigsmaterielinspektionen inom handelsdepartementet.

Förordningen innehåller också bestämmelser som ge möjlighet till kontroll
över viss agentverksamhet på rustningsindustriens område. Enligt
7 § må nämligen Konungen förordna, att verksamhet här i riket såsom
agent för tillverkare av krigsmateriel icke må utövas utan Konungens tillstånd.
Har sådant förordnande givits, må Konungen vid beviljande av tillstånd
meddela de föreskrifter och villkor, som kunna finnas erforderliga
för tillståndets åtnjutande. Förordnande jämlikt 7 § har meddelats genom
kungörelsen den 5 juni 1936 (nr 250) med bestämmelser angående verksamhet
såsom agent för tillverkare av krigsmateriel m. m. Enligt kungörelsen
bestraffas bedrivande av agentverksamhet utan Konungens tillstånd med
dagsböter.

Fråga om ändring av förevarande bestämmelser har väckts av krigsmaterielinspektören
i två år 1942, respektive år 1948 avgivna promemorior,
över den förra promemorian ha yttranden avgivits av vissa myndigheter.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har i propositionen
bl. a. anfört:

Det är självfallet alltjämt ett viktigt svenskt intresse att sådan inom riket
bedriven verksamhet, som sammanhör med rustningindustrien, står under
erforderlig statlig kontroll.

Bemyndigandet i 7 § tillverkningsförordningen i fråga om agentverksamhet
har såsom framgår av det föregående utnyttjats så, att tillståndstvång
införts — med vissa undantag -—■ beträffande den som ämnar här i riket såsom
handelsagent utöva verksamhet, avseende avyttrande, utbjudande eller
tillhandahållande av krigsmateriel samt vissa uppfinningar och framställningsmetoder.
Det ändringsförslag, som 1942 framlades av krigsmaterielinspektionen,
syftade till en skärpning av kontrollen. Det torde ha grundat
sig på den iakttagelsen, att i Sverige förekommit en del vapentransaktioner,
som genomförts under förmedling av andra personer än sådana, som kunde
karakteriseras som handelsagenter.

Förslaget har ånyo tagits upp av den nuvarande krigsmaterielinspektören.
Enligt vad denne under hand uppgivit ha på senare tid vissa tenden -

Första lagutskottets utlåtande nr 23. 5

ser förekommit till ökad verksamhet från den utländska vapenhandelns sida.
Med hänsyn till det rådande internationella läget är det viktigt att nödig
vaksamhet iakttages av de statliga myndigheterna på detta ömtåliga område.

Den nuvarande bestämmelsen i 7 § tillverkningsförordningen ger Kungl.
Maj:t befogenhet att förordna om tillståndstvång beträffande verksamhet
här i riket såsom agent för krigsmaterieltillverkare. Genom att använda uttrycket
agent torde man från bestämmelsen ha uteslutit försäljning och liknande
verksamhet av personer, som äro direkt anställda i ett företags tjänst.
Det synes emellertid oegentligt, särskilt då det gäller firmor i utlandet, att
göra en sådan åtskillnad. De skäl som tala för att man kontrollerar sådan
förmedlingsverksamhet, som utövas av agenter, böra föranleda att man
håller uppsikt även över vapenfirmornas egen direkta försäljningsverksamhet.
För såväl agenterna som tillverkarna själva bör emellertid undantag
göras för affärer med svensk statlig myndighet.

Med hänsyn till det anförda förordar jag att ifrågavarande stadgande i
7 § tillverkningsförordningen ändras. Bemyndigandet bör få den innebörden
att Kungl. Maj :t må förordna att krigsmateriel eller uppfinning därav
eller metod för framställning av sådan materiel ej utan Kungl. Maj :ts tillstånd
må här i riket av tillverkare av krigsmateriel eller för dylik tillverkares
räkning försäljas, utbjudas eller eljest tillhandahållas åt annan än
svensk statlig myndighet.

Slutligen torde jag få föreslå ytterligare en ändring — av formell natur
— i förordningen. Enligt 12 § åtalas vissa förseelser av allmän åklagare
efter angivelse av kontrollmyndigheten. Efter mönster av bl. a. prisregleringslagen
torde detta stadgande böra avfattas så, att förseelserna må av allmän
åklagare åtalas allenast efter anmälan eller medgivande av kontrollmyndigheten.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 160, måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 4 april 1949.

På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.

6

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

Vi detta ävendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Lodenius, Olofsson, fru Lindström, herrar
John Wiktor Jonsson, Georg Pettersson och fröken Andersson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Olsson
i Mellerud, Johnsson i Stockholm, Landgren, Fagerholm och Svensson i
Stenkyrka.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

401308