Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
angående utredning i syfte att undanröja vissa tekniska
hinder i den svenska valordningen.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 161, av fröken Vinge m. fl. hemställes, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning i syfte att
undanröja de tekniska hinder, som den svenska valordningen, på sätt i motionen
belyses, inrymmer, samt vidtaga de åtgärder, till vilka utredningen
kunde föranleda.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Inledning.

Tanken på att genom åtgärder av olika slag underlätta de röstberättigades
deltagande i allmänna val har vid ett flertal tillfällen varit föremål för
övervägande såväl inom riksdagen som i samband med sakkunnigutredningar.
Betydelsefulla reformer i sådan riktning ha också vidtagits. Sålunda
genomfördes år 1921 för andrakammarvalen den ordningen, att gift väljare
äger avlämna valsedel genom andre maken, därest jämväl denne är röstberättigad.
Samtidigt infördes rätt för väljare tillhörande vissa uppräknade
yrkes- eller tjänstegrupper att, under förutsättning att de av sitt yrke eller
tjänst vore förhindrade att inställa sig vid valförrättningen, i särskild ordning
insända valsedlarna. År 1937 antogos för andrakammarvalen bestämmelser
om att väljare, som på grund av vistelse å annan ort vore förhindrade
att utöva rösträtt inom det valdistrikt de tillhörde, finge avlämna valsedlarna
vid valförrättning inom annat valdistrikt, i samband varmed de år 1921 införda
särreglerna för vissa yrkes- eller tjänstegruppers röstning modifierades.

I fråga om de kommunala valen infördes år 1942 den alltjämt gällande
ordningen, att den som på grund av vistelse å annan ort inom riket är förhindrad
att utöva rösträtt inom det valdistrikt han tillhör, må å valdagen
avlämna valsedel å fast postanstalt. Vidare stadgades, att om med skäl kan
antagas, att röstberättigad å valdagen kominer att vistas utom riket, eller
att röstberättigad, som tillhör någon av vissa uppräknade kategorier
(militärer, sjömän, vissa tjänstemän m. fl.), till följd av sin tjänst icke kan
utöva sin röstätt å valdagen, sådana väljare må före valdagen avlämna valsedel
inom riket å fast poistanstalt samt utom riket å svensk beskickning
eller svenskt konsulat, som Konungen bestämmer. Med ändring av de 1937
antagna bestämmelserna infördes 1944 motsvarande regler för andrakam 1

Mhan/j till riksdagens protokoll 1949. 9 sam/. 21 and. Nr 22.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

marvalen. Slutligen infördes år 1948 den ordningen, att den som vårdas
på sjukvårdsanstalt, där postanstalt finnes eller tillfälligt inrättas, äger
rätt alt där avlämna valsedel, även om sjukvårdsanstalten är belägen å den
ort, där vederbörande är uppförd i röstlängden.

I förevarande motion ha främst uppmärksammats de svårigheter i fråga
om rösträttens utövning, som föreligga för sjuka, för avlägset boende, särskilt
lappar, för svenskar som vistas utomlands samt för hemvändande
emigranter. Härjämte ha framställts önskemål dels om undanröjande av
viss anledning till ogiltigförklaring av valsedlar, dels ock om klarare utformning
av regierna för s. k. äktamakeförsändelser.

Sjukas möjlighet att rösta.

Spörsmålet om beredande av möjlighet åt sjuka personer att utöva rösträtt
utan personlig inställelse vid valförrättningen har upprepade gånger
övervägts såväl inom riksdagen som i samband med sakkunnigutredningar.
Senast har spörsmålet dryftats av de inom justitiedepartementet år 1944
tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning om underlättande
för de röstberättigade att deltaga i allmänna val, de s. k. 1944 års vallagssakkunniga.
I det av de sakkunniga avgivna betänkandet (SOU 1945: 64)
anföres i denna del i huvudsak följande.

Det finge anses vara av stor betydelse, att förefintliga hinder för de
röstberättigades möjlighet att utöva sin rösträtt undanröjdes, så långt detta
kunde ske utan att valsäkerheten och valhemligheten äventyrades. Med
beaktande härav hade de sakkunniga undersökt, huruvida tillfälle kunde
beredas den som på grund av sjukdom vore förhindrad att personligen inställa
sig i vallokalen och icke kunde använda sig av den för äkta make
avsedda möjligheten att rösta genom valsedelsförsändelse, att ändock utöva
sin rösträtt. Härvid uppkomme emellertid åtskilliga spörsmål, som
krävde en närmare granskning. Vad därvid till en början anginge begreppet
sjukdom kunde detta icke alltid med säkerhet avgränsas från andra
tillstånd. Det avgörande i detta sammanhang vore, att en person på grund
av sitt hälsotillstånd vore urståndsatt att personligen inställa sig vid valförrättning.
Svårighet mötte att anordna en samtidigt enkel och tillförlitlig
metod för styrkande av sjukdomshindret. Uppgåves kravet på styrkande
av hindret, skulle emellertid den för sjuka avsedda röstningsmetoden kunna
i stor utsträckning obehörigen användas av personer, vilka av bekvämlighetsskäl
eller annan orsak icke ville åsamka sig det besvär och den tidsspillan,
inställelse i vallokal medförde. Att röstning i största möjliga utsträckning
ägde rum i vallokalerna vore av betydelse bland annat för valintresset.

Att avlämna rösten genom därtill särskilt förordnad person syntes med
hänsyn till arbetsmängd och kostnader icke böra ifrågakomma. Att därtill
anlita nära anhörig förefölle icke heller lämpligt, eftersom i åtskilliga fall
sådan anhörig icke funnes eller, där så vore fallet, denne icke alltid hade
tillfälle att besöka den sjuke. Därjämte skulle svårighet förefinnas att styr -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

3

ka släktskapsförhållandet. I stället syntes försändelsen böra avlämnas genom
vittnes försorg. Härvidlag finge dock framhållas, att en avsevärd risk
skulle föreligga, att politiska partier skulle anordna organiserad insamling
av röster, varvid obehörig påverkan av väljarna kunde förekomma. Till undvikande
därav borde person, som anlitades såsom vittne, icke hava rätt att
avlämna mera än en valsedelsförsändelse. Att en sådan föreskrift iakttoges
skulle dock icke kunna nöjaktigt kontrolleras. Kravet på valhemlighetens
bevarande skulle icke alltid kunna upprätthållas. Man kunde ej heller bortse
från den ökade risken för att röstning i den sjukes namn skulle kunna ske
utan dennes medverkan. De erforderliga nya typerna av valkuvert skulle
kunna förväxlas med de kuvert, som användes för valsedelsförsändelse av
äkta make, och detta sålunda föranleda kassation av valsedlar, vilka avgivits
ej blott av sjuka personer utan även av äkta makar.

Med hänsyn till att sålunda allvarliga betänkligheter, framförallt med
avseende på valsäkerheten, funnits möta mot att införa en särskild röstningsmetod
för sjuka personer i allmänhet, förklarade sig de sakkunniga icke
kunna tillstyrka, att så skedde.

I syfte att bereda ökade möjligheter för sjuka att utöva rösträtt ville emellertid
de sakkunniga förorda, att vid kommande allmänna val till andra
kammaren samt av landstingsmän, kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige
tillfälliga postanstalter avsedda för röstmottagning efter Kungl. Maj :ts
bestämmande å valdagen inrättades vid sådana sjukvårdsanstalter av i betänkandet
angivna slag (lasarett, sjukstugor, större enskilda sjukhus och
sjukhem m. fl.), som hade minst 100 eller 200 vårdplatser, samt att personer,
som vore där intagna, finge utöva rösträtt å sjukvårdsinrättningens
postanstalt, även om inrättningen vore belägen inom den ort, där de vore
uppförda i röstlängd. Med ledning av de erfarenheter, som därvid skulle vinnas,
kunde sedermera röstmottagning anordnas å ett större antal sjukvårdsanstalter
och vid andra slag av val.

Sedan 1947 års riksdag i anledning av väckta motioner i skrivelse (nr 94)
till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t i anslutning till de förslag, som
framlagts av de sakkunniga, måtte vidtaga åtgärder i syfte att underlätta
valdeltagandet för å sjukvårdsanstalter intagna röstberättigade personer
samt för riksdagen framlägga de förslag till ändring av vallagarna, som
bleve erforderliga, framlade Kungl. Maj :t i proposition (nr 104) till 1948
års riksdag ett på sakkunnigbetänkandet grundat förslag till bestämmelser
i ämnet, vilket av riksdagen bifölls.

Enligt vad utskottet inhämtat voro vid 1948 års andrakammarval tillfälliga
postanstalter inrättade å sjukvårdsinrättningar ungefärligen i den
utsträckning som de sakkunniga förordat.

I motionen hemställes på förevarande punkt om utredning, huruvida icke
i samband med införandet av medborgarkort möjlighet kunde beredas för
ogifta sjuka personer att avlämna valsedel genom omhud. Vidare framställes
önskemål om utvidgning av nuvarande ram för ordnande av tillfälliga
postanstalter för röstavlämning å sjukvårdsinrättningar.

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Vad först angår tanken på att bereda ogifta sjuka personer möjlighet
att avlämna valsedel genom ombud vill utskottet erinra om att detta spörsmål
ingående dryftats av 1944 års vallagssakkunniga, vilka med hänsyn till
de allvarliga betänkligheter, som framförallt med avseende å valsäkerheten
härvidlag mötte, icke kunde tillstyrka en reform i sådan riktning. Utskottet
kan för egen del ansluta sig till vad de sakkunniga sålunda andragit. Även
om en enkel men tillförlitlig metod för ombudets legitimering kunde ernås
genom utfärdandet av medborgarkort, kvarstå dock enligt utskottets
förmenande alltför många betänkligheter av valteknisk art gentemot ombudsröstning
för att utskottet skulle kunna tillstyrka en utredning i antydd
riktning.

Vidkommande åter önskemålet om inrättande å valdagar av tillfälliga
postanstalter å ett ökat antal sjukvårdsinrättningar vill utskottet erinra
om att avgörandet i vilken omfattning sådana postanstalter skola inrättas
ankommer å Kungl. Maj :t, samt att de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna
för ifrågavarande reform, vilka riktlinjer av riksdagen godkänts, inneburo,
att tillfälliga postanstalter borde till en början inrättas endast vid ett
begränsat antal sjukvårdsanstalter för att, sedan erfarenhet av metoden
vunnits, eventuellt kunna inrättas vid ett större antal anstalter. Med hänsyn
härtill torde kunna förväntas, att Kungl. Maj :t tar under övervägande,
huruvida icke tillfälliga postanstalter av nu avsett slag böra inrättas i ökad
utsträckning.

Avlägset boendes möjlighet att rösta.

Enligt 70 § 1 mom. lagen om val till riksdagen har envar, som på grund
av vistelse »å annan ort» inom riket är förhindrad att utöva sin rösträtt
vid valförrättningen i det valdistrikt han tillhör, rätt att i stället på valdagen
avgiva sin röst på fast postanstalt, där han vistas. Motsvarande bestämmelser
återfinnas i 35 § 1 mom. kommunala vallagen.

Spörsmålet om underlättande av valdeltagandet för sådana väljare, som
bo på långt avstånd från vallokalen, eller som endast sjöledes kunna inställa
sig i vallokalen, har senast behandlats av 1944 års vallagssakkunniga. Efter
all ha erinrat om nyssnämnda bestämmelser anförde de sakkunniga i denna
de! i huvudsak följande.

Att generellt utsträcka rätten att rösta å postanstalt till att avse jämväl
postanstalt, som vore belägen inom väljarens valdistrikt, syntes icke böra ske.
Röstning i sådan ordning skulle nämligen då kunna ske i mycket stor utsträckning,
särskilt inom större orter, trots att något hinder för inställelse
vid valförrättning icke förefunnes, och röstmottagaren skulle då bliva nödsakad
att närmare pröva om sådant hinder förelåge, vilket emellanåt skulle
kunna föranleda att röstning förvägrades. Röstning å postanstalt inom valdistriktet
skulle möjligen kunna tillåtas beträffande vidsträckta valdistrikt
för personer, som bodde på mycket långt avstånd från vallokalen. Ett närmare
bestämmande härav i lagtext syntes dock svårligen kunna ske.

För att i någon mån belysa ifrågavarande spörsmål lämnade de sakkunni -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

5

ga vissa uppgifter angående antalet valdistrikt och postanstalter i riket. Av
dessa uppgifter syntes enligt de sakkunnigas mening framgå, att i de nordligaste
länen vallokaler i allmänhet funnes till sådant antal, att ett medgivande
att rösta å postanstalt i stället för i vallokal i stort sett icke skulle
medföra någon lättnad för väljarna.

Efter att ha erinrat om att personer, som endast sjöledes kunde inställa
sig i vallokalen, hade rätt att före valdagen rösta å postanstalt, under förutsättning
att de tillhörde besättningen eller annan personal å fartyg eller
personalen vid tull- eller lotsverket samt till följd av tjänstens utövning
vore förhindrade att utöva sin rösträtt å valdagen, förklarade de sakkunniga,
att ett underlättande på samma sätt av valdeltagandet för andra personer,
som måste anlita båtlägenhet för att kunna inställa sig vid valförrättning,
icke syntes böra komma i fråga. Även härvidlag förelåge svårigheter
att på lämpligt sätt avgränsa den kategori personer, som skulle komma i åtnjutande
av denna förmån. En utvidgning av rätten att rösta å postanstalt
skulle vidare innefatta ett avsteg från principen, att röstning i största möjliga
utsträckning borde ske å valdagen i valdistriktets vallokal, och skulle kunna
medföra, att antalet valdistrikt minskades i syfte att nedbringa kommunernas
kostnader för valen. De sakkunniga framhöllo angelägenheten
av att för underlättande av valdeltagandet för avlägset boende personer
åtgärder i stället vidtoges för utökning av antalet valdistrikt. Då annat
lämpligt sätt för vinnande av detta syfte icke syntes föreligga, kunde de
kakkunniga icke i förevarande hänseende förorda ändring av gällande bestämmelser.

Något förslag att underlätta särskilt lapparnas valdeltagande synes icke
tidigare ha framförts.

I motionen ifrågasättes en uppmjukning av reglerna om rätt att rösta på
postanstalt samt förordas undersökning av huruvida icke någon särskild
form av röstupptagning kunde äga rum bland lappar.

Med anledning härav vill utskottet till eu början erinra om att i en bilaga
till det av generalpoststyrelsen utfärdade postreglementet bestämmelser
ha upptagits om röstning på postanstalt. De ovan berörda stadgandena i
70 g 1 mom. lagen om val till riksdagen och 35 g 1 mom. kommunala vallagen
återgivas därvid på följande sätt: »Den som på grund av vistelse på
annan ort inom riket är förhindrad att utöva sin rösträtt vid valförrättning i
hemorten, har rätt att på vissa i det följande angivna villkor i stället på valdagen
avlämna sin valsedel på postanstait, dock icke på postanstalt på samma
ort som eller inom det valdistrikt, där väljaren är röstberättigad.» Enligt
vad utskottet under hand inhämtat ha förevarande bestämmelser av de postala
myndigheterna, såvitt rör landskommuner, så tillämpats, att med ort
förståtts samhälle med tätare bebyggelse jämte landsbygden närmast däromkring.
Inom vidsträckta landskommuner har väljare därför haft möjlighet
att rösta å postanstalt under förutsättning att postanstalten icke är belägen
vare sig inom det valdistrikt eller inom det tätortsområde, som väljaren
enligt röstlängden tillhör.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Genom den tolkning postverket sålunda givit åt reglerna om röstning å
postanstalt har enligt utskottets mening hänsyn tagits till avlägset boende
väljares intresse i den utsträckning, som för närvarande kan bedömas
lämplig.

Att anordna någon särskild form för röstupptagning bland avlägset boende
och då särskilt bland lapparna skulle, såvitt utskottet kan finna, stöta
på alltför stora tekniska svårigheter för att nu kunna förordas.

Möjligheten att rösta utom riket.

Enligt 70 § 2 mom. lagen om val till riksdagen må röstberättigad, som å
valdagen vistas utom riket, före denna dag avlämna valsedel, avseende valet
i den valkrets, där han är i röstlängd upptagen. Valsedeln skall avlämnas
å svensk beskickning eller svenskt konsulat, som Kungl. Maj :t bestämmer.
Röstmottagare är i detta fall enligt 72 § i lagen beskickningens eller
konsulatets chef eller den han sätter i sitt ställe. Röstmottagningen skall
äga rum från och med adertonde dagen före valdagen och vara avslutad i
så god tid, att valsedlarna kunna beräknas vara överståthållarämbetet till
handa sist dagen efter valdagen. Motsvarande bestämmelser ha upptagits i
35 § 2 mom. och 37 § kommunala vallagen.

I motionen framställes på förevarande punkt önskemål om ökning av
antalet ställen, där röster kunna avlämnas.

Enligt vad utskottet inhämtat hade vid 1948 års andrakammarval röstmottagning
anordnats vid alla beskickningar och lönade konsulat. Härutöver
hade röstmottagning anordnats vid vissa andra konsulat, där möjlighet
förelegat att erhålla svenskspråkig tjänsteman vid valförrättningen
och där det med hänsyn till det sannolika antalet röstande så funnits lämpligt.
Svårigheten att i tillräckligt god tid få fram valsedlarna till överståthållarämbetet
hade även måst beaktas. Enligt utskottets mening ha genom
de av Kungl. Maj :t i förevarande avseende utfärdade bestämmelserna utlandssvenskarnas
möjligheter att utöva sin rösträtt blivit tillgodosedda i
den utsträckning, som för närvarande kan anses genomförbar och lämplig.
I den mån behov av ytterligare röstavlämningsställen förefinnas, torde
kunna förväntas, att Kungl. Maj :t kommer att tillgodose dessa, när så finnes
möjligt.

Hemvändande emigranters rösträtt.

Enligt 14 § 8 mom. tredje stycket folkbokföringsförordningen skall från
församlingsboken avföras envar som enligt inkommet utvandringsbevis lämnat
landet. I mantalslängd skola enligt 35 § 1 mom. samma förordning uppföras
alla fysiska personer, vilka den 1 november förrättningsåret skola vara
kyrkobokförda i riket. Då röstlängden grundar sig å mantalslängden, kunna
alltså från riket utvandrade personer icke utöva rösträtt. Emigrant, som
återvänder till riket, kan utöva rösträtt först sedan han blivit upptagen i
röstlängd, vilket kan ske tidigast under året efter det han återvänt till riket.

Vid 1929 års riksdag väcktes i motion förslag om beredande av möjlighet

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

7

åt utom Sverige bosatta personer att utöva rösträtt. I sitt till grund för riksdagens
avslagsbeslut liggande utlåtande (nr 4) över motionen anmärkte
konstitutionsutskottet inledningsvis, att motionärens förslag förutsatte en
utvidgning av rösträtten, sådan denna vore bestämd i gällande författningar.
I fråga om önskvärdheten av en sådan utvidgning av rösträtten anförde utskottet,
att det icke kunde finna, att från Sverige emigrerade personer, även
om de bevarade svensk medborgarrätt, vilket för övrigt kunde vara beroende
av utländsk lagstiftning, borde äga rösträtt här i landet.

Frågan om införande av rösträtt åt utlandssvenskar upptogs till behandling
vid en av socialstyrelsen år 1941 slutförd utredning (se SOU 1941:
36). Styrelsen avvisade tanken härpå under hänvisning bl. a. till omständigheterna,
att utlandssvenskar i många fall genom lång" frånvaro måste
ha blivit mer eller mindre främmande för förhållandena i hemlandet, samt
att beredandet av rösträtt i vidgad omfattning åt utlandssvenskar måste
medföra avsevärda olägenheter av praktisk och teknisk art.

I motionen hemställes på förevarande punkt om undersökning, huruvida
icke någon myndighet, t. ex. länsstyrelserna, som hade hand om personakter
och röstlängder, kunde få rätt att — åtminstone fram till juni månad
under valåret -— i röstlängden införa från utlandet återvändande, icke
mantalsskrivna svenskar.

Förevarande spörsmål torde äga betydelse endast för ett mycket begränsat
antal personer. Utskottet, som ansluter sig till vad tidigare, på sätt
ovan upptagits, yttrats i fråga om emigranters rösträtt, kan icke finna
det vara något samhällsintresse att bereda rösträtt åt hemvändande emigranter
tidigare än vad som följer av gällande regler på området.

Valsedlarnas innehåll.

Gemensamt för a nd ra k am inarva 1 och kommunalval gäller, att valsedlarna
skola vara omärkta, samt att valsedel, å vilken finnes något kännetecken,
som uppenbarligen blivit med avsikt där anbragt, eller — med visst
undantag för andrakammarvalens del — som icke upptar något giltigt
namn, är ogill. Enligt § 19 riksdagsordningen kunna till ledamöter i andra
kammaren endast utses män och kvinnor, som äga valrätt inom valkretsen.
På motsvarande sätt gäller enligt kommunallagarna att valbar till stadsfullmäktig,
kommunalfullmäktig, kyrkofullmäktig eller landstingsman är endast
den, som är boende inom staden, kommunen, församlingen eller landstingsområdet.

Av de sålunda återgivna bestämmelserna följer dels att valkretsens (eller
motsvarande) namn icke får anbringas å valsedel, dels ock att om en väljare
av förbiseende avlämnat en valsedel, som är avsedd, vid andrakammarval
för valet inom annan valkrets och vid kommunalval för valet inom annan
stad eller sladsvalkrets etc. än den som väljaren tillhör, sedeln är ogill.

Enligt motionen borde, för undvikande av kassation av valsedlar av
nämnda anledning, övervägas, huruvida icke i vallagen kunde införas en bestämmelse,
enligt vilken valsedel nederst skulle upptaga valkretsens namn.

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

För att icke skapa en ytterligare kassationsanledning borde en bestämmelse
om upptagande å valsedlar av valkretsens namn enligt utskottets mening
i vart fall icke göras obligatorisk utan allenast fakultativ. Utskottet
kan emellertid icke finna, att en regel härom motsvaras av något praktiskt
behov.

Valsedelsförsändelse för äkta make.

Vid såväl andrakammarval som kommunalval gäller, att, därest båda makarna
äro röstberättigade vid valet, den ena av dem må ingiva valsedel genom
andra maken.

I motionen hemställes på förevarande punkt om en sådan utformning av
reglerna om äktamakeröstning att det klart måtte framgå, att sådan röstning
är tillåten även i det fall, att av röstlängden icke framgår, att vederbörande
äro gifta.

Utskottet vill erinra om att enligt en inom inrikesdepartementet till ledning
för valförrättare vid 1948 års andrakammarval utarbetad promemoria
erfordras för rätt att begagna valsedelsförsändelse icke, att makarna äro
röstberättigade i samma valdistrikt eller i samma valkrets. Den make, för
vilken valsedel ingives genom andra maken, skall givetvis vara röstberättigad
i det valdistrikt, där valsedeln ingives. Är den av makarna, som avlämnar
valsedelsförsändelsen, icke röstberättigad i detta valdistrikt, måste
han genom särskilt intyg styrka, att han är röstberättigad vid valet.

Med hänsyn till promemorians innehåll synes icke behöva förekomma någon
tvekan om att äktamakeröstning är tillåten i det i motionen avsedda
fallet. Något behov av lagändring på förevarande punkt lärer därför icke
föreligga.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda vid varje punkt anfört får
utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 5 maj 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,
Karl August Johanson, Mattsson, Björck, Sandberg, Arrhén, Sjö*, Damström
och Bergli*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Swedberg,
Norén, Nolin, Spångberg, Nordkvist, Hammar, fru Svedberg och herr
Hedqvist*.

* Ej närvarande vid justeringen.

497607. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.