4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.

Nr 18.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående ändrade grunder för mandatfördelningen
mellan valkretsarna vid val till riksdagen.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 73
i första kammaren av herr Tjällgren och nr 91 i andra kammaren av herr
Pettersson i Dahl m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte begära utredning av frågan om ändring av grunderna för fördelningen
av mandaten mellan valkretsarna för val till riksdagens kamrar i enlighet
med de riktlinjer som angivits i motionerna.

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda förslaget får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.

Enligt 6 § 2 mom. riksdagsordningen skola för val till första kammaren
Stockholms stad och Göteborgs stad utgöra var för sig en valkrets; annan
stad, som ej deltager i landsting, tillhör samma valkrets som det landstingsområde,
vari staden förut ingått; flera landstingsområden kunna sammanföras
i en valkrets; men ej må landstingsområde delas å skilda valkretsar.
Enligt 1 § lagen om val till riksdagen har i överensstämmelse med anförda
stadgande i åtskilliga fall en sammanslagning av flera landstingsområden
till en valkrets ägt rum. Sålunda utgöra för närvarande femton landstingsområden
tillsammans sju valkretsar och tre valkretsar omfatta vardera,
förutom ett landstingsområde, stad som icke deltager i landsting.

För andra kammarens del finnes inget grundlagsstadgande angående principerna
för valkretsindelningen. I 14 § riksdagsordningen hänvisas i detta
avseende till lagen om val till riksdagen, där indelningen i valkretsar regleras
i 30 §. Indelningen bygger i princip på länsindelningen, d. v. s. stad
och land äro i allmänhet förenade i samma valkretsar; allenast tre stadsvalkretsar
finnas, nämligen Stookholm, Göteborg samt fyrstadskretsen MalmöHälsingborg-Landskrona-Lund.

Enligt 6 och 15 §§ riksdagsordningen skall antalet mandat för varje förstakammar-
resp. andrakammarvalkrets stå i relation till folkmängden inom
området; dock skall vid val till andra kammaren ingen valkrets utse färre
än tre riksdagsmän —- en bestämmelse som endast äger tillämpning beträffande
Gotlands län. Fördelning av mandaten, som enligt nämnda paragrafer
fastställes av Konungen vart tionde år för första kammarens del och
vart fjärde år för andra kammarens del, skedde senast för första och andra
kammaren år 1941 resp. år 1948.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.

5

I förevarande motioner framhålles, att de egentliga landsortsvalkretsarna
fått sin representation minskad vid varje omreglering av mandaten under
senare år. Denna utveckling synes motionärerna bekymmersam. Mandatfördelningen
borde nämligen bl. a. medge en representation för de olika
samhällsklasserna i valkretsarna, vilken stode i relation till deras betydelse
för valkretsens ekonomiska och sociala struktur. Vidare vore det ett legitimt
krav, att vid mandatfördelningen hänsyn också toges till de olika och från
varandra avgränsade bygder, som kunde rymmas inom en och samma valkrets.
Om mandatfördelningen alltjämt skulle ske uteslutande efter folkmängden,
komine de folkfattiga valkretsarna att erhålla ett för litet antal
mandat för att på ett skäligt sätt kunna tillgodose dessa olika intressen.
Det borde vara möjligt att fastställa andra grunder för mandatfördelningen
mellan valkretsarna utan att helt släppa sambandet mellan folkmängd
och mandatantal. En sådan gradering skulle kunna tänkas, att exempelvis
det första hundratusentalet innevånare i en valkrets gåve ett större antal
mandat och de sedan följande hundratusentalen ett mindre antal mandat.
Härigenom skulle glesbygderna erhålla större möjlighet att bevaka sina intressen
i riksdagen än vad de nu kunna göra.

Med anledning av förevarande motioner vill utskottet till en början erinra
om att år 1938 väcktes i riksdagen en motion (II: 156 av herr Westman
in. fl.) åsyftande utredning angående möjligheterna att genomföra sådana
modifikationer av valmetod och valkretsindelning för andra kammaren,
att städer och större samhällen sammanfördes i skilda valkretsar. Vidare
väcktes året därpå motioner (I: 196 av herr Persson m. fl. och II: 274 av
herr Närlinge m. fl.) i samma ämne. Motionerna avstyrktes vid båda tillfällena
av konstitutionsutskottet (uti. nr 5 år 1938 och nr 10 år 1939) samt
avslogos av riksdagen. Utskottet framhöll såsom skäl för sitt ståndpunktstagande,
att det proportionella valsystemet förutsatte, att valkretsarna
voro förhållandevis stora för att ett med hänsyn till partiernas storlek
och röstetal rättvist resultat måtte kunna uppnås. Redan på grund härav
vore en uppdelning av vissa valkretsar i särskilda kretsar för landsbygd
och särskilda för städer och stadsliknande samhällen i hög grad olämplig.
Jordbrukets intressen, vilkas tillgodoseende vore syftemålet med förslaget,
hade även inom riksdagen en representation, som väl motsvarade numerären
av den befolkning, som vore sysselsatt inom denna näringsgren. Något för
jordbruksbefolkningen bättre resultat kunde icke förväntas genom en uppdelning
av valkretsar på föreslaget sätt. Ej heller kunde en dylik valkretsreglering
utan stora olägenheter verkställas. Det vore sålunda ofta förenat
med oöverstigliga svårigheter att avgöra var gränsen skulle dragas mellan
landsbygd å ena sidan samt städer och stadsliknande samhällen å den
andra. Härtill koinme en ständigt försiggående förskjutning från landsbygd
till stadsliknande samhällen eller industriorter. Denna gränsförskjutning
skulle, därest landsbygd och stad eller stadsliknande samhällen skildes
i särskilda valkretsar, föranleda ständiga ändringar i valkretsindelningen.
Sådana ändringar medförde emellertid eu fara för att ovidkom -

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.

mande synpunkter därvid kunde göra sig gällande, såsom att olika partier
sökte tillgodose sina särskilda intressen.

Vid 1945 års riksdag väcktes motioner (I: 221 av herr Heiding'' m. fl.
och II: 359 av herrar Svensson i Grönvik och Jonsson i Skedsbygd), vilka
i huvudsak anslöto sig till ovannämnda motioner år 1938 och år 1939. Konstitutionsutskottet
(uti. nr 11) avstyrkte motionerna under hänvisning till
ovan anförda synpunkter, som enligt utskottets uppfattning alltjämt ägde
giltighet. Riksdagen avslog motionerna.

Utskottet får i förevarande sammanhang vidare erinra om att vid föregående
års riksdag väcktes motioner (I: 143 av herr Tjällgren in. fl. och
II: 240 av herr Pettersson i Dahl in. fl.), vari hemställdes, att riksdagen
måtte besluta, att ingen valkrets skulle välja färre än fem riksdagsmän
till såväl första som andra kammaren med undantag för Gotlands läns valkrets,
vilken till andra kammaren liksom hittills borde utse tre riksdagsmän.
Motionerna avstyrktes av konstitutionsutskottet (uti. nr 15) samt
avslogos av riksdagen. Utskottet framhöll vid detta tillfälle bland annat såsom
skäl för sitt ståndpunktstagande, att anledning saknades att frångå den
nuvarande principen för mandatens fördelning, enligt vilken varje valkrets,
med undantag för Gotland, äger utse riksdagsmän i relation till sin folkmängd.
Denna princip vore enligt utskottets mening en naturlig konsekvens
av kravet på alla medborgares likställighet i politiskt hänseende. Genom en
omreglering i enlighet med motionärernas förslag skulle för övrigt det av
dem avsedda syftet näppeligen uppnås. De olägenheter, som otvivelaktivt
vore förenade med valkretsar med alltför liten befolkning, skulle kunna
elimineras genom att valkretsarna gjordes större. En sådan lösning ville
dock utskottet icke för det dåvarande förorda.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår att föreliggande motioner närmast
beröra frågan angående möjligheterna att genomföra sådana modifikationer
av grunderna för mandatfördelningen mellan valkretsarna, att de
mera folkfattiga bland dessa kunna erhålla ett större antal mandat än vad
som nu är möjligt. Motionerna avse alltså icke, till skillnad mot de i det
föregående nämnda åren 1938, 1939 och 1945 väckta motionerna, att enbart
tillgodose jordbruksbefolkningens intressen i förevarande hänseende. Enligt
utskottets mening saknas emellertid anledning att frångå den nuvarande
principen för mandatens fördelning, enligt vilken varje valkrets med undantag
för Gotland äger utse riksdagsmän i relation till sin folkmängd.
Denna princip är, som utskottet tidigare framhållit, en naturlig konsekvens
av kravet på alla medborgares politiska likställighet. Med hänsyn härtill
får utskottet avstyrka bifall till motionerna och alltså hemställa,

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.

i

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 april 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,
Karl August Johanson, Elmgren*, Herlitz, Mattsson, Björck*, Thun*
och Damström; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, von Friesen*, Fast*, Pettersson
i Norregård*, Nilsson i Göteborg, Norén*, Spångberg*, Nordkvist, Håstad*
och Häckner.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Jones Erik Andersson och Pettersson i Norregård, som inom
utskottet yrkat, att utskottet måtte hemställa, att riksdagen med anledning
av motionerna i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla om utredning i
motionernas syfte.