Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.

5

Nr 8.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående dels ändrade bestämmelser för lagrådets
granskning dels ock former för sakkunnig granskning
av lagar och författningar.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två
inom första kammaren väckta motioner, nr 19 av herr Holmbåck och nr 159
av herr Herlitz.

I motionen I: 19 hemställes, att riksdagen ville genom konstitutionsutskottet
företaga en omarbetning av bestämmelserna för lagrådets granskning
av lagförslag efter linjer, som i motionen angivits, eller ock hos Kungl.
Maj:t anhålla om verkställande av en utredning i denna riktning.

Motionen I: 159 utmynnar i yrkande, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t
anhålla om utredning angående former för sakkunnig granskning, i större
omfattning än nu sker, av lagar och författningar och om framläggande
för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till vederbörande motioner.

Tre ledamöter av högsta domstolen och en av regeringsrättens lagfarna
ledamöter skola enligt § 21 regeringsformen tillsammans utgöra Konungens
lagråd. Konungen må adjungera ytterligare en ledamot. Lagrådet tillkommer
enligt samma paragraf att avgiva utlåtande över de förslag till stiftande,
upphävande, ändring eller förklaring av lagar eller författningar,
vilka för sådant ändamål bliva av Konungen överlämnade. Kungl. Maj :t är
skyldig att underställa lagrådet vissa lagfrågor. I § 87 l:o regeringsformen
stadgas, att om Konungen finner gott att för riksdagen framställa frågor om
stiftande, förändring eller upphävande av allmän civil- och kriminallag ävensom
kriminallag för krigsmakten, han skall inhämta statsrådets och lagrådets
tankar däröver. Har riksdagen för sin del antagit någon ny lag eller
gammal lags upphävande eller förändring, gäller enligt lagrummet också,
att Konungen skall inhämta statsrådets och lagrådets tankar däröver. Till
allmän civil- och kriminallag räknas också den processuella lagstiftningen.
Kyrkolag är enligt § 87 2:o i förevarande hänseende likställd med allmän
civil- och kriminallag. För ett flertal lagstiftningsområdcn stadgas genom
hänvisning till § 87 regeringsformen obligatorisk lagrådsgranskning. Före -

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.

skrifter av denna art finnas i §§ 17, 21, 22, 28, 30, 33, 60 och 89 regeringsformen
samt § 5 1 :o tryckfrihetsförordningen.

Lagrådet inrättades år 1909; regeringsformens §§ 21 och 87 fingo därvid
sin nuvarande lydelse. Den laggranskning, som anförtroddes lagrådet,
hade tidigare ålegat högsta domstolen. Huvudsyftet med reformen var att
åstadkomma lättnad i högsta domstolens arbetsbörda. Frågan sammankopplades
med inrättandet av regeringsrätten.

Vid 1920 års riksdag väcktes en motion (I: 183) av herr Lindhagen, vari
hemställdes om avskaffande av lagrådet. Alternativt påyrkades ändringar
i dettas sammansättning och ställning; hland annat föreslogs, att lagrådet
icke skulle rekryteras från högsta domstolen. Motionen hänvisades till
konstitutionsutskottet, vilket i sitt utlåtande (nr 47) i ärendet avstyrkte
bifall till densamma. Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Åren 1923 och 1924 upptogs åter frågan om lagrådets ställning genom
motioner (I: 163 och I: 222) av herr Lindhagen, vari de år 1920 framställda
yrkandena återkommo. Därutöver framfördes i den år 1924 väckta motionen
bland annat tanken att undantaga lagstiftningen i sociala frågor från lagrådets
granskning. Konstitutionsutskottet avstyrkte i sina utlåtanden över
motionerna (1923: 13 och 1924: 13) bifall till desamma. Vid det vid 1924
års riksdag avgivna utlåtandet var fogat reservation av herr Larsson i
Västerås in. fl., vari uttalades, att lagrådets kompetens borde begränsas till
en rent juridisk och lagteknisk granskning. Vid ärendets behandling i kamrarna
stannade dessa i olika beslut i det att första kammaren godkände
utlåtandet, varemot andra kammaren biföll den av herr Larsson i Västerås
m. fl. avgivna reservationen.

Frågan om innebörden av lagrådets granskning återkom i två vid 1926
års riksdag väckta motioner (1:218) av herr Luterkort samt (11:350) av
herrar Hage och Englund. I båda motionerna framhölls, att lagrådet icke
borde uttala omdömen om lagarnas allmänna politiska grunder. Motionerna
utmynnade i hemställan om sådan ändring i § 21 regeringsformen,
att det tydligt framginge, att lagrådets granskning av till detsamma remitterade
lagförslag endast vore avsedd att väsentligen vara av formell och
lagteknisk natur. Konstitutionsutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 16)
över motionerna, att det icke såsom motionärerna ansett vore genomförbart
att uppdraga en bestämd gräns mellan formell och materiell laggranskning
då en juridisk granskning av ett lagförslag måste innefatta jämväl ett
bedömande av rättsinnehållet, samt avstyrkte på denna grund bifall till
motionerna. I en vid utlåtandet fogad reservation av herr Engberg in. fl.
hemställdes om förslag i motionernas syfte. Utskottets utlåtande godkändes
av riksdagen.

Samma år föreslogs i en inom justitiedepartementet verkställd utredning,
att laggranskningen skulle återföras till högsta domstolen. Förslaget syftade
till att åstadkomma snabbare granskning och upptog särskilda åtgärder
för att laggranskningen icke skulle inkräkta på domstolens rättsski -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.

7

pande verksamhet. Högsta domstolen avstyrkte i infordrat yttrande de
ifrågasatta reformerna. Några ledamöter förklarade i särskilt yttrande att
de icke motsatte sig bildandet av en särskild lagavdelning inom domstolen
med uppgift att vid stockningar i lagrådet övertaga en del av dettas arbete.
Utredningen föranledde icke vidare åtgärd.

Vid 1927 års riksdag yrkades i särskilda motioner (I: 8) av herr Nothin
m. fl. och (I: 201) av herr Lindhagen, att lagrådet skulle avskaffas. Den
av herr Nothin m. fl. väckta motionen innehöll vidare förslag att laggranskningen
skulle verkställas av en förstärkt lagavdelning i Kungl. Maj :ts
kansli. Slutligen förelåg en motion (II: 285) av herr Sävström m. fl., vari
— under hänvisning till regeringsrättens arbetsbalans — föreslogs, att lagrådet
endast skulle bestå av tre justitieråd. Konstitutionsutskottet (uti.
nr 16) hemställde i anledning av sistnämnda motion, att riksdagen måtte
anhålla om utredning i det däri angivna ämnet. Beträffande de av herr
Nothin m. fl. och herr Lindhagen väckta motionerna avstyrkte konstitutionsutskottet
bifall samt framhöll härvid bl. a. (uti. nr 16), att en lagavdelning
inom Kungl. Maj :ts kansli icke skulle intaga samma självständiga
ställning som lagrådet. Vid utlåtandet funnos fogade reservationer av bl. a.
herrar Engberg och Thulin. I den av herr Engberg anförda reservationen
yrkades i anslutning till hemställan i motionen I: 8, att lagrådet skulle avskaffas
och laggranskningen övertagas av en förstärkt lagavdelning inom
justitiedepartementet. Den av herr Thulin gjorda reservationen utmynnade
i förslag, att laggranskningen skulle överflyttas till högsta domstolen. Utlåtandet
godkändes av kamrarna, varefter riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t (nr 139) anhöll om utredning, huruvida genom ändring i regeringsformens
bestämmelse om ett regeringsråds permanenta deltagande i laggranskningen
samt andra därmed sammanhängande åtgärder så betydande
fördelar stode att vinna i form av en snabbare handläggning av mål och
ärenden i regeringsrätten, att därav uppvägdes de betänkligheter, som
kunde anföras mot försvagandet av lagrådets sammansättning. Frågan
återupptogs av Kungl. Maj :t i samband med utarbetandet av förslag till
1928 års riksdag om ökning av regeringsrådens antal. Föredragande departementschefen
framhöll därvid betydelsen av ett regeringsråds medverkan
vid laggranskningen.

År 1928 förelåg till konstitutionsutskottets behandling en motion (I: 246)
av herr Schlyter, vari hemställdes om sådan ändring i regeringsformen, att
lagrådet skulle bestå av tre justitieråd; möjlighet skulle finnas till förstärkning
med ytterligare tre ledamöter av högsta domstolen, varigenom lagrådet
skulle kunna arbeta på avdelningar. I motiveringen åberopades bland
annat arbetsbalansen i regeringsrätten. Konstitutionsutskottet hemställde i
sitt utlåtande (nr 23) över motionen, att denna icke skulle föranleda någon
riksdagens åtgärd. Såsom skäl för sin hemställan åberopade utskottet ovannämnda
proposition om ökning av regeringsrådens antal. Även om utskottet
vidhölle sin föregående år uttalade åsikt alt lagrådet endast borde bestå

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.

av tre justitieråd, ansåg utskottet, att frågan om en reform i denna riktning
icke borde uppehålla det genom propositionen väckta förslaget. I en
vid utlåtandet fogad reservation av herr Thulin yrkades, att laggranskningen
skulle överflyttas till högsta domstolen. Utskottets utlåtande godkändes
av riksdagen.

Såväl motionen I: 19 som motionen I: 159 syftar till att vidga området
för lagrådets granskningsverksamhet så att denna kommer att omfatta
viktigare lagfrågor även i fall, där granskning för närvarande icke förekommer.
Sålunda påtalas i motionerna som en brist, att betydande lagstiftningsområden
såsom vissa delar av grundlagarna samt kommunallagarna
och skattelagarna icke äro underkastade obligatorisk granskning.
Motionärerna anse det önskvärt, att granskningen utvidgas till dessa områden,
och skissera åtgärder för att möjliggöra detta. I motionen I: 19 erinras
vidare om att lagrådet för närvarande har att ingå i granskning av
detaljer, vilka skulle kunna skiljas ut från lagrådets behandling. I motionen
I: 159 ifrågasättes också avdelande av särskild personal med uppgift
att bevaka rättsliga synpunkter och sörja för följdriktighet och sammanhang
i lagstiftningen; den personal, som anförtroddes sådan uppgift, borde
om möjligt, i likhet med lagrådet, ha självständig ställning och framlägga
sina förslag offentligen. I samma motion erinras dessutom om att de under
kriget uppkomna och även därefter rådande förhållandena medfört, att de
konsultativa statsråden icke i avsedd omfattning kunnat medhinna sin
uppgift att verka för enhetlighet och konsekvens i lagstiftningen.

Enighet torde numera råda om att lagrådets granskning icke bör omfatta
lagförslagens allmänna politiska grunder utan uteslutande ägnas deras
juridiska sida. Lagrådsgranskningens betydelse ligger i att de remitterade
lagförslagen få en ur juridisk synpunkt tillfredsställande utformning.
Denna granskning har, såsom motionärerna framhållit, bidragit till att 1
allmänhet vidmakthålla det inre sammanhanget i lagstiftningen.

En viss utvidgning av området för lagrådets granskning kan även enligt
utskottets mening vara motiverad. Dock kan utskottet icke, såsom motionärerna,
förorda en obligatorisk utsträckning av denna laggranskning utan
endast en fakultativ sådan inom ramen för gällande grundlagsbestämmelser,
vilka giva Kungl. Maj :t möjlighet att remittera till lagrådet även andra
lag- och författningsförslag än sådana, beträffande vilka det är uttryckligen
föreskrivet i grundlagarna att de skola underställas lagrådets granskning.
En viss varsamhet måste dock iakttagas härutinnan. Lagrådet kan
med sin nuvarande sammansättning icke medhinna en nämnvärd utökning
av sin arbetsbelastning. En uppdelning av lagrådet på två avdelningar eller
avdelandet av'' särskild personal med liknande uppgifter, såsom i motionen
I: 159 ifrågasättes, kan icke heller förordas av utskottet. Mot den förra
lösningen kan anmärkas, att en sådan ökning av justitierådens och regeringsrådens
antal, som skulle bli följden härav, icke bör ifrågakomma utan

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.

9

tvingande skäl. Den andra lösningen, som innebär tillskapande av ett nytt
organ för laggranskning, skulle i realiteten medföra liknande olägenheter
som en ökning av lagrådsledamöternas antal. Visserligen skulle man kunna
tänka sig möjligheten av en viss utvidgning av lagrådsgranskningen genom
en motsvarande utsovring av detaljmässiga frågor. Häremot vill utskottet
emellertid framhålla, att de skilda bestämmelserna i ett lagförslag i regel
stå i ett sådant inbördes sammanhang med varandra, att det ej är möjligt
att från granskningen undantaga vissa detaljfrågor. Utskottet anser det
därför riktigast, att Kungl. Maj :t från fall till fall får bedöma om och i vad
mån lag- och författningsfrågor, som för närvarande ej tillhöra lagrådets
obligatoriska granskningsområde, ändock böra remitteras till lagrådet.

Beträffande övriga författningsfrågor får utskottet framhålla vikten av
att även de, ehuru på annat sätt, i görligaste mån bliva föremål för en tillfredsställande
granskning ur lagteknisk synpunkt. Den granskningsuppgift,
som tillkommer de konsultativa statsråden, har under förhandenvarande
omständigheter icke kunnat medhinnas i avsedd omfattning. Det
kan därför finnas anledning att taga under omprövning om ej särskilda för
uppgiften kvalificerade tjänstemän borde ställas till de konsultativa statsrådens
förfogande vid sidan av de skilda departementens personal för att
biträda de konsultativa statsråden vid deras granskning av författningsförslagen
för åstadkommande av enhetlighet, konsekvens och klarhet. Det
synes emellertid böra ankomma på Kungl. Maj :t att härutinnan taga det
initiativ, som kan vara påkallat för uppnåendet av det angivna syftet. Någon
grundlagsändring erfordras under inga förhållanden härför.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att 1) motionen I: 19; samt
2) motionen I: 159

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 mars 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson*,
Karl August Johanson, Herlitz, Mattsson, Hällgren*, Sandberg, Thun*,
Arrhén och Holmbäck*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Nilsson i Göteborg, Spångberg*,
Olsson i Mora, Hansson i Skediga, Gustafsson i Bogla*, Håstad, Häckner*,
Hedqvist och Löfroth.

• Ej närvarande vid justeringen.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 19A9. 5 samt. 2 avd. Nr 7—9.

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.

Reservation.

av herrar Jones Erik Andersson, Herlitz, Arrhén, Holmbäck, Håstad och
Håckner, som ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

Tre ledamöter — — — i lagstiftningen.

Det område, å vilket lagrådet obligatoriskt måste höras, bör enligt utskottets
uppfattning bestämmas så, att det bättre än nu kommer att motsvara
det, där behov av dess granskning föreligger. Bland annat bör påpekas,
att för framtiden frågor om tryckfrihetslagstiftningen och om viktiga
delar av skattelagstiftningen böra falla inom dessa områden. Vid den
utredning om lagrådets verksamhetsområde, som sålunda enligt utskottets
mening bör äga rum, torde även böra undersökas, huruvida organisatoriska
förändringar böra vidtagas, så att lagrådet lättare kan bära den ökade arbetsbörda,
som särskilt vid vissa tidpunkter kan komma att åvila det.

I motionen I: 159 har jämväl framhållits angelägenheten att sörja för en
ur lagteknisk synpunkt mera tillfredsställande behandling av sådana lagar
och författningar — icke minst dem som utfärdas utan riksdagens medverkan
— vilka icke kunna bliva föremål för lagrådsbehandling. Utskottet
delar motionärens uppfattning härutinnan. Det är därför anledning att
taga under omprövning, huruvida ej särskilda anordningar kunde vidtagas
för åstadkommande av enhetlighet, konsekvens och klarhet i sådana lagar
och författningar, som ej bliva föremål för lagrådets granskning.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 19 av herr
Holmbäck och I: 159 av herr Herlitz ville hos Kungl. Maj:t
anhålla om utredning angående åtgärder för sakkunnig
granskning, i större omfattning än nu sker, av lagar och
författningar samt om framläggande för riksdagen av de
förslag, vartill utredningen kan föranleda.