Första lagutskottets utlåtande nr 13.
13
Nr 13.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående skyldighet att avlämna för bibliotek
avsedda exemplar av tryckt skrift.
Genom en den 10 december 1948 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 11, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet förda protokoll föreslagit
riksdagen att, under förutsättning att av riksdagen såsom vilande antaget
förslag till tryckfrihetsförordning varder slutligen godkänt, antaga
ett vid propositionen fogat förslag till lag angående skyldighet att avlämna
för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet, i
den mån de icke redovisas här nedan, hänvisa till propositionen.
I ärendet har till utskottet inkommit en skrivelse undertecknad av riksbibliotekarien
samt överbibliotekarierna vid Lunds och Uppsala universitetsbibliotek
och Göteborgs stadsbibliotek.
Inledning.
Nu gällande tryckfrihetsförordning innehåller i § 1 25 :o bestämmelser
angående skyldighet för boktryckare att avlämna för bibliotek avsedda
exemplar av tryckt skrift. Även i det förslag till ny tryckfrihetsförordning,
som ursprungligen framlagts av 1944 års tryckfrihetssakkunniga (SOU
1947:60) och som efter remissbehandling genom proposition nr 230 förelädes
1948 års riksdag, funnos stadganden rörande sådan leveransskyldighet
upptagna; härtill anslöto sig bestämmelser angående motsvarande leverans
i vissa fall av skrifter, som tryckts utom riket.
I konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 i anledning av propositionen (s.
40) anförde emellertid utskottet, att nu avsedda bestämmelser helt saknade
tryckfrihetsrättslig betydelse och att regleringen av frågan därför lämpligen
kunde överföras till annan lagstiftning, därvid vissa önskemål som
upptagits i den inom första kammaren väckta motionen nr 388 av herr
Holmbäck borde beaktas. Utskottet förordade därför, att i tryckfrihetsförordningen
(4 kap. 7 § och 13 kap. 4 §), såvitt angår skyldigheten att avlämna
för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift, skulle angivas endast
att bestämmelser därom meddelas i lag.
Vid antagandet av förslag till ny tryckfrihetsförordning såsom vilande för
vidare grundlagsenlig behandling biföll riksdagen vad utskottet sålunda för
-
14
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
ordat. På förslag av utskottet hemställde riksdagen vidare i skrivelse den
20 juli 1948 nr 444, att Kungl. Maj:t till nästa års riksdag måtte framlägga
förslag till lag angående skyldighet för boktryckare att avlämna för bibliotek
avsedda exemplar av tryckt skrift och att vad i motionen 1:388 hemställts
härvid måtte beaktas. Motionens yrkande angives närmare i det följande.
Departementschefen.
Efter att ha redogjort för bl. a. innehållet i förenämnda proposition nr
230 och motion nr I: 388, såvitt nu har betydelse, har föredragande departementschefen,
statsrådet Zetterberg, anfört bl. a. följande:
»Syftet med leveranserna av tryckta skrifter till biblioteken är att möjliggöra
fullständiga samlingar av det inhemska trycket för vetenskaplig
forskning och andra kulturella ändamål. Särskilt i fråga om småtryck och
andra skrifter med ringa spridning är det knappast praktiskt möjligt för
biblioteken att få fullständiga samlingar annat än genom leveransskyldighet
för tryckerierna.
På grund av det nu angivna syftet är det uppenbart att leveranser, liksom
hittills, böra ske till kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken. Såsom
anförts i de tryckfrihetssakkunnigas betänkande torde det på grund
av den ställning såsom vetenskapligt bibliotek som Göteborgs stadsbibliotek
intar vara motiverat att även detta bibliotek erhåller biblioteksexemplar.
Leveranser till något annat bibliotek än de nu angivna eller partiella
leveranser av vissa tryckalster till särskilda institutioner, såsom krigsarkivet
ifrågasatt beträffande separat tryckta kartor, torde däremot icke böra
åläggas tryckerierna.
Beträffande leveransernas omfattning bör den allmänna utgångspunkten
vara att allt som är att hänföra till tryckt skrift i tryckfrihetsförordningens
mening skall levereras till biblioteken. Härav följer att leveranserna
icke komma att omfatta skrifter som mångfaldigats på annat sätt än
genom tryckpress. Vissa skäl kunna väl anföras för att även t. ex. stencilerade
vetenskapliga arbeten böra levereras och bevaras i biblioteken. Det
torde emellertid icke vara lämpligt att vid bestämmande av leveransskyldighetens
omfattning frångå den begreppsbestämning som ligger till grund
för tryckfrihetsförordningens tillämplighet.
Den angivna utgångspunkten innebär även att endast skrifter som utlämnats
till salu eller för spridning på annat sätt omfattas av leveransskyldigheten.
I den mån det förekommer att skrifter framställas i tryck
men icke utgivas, äro således dessa undantagna från leveransskyldigheten.
Liksom hittills torde undantag från leveransskyldigheten böra gälla i
fråga om tillfällighetstryck. Bestämmelserna härom torde emellertid icke
böra omfatta annat än sådant som uppenbarligen icke behöver samlas och
bevaras i biblioteken. I den mån tvekan härom föreligger bör det tillkom
-
15
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
ma biblioteken att själva företaga erforderlig gallring och således något
generellt undantag icke föreskrivas.
Med hänsyn härtill torde, såsom hemställts i motionen 1:388 vid 1948
års riksdag, något undanlag för ''bildtryck’ icke böra göras och ej heller
för ''annat affärstryck’. Undantaget synes sålunda lämpligen kunna omfatta
''visitkort och notifikationer, adresskort, etiketter, blanketter, reklamoch
emballagetryck och därmed jämförliga tryckalster’.»
Efter att ha framhållit, att en utvidgning av leveransskyldigheten till att
omfatta även vissa utrikes tryckta skrifter torde vara motiverad, förordar
departementschefen i denna del regler, som överensstämma med den föreslagna
tryckfrihetsförordningens bestämmelser om avgivande av granskningsexemplar
av utrikes tryckt skrift. Såsom tidpunkt för lagens ikraftträdande
föreslås den 1 januari 1950, då den nya tryckfrihetsförordningen avses skola
träda i tillämpning.
Biblioteksexemplar från likartade upplagor av samma skrift.
I 3 § av lagförslaget stadgas, att om boktryckare av tryckt skrift framställer
flera upplagor med oförändrat innehåll, han ej är skyldig att avlämna
biblioteksexemplar från mer än en sådan upplaga.
Tryckfrihetssakkunniga uttalade i sitt betänkande i denna del i huvudsak
följande:
Vid tryckning särskilt av böcker förekommer att flera upplagor tryckas
samtidigt. Upplagorna ha samma innehåll; endast upplagans beteckning på
titelsidan är olika. Det förekommer även att, sedan en skrift tryckts, sättningen
får kvarstå för den händelse ytterligare tryckning skulle erfordras.
Vid fortsatt tryckning kan då förekomma att endast upplagans beteckning
ändras. Arkivleveransernas syfte är, såsom tidigare anförts, att möjliggöra
fullständiga samlingar av allt svenskt tryck för vetenskapligt och liknande
ändamål. Ur denna synpunkt kan det ofta vara tillräckligt, att endast ett
exemplar lämnas av flera helt lika upplagor. Även eljest torde det kunna
förekomma att tryckta skrifter, ehuru de icke äro att hänföra till bild- eller
tillfällighetstryck, äro sådana att de icke behöva bevaras i biblioteken och
att därför arkivleveranser icke behöva utkrävas. Bl. a. för att dylika frågor
skola kunna regleras, har i förslaget intagits en bestämmelse, enligt vilken
Kungl. Maj :t äger medgiva vissa undantag från leveransplikten.
I yttranden över de sakkunnigas betänkande framhölls beträffande arkivleverans
av skilda upplagor från bibliotekens sida vikten av att alla upplagor
levererades, särskilt då bearbetningar förekommit. Enligt bibliotekens
mening behövde å andra sidan vissa omtryck icke arkiveras. Överbibliotekarien
vid universitetsbiblioteket i Lund ansåge denna fråga lämpligast kunna
lösas sålunda, att leveransplikten även för vissa omtryck bibehölles i full utsträckning
men att biblioteken berättigades att, där så ansåges lämpligt,
till boktryckaren returnera insända arkivexemplar av rena omtryck. Svenska
boktryckareföreningen ifrågasatte, om icke skyldigheten att avgiva giansknings-
och arkivexemplar borde bortfalla vid utgivande av nya, oförändrade
16
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
iipplägor av skrifter, varav sådana exemplar redan levererats. Något egentligt
ändamål syntes en sådan skyldighet icke tjäna, men utan tvekan vore
den boktryckarna till både kostnad och besvär.
Föredragande departementschefen erinrade i propositionen nr 230 till
19b8 års riksdag beträffande denna fråga om ett stadgande i 4 kap. 7 §
fjärde stycket sista punkten i propositionens förslag till tryckfrihetsförordning,
enligt vilket Kungl. Maj:t bemyndigades meddela de närmare bestämmelser
om undantag från leveransskyldigheten, som kunde vara påkallade.
Vid dessa föreskrifters utfärdande kunde enligt departementschefen även
frågan om arkivleverans av omtryckta upplagor erhålla en praktisk lösning.
Som motivering till bestämmelserna i ovan återgivna 3 § i det nu föreliggande
lagförslaget har departementschefen i förevarande proposition till
årets riksdag anfört följande:
Beträffande sådana fall då boktryckaren framställer flera upplagor med
oförändrat innehåll torde böra föreskrivas, att han ej är skyldig avlämna
biblioteksexemplar från mer än en sådan upplaga. Detta bör gälla oavsett
om upplagans beteckning ändras eller ej. Det avgörande är om någon ändring
av innehållet vidtages; om så sker, inträder skyldighet att lämna biblioteksexemplar
även av den nya tryckningen eller upplagan. Jag vill understryka
att vad nu sagts endast gäller biblioteksexemplaren. I fråga om
granskningsexemplar framgår av tryckfrihetsförordningen att exemplar
skall lämnas av varje upplaga.
I den inledningsvis omförmälda skrivelsen ha riksbibliotekarien och överbibliotekarierna
rörande denna fråga anfört:
»Förslaget skulle innebära en väsentlig inskränkning i boktryckeriernas
leveransskyldighet gentemot biblioteken. Följderna av denna inskränkning
skulle bli avsevärda. Om de flesta skönlitterära verk gäller att de omtryckas
med oförändrat innehåll. Biblioteken skulle i dessa fall erhålla endast
en upplaga. Men ett sådant förhållande skulle medföra de allvarligaste
konsekvenser för landets litteraturhistoriska forskning. Detta framgår måhända
klarast, om man föreställer sig vilka verkningarna skulle varit, därest
en sådan lagbestämmelse förelegat för några decennier sedan. Av t. ex.
Strindbergs och Selma Lagerlöfs, Heidenstams och Frödings diktverk som
utövat ett avgörande inflytande på vår litterära utveckling och som med
säkerhet komma att i framtiden bli föremål för en intensiv forskning, skulle
biblioteken nu endast äga en upplaga, kanske icke ens den första. Den
jämförande litteraturhistoriska forskningen skulle vara avsevärt försvårad.
Genom förslitning skulle det enda exemplaret befinna sig i ett sådant skick,
att det knappast skulle kunna bevaras till framtida vetenskapligt arbete.
Och liknande förhållanden skulle i många fall gälla även i fråga om annat
tryck än skönlitteraturen.
Det är emellertid uppenbart att viss inskränkning i leveransen kunde innebära
en besparing såväl av arbete som av utrymme för biblioteken. En
sådan inskränkning kunde tänkas särskilt beträffande den till svenska
översatta utländska skönlitteraturen. Den skulle kunna komma till användning
även beträffande vissa andra tryckkategorier. Det framlagda lagförslaget
ger också god möjlighet att på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodose
alla önskvärda behov av inskränkningar. Det heter i 2 § andra stycket:
Första lagutskottets utlåtande nr 13. 1*
''Konungen äger ock i andra fall medgiva undantag från vad i 1 § föreskrivits.
’
Utöver vad vi hittills anfört torde en annan synpunkt förtjäna beaktande.
Genom hittillsvarande generella leveransskyldighet ha biblioteken varit i
stånd att tillhandagå allmänna institutioner och enskilda forskare med sådana
uppgifter som kunna ge en klar bild av en tryckt skrifts spridning.
De ha också kunnat lämna det statistiska material, som erfordras för att
vinna en uppfattning om den svenska boktryckeriindustriens årliga produktion.
Det är av viktmått denna bibliotekens funktionsduglighet såsom informationskällor
såväl ur allmän samhällelig synpunkt som för enskild forskares
räkning icke allvarligt inskränkes. Lämpliga metoder att förebygga en
sådan olägenhet torde Kungl. Maj :t efter bibliotekens hörande kunna föreskriv3
På
grund av de skäl vi åberopat synes det oss lämpligast att 3 § helt utgår
ur lagtexten.»
Utskottet.
I samband med behandlingen av det vilande förslaget till tryckfrihetsförordning
förordade konstitutionsutskottet vid fjolarets liksdag, att bestämmelserna
om tryckeriernas leveransskyldighet till biblioteken skulle utbrytas
ur den nya tryckfrihetsförordningen och överföras till särskild lagstiftning.
Riksdagen hemställde i anledning härav i skrivelse till Kungl.
Maj:t om proposition i ämnet till detta år. Genom förevarande proposition
har i enlighet härmed för innevarande riksdag framlagts förslag till lag
angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt
skrift.
Lagförslaget har utformats i nära överensstämmelse med de i det vilande
förslaget till tryckfrihetsförordning intagna reglerna om avlämnande av
granskningsexemplar. Emellertid ha vissa skiljaktigheter ansetts befogade
med hänsyn till att granskningsexemplaren och biblioteksexemplaren avgivas
för olika ändamål. Medan de förra lämnas i kontrollsyfte, är leveransen
av de senare avsedd att möjliggöra fullständiga samlingar n\ det
inhemska trycket för vetenskaplig forskning och andra kulturella ändamål.
1 enlighet med de av fjolårets riksdag uttalade önskemålen skola enligt
förslaget biblioteksexemplar levereras av visst bild- och tillfällighetstryck,
varav granskningsexemplar enligt 4 kap. 7 § tredje stycket förslaget till
tryckfrihetsförordning icke skall avlämnas, t. ex. av affärstryck. Biblioteken
komma härigenom att få tillgång till hl. a. sådant affärstryck som priskuranter
och varukataloger, vilket kan bliva av betydelse för framtida ekonomisk-historisk
forskning.
Emellertid innehåller förslaget även en avvikelse i motsatt riktning. Under
det att granskningsexemplar liksom hittills skall avlämnas av varje
upplaga av tryckt skrift, har i 3 § av lagförslaget intagits en ny bestämmelsei
enligt vilken boktryckare, som av tryckt skrift framställer flera upplagor
med oförändrat innehåll, icke är skyldig att avlämna biblioteksexemplar
från mer än eu sådan upplaga.
För närvarande gäller att arkivexemplar levereras av alla utkommande
upplagor utan någon begränsning. Den föreslagna nya regeln, som torde ha
2 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 9 samt. 1 avd. Nr It—13.
18
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
föranletts av önskemål från tryckeriernas sida om lättnad i deras leveransskyldighet,
bygger på den förutsättningen, att man kan skilja på upplaga
av oförändrat innehåll och annan upplaga. Emellertid torde erfax-enheten
giva vid handen, att någon bestämd skiljelinje ofta icke kan uppdragas. Icke
minst skönlitterära författare företaga ej sällan i nya upplagor av sina arbeten
smärre rättelser och tillägg, vilka icke giva verket ett nytt innehåll
men vilka ändock ofta visa sig vara nog så betydelsefulla ur litteraturhistorisk
eller annan synpunkt. Det är av vikt, att centralbiblioteken även framgent
kunna tillhandagå forskare med fullständiga sviter av olika verks samtliga
upplagor. Någon inskränkning i den nuvarande leveransskyldigheten i
fråga om exempelvis inhemska skönlitterära arbeten bör därför icke ifrågakomma.
Å andra sidan torde tryckeriernas leveransplikt i nu förevarande hänseende
kunna uppmjukas beträffande viss litteratur. Nya upplagor av t. ex.
översättningar av utländska bestsellers äro ofta rena omtryck, vilka sakna
större betydelse för biblioteken. Undantag från leveransskyldigheten torde i
dylika fall kunna visa sig motiverade. I den mån sådana undantag medgivas,
bör emellertid avgörandet icke läggas i tryckeriernas hand. Erforderliga
föreskrifter för frågans lösande kunna lämpligen utfärdas av Kungl.
Maj :t i administrativ väg med stöd av fullmaktsbestämmelsen i förslagets
2 § andra stycket, något som för övrigt förutsatts av såväl tryckfrihetssakkunniga
som departementschefen i propositionen till fjolårets riksdag.
På nu anförda skäl får utskottet föreslå, att 3 § måtte utgå ur lagförslaget.
I anledning härav erfordras en omnumrering av de följande paragraferna
jämte en därav betingad redaktionell ändring i 6 § första stycket
av Kungl. Maj :ts förslag.
I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot lagförslaget.
Under förutsättning, att riksdagen antager det av konstitutionsutskottet
i memorial nr 10 anmälda förslaget till tryckfrihetsförordning, får första
lagutskottet med stöd av vad ovan anförts hemställa,
att riksdagen — med förklaring, att riksdagen funnit vissa
ändringar böra vidtagas i det genom förevarande proposition
nr 11 framlagda lagförslaget — måtte för sin del antaga
följande förslag till
Lag
angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av
tryckt skrift.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Av varje tryckt skrift, som framställts här i riket och här utgivits, skall
boktryckaren från upplagan avtaga och utan betalning till ettvart av kungl.
Första lagutskottets utlåtande nr 13•
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
biblioteket, universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund samt stadsbiblioteket
i Göteborg avlämna ett exemplar (biblioteksexemplar).
2 §.
Vad i 1 § föreskrivits skall ej avse visitkort och notifikationer, adresskort,
etiketter, blanketter, reklam- och emballagetryck och därmed jämförliga
tryckalster.
Konungen äger ock i andra fall medgiva undantag från vad i 1 § föreskrivits.
3 §.
Framställer boktryckaren av tryckt
skrift flera upplagor med oförändrat
innehåll, vare han ej skyldig att avlämna
biblioteksexemplar från mer
än en sådan upplaga.
4 §. 3 §■
Har boktryckare, i fall som avses i 4 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen,
låtit utsätta uppgift om sitt boktryckeri å skriften, ehuru denna helt eller
delvis framställts å annat tryckeri, skall skyldigheten att avlämna biblioteksexemplar
åvila honom.
5 §. 4 §.
Avlämnandet av biblioteksexemplar skall för varje halvt kalenderår ske
inom tre månader från halvårets utgång.
Biblioteksexemplar skall vara fullständigt och felfritt samt i övrigt i samma
skick som de för spridning avsedda exemplaren.
6 §.
Vad i 1—3 och 5 §§ är stadgat äge
motsvarande tillämpning beträffande
skrift, som tryckts utom riket och utlämnats
för spridning inom riket.
Dock skall vad nu sagts gälla i fråga
om periodisk skrift, endast om utgivningsbevis
enligt vad därom är stadgat
skall finnas för skriften eller ändock
utfärdats, samt beträffande
skrift som ej är periodisk, endast om
skriften helt eller delvis är avfattad
på svenska språket och ej införes allenast
i enstaka exemplar.
5 §.
Vad i 1—2 och 4 §§ är stadgat äge
motsvarande tillämpning beträffande
skrift, som tryckts utom riket och
utlämnats för spridning inom riket.
Dock skall vad nu sagts gälla i fråga
om periodisk skrift, endast om utgivningsbevis
enligt vad därom är stadgat
skall finnas för skriften eller ändock
utfärdats, samt beträffande
skrift som ej är periodisk, endast om
skriften helt eller delvis är avfattad
på svenska språket och ej införes allenast
i enstaka exemplar.
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Den i första stycket föreskrivna skyldigheten att avlämna biblioteksexemplar
skall i fråga om periodisk skrift åvila utgivaren och beträffande
annan skrift förläggaren eller, om förläggare ej finnes, den som låtit utlämna
skriften för spridning inom riket.
7 §■ 6 §.
Avlämnas ej biblioteksexemplar enligt vad i denna lag är stadgat, vare
straffet böter, lägst femtio och högst trehundra kronor. Domstol äge ock
på talan av allmän åklagare genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra
sin skyldighet.
Böter och viten som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950.
Stockholm den 3 mars 1949.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Lodenius,* Lindblom, fruar
Sjöström-Bengtsson, Lindström, herrar Lindgren, John Wiktor Jonsson*
och Löthner;
. från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Olsson
i Mellerud, Werner, Landgren, Antby, Andersson i Mölndal och Fagerholin.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
490751