Första lagutskottets utlåtande nr lä.
1
Nr 15.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i instruktionen för riksdagens justitieombudsman.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 198,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Hedlund i Östersund erinrat
om att 1948 års lagtima riksdag såsom vilande för fortsatt grundlagsenlig behandling
antagit förslag till ändrad lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§
regeringsformen. Dessa förslag hade betingats av den samma år beslutade
reformen i fråga om det militära rättegångsväsendet. Till grund för beslutet
i grundlagsärendet låge Kungl. Maj :ts proposition nr 217 till samma
riksdag. 1 propositionen framhölles, att ändringarna i regeringsformen föranledde
ändringar i instruktionen för justitieombudsmannen. Förslag i
nämnda del funnes fogade såsom bilaga vid statsrådsprotokollet i ärendet.
Uppenbarligen borde frågan om följdändringar i instruktionen för justitieombudsmannen
upptagas i anslutning till grundlagsförslagens slutliga prövning
vid innevarande riksdag. Det borde ankomma på vederbörande utskott
att utarbeta förslag i ämnet. Därvid torde utskottet även böra pröva, i vad
mån instruktionen kunde behöva ändras i annat avseende än varom nu vore
fråga och framlägga därav föranledda förslag. Motionen utmynnar i hemställan,
»att riksdagen måtte besluta erforderliga ändringar i instruktionen
för justitieombudsmannen».
På anmodan av utskottet bar justitieombudsmannen inkommit med yttrande
över motionen. Yttrandet återgives nedan i anslutning till de frågor,
som beröras av detsamma.
Inledning.
Grundläggande bestämmelser om justitieombudsmannens ställning och
uppgifter finnas i §§ 96—101 regeringsformen. Till dessa ansluter sig en
den 14 mars 1941 utfärdad instruktion för riksdagens justitieombudsman.
Genom propositionen nr 217 till 1!)A8 urs riksdag framlades förslag till
grundlagsändringar i anledning av ett samtidigt genom proposition nr 216
framlagt förslag om revision av det militära rättegångsväsendet. Efter vederbörlig
behandling av sistnämnda ärende utfärdade Kungl. Maj :t den 30 juni
1948 militär rättegångslag samt lag om införande av nämnda lag.
Rörande vissa föreslagna ändringar i §§ 96 och 101 regeringsformen anförde
föredragande departementschef en, statsrådet Zetterberg, i nämnda
1 Bihang till riksdagens protokoll 191/9. 9 samt. 1 and. Nr 15.
2 ■ Första lagutskottets utlåtande nr 15.
proposition nr 217, att han ansåge den nuvarande arbetsfördelningen mellan
justitieombudsmannen och militieombudsmannen böra i sakligt hänseende i
stort sett bibehållas. Departementschefen fortsatte:
I § 96 bör alltså föreskrivas att på militieombudsmannen ankommer att
ha tillsyn över lagars och författningars efterlevnad i vad de skola- tillämpas
i mål, som i den ordning § 87 1 inom. stadgar förklarats vara att hänföra
till militära mål, samt i övrigt av ämbets- och tjänstemän med avlöning
från de till försvarsväsendet anslagna medel, varjämte § 101 bör så ändras
att militieombudsmannens skyldighet att anställa åtal vid riksrätt blir beroende
av om det mål, vari felaktighet begåtts, utgjort sådant militärt mål
som i § 96 avses. Dessutom torde i övergångshänseende böra stadgas att bestämmelserna
i §§ 96 och 101 i deras äldre lydelse skola gälla såvitt angår
fall där i stället för militära rättegångslagen äldre lag äger tillämpning.
I propositionen framhölls vidare, att de förordade ändringarna i regeringsformen
torde föranleda vissa ändringar av instruktionen för justitieombudsmannen.
Förslag i ämnet fogades vid statsrådsprotokollet i ärendet. För innehållet
i dessa förslag redogöres nedan.
På hemställan av konstitutionsutskottet i dess över propositionen nr 217
avgivna utlåtande, nr 25, antog 1948 års riksdag såsom vilande för vidare
grundlagsenlig behandling de i propositionen förslagna ändringarna i regeringsformen.
Konstitutionsutskottet har i memorial nr 10 för innevarande
riksdag till grundlagsenlig behandling anmält ovannämnda såsom vilande
antagna förslag.
Ifrågasatta ändringar i instruktionen.
1 §-
Enligt denna paragraf, som är avfattad i nära överensstämmelse med § 96
regeringsformen, åligger det riksdagens justitieombudsman att utöva en
allmän tillsyn över lagars, författningars och instruktioners efterlevnad av
domare, ämbets- och tjänstemän samt, om de i sina ämbetens utövning av
våld, mannamån eller annan orsak begått någon olaglighet eller underlåtit
att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter, dem vid vederbörliga domstolar
i laga ordning därför tilltala eller låta tilltala; dock skola krigsdomstolarnas
personal samt ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet
anslagna medel så ock Konungens justitiekansler och riksdagens
militieombudsman vara undantagna från justitieombudsmannens tillsyn.
I propositionen nr 217 till 1958 års riksdag uttalade departementschefen
rörande denna paragraf följande:
Enligt 1 § instruktionen för justitieombudsmannen undantagas från dennes
tillsyn bland andra krigsdomstolarnas personal samt ämbets- och tjänstemän
med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel. Detta undantag
bör i stället gälla dem som ha att taga befattning med militära mål,
såvitt angår denna ämbetsutövning, samt ämbets- och tjänstemän med avlöning
som nyss sagts jämväl i övrigt.
Vad som skall förstås med militärt mål framgår av 3 och 5 §§ militära
rättegångslagen.
Första lagutskottets utlåtande nr 15.
3
Mot det i nämnda proposition intagna förslaget till ändrad lydelse av 1 §
har icke någon erinran varit att framställa från justitieombudsmannens sida.
4 §•
Förevarande paragraf stadgar i anslutning till § 101 regeringsformen skyldighet
för justitieombudsmannen att vid riksrätt åtala ledamot av högsta
domstolen, som i mål, som från annan domstol än krigsdomstol kommit under
högsta domstolens prövning, av egennytta, vrångvishet eller försumlighet
dömt så orätt, att därigenom någon, emot tydlig lag samt sakens utredda
och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig
frihet, ära eller egendom, ävensom ledamot av regeringsrätten, som
vid prövning av besvärsmål låtit sådant förhållande komma sig till last.
Det i 4 § använda uttrycket »mål, som från annan domstol än krigsdomstol
kommit under högsta domstolens prövning», föreslås i propositionen nr
217 skola utbytas mot »mål, som icke utgjort militärt mål». Ändringen i
denna paragraf anknyter nära till det vilande förslaget till ändrad lydelse av
§ 101 regeringsformen.
Rörande den närmare innebörden av uttrycket militärt mål hänvisas till
definitionerna i 3 och 5 §§ militära rättegångslagen.
Mot den föreslagna ändrade lydelsen har justitieombudsmannen icke funnit
anledning till erinran.
6 §•
Enligt förevarande paragraf åligger det justitieombudsmannen att på uppdrag
av riksdagen, dess bankoutskott eller revisorer och i vissa fall av riksbanks-
och riksgäldsfullmäktige föra talan mot nämnda fullmäktige eller
vissa högre befattningshavare i riksbanken eller riksgäldskontoret. Yppas
anledning till åtal under tid, då riksdagen eller revisorerna icke äro församlade,
äger justitieombudsmannen utan särskilt förordnande väcka åtalet.
Enligt det vilande förslaget till ändrad lydelse av § 2 riksdagsordningen
kommer riksdagen att formellt vara samlad så gott som hela året. Däremot
kommer riksdagsisession endast alt pågå under vissa tider.
8 §•
De båda första punkterna i förevarande paragraf innehålla följande. Med
vissa undantag äger justitieombudsmannen att antingen själv eller genom
ombud utföra de åtal mot domare, ämbets- och tjänstemän, vartill han finner
sig föranlåten; dock skall justitieombudsmannen alltid själv föra talan,
när åtal fullföljes hos högsta domstolen. I mål, som blivit anhängiggjort vid
underrätt, bör sådan fullföljd äga rum allenast när synnerliga skäl därtill
äro.
Rörande dessa bestämmelser har justitieombudsmannen anfört följande:
I ett till första lagutskottet avgivet yttrande har militieombudsmannen
föreslagit, att i 6 § i instruktionen för militieombudsmannen måtte vidtagas
den ändringen att ur paragrafen skulle utgå den däri intagna föreskriften
att militieombudsmannen alltid själv skulle föra talan, när åtal fullföljdes
hos högsta domstolen.
Därest detta förslag anses böra bifallas, har jag icke något att erinra mot
4 Första lagutskottets utlåtande nr 15.
att motsvarande ändring vidtages i 8 § i instruktionen för justitieombudsmannen.
Enligt 8 § sista punkten i instruktionen må justitieombudsmannen av
ämbetsmännen i allmänhet fordra den lagliga handräckning, som de efter
§ 99 regeringsformen äro skyldiga att honom lämna, samt av alla fiskaler
äska biträde att anställa och utföra åtal efter de föreskrifter, vilka han bör
dem meddela; ägande han, vad vites föreläggande beträffar, därtill lika rätt
med justitiekanslern.
I 7 § instruktionen för justitiekansler sämbetet stadgas, att justitiekanslern
vid infordrande av förklaring eller upplysning äger förelägga vite till högst
100 kronor samt att försuttet vite skall på justitiekanslerns begäran uttagas.
Justitieombudsmannen har i sitt yttrande till utskottet ifrågasatt, huruvida
icke den i sista punkten i 8 § instruktionen för justitieombudsmannen
intagna bestämmelsen om likaberättigande med justitiekanslern med avseende
å vitesföreläggande borde utbytas mot en direkt föreskrift därom, att
justitieombudsmannen vid infordrande av förklaring eller upplysning äger
förelägga vite till högst 100 kronor samt att försuttet vite skall på justitieombudsmannens
begäran uttagas.
14 §.
I denna paragraf i gällande instruktion heter det, att det åligge justitieombudsmannen
att till varje lagtima riksdag avlämna en allmän redogörelse
för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbetet samt däruti med avseende
på området för sin ämbetsutövning utreda lagskipningens tillstånd i
riket, anmärka bristerna i lagar och författningar samt avgiva förslag till
deras förbättring. Han vare — enligt samma paragraf — ock skyldig att för
varje lagtima riksdag uppgiva, såväl vilka av föregående riksdagar fattade
beslut och gjorda framställningar efter sistförflutna lagtima riksdags början
blivit av konungen gillade och föranlett bestämmelsers utfärdande eller annan
åtgärd, som även vilka beslut och framställningar icke blivit för konungen
föredragna eller av konungen prövade.
I det i anslutning till propositionen nr 244 till 1948 års riksdag såsom vilande
antagna förslaget till ändring i bl. a. § 49 regeringsformen och § 2
riksdagsordningen ha begreppen lagtima riksdag och urtima riksdag uteslutits.
Under förutsättning att det vilande grundlagsförslaget antages, föreslår
justitieombudsmannen i sitt yttrande, att 14 § i instruktionen erhåller följande
lydelse:
Det åligge justitieombudsmannen att årligen till riksdagen avlämna
en allmän redogörelse för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbetet
samt däruti med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda
lagskipningens tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar
samt avgiva förslag till deras förbättring. Han vare ock skyldig
att årligen för riksdagen uppgiva, såväl vilka av föregående riksda
-
Första lagutskottets utlåtande nr 15. 5
gar fattade beslut och gjorda framställningar blivit under det sistförflutna
året av Konungen gillade och föranlett bestämmelsers utfärdande
eller annan åtgärd, som även vilka beslut och framställningar icke blivit
för Konungen föredragna eller av Konungen prövade. Justitieombudsmannens
ovannämnda redogörelse och berättelse böra genast vid
riksdagens början ingivas för att kunna i tid hänvisas till granskning av
lagutskott, dit jämväl i samma ändamål till justitieombudsmansexpeditionen
hörande ämbetsdiarier, protokoll och registratur inlämnas.
17 §.
Justitieombudsmannen bör enligt denna paragraf noggrant övervaka tilllämpningen
av lagar och författningar angående kvarhållande och häktande
av personer, vilka skola åtalas vid annan domstol än krigsdomstol. Även i
fråga om andra frihetsberövanden har justitieombudsmannen att med avseende
å området för sin ämbetsverksamhet öva vaksam tillsyn. Det åligge
honom ock att besöka fångvårds- och liknande anstalter för att göra sig
underrättad om de där intagnas skötsel och underhåll. De fånglistor, som
enligt särskilda författningar inkomma till justitieombudsmannen, skola av
honom granskas.
I propositionen nr 217 till 19i8 års riksdag har departementschefen uttalat,
att paragrafen bör undergå ändring såväl med hänsyn till att begreppet
kvarhållande icke överensstämmer med nya rättegångsbalkens terminologi
som på grund av omnämnandet av personer, vilka skola åtalas vid
annan domstol än krigsdomstol. Härvid torde justitieombudsmannens skyldighet
med avseende å frihetsberövanden kunna sammanfattas att avse tilllämpningen
av lagar och författningar angående häktning och annat frihetsberövande
inom området för hans verksamhet.
Mot den föreslagna ändrade lydelsen synes det justitieombudsmannen
icke vara något att erinra.
I den ursprungliga instruktionen för justitieombudsmannen av 1810 liksom
i den av 1830 stadgades i 17 § bl. a. följande:
Justitieombudsmannen bör inhämta fullständig kunskap om anledningarna
till åklagade personers häktande och om tiden av deras hållande i
fängsligt förvar, i vilket avseende honom åligger att besöka fängelserna i
huvudstaden och, under sina resor, dem i landsorterna, och därvid göra sig
underrättad om fångarnas skötsel och underhåll.
Ett stadgande av likartat innehåll fanns intaget även i 1915 års instruktion,
därvid dock justitieombudsmannens tillsyn inskränktes till att avse
kvarhållande och häktande av personer, avsedda att åtalas vid annan domstol
än krigsdomstol.
Sakkunniga, som avgåvo betänkande angående justitiekanslerns, justitieombudsmannens
och militieombudsmannens allmänna ställning m. m. (SOU
1939: 7), föreslogo, att 17 § skulle innehålla hl. a. följande:
Justitieombudsmannen hör inhämta noggrann kännedom om anledningarna
till kvarhållande och häktande av personer, avsedda att åtalas vid
6
Första lagutskottets utlåtande nr 15.
annan domstol än krigsdomstol, och om tiden för deras hållande i förvar.
Även i fråga om andra dylika frihetsberövanden har justitieombudsmannen
att med avseende å området för sin ämbetsverksamhet öva vaksam tillsyn.
Det åligge honom ock att besöka fångvårds- och liknande anstalter för att
göra sig underrättad om de där intagnas skötsel och underhåll.
I motiveringen anförde de sakkunniga:
I denna paragraf har vidtagits en mindre omredigering, avseende att fastslå
att justitieombudsmannen bör med avseende å området för sin ämbetsutövning
inhämta noggrann kännedom icke allenast om anledningarna till häktning
av för brott misstänkta personer utan även om orsakerna till anhållanden
och andra dylika frihetsberövanden vilka, därest de missbrukas, kunna
innebära en allvarlig fara för medborgarnas rättigheter. I sistnämnda hänseende
tänka de sakkunniga bl. a. på sådana fall då förment sinnessjuka,
alkoholister, lösdrivare in. fl. provisoriskt omhändertagas, ofta efter beslut
av allenast underordnad polismyndighet, eller då utlänningar hållas i förvar
i avvaktan på tillfälle att sända dem till annat land. Icke endast fängelser
utan även förvarings-, internerings- och andra fångvårdsanstalter böra besökas.
Vid tillkomsten av den nuvarande instruktionen uttalade utskottet i sitt
utlåtande nr 8 till 1951 års riksdag rörande denna fråga:
Även utskottet anser, att i instruktionen bör uttryckligen angivas justitieombudsmannens
skyldighet att noggrant övervaka jämväl andra provisoriska
frihetsberövanden än häktningar och att besöka även andra fångvårdsanstalter
än fängelserna. Någon ändring i sak torde härigenom icke ske. Enligt utskottets
mening bör emellertid paragrafen givas sådan formulering, att den
icke inskränker sig till att avse provisoriska frihetsberövanden samt, när det
gäller fångvårdsanstalterna, ej blott avser kontroll över de där intagnas skötsel
och underhåll. Redan i 2 § av instruktionen inskärpes, att justitieombudsmannen
bör förnämligast beivra fel, som synas honom bereda en allmän
osäkerhet för medborgares rättigheter. En av de viktigaste uppgifterna för
ombudsmannen i detta avseende är övervakandet av frihetsberövanden i
olika former. Man kan med den nuvarande utvecklingen av samhällets olika
reaktionsformer icke sätta som det viktigaste ändamålet att övervaka provisoriska
omhändertaganden; med de föreliggande möjligheterna till obestämda
straffdomar och andra frihetsberövanden på obestämd tid bör en
vaksam tillsyn av ombudsmannen utövas även på verkställighetsstadiet, såsom
i fråga om omhändertagandets längd o. d. En följd härav är att justitieombudsmannens
granskningsuppgift i nu förevarande hänseenden bör avse
icke blott domstolarna utan även andra myndigheter, såsom socialstyrelsen,
sinnessjuknämnden, interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden.
Med hänsyn till det nu sagda föreslog utskottet den lydelse av förevarande
17 §, som nu gäller.
18 §.
Enligt denna paragraf bör justitieombudsmannen, som förer ordet bland
de till tryckfrihetens vård av riksdagen valda koinmitterade, med synnerlig
uppmärksamhet och nit iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten är
stadgat.
Justieombudsmannen har beträffande denna paragraf i sitt yttrande anfört: -
Första lagutskottets utlåtande nr 15. "
Då enligt det i anslutning till propositionen nr 230 till 1948 års riksdag
såsom vilande antagna förslaget till upphävande av § 108 regeringsformen
tryckfrihetskommitténs verksamhet torde komma att upphöra efter utgången
av år 1949, synes en sådan omredigering av 18 § i instruktionen böra
vidtagas, att orden »som förer ordet bland de till tryckfrihetens vård av
riksdagen valda kommittérade» uteslutas ur paragrafen.
27 §.
Beträffande ifrågasatt ändring av förevarande paragraf får utskottet hänvisa
till vad som anföres å s. 13 vid 23 § instruktionen för riksdagens militieombudsman
i utskottets utlåtande nr 16 till innevarande riksdag.
Övergångsstadgande.
I propositionen nr 217 till 1958 års riksdag föreslås ett övergångsstadgande,
enligt vilket bestämmelserna i 1 och 4 §§ skola gälla i deras äldre lydelse,
såvitt angår fall där i stället för militära rättegångslagen äldre lag äger tilllämpning.
Ett motsvarande stadgande har fogats till det vilande förslaget
till ändring i §§ 96 och 101 regeringsformen.
Utskottet.
Därest de vilande förslagen till grundlagsändringar, vilka anmälts av konstitutionsutskottet
i memorial nr 10 och som bl. a. avse den militära rättegångsreformen,
bliva slutligen genomförda, erfordras även vissa ändringar
i instruktionen för justitieombudsmannen. I samband härmed har uppkommit
fråga att vidtaga justeringar i instruktionen även på några andra punkter.
Utskottet kommer i det följande att i de berörda paragrafernas nummerordning
upptaga de ändringar i instruktionen, som ifrågasatts.
1 §•
I denna paragraf angives i nära anslutning till avfattningen av § 96 regeringsformen
området för justitieombudsmannens verksamhet. Generellt sett
begränsas detta av justitieombudsmannens uppgift att öva tillsyn över lagars,
författningars och instruktioners efterlevnad av domare, ämbets- och
tjänstemän. Bestämmande för verksamhetsområdet blir framför allt den
innebörd, som gives begreppet ämbets- och tjänstemän. Då detta förekommer
i bestämmelser om justitieombudsmannen, har det sedan gammalt ansetts
omfatta allenast statliga befattningshavare. Justitieombudsmannens
tillsyn avser sålunda icke sannna grupper ämbets- och tjänstemän, vilka enligt
de sedan sista årsskiftet i kraft varande reglerna i 25 kap. It § första
stycket strafflagen äro underkastade fullständigt ämbetsansvar. Enligt nämnda
regler omspänner detta straffrättsliga ämbetsansvar statliga och kommunala
befattningshavare och även vissa enskilda tjänstemän. Av särskilt
intresse är i detta sammanhang straffrättskommittcns förslag att den, som
vid statlig, kommunal eller av konungen godkänd eller särskilt tillåten inrättning
förestår verksamhet för vård av dem, som äro berövade friheten,
8
Första lagutskottets utlåtande nr 15.
skulle vara underkastad straffrättsligt ämbetsansvar. Denna bestämmelse
medtogs visserligen icke i det för riksdagen framlagda förslaget och inflöt
icke heller i den slutliga lagtexten, men även på grund av de antagna lagreglerna
torde ifrågavarande befattningshavare i viss utsträckning kunna
åtalas för ämbetsbrott enligt 25 kap. strafflagen.
Vid tidpunkten för justitieombudsmannaämbetets tillkomst ombesörjdes de
offentligrättsliga uppgifterna i regel av statens egna befattningshavare. Under
den fortsatta samhällsutvecklingen ha emellertid dylika funktioner
kommit att tilläggas även andra befattningshavare, t. ex. sådana i kommunal
eller enskild tjänst. Det straffrättsliga ämbetsansvaret har i enlighet
härmed efterhand måst utvidgas. Enär emellertid justitieombudsmannens
verksamhetsområde alltjämt är strängt avgränsat till statliga befattningshavare
— en gränslinje, som för övrigt ofta icke låter sig utan svårighet
uppdragas — har resultatet blivit, att de enskilda medborgarnas rättsskyddsbehov
är i olika mån tillgodosett beroende på om den tjänsteman
med offentligrättslig ställning, som förmenas i denna sin egenskap ha förgripit
sig på den enskildes rätt, kan sägas vara statlig befattningshavare eller ej. Vid
granskningen av justitieombudsmannens verksamhet har utskottet också
iakttagit, att ett icke ringa antal klagomål måst avskrivas på den grund,
att de avse framför allt kommunala befattningshavare. I vissa fall framstår
den förefintliga skillnaden med avseende å möjligheten att påkalla justitieombudsmannens
ingripande som särskilt irrationell. Det torde exempelvis
icke kunna sakligt motiveras, varför en person, som berövats sin frihet genom
intagande på ett kommunalt sinnessjukhus, skall vara sämre ställd i
förevarande hänseende än den, som intagits å en statlig anstalt.
En anpassning på vissa punkter av ämbets- och tjänstemannabegreppet i
bestämmelserna om justitieombudsmannen till motsvarande begrepp i
strafflagen torde icke kunna undvikas. Utskottet är emellertid icke berett
att i anledning av förevarande motion upptaga detta spörsmål till vidare
behandling.
En viss justering i gränsdragningen mellan justitieombudsmannens och
militieombudsmannens verksamhetsområden måste emellertid nu ske i anledning
av krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid och de nya bestämmelserna
om handläggning av militära mål. Mot det härav föranledda förslaget
till ändring i förevarande paragraf, som framlagts av Kungl. Maj :t
i propositionen nr 217 till 1948 års riksdag, har utskottet icke funnit anledning
till erinran.
4 §•
Utskottet förordar, att den av departementschefen i nyssnämnda proposition
föreslagna ändringen i förevarande paragraf måtte antagas av riksdagen.
6 §•
Justitieombudsmannens åligganden som riksdagens åklagare regleras för
vissa fall i denna paragraf. Han skall sålunda stundom föra talan mot full
-
Första lagutskottets utlåtande nr 15. “
mäktige eller högre tjänstemän i riksbanken eller riksgäldskontoret. Enligt
sista punkten i paragrafen äger justitieombudsmannen under tid, då riksdagen
eller dess revisorer icke äro församlade, utan särskilt förordnande
väcka sådant åtal. I anledning av det vilande förslaget till ändring i § 2 riksdagsordningen
bör uttrycket »under tid, då riksdagen eller revisorerna icke
äro församlade» ersättas med uttrycket »under tid, då riksdagssession ej
pågår eller revisorerna icke äro församlade».
8 §■
I sitt utlåtande nr 16 med förslag till vissa ändringar i instruktionen för
riksdagens militieombudsman har utskottet på angivna skäl förordat sådan
ändring i 6 § instruktionen för denne, att militieombudsmannen icke vidare
skall vara skyldig att, då han fullföljer åtal hos högsta domstolen, själv där
föra sina talan. Då samma regler böra gälla i ifrågavarande avseende för
båda ombudsmännen, får utskottet föreslå motsvarande ändring i 8 § instruktionen
för riksdagens justitieombudsman.
Justitieombudsmannens befogenhet att förelägga och uttaga vite är för
närvarande reglerad genom en hänvisning till justitiekanslerns instruktion.
Av samma skäl, som utskottet anfört i sitt nyssnämnda utlåtande nr 16 till
stöd för motsvarande ändring i instruktionen för militieombudsmannen,
föreslår utskottet, att hänvisningen till justitiekanslerns instruktion måtte
ersättas med uttryckliga regler i ämnet i instruktionen för justitieombudsmannen.
Stadgandet i 7 § instruktionen för justitiekanslersämbetet har tjänat
som förebild för utskottets förslag.
14 §.
Vad justitieombudsmannen föreslagit beträffande denna paragraf innebär
saklig ändring endast såtillvida, som de i bilagorna till justitieombudsmannens
ämbetsberättelse intagna översikterna skola avse åtgärder vidtagna under
det ifrågavarande kalenderåret i stället för som för närvarande under
perioden från en riksdags början till nästa riksdags början. I övrigt är justitieombudsmannens
förslag betingat av att genom vilande ändringsförslag i
bl. a. § 49 regeringsformen uppdelningen i lagtima och urtima riksdagar
kommer att försvinna.
Utskottet får på angivna skäl tillstyrka justitieombudsmannens förslag till
ändrad lydelse av denna paragraf.
17 §.
Redan enligt den första instruktionen för justitieombudsmannen ålåg det
denne att inhämta fullständig kunskap om anledningarna till åklagade personers
häktande och om tiden av deras hållande i fängsligt förvar samt att
vid sina besök i fängelserna göra sig underrättad om fångarnas skötsel och
underhåll. Denna bestämmelse kvarstod i stort sett oförändrad till 1941,
bortsett från den begränsning som tillkomsten av militieombudsmannaämbetet
medförde. Då ny instruktion utfärdades 1941, bibehölls i 17 § en anvisning
till justitieombudsmannen att särskilt uppmärksamma tillämpningen
av reglerna om de två viktigaste straffprocessuella frihetsberövandena kvar
-
10
Första lagutskottets utlåtande nr 15.
hållande (nu anhållande) och häktning. Därjämte tillädes i en andra mening,
att det ålåge justitieombudsmannen att även i fråga om andra frihetsberövanden
inom dennes verksamhetsområde öva vaksam tillsyn. Utskottet,
som gav bestämmelsen dess definitiva utformning, framhöll att tillsynen
skulle avse icke allenast provisoriska frihetsberövanden, t. ex. av förment
sinnessjuka, alkoholister och lösdrivare eller av utlänningar, utan även de
definitiva frihetsberövandena på verkställighetsstadiet, särskilt de tidsobestämda.
Justitieombudsmannens inspektionsskyldighet enligt förevarande
paragraf utökades också från att avse endast fångvårdsanstalter till att gälla
även »liknande anstalter». Det skulle åligga justitieombudsmannen att göra
sig underrättad om där intagnas skötsel och underhåll. Såsom utskottet
kunnat iakttaga vid granskningen av justitieombudsmannens verksamhet
avse de av denne handlagda ärendena numera också till mycket stor del just
frihetsberövande av olika slag, framför allt sådana, som verkställas på fångvårdsanstalter
och på sinnessjukhus.
I Kungl. Maj :ts förslag till ändrad lydelse av denna paragraf ha de två
första meningarna enligt den nuvarande avfattningen sammanslagits till en.
Bland alla förekommande frihetsberövande åtgärder skulle enligt förslaget i
instruktionen allenast häktningen namngivas, medan övriga frihetsberövanden
sammanfattas under beteckningen »annat frihetsberövande». Med
hänsyn till den faktiska omfattningen av justitieombudsmannens nuvarande
verksamhet är knappast befogat att på detta sätt skjuta häktningen i förgrunden,
vilken för övrigt även på annat sätt redan är kringgärdad med särskilda
garantier. Det väsentliga i justitieombudsmannens uppgift på detta
område är enligt utskottets mening, att denne utövar en vaksam tillsyn över
tillämpningen av alla de olika bestämmelser, som tillåta att en människa berövas
sin frihet, oavsett om det sker genom ett judiciellt eller administrativt
förfarande. Att justitieombudsmannen verkar till förhindrande av missbruk
av dessa bestämmelser är en betydelsefull rättssäkerhetsgaranti. Under sådana
omständigheter saknas anledning att i författningstexten särskilt framhäva
något visst slag av frihetsberövande. Utskottet får därför föreslå, att
första punkten i förevarande paragraf får den lydelsen, att justitieombudsmannen
bör noggrant övervaka tillämpningen av lagar och författningar angående
frihetsberövanden inom området för hans verksamhet.
18 §.
I enlighet med justitieombudsmannens förslag förordar utskottet, att bestämmelsen
om att justitieombudsmannen skall föra ordet i tryckfrihetskommittén,
vilken avskaffas i samband med tryckfrihetsreformen, borttages
ur denna paragraf.
19 §.
Utskottet vill under denna paragraf erinra om vad utskottet anfört i sitt
utlåtande nr 16 rörande 15 § instruktionen för militieombudsmannen. Förevarande
paragrafs avfattning utgör således icke hinder för rationaliserande
åtgärder beträffande diarieföring och registratur, t. ex. efter mönster av det
11
Första lagutskottets utlåtande nr 15.
vid domstolarna efter rättegångsreformen tillämpade systemet med dagboksblad,
dombok och akter.
27 §.
I enlighet med vad som gäller inom domstolsväsendet och övriga delar av
den statliga och kommunala förvaltningen böra besvär över justitieombudsmannens
beslut i disciplinära ärenden kunna insändas med posten. För den
skull får utskottet föreslå vissa ändringar i och tillägg till förevarande paragraf.
Rörande den närmare motiveringen får utskottet hänvisa till vad utskottet
anfört i sitt utlåtande nr 16 vid 23 § instruktionen för militieombudsmannen.
Slutstadgande.
Enär de ändringar i instruktionen för justitieombudsmannen, som ovan
föreslagits, delvis sammanhänga med olika vilande grundlagsförslag, måste
bestämmelsernas ikraftträdande på motsvarande sätt göras beroende av de
tidpunkter, då dessa grundlagsändringar skola träda i kraft. Ändringarna i
1 och 4 §§ delvis också i 17 § av instruktionen sammanhänga med ändringarna
i §§ 96 och 101 regeringsformen, ändringarna i 6 och 14 §§ med ändringarna
rörande riksdagens arbetsformer i särskilt § 49 regeringsformen
och § 2 riksdagsordningen samt ändringen i 18 § med tryckfrihetsreformen.
Sistnämnda reform skall träda i kraft den 1 januari 1950; beträffande övriga
grundlagsförslag bär icke angivits någon bestämd tidpunkt för ikraftträdandet.
Ändringarna i 8, 17 och 27 §§ i instruktionen synas kunna träda
i kraft omedelbart, liksom också ändringen i 18 § med hänsyn till vad som
stadgas i § 108 regeringsformen i dess ännu gällande lydelse.
Mot det i propositionen nr 217 till 1948 års riksdag intagna förslaget till
övergångsbestämmelse har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Under förutsättning, att de av konstitutionsutskottet i memorial nr 10 under
10), 12) och 13) anmälda vilande grundlagsförslagen bliva slutligen antagna,
får utskottet med stöd av vad ovan anförts hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte besluta,
att 1, 4, 6, 8, 14, 17, 18 och 27 §§ instruktionen den
14 mars 1941 för riksdagens justitieombudsman skola ha
ändrad lydelse på sätt nedan angives:
(Gällande lijdelse:)
1 §•
Riksdagens justitieombudsman åligge
att utöva en allmän tillsyn över
lagars, författningars och instruktioners
efterlevnad av domare, ämbetsoch
tjänstemän samt, om de i sina
ämbetens utövning av våld, manna
-
(Utskottets förslag:)
Ändring i vissa delar av instruktionen
den 14 mars 1941 för riksdagens
justitieombudsman.
1 §•
Riksdagens justitieombudsman åligge
att utöva en allmän tillsyn över
lagars, författningars och instruktioners
efterlevnad av domare, ämbetsoch
tjänstemän samt, om de i sina
ämbetens utövning av väld, manna
-
12
Första lagutskottets utlåtande nr 15.
(Gällande lydelse:)
(Utskottets förslag:)
mån eller annan orsak begått någon mån eller annan orsak begått någon
olaglighet eller underlåtit att behö- olaglighet eller underlåtit a it behörigen
fullgöra sina ämbetsplikter, rigen fullgöra sina ämbetsplikter,
dem vid vederbörliga domstolar i laga dem vid vederbörliga domstolar i laga
ordning därför tilltala eller låta till- ordning därför tilltala eller låta till
-
tala; dock vare krig sdomstolarnas
personal samt ämbets- och tjänstemän
med avlöning från de till försvarsväsendet
anslagna medel så ock
Konungens justitiekansler och riksdagens
militieombudsman undantagna
från justitieombudsmannens tillsyn.
tala; dock vare de som hava att taga
befattning med militära mål, såvitt
angår denna ämbetsutövning, samt
ämbets- och tjänstemän med avlöning
från de till försvarsväsendet anslagna
medel jämväl i övrigt, så ock
Konungens justitiekansler och riksdagens
militieombudsman undantagna
från justitieombudsmannens tillsyn.
Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under justitieombudsmannens
tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under militieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som
justitieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för sådan
åtgärd anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänsteman.
4 §•
Skulle den oförmodade händelse
inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter
en eller flera funnes hava i
mål, som från annan domstol än
krigsdomstol kommit under högsta
domstolens prövning, av egennytta,
vrångvisa eller försumlighet så orätt
dömt, att därigenom någon, emot tydlig
lag samt sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande, mistat
eller kunnat mista liv, personlig frihet,
ära eller egendom, eller regeringsrätten
eller en eller flera av dess
ledamöter funnes hava vid prövning
av besvärsmål låtit sådant förhållande
komma sig till last, vare justitieombudsmannen
pliktig att vid riksrätt
den eller de felande under tilltal
ställa samt till ansvar efter lag
befordra; och före justitieombudsmannen
då alltid själv talan.
4 §.
t
Skulle den oförmodade händelse
inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter
en eller flera funnes hava i
mål, som icke utgjort militärt mål, av
egennytta, vrångvisa eller försumlighet
så orätt dömt, att därigenom någon,
emot tydlig lag samt sakens
utredda och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista
liv, personlig frihet, ära eller egendom,
eller regeringsrätten eller en eller
flera av dess ledamöter funnes hava
vid prövning av besvärsmål låtit
sådant förhållande komma sig till
last, vare justitieombudsmannen pliktig
att vid riksrätt den eller de felande
under tilltal ställa samt till ansvar
efter lag befordra; och före justitieombudsmannen
då alltid själv
talan.
Första lagutskottets utlåtande nr 15-(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
6 §. 6 §.
Har riksdagen, dess bankoutskott
eller revisorer förordnat om åtal mot
fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret
eller mot direktionsledamot
i riksbanken eller riksgäldsdirektören
och chefen för riksgäldskontoret,
där dessa icke äro fullmäktige,
eller hava, i sistberörda händelse, fullmäktige
i riksbanken beslulit ställa
direktionsledamot i banken under tilltal
eller fullmäktige i riksgäldskontoret
förordnat om åtal mot riksgäldsdirektören
och chefen för riksgäldskontoret,
åligge det justitieombudsmannen
att sådan talan utföra. Yppas anledning
till åtal under tid, då riksdagen
eller revisorerna icke äro församlade,
äge justitieombudsmannen utan
särskilt förordnande väcka åtalet.
B §•
Justitieombudsmannen äge i andra
fall än de i 4 och 5 §§ nämnda att antingen
själv eller genom ombud utföra
de åtal mot domare, ämbets- och
tjänstemän, vartill han finner sig föranlåten;
dock före justitieombudsmannen
alltid själv talan, när åtal
fullföljes hos högsta domstolen. I mål,
som blivit vid underrätt anhängiggjort,
bör sådan fullföljd äga rum
allenast när synnerliga skäl därtill
äro. Innan rättegång anställes, bör
justitieombudsmannen lämna den eller
dem, vilka äro i fråga att tilltalas,
tillfälle att, inom kort av honom föreskriven
tid, inkomma med de upplysningar,
till vilka de kunna anse sig
befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet
må han fordra den lagliga handräckning,
som de efter § 99 regeringsformen
äro skyldiga att honom lämna,
Har riksdagen, dess bankoutskott
eller revisorer förordnat om åtal mot
fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret
eller mot direktionsledamot
i riksbanken eller riksgäldsdirektören
och chefen för riksgäldskontoret,
där dessa icke äro fullmäktige,
eller hava, i sistberörda händelse, fullmäktige
i riksbanken beslutit ställa
direktionsledamot i banken under tilltal
eller fullmäktige i riksgäldskontoret
förordnat om åtal mot riksgäldsdirektören
och chefen för riksgäldskontoret,
åligge det justitieombudsmannen
att sådan talan utföra. Yppas
anledning till åtal under tid, då riksdagssession
ej pågår eller revisorerna
icke äro församlade, äge justitieombudsmannen
utan särskilt förordnande
väcka åtalet.
8 §•
Justitieombudsmannen äge i andra
fall än de i 4 och 5 §§ nämnda att antingen
själv eller genom ombud utföra
de åtal mot domare, ämbets- och
tjänstemän, vartill han finner sig föranlåten.
I mål, som blivit vid underrätt
anhängiggjort, bör justitieombudsmannen
fullfölja åtal hos högsta
domstolen allenast när synnerliga
skäl därtill äro. Innan rättegång anställes,
bör justitieombudsmannen
lämna den eller dem, vilka äro i fråga
att tilltalas, tillfälle att, inom kort av
honom föreskriven tid, inkomma med
de upplysningar, till vilka de kunna
anse sig befogade. Av ämbetsmännen i
allmänhet må han fordra den lagliga
handräckning, som de efter § 99 regeringsformen
äro skyldiga att honom
lämna, samt av alla fiskaler äska biträde
att anställa och utföra åtal efter
14
Första lagutskottets utlåtande nr 15.
(Gällande lydelse:)
samt av alla fiskaler äska biträde att
anställa och utföra åtal efter de föreskrifter,
vilka han bör dem meddela;
ägande han, vad vites föreläggande beträffar,
därtill lika rätt med justitiekanslern.
14 §.
Det åligge justitieombudsmannen
att till varje lagtima riksdag avlämna
en allmän redogörelse för sin förvaltning
av det honom anförtrodda ämbetet
samt däruti med avseende på
området för sin ämbetsutövning utreda
lagskipningens tillstånd i riket, anmärka
bristerna i lagar och författningar
samt avgiva förslag till deras
förbättring. Han vare ock skyldig att
för varje lagtima riksdag uppgiva, såväl
vilka av föregående riksdagar fattade
beslut och gjorda framställningar
efter sistförflutna lagtima riksdags
början blivit av Konungen gillade och
föranlett bestämmelsers utfärdande
eller annan åtgärd, som även vilka beslut
och framställningar icke blivit för
Konungen föredragna eller av Konungen
prövade. Justitieombudsmannens
ovannämnda redogörelse och berättelse
böra genast vid riksdagens
början ingivas för att kunna i tid hänvisas
till granskning av lagutskott, dit
jämväl i samma ändamål till justitieombudsmansexpeditionen
hörande
ämbetsdiarier, protokoll och registratur
inlämnas.
17 §•
Justitieombudsmannen bör noggrant
övervaka tillämpningen av lagar
och författningar angående kvarhållande
och häktande av personer,
vilka skola åtalas vid annan domstol
än krigsdomstol. Även i fråga om
(Utskottets förslag:)
de föreskrifter, vilka han bör dem
meddela. Vid infordrande av förklaring
eller upplysning äge justitieombudsmannen
förelägga vite till högst
etthundra kronor; försuttet vite skall
på justitieombudsmannens begäran
uttagas.
14 §.
Det åligge justitieombudsmannen
att årligen till riksdagen avlämna en
allmän redogörelse för sin förvaltning
av det honom anförtrodda ämbetet
samt däruti med avseende på området
för sin ämbetsutövning utreda lagskipningens
tillstånd i riket, anmärka
bristerna i lagar och författningar
samt avgiva förslag till deras förbättring.
Han vare ock skyldig att årligen
för riksdagen uppgiva, såväl vilka av
föregående riksdagar fattade beslut
och gjordartramställningar blivit under
det sistförflutna året av Konungen
gillade och föranlett bestämmelsers
utfärdande eller annan åtgärd, som
även vilka beslut och framställningar
icke blivit för Konungen föredragna
eller av Konungen prövade. Justitieombudsmannens
ovannämnda redogörelse
och berättelse böra genast vid
riksdagens början ingivas för att kunna
i tid hänvisas till granskning av
lagutskott, dit jämväl i samma ändamål
till justitieombudsmansexpeditionen
hörande ämbetsdiarier, protokoll
och registratur inlämnas.
17 §.
Justitieombudsmannen bör noggrant
övervaka tillämpningen av lagar
och författningar angående frihetsberövanden
inom området för
hans verksamhet. Det åligge honom
ock att besöka fångvårds- och liknan
-
Första lagutskottets utlåtande nr 15.
15
(Gällande lydelse:)
andra frihetsberövanden har justitieombudsmannen
att med avseende å
området för sin ämbetsverksamhet
öva vaksam tillsyn. Det åligge honom
ock att besöka fångvårds- och liknande
anstalter för att göra sig underrättad
om de där intagnas skötsel och
underhåll. De fånglistor, som enligt
särskilda författningar inkomma till
justitieombudsmannen, skola av honom
granskas.
18 §.
Justitieombudsmannen, som förer
ordet bland de till tryckfrihetens vård
av riksdagen valda kommitterade, bör
med synnerlig uppmärksamhet och
nit iakttaga vad till skyddande av
tryckfriheten är stadgat.
27 §.
(Utskottets förslag:)
de anstalter för att göra sig underrättad
om de där intagnas skötsel och
underhåll. De fånglistor, som enligt
särskilda författningar inkomma till
justitieombudsmannen, skola av honom
granskas.
18 §.
Justitieombudsmannen bör med
synnerlig uppmärksamhet och nit
iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten
är stadgat.
27 §.
Över justitieombudsmannens beslut rörande befattningshavares varning,
avstängande från tjänstgöring, dömande till mistning av lön, suspension eller
skiljande från befattningen må besvär anföras hos riksdagens bankoutskott.
Besvären skola, vid äventyr av talans
förlust, ingivas till justitieombudsmannen
sist å trettionde dagen
efter den, då klaganden erhållit del av
beslutet; och har justitieombudsmannen
att så snart ske kan överlämna
besvären jämte eget utlåtande till bankoutskottet.
Besvären skola, vid äventyr av talans
förlust, hava inkommit till justitieombudsmannen
sist å trettionde dagen
efter den, då klaganden erhållit
del av beslutet. Besvårshandlingar,
som inkomma med posten, skola anses
ingivna av den som undertecknat besvärsskriften.
Handlingarna skola anses
ingivna den dag, då handlingarna
eller avi om försändelse, i vilken
handlingarna finnas inneslutna, inkommo
till justitieombudsmannen.
Justitieombudsmannen har att så
snart ske kan överlämna besvären
jämte eget utlåtande till bankoutskottet.
Justitieombudsmannens beslut om befattningshavares avstängande från
tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av anförda besvär.
16
Första lagutskottets utlåtande nr 15.
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
Ändringarna skola träda i kraft, såvitt
avser 1 och 5 §§ den dag, då Konungen
låter i riksdagen uppläsa öppet
brev att kungörelse utfärdats om
ändrad lydelse av §§ 96 och 101 regeringsformen,
såvitt avser 6 och 15 §§
den dag, då Konungen låter i riksdagen
upplåsa öppet brev, att kungörelse
utfärdats om ändrad lydelse av § 59
regeringsformen och § 2 riksdagsordningen,
samt i övrigt omedelbart:
Bestämmelserna i 1 och 5 §§ skola
i deras äldre lydelse gälla, såvitt angår
fall, där i stället för militära rättegångslagen
äldre lag äger tillämpning.
Stockholm den 17 mars 1949.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren, herrar Ahlkvist, Krugel, Olofsson, Lindblom,
fruar Sjöström-Bengtsson, Lindström, herr Ivar Nilzon och fröken Andersson;
från
andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Landgren,
Lindahl, Andersson i Mölndal*, Pettersson i Ersbacken, Wirtén och
Fagerholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
497379. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.