Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning au Kungl. Maj.ts
proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 5 februari
1949 hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition,
nr 17, däri Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag
till lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Beträffande motiveringen för förevarande lagförslag får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det propositionen
bilagda utdraget av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för
den 21 januari 1949.

Propositionen, som avser ändringar i landstingslagen i tre olika avseenden
nämligen i fråga om tidpunkten för lagtima landstingsmöte och avgivande
av förslag till sådant möte, rätten att sammankalla urtima landstingsmöte
och landstingsmännens rätt till traktamentsersättning, grundar sig
helt på ett av kommunallagskommittén i en den 11 november 1948 avgiven
promemoria framlagt förslag till ändringar i landstingslagen, föranlett av
en framställning från Svenska landstingsförbundet. Över kommittéförslaget
ha efter remiss medicinalstyrelsen, samtliga länsstyrelser och Svenska landstingsförbundet
yttrat sig. Länsstyrelserna ha överlämnat yttranden från
landstingens förvaltningsutskott. Förslaget har i allmänhet tillstyrkts eller
lämnats utan erinran.

Tidpunkten för de årliga lagtima landstingsmötenas
början har fr. o. m. år 1922 varit fixerad till första måndagen i september.
Denna mötestid har länge ansetts olämplig. Den har nämligen medfört
att beredningsarbetet måst förläggas till sommarmånaderna, då arbetet
försvårats av de pågående semestrarna. Förberedelserna för följande års
stat ha vidare måst påbörjas så tidigt, att man icke i någon högre grad
kunnat tillgodogöra sig erfarenheterna från tillämpningen av staten för
det löpande året. Tidigare har emellertid en framflyttning av mötestiden
exempelvis till oktober hindrats av att uppbörden av landstingsskatten skedde
redan i början av november. Detta hinder liar undanröjts genom 1945 års
uppbördsreform, vilken för landstingens del innebär, att utdebiteringen för
ett följande år icke behöver vara fastställd förrän under oktober. Kommit B

i han g till riksdagens protokoll 1949. 5 samt. 2 avd. Nr 2.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.

ten föreslår därför, att tidpunkten för lagtiina landstingsmöte framflyttas
till första måndagen i oktober. Den enda olägenhet med den föreslagna ordningen,
som yppats, är enligt föredragande departementschefen, att genom
den nya ordningen landstingen vart fjärde år komrne att sammanträda i
sin gamla sammansättning efter de allmänna kommunalvalen den tredje
söndagen i september. Ett liknande förhållande rådde emellertid i fråga
om såväl kommunalfullmäktige som stadsfullmäktige — utom stadsfullmäktige
i Stockholm —- utan att detta ansetts stötande eller olämpligt.
Kommittéförslaget hade också på denna punkt vunnit allmän anslutning
vid remissbehandlingen. Två remissinstanser ha yrkat på att landstingsmötena
framflyttas till en ännu senare tidpunkt. Detta skulle emellertid
medföra, att landstingens sammanträden skulle kollidera med den riksdagssession
under hösten, som kan väntas komma att börja på lämplig dag
efter den 15 oktober, därest en 1948 vilandeförklarad grundlagsändring av
sådan innebörd antages av årets riksdag. Inemot hälften av riksdagsmännen
äro också landstingsmän. Detta förhållande utgjorde enligt departementschefens
mening ett avgörande skäl mot att förlägga landstingsmötenas
början till senare dag än kommittén förordat.

Enligt stadgande i 17 § 1 mom. landstingslagen bör förslag — av länsstyrelsen
eller medlem av landstinget — för att kunna komma under landstingets
behandling vara skriftligen uppsatt och senast den 15 juli avlämnat
till landstingets expedition. Till landstinget i behörig ordning inkomna förslag
skola, såvitt ske kan, minst åtta dagar före mötets början översändas
till länsstyrelsen och samtliga landstingsmän.

Som en konsekvens av förslaget om framflyttning av tiden för landstingets
början har kommittén förordat motsvarande förskjutning av tiden
för avgivande av förslag till landstinget eller från den 15 juli till den 15
augusti. Flera förvaltningsutskott ha ifrågasatt en förlängning av tidrymden
mellan sista motionsdagen och landstingets början under hänvisning bl. a.
till att tiden 6 ä 7 veckor vore allt för knapp för beredningen inom förvaltningsutskottet
och tryckning av handlingarna. Emellertid har riksdagen
1946 tagit ställning till frågan om motionstidens längd genom att besluta
att sista motionsdagen skulle flyttas från den 1 augusti till den 15 juli. Den
avvägning som då skedde av spörsmålet om lämplig tidrymd för ärendenas
beredning i förvaltningsutskottet borde enligt departementschefens mening
knappast nu rubbas.

Landstingslagens regler om inkallande av urtima landstingsmöte
äro tämligen restriktiva. Sådant möte kan nämligen enligt
18 § landstingslagen hållas endast om Kungi. Maj :t förordnat därom eller
lagtima landsting med kvalificerad majoritet beslutat att urtima möte skall
äga rum. Då landstingens verksamhet ökat och uppgifterna numera äro så
omfattande och mångskiftande, att de många gånger ej kunna lösas vid
det lagtima mötet, ha under senare år urtima sammanträden förekommit i

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2. 3

större utsträckning än tidigare. Det har härvid framstått som angeläget, att
möjligheten att få sådant möte till stånd underlättas. Särskilt har det ansetts
olägligt, att förvaltningsutskottet haft att direkt eller genom länsstyrelsen
vända sig till Kungl. Maj:t, om efter lagtima mötets slut på hösten
under det följande arbetsåret ett sammanträde med landstinget erfordrats.
Kommittén har tagit upp denna fråga till behandling och föreslagit att lagtima
landsting och förvaltningsutskott med enkel majoritet skulle äga att
hesluta om inkallande av urtima landsting. Förslaget har icke föranlett
några erinringar vid remissbehandlingen.

I 23 § tredje stycket landstingslagcn finnes f. n. en föreskrift om att d a gIraktamente
till landstingsman icke må utgå för längre tid
än 10 dagar i följd. Föreskriften infördes 1924 i samband med att en förut
gällande begränsning av tiden för landstingsmötena utgick ur författningen.
Då landstingens sammanträden regelmässigt icke pågå mer än 4—6 dagar,
synes föreskriften icke ha någon större betydelse. Kommittén har emellertid
framhållit att det kunde antagas, att om landstingens verksamhet fortsätter
att öka i omfattning, tingen måste hållas samlade längre tid än f. n.
Föreskriften skulle i ett sådant läge kunna verka hindrande. Dess borttagande
torde enligt departementschefen icke föranleda, att landstingen hölles
samlade längre än som ansåges nödvändigt. I propositionen föreslås därför
att tidsbegränsningen för landstingsmans rätt att uppbära traktamente
borttages.

Utskottet finner ej anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag och
hemställer alltså.

att riksdagen, med bifall till föreliggande proposition, nr
17, måtte antaga följande

Lag

angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 16 §, 17 § 1 mom. samt 18 och 23 §§ lagen den
20 juni 1924 om landsting skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

16

Till lagtima möte sammanträder
utan särskild kallelse landstinget i
länets residensstad varje år den

(Föreslagen lydelse.)

§•

Till lagtima möte sammanträder
utan särskild kallelse landstinget i
länets residensstad varje år den

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.

(Nuvarande lydelse.)
första måndagen i september månad;
dock må, på därom av föregående
landsting gjord framställning eller i
anseende till inträffade utomordentliga
händelser, länsstyrelsen kunna
utsätta annan samlingsort.

(Föreslagen lydelse.)
första måndagen i oktober månad;
dock må, på därom av föregående
landsting gjord framställning eller i
anseende till inträffade utomordentliga
händelser, länsstyrelsen kunna
utsätta annan samlingsort.

17 §.

1 mom. Rättighet att — — — omförmälda förvaltningsutskott.

Förslag bör, för att kunna komma
under behandling, innefatta ett ämne
inom landstingets befogenhet, vara
skriftligen uppsatt och senast den
15 juli avlämnat till landstingets
expedition; dock må förvaltningsutskott
jämväl efter nämnda tid men
ej senare än fjorton dagar före början
av landstingets möte väcka dylikt
förslag.

Vad nu —--------—

Ej må------------

Förslag bör, för att kunna komma
under behandling, innefatta ett ämne
inom landstingets befogenhet, vara
skriftligen uppsatt och senast den
15 augusti avlämnat till landstingets
expedition; dock må förvaltningsutskott
jämväl efter nämnda tid men
ej senare än fjorton dagar före början
av landstingets möte väcka dylikt
förslag.

---landstingets möte.

— -----väckt förslag.

18

Till urtima möte sammanträder
landstinget endast i de fall, att
Konungen omedelbart eller på framställning
av länsstyrelsen därom förordnar,
eller att sådant möte för
handläggning av vissa bestämda
ärenden beslutas av tre fjärdedelar
av landstingets på lagtima möte såsom
närvarande antecknade medlemmar.

Urtima möte, som av landstinget
beslutas, må ej äga rum förr än
minst två månader efter det lagtima
möte avslutats.

Till urtima möte sammanträder
landstinget, då landstinget eller förvaltningsutskottet
för handläggning
av vissa bestämda ärenden därom
beslutar eller Konungen omedelbart
eller på framställning av länsstyrelsen
om sådant möte förordnar.

Urtima möte, som av landstinget
eller förvaltningsutskottet beslutas,
må ej äga rum förr än minst två
månader efter det lagtima möte avslutats.
Utskottets beslut om urtima
möte skall jämte protokoll i ärendet
överlämnas till länsstyrelsen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.

i Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

23 §.

Landstingsman, som----------fastställda taxa.

Landstingsman, som------------16 kronor.

Traktamente under landstingets
möte må icke utgå för längre tid än
tio dagar i följd, räknat från mötets
början.

Till den,---------------hans ställe.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1949.

Stockholm den 22 februari 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:
JONES ERIK ANDERSSON.

Närvarande

frän första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Karl August
Johanson, Elmgren*, Mattsson, Björck, Hällgren, Björkman*, Sandberg,
Damström och Lundgren*; samt

från andra kammaren: herrar von Friesen*, Fast*, Nilsson i Göteborg,
Swedberg, Norén*, Nolin, Spångberg, Olsson i Mora, Jonsson i Haverö* och
Hansson i Skediga.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.