Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21.
13
Nr 21.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om sänkning av valbarhetsåldern vid val till riksdagens
första kammare.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels
de likalydande motionerna nr 72 i första kammaren av herr Johannesson
m. fl. och nr 90 i andra kammaren av herr Edenman m. fl., dels ock de
ävenledes likalydande motionerna nr 192 i första kammaren av herrar
öhman och Norling och nr 239 i andra kammaren av herrar Holmberg och
Hagberg i Luleå.
I motionerna I: 72 och II: 90 hemställes, »att riksdagen såsom vilande
för vidare grundlagsenlig behandling måtte antaga följande
Förslag
till ändrad Igdelse av riksdagsordningens § 9.
§ 9.
Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas
allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor, som uppnått 23
års ålder. Kommer riksdagsman, efter det han blivit vald, i den ställning,
att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder
han sin befattning.»
I motionerna I: 192 och II: 239 hemställes, »att riksdagen såsom vilande
för vidare grundlagsenlig behandling måtte besluta sådan ändring av riksdagsordningens
§ 9 att valbarhetsåldern blir densamma för riksdagens
båda kamrar.»
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får
utskottet hänvisa till vederbörande motioner.
Enligt § 9 riksdagsordningen kunna till ledamöter i första kammaren
endast väljas i kommunernas allmänna angelägenheter röstberättigade män
och kvinnor, som uppnått 35 års ålder. Denna valbarhetsålder har varit
gällande allt sedan tvåkainmarsystemets tillkomst år 1866.
14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21.
Vid skilda tillfällen ha förslag väckts i riksdagen om modifikation av
förevarande åldersbestämmelse. Sålunda framfördes vid 1907 års riksdag
motionsvis (11:205 av herr Branting in. fl.) förslag om att sänka valbarhetsåldern
från 35 till 30 år i samband med andra mera omfattande konstitutionella
reformförslag. Förslaget motiverades med att den gällande åldersskillnaden
mellan kamrarna vore olämpligt stor; det ansågs dock rimligt
att »grundlagen antyder en något högre medelålder för en första kammare».
Särskilda utskottet nr 1 avstyrkte förslaget utan närmare motivering.
Samma förslag framlades åter i motioner vid riksdagarna 1908, 1909, 1911,
1912, 1914 B och 1917, sistnämnda år i motion II: 378 av herr Hallén m. fl.,
men avstyrktes vid samtliga tillfällen av konstitutionsutskottet, från och
med år 1912 under hänvisning till den nödvändiga åtskillnaden mellan
kamrarna, samt avslogos även av riksdagen. Efter år 1917 framlades icke
något förslag om sänkning av valbarhetsåldern till första kammaren förrän
i en motion (I: 69 av herr Linderot) vid 1946 års riksdag, vari hemställdes
om sådan ändring i riksdagsordningen, att valbarhetsåldern bleve densamma
för riksdagens bägge kamrar. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet
(uti. nr 5) och avslogs av riksdagen.
Förevarande motioner åsyfta en sänkning av valbarhetsåldern till första
kammaren från fyllda 35 till fyllda 23 år, d. v. s. till den ålder som efter
årets grundlagsreform gäller för valbarhet till andra kammaren. I likhet
med vad som närmare utvecklats i motionerna I: 72 och II: 90 anser utskottet,
att stadgandet om högre valbarhetsålder till första kammaren saknar
egentlig betydelse för grundande av en karaktärsskillnad mellan första
och andra kammaren; detta syftemål uppnås väsentligen genom bestämmelserna
om indirekt val till första kammaren, om längre mandattid för första
än för andra kammarens ledamöter, om första kammarens successiva förnyelse
samt om friheten från bostadsband vid utseende av första kammarens
ledamöter. Dessutom äro de nuvarande bestämmelserna om valbarhetsålder
till första kammaren enligt utskottets mening otillfredsställande
ur den synpunkten, att 35-årsåldern i verkligheten ofta ersättes av en väsentligen
högre ålder, då val inom förstakammarvalkrets förrättas blott vart
åttonde år. Med hänsyn härtill får utskottet förorda en grundlagsändring,
som formellt gör det möjligt att vinna inträde i första kammaren vid samma
ålder, som gäller för valbarhet till andra kammaren ävensom till landsting,
stads-, kommunal- eller kyrkofullmäktige, d. v. s. fyllda 23 år. Under hänvisning
till det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 72 och
II: 90, ville såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande
15
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21.
Förslag
till
ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.
(Nuvarande lydelse.)
§ 9.
Till ledamöter i första kammaren
kunna endast väljas i kommunernas
allmänna angelägenheter röstberättigade
män och kvinnor, som uppnått
35 års ålder. Kommer riksdagsman,
efter det han blivit vald, i den
ställning, att han ej längre skulle
varit valbar till ledamot i kammaren,
frånträder han sin befattning.
(Föreslagen lydelse.)
§ 9-
Till ledamöter i första kammaren
kunna endast väljas i kommunernas
allmänna angelägenheter röstberättigade
män och kvinnor, som uppnått
23 års ålder. Kommer riksdagsman,
efter det han blivit vald, i den
ställning, att han ej längre skulle
varit valbar till ledamot i kammaren,
frånträder han sin befattning.
2) att motionerna I: 192 och 11:239 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan under 1) hemställt.
Stockholm den 28 april 1949.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson*,
Karl August Johanson, Herlitz, Mattsson, Björck*, Hällgren*, Björkman*,
Thun* och Damström*; samt
från andra kammaren: herrar Hallén, von Friesen*, Fast, Pettersson i
Norregård, Nilsson i Göteborg, Swedberg, Norén, Nolin, Spångberg och
Häckner*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Herlitz, Björkman och Nolin, som inom utskottet yrkat, att utskottet
måtte avstyrka de föreliggande motionerna.