Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående allmänt kgrkomöte (kgrkomötesför ordning).

Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 29 januari
1949 hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr
13, däri Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll samt Kungl. Maj :ts och kyrkomötets däri
omförmälda skrivelser, föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag
till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj :ts förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till propositionen.

Inledning.

Kyrkomötets befogenheter äro fastställda dels i regeringsformen
och dels i kyrkomötesförordningen (KMF). Enligt 9 § KMF äger allmänt
kyrkomöte upptaga kyrkliga mål som Konungen till detsamma överlämnar
eller varom fråga av någon dess ledamot väckes. Mötet äger dock ej att,
utöver vad i grundlag medgivits, annat eller mera besluta än underdåniga
utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos Konungen anmälas.
De grundlagsbestämda befogenheterna angivas i regeringsformen §§ 87, 88
och 114. Enligt 87 § erfordras för stiftande, ändring eller upphävande av
kyrkolag samtycke av allmänt kyrkomöte; och enligt 88 § förhålles beträffande
förklaring över kyrkolag som med sådan lags stiftande. I 114 § stadgas
slutligen, att ändring eller upphävande av prästerskapets privilegier, förmåner,
rättigheter och friheter icke må ske utan bifall av allmänt kyrkomöte.

Beträffande kyrkomötets sammansättning må här endast nämnas,
att det består av 60 ledamöter, nämligen samtliga biskopar, fyra bland de
teologiska fakulteternas professorer och 13 ordinarie prästmän, utsedda
stiftsvis genom direkta val, samt 30 lekmannaombud, utsedda genom indirekta
val sålunda, att först elektorer väljas församlingsvis, varefter elektorerna
i sin tur utse ombud.

Kyrkomötets verksamhetsformer regleras av såväl KMF som
den av kyrkomötet antagna arbetsordningen.

1 llihang titt riksdagens protokoll 19i9. 5 samt. 2 avd. Nr 3—4.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Kyrkomötet har alltjämt i stort sett samma ställning och sammansättning
som på 1860-talet. Sättet för ombudens utseende har ej heller undergått
några väsentliga förändringar. Åtskilliga förslag, syftande till genomgripande
reform av kyrkomötets organisation, ha visserligen — såväl i riksdag
som inom kyrkomöte — väckts, men några positiva resultat i åsyftad riktning
ha ej uppnåtts.

Framläggandet av förslag till ny kyrkomötesförordning har i första hand
aktualiserats genom riksdagens skrivelse den 13 april 1944 (nr 179), vari
begärdes utredning om ändrade grunder för kyrkomötets sammansättning.
Enligt skrivelsen borde utredningen i första hand taga sikte på frågan om
ökad lekmannarepresentation i kyrkomötet, i samband varmed jämväl frågan
om sättet för denna representations utseende borde uppmärksammas.
Därjämte borde övervägas, huruvida icke — i syfte att bereda de s. k. obefordrade
prästerna möjlighet att bliva representerade i kyrkomötet — en
utökning av antalet prästerliga ombud vore av behovet påkallad.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 december 1944 tillkallade
chefen för ecklesiastikdepartementet sju sakkunniga för att inom departementet
biträda med utredning och avgiva förslag till ändrade grunder för
kyrkomötets sammansättning m. m. I direktiven för utredningen framhöll
departementschefen bl. a., att en reformering av kyrkomötets sammansättning
sammanhängde med andra spörsmål rörande kyrkomötets organisation
och befogenheter, varför de av riksdagen väckta frågorna icke kunde
eller borde lösas fristående.

De sakkunniga avgåvo den 22 mars 1946 betänkande med förslag till förordning
angående allmänt kyrkomöte m. in. (SOU 1946: 32), innefattande
bl. a. förslag till ny kyrkomötesförordning. De sakkunnigas förslag är på
alla punkter enhälligt.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet,
statskontoret, statistiska centralbyrån, samtliga domkapitel, styrelserna för
svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund samt centralstyrelserna
för allmänna svenska prästföreningen, Sveriges yngre prästers
förbund och Sveriges allmänna organist- och kantorsförening.

Sedan en av de sakkunniga, dåvarande domprosten, numera biskopen
G. A. E. Hultgren, erhållet uppdrag att verkställa den överarbetning av de
sakkunnigas förslag, vartill remissyttrandena kunde giva anledning, avgav
Hultgren med skrivelse den 3 april 1947 en promemoria i ämnet (otryckt),
innefattande förslag till ny avfattning av §§ 4, 5 och 6 i de sakkunnigas
förslag till ny kyrkomötesförordning.

över de i promemorian framlagda förslagen ha efter remiss yttranden
avgivits — förutom av ovannämnda verk, myndigheter och organisationer
utom styrelsen för svenska landskommunernas förbund — av kanslersämbetet
för rikets universitet, efter hörande av de teologiska fakulteterna vid
universiteten i Uppsala och Lund.

På grundval av de sakkunnigas betänkande och Hultgrens promemoria,

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3. 3

utarbetades därefter inom justitiedepartementet förslag till förordning i ämnet.

Sedan lagrådets yttrande inhämtats och förslaget i anledning av gjorda
erinringar ytterligare överarbetats, beslöt Kungl. Maj :t den 29 oktober 1948
begära kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2
regeringsformen för sin del godkände förslaget till förordning angående allmänt
kyrkomöte.

I underdånig skrivelse den 7 december 1948 anmälde kyrkomötet — med
förklarande att det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget till kyrkomötesförordning
icke kunnat i oförändrat skick antagas — att kyrkomötet för sin
del antagit förslag till förordning i ämnet.

Sedan lagrådets utlåtande inhämtats över det av kyrkomötet för dess del
godkända förslaget i vad detta skilde sig från det av Kungl. Maj :t för kyrkomötet
framlagda förslaget, beslöt Kungl. Maj :t, att det av kyrkomötet antagna
förslaget till kyrkomötesförordning skulle genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Propositionen innefattar förslag till utökning av antalet ombud i kyrkomötet
till 100, därav 43 prästerliga ombud och 57 lekmannaombud. Vidare
föreslås ändrade bestämmelser i fråga om sättet för val av lekmannaombud
och prästerliga ombud, i fråga om valbarhet samt i fråga om kyrkomötets
arbetsformer.

Antalet ledamöter i kyrkomötet samt proportionen mellan antalet
lekmannaombud och prästerliga ombud.

Frågan om införande av bestämmelser om allmänt kyrkomöte sammankopplades
med representationsreformen. Att kyrkomötet skulle innehålla
både en prästerlig representation och en lekmannarepresentation var en
obestridlig förutsättning för dess inrättande. Mot den föreslagna lika proportionen
gjordes icke några erinringar och ansågs denna länge såsom något
för kyrkomötet konstitutivt.

Det är först på 1920-talet — sedan prästerskapets privilegier genom 1910
års ecklesiastika lagstiftning på väsentliga punkter blivit upphävda — som
en förändring i uppfattningen kan konstateras.

De sakkunniga ha anslutit sig till den uppfattningen, att i den mån
som lekmännen verkligen komme till aktivitet det vore naturligt att de
finge en talrikare representation. Det konstitutiva för kyrkomötet vore enligt
de sakkunniga endast, att det inneslöte en representation för såväl präster
som lekmän. Problemet gällde att tillförsäkra båda avdelningarna en
sådan mångsidighet, att de kunde var för sig motsvara de krav som borde
ställas på dem. Härav följde att frågan om en utökning av de båda avdelningarna
borde prövas för sig utifrån rent sakliga grunder. Men det vore
också nödvändigt att pröva konsekvenserna av en förändrad proportion med
hänsyn till kyrkomötets arbetssätt och att tillse, att den avsedda samverkan
mellan de båda avdelningarna främjades till gagn för det hela.

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Vid bedömandet av denna lämplighetsfråga ha de sakkunniga kommit
till den uppfattningen, att lekmännen böra erhålla en talrikare representation
än prästerna.

Redan den omständigheten — fortsätta de sakkunniga — att lekmannaväljarna
äro så ojämförligt många flera till antalet än de prästerliga väljarna,
talar för att antalet lekmannaombud bör bli proportionsvis större.
Härtill kommer, att en på angivet sätt förändrad sammansättning av kyrkomötet
skulle ge uttryck även åt det förhållandet, att kyrkan är en folkkyrka,
som på allt sätt vill tillgodogöra sig lekmännens intresse och insatser
både i församlingsarbetet och i andra former av kyrklig verksamhet.
Härtill kommer, att ökningen av antalet lekmannaombud — i förening
med en ändrad valmetod — bör göra det möjligt att i kyrkomötet insätta
representanter för folkgrupper och åsiktsriktningar, som hittills icke alls
eller endast mycket sparsamt varit där företrädda.

De sakkunniga ha stannat vid att föreslå, att antalet lekmannaombud
ökas från 30 till 48 och att antalet prästerliga ombud ökas från 30 till 36.
Kyrkomötet skulle alltså bestå av 84 ombud. Lekmannaombudens antal
skulle då förhålla sig till de prästerliga ombudens antal som 4:3, en proportion
som med fördel kunde läggas till grund för bestämmande av utskottens
storlek. Fördelningen av antalet lekmannaombud på de olika stiften
skulle ske efter folkmängden.

Mot den föreslagna proportionen mellan antalet präster och lekmän i
kyrkomötet ha invändningar gjorts endast från centralstyrelsen för Sveriges
yngre prästers förbund.

Hultgren har i sin promemoria icke ifrågasatt någon ändring i den
föreslagna proportionen, bl. a. med hänsyn till dess användbarhet vid fördelning
av platserna i utskotten.

Däremot föreslås en utökning av antalet ombud till (56 + 42 =) 98. Till
stöd härför åberopas följande.

För en fixering av ombudens antal erbjuder önskemålet om en ökning av
de valda prästerliga ombuden till två från varje stift den naturliga utgångspunkten
Hela representationen skulle då uppgå till 43 ombud. Om hela
antalet ledamöter i kyrkomötet sättes till 100, skulle med en ungefär motsvarande
ökning antalet lekmannaombud bli 57. För att erhålla den exakta
proportionen 3:4 är det icke gärna möjligt att höja hela ledamotsanta et
till 105. Rimligare torde vara att fixera antalet präster till 42 och antalet
lekmän till 56. Det sammanlagda antalet skulle alltså bli 98. Om salunda
det önskvärda antalet prästerliga ombud måste minskas med 1 kan det
svårligen ske på annat sätt än att Visby stift, som av stiften har det ojämförligt
minsta antalet präster, icke får rätt att utse mer an ett prästerligt
ombud.

Den av Hultgren föreslagna utökningen av antalet ombud vid kyrkomötet
sammanhänger med hans förslag angående sättet för utseende av lekmannaombud
och valdistriktsindelningen, vartill utskottet senare återkommer.

Förslag ha framkommit att kyrkomötet skulle kompletteras med ett antal
s. k. riksrepresentanter, utsedda av Kungl. Maj :t eller av särskilda kor -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

5

porationer och avsedda att representera särskild erfarenhet i fråga om
olika områden av kyrkans verksamhet eller ock juridisk sakkunskap. Såväl
de sakkunniga som Hultgren ha dock avvisat dessa förslag.

Det av Kungl. Maj:t för kyrkomötet framlagda förslaget
ansluter sig i fråga om antalet ledamöter i kyrkomötet och proportionen
mellan antalet lekmannaombud och prästerliga ombud till Hultgrens
förslag. Även Kungl. Maj :t avvisar tanken på en komplettering av
kyrkomötet med s. k. riksrepresentanter.

Det av kyrkomötet för dess del antagna, i propositionen
upptagna förslaget innefattar i detta stycke den avvikelsen
från det av Kungl. Maj :t för kyrkomötet framlagda förslaget, att antalet
ledamöter i kyrkomötet utökas till 100, därav 43 prästerliga ombud
och 57 lekmannaombud. Ändringen har motiverats av önskemålet att låta
även Visby stift — vilket enligt Kungl. Maj :ts förslag ägt utse allenast ett
lekmannaombud — utse två sådana ombud. För att proportionen 3: 4 icke
skulle alltför mycket frångås, bär samtidigt den prästerliga avdelningen
utökats med ett ombud. Kyrkolagsutskottet, som inom kyrkomötet framlagt
förslag till ifrågavarande ändring, anför i detta sammanhang.

Att den exakta proportionen 3: 4 därigenom ej uppnås, synes —- med hänsyn
till att proportionen 3: 4 är resultatet av en ren lämplighetsbedömning
och något hinder ej möter att ändock tillämpa densamma vid bestämmandet
av fördelningen av platserna i kyrkomötets utskott — ej böra tillmätas
någon betydelse.

Sättet för utseende av lekmannaombud.

Enligt gällande ordning utgör för val av lekmannaombud Visby stift ett
och vartdera av de övriga stiften två valdistrikt. Som regel utses ett ombud
för varje valdistrikt; se KMF §§ 2 och 5 samt kungörelsen den 10 maj 1946
(nr 194). Vissa distrikt utse dock två eller tre ombud. Val av lekmannaombud
sker inför av domkapitlet förordnad valförrättare. Valkorporation är
elektorsförsamlingen, som utgöres av församlingsvis utsedda elektorer.

Angående val av elektorer stadgas i KMF § 5. Inom varje kyrkoförsamling
äga samtliga å kyrkostämma röstberättigade lekmän inom sig, vid sammanträde
inför kyrkostämmans ordförande, utse en elektor och en suppleant.
Två eller flera församlingar inom samma stift och valdistrikt kunna
dock »om gemensam elektor sig förena».

Under tidernas lopp ha olika förslag till en förändring av sättet för utseende
av lekmannaombud framkommit. Tre huvudtyper kunna därvid urskiljas: 1)

införande av en synodalorganisation,

2) övergång till direkta val av lekmannaombud och

3) effektivisering av den nuvarande indirekta valmetoden.

De sakkunniga ha ingående behandlat de frågor, som sammanhänga
med den direkta och den indirekta valmetoden för utseende av lekmanna -

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

ombud. Däremot har den tidigare ivrigt diskuterade frågan om uppbyggande
av lekmannarepresentationen efter ett synodalt system avvisats utan
närmare analys.

I fråga om den direkta valmetoden anföra de sakkunniga:

Om det gäller att genom en förändring av valsättet åstadkomma större
möjligheter för olika meningsriktningar inom kyrkan att göra sig gällande,
förefaller det ligga närmast till hands, att valen av lekmannaombud till
kyrkomötet i likhet med andra allmänna val skulle ske direkt av väljarna,
önskemål i denna riktning ha också framförts i kyrkomötet åren 1910 och
1920 samt i riksdagen år 1920. Till förmån för en direkt valmetod har åberopats
framför allt, att en sådan skulle medföra ett större allmänt intresse
för valen och därmed indirekt för kyrkomötet.

De sakkunniga, som delat nämnda uppfattning och som även ur demokratisk
synpunkt funnit ett direkt valsätt vara mest naturligt, ha börjat sitt
arbete med att utreda, om det är praktiskt genomförbart att låta lekmannaombuden
i kyrkomötet väljas direkt. Därvid har det emellertid visat sig,
att svårigheterna med ett dylikt valsätt i detta fall äro så gott som oöverkomliga.

De sakkunniga ha därför ansett sig icke kunna förorda införande av direkta
val.

Den enda framkomliga vägen har befunnits vara bibehållande av ett valsätt
med indirekta val. Beträffande de nackdelar, som vidlåda nu gällande
system, anföres i betänkandet följande.

Under kyrkomötets hittillsvarande tillvaro hade erfarenheten givit stöd
åt allvarliga anmärkningar mot den gällande ordningen för elektorsval i
särskilt tvenne hänseenden: dels har deltagandet i valen av elektor inför
kyrkostämmans ordförande tiderna igenom varit utomordentligt ringa, dels
har rätten för alla församlingar att oavsett storleken utse eu elektor medfört,
att elektorsförsamlingarna kommit att domineras av representanterna
för de många mindre församlingarna.

De sakkunniga ha därefter angripit problemet med utgångspunkt från de
riktlinjer, som konstitutionsutskottet i utlåtande 1944: 11 — åberopat i
förutnämnda riksdagsskrivelse 1944: 179 — uppdragit. Utskottet hade antytt
tre olika tillvägagångssätt för tillgodoseende av behovet av mera tidsenliga
former för val av kyrkomötets lekmannaombud: att låta elektorsvalen
verkställas av kyrkofullmäktige, eller, där sådana icke funnes, av
kyrkostämma, att, med bibehållande av nuvarande ordning för val av elektorer,
men med upphävande av nuvarande kretsindelning inom stiften vid
val av lekmannaombud, låta dessa val företagas gemensamt av samtliga församlingsombud,
samt att låta valen verkställas av den ombudsförsamling,
som pastoratskyrkoråden utsåge för val av lekmannaombud i domkapitlet.

Efter övervägande av de olika alternativen ha de sakkunniga stannat
vid den av konstitutionsutskottet framförda tanken att låta elektorsvalen
verkställas av kyrkofullmäktige eller, där sådana icke finnas, av kyrkostämma.
De sakkunniga ha emellertid medgivit, att även denna metod har
sina brister, men ha funnit, att den likväl torde innebära bästa lösningen
och därför borde läggas till grund för förslag i ämnet.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

7

En stor fördel med detta valsätt är — fortsätta de sakkunniga — att man
i de församlingar, där kyrkofullmäktige finnas, erhåller en fast representativ
väljarförsamling. Enär kyrkofullmäktige obligatoriskt skola tillsättas
endast i församlingar med mera än 1 500 invånare, finns visserligen fortfarande
ett stort antal församlingar, som sakna kyrkofullmäktige. Härvid
må man emellertid beakta dels utvecklingen, som går i den riktningen, att
kyrkofullmäktige tillsättas i allt flera församlingar, och dels värdet av att
åtminstone i de stora församlingarna val av elektorer enligt denna metod
alltid skulle komma att förrättas av fullmäktige i stället för av en ofta fåtaligt
besökt och slumpvis sammansatt stämma.

En annan fördel är, att fullmäktige, i motsats till pastoratens och församlingarnas
administrativa organ, städse utses genom proportionella val,
varigenom olika intressen och åsiktsriktningar inom församlingarna alltid
kunna bli representerade.

Den olägenhet, som elektorsvalets förläggande till kyrkofullmäktige eller
kyrkostämma skulle medföra i det att då även präst skulle erhålla rätt att
deltaga i valet, avvisa de sakkunniga såsom varande av underordnad betydelse.

För att dels bereda åsiktsgrupper, som inom en församling visserligen
äro i minoritet men likväl representera en vitt utbredd uppfattning, möjlighet
att bliva representerade i elektorsförsamlingen, dels ock tillförsäkra
de större församlingarna — särskilt stadsförsamlingarna —- tillbörligt inflytande
ha de sakkunniga föreslagit en komplettering av systemet med val
av elektorer genom kyrkofullmäktige eller, där sådana ej finnas, på kyrkostämma
i tre hänseenden.

1. Antalet elektorer bestämmes i förhållande till folkmängden i församlingen.

2. Varje stift indelas som regel i ett stadsdistrikt och ett landsbygdsdistrikt.

3. Möjlighet beredes till proportionella val.

De sakkunniga föreslå, att för församling med en folkmängd av högst
5 000 utses en elektor, för församling, vars folkmängd överstiger 5 000 men
ej 10 000, utses två elektorer o. s. v.

Mot förslaget kan — framhålla de sakkunniga — invändas, att det stora
flertalet småförsamlingar fortfarande komma att få proportionellt större
inflytande på kyrkomötets sammansättning än de större församlingarna.
Egentligen borde därför med avseende på rätten att utse elektorer en ännu
starkare differentiering efter församlingarnas folkmängd ske. Olägenheterna
med alltför stora elektorsförsamlingar vore dock så uppenbara, att det ej
vore tänkbart att i detta hänseende gå längre än som föreslagits.

Enligt de sakkunniga funnes emellertid möjlighet att på annan väg tillförsäkra
de större församlingarna tillbörligt inflytande, nämligen genom
ändrad distriktsindelning. Härutinnan anföres i betänkandet hl. a. följande.

Genom eu uppdelning av varje stift i stadsdistrikt och landsbygdsdistrikt
koinine stadsförsamlingarnas befolkning alt få sin rätt till representation
i kyrkomötet tillgodosedd på ett rättvisare sätt än för närvarande. Om indelningen
i valdistrikt sker på angivet sätt, blir verkan av den kvarstående

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

disproportionen mellan småförsamlingarna och de större församlingarna
med avseende på antalet elektorer icke längre så framträdande. Flertalet
större församlingar komma nämligen att tillhöra stadsdistrikten och kunna
där i tillbörlig utsträckning komma till sin rätt.

Beträffande den proportionella valmetoden anföres i betänkandet:

önskemålet att skilda stiftsdelar skola bliva representerade i kyrkomötet
tillgodoses med det nya valsättet även så till vida, som ökningen av antalet
kyrkomötesmandat medför, att i alla landsbygsdistrikt med undantag för
tre mer än ett ombud skall väljas, varvid en tillräckligt stor minoritet i
elektorsförsamlingen genom anlitande av proportionell valmetod kan bli
representerad. Genom att valdistrikten göras så stora som föreslagits beredes
möjlighet till proportionella val av ombud även inom fyra av stadsdistrikten.

De sakkunnigas förslag under förevarande avsnitt har rönt en del kritik,
särskilt från domkapitlens sida. Det är väsentligen på två punkter som kritiken
satts in.

1. Elektorer i församlingar, där fullmäktige saknas, skulle enligt förslaget
fortfarande utses på kyrkostämma. Detta skulle bli fallet i icke mindre
än inemot s/5 av rikets församlingar. Den enda förändring i förhållande till
nuvarande ordning, som skulle ske i dessa församlingar, vore att valet överflyttades
från sammanträde inför kyrkostämmans ordförande till kyrkostämman,
något som i sak icke skulle innebära en förbättring.

2. Den föreslagna distriktsindelningen vore konstlad. I stadsdistrikt skulle
bland annat sammanföras småstäder och större städer, vilka till sin struktur
vore vitt skilda. Å andra sidan förelåg icke sådan olikhet mellan städer
och kringliggande landsförsamlingar, att de motiverade deras hänförande
till olika valdistrikt. Stiftens uppdelning i valdistrikt minskade vidare möjligheterna
för användning av proportionell valmetod.

H u 11 g r e n har anslutit sig till den i åtskilliga remissyttranden framförda
åsikten om lämpligheten av kyrkorådet såsom valorgan i församlingar,
där kyrkofullmäktige saknas.

Beträffande valdistriktsindelningen har Hultgren framhållit, att det måste
anses som en given vinst med en indelning, varigenom den proportionella
valmetoden kunde komma till effektiv användning och därmed möjliggöra
en mångsidigare representation. Ur denna synpunkt borde uppdelningen i
landsbygds- och stadsdistrikt slopas, så att varje stift bildade ett valdistrikt.
Dock borde Lunds stift — det till folkmängden största stiftet — alltjämt
utgöra två valdistrikt.

Vid behandling av frågan om sättet för åstadkommande av större enheter
än församlingarna vid val av elektorer har Hultgren tagit bestämmelserna i 4 §
lagen om domkapitel om utseende av lekmannaombud i domkapitel till utgångspunkt.
Elektorerna skola alltså utses av pastoraten. I enförsamlingspastorat
utses elektorerna av församlingens kyrkofullmäktige resp. kyrkoråd.
I fråga om flerförsamlingspastoraten ansluter sig Hultgren till en av
de sakkunniga uttalad uppfattning, att pastoratskyrkorådet, med hänsyn

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

9

till att dess uppgift i huvudsak är av administrativ och ekonomisk natur,
ej lämpar sig som valorgan. Hultgren, som utgår från att frågan om införande
av särskilda pastoratsfullmäktige för flerförsamlingspastorat förr eller
senare måste lösas, föreslår som en mera tillfällig anordning att för flerförsamlingspastorat
elektorerna utses genom för varje gång särskilt tillsatta
pastoratsdelegerade. Sådana delegerade skulle utses av de i pastoratet
ingående församlingarna till ett antal, som bestämts i förhållande till församlingarnas
folkmängd. I analogi med vad som föreslagits beträffande val
av elektorer i enförsainlingspastorat skulle valet av delegerade förrättas av
församlingarnas kyrkofullmäktige, resp. kyrkoråd.

Hultgren föreslår vidare, att den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen,
att varje församling skall äga utse en elektor för varje påbörjat 5 000-tal invånare, överflyttas på pastoratet.

Av de myndigheter, som avgivit yttrande över Hultgrens promemoria, har
flertalet funnit, att den verkställda överarbetningen innebär en förbättring
av sakkunnigförslaget. Kritiska röster hava emellertid icke saknats. Sålunda
ha från flera håll invändningar framställts mot förslaget om införande av
pastoratsdelegerade. Gentemot Hultgrens framhållande av fördelarna med
den proportionella valmetoden framhåller styrelsen för svenska stadsförbundet,
att enligt styrelsens förmenande starka tvivel kunde hysas om att
användningen av proportionell metod vid det slutliga valet skulle annat än
rent slumpvis ge ett riktigt resultat. Proportionaliteten borde självfallet hänföra
sig till de primära valmanskårerna, men därvidlag kunde resultatet
bli allt annat än riktigt när i genomsnitt tre fjärdedelar av de slutligt väljande
elektorerna utsetts genom enmansval.

Det av Kungl. M a j : t för kyrkomötet framlagda förslaget
bygger i denna del på Hultgrens promemoria, ehuru med vissa betydelsefulla
avvikelser därifrån. Till Hultgrens förslag att i församling, som
saknade kyrkofullmäktige, låta valet (av elektorer eller delegerade) ankomma
på kyrkorådet kunde föredragande departementschefen icke ansluta sig.
Mot den av Hultgren föreslagna anordningen kunde den principiella invändningen
riktas, att kyrkorådet icke vore församlingens beslutande organ utan
endast dess förvaltningsorgan. Därest med hänsyn till de oöverkomliga svårigheter,
som vore förenade med att låta representanterna utses genom direkta
val, de primära valen måste anknytas till redan befintliga församlingsorgan,
måste enligt departementschefens mening valen ankomma på församlingens
beslutande organ, d. v. s. — där kyrkofullmäktige icke funnes
— kyrkostämman.

Departementschefen hade vidare låtit utarbeta en sammanställning, varav
framginge, att antalet pastorat med mindre än 5 000 invånare utgjorde 1 050,
motsvarande mer än hälften av samtliga pastorat i riket. Dessa småpastorat
skulle, fortsätter departementschefen, ehuru representerande allenast en
ringa del av landets befolkning, få utse 1’Ier elektorer än övriga pastorat tillsammans.
Det av Hultgren förordade valsystemet kunde därför icke sägas
uppfylla kravet på att pastoraten skulle bli representerade i kyrkomötet i

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

förhållande till sin folkmängd, ett krav som enligt departementschefens förmenande
i möjligaste mån ej borde eftergivas. Därest man ej vill övergiva
tanken på att i princip anknyta de primära valen till den bestående församlings-
och pastoratsindelningen — något som enligt departementschefens förmenande
näppeligen kunde ske — syntes enda utvägen vara att sammanföra
de minsta församlingarna eller pastoraten till ett valdistrikt.

Frågan om distriktens storleksordning vore en ren lämplighetsfråga. Å
ena sidan borde tillses, att till samma distrikt ej hänfördes pastorat av vitt
skilda strukturer. Å andra sidan finge distrikten ej göras så små, att hela
syftet med distriktsindelningen — att åstadkomma rimlig proportion mellan
antalet elektorer och den folkmängd de representerade — äventyrades. Ur
den senare synpunkten skulle distrikt med 10 000 å 15 000 invånare åstadkomma
den bästa proportionen. Med hänsyn till att det därvid i åtskilliga
tall skulle bli nödvändigt att sammanföra pastorat som icke ha någon närmare
samhörighet med varandra, hade departementschefen emellertid stannat
vid 5 000-talet såsom den undre gränsen.

Genom en dylik distriktsindelning, vars genomförande skulle ankomma
på Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande domkapitel, kunde man räkna
med att antalet elektorer från småpastoraten reducerades högst väsentligt.

Antalet elektorer skulle, i analogi med vad de sakkunniga och Hultgren
föreslagit, vara en för varje påbörjat 5 000-tal invånare i distriktet. Då härigenom
antalet elektorer för varje distrikt i regel skulle bli minst 2, funnes
förutsättning för proportionella val.

Elektorsvalet skulle, därest distriktet bestode av allenast en församling,
ankomma på församlingens kyrkofullmäktige. I de undantagsfall, då en församling,
som bildade eget distrikt, saknade kyrkofullmäktige, skulle valet
ankomma å kyrkostämma i församlingen. I flerförsamlingsdistrikt skulle
valet — i analogi med vad Hultgren föreslagit — förrättas av särskilda delegerade
för de i distriktet ingående församlingarna. Val av delegerade skulle
ankomma å församlingarnas kyrkofullmäktige resp. kyrkostämmor. Antalet
delegerade skulle bestämmas efter församlingarnas invånarantal.

Det av departementschefen förordade valsystemet innebure, att val av delegerade
i stor utsträckning måste förrättas på kyrkostämma. Den berättigade
kritik, som riktats mot den nuvarande ordningen med val inför kyrkostämmans
ordförande, drabbade därför i viss mån även departementschefens
förslag i denna del. Udden av denna kritik torde emellertid brytas av två
nya omständigheter som tillkommit. Den ena vore, att valen ej längre avsåge
elektor. Antalet delegerade vore som regel så stort, att de ovidkommande
tillfälligheter som kunna spelat in vid något val som regel icke torde få
någon egentlig betydelse vid själva elektorsvalet. Den andra omständigheten
vore, att val av delegerade skulle ske i den ordning lagen om församlingsstyrelse
föreskreve. Detta innebure, att kyrkorådet kunde bereda valärendet.
Härigenom skapades viss garanti för att kandidatnomineringen ej bleve
slumpartad. Vidare torde genom beredningen intresset för valet bli större än
enligt gällande ordning, som ej möjliggjorde dylik beredning.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

11

Departementschefen ansluter sig till Hultgrens förslag, att Lunds stift
skall utgöra två och ett vart av övriga stift en valkrets vid val av lekmannaombud.

Kyrkomötet har i denna del gjort vissa ändringar i det av Kungl.
Maj :t för mötet framlagda förslaget. I syfte att bevara ett större inflytande
åt de många små församlingarna har kyrkomötet dels sänkt det av Kungl.
Maj:t föreslagna talet, som invånarantalet i varje valdistrikt om möjligt
borde överstiga, från 5 000 till 2 000, dels ock maximerat antalet elektorer
till 10 för varje distrikt och antalet delegerade till 9 för varje församling.

Kyrkolagsutskottet anförde i denna del hl. a. följande:

Under behandlingen i utskottet har med styrka framhållits, att kyrkomötet
icke är att betrakta som en folkrepresentation i vanlig mening. Det
består av ombud för svenska kyrkan, och denna är till sitt väsen icke främst
ett visst antal individer, utan en levande andlig storhet, som tagit gestalt i
de församlingar, som växt fram kring sockenkyrkorna och som uppbyggas
genom ord och sakrament. Dessa synpunkter finner utskottet vara av synnerlig
vikt för frågans bedömande. Det är uppenbart, att skälig hänsyn
måste tagas jämväl till den numeriska synpunkten, men denna måste på
lämpligt sätt avvägas mot kravet på att församlingarna snarare än individerna
böra vara de primära enheter, på vilka kyrkans representation uppbygges.

I fråga om de angivna av kyrkomötet beslutade ändringarna i Kungl.
Maj :ts förslag yttrade departementschefen i statsrådet den 30
december 1948, att ehuru ändringarna medförde, att möjligheterna minskades
för olika åsiktsgrupper att genom proportionella val bli företrädda i kyrkomötet,
departementschefen funnit vad av kyrkomötet åberopats till stöd
för ändringarna så tungt vägande, att han, om ock med stor tvekan, ansett
sig böra biträda mötets förslag i denna del.

Övriga av kyrkomötet i denna del vidtagna sakliga ändringar, vilka
återfinnas i propositionen, äro, att indelningen av valkretsarna i
distrikt överflyttas från Kungl. Maj :t till domkapitlet samt att föreskrift införts
om obligatorisk beredning av val, som förrättas av kyrkofullmäktige
eller å kyrkostämma.

Inom detta avsnitt bör slutligen också nämnas, att de sakkunniga till behandling
upptagit spörsmålet om valbarhet till lekmanna onib
u d.

Enligt nuvarande ordning finnes intet hinder att präst utses till lekmannaombud,
något som också undantagsvis skett. De sakkunniga ha emellertid
ansett det naturligt och riktigt, att de som i kyrkomötet skola representera
lekmännen själva äro lekmän. Då det gäller att bestämma begreppet
»lekman» ha de sakkunniga stannat vid att föreslå att därmed skall förstås
envar som icke är behörig till prästämbetets utövning. Denna bestämning
av begreppet lekman bar föranletts därav, att de sakkunniga för valbarhet
till prästerligt ombud föreslå samma villkor som redan nu gäller för prästernas
rösträtt, nämligen att vederbörande är behörig till prästämbetets
utövning.

Propositionen ansluter sig i denna del till de sakkunnigas förslag.

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

De prästerliga ombuden.

Såsom tidigare antytts består kyrkomötet av — förutom de 30 valda lekmannaombuden
— samtliga biskopar i stiften, 4 bland de teologiska fakulteternas
professorer samt en »vald, med fullmakt å ordinarie ämbete eller
tjänst försedd prästman» från varje stift. I valet av de prästerliga ombuden
deltaga alla inom stiftet kyrkoskrivna, till prästämbetets utövning berättigade
prästmän. Valet förrättas i den ordning domkapitlet föreskriver. För
varje ombud utses en suppleant.

Mot gällande ordning har den kritiken riktats att sammansättningen vore
för ensidig, i det att balansen mellan representanter för kyrkans styrelse
och församlingsprästerskapet rubbats av den faktiska utvecklingen genom
att i stor utsträckning domkapitelsledamot valts till ombud. Vidare har påtalats
— förutom de valda ledamöternas relativt höga ålder — att stadsprästerna
vore i förkrossande majoritet i förhållande till lantprästerna. Den
väsentliga invändningen har emellertid riktats mot valbarhetsvillkoren i § 2
KMF, vilka omöjliggöra val av såväl icke-ordinarie församlingspräst som
ock präster, verksamma inom mission och diakoni, till ombud.

De sakkunniga ifrågasätta icke någon ändring beträffande biskoparnas
självskrivenhet och de teologiska fakulteternas ombud eller i fråga
om rösträtten vid val av prästerligt ombud.

I fråga om valbarhetsvillkoren föreslås den ändringen, att envar till prästämbetets
utövning berättigad präst skulle kunna ifrågakomma till prästerligt
ombud. De sakkunniga ville i detta sammanhang understryka värdet av
att möjlighet bereddes att till ombud i kyrkomötet välja prästerliga befattningshavare
inom mission och diakoni ävensom obefordrade prästmän i
församlingstjänst, varigenom kyrkomötet skulle kunna tillföras såväl särskild
sakkunskap som ny initiativkraft och arbetshåg.

De sakkunniga funno det önskvärt, att varje stift fått välja två prästerliga
ombud, men här liksom beträffande lekmannaombuden syntes av ekonomiska
och andra skäl återhållsamhet böra iakttagas. Med hänsyn härtill
ville de sakkunniga föreslå en ökning med sex ombud till 19 ombud.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså den prästerliga avdelningen i
kyrkomötet bestå av 13 självskrivna ombud, 4 ombud för de teologiska fakulteterna
och 19 valda ombud för stiften.

Beträffande valsättet ha de sakkunniga endast föreslagit den ändringen,
att valet skulle ske med slutna sedlar.

De sakkunnigas förslag under förevarande avsnitt har i huvudsak tillstyrkts
av samtliga hörda myndigheter och organisationer. Från vissa håll
har emellertid uppmärksamheten fästs på konsekvenserna av att givna bestämmelser
icke hindra teologisk fakultet från att utse icke prästvigd
teologisk professor till ombud.

H u 11 g r e n har i sin promemoria berört denna fråga och anför i huvudsak
följande:

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

13

Även en teologie professor, som icke är prästvigd, äger genom sin befattning
med prästutbildningen tillräckligt nära samhörighet med prästerskapet
för att fullt naturligt fylla sin plats i den prästerliga avdelningen av kyrkomötet.
Och lägger man huvudvikten på det ur hela kyrkomötets synpunkt
avgörande, nämligen den teologiska sakkunskapen, måste det betraktas såsom
en fördel, att faktulteterna ha full frihet att till ombud utse de för
uppgiften mest skickade. Till dessa skäl kommer, att det ur formell synpunkt
torde vara mindre lämpligt att stadga en inskränkning i fråga om
valbarheten, eftersom universitetsstatuterna icke garantera, att det ens alltid
kommer att finnas professorer, som äro prästvigda.

Beträffande sättet för val av prästerliga ombud har Hultgren — som
funnit det icke vara genomförbart att även här bereda möjlighet till proportionella
val — efter förebild av reglerna för val av borgmästare föreslagit
den bestämmelsen att valet skulle ske med slutna sedlar. Valsedel
skulle upptaga två gånger så många namn som det antal ombud valet avsåge.
Varje valsedel gällde såsom hel röst för det första, såsom halv röst
för det andra, såsom tredjedels för det tredje och såsom fjärdedels röst för
det fjärde å valsedeln upptagna namnet. Valda till ombud vore, om ett
ombud skulle väljas, den som erhållit högsta röstetalet, och om två ombud
Skulle väljas, den som därnäst erhållit högsta röstetalet. Valda till suppleanter
vore, om en suppleant skulle väljas, den som erhållit näst högsta
röstetalet och, om två suppleanter skulle väljas, de som näst efter de till
ombud valda erhållit högsta röstetalen. Sammanräkningen av de för stiftet
avgivna valsedlarna skulle ske inför domkapitlet.

Beträffande antalet valda prästerliga ombud föreslår Hultgren — i syfte
att bereda möjlighet för olika riktningar och grupper bland prästerskapet
ätt bli företrädda — att varje stift — utom Visby stift — skall äga ultse
två ombud.

Kungl. M a j : t s för kyrkomöte framlagda förslag ansluter
sig helt till vad Hultgren förordat.

Kyrkomötet gjorde i denna del ej annan saklig ändring i Kungl.
Maj :ts förslag än att kyrkomötet — såsom ovan nämnts — bestämde antalet
valda prästerliga ombud till 26. Det nytillkomna mandatet tillädes
Lunds stift, som alltså skulle äga utse tre prästerliga ombud.

Propositionen ansluter sig till kyrkomötets beslut.

Formerna för kyrkomötets arbete.

I fråga om tidsintervallen mellan kyrkomötena innebär
propositionen icke någon ändring i förhållande till gällande ordning.
Kyrkomötet skall fortfarande sammanträda vart femte år med rätt för
Kungl. Maj :t att mötet oftare sammankalla. Propositionen grundar sig härutinnan
på vad de sakkunniga föreslagit. Det från flera håll framförda
önskemålet om kortare tidsintervall mellan kyrkomötena har tillbakavisats
bl. a. under hänvisning till det faktum, att Kungl. Maj :t under senare
lid sammankallat kyrkomötet betydligt oftare än vart femte år.

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Sammanträdestidens längd. Enligt § 12 KMF äger Kungl.
Maj :t, därest ej kyrkomötets förhandlingar äro avslutade inom en månad,
»ändock efter den tid att mötet upplösa», och jämlikt kungörelsen den 28
november 1947 (nr 877) angående ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte
utgår dagtraktamente till sådan ledamot endast för högst trettio dagar.

Erfarenheten har visat, att den ordinarie sammanträdestiden varit för
knappt tilltagen. Även med en stark forcering av arbetet ha kyrkomötets
sammanträden i regel överskridit den fastställda tiden. Med beaktande härav
och under hänsynstagande till att den föreslagna utökningen av kyrkomötets
ledamotsantal kan beräknas medföra behov av längre arbetstid, ha
de sakkunniga föreslagit 35 dagar såsom den tid, före vars utgående mötet
icke må kunna av Kungl. Maj :t upplösas och under vilken dagtraktamente
kunde utgå till ledamöterna. I flera av remissyttrandena har påyrkats en
ytterligare utökning av sammanträdestiden. Propositionen ansluter sig på
denna punkt till de sakkunnigas förslag. Hänsyn har därvid tagits till den
lättnad i kyrkomötets arbetsbörda, som inrättandet av en särskild kyrkomötets
utredningsnämnd, som nedan omförmäles, skulle medföra.

Bestämmelser om kyrkomötets utskott finnas för närvarande i
den av kyrkomötet antagna arbetsordningen. I propositionen föreslås —
i anslutning till vad de sakkunniga förordat — att bestämmelserna om utskottsorganisationen
överflyttas till KMF. I fråga om utskottens antal och
uppgifter göres icke någon ändring i den gällande ordningen. Jämte det
ledamöternas antal i de ständiga utskotten och det s. k. beredningsutskottet
på visst sätt utökas föreslås den förändringen mot gällande ordning -—
som stadgar, att i alla utskott bland valda ledamöter präster och lekmän
skola ingå till lika antal — att proportionen mellan prästerliga ombud och
lekmannaombud i utskotten skall vara 3: 4. Möjlighet beredes till proportionella
val till utskotten.

Kyrkomötets utredningsnämnd. Då erfarenheten visat, att
det med kyrkomötets nuvarande arbetsformer vore svårt att medhinna en
tillräckligt grundlig behandling av i synnerhet de motionsvis väckta frågorna,
ha de sakkunniga upptagit frågan om möjligheten att tillskapa ett
särskilt beredningsorgan, som skulle arbeta mellan kyrkomötena. Härom
anföres i betänkandet i huvudsak följande.

Svårigheten för kyrkomötet att ägna vid mötet väckta motioner vederbörlig
behandling grundar sig icke enbart på motionernas antal utan även, och
kanske framför allt, på deras beskaffenhet. Det ligger i sakens natur, att
många motionsvis framförda förslag äro mycket knapphändigt motiverade.
Med den korta tid, som står utskotten till förfogande för ärendenas beredning,
är det icke alltid möjligt för utskotten att förebringa den ytterligare
utredning, som kan erfordras. Detta kan föranleda, att ett utskott, även om
det finner ett väckt förslag i och för sig gott, nödgas på grund av dess outredda
skick avstyrka bifall till motionen. Det är uppenbart, att i en motion,
som sålunda avslås utan att ärendet blivit tillräckligt grundligt utrett,
kunna förefinnas värdefulla uppslag, som gå förlorade. Å andra sidan kan
inräffa, att vederbörande utskott i ett dylikt fall, trots den bristande utredningen,
tillstyrker kyrkomötet att fatta ett positivt beslut i frågan. Om i

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

15

enlighet därmed en skrivelse i ämnet avlåtes till Kungl. Maj :t, föreligger naturligen
en viss risk, att Kungl. Majt finner framställningen icke vara tillräckligt
motiverad och därför avslår densamma.

De angivna olägenheterna skulle kunna i väsentlig mån förebyggas genom
tillskapandet av ett särskilt utredningsorgan. Detta nya organ bör tillsättas
vid varje kyrkomöte och ha till uppgift att till nästföljande kyrkomöte
bereda samt avgiva yttranden och förslag i sådana ärenden, som mötet
i anledning av väckta motioner överlämnar till delegationen.

Beträffande delegationens sammansättning föreslå de sakkunniga, att delegationen
skulle bestå av sju medlemmar, därav fyra lekmän och tre präster
jämte suppleanter till lika antal och i samma proportion. Delegationen skulle
inom sig utse ordförande och vice ordförande.

Värdet av en särskild utredningsnämnd har kraftigt understrukits av
flertalet hörda myndigheter och organisationer.

Departementschefen ansluter sig även till de sakkunnigas förslag i denna
del. Han förordade dock, att den tid, under vilken nämnden skulle äga
sammanträda, gjordes beroende av Kungl. Maj :ts prövning. Tiden borde
under alla förhållanden begränsas till att omfatta högst ett år efter det
kyrkomötet avslutats men med möjlighet för nämnden att, därest särskilda
förhållanden så påkalla och efter prövning av Kungl. Maj :t, sammanträda
under två månder före nästa kyrkomöte.

Kyrkomötet ifrågasatte icke någon ändring i denna del av förslaget.

Slutligen kan nämnas, att propositionen innefattar förslag om införande
av bestämmelse i KMF om öppen omröstning inom kyrkomöte och
om förfarandet vid val. Bestämmelserna hava utformats i anslutning
till de för riksdagen gällande reglerna.

Utskottet.

Kyrkomötet har alltsedan sin tillkomst genom 1863 års kyrkomötesförordning
bestått av lika många prästerliga omhud som lekmannaombud. Det
totala antalet ombud har utgjort 60. Sättet för utseende av dessa ombud har
icke undergått några väsentliga förändringar under tidernas lopp. Krav ha
sedan länge rests på att tillförsäkra kyrkomötet ett större ledamotsantal
och en mera allsidig sammansättning. Riksdagen har senast år 1944 i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhållit om utredning och förslag till ändrade grunder
för kyrkomötets sammansättning. Sedan utredning i ämnet verkställts, framlade
Kungl. Maj:t år 1948 för kyrkomötet förslag till ny kyrkomötesförordning.
Kyrkomötet antog för sin del ett förslag till förordning i ämnet,
som på vissa punkter innefattade avvikelser från den av Kungl. Maj:t föreslagna
författningstexten. Kyrkomötets beslut har genom förevarande proposition
framlagts för riksdagen.

I det nu föreliggande förslaget till ny kyrkomötesförordning ha de i riksdagens
ovannämnda skrivelse uttalade önskemålen om eu ökad lekmannarepresentation
och om möjlighet även för de ohefordrade prästerna att bliva

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

representerade i kyrkomötet blivit beaktade. Därest förslaget antages, kan
förväntas, att kyrkomötet kommer att giva en mera tillförlitlig bild av de
skiftande riktningar och önskemål, som rymmas inom kyrkan, och sålunda
vara mera skickat för sin uppgift. Väl kunna tvivel hysas om lämpligheten
av de ändringar i det av Kungl. Maj :t för kyrkomötet framlagda förslaget,
som av kyrkomötet vidtagits i fråga om sättet för utseende av lekmannaombud.
Det nu föreliggande förslaget får dock anses innebära en avsevärd förbättring
i förhållande till den gällande ordningen. Utskottet anser sig därför
i frågans nuvarande läge böra tillstyrka, att förslaget till ny kyrkomötesförordning
antages av riksdagen i förhoppning att den effektivisering och demokratisering
av kyrkomötet, som bör kunna bliva en följd av det föreliggande
förslaget, skall kunna bliva den kyrkliga verksamheten till fromma.

Därest förslaget antages, lärer dock vid en framtida översyn av kyrkoinötesförordningen
böra tagas under förnyat övervägande, huruvida icke
tidsintervallen mellan kyrkomötena bör förkortas. Även om, såsom i propositionen
framhållits, Kungl. Maj :t under senare år regelmässigt begagnat
sig av sin befogenhet att sammankalla mötet oftare än vart femte år, synes
det nämligen kunna sättas i fråga, om icke kyrkomötet bör tillförsäkras
uttrycklig rätt att sammankomma med kortare tidsintervaller än fem
år. Även spörsmålet om en eventuell förlängning av sammanträdestiden torde,
sedan erfarenhet vunnits i fråga om den rationalisering av kyrkomötets
arbetsformer, vilken inrättandet av kyrkomötets utredningsnämnd kan
väntas medföra, böra upptagas till ny prövning.

Vid en översyn av förordningen torde även böra avhjälpas vissa formella,
av utskottet uppmärksammade brister däri. Därest det vilande förslaget till
grundlagsändringar beträffande riksdagens arbetsformer slutligt genomföres,
komma reglerna om proportionellt val till riksdagens utskott att inflyta
i den riksdagsstadga, som skall antagas av riksdagen ensam. Vid sådant förhållande
synas bestämmelser om motsvarande val till kyrkomötets utskott
lämpligen böra intagas i arbetsordningen för kyrkomötet, i följd varav 16 §
andra stycket av förordningen torde böra omarbetas. Då vidare enligt förslaget
inom varje valkrets skola väljas minst två lekmannaombud och då
fyllnadsval förutsättas icke behöva förekomma, torde i 8 § 3 mom. första
stycket orden »där två eller flera personer skola utses» böra utgå.

De av utskottet sålunda gjorda detalj erinringarna äro emellertid av den
beskaffenhet, att de ej böra utgöra hinder för riksdagen att nu antaga förslaget
till ny kyrkomötesförordning. Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen, med bifall till föreliggande propositon, nr
13, måtte antaga följande

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

IT

Förordning

angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till allmänt kyrkomöte sammanträda ombud för svenska kyrkan vart
femte år, å dag och ort som Konungen utsätter; Konungen dock obetaget
att mötet oftare sammankalla.

Kyrkomötet tillkommer att upptaga kyrkliga ärenden, som Konungen till
detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes, så
ock ärenden, som av nästföregående kyrkomöte överlämnats till den i 14 §
omförmälda nämnden och vari denna avgivit betänkande. Mötet äger dock
ej att, utöver vad i grundlag är medgivet, annat eller mera besluta än underdåniga
utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos Konungen
anmälas.

2 §•

Kyrkomötet består av ett hundra ledamöter, nämligen fyrtiotre prästerliga
ombud och femtiosju lekmannaombud.

De prästerliga ombuden skola vara:

1) samtliga biskopar i stiften eller, där någon biskop har förfall, den
bland stiftets präster, som domkapitlet utser i hans ställe;

2) ombud för teologiska fakulteterna, nämligen två från vartdera av rikets
universitet, vilka ombud professorerna vid vardera fakulteten utse bland
sig på sätt de överenskomma; samt

3) tjugosex valda ombud för stiften, nämligen tre för Lunds stift, ett för
Visby stift och två för vart och ett av de övriga stiften.

Lekmannaombuden väljas i enlighet med bestämmelserna i 6—8 §§.

För de ovan under 3) nämnda prästerliga ombuden och för lekmannaombuden
skola, till samma antal och i samma ordning som stadgas beträffande
ombuden, utses suppleanter att, i händelse ombud avgå eller få förfall,
inträda i deras ställe.

3 §.

Ej må någon, som icke tillhör svenska kyrkan eller eljest saknar rösträtt
å kyrkostämma eller som är i konkurstillstånd, vara kyrkans ombud vid
kyrkomöte.

Den, som icke äger utöva prästämbetet, må ej vara prästerligt ombud,
varom förmäles i 2 § under 3). Ej heller må den, som äger utöva detta ämbete,
vara lekmannaombud.

Vad i första och andra styckena beträffande ombud är stadgat, äge motsvarande
tillämpning i fråga om suppleant.

4 §■

Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen må vid kyrkomöte
närvara och deltaga i överläggningarna, men i besluten endast om de äro
ombud vid mötet.

5 §•

1 mom. Rätt att deltaga i val av prästerligt ombud, varom förmäles i 2 g
under 3), och suppleant för sådant ombud tillkommer envar inom stiftet
kyrkoskriven prästman, som äger utöva prästämbetet.

2 mom. Valet förrättas i den ordning, domkapitlet föreskriver, med iakttagande
av följande.

2 I)i han g till riksdagens protokoll 19W). 5 samt. 2 avd. Nr 3—4.

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Valet skall ske med slutna sedlar. Valsedel må ej upptaga flera namn än
det antal ombud och suppleanter som skall väljas. Namnen skola å valsedel
uppföras i följd, det ena under det andra. Är något namn å valsedel överstruket,
eller framgår med avseende å något där förekommande namn ej
fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas, eller upptager valsedel namn å någon
som ej är valbar, anses sådant namn såsom obefintligt. Finnas å valsedel
upptagna flera giltiga namn än som är medgivet, anses det eller de sista
övertaliga namnen såsom obefintliga.

Sammanräkning av de avgivna rösterna sker inför domkapitlet. Varje valsedel
gäller såsom hel röst för det första, såsom halv röst för det andra,
såsom tredjedels röst för det tredje, såsom fjärdedels röst för det fjärde,
såsom femtedels röst för det femte och såsom sjättedels röst för det sjätte
å valsedeln upptagna namnet.

Valda till ombud äro den eller de som erhållit högsta rösttalen.

Valda till suppleanter äro den eller de som näst efter den eller de till ombud
valda erhållit högsta rösttalen. Det rösttal, suppleant uppnått, bestämmer
ordningen för hans inkallande.

Mellan lika rösttal skiljes genom lottning.

6 §•

1 mom. Vid val av lekmannaoinbud bildar varje stift en valkrets. Lunds
stift utgör dock två valkretsar på sätt Konungen förordnar.

2 mom. Inom varje valkrets väljes det antal ombud, minst två, som
Konungen bestämmer.

3 mom. Lekmannaoinbuden och suppleanterna för dem väljas av elektorer,
utsedda på sätt i 7 § sägs.

7 §•

t mom. För val av elektorer indelas varje valkrets i distrikt på sätt domkapitlet
bestämmer.

Beträffande de territoriella församlingarna skall indelningen ske sålunda,
att församlingarna var för sig eller två eller flera tillsammans bilda distrikt
i anslutning, såvitt det lämpligen kan ske, till den gällande pastoratsindelningen
samt att, om särskilda skäl ej föranleda annat, invånarantalet i varje
distrikt överstiger 2 000.

Icke territoriell fösamling bildar ett distrikt för sig.

2 mom. I varje distrikt utses en elektor, om antalet invånare i distriktet
ej överstiger 5 000, och ytterligare en elektor för varje påbörjat 5 000-tal
invånare utöver 5 000; dock må ej i något distrikt utses flera elektorer
än tio.

3 mom. Består distrikt av en församling, väljas elektorerna av kyrkofullmäktige
eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.

4 mom. I distrikt, som består av två eller flera församlingar, väljas elektorerna
av särskilda delegerade, utsedda församlingsvis av kyrkofullmäktige
eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.

Antalet delegerade utgör för församling

med högst 500 invånare...................................... 1

» mer än 500 men högst 1 500 invånare .............. 2

> » » 1 500 » » 3 000 » 3

» » » 3 000 » » 5 000 » 4

> » » 5 000 » » 7 500 » 5

» » » 7 500 » » 10 500 » 6

» » j 10 500 » » 14 000 » 7

> > » 14 000 , , 18 000 > 8

» » » 18 000.......................................... 9.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

19

Valbar till delegerad är den som är röstberättigad å kyrkostämma i församlingen;
dock ej den som äger utöva prästämbetet.

Elektorsval genom delegerade skall ske inför ordföranden i kyrkofullmäktige
eller, där sådana icke finnas, ordföranden å kyrkostämman i den
till folkmängden största av de i distriktet ingående församlingarna.

5 mom. Val av elektorer och delegerade skola ske på samma sätt som val
av ledamöter i kyrkoråd. Valen skola, där de ej förrättas av delegerade,
vara beredda av kyrkorådet.

6 mom. Jämte elektorerna skola på enahanda sätt utses lika många ersättare.
Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken
ersättarna skola inkallas.

7 mom. Valbar till elektor och ersättare är den som är röstberättigad å
kyrkostämma inom distriktet; dock ej den som äger utöva prästämbetet.

8 mom. Ingår församling i kyrklig samfällighet, som avser alla i lagen
om församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga angelägenheter och ej omfattar två
eller flera pastorat, skall vad ovan i denna paragraf stadgats om församling
i stället äga tillämpning å samfälligheten.

9 mom. Angående besvär över val av delegerade, elektorer och ersättare
skall vad i lag finnes stadgat om besvär över val av ledamöter i kyrkoråd
äga motsvarande tillämpning.

8 §.

1 mom. För val av lekmannaombud och suppleanter för dem skola elektorerna
inom varje valkrets sammankomma inför en av domkapitlet förordnad
valförrättare.

2 mom. Domkapitlet bestämmer tid och ställe för valet samt meddelar
de närmare föreskrifter som må erfordras.

3 mom. Val av lekmannaombud skall, där två eller flera personer skola
utses, vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande,
som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med
siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1; och lände därvid till
efterrättelse vad om proportionellt valsätt är stadgat beträffande val inom
kyrkofullmäktige.

Där valet icke sker proportionellt, skola elektorerna, med slutna sedlar,
var för sig till ombud föreslå så många personer, som skola väljas. Vid första
omröstningen är den vald, som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna.
Om ej därvid ombud till stadgat antal utsetts, upprättar valförrättaren
eu förteckning, varå upptagas, därest ingen blivit vid första omröstningen
utsedd, de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den eller
de vid berörda omröstning utsedda erhållit högsta rösttalet. Förteckningen
skall upptaga två gånger så många namn, som ombud då äro att välja. Den
omröstning, som därpå företages, må icke avse andra än de å förteckningen
uppförda personerna; och äro de valda, som då erhållit de flesta rösterna.
Mellan lika rösttal avgör lotten.

!y mom. Vid val av suppleanter för lekmannaombuden skall vad i 3 mom.
är stadgat äga motsvarande tillämpning. Sker ej valet propoi tionellt, skall
tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till
kyrkomötet.

5 mom. Elektor äger att för resa, som påkallas av uppdraget, åtnjuta resekostnads-
och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Ersättningen
gäldas, då elektorn utsetts för en församling, av denna och i
andra fall till lika delar av de i distriktet ingående församlingarna.

20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

9 §■

Därest någon väljes till ombud vid kyrkomöte för två eller flera valkretsar,
må på honom ankomma att bestämma för vilken valkrets han vill anses
vald; och åligger det honom att hos vederbörande domkapitel göra skyndsam
anmälan därom.

10 §.

Klagan över val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen genom
besvär, som inom trettio dagar efter valet skola hava inkommit till
justitiedepartementet för att i Konungens regeringsrätt skyndsamt föredragas
och avgöras.

11 §•

Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen eller den bland övriga biskopar,
som Konungen, för den händelse ärkebiskopen har förfall, därtill förordnar.

12 §.

De till kyrkomöte från Konungen hänskjutna ärendena böra företrädesvis
förekomma till behandling.

Fråga, vilken enligt vad i 1 § är sagt av någon kyrkomötets ledamot väckes,
skall såsom motion för mötet framläggas inom åtta dagar efter den, till
vilken mötet blivit av Konungen sammankallat; sedermera" må motion icke
väckas, såvida den ej omedelbarligen föranledes av redan vid mötet fattat
beslut eller upptaget ärende eller annan under mötet inträffad händelse.

13 §.

7 mom. Å varje kyrkomöte skola tillsättas följande ständiga utskott,
nämligen:

ett kyrkolagsutskott, bestående av fjorton ledamöter, för behandling av
kyrkolagsfrågor samt frågor om ändring i prästerskapets privilegier;

ett expeditionsutskott, bestående av sju ledamöter, för att uppsätta förslag
till de skrivelser, som, till följd av mötets beslut, skola från detsamma avlåtas; ett

ekonomiutskott, bestående av sju ledamöter, för beredande av frågor
om arvoden till mötets kansli och vaktbetjäning samt om mötets övriga ekonomiska
angelägenheter.

2 mom. Förekomma ärenden om antagande av eller ändring i bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes, tillsättes för
sådana ärenden ett beredningsutskott, bestående av kyrkomötets ordförande
samt fjorton ledamöter, som utses genom val.

Yrkar någon ledamot av kyrkomötet, att i ärende, som avses i detta moment,
före eller efter utskottsbehandlingen skall avgivas särskilt betänkande
av mötets prästerliga ombud, äga dessa, där de så akta nödigt, förordna om
sådan prästerlig beredning.

3 mom. Mötet äger, när sådant finnes behövligt, tillsätta särskilt utskott
för att upptaga viss fråga, som eljest tillhör kyrkolagsutskottets eller beredningsutskottets
behandling.

4 mom. För beredning av de ärenden, som ej tillhöra ständigt utskotts
eller beredningsutskottets behandling, må mötet tillsätta tillfälliga utskott
till det antal, som av omständigheterna påkallas.

5 mom. I alla utskott skola, bortsett från beredningsutskottets självskrivne
ordförande, ingå såväl prästerliga ombud som lekmannaombud så att de
förras antal förhåller sig till de senares som 3 till 4.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

21

6“ mom. Efter de grunder, som angivas i 5 inom., väljas ock för varje utskott
suppleanter att, när utskottsledamöter avgå eller få förfall, inträda i
deras ställe. Suppleanternas antal skall motsvara de valda ordinarie ledamöternas.
Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i
vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

14 §.

Varje kyrkomöte äger inom sig utse en utredningsnämnd, bestående av
tre prästerliga ombud och fyra lekmannaombud, med uppgift att till nästföljande
kyrkomöte bereda samt avgiva yttranden och förslag i sådana ärenden,
som mötet i anledning av vid mötet väckta motioner överlämnat till
nämnden. Jämte ledamöterna utses lika antal suppleanter.

Beträffande sättet för val av ledamöter och suppleanter i nämnden gäller
vad som är stadgat om val till kyrkomötets utskott.

Nämndens verksamhet skall vara avslutad inom tid som Konungen bestämmer,
högst ett år efter kyrkomötets slut; dock äger Konungen medgiva,
att nämnden även sammanträder under högst två månader närmast före
nästfoljande kyrkomötes början.

Instruktion för nämnden fastställes av Konungen efter förslag av kyrkomötet.

15 §.

t mom. Varje kyrkomötets ledamot äger i alla frågor en röst. Omröstning
skall ske öppet. Utom i fall som avses i 2 mom. bestämmes utgången
genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Befinnas de avgivna rösterna
lika delade, nedlägge ordföranden i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel
och en nej-sedel, lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt
var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom
den sedel, som en av mötets ledamöter på anmodan av ordföranden
upptager ur rösturnan.

2 mom. I fråga om antagande av eller ändring i bibelöversättning, psalmbok,
evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes erfordras för bifall, att två
tredjedelar av närvarande ledamöter äro ense.

16 §.

Alla val inom kyrkomötet skola ske med slutna sedlar. Är ej fråga om
sådant val till utskott, som enligt vad nedan sägs skall ske proportionellt,
iakttages därvid, att namnsedlarna för att bliva gällande skola vara enkla,
hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas
namn som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer,
som vid val erhållit lika antal röster, skiljes genom lottning, när så
erfordras.

Val till utskott skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så
många ledamöter, som motsvara det tal, vilket erhålles, om kyrkomötets
hela ledamotsantal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad
med 1. Beträffande förfarandet vid sådant val skall gälla vad som stadgats
om proportionellt val till riksdagens utskott.

17 §.

Äro ej kyrkomötets förhandingar avslutade inom trettiofem dagar, äger
Konungen ändock efter utgången av denna tid upplösa mötet.

18 §.

Arvode till kyrkomötets ledamöter och ledamöterna i utredningsnämnden
så ock övriga kostnader för mötet och nämnden skola gäldas av allmänna
medel.

22

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

19 §•

De ytterligare föreskrifter rörande kyrkomötets arbetssätt, som kunna anses
nödiga, äger mötet fastställa i särskild arbetsordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950, då förordningen den
16 november 1863 (nr 61) angående allmänt kyrkomöte upphör att gälla.

Stockholm den 2 mars 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Elmgren*, Herlitz,
Mattsson, Björck, Hällgren, Björkman, Sandberg, Damström och Georg
Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Fast*, Pettersson i Norregård,
Swedberg, Norén, Nolin, Olsson i Mora, Jonsson i Haverö, Nordkvist och fru
Svedberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Olsson i Mora, som anfört följande:

»I huvudsaklig anslutning till konstitutionsutskottets förslag anhöll 1944
års riksdag om utredning och förslag till ändrade grunder för kyrkomötets
sammansättning. Den begärda utredningen borde inriktas på en sådan förstärkning
av kyrkomötets lekmannarepresentation, att olika meningsriktningar
i kyrkliga frågor bereddes möjlighet att bliva på skäligt sätt företrädda.
En viss utökning även av de prästerliga ledamöternas antal borde
övervägas, särskilt som det finge betraktas som en brist att de obefordrade
prästerna icke vore valbara till ombud vid kyrkomötet. I anslutning till inom
riksdagen länge uttalade önskemål borde slutligen mera tidsenliga former
skapas för val av kyrkomötets lekmannaombud.

I konstitutionsutskottets nu föreliggande förslag till ny kyrkomötesförordning
har enligt Kungl. Maj :ts proposition och kyrkomötets beslut antalet
lekmannaombud i kyrkomötet utökats från 30 till 57, men samtidigt ha
också de prästerliga ombuden ökats från 30 till 43. Denna relativa för -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

23

stärkning av lekmannarepresentationen motsvarar icke de önskemål, som
tidigare kommit till uttryck även inom kyrkomötet. Reformens folkliga effekt
motverkas av att det uppenbara behovet av mera tidsenliga former för
val av kyrkomötets lekmannaombud icke blivit på något sätt avhjälpt genom
det föreliggande förslaget. I stället för eftersträvade direkta val har konstruerats
ett högst odemokratiskt system med i dubbel mening indirekt valsätt,
ty vid sidan av den nuvarande, föråldrat medelbara och otillfredsställande
valmetoden skall vid val av lekmannaombud tillämpas ett förfaringssätt,
som innebär att först skola kyrkofullmäktige eller kyrkostämma välja
delegerade och sedan skola dessa välja elektorer, vilka omsider verkställa
det slutliga valet.

Till på köpet skola församlingarna icke vara representerade i kyrkomötet
i förhållande till sin folkmängd, utan bestämmelserna rörande distriktsindelningen
av valkretsarna ha av kyrkomötet utformats så att de måste direkt
motverkä det av riksdagen eftersträvade syftet att olika meningsriktningar
skola genom proportionella val bliva företrädda i kyrkomötet. Kyrkomötet
har ansett att kyrkomötet icke är att betrakta som en folkrepresentation
i vanlig mening och att svenska kyrkan till sitt väsen är icke främst ett
visst antal individer utan en levande andlig storhet. Kyrkomötet har också i
nu föreliggande förslag infogat en bestämmelse, att val av delegerade och
val av elektorer, som förrättas av kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma,
obligatoriskt skola vara beredda av kyrkorådet. Då kyrkoherde i kyrkorådet
är självskriven ordförande, kan denna bestämmelse icke vara principiellt
riktig.

Då det föreliggande förslaget till ny kyrkomötesförordning icke kan anses
tillfredsställande vare sig med hänsyn till svenska kyrkans verkliga behov
eller ur de synpunkter, som riksdagen tidigare anlagt på denna fråga, och
då jag icke kunnat övervinna de betänkligheter, åt vilka även departementschefen
givit uttryck inför de av kyrkomötet vidtagna ändringarna av bestämmelserna
rörande distriktsindelningen av valkretsarna och sättet i övrigt
för val av elektorer, har jag ansett mig böra till förslaget foga min reservation.
»