Konstitutionsutskottets utlåtande nr 14.

5

Nr 14.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående rätt för landsting att ekonomiskt medverka
till primärkommuns fosterhemsanskaffning.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna, nr 9
i första kammaren av herr Lundqvist och nr 7 i andra kammaren av herr
Birke, hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla
om vidtagande av sådana åtgärder som erfordras för att landsting må erhålla
rätt att ekonomiskt medverka till primärkommuns fosterhemsanskaffning».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Grundläggande bestämmelser om landstingens kompetens meddelas i 4 §
lagen den 20 juni 1924 om landsting. Enligt detta lagrum tillkommer det
landstinget att, i den ordning lagen stadgar, rådslå och besluta om för
landstingsområdet gemensamma angelägenheter, vilka avse allmänna hushållningen,
jordbrukets och andra näringars utveckling, anstalter för kommunikationsväsendets
befordrande, hälso- och sjukvård, undervisning, allmän
ordning och säkerhet med mera dylikt, såvitt dessa angelägenheter
icke enligt gällande författningar tillhöra offentlig myndighets ämbetsåtgärd,
ävensom att handhava de ärenden i övrigt, som enligt beslut av Kungl.
Maj :t och riksdag skola ankomma på landstinget.

Vissa uppgifter ha i anslutning till lagrummets sista led tillagts landstingen
i lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydd
(barnavårdslag). Sålunda stadgas i 40 § barnavårdslagen, att Kungl. Maj :t,
efter förslag av landstinget, skall för varje landstingsområde fastställa
plan för barnhemsvårdens ordnande inom området. I den mån annan icke
drager försorg därom, skall det enligt samma bestämmelse åligga landsting
alt anordna och driva barnhem, som finnas upptagna i nyssnämnda
plan. Det åligger ock landstinget att, i den mån erforderliga medel icke
annorledes tillhandahållas, bestrida kostnaderna för anordnande och drift
av annan tillhöriga barnhem, som upptagits i planen, för såvitt deras vårdplatser
äro avsedda för landstingsområdets gemensamma behov. Landstinget
kan enligt 63 § barnavårdslagen bliva skyldigt att bidraga till vissa
kostnader för omhändertaget barn, dock icke för fosterbemsvård. Fosterheinsvården
åligger enligt huvudregeln i 1 § barnavårdslagen vederbörande

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 74.

primärkommun. — Till landstingens verksamhet med avseende å barnavården
utgår statsbidrag enligt kungörelsen den 24 september 1937 (nr 862)
om statsbidrag till vissa kostnader enligt barnavårdslagen m. in., senast
ändrad genom kungörelse den 25 augusti 1947 (nr 717).

Länsstyrelserna ha enligt 20 § barnavårdslagen att var för sitt län vaka
över att den barnavårdsverksamhet, varom i lagen förmäles, ändamålsenligt
ordnas och handhaves, så att de, som äro i behov därav, bliva föremål
för de åtgärder, vilka av omständigheterna påkallas. Vid sin befattning
med kommunernas barnavård skola länsstyrelserna ha biträde av
barnavårdskonsulenter och barnavårdsassistenter. Befattningen som barnavårdskonsulent
skall innehavas av fattigvårdskonsulent, varom förmäles i
lagen om fattigvården. Beträffande barnavårdsassistenternas verksamhet
gäller kungörelsen den 19 oktober 1945 (nr 679) med närmare bestämmelser
angående barnavårdsassistenterna vid länsstyrelserna. Enligt kungörelsen
skola assistenterna vid sidan av sin kontrollerande verksamhet bl. a.
bedriva fosterhemsanskaffning.

De uppgifter som nu tillkomma landstingen i fråga om barnavården ålades
dem vid en 1945 genomförd revision av lagstiftningen om barnavårdsanstalterna
och fosterbarnsvården i samband varmed även barnavårdsassistentbefattningarna
inrättades.

Till grund för revisionen låg ett av socialvårdskommittén avgivet betänkande
(SOU 1944:34). Beträffande målsmanskapet för barnhemsvården
hade kommittén stannat vid att detta skulle tillkomma landstingen. Däremot
hade kommittén i fråga om fosterhemsvården icke ansett sig ha anledning
att föreslå någon ändring i den förut gällande principen att målsmanskapet
skulle tillkomma primärkommunerna. Assistentbefattningarna,
om vilkas inrättande förslag framlades av kommittén, vore avsedda att
träda i stället för det tidigare inom länen verksamma av länens barnavårdsförbund
anställda och till organisationen Allmänna barnhuset anknutna
barnavårdsombuden. Kommittén hade även upptagit frågan om fosterlegornas
storlek utan att dock framlägga förslag rörande desamma. Kommittén
erinrade om att det borde åligga barnavårdsassistenterna att verka
för likformighet inom länen vid uppgörelsen om fosterlönen. Vidare anmärkte
kommittén, att frågan vore föremål för befolkningsutredningens
uppmärksamhet.

Vid betänkandet fanns fogad en reservation, i vilken förordades, att staten
skulle bliva målsman för barnhemsvården. De hänvisade därvid bl. a.
till ett uttalande av kommunalskatteberedningen (SOU 1943: 43 s. 109)
att landstingen borde vara organiserade såsom specialkommuner för hälsooch
sjukvård.

I den på grundval av kommitténs förslag utarbetade propositionen
(nr 227) till 1945 års riksdag framlades, såvitt här är i fråga, förslag i enlighet
med vad kommittén förordat. Med anledning av vad i reservationen

Konstitutionsutskottets utlåtande nr th.

7

anförts om målsmanskapet för barnhemsvården erinrade departementschefen
om att statsbidrag skulle utgå i betydande omfattning. Propositionen
blev på hemställan av sammansatta stats- och andra lagutskottet (uti.
nr 4) i förevarande delar bifallen av riksdagen.

Av den nyss lämnade redogörelsen framgår, att en omprövning av arbetsfördelningen
inom samhällets barnavård verkställdes vid den år 1945
genomförda revisionen av lagstiftningen om barnavårdsanstalterna och
fosterhemsvården. Därvid gjordes landstingen till målsmän för barnhemsvården,
medan fosterhemsvården liksom tidigare skulle åvila primärkommunerna.
Samtidigt tillskapades genom barnavårdsassistenterna för länen
gemensamma organ med uppgift bland annat att främja fosterhemsanskaffningen.
Med motionerna åsyftas en ändring i den sålunda beslutade arbetsfördelningen
av innebörd, att landstingen skulle erhålla behörighet att
lämna kommunerna ekonomisk hjälp till täckande av kostnaderna för barns
utackordering. En dylik ändring torde icke kunna genomföras utan att frågan
om arbetsfördelningen prövas i hela dess vidd. Erfarenheterna från den
korta tid, varunder den år 1945 beslutade lagstiftningen tillämpats, torde
icke giva vid handen, att en dylik omprövning nu bör ske. På barnavårdsassistenterna
bör alltfort ankomma att tillse, att anordnande av fosterhemsvård
icke underlåtes i fall där sådan vård är den lämpligaste. Under hänvisning
till det anförda och då en lösning i den av motionärerna antydda
riktningen icke skulle få nämnvärd betydelse ur slcatteutjämningssynpunkt,
får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 mars 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:

JONES ERIK ANDERSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Herlitz, Mattsson,
Björck*, Hällgren*, Sandberg, Thun*, Arrhén, Damström och Georg
Pettersson*; samt

från andra kammaren: herrar von Friesen*, Fast, Pettersson i Norregård,
Swedberg, Norén, Nolin, Spångberg, Olsson i Mora och fru Svedberg.

Ej närvarande vid justeringen.