Första lagutskottets utlåtande nr 18.

1

Nr IS.

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder till förebyggande
eller botande av de skador, som skilsmässorna
förorsaka samhället och enskilda.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
206, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Johnsson i Stockholm
hemställt, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning om på
vad sätt de skador, som skilsmässorna förorsaka samhället och enskilda,
kunna i möjligaste mån förebyggas eller botas».

I motionen erinras om att äktenskapsskillnadernas antal starkt ökat. Det
framhålles såsom angeläget, att samhället ägnade denna fråga en ingående
prövning. Därvid borde de sociala orsakerna till skilsmässorna uppspåras
och såvitt möjligt undanröjas. Att resa skrankor för människors kärleksliv
vore väl utsiktslöst, men äktenskapet vore icke enbart en angelägenhet
mellan två människor utan i hög grad en samhällsfråga. Samhället hade redan
gjort sin rätt gällande på detta område genom att stipulera vissa hinder
för äktenskaps ingående: nära släktskap, sinnessjukdom, sinnesslöhet
och könssjukdom i smittosamt skede. Det finge anses som ett intresse av den
mest djupgående art både för samhället och dem som närmast komme att
beröras därav, att äktenskap, som efter all erfarenhet att döma måste bli
olyckliga och därför förr eller senare ginge till skilsmässa, förhindrades att
komma till stånd. I motionen ifrågasättes, om det skulle vara ett för stort
ingrepp i den personliga friheten, om bland äktenskapshindren upptoges t. ex.
hemfallenhet åt spritmissbruk, grav psykopati, sadism eller uppenbar oförmåga
att taga hand om ekonomi, hem och barn. En allmän översyn av äktenskapslagstiftningen,
särskilt ur den i motionen berörda synpunkten, syntes
vara trängande.

Beträffande de skäl motionären i övrigt anfört till stöd för sin hemställan
får utskottet hänvisa till motionen.

Bestämmelser om hinder mot äktenskap finnas i 2 kap. giftermålsbalken.
1—4 §§ handla om hinder på grund av underårighet och de förutsättningar,
under vilka omyndig må ingå äktenskap. Enligt 5 § må den som är sinnessjuk
eller sinnesslö ej ingå äktenskap, med mindre medicinalstyrelsen finner
skäligt tillåta äktenskapet. Även kroppssjukdom kan vara äktenskapshindrande.
Sålunda föreskrives i 6 §, att den som är behäftad med fallandesot,
vilken härrör av övervägande inre orsaker, eller med könssjukdom i
smittosamt skede ej må ingå äktenskap med mindre medicinalstyrelsen fin 1

Bihang till riksdagens protokoll 19t9. 9 samt. lavd. Nr 18.

2

Första lagutskottets utlåtande nr 18.

ner skäligt tillåta äktenskapet. 1 7—9 §§ förbjudes äktenskap mellan personer,
som till varandra stå i vissa släktskaps- och svågerlagsförhållanden.
Dessa hinder äro delvis dispensabla. Redan bestående äktenskap hindrar
enligt 10 § alltid nytt giftermål. Vidare stadgas i 11 §, att kvinna, som
varit gift, icke må träda i nytt äktenskap förrän viss tid förflutit, sedan
sammanlevnaden med mannen upphörde, och i 12 §, att äktenskap ej må
ingås mellan adoptant och adoptivbarn, så länge adoptivförhållandet består.

Frågan, huruvida hinder mot äktenskap föreligger, prövas vid lysningen
eller i vissa undantagsfall, då lysning ej erfordras, av vigselförrättaren enligt
i 3 kap. giftermålsbalken meddelade bestämmelser. Har äktenskap kommit
till stånd, trots att hinder finnes, kan till följd av bestämmelserna i 10
kap. äktenskapet i vissa fall gå åter.

Bestämmelserna om äktenskapshinder fingo i huvudsak sin nuvarande
utformning genom lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående och
upplösning. De överfördes jämte denna lags regler i övrigt till giftermålsbalken.
Under tiden efter 1920 hava allenast smärre ändringar företagits. I denna
del må nämnas, att äktenskapsförbudet för sinnessjuka och sinnesslöa, som
ursprungligen var ovillkorligt, numera på grund av en 1945 beslutad lagändring
kan bliva föremål för dispens.

Vid 1942 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 24,
av herr von Friesen, vari hemställdes dels om sådan lagändring att fallandesot
icke längre skulle utgöra äktenskapshinder och dels om utredning huruvida
på vetenskapens dåvarande ståndpunkt ytterligare stadganden borde införas
i 2 kap. giftermålsbalken, vilka syftade till förbud mot äktenskaps ingående.
Motionären erinrade om att åtskilliga sjukdomar funnes, där ärftlighetens
roll vore mera klarlagd än vid fallandesot. I sitt över motionen avgivna
utlåtande, nr 51, avstyrkte utskottet bifall till densamma samt uttalade
bland annat, under hänvisning till vissa av medicinalstyrelsen i ärendet
åberopade utlåtanden, alt tillräckliga skäl för den begärda utredningen
för det dåvarande icke förelåge. Riksdagen avslog motionen.

Frågan om en allmän översyn av giftermålsbalken berördes i viss mån vid
1946 års riksdag. Vid riksdagen framlades nämligen en proposition (nr 335)
med förslag till bland annat sådana ändringar i giftermålsbalken, som föranleddes
av nya rättegångsbalken, och i anledning av denna proposition
väcktes två likalydande motioner, nr 376 i första kammaren av fru Alm
och fru Sjöström-Bengtsson samt nr 571 i andra kammaren av fröken
Nygren m. fl., i vilka gjordes gällande att åtskilliga brister funnes i äktenskapslagstiftningen.
Dessa brister vore enligt motionärernas mening av
den beskaffenhet att en allmän översyn av giftermålsbalken vore påkallad.
Något yrkande härom framställdes dock icke i motionerna. Propositionen
och motionerna behandlades av första lagutskottet, som i sitt utlåtande, nr
62, beträffande frågan om en översyn av giftermålsbalken anförde, att utskottet
icke funne sådana skäl anförda, att det funnes anledning att i det
då förevarande sammanhanget ingå på en prövning av ett så vittomfattande

Första lagutskottets utlåtande nr 18.

3

spörsmål, vilket låge helt utanför propositionens syfte. Utskottets utlåtande
godkändes av riksdagen.

Samma fråga återkom vid 7947 års riksdag genom motionerna nr 40 i
första kammaren av fru Alm och fru Sjöström-Bengtsson och nr 70 i andra
kammaren av fru Ekendahl och fru Johansson i Norrköping, vari hemställdes
om en allmän översyn av gällande äktenskapslagstiftning. I motionerna
anfördes åtskilliga omständigheter, som enligt motionärernas mening motiverade,
att äktenskapslagstiftningen snarast gjordes till föremål för en granskning
i syfte att bringa den i bättre överensstämmelse med den levande rättsuppfattningen
hos folket. Därvid gjordes bland annat gällande att bestämmelserna
om hemskillnad och äktenskapsskillnad lade ett i vissa fall oberättigat
tvång på individerna. Motionerna avstyrktes av utskottet, som i sitt
av riksdagen godkända utlåtande, nr 37, uttalade bland annat följande:

Även om det måhända på enstaka punkter inom det vittomfattande lagstiftningsområde
som åsyftas i motionerna kan föreligga behov av lagändringar,
finnes det åtminstone för närvarande icke tillräcklig anledning att
igångsätta en allmän översyn av lagstiftningen. En sådan översyn skulle för
övrigt kräva ett synnerligen vidlyftigt utredningsarbete, och översynen skulle
även komma att avse lagar som i annat sammanhang äro föremål för omarbetning.
Det bör vidare uppmärksammas att giftermålsbalken tillkommit
efter samarbete mellan de nordiska länderna och att på grund härav en allmän
översyn av denna lagstiftning i vårt land icke bör företagas utan att
sådant samarbete ånyo inledes. Med hänsyn till det för samhället så betydelsefulla
lagstiftningsområde, varom här är fråga, anser sig utskottet emellertid
kunna räkna med att Kungl. Maj :t med särskild uppmärksamhet följer
utvecklingen och vid lämplig tidpunkt tager initiativ till de lagändringar,
som må finnas erforderliga.

Beträffande frågan om en revision av bestämmelserna om hemskillnad
och äktenskapsskillnad må vidare erinras, att 7947 års kyrkomöte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhöll, att Ivungl. Maj :t ville låta verkställa utredning
angående sådana tillägg och ändringar i gällande lagstiftning, särskilt med
hänsyn till medlingsförfarandet och hemskillnadsinstitutet, som kunde vara
ägnade att förebygga otillräckligt motiverade skilsmässor och stärka äktenskapets
ställning i folkmedvetandet, detta såsom förutsättning för bibehållande
av de nuvarande bestämmelserna för den kyrkliga vigseln, samt
framlägga de förslag som av en sådan utredning kunde föranledas.

Skrivelsen bär icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Vid 7943 års riksdag framställdes genom en interpellation till chefen för
justitiedepartementet en förfrågan, huruvida han ämnade igångsätta en
utredning rörande hemskillnads- och äktenskapsskillnadsinstituten (AK
prot. nr 10, s. 122). T. f. departementschefen, statsrådet Bergquist, förklarade
i sitt svar (AK prot. nr 17, s. 6), att han icke funne skäl att låta verkställa
en sådan utredning.

Utskottet. Orsakerna till den fortgående ökningen av äktenskapsskillnadernas
antal torde icke kunna klarläggas utan eu synnerligen vidlyftig undersökning.
Vissa faktorer, som påverkat utvecklingen, kunna dock på -

4

Första lagutskottets utlåtande nr 18.

visas. Vad det senaste årtiondet angår må erinras om de onormala levnadsförhållanden,
som krigs- och efterkrigstiden medfört.

Utskottet anser i likhet med motionären, att det stegrade antalet skilsmässor
innebär ett allvarligt samhällsproblem, för vars allsidiga belysning
skulle krävas ett klarläggande av alla bakomliggande orsaker. Detta
skulle emellertid innebära ett synnerligen omfattande utredningsarbete, som
ginge vida utöver den i motionen efterlysta allmänna översynen av äktenskapslagstiftningen.
Frågan om cn dylik allmän översyn har varit föremål
för ställningstagande av utskottet vid 1947 års riksdag. De skäl, som utskottet
därvid anförde mot en sådan översyn, torde alltjämt vara bärande.

I motionen har såsom en möjlighet att förhindra ohållbara äktenskap
särskilt framhållits, att de i giftermålsbalken stadgade äktenskapshindren
kunde utvidgas. Äktenskapshindren torde väsentligen hava uppställts för att
tillgodose andra synpunkter, främst eugeniska och sedliga. Mot en utvidgning
av hindren i det syfte, varom i motionen är fråga, torde främst kunna anföras
att detta skulle komma att i alltför hög grad inskränka individernas
självbestämmanderätt. Vad beträffar de i motionen särskilt angivna diskvalifikationsgrunderna
spritmissbruk, grav psykopati, sadism och uppenbar
oförmåga att taga hand om ekonomi, hem och barn synes för övrigt svårigheten
att finna tillfredsställande former för att fastställa deras förefintlighet
så uppenbar, att även på denna grund det icke kan komma i fråga att
stadga sådana äktenskapshinder.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 206, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Branting*, Ahlkvist, Krugel, Lodenius,
fru Sjöström-Bengtsson, herrar Lindgren, Göransson* och fröken Andersson;

från andr a kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Johnsson
i Stockholm*, Landgren, fröken Öberg*, herr Fagerholm, fru Johansson
i Skövde* och herr Svensson i Stenkyrka.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

497377. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.