Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
1
Nr 45.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering
jämte i ämnet
I årets statsverksproposition (IX H.T. p. 26 och 161) har Kungl. Maj :t
föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet för budgetåret
1949/50 upptaga vissa anslag till lägre lantbruksundervisning och
anslag till skogsvårdskurser m. m. med allenast beräknade belopp.
Sålunda ha upptagits till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan
vid Ultuna ett förslagsanslag av 42 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning
m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:
Avlöningar ett förslagsanslag av 2 927 400 kronor, till Lägre lantbruksundervisning
m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader
ett förslagsanslag av 747 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning
m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Bidrag
till arvoden åt skolläkare ett förslagsanslag av 10 000 kronor, till
Lägre lantbruksundervisning m. in.: Bidrag till särskilda utbildningskurser
ett reservationsanslag av 93 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning
m. m.: Bidrag till jordbrukets yrkesskolor ett förslagsanslag av 231 800
kronor, till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt elever vid
lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. ett förslagsanslag av 800 000
kronor, till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten
vid vissa lantbruksundervisningsanstalter ett reservationsanslag av
1 000 000 kronor samt till Undervisning och studieresor för i det mindre
jordbruket deltagande män och kvinnor ett anslag av 240 700 kronor. Till
Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdskurser in. m. har upptagits ett förslagsanslag
av 60 000 kronor.
Därefter bär Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 4 mars 1949 avlåten, till
jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 124, under åberopande av ett
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit riksdagen att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde
huvudtiteln anvisa de anslag, som närmare angivas i utskottets nedan gjorda
hemställan.
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 260 av herr Bror Nilsson, likalydande med II: 328 av herrar Pettersson
i Dahl och Nilson i Spånstad vari hemställts
1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 10 saml. Nr 45.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
dels att möjlighet måtte beredas lantmannaskolorna att vid anordnandet
av praktisk-teoretisk sommarkurs anställa yrkeslärare, som genomgått
drif teledarutbildning,
dels ock att utbildning av kontrollassistenter alltjämt måtte äga rum vid
lantmannaskolas fortsättningskurs;
2) I: 265 av herrar Hjalmar Nilsson och Isaksson, likalydande med II:
336 av herrar Hseggblom och Nilsson i Svalöv, vari hemställts om hyresbidrag
med upp till 25 kronor per månad och elev till lantmannaskolor, som
ha elever boende utanför elevhemmen, i stället för, såsom Kungl. Maj :t föreslagit,
en höjning av stipendier till sådana elever med 25 kronor i månaden;
3) 1:266 av herrar Hjalmar Nilsson och Isaksson, likalydande med II:
334 av herrar Nilsson i Svalöv och Hseggblom, vari hemställts att riksdagen
måtte uttala sig för
dels att lantmannaskolas fortsättningskurs och längre kurs skola pågå i
minst 110 resp. 230 dagar,
dels ock att utbildning av kontrollassistenter skall tillåtas vid samma
kurser;
4) I: 267 av herrar Pålsson och Lars Andersson, likalydande med II: 337
av herr Sandberg m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte besluta
dels att bidrag skall lämnas till försök med praktisk utbildning vid lärlings-
eller elevgårdar och därmed kombinerad teoretisk utbildning, företrädesvis
i Norrland,
dels att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att frågan om särskilda undervisningskonsulenter
och biträdande husdjursinstruktörer hos de norrländska
hushållningssällskapen förelägges nästa års riksdag,
dels ock att anhålla att Kungl. Maj :t vid fördelningen av de anslag, som
anvisas till yrkesutbildning inom jordbruk och skogsbruk, måtte särskilt
beakta den stora betydelse, denna utbildning har för Norrlands näringsliv och
befolkning;
5) I: 268 av herrar Bergh och Hugo Sundberg, likalydande med II: 338 av
herr Jansson i Kalix m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte
dels uttala, att vid den fortsatta utredningen angående principerna för
statens studiehjälp bör eftersträvas, att elever vid jordbrukets yrkesskolor
icke bringas i sämre läge än elever vid lantmannaskolor,
dels ock för budgetåret 1949/50 höja tilläggsbidragen till jordbrukets
yrkesskolor från 30 till 60 kronor per elev och månad samt anvisa därför
erforderliga medel;
6) I: 269 av herr Isaksson m. fl. likalydande med II: 335 av herr Hseggblom
m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t
begära utredning och förslag till en för det mindre jordbrukets förhållanden
avpassad grundläggande yrkesutbildning.
I propositionen har gjorts följande sammanfattning av Kungl. Maj:ts
förslag.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
3
Sammanfattning.
I fråga om den lägre lantbruksundervisningen föreslås en del ändringar
i undervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna i syfte att giva
densamma ökat praktiskt värde. Bland annat förordas vissa jämkningar i
kursplanerna och en förlängning av ett par huvudkurser. Härjämte föreslås
införande av en ny huvudkurs, kallad praktisk-teoretisk sommarkurs
och avsedd för ungdom med någon erfarenhet av jordbruk.
Lantbruksskolornas nuvarande ett- och tvååriga kurser anses böra bibehållas
med vissa ändringar i fråga om undervisningen samt villkoren för
eleverna. Lantbruksskola, som så önskar, bör emellertid i stället för dessa
kurser kunna anordna en ettårig arbetsledarekurs.
Statsbidragen till lantmanna- och lantbruksskolornas driftkostnader föreslås
skola höjas. Vidare förordas en utvidgning av möjligheterna att erhålla
statsbidrag till byggnader samt införande av statsbidrag till anskaffande
av materiel för maskinundervisning.
I fråga om statsunderstöd till jordbrukets yrkesskolor föreslås ingen ändring
i nu gällande bestämmelser.
Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet anses böra utvidgas.
Sällskapen böra i princip omhänderhava kursverksamheten med kombinerad
muntlig och skriftlig undervisning. Fast lantbruksundervisningsanstalt bör
emellertid efter särskild prövning kunna erhålla statsbidrag för att själv
anordna sådan kursverksamhet.
Yrkesutbildningen inom skogsbruket anses lokalt böra ledas av skogsvårdsstyrelserna.
Vid dessas sida bör för ändamålet ställas ett särskilt råd i
undervisningsfrågor. Verksamheten bör i väsentlig grad ha försökskaraktär.
Den bör huvudsakligen bedrivas rörligt i form av kortare instruktionskurser,
demonstrationer och dylikt.
Inledning.
Genom beslut den 7 december 1945 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen
för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sex utredningsmän för att
i enlighet med uppdragna riktlinjer verkställa utredning rörande yrkesutbildningen
inom jordbruket och skogshanteringen.
Med stöd av bemyndigandet tillkallades såsom utredningsmän landshövdingen
E. H. Lindberg, tillika ordförande, förvaltaren B. E. H. Eklundh,
ombudsmannen i Svenska lantarbetareförbundet G. Held, docenten, jägmästaren
L. H. Mattsson Mårn, ledamoten av riksdagens första kammare, agronomen
I. Persson och dåvarande sekreteraren, numera förbundsordföranden
i Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet Ch. Winroth. Enligt
särskilt bemyndigande den 14 februari 1947 tillkallade departementschefen
såsom ytterligare utredningsman byråchefen i lantbruksstyrelsen O. A.
P:son Arnegren.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen sakkunniga för yrkesutbildning
inom jordbruk och skogshantering, ha den 12 november 1948 avgivit
betänkande med förslag angående yrkesutbildning inom jordbruk och
skogshantering (SOU 194S:49). Särskilda yttranden ha avgivits dels av ledamöterna
Arnegren och Eklundh, dels av ledamöterna Held och Winroth.
över betänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen
efter hörande av styrelserna för lantbruksskolorna i Berga, Ulvhäll,
Bjärka-Säby, Bollerup, Klagstorp och Varpnäs, lantmannaskolorna i Jälla,
Lunnevad, Ingelstad, Bräkne-Hoby, önnestad, Svalöv, Glömminge, Kävesta,
Kyrkerud, Vassbo, Nytorp, Hussborg och Umeå, jordbi-uksskolorna i Gålö,
Sorsele och Pålkem samt Svenska lanthushållslärarinnornas förening
och ordföranden i Svenska lantmannaskolornas lärareförening, domänstyrelsen
efter hörande av över jägmästarna, skogsstyrelsen efter hörande av
skogsvårdsstyrelserna, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksakademien, styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut, styrelsen för skogshögsltolan och statens skogsforskningsinstitut,
samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, förvaltningsutskotten
vid samtliga landsting med undantag av Gotlands, Värmlands,
Kopparbergs och Västernorrlands landsting, överståthållarämbetet,
stadsfullmäktige i Göteborg, Norrköping och Hälsingborg, Värmlands och
Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening, Sveriges kronojägareförbund,
1946 års skolkommission, småbruksutredningen, Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges
lantbruksförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetareförbundet,
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Svenska lantbrukstjänstemannaf
öreningen, Ladugårdsförmännens riksförening, Föreningen
skogsarbeten, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
skogsägareförbund, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
samt Riksförbundet landsbygdens folk. Därjämte ha skrifter inkommit från
Skånes lantbrukslärareförening och Föreningen Sveriges lantbruksskoleföreståndare.
I detta sammanhang har departementschefen anmält, att lantbruksstyrelsen
den 6 augusti 1947 avgivit utredning med förslag angående åtgärder
för tillgodoseende av behovet inom landet av mjölkningspersonal.
Utlåtanden över denna utredning ha inkommit från Svenska lantarbetsgivareföreningen,
Svenska lantarbetareförbundet samt de sakkunniga för yrkesutbildning
inom jordbruk och skogshantering.
Den lokala ledningen och planeringen av yrkesundervisningen.
Förslaget.
De sakkunniga ha som sin mening framhållit, att landstingen, som alltmer
kommit att anlitas för åtgärder i fråga om yrkesutbildning, böra svara
för planeringen i stort på hithörande område. För ändamålet skall inom
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
5
varje landstingsområde finnas en yrkesundervisningsnämnd, i vilken vederbörande
hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse böra vara representerade.
Av ledamöterna, som föreslagits skola vara sex till antalet, böra
fyra, däribland ordföranden, utses av landstinget samt en av hushållningssällskapet
och en av skogsvårdsstyrelsen. Två av de sakkunniga ha dock ansett,
att samtliga ledamöter böra utses av landstinget.
Yrkesundervisningsnämnden skall vara ett landstingets organ och dess
tillsättande regleras genom stadgande i lagen om landsting.
Beträffande hushållningssällskapen, vilkas undervisningsuppgifter avses
skola vidgas väsentligt, ha de sakkunniga föreslagit, att sällskapen för att
åstadkomma samverkan mellan hushållningssällskapen samt lantbruksundervisningsanstalter
och organisationer på jordbrukets område skola tillsätta
särskilda undervisning snämnder. I dessa skola ingå representanter
för olika intressen.
För den skogliga yrkesutbildningen, som föreslagits skola omhänderhavas
av skogsvårdsstyrelserna, bör enligt de sakkunniga till varje skogsvårdsstyrelse
knytas ett råd i undervisningsfrågor med huvudsaklig uppgift att
medverka vid den planering av den skogliga undervisningsverksamheten,
som årligen skall äga rum. Rådet bör bestå av länsjägmästaren såsom självskriven
ledamot samt fyra andra, av skogsvårdsstyrelsen utsedda ledamöter.
Av de sistnämnda skall en representera domänverket, en det enskilda storskogsbruket,
en bondeskogsbruket och en skogsarbetarna. Ledamöterna föreslås
skola åtnjuta arvode samt rese- och traktamentsersättning i enlighet
med vad som gäller för ledamot av skogsvårdsstyrelse.
Skogsstyrelsen förordas skola ''bliva tillsynsmyndighet för den lägre skogliga
yrkesundervisningen. För handläggning av de arbetsuppgifter, som ha
samband därmed, föreslås att en särskild byrådirektörsbefattning skall inrättas.
I fråga om den närmare motiveringen till denna del av förslaget m. m.
torde få hänvisas till betänkandet s. 55—59, 166, 193—194 samt propositionen
s. 5—7.
Yttrandena.
önskvärdheten av att yrkesundervisningen på skilda områden skall regionalt
samordnas och ledas har betonats i ett flertal yttranden. De härvidlag
framlagda förslagen ha i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Vissa anmärkningar ha dock framställts.
En redogörelse för vad i huvudsak anmärkts återfinnes i propositionen
s. 8—13.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört:
»En god yrkesutbildning är en av de viktigaste förutsättningarna för att
jordbruket och skogshanteringen i vårt land skola kunna ytterligare utvecklas.
Genom 1939 års reformer, då lantbruks-, lantmanna- och lanthushålls
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
skolorna fingo sin nuvarande utformning, ordnades den lägre lantbruksundervisningen
på ett enligt dåtida krav ändamålsenligt sätt. Framför allt
på grund av det snabba framåtskridandet i tekniskt hänseende bär emellertid
numera uppstått behov av en grundligare och mera allsidig utbildning än
den, som i allmänhet för närvarande står till buds. En brist i den nuvarande
anordningen är därjämte, att den lämnar stora grupper av befolkningen
inom jordbruket och skogsbruket utan möjlighet att komma i åtnjutande
av erforderlig utbildning inom ifrågavarande näringar. Det är därför ett
önskemål, att undervisningen tillika anordnas så att den kan komma även
dessa befolkningsgrupper till del. Härvid avses icke blott inom näringarna
redan verksamma män och kvinnor utan även och kanske i främsta rummet
de yngre åldersgrupperna.
Såsom de sakkunniga anfört torde en regional samordning av verksamheten
vara erforderlig för att trygga, att verksamheten skall bedrivas planmässigt
och utvecklas på önskvärt sätt. I remissyttrandena har även behovet
härav vitsordats.
Landstingen ha under senare tid i allt större utsträckning ägnat sig åt
yrkesutbildningen och bland annat lämnat avsevärt ekonomiskt stöd till
utbildningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna. Med hänsyn
bland annat härtill finner jag det lämpligt att, såsom föreslagits i betänkandet,
den erforderliga regionala samordningen av yrkesutbildningen skall
ske under landstingens ledning och med vederbörande landstingsområde
som enhet.
Mot inrättandet av de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna såsom
organ för den samordnande verksamheten har i huvudsak invänts, att dessa
nämnder äro onödiga, eftersom de uppgifter, som skulle tillkomma dem,
antingen för närvarande ombesörjas av andra styrelser eller nämnder på
fullt tillfredsställande sätt eller lämpligen kunna anförtros åt redan befintliga
organ.
För min del är jag av den uppfattningen, att de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna
äro väl ägnade att främja undervisningsverksamheten
samt att medverka till en lämplig samordning och planering av denna verksamhet.
Emellertid är att märka, att yrkesundervisningen inom jordbruket
och skogsbruket utgör endast en begränsad del av den yrkesundervisning,
som bedrives eller stödjes av landstingen. Frågan om inrättande av dylika
nämnder bär alltså räckvidd betydligt utöver det område, som behandlas i
förevarande betänkande. Redan med hänsyn härtill kan jag icke ansluta
mig till förslaget, att inrättandet av dylika nämnder skulle göras obligatoriskt.
Jag anser i stället, att det bör ankomma på varje landsting att bestämma,
i vilken form landstinget skall söka få till stånd en samordning
och en enhetlig ledning av yrkesundervisningen inom dess verksamhetsområde.
Vad nu sagts äger även tillämpning på frågan om det organ, som bör leda
vederbörande hushållningssällskaps undervisningsverksamhet. Såsom de
sakkunniga framhållit, har ett sällskap redan enligt gällande bestämmelser
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
7
möjlighet att uppdraga detta arbete åt en särskild undervisningsnämnd. Det
torde väl även kunna antagas, att en dylik nämnd i regel skall ha större
möjligheter än sällskapets förvaltningsutskott att ägna tid och intresse åt
ifrågavarande uppgifter och därmed också ha större utsikter att nå ett
gynnsamt resultat. Eftersom medlemskap i hushållningssällskap i princip
kan vinnas av en var i sällskapets område bosatt person, finnes uppenbarligen
intet hinder för att i sådan nämnd få önskad representation för olika
kategorier. Det bör emellertid ankomma på vederbörande sällskap att självt
bestämma, huruvida en dylik nämnd skall tillsättas eller ej.
I fråga om den skogliga yrkesutbildningen synes saken åter ligga annorlunda
till. Medan lantbruksundervisningsanstalternas och hushållningssällskapens
verksamhet nått viss stadga och inordnats under fastare former,
befinner sig den lägre skogliga undervisningen ännu på ett ganska outvecklat
stadium. På detta område föreligger därför ett mycket starkt behov av
ett organ, som har till speciell uppgift att planera undervisningsverksamheten
och skapa kontakt mellan arbetsgivare-, skogsägare- och arbetarorganisationer
samt skolstyrelser.
Beträffande frågan, vilket detta organ bör vara, ha delade meningar uttalats.
De sakkunnigas förslag innebär, att verksamheten lokalt skall ledas
av vederbörande skogsvårdsstyrelse med biträde av ett råd i undervisningsfrågor.
I en del yttranden, bland annat från skogsvårdsstyrelsehåll,
har icke gjorts någon erinran mot att verksamheten skulle ledas av skogsvårdsstyrelserna
men däremot gjorts gällande, att det icke vore nödvändigt
att ställa särskilda råd vid skogsvårdsstyrelsernas sida. I några yttranden
har slutligen — under hänvisning bland annat till den splittring, som reden
nu förelåge beträffande ledningen av den skogliga undervisningen och
vilken skulle ytterligare ökas vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag
— förordats att icke skogsvårdsstyrelserna utan särskilda länsvis tillsatta
nämnder skulle handha ifrågavarande verksamhet. I sistnämnda yttranden
har även påyrkats, att frågan skulle göras till föremål för ny utredning.
Såsom jag längre fram skall närmare beröra, måste arbetet med förbättrande
av yrkesutbildningen inom skogshanteringen i mångt och mycket få
försökskaraktär. Det torde med hänsyn därtill ej heller vara möjligt att nu
taga definitiv ställning till frågan om organisationen av denna verksamhet.
Emellertid synes det angeläget, att verksamheten skall komma i gång utan
dröjsmål. Den lämpligaste lösningen är då enligt min uppfattning den, som
föreslagits av de sakkunniga, nämligen att verksamheten skall omhänderhavas
av skogsvårdsstyrelsen och att denna därvid skall biträdas av ett råd
med den sammansättning, som angivits i betänkandet. Ledamöterna i nämnden
böra utses av skogsvårdsstyrelsen. Eftersom rådets uppgift bland annat
skall vara att i yrkesutbildningsfrågor tjänstgöra såsom kontaktorgan mellan
skogsvårdsstyrelsen samt skogsarbetare och olika skogsägarekategorier,
bör självfallet valet ske efter samråd med de grupper, som ledamöterna
skola representera.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
Huruvida den nu angivna lösningen bör bibehållas på längre sikt eller
ej, torde få bliva beroende på de erfarenheter, som kunna vinnas under det
fortsatta arbetet.
Vad de sakkunniga föreslagit angående arvode samt rese- och traktamentsersättning
åt ledamot av ifrågavarande råd synes böra godtagas.
Som tillsynsmyndighet för den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna lägre
skogliga yrkesundervisningen torde skogsstyrelsen böra fungera. Frågan
om inrättande av en särskild befattning inom skogsstyrelsen för handläggning
av de arbetsuppgifter, som ha samband därmed, torde ej behöva upptagas
i detta sammanhang. Verksamheten torde nämligen icke under budgetåret
1949/50 få sådan omfattning, att en utvidgning av skogsstyrelsens personal
kan anses erforderlig. Saken torde i stället böra upptagas i samband med
anslagsäskandena för budgetåret 1950/51.
Jag torde till slut få erinra om att min företrädare i ämbetet i propositionen
nr 149 till 1948 års riksdag angående organisationen av rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets område uttalade att frågan, vilket organ
som i fortsättningen borde omhänderhava den centrala ledningen av lantbruksundervisningen,
borde upptagas till övervägande, sedan utredningen
rörande yrkesutbildningen inom jordbruket och skogsbruket avslutats. Jag
delar denna uppfattning och torde därför senare få anmäla sagda fråga för
Kungl. Maj:t.»
Utskottet.
Vad Kungl. Maj :t anfört angående behovet av en förbättrad yrkesutbildning
på jordbrukets och skogshanteringens område vill utskottet ansluta
sig till.
För att de reformer, som avses komma att vidtagas, skola leda till önskat
resultat, synes det utskottet nödvändigt att i stor utsträckning lita till lokala
initiativ, vilka böra anförtros därför lämpliga organ. De åtgärder, Kungl.
Maj :t i sådant hänseende förordat, äro enligt utskottets mening väl ägnade
att främja det avsedda syftet och torde därför böra komma till utförande.
Utskottet biträder alltså Kungl. Maj :ts förslag i förevarande del.
De fasta lantbruksundervisningsanstalterna.
Förslaget.
De fasta lantbruksundervisningsanstalterna utgöras för närvarande av
dels lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor, dels jordbrukets yrkesskolor.
De förstnämnda skolornas organisation och verksamhet ha reglerats
genom stadgan den 21 juni 1940 (nr 724) för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.
Jordbrukets yrkesskolor, som äro endast fyra till antalet,
ha först genom beslut av 1944 års riksdag fått en något fastare ställning.
Sedan dess utgår anslag till deras verksamhet från ett under nionde
huvudtiteln uppfört anslag.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
9
De sakkunnigas förslag i fråga om de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
beröra i fråga om lantmanna- och lantbruksskolorna ävensom jordbrukets
yrkesskolor såväl anstalternas organisation och undervisningsplaner
som deras personal- och anslagsbehov. Lanthushållsskolorna ha ej behandlats
i betänkandet i vidare mån än att vissa ändringar i bestämmelserna
om statsbidrag m. m. föreslås skola gälla även dessa skolor.
Organisation.
De sakkunniga föreslå, att lantmanna- och lantbruksskolorna skola bibehållas
i sin nuvarande organisationsform.
Beträffande jordbrukets yrkesskolor förorda de sakkunniga, att skolformen
i princip och under benämningen jordbruksskolor skall inordnas såsåsom
en erkänd form bland de övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna.
Ledningen av jordbruksskolorna bör i första hand omhänderhavas
av landstingen och hushållningssällskapen. Även stad, som icke
deltager i landsting, skall kunna upprätta sådan skola. Likaså bör förening
eller stiftelse kunna godkännas såsom huvudman. I fråga om jordbruksskolas
styrelse föreslås i huvudsak enahanda regler skola gälla som för
annan lantbruksundervisningsanstalt.
Undervisning.
Vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna böra såsom hittills kunna
anordnas såväl huvudkurser som specialkurser. De sakkunniga framlägga
vissa förslag beträffande den närmare utformningen av huvudkurserna. De
understryka emellertid, att förslagen icke göra anspråk på att täcka alla
vårt lands skilda förhållanden eller att böra få giltighet för obegränsad tid.
Lantmannaskolorna. För närvarande utgöras lantmannaskolornas huvudkurser
av vinterkurs, fortsättningskurs till vinterkurs, längre kurs och helårskurs.
Dessa förordas skola bibehållas ehuru i modifierad form. Därjämte
föreslås, att en ny huvudkurs — praktisk-teoretisk sommarkurs — skall inrättas.
För att lantmannaskolorna skola kunna rätt fylla sin uppgift föreslå de
sakkunniga, att teoriundervisningen skall i högre grad än nu är fallet kompletteras
med praktisk utbildning och praktiska övningar.
Vinterkursen, som för närvarande i allmänhet omfattar fem månader, bör
enligt de sakkunniga utsträckas till eller till inemot sex månader för att
större utrymme skrdl kunna beredas bland annat undervisningen i maskinoch
redskapslära, arbetslära samt skogshushållning. I de fall, då en utökning
av kurstiden icke lämpligen kan äga rum, torde övervägas, huruvida
icke undervisningsplanen bör utformas så, att erforderlig ökning av antalet
timmar ändock erhålles åtminstone för undervisningen i maskin- och redskapslära
samt arbetslära. De sakkunniga förmena, att under sådana förhållanden
undervisningen i svenska och räkning kan begränsas och att man
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
bör eftersträva att successivt låta dessa ämnen helt försvinna från skolornas
schema genom att hänvisa eleverna till att före inträdet i fall av behov komplettera
sina kunskaper däri.
Fortsättningskursen till vinterkurs, vilken för närvarande är av två typer,
den ena mera teoretisk och den andra mera praktisk, får enligt de sakkunnigas
mening sitt största värde, om den anordnas såsom en praktisk
kurs. Kurstiden föreslås utsträckt till minst 125 dagar för att den skall
omfatta större delen av vegetationsperioden. Teoriundervisningen, som även
den bör innefatta övningar och demonstrationer, skall normalt begränsas
till omkring 500 timmar. Kontrollassistentutbildning skall icke längre lämnas
i denna kurs.
Den under benämningen längre kurs anordnade huvudkursen har mycket
begränsad betydelse; den förekommer nu endast vid fyra skolor. De
sakkunniga anse, att denna kurs ur pedagogiska synpunkter har vissa företräden
framför kombinationen vinterkurs + fortsättningskurs. Värdet av
kursen skulle dock bliva avgjort större, om praktiska övningar i utförandet
av olika arbeten finge större utrymme. Av samma skäl som anförts beträffande
förlängningen av fortsättningskursen föreslås, att den längre kursen
utsträckes till att omfatta minst 250 dagar. Ej heller i denna kurs bör ingå
kontrollassistentutbildning.
Helårskursen är för närvarande den kurs vid lantmannaskolorna, inom
vilken den rent praktiska utbildningen i jordbruksarbete tillgodoses. Enligt
de sakkunniga har helårskursen sin största betydelse i Norrland, där
möjligheterna att på annat sätt erhålla ordnad praktisk utbildning äro mindre
än i övriga delar av landet. De sakkunniga anse emellertid, att det tillika
bör beredas möjlighet för jordbrukarungdom att vid enskilda jordbruk i
organiserade former erhålla en praktisk utbildning som, kompletterad med
en vinterkurs, giver en med helårskursen likvärdig utbildning. Dock bör helårskursen
bibehållas såsom en form att tillgodose behovet av både teoretisk
undervisning i jordbruksämnen och sådan praktisk utbildning, som kan
förvärvas genom dagligt deltagande i arbetet vid ett skölj ordbruk.
Inträde i lantmannaskola kan för närvarande som regel vinnas först efter
fyllda 18 år. De sakkunniga förorda, att denna åldersgräns skall bibehållas.
För de yngre åldersgrupperna finnes emellertid icke tillgång till någon av
det allmänna ordnad utbildning inom jordbruket utom vid de fyra förut
nämnda yrkesskolorna. I de sakkunnigas uppdrag har ingått att undersöka
huru utbildning för dessa åldersgrupper bör anordnas, varvid i direktiven
såsom ett par alternativ ifrågasatts, att särskilda internatskolor skulle inrättas
med kortare, i huvudsak praktiskt betonade kurser året runt eller
att en sådan kursverksamhet skulle anknytas till de redan befintliga lantmanna-
och lantbruksskolorna.
De sakkunniga ha i princip funnit det senare alternativet vara att föredraga.
De förorda därför, att vid lantmannaskolor anordnas en huvudkurs,
benämnd praktisk-teoretisk sommarkurs, för utbildning av ungdom i åldern
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
11
16 (undantagsvis 15)—18 år. Kurstiden föreslås skola utgöra minst 125
arbetsdagar. Huvudvikten skall läggas vid praktisk utbildning genom arbete,
övningar och demonstrationer med teoretisk undervisning utsträckt över
hela kurstiden, så långt ske kan, anknuten till aktuella arbetsuppgifter och
övningar. Eleverna föreslås skola kunna erhålla stipendier enligt samma
grunder som elever vid vinterkurs.
Genom de praktiskt-teoretiska sommarkurserna skulle emellertid utbildningsmöjligheter
öppnas endast för ett mindre antal ungdomar, eftersom
en del lantmannaskolor helt sakna skoljordbruk eller äro försedda med ett
för litet sådant samt nödiga undervisningslokaler fattas. De sakkunniga
föreslå därför, att jordbrukarnas egna möjligheter att lämna en ordnad
praktisk utbildning böra utnyttjas, och förorda, att vid lantmannaskolorna
skola anordnas praktikkurser, vid vilka den praktiska utbildningen förlägges
till särskilda elevgårdar, som skola godkännas av lantbruksstyrelsen.
Praktikkursen bör bliva ettårig men skall i särskilda fall kunna inskränkas
till ett halvt år. Teoretisk undervisning av vägledande art för att eleverna
skola kunna tillgodogöra sig den praktiska utbildningen skall, fördelad på
tre perioder, envar om en vecka, meddelas vid skolan. Den praktiska utbildningen
vi delevgården skall ske planmässigt, och kontakt skall även under
denna utbildning upprätthållas mellan skolan och eleven. Eleverna böra,
då de utföra arbete, åtnjuta lön. Såsom lämpliga nedre gränser härför förordas
80 procent av dagsverltares lön enligt gällande kollektivavtal mellan
Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet för
elev, som förut under minst ett år varit sysselsatt i lantbruksarbete, och
60 procent därav för annan elev. Undre åldersgräns för inträde föreslås till
16 år.
Lantbruksskolorna. Huvudkurserna vid lantbruksskola äro för närvarande
som regel dels tvåårig kurs för utbildning av jordbruksförmän, dels ettårig
kurs för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning, dels ock ettårig
kurs för utbildning av ladugårdsförmän.
De sakkunniga föreslå, att de båda förstnämnda kurserna skola ersättas
av en arbetsledarkurs om ett år. Den tid, som blir ledig genom slopandet
av den tvååriga kursen, bör utnyttjas till ettåriga praktikkurser, varvid dock
den praktiska delen av utbildningen skall förläggas till skoljordbruket.
Såsom villkor för inträde i arbetsledarkursen böra ställas teoretiska kunskaper,
motsvarande minst lantmannaskolas vinterkurs, samt antingen
minst tre års praktiskt arbete i jordbruk eller ett års sådant arbete och
genomgången praktikkurs.
Utbildningen av ladugårdsförmän skall koncentreras till ettåriga laduyårdsförmanskurser.
Den nuvarande formen med den praktiska undervisningen
förlagd till enskilda gårdar skall således upphöra. Lön föreslås skola
utgå till eleverna med minst 60 procent av den kontanta månadslönen för
djurskötare enligt gällande avtal mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen
och Svenska lantarbetareförbundet.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
Jordbruksskolorna. Vid de nuvarande yrkesskolorna anordnas tvååriga
jordbrukskur ser för gossar. Därjämte finnas ettåriga lanthushållskurser för
flickor vid Pålkemskolan och Sorselegården.
Enligt de sakkunnigas förslag bör jordbrukskur sen fortfarande vara tvåårig,
dock med möjlighet för vederbörande skolstyrelse att under vissa förutsättningar
intaga elev för endast ettårig utbildning. Möjligheten att vid
jordbruksskola anordna utbildning i lanthushåll skall hållas öppen.
Lärarna.
Den viktigaste nyheten i de sakkunnigas förslag angående lärarna vid de
fasta undervisningsanstalterna avser införande av en ny kategori av lärare
med lägre utbildning än agronomutbildning.
För att tillgodose behovet av lärare för instruktionsmässig handledning
av praktiskt arbete och arbetsövningar vid lantbruks- och lantmannaskolor
föreslå de sakkunniga att befattningar såsom yrkeslärare i jordbruksarbete
inrättas. Som kompetenskrav för sådan befattning bör uppställas genomgången
driftledarkurs vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.
I detta sammanhang uttala de sakkunniga, att samma kompetenskrav
bör uppställas för befattning såsom jordbruksinspektör hos hushållningssällskap.
Dylika yrkeslärare föreslås skola anställas vid samtliga lantbruksskolor,
vid lantmannaskolor, som anordna huvudkurser med praktisk utbildning,
samt vid jordbruksskolor av viss minimistorlek. Yrkeslärare i
jordbruksarbete bör tillika fungera såsom arbetsledare vid skoljordbruket.
Vid lantbruks- och lantmannaskolor, som anordna ladugårdsförmanskurser,
skola enligt förslaget inrättas befattningar som yrkeslärare i ladugårdsarbete,
med vilka bör förenas uppgiften som ladugårdsföreståndare vid
skolan. För utbildning av dessa lärare skola särskilda kurser anordnas.
Ledningen av jordbruksskola föreslås skola omhänderhavas av en föreståndare
(rektor) med samma kompetens som föreståndare vid lantbruksoch
lantmannaskola. Vidare böra för jordbrukskur sen finnas — förutom
yrkeslärare i vissa fall — en assistent och, i mån av behov, speciallärare.
För undervisningen i lanthushållskursen böra finnas fast anställda ämneslärarinnor.
Statsbidrag.
Beträffande frågan om statsbidrag till lärarlöner ha de sakkunniga erinrat
om att 1941 års lärarsakkunniga för närvarande utreda bl. a. anställnings-
och avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid lantmanna- och
lantbruksskolorna. De sakkunniga för yrkesutbildningen ha därför icke
föreslagit annan ändring i de gällande lönebestämmelserna (kungörelsen
den 5 september 1942, nr 807) än att de förordat, att föreståndare och lärare
vid lantmannaskola, där såsom enda huvudkurs anordnas vinterkurs,
må med hänsyn till övrig undervisningsverksamhet vid skolan ävensom till
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45. 13
skötseln av skol jordbruket uppbära lön såsom om ytterligare huvudkurs
anordnats.
I fråga om jordbruksskolorna föreslås föreståndare i lönehänseende skola
jämställas med föreståndare vid lantbruksskola samt ämneslärarinna och
extra ordinarie ämneslärarinna i ettårig lanthushållskurs med motsvarande
befattningshavare vid lanthushållsskola med helårskurs.
Till avlöning åt yrkeslärare vid jordbruks-, lantbruks- och lantmannaskola
förordas i avbidan på lönereglering statsbidrag skola i huvudsak utgå
efter de grunder, som nu gälla för yrkeslärare vid jordbrukets yrkesskolor.
Tillika förordas, att statsbidrag, som för närvarande utgår till avlönande av
husmoder och förmän vid jordbrukets yrkesskolor, icke skall utgå efter
omorganisationen.
Till innehavare av elevgård föreslås ersättning skola utgå med 500 kronor
per läsår för en elev, 800 kronor för två elever och 1 000 kronor för tre eller
flera elever. Hela denna kostnad, som för läsaret 1949/o0 beräknas till
39 500 kronor, bör enligt de sakkunniga ersättas av statsmedel.
De sakkunnigas förslag rörande lärarlönerna beräknas medföra en höjning
av statsbidraget till avlöningar vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
med omkring 170 000 kronor, jämfört med det belopp som beräknats
för budgetåret 1948/49.
Enligt förslaget skall statsbidrag till driftkostnader vid jordbruks-, lantmanna-
och lantbruksskolor utgå dels såsom grundbidrag med 20 kronor
per dag, då undervisning vid skolan pågår, och dels såsom tilläggsbidrag
med en krona per elev och dag i huvudkurs. Elever vid jordbruksskolor
skola själva bekosta sitt uppehälle m. m. men i gengäld erhålla stipendier
i likhet med elever vid lantmannaskolorna. Enahanda grunder för beräkningen
av driftkostnadsbidraget ha ansetts kunna tillämpas även för lanthushållsskolorna.
Driftkostnadsbidrag till praktikkurs vid lantmanna- och lantbruksskola
föreslås skola utgå med 150 kronor per elev och läsår. Elev i sådan kurs,
anordnad av lantmannaskola, bör erhålla fria resor mellan skolan och elevgården.
De avgifter, som elever i lantbruksskolas ettårskurs nu erlägga, anses
böra borttagas.
Beslutanderätten om statsbidrag till driftkostnader föreslås överflyttad
från Kungl. Maj :t till lantbruksstyrelsen.
Ett genomförande av förslaget i vad angår bidrag till driftkostnaderna
kan enligt de sakkunniga beräknas medföra en ökning av det årliga medelsbehovet
med i runt tal 440 000 kronor.
Nuvarande bestämmelser om statsbidrag till ngbgggnader in. in. med tre
fjärdedelar av byggnadskostnaden förordas skola utsträckas att gälla också
för lantbruksskolor. Beträffande annan skola än lantbruksskola föreslås
statsbidrag skola utgå även till ekonomibyggnad — dock endast med hälf
-
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
ten av byggnadskostnaderna — därest ny-, om- eller tillbyggnad av sådan
byggnad prövas erforderlig för undervisningens ändamålsenliga bedrivande.
Till jordbruks-, lantmanna- och lantbruksskola föreslås vidare särskilt
statsbidrag skola utgå för anskaffande av undervisningsmateriel för maskinundervisning.
Bidraget har förordats till tre fjärdedelar av kostnaderna.
Liksom hittills böra enligt förslaget stipendier utgå till obemedlade eller
mindre bemedlade elever vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna.
På grund av den föreslagna omändringen av bidragsgrunderna
till jordbruksskolorna böra även eleverna vid dessa skolor kunna erhålla
stipendier. Elev i praktikkurs skall däremot icke kunna ifrågakomma. Den
hittillsvarande indelningen av stipendieberättigade elever föreslås skola bibehållas
liksom stipendiernas nuvarande belopp. Stipendium till elev vid
bl. a. jordbruks-, lanthushålls- och lantmannaskola föreslås dock skola
höjas till 115 kronor i månaden i första, 85 kronor i andra och 55 kronor
i tredje behovsgraden, om eleven är från annan ort än skolorten och icke
kan beredas inackordering i elevhem samt kostnaderna för hans inackordering
mera väsentligt överstiga kostnaderna för inackordering i elevhem.
Yttrandena.
En redogörelse för det huvudsakliga innehållet i remissutlåtandena finnes
intagen å s. 30—49 i propositionen, till vilken torde i huvudsak få hänvisas.
Den föreslagna förlängningen av fortsättningskursen till vinterkurs
från minst 110 till minst 125 dagar har förordats av lantbrukshögskolans
lärarråd samt förvaltningsutskotten vid Kalmar läns södra
landsting, Kronobergs läns landsting och Gotlands läns hushållningssällskap.
Sistnämnda förvaltningsutskott har dock ifrågasatt lämpligheten av
att sådana kurser anordnas.
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
funnit en obligatorisk förlängning — om än ur vissa synpunkter önskvärd
— vara betänklig med hänsyn till elevrekryteringen.
I fråga om den längre kursen har förslaget om kurstidens förlängning
från minst 230 till minst 250 dagar biträtts av lantbrukshögskolans
lärarråd samt Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott.
Bibehållande av k o n t r o 1 las si s t e n t u t bi 1 d n i n ge n i såväl fortsättningskursen
som den längre kursen har påfordrats av, bland andra,
Uppsala läns landstings förvaltningsutskott.
Av de i betänkandet föreslagna nya kurserna vid lantmannaskolorna har
den p r ak t i s k-te ore t i s k a sommarkursen i huvudsak ansetts
lämplig, medan praktikkursen i flera fall blivit föremål för erinringar.
Praktikkursen har förordats av, bland andra, arbetsmarknadsstyrelsen,
förvaltningsutskotten vid Älvsborgs läns södra hushållningssällskap och
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
15
Kristianstads läns hushållningssällskap, Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott,
Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen och Svenska
lantarbetarförbundet. Även förvaltningsutskottet vid Uppsala läns hushållningssällskap
har anslutit sig till förslaget men framhållit, att det vore svårt
att realisera. Enligt utskottets mening skulle förslaget lättare gå att genomföra,
om hushållningssällskapen lämnade hjälp vid utväljandet av lämpliga
elevgårdar, övervakning av driftsledningen m. m.
Lantbruksstgrelsen har anfört.
Liksom i allmänhet skolorna hyser lantbruksstyrelsen en förhoppning, att
dessa förslag skola kunna förverkligas. Styrelsen är emellertid icke övertygad
om att praktikkursen skall kunna förverkligas i någon större omfattning.
Den ersättning, som lämnas innehavare av elevgård jämfört med de
villkor, han har att uppfylla, torde nämligen icke kunna locka många jordbrukare
till den föreslagna samverkan. Bemärkas bör nämligen, att, samtidigt
som man menar, att många jordbrukare mottaga elever för att därigenom
få en billig arbetskraft, i synnerhet erfarna jordbrukare ofta anse, att
ansvaret för eleverna är för betungande och elevarbetet i realiteten för dyrt,
varför de icke vilja reducera den fasta arbetsstyrkan för att bereda plats
för elevarbete. Då det synes angeläget att underlätta en god elevutbildning,
bör dock enligt styrelsens mening ett försök göras men under så fria former
att en anpassning till förhållandena kan ske. Styrelsen vill därför ifrågasätta,
om ej vissa medel böra ställas till styrelsens förfogande för att styrelsen
skall kunna i samråd med vissa skolor och möjligen också med
hushållningssällskap och genom dessa anordna elevgårdar på bästa möjliga
sätt. Därvid finge de sakkunnigas förslag tjäna som riktlinjer för försöksåtgärderna.
Västernorrlands låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett
praktikkursen särskilt beaktansvärd med hänsyn till att de norrländska skoljordbruken
hade relativt begränsad storlek och svårigheter därför kunde
uppstå att bereda samtliga elever tillräckligt omfattande praktisk utbildning
under sommarhalvåret. Förvaltningsutskottet vid Gävleborgs läns hushållningssällskap
har däremot uttalat tvivel om möjligheten att i de norrländska
länen förlägga den praktiska utbildningen till elevgårdar.
Förslaget har befunnits beaktansvärt även av förvaltningsutskottet vid
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. Utskottet har dock framhållit,
att kursen först borde prövas vid någon enstaka skola. Man kunde
nämligen icke bortse från de krav, som komme att ställas både i fråga om
lokaler och lärarkrafter. Svårigheter att skaffa elevplatser åt ungdomar, som
hade någon vana i jordbruksarbete, skulle förmodligen icke uppstå, men
elevrekryteringen skulle sannolikt vålla bekymmer. För ungdomar, som helt
saknade erfarenhet i jordbruk, vore jordbruksskolorna nog lämpligare. Även
Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att
jordbruksskola i många fall skulle kunna ersätta praktikkursen.
Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.
För närvarande är många gånger den praktiska jordbruksutbildningen
behäftad med brister genom att eleverna ej få den önskade allsidigheten i
den praktiska utbildningen å de gårdar, där de tagit plats som elever. En
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
förbättring i dessa förhållanden har länge eftersträvats. Genom den föreslagna
auktorisationen av elevgårdar torde emellertid betydande förbättringar
kunna påräknas. Förvaltningsutskottet vill emellertid påpeka, att
de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda ett bibehållande av de ladugårdsförmanskurser,
som för närvarande äro organiserade på ungefär motsvarande
sätt som de föreslagna praktikkurserna. Vid dessa ladugådsförmanskurser
säges det brista i avseende å egentlig undervisning i det
praktiska arbetets utförande och vidare har det visat sig svårt att genomföra
en effektiv kontroll över utbildningen. Därest nu ungefär motsvarande
utbildningsform skulle tillämpas vid praktikkurserna, synes det vara
oundgängligen nödvändigt, att från lantbruksstyrelsens och skolornas sida
utövas en effektiv kontroll, framför allt i nyssnämnda avseenden. Förslagets
genomförande ställer sålunda mycket stora krav på innehavarna av
de tillämnade elevgårdarna och det synes därför nödvändigt, att lantbruksstyrelsens
godkännande av gårdarna för varje gång göres tidsbegränsat. Vidare
böra lantmannaskolornas lärare stå i fortlöpande kontakt med eleverna
och gårdsinnehavarna. Där det går att ordna, böra därför elevgårdarna
inte ligga alltför långt ifrån skolorna.
Tveksamhet rörande praktikkursens lämplighet har uttalats av Riksförbundet
landsbygdens folk och Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott,
som ifrågasatt om tillräckligt antal elevgårdar skulle kunna anskaffas.
Enligt utskottet komme systemet med elevgårdar att i viss mån verka
avskräckande, då det lätt gåve intryck av att utgöra ett försök att skaffa
billig arbetskraft.
Förvaltningsutskottet vid Kopparbergs läns hushållningssällskap har framhållit,
att praktikkursen skulle komma att möta stora praktiska svårigheter.
Med skäl kunde nämligen befaras, att endast ett fåtal gårdar uppfyllde
de höga krav, som måste ställas på elevgårdarna, och det vore å andra
sidan ovisst om innehavarna av sådana gårdar skulle visa sig benägna att
mottaga elever på de i betänkandet angivna villkoren. Praktikkursen komme
enligt utskottets mening att få sin största betydelse för ungdomar, som
icke härstammade från jordbrukarhem.
Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär funnit praktikkursen
vara väl kostsam i förhållande till det resultat, som väntades
av densamma. Den rent praktiska utbildningen kunde med få undantag erhållas
utan kostnad för det allmänna; åtminstone vore så fallet i södra och
mellersta Sverige. Den nuvarande efterfrågan på arbetskraft tvingade de
jordbrukare, som önskade ha elever, att ordna sådant arbete, att dessa finge
nytta av anställningen. Skedde ej så, löpte jordbrukaren risk att mycket
snart bliva utan sökande till elevplatserna.
Med hänsyn till kostnaderna har Västerbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ansett, att den teoretiska undervisningen i kursen skulle
kunna inskränkas, eftersom kursen ju närmast vore avsedd som förberedelse
till fortsatt utbildning vid lantmannaskola. Uppsala läns landstings
förvaltningsutskott har ställt sig tveksamt till värdet av den teoretiska
undervisningen.
Lantbrukshögskolans lärarråd har tillstyrkt praktikkursen endast under
förutsättning att eleverna inräknades i den normala arbetsstyrkan. Om så
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
17
ej vore fallet, bleve nämligen den praktiska utbildningen lidande av att tillgången
på arbetskraft vore för stor.
Inrättandet av yrkeslärarbefattningar har i regel förordats i de yttranden,
där denna fråga berörts. Statskontoret bär emellertid avstyrkt förslaget
i denna del och som skäl för sitt avstyrkande anfört följande.
De sakkunniga ha utgått från att med tjänsterna i fråga skulle förenas
göromålen såsom arbetsledare vid skölj ordbruk eller såsom ladugårdsföreståndare.
Oavsett huruvida de nuvarande innehavarna av befattning såsom
arbetsledare eller ladugårdsföreståndare innehade den för yrkeslärartjänsterna
uppställda kompetensen, skulle emellertid dessa, därest de prövades
lämpliga för uppgiften, antagas till yrkeslärare. Följden skulle bliva, att
de hittillsvarande arbetsledarna och ladugårdsföreståndarna för framtiden
komme att avlönas såsom yrkeslärare, en anordning, som statskontoret
icke kan finna vara tillräckligt motiverad. Såvitt ämbetsverket kan finna,
skulle de berörda befattningshavarnas huvudsakliga uppgift även i fortsättningen
komma att bliva den som arbetsledare eller ladugårdsföreståndare.
Utgifterna för deras avlönande böra fördenskull bibehållas bland skoljordbrukens
driftkostnader.
Vidare har lantbruksstyrelsen framhållit, att endast skolor med praktisk
elevutbildning i nämnvärd omfattning borde få anslag för avlöning av
sådan lärare.
Departementschefen.
»De sakkunnigas förslag, att lantmanna- och lantbruksskolorna skola bibehållas
i sin nuvarande organisationsform, vill jag ansluta mig till. Vad
som föreslagits rörande inordnandet av jordbrukets yrkesskolor under benämningen
jordbruksskolor bland de övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna
synes mig däremot fordra närmare överväganden.
I propositionen nr 54 till 1944 års riksdag angående anslag till jordbrukets
yrkesskolor framhölls, att i det statliga undervisningssystemet icke
inginge någon skolform, som toge sikte på att möjliggöra för ungdom att
omedelbart efter slutad folkskola förvärva såväl praktisk som teoretisk yrkesutbildning
i jordbruk. I allt större utsträckning lockades landsbygdens
ungdom därför av de goda möjligheterna till yrkesutbildning inom hantverk
och vissa industrier och lämnade jordbruksnäringen för att övergå till andra
yrken. Praktisk och teoretisk yrkesutbildning i jordbruk vid läroanstalt
skulle emellertid sannolikt öppna möjligheter för ungdomen -—■ särskilt
för den som icke i hemmet hade tillfälle till utbildning i jordbruk — att tidigare
än eljest skulle vara fallet erhålla goda anställningar inom jordbruket.
Det framstode därför såsom angeläget, att åtgärder skulle vidtagas i
syfte att bereda möjligheter till en god utbildning i jordbruk så snart som
möjligt efter fullbordad folkskoleutbildning.
Att tillfälle bör finnas för ungdom att omedelbart efter den obligatoriska
skolgången kunna erhålla utbildning i jordbruk torde icke vara föremål för
tvekan. Däremot kunna olika meningar råda om den form, i vilken denna
2 Dihang till riksdagens protokoll 1959. 10 samt. Nr 45.
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
utbildning bör anordnas. Mot de föreslagna jordbruksskolorna — här bortses
från undervisningen i lanthushållning — synes den erinringen kunna
göras, att de icke tillräckligt nära anknyta till lantmanna- och lantbruksskolorna.
Sålunda har inträdesåldern med hänsyn till folkskoleundervisningen
måst bestämmas så, att det ofta torde bliva omöjligt för elev vid jordbruksskola
att omedelbart efter kursens slut vinna inträde vid lantmannaskolas
vinterkurs. I fråga om villkoren för inträde vid vinterkurs har vidare ingen
hänsyn tagits till utbildningen vid jordbruksskola, utan denna har jämställts
med sysselsättning med lantbruksarbete i allmänhet.
Om jordbruksskolorna sålunda icke ha större betydelse såsom grund
för den fortsatta utbildningen, kunna de givetvis likväl vara önskvärda bland
annat med hänsyn till det självständiga värdet av den undervisning, som
där meddelas. Enligt min mening kan emellertid motsvarande utbildning utan
svårighet inhämtas på annat sätt, t. ex. genom kortare kurser vid lantmanna-
eller lantbruksskola, kombinerade med praktiskt arbete vid föräldragården
eller annorstädes. Då kostnaderna för jordbruksskolorna äro avsevärda
samt lantmanna- och lantbruksskolorna icke utnyttjas till fullo, skulle en
sådan anordning vara att föredraga. Jag vill här särskilt erinra om den
praktisk-teoretiska sommarkurs vid lantmannaskolorna, som de sakkunniga
föreslagit och som i mångt och mycket synes kunna giva samma tillfälle
till jordbruksutbildning som genomgång av jordbruksskola. För sådan ungdom,
som ej har annan möjlighet till jordbruksutbildning, kunna jordbruksskolorna
emellertid onekligen ha betydelse. Medan det i södra och
mellersta Sverige endast undantagsvis möter svårighet att skaffa sig utbildning
genom praktiskt arbete i jordbruk och kurser vid lantmanna- och
lantbruksskola, får man icke bortse från att möjligheterna därtill äro betydligt
mindre särskilt i vissa delar av Norrland. Jag ansluter mig alltså närmast
till den uppfattning, som kommit till uttryck i åtskilliga yttranden,
nämligen att jordbruksskolorna måste anses ha en viss betydelse i Norrland
men att skolformen däremot knappast kan anses erforderlig i södra och
mellersta Sverige. Något slopande av det statliga stödet åt Gålöskolan vill
jag dock ej för närvarande ifrågasätta. Utvecklingen av denna skolform
bör emellertid följas med uppmärksamhet. Den i förhållande till antalet utexaminerade
elever kostsamma undervisningen gör det även önskvärt, att andra
vägar prövas för meddelandet av den utbildning, som avses med jordbruksskolornas
verksamhet. Jag finner mig därför icke kunna förorda, att dessa
skolor inordnas bland övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.
Skolorna böra alltså tills vidare bibehålla sin nuvarande ställning
och erhålla statsbidrag till avlönande av lärare och till driftkostnader efter
hittills tillämpade grunder. Den reformering av undervisningsplanen, soan
förordas av de sakkunniga, torde kunna genomföras utan hinder härav.
Den av Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott gjorda hemställan
att folkhögskola, som meddelade en mera omfattande lantbruksundervisning
och även angåve denna undervisning såsom ett av skolans syften,
skulle beredas plats i programmet för den statsunderstödda jordbruksunder
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
19
visningen kan jag icke biträda. Även om lantbruksundervisning erhåller
utrymme på schemat, ligga dock folkhögskolans huvudsakliga uppgifter utanlör
jordbrukets område. Ett samordnande av dessa skolor, till vilkas verksamhet
bidrag utgår ur anslag under åttonde huvudtiteln, med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
synes mig därför olämpligt.
I fråga om undervisningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
vin jag till en början understryka, att utvecklingen på jordbrukets område
och den fortgående rationaliseringen ställa allt större krav på yrkesskicklighet
hos den jordbrukande befolkningen. Det synes mig därför riktigt att,
såsom de sakkunniga föreslagit, minska undervisningen i de allmänna ämnena
till förmån för fackämnena. Jag vill även biträda förslaget i den del
det avser att i högre grad än för närvarande är fallet komplettera den teoretiska
undervisningen med praktiska övningar och demonstrationer. På
grund av skol jordbruken finnas numera goda tillfällen att giva utbildningen
en betydligt ökad praktisk inriktning.
En sak, som i detta sammanhang påkallar den största uppmärksamhet,
är vidare, såsom framhållits i ett par yttranden, att utbildningen skall bliva
sådan, att den stora gruppen av mindre jordbrukare har möjlighet att få eu
efter deras speciella behov anpassad undervisning. Den omläggning av undervisningen,
som de sakkunniga förordat, synes i detta hänseende innebära
ett framsteg. Det torde även kunna förutsättas, att skolorna skola sträva
att lägga sina kurser så, att de komma att motsvara det föreliggande undervisningsbehovet.
Från statsmakternas sida bör givetvis också tillses, att en
sådan strävan ej motverkas genom uppställandet av alltför stora krav på
enhetlighet i kursplanerna eller på annat sätt.
Vad lantmannaskolorna beträffar böra dessa liksom för närvarande intaga
en central ställning inom yrkesutbildningen för jordbruket. De nuvarande
huvudkurserna torde i huvudsak böra anordnas efter de
linjer, som angivits av de sakkunniga. Stor frihet bör dock såsom nyss
nämnts finnas för skolorna härutinnan, så att kurserna kunna anpassas efter
de lokala behoven och därigenom i görligaste mån tillfredsställa ortsbefolkningens
önskemål. De normalplaner, som uppgjorts för undervisningen,
synas i huvudsak lämpligt avvägda med hänsyn till valet av läroämnen och
till fördelningen av undervisningstimmarna. Ökningen av undervisningen i
maskin- och redskapslära, arbetslära och skogshushållning torde motsvara
det praktiska livets krav och bidraga till att avsevärt böja utbildningens värde.
Däremot hyser jag vissa betänkligheter mot förslaget alt minska eller
avskaffa undervisningen i svenska och räkning i vinterkursen. Folkskoleundervisningen
torde ännu icke överallt ha nått en sådan nivå, att man vågar
förutsätta att eleverna ha tillräckliga förkunskaper för att utan svårighet
kunna omedelbart tillgodogöra sig undervisningen i lantmannaskolans fackämnen.
De år, som förflyta mellan folkskolan och yrkesutbildningen, göra
därjämte säkerligen en repetition av folkskolekursen i dessa delar nödvändig
i flertalet fall. Svenska och räkning böra därför enligt min mening kvarstå
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
på schemat, men undervisningen däri bör lämpligen icke givas större omfattning
än som påkallas av fackämnena. Genom att lantbruksstyrelsen har
att granska skolornas kursplaner torde tillräcklig garanti finnas för att sådan
begränsning kommer att iakttagas.
Beträffande vinterkursen är det såsom de sakkunniga framhållit ett önskemål
att antalet undervisningstimmar för fackämnena kan ökas. I den mån
utrymme härför icke kan erhållas genom minskning av undervisningen i de
allmänna ämnena, skulle en förlängning av kurstiden erfordras. Emellertid
torde denna utväg i allmänhet icke vara möjlig i södra och mellersta Sverige.
I de norra delarna av landet med deras kortare vegetationsperiod torde däremot
en förlängning av kurstiden vara genomförbar. Med hänsyn härtill
böra skolorna ha möjlighet att anpassa vinterkursen efter jordbrukets arbetssäsong
i respektive bygd. Kursens minimilängd bör dock fastställas.
Därvid synes den nuvarande bestämmelsen om en kurstid av minst 125 dagar
böra bibehållas.
Även om ur pedagogisk synpunkt den längre kursen är att föredraga
framför vinterkurs jämte fortsättningskurs, torde det dock vara av värde att
fortsättningskurs kan anordnas, så länge intresse därför finnes. Förslaget
om förlängning av fortsättningskursen från minst 110 till minst 125 arbetsdagar
synes vara välgrundat liksom även förlängningen av den längre kursen
från minst 230 till minst 250 arbetsdagar. Undantag bör dock kunna
medgivas av lantbruksstyrelsen, där så finnes påkallat. Anledning torde vidare
ej finnas att slopa helårskursen.
Jag biträder förslaget, att utbildning av kontrollassistenter ej skall ske
vid fortsättningskurs eller längre kurs utan vid särskilda för ändamålet anordnade
kurser.
Den föreslagna nya huvudkursen, d. v. s. den praktisk-teoretiska
sommarkursen, torde kunna bereda de yngre åldersgrupperna icke
oväsentligt ökade möjligheter till god utbildning i lämpliga former. Av särskild
betydelse torde denna kurs bliva för dem, som sakna möjlighet att på
annat sätt deltaga i jordbruksarbete. På grund av att skölj ordbruken i allmänhet
äro små måste man emellertid räkna med att lantmannaskolorna
icke kunna mottaga tillräckligt antal elever. Möjlighet till liknande utbildning
bör därför såsom de sakkunniga framhållit beredas i annan form. Värdet
av den i detta syfte föreslagna praktikkursen synes mig dock ovisst.
Det stora flertalet ungdomar förvärva sin praktiska utbildning i huvudsak
genom arbete vid föräldragården eller såsom anställda jordbruksarbetare.
Det förefaller mig redan med hänsyn härtill icke sannolikt, att systemet
med elevgårdar skulle få någon större betydelse ur utbildningssynpunkt.
Eftersom möjligheterna att effektivt utnyttja eleverna i arbetet skulle bliva
relativt begränsade, därest detta skall giva den utbildning, som de sakkunniga
avsett, synes det vidare tveksamt, om lämpliga elevgårdar komma att
stå till buds ens för den ersättning, som förutsatts i betänkandet. Mot förslaget
synas vidare tala de erfarenheter som, enligt vad de sakkunniga själva
framhållit, vunnits av systemet med att förlägga utbildning av ladugårds
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr bo.
21
förmän till enskilda gårdar. Av framför allt de skäl, som nu nämnts, anser
jag mig icke kunna tillstyrka förslaget om inrättande av elevgårdar. Däremot
synes tanken på en sådan teoretisk utbildning, som enligt förslaget
skulle ingå i praktikkursen såsom handledning för och komplement till det
praktiska arbetet, förtjäna beaktande. Det torde nämligen vara av vikt, att de
ungdomar, vilka utföra jordbruksarbete å föräldragården eller såsom annorstädes
anställda jordbruksarbetare, kunna erhålla grundläggande teoretiska
kunskaper, varigenom de kunna med större behållning tillgodogöra sig den
utbildning, som de förvärva i sitt dagliga arbete. Fastän skolorna med denna
anordning icke skulle få kontroll över den praktiska delen av undervisningen,
finnes säkerligen likväl möjlighet att på lämpligt sätt anordna dessa
kurser, så att de bliva till verklig nytta. Även för skolornas del bör det vara
angeläget att sådana kurser komma till stånd, eftersom dessas betydelse
icke minst ligger däri, att de äro i hög grad ägnade att väcka intresset för
fortsatt utbildning.
Beträffande lantbruksskolorna ha de sakkunniga föreslagit en genomgripande
omläggning av undervisningen. Denna omläggning innebär i huvudsak
— bortsett från utbildningen av ladugårdsförmän — att den tvååriga kursen
ävensom ettårskursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning
skola ersättas med en ettårig arbetsledarkurs samt inirädesfordringarna
avsevärt skärpas. I likhet med vad som uttalats i ett stort antal yttranden
finner jag emellertid lämpligheten av en sådan omläggning kunna
starkt ifrågasättas.
Lantbruksskolornas huvudsakliga uppgift bör liksom för närvarande vara
att utbilda de arbetsledare och förmän, som behövas inom jordbruket. Även
om hänsyn tages till att enligt förslaget sökande till arbetsledarkurs skall
ha avsevärt längre tids praktisk utbildning än vad nuvarande fordringar
föreskriva, synes den tid, som i kursen anslagits till praktisk undervisning,
likväl vara så kort att den knappast kan bereda eleverna tillfälle att förvärva
nödig förtrogenhet med förekommande arbeten å större jordbruk. Ej
heller torde tillräcklig tid eller tillräckligt många arbetstillfällen stå till
buds för att eleverna skola kunna i önskvärd utsträckning övas i arbetsledning.
Ur pedagogisk synpunkt är det därjämte otvivelaktigt förenat med svårigheter
att med tillfredsställande resultat anordna en så starkt koncentrerad
undervisning, som arbetsledarkursen innefattar. Man torde nämligen
böra räkna med att elevernas förkunskaper komma att vara mycket varierande.
Vidare synes arbetsledarkursen icke vara ägnad att helt kunna ersätta
ettårskursen såsom lämplig utbildning för jordbrukare med eget
lantbruk eller såsom förutbildning till driftsledarkurs eller till studier vid
lantbrukshögskolan. Slutligen bör beaktas, att kravet på genomgången vinterkurs
eller på därmed jämförliga teoretiska kunskaper för att vinna inträde
vid kursen säkerligen kommer att i många fall från lantbruksskolorna
utestänga ungdom, vars ekonomiska förhållanden icke tilllåta sådana förberedande
studier.
Med hänsyn till de anförda olägenheterna synes det mig så mycket mind -
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
re påkallat alt avskaffa den rådande ordningen som det i remissutlåtandena
vitsordats, att lantbruksskolornas nuvarande kurser givit utmärkta resultat
och äro uppskattade. Arbetsledarkursen torde icke heller medföra
någon förbättring i utbildningen, som icke kan vidtagas inom ramen för
den bestående organisationen. Den svårighet att erhålla tillräckligt antal
elever till den tvååriga kursen, som föreligger på sina håll, torde icke ha sin
grund i att denna kurs ej omfattas med förtroende utan snarare bero därpå,
att kursen blivit i högre grad än förut ekonomiskt ofördelaktig fö/r
eleverna. Särskilt efter de senaste årens höjning av arbetslönerna torde det
för många ha framstått såsom en alltför dyrbar utbildning att under två
år behöva ägna sin arbetskraft åt skolan. För att återställa en skälig proportion
mellan värdet av undervisningen jämte andra eleven tillkommande
förmåner samt å andra sidan det av eleven utförda arbetet synes skolan
böra lämna skälig kontantlön till eleven under det första kursåret. Denna
lön bör lämpligen motsvara gängse arbetslön med avdrag för kost och logi.
Genom en sådan anordning skulle denna kurs i avsevärt ökad omfattning
kunna stå öppen även för mindre bemedlade elever. Av remissyttrandena
från bland andra lantbruksstyrelsen synes framgå, att man kan räkna med
att skolorna äro beredda att vidtaga en dylik ändring i villkoren för elevutbildningen.
Jag utgår därför från att denna ändring skall komma till stånd.
Skulle så ej bliva fallet, torde frågan om utbildningen vid lantbruksskolorna
och statsunderstödet till dessa få upptagas till förnyat övervägande.
Ehuru jag sålunda förordar, att lanibruksskolornas nuvarande tvååriga
kurs och ettårskurs i allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning i princip
bibehållas, bör dock möjlighet finnas för lantbruksskola att efter tillstånd
av lantbruksstyrelsen få anordna ettårig arbetsledarkurs efter i huvudsak
de linjer, som angivits av de sakkunniga.
Liksom lantmannaskolornas kurser böra kurserna vid lantbruksskolorna
i fråga om undervisningsplanerna undergå de förändringar, som äro påkallade
av den fortskridande utvecklingen på jordbrukets område. Särskild
hänsyn bör därvid tagas till lantbruksskolornas speciella uppgifter. Bland
annat torde sålunda undervisningen i maskin- och redskapslära, arbetslära
och eventuellt i skogshushållning böra utökas. Vidare synes i kurserna böra
ingå utbildning i arbetsstudieteknik och arbetsledningens psykologi. Liksom
i fråga om lantmannaskolorna bör dock stor frihet råda i fråga om
undervisningsplanens utformning.
Vad angår inträdesfordringarna till den tvååriga kursen torde liksom för
närvarande böra fordras, förutom genomgången folkskola eller motsvarande
utbildning, att sökande skall ha fyllt 18 år, dock med möjlighet till dispens
då särskilda skäl föreligga, ävensom att sökanden har minst ett års
föregående praktik i lantbruksarbete. Eftersom undervisningen i den ettåriga
kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning skall bedrivas
gemensamt med tvåårskursens äldre avdelning, torde beträffande sökande
till ettårskursen därjämte böra fordras, att sökanden besitter sådana
teoretiska kunskaper i svenska språket, räkning med geometri samt naturlära,
som svara mot vad som inhämtas under tvåårskursens första arbetsår.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
23
Den kursavgift om i regel 300 kronor, som eleverna vid den ettåriga kursen
för närvarande ha att erlägga, torde böra få bibehållas.
Förslaget rörande ladugårdsförmanskursen sjmes i huvudsak kunna godtagas.
Dock torde det kunna ifrågasättas, om icke vissa fackämnen, som äro
av speciell betydelse för eleverna i sådan kurs, t. ex. utfodringslära, tilldelats
alltför ringa antal undervisningstimmar i förhållande till andra ämnen.
Denna fråga torde få prövas av lantbruksstyrelsen vid fastställandet
av undervisningsplaner.
För att utbildningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna skall
lämna ett tillfredsställande resultat fordras, att goda lärarkrafter stå till för.
fogande. För närvarande utgöres lärarpersonalen vid de fasta skolorna av
personer med agronomutbildning. Vid sådana skolor, som meddela praktisk
utbildning, omhänderhaves därjämte viss undervisning av befallningsinannen
eller annan befattningshavare vid skoljordbruket samt av ladugårdsföreståndaren,
ehuru dessa icke tillerkänts ställning såsom lärare eller erhållit
någon särskild utbildning för uppgiften.
De sakkunniga ha understrukit vikten av att de, som anlitas såsom lärare,
ha pedagogisk utbildning. I fråga om de agronomiskt utbildade lärarna inskränker
sig emellertid denna utbildning till en kurs i pedagogik om 25 timmar
i samband med studierna vid lantbrukshögskolan. De sakkunniga anse
i likhet med vad lantbruksstyrelsen anfört därom i annat sammanhang, att
utbildningen i pedagogik bör fördjupas samt kompletteras med undervisning
i psykologi jämte praktiska undervisningsövningar och provlektioner.
Vid sidan av dessa lärare böra enligt de sakkunniga finnas s. k. yrkeslärare,
likaledes med viss pedagogisk utbildning. Dessa avses skola handhava den
rent instruktionsmässiga handledningen av praktiskt arbete och arbetsövningar.
Under vissa omständigheter skulle härigenom eu extra ordinarie
befattning vid lantbruksskolorna för agronomutbildad lärare kunna indragas.
Den föreslagna förbättringen av lärarnas utbildning vill jag biträda. Det
torde få ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
att vidtaga eller föreslå de åtgärder, som erfordras för åstadkommande
av den önskade förbättringen. Att skapa en ny kategori lärare,
innan erfarenhet vunnits rörande den planerade ordningen för undervisningen,
synes mig däremot icke lämpligt. Med hänsyn till att svårigheter
finnas att sysselsätta redan de nuvarande lärarna under hela året, torde man
först sedan verksamheten kommit igång tillräckligt säkert kunna bedöma,
i vad mån kurser komma att anordnas i sådan utsträckning, att yrkeslärarna
bliva erforderliga. I stället för dessa yrkeslärare böra därför tills vidare
lämpligen timavlönade speciallärare anlitas i mån av behov. Härjämte bör
förmanspersonalen liksom hittills biträda vid det praktiska arbetet och arbetsövningarna.
Någon indragning av de extra ordinarie ämneslärarna vid
lantbruksskolorna torde under dessa förhållanden ej kunna komma i fråga.
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
För att undervisningen vid de fasta skolorna skall kunna få den omfattning,
som de sakkunniga avsett, torde det vara nödvändigt, att större belopp
än hittills skola utgå till verksamheten. Liksom för närvarande måste bidragen
i första hand lämnas av staten och landstingen. Emellertid äro landstingens
ekonomiska möjligheter mycket olika. För att även ekonomiskt
mindre bärkraftiga bygder skola kunna anordna en god yrkesutbildning,
torde det därför vara väl motiverat att låta kostnaderna i ökad utsträckning
täckas av statsmedel. Någon differentiering av statsbidragen efter förhållandena
i olika delar av landet är jag dock icke beredd att förorda.
Vad först angår lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna böra
lärarlönerna vid dessa fortfarande helt bestridas av statsmedel samt, i avbidan
på att 1941 års lärarlönesakkunniga skola avsluta sin nu pågående
utredning rörande lärarpersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden,
utgå efter nu gällande grunder. Undantag synes dock böra göras för
föreståndare och lärare vid lantmannaskola, vid vilken ingen annan huvudkurs
än vinterkurs anordnas. Tills vidare bör, såsom de sakkunniga anfört,
enligt Kungl. Maj :ts beprövande i varje särskilt fall till sådan föreståndare
och lärare, med hänsyn till hans arbete med skötseln av det numera obligatoriska
skölj ordbruket samt övrig undervisningsverksamhet vid skolan,
kunna utgå lön såsom om ytterligare huvudkurs anordnats. På de lokala
organen bör liksom hittills ankomma att sörja för bostad åt lärarna eller,
där så icke kan ske, giva dem kontant ersättning därför. Där sådan kontant
ersättning förekommer bör emellertid statsbidrag kunna utgå till bestridande
av tre fjärdedelar av ersättningen, i den mån denna icke överstiger
vad som i och för sig kan anses skäligt.
I fråga om driftskostnaderna vid ifrågavarande skolor har anmärkts, att
de nuvarande grunderna för statsbidragen icke taga nödig hänsyn till elevantalet
eller undervisningens omfattning. Såsom de sakkunniga framhållit
böra reglerna för bidragen i stället utformas så, att en automatisk höjning
äger rum, om kurstiden och elevantalet öka. Detta önskemål torde i tillräcklig
mån bliva tillgodosett, därest bidraget fastställes att utgå med visst belopp
per undervisningsdag -— oavsett om en eller flera kurser pågå — jämte
ett tilläggsbidrag för varje elev och dag i huvudkurs. De belopp, som de sakkunniga
föreslagit i sådant hänseende, eller 20 kronor per undervisningsdag
och en krona per elev och dag, synas vara lämpligt avvägda. Nu gällande
maximering av driftkostnadsbidraget till högst tre fjärdedelar av de utav
lantbruksstyrelsen godkända kostnaderna, efter avdrag för influtna hyror
för elevbostäder, bör bibehållas liksom även villkoret, att bidrag icke må
utgå, med mindre från annat håll titlskjutes ett belopp om minst en tredjedel
av bidraget. I detta sammanhang vill jag framhålla såsom i hög grad
önskvärt, att hyrorna för bostäder i elevhem sättas så lågt, att de icke komma
att utgöra något hinder för mindre bemedlade eller obemedlade att deltaga
i undervisningen. Skolorna böra emellertid äga frihet att själva bestämma
dessa hyror. Beträffande vissa kurser har i en del yttranden anmärkts,
att det minimiantal elever, som skulle finnas för att statsbidrag
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
25
skulle kunna utgå, satts för högt. Dessa anmärkningar finner jag i viss mån
befogade. Lantbruksstyrelsen torde därför äga medgiva undantag från dylika
villkorsbestämmelser.
Ansökan om bidrag till driftkostnader bör prövas av lantbruksstyrelsen i
stället för såsom för närvarande av Kungl. Maj :t. Förskott torde böra utgå
på grundval av det beräknade bidraget till vederbörande skola för det läsår,
bidraget avser.
Statsbidrag till byggnadsarbeten kan för närvarande utgå med tre fjärdedelar
av kostnaderna för lokaler, som äro erforderliga för skolverksamheten,
däri inbegripet bostäder för lärare och elever. Till ekonomibyggnader
utgår däremot icke bidrag. Vidare äro lantbruksskolor undantagna från rätten
till bidrag.
Genom den ökade praktiska inriktning, som utbildningen enligt förslaget
skall erhålla, kommer undervisningen att i större omfattning än hittills
förläggas utanför lektionssalarna. Härigenom komma de för skoljordbruket
avsedda byggnaderna att i allt större utsträckning tagas i anspråk
för undervisningen och den nuvarande skillnaden mellan själva skolan och
skol jordbruket att luckras upp. Jag finner därför i likhet med de sakkunniga
det skäligt, att statsbidrag i viss utsträckning skall utgå även till
täckande av kostnader för ny-, till- eller ombyggnad för skölj ordbruk vid
lantmannaskola. Däremot kan jag icke ansluta mig till de sakkunnigas
förslag i fråga om utformningen av bidragsbestämmelserna. Att avgöra om
eller i vad män en dylik byggnad är motiverad för undervisningens ändamålsenliga
bedrivande torde i praktiken bliva en synnerligen svårlöst uppgift.
Jag anser det vara att föredraga att bidrag skall utgå enligt enklare
regler och förordar därför, att bidrag skall utgå med 25 procent av kostnaden
för sådana byggnader som erfordras för skol jordbruket oberoende av
om byggnaden jämväl behövs för undervisningens ändamålsenliga bedrivande
eller ej. Frågor om dylika bidrag torde åtminstone tills vidare böra
prövas av Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet att
helt eller i viss utsträckning överlåta beslutanderätten i dessa ärenden till
lantbruksstyrelsen. Anledningen till att lantbruksskolorna undantagits
från statsbidrag till byggnadsarbeten har varit, att även skolbyggnaderna
vid dessa ansetts ingå som en del av de för skoljordbrukets drift erforderliga
byggnaderna och kostnaderna för dem därför skäligen böra bäras av
skoljordbruket. Emellertid har det stundom visat sig svårt för lantbruksskolorna
att få till stånd tidsenliga skollokaler. På grund härav har i ett
fall efter riksdagens medgivande utgått bidrag till byggnadsarbeten vid sådan
skola. Om undervisningen reformeras i enlighet med vad jag förut föreslagit,
torde den ekonomiska belastningen av skoljordbruket ytterligare
ökas och det kan därför ifrågasättas huruvida lönsamheten kan bliva så
stor, att den medgiver byggande av tidsenliga undervisningslokaler. Jag biträder
därför de sakkunnigas förslag, att lantbruksskola skall kunna erhålla
statsbidrag med tre fjärdedelar av de av Kungl. Maj:t godkända kostnaderna
för uppförande av erforderliga lokaler för skolverksamheten, däri
26
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
inbegripet bostäder för lärare och elever, ävensom för om- eller tillbyggnad
eller förvärv av sådana lokaler. Däremot synes bidrag ej böra utgå till ekonomibyggnader.
Lanthushållsskola torde liksom hittills i fråga om byggnadsbidrag böra
jämställas med lantmannaskola.
Att bidrag, såsom ifrågasatts i ett yttrande, skulle utgå retroaktivt för redan
uppförda byggnader kan jag icke förorda.
Ett av de ämnen, i vilka undervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna
avses skola bliva avsevärt utökad, är maskinlära. För att detta
skall bliva möjligt fordras emellertid, att fullgod undervisningsmateriel står
till förfogande. På grund av att sådan materiel betingar tämligen höga
priser, bör statsbidrag utgå för anskaffning därav. Bidrag bör härvid lämnas
icke blott till den första uppsättningen av maskiner utan även till sådan
senare nyanskaffning, som icke hänför sig till förslitning. Bidrag bör
dock ej utgå för anskaffande av maskiner, som äro nödvändiga för skoljordbrukets
behöriga skötsel vid normal drift, även om dessa jämväl skola
stå till förfogande för undervisningen. Det torde lämpligen böra ankomma
på lantbruksstyrelsen att uppgöra förteckning på sådan undervisningsmateriel,
som bör finnas vid de olika skolorna.
Jämväl bidraget till undervisningsmaterielen för maskinundervisning bör
utgå med tre fjärdedelar av de styrkta kostnaderna. Bidrag bör beviljas av
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen.
Såsom villkor för bidrag torde böra angivas, att undervisningsmaterielen
må avyttras eller användas för annat ändamål endast med lantbruksstyrelsens
medgivande.
Jag har förut anfört, att statsbidrag till avlönande av lärare och till driftkostnader
vid jordbrukets yrkesskolor bör utgå enligt nu gällande grunder.
I enlighet med den ställning jag intagit till denna skolform anser jag mig
ej kunna förorda, att statsbidrag till byggnader eller till undervisningsmateriel
utan vidare skall lämnas dessa skolor i vidare mån än som för närvarande
är stadgat. Möjlighet bör emellertid finnas för Kungl. Maj:t att
medgiva att dylik skola får uppbära sådant statsbidrag enligt samma grunder,
som här föreslagits för lantmannaskola.
I ett par yttranden har anförts att bidrag till skolor, som inrättats efter år
1948, borde utgå endast under förutsättning att skolorna dreves av landsting
eller hushållningssällskap. Vidare borde statsbidrag till byggnader eller
maskiner icke utgå till sådana före år 1949 inrättade skolor, som ägdes av
annan än landsting eller hushållningssällskap. Med anledning härav vill jag
framhålla att jag, då skolverksamheten i fortsättningen kommer att huvudsakligen
\åla på landstingen och hushållningssällskapen, finner det önskvärt
att en viss kontroll skall utövas över inrättandet av nya skolor med
andra huvudmän. I enlighet härmed anser jag att statsbidrag till skola, som
efter utgången av år 1948 inrättas av annan än landsting eller hushållningssällskap,
bör utgå endast efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje särskilt
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
27
fall. Beträffande före sagda tidpunkt inrättade skolor torde några inskränkningar
i nu utgående bidrag icke böra göras. De nu föreslagna bidragen till
byggnader och till anskaffande av vissa maskiner torde däremot böra utgå
till sådan skola endast därest skolan äges av landsting, hushållningssällskap
eller sådan förening eller stiftelse, som har till ändamål att upprätthålla
lantmannaskola, lanthushållsskola eller lantbruksskola och vilkens
stadgar blivit fastställda av Kungl. Maj :t. Möjlighet bör emellertid finnas
för Kungl. Maj :t att medgiva undantag härifrån.
Stipendium till elev vid lantmannaskola, som ej är bosatt i skolorten
samt ej kan erhålla bostad i elevhem och därför får vidkännas högre inackorderingskostnad
torde, i likhet med vad som i motsvarande läge gäller
för stipendium till elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning, böra få höjas med 25 kronor utöver det stipendiebelopp,
som eljest skulle ha utgått. I övrigt kan jag, med hänsyn vill
pågående utredning angående principerna för statens studiehjälpsverksamhet
inom olika studieområden, icke förorda någon ändring av gällande
stipendiebestämmelser.»
Utskottet.
En av huvudlinjerna i Kungl. Maj :ts förslag till en förbättrad lantbruksundervisning
är, att de nuvarande viktigaste skoltyperna på området, lantmanna-
och lantbruksskolorna, böra bibehållas i sin nuvarande organisationsform.
Härtill vill utskottet ansluta sig.
Vad jordbrukets yrkesskolor angår torde man enligt utskottets
mening icke kunna bestrida, att dessa ha ett icke obetydligt värde,
framför allt då det gäller att bereda ungdom från andra hem än jordbrukarhem
lämplig möjlighet att komma över till jordbrukets yrkesområden. De
avsevärda kostnader i förhållande till elevantalet, som onekligen äro förenade
med denna skolform, böra dock föranleda till att såsom Kungl. Maj:t
framhållit jämväl andra vägar prövas för meddelandet av sådan utbildning,
som avses med skolornas verksamhet. I avbidan på den fortsatta utvecklingen
biträder utskottet fördenskull Kungl. Maj :ts förslag, att jordbrukets
yrkesskolor icke nu skola inordnas bland de övriga statsunderstödda
fasta lantbruksundervisningsanstalterna utan bibehållas vid sin nuvarande
organisationsform. Därvid förutsätter utskottet, att nödig uppmärksamhet
likväl kommer att ägnas behovet av sådana skolor.
I likhet med Kungl. Maj :t kan utskottet ej heller biträda den av Skaraborgs
läns landstings förvaltningsutskott gjorda hemställan om ett samordnande
av vissa folkhögskolor med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna.
De allmänna synpunkter, som i Kungl. Maj:ts förslag anförts i fråga om
undervisninge n, vill utskottet biträda.
Rörande behovet av en för mindre jordbrukare speciellt anpassad under -
28
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
visning har i förslaget framhållits, att den förordade omläggningen av undervisningen
syntes innebära ett framsteg i detta hänseende ävensom att det
kunde förutsättas, att skolorna skulle sträva efter att lägga sina kurser så,
att dessa konime att motsvara det föreliggande undervisningsbehovet. I motionerna
I: 269 och II: 335 har däremot gjorts gällande, att den förändring
i lantmannaskolornas kursplaner, som föreslagits, närmast gjorde kurserna
ännu mindre än tidigare lämpade för småbrukets behov, varför hos
Kungl. Maj :t horde begäras särskild utredning och förslag rörande en för
det mindre jordbrukets förhållanden avpassad grundläggande yrkesutbildning.
Med anledning härav vill utskottet framhålla, att såsom Kungl. Maj :t
starkt understrukit stor frihet skall råda för skolorna i fråga om anordnandet
av undervisningen i huvudkurserna, så att ortsbefolkningens önskemål
skola kunna tillfredsställas i görligaste mån. Det finnes följaktligen icke
något hinder i och för sig att, därest så befinnes lämpligt, anpassa undervisningen
efter de mindre jordbrukarnas behov. Redan tidigare har anförts,
att det för genomförandet av de planerade reformerna vore nödvändigt, att
i stor utsträckning lita till lokala initiativ, och så är otvivelaktigt förhållandet
även i förevarande hänseende. Utskottet anser även, att lantbruksstvrelsen,
som har att granska skolornas kursplaner, bör ägna frågan nödig uppmärksamhet
samt lämna råd och vägledning i erforderlig utsträckning. Under
dessa förhållanden torde småbrukarnas intressen kunna tillgodoses i ökad
utsträckning. Emellertid anser utskottet, att statsmakterna böra med uppmärksamhet
följa den fortsatta utvecklingen i förevarande hänseende.
I fråga om lantmannaskolornas huvudkurser har Kungl. Maj :t bl. a. föreslagit,
att fortsättningskurs till vinterkurs samt längre kurs skola ha en
minimilängd av 125 resp. 250 arbetsdagar, dock att undantag därifrån må
kunna medgivas av lantbruksstyrelsen, ävensom att utbildning av kontrollassistenter
ej längre skall äga rum vid dessa kurser. I motionerna I: 266
och 11:334 har hemställts, att minimilängden skall bibehållas vid nuvarande
110 resp. 230 arbetsdagar, med möjlighet till förlängning då så är lämpligt,
samt att utbildning av kontrollassistenter vid kurserna skall vara tilllåten.
Därjämte har i motionerna 1:260 och 11:328 yrkats, att kontrollassistentutbildning
alltjämt skall få äga rum vid fortsättningskurs.
Vad först angår minimilängden av fortsättningskurs och längre kurs ha
såsom skäl för den föreslagna förlängningen anförts, att kurserna därigenom
skulle komma att sträcka sig över större delen av vegetationsperioden.
Såsom framhållits i motionerna I: 266 och II: 334 medför emellertid förlängningen
också, att elevernas möjlighet att deltaga i skörd, höstsådd samt
potatis- och rotfruktsupptagning under september och oktober månaders
bråda arbetsperiod minskas i motsvarande grad. Särskilt i södra Sverige
torde denna olägenhet bliva kännbar, och man kan icke bortse från att förhållandet
kan inverka ogynnsamt på elevrekryteringen, i synnerhet som
svårigheter redan nu föreligga att erhålla tillräckligt antal elever till fortsättningskurserna.
Jordbruksutskottets utlåtande nr i5.
29
Lämpligheten i och för sig av att förlänga ifrågavarande kurser synes
emellertid icke vilja bestridas. Ur denna synpunkt är det enligt utskottets
mening att föredraga, att kursernas minimilängd i princip fastställes till
den tid, som anses bäst avvägd med hänsyn till utbildningen, och att dispens
beviljas i fall, då anledning därtill föreligger. Utskottet förordar därför
Kungl. Maj :ts förslag i denna del.
Den principiella anordningen av undervisningsverksamheten talar för
att utbildning av kontrollassistenter icke bör meddelas i huvudkurs. Å andra
sidan torde i flera hänseenden uppstå olägenheter, om utbildningen enbart
förlägges till specialkurser. Sålunda kan ifrågasättas, om icke elevrekryteringen
till i första hand fortsättningskurserna kommer att ytterligare
försvåras, då de blivande kontrollassistenterna icke längre kunna påräknas
som elever. Vidare torde med stor sannolikhet kunna antagas, att
reformen kommer att medföra en minskning i det antal kontrollassistenter,
som komma att utexamineras, varigenom den redan nu kännbara bristen
på sådana förvärras. På grund härav finner utskottet sig böra förorda, att
kontrollassistentutbildning må kunna meddelas även i fortsättningskurs
och längre kurs.
För de yngre åldersgrupperna synes den föreslagna nya huvudkursen -—
praktisk-teoretisk sommarkurs — utgöra en lämplig utbildningsform. I fråga
om den s. k. praktikkursen delar utskottet däremot det i propositionen uttalade
tvivlet om dennas värde. En motsatt åsikt har emellertid framkommit
i motionerna I: 267 och II* 337, vari bland annat hemställts, att försök
skola göras, framför allt i Norrland, med praktisk utbildning vid lärlingseller
elevgårdar i förening med teoretisk undervisning.
Frågan huru yrkesutbildningen på jordbrukets område bör anordnas för
ungdom i åldern närmast efter avslutad folkskola har tidigare varit föremål
för överväganden. Sålunda avgav lantbruksstyrelsen den 1 juli 1940 betänkande
i ämnet, vari bland annat föreslogs inrättande av tvååriga yrkesskolor
för manlig ungdom i åldern 14—16 ar samt anordnandet av tvaarig
lärlingsutbildning vid lärlingsgårdar för manlig ungdom i åldern 16 19 år.
Vid remissbehandlingen avstyrktes i flertalet yttranden förslaget om yrkesskolor,
medan betänkandet i den del det avsag lärlingsutbildning vann ganska
allmänt gillande. I anslutning till detta betänkande samt vissa andra förslag
förelädes 1944 års riksdag proposition angående yrkesutbildningen, varvid
riksdagen med bifall till propositionen anvisade bidrag till de under den
gemensamma benämningen jordbrukets yrkesskolor redan existerande skolorna
för dessa åldrar. Sedan norrlandskommittén i betänkande den 25 maj
1945 framlagt vissa förslag rörande yrkesutbildningen på jordbrukets och
skogsbrukets områden i Norrland, beslöt departementschefen, att de verkställda
utredningarna skulle bliva föremål för komplettering och överarbetning
samt att de spörsmål, varom vore fråga, skulle upptagas till skärskådande
i ett sammanhang vid en förnyad utredning rörande yrkesutbildningen
på jordbrukets och skogshanteringens område.
I direktiven för de sakkunniga, som tillsattes för sistnämnda utredning,
framhöll departementschefen bland annat rörande utbildningen av de lagre
30
Jordbruksutskottets utlåtande nr i5.
åldersgrupperna, att en tänkbar väg härvidlag vore det i tidigare förslag
upptagna systemet med lärlingsgårdar. Denna utbildningsform hade den
fördelen, att den ställde sig förhållandevis mindre kostsam och att den
också nådde ett avsevärt klientel. Emellertid syntes man icke kunna hortse
fiån att den icke tilltalade ungdomen själv. Hos ungdomen torde denna form
av utbildning snarare betraktas med en viss misstänksamhet, då den lätt
gåve intryck av att även avse ett sätt för anskaffande av billig arbetskraft.
De unga torde därför, därest det icke vore fråga om utbildning till arbetsledare,
ha svårt att betrakta arbetet vid lärlingsgårdarna som en verklig utbildning.
Med hänsyn härtill ansåge departementschefen denna utbildningsform
knappast innefatta någon tillfredsställande lösning. Ehuru anordnandet
av internatskolor ställde sig förhållandevis dyrbart, skulle det dock
sannolikt möta stora svårigheter att få till stånd en effektiv utbildning med
mindre denna skolform komme till användning. Ytterligare kunde tänkas
att en praktiskt betonad kursverksamhet anknötes till redan bestående lantmanna-
och lantbruksskolor.
Av vad som anförts av departementschefen dels i direktiven till de sakkunniga
för yrkesutbildningen och dels i förevarande proposition framgår
enligt utskottet att systemet med lärlings- och elevgårdar ur flera synpunkter
måste anses mindre lämpligt. Utskottet finner sig därför icke kunna biträda
den i motionerna I: 267 och II: 337 i nu ifrågavarande hänseende gjorda
hemställan. Som ytterligare skäl för sitt ställningstagande vill utskottet
framhålla, att det system med praktisk utbildning vid enskilda gårdar i
förening med teoretisk undervisning vid särskilda kurser, vilket hittills tilllämpats
i fråga om utbildning av ladugårdsförmän, icke slagit så väl ut, att
det bör uppmuntra till liknande försök på annat område.
Vid lantbruksskolorna torde undervisningen böra anordnas efter de linjer,
som Kungi. Maj :t förordat. Enligt utskottets mening kan dock ifrågasättas,
huruvida icke lantbruksstyrelsen lämpligen borde fastställa den kontantlön,
motsvarande skälig ersättning för utfört arbete enligt gängse arbetslön med
avdrag för kost och logi, vilken enligt förslaget bör utgå under det första
kursåret till elev i den tvååriga kursen.
I fråga om lärarna har Kungl. Maj :t ansett sig icke böra föreslå inrättandet
av befattningar såsom yrkeslärare i jordbruksarbete och i ladugårdsarbete.
I motionerna I: 260 och II: 328 har emellertid hemställts att möjlighet
måtte beredas lantmannaskolorna att vid anordnande av praktisk-teoretisk
sommarkurs anställa yrkeslärare, som genomgått driftsledarkurs.
De skäl, som anförts till stöd för det motionsvis framställda yrkandet,
äro otvivelaktigt vägande. Emellertid synes det utskottet icke tillrådligt
att tillskapa en ny kategori lärare — låt vara i begränsad omfattning —
innan man vunnit någon som helst erfarenhet om huru de praktisk-teoretiska
sommarkurserna komma att utfalla. Utskottet biträder därför Kungl.
Maj ;ts förslag, att försök tills vidare bör göras att i stället för yrkeslärare
anlita tillgänglig förmanspersonal och timavlönade speciallärare.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
31
Mot Kungl. Maj :ts förslag i vad det avser statsbidrag åt lantmanna-,
lantbruks- och lanthushållsskolor till lärarlöner, driftskostnader, byggnadsarbeten
och undervisningsmateriel för maskinundervisning har utskottet
intet att erinra. Då jordbrukets yrkesskolor icke skola inordnas
bland de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna, beröras dessa
icke av förslaget i denna del utan skall statsbidrag till sistnämnda skolor
utgå efter nu gällande regler; dock förordas att Kungl. Maj :t skall äga
möjlighet medgiva att dylik skola får uppbära statsbidrag till byggnader
och undervisningsmateriel enligt samma grunder, som föreslagits för lantmannaskola.
Beträffande elevstipendierna innebär Kungl. Maj :ts förslag den nyheten,
att stipendium till sådan elev vid lantmannaskola, som ej är bosatt i skolorten
samt ej kan erhålla bostad i elevhem och därför får vidkännas högre
inackorderingskostnad, skall få höjas med 25 kronor utöver det belopp,
som eljest skulle ha utgått. Härigenom kommer stipendium att kunna uppgå
till 115 kronor månatligen i första, 85 kronor i andra och 55 kronor i
tredje behovsgraden. Elev vid jordbrukets yrkesskolor är icke berättigad
till stipendium men åtnjuter dels kostnadsfritt kost, logi och skolmateriel,
vid vissa av skolorna även arbetskläder, dels ock arbetspremier. I gengäld
erhåller skolan ett tilläggsbidrag av 30 kronor per elev och månad. Motsvarande
bidrag till lantmanna- och lantbruksskola uppgår enligt nu gällande
bestämmelser till 5 kronor per elev och månad.
I motionerna I: 268 och II: 338 har hemställts, att riksdagen måtte uttala
att vid den fortsatta utredningen angående principerna för statens studiehjälpsverksamhet
borde eftersträvas, att elever vid jordbrukets yrkesskolor
icke bringades i sämre läge än elever vid lantmannaskolor samt att
tilläggsbidraget måtte för nästa budgetår höjas till 60 kronor per elev och
månad. Därjämte har i motionerna I: 265 och II: 336 yrkats, att förhöjningen
av stipendierna måtte ersättas med hyresbidrag om upp till 25 kronor
per elev och månad till lantmannaskolor, som ha elever boende utanför
elevhemmen.
Det i motionerna 1:265 och 11:336 framställda förslaget om hyresbidrag
till vederbörande skola i stället för höjning av stipendiebelopp till
elev förtjänar otvivelaktigt beaktande ur de synpunkter, som anförts i
motionerna. Emellertid är såväl i propositionen som i motionerna avsikten,
att de föreslagna nya grunderna skola äga tillämpning endast tills vidare i
avbidan på den pågående utredningen angående principerna för statens studiehjälpsverksamhet
inom olika studieområden. Enligt vad utskottet inhämtat,
beräknas utredningen hinna slutföras å sådan tid, att därå grundade
förslag kunna föreläggas 1950 års riksdag. Vid sådant förhållande och
med hänsyn till den vid ifrågavarande skolor för närvarande tillämpade
ordningen, varigenom en höjning av stipendiebeloppen icke skulle komma
alt förbättra elevernas förmåner, torde del enligt utskottets mening lämpligen
böra anstå med ändring av stipendiegrunderna. Utskottet förordar alliså,
alt nu gällande bestämmelser skola tillämpas tills vidare.
32
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
Vad angår yrkandet om höjning av tilläggsbidraget må nämnas, att statsbidrag
till driftskostnaderna för jordbrukets yrkesskolor för närvarande
utgår med, förutom nämnda tilläggsbidrag, ett grundbelopp av 5 400 kronor
för år, motsvarande vad som enligt gällande regler utgår till lantbruksskola
och lantmannaskola med helårskurs. Till skillnad från vad som gäller
beträffande lantmanna- och lantbruksskola utgår därjämte statsbidrag
till avlönande av husmor samt viss fast anställd förmans- eller arbetarpersonal.
Vid sina överväganden kommo de sakkunniga fram till att frågan om
driftskostnadsbidrag till jordbrukets yrkesskolor kunde lösas efter endera av
två linjer. Antingen skulle eleverna erhålla stipendier enligt samma grunder
som eleverna vid lantmannaskolor med skyldighet för dem att själva
bekosta sitt uppehälle samt driftskostnadsbidraget utgå enligt samma regler
och med samma belopp som vid sistnämnda skolor eller skulle såsom nu
skolan svara för elevernas uppehälle in. m. och driftskostnadsbidrag utgå
med skäligt belopp, förslagsvis i grundbidrag 20 kronor per dag, då undervisning
påginge, och i tilläggsbidrag 3 kronor per elev och dag. I fråga om
båda alternativen förutsattes, att den särskilda förmånen av statsbidrag till
avlönande av husmor samt förmans- eller arbetarpersonal skulle upphöra.
Höjningen av driftskostnadsbidraget var avsedd att kompensera skolorna
för förlusten av sagda förmån ävensom att låta dem åtnjuta den förbättring
av driftskostnadsbidraget, som föreslagits beträffande övriga lantbruksundervisningsanstalter.
Frågan om huru driftskostnadsbidraget till jordbrukets yrkesskolor bör
anordnas har visst samband med omförmälda utredning och torde påkalla
förnyad prövning vid behandlingen av de förslag, vartill utredningen kan
giva anledning. Med hänsyn härtill ävensom till att såsom utskottet tidigare
förordat ifrågavarande skolor i avbidan på den fortsatta utvecklingen böra
bibehållas i sin nuvarande organisationsform, synes det utskottet lämpligt
att det gällande bidragssystemet likaledes — med den förbättring därav,
som föreslagits i propositionen -— lämnas oförändrat tills vidare.
På grund av vad sålunda anförts biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag
i förevarande del.
I detta sammanhang vill utskottet, med anledning av vad därom anförts
i motionerna I: 268 och II: 338, framhålla att det enligt utskottets mening
icke torde vara lämpligt att föregripa förutnämnda utredning genom att nu
göra något uttalande angående lösningen av vissa av de spörsmål, som avses
med utredningen.
Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet.
Förslaget.
Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet har i huvudsak reglerats
genom reglementet den 17 juni 1938 (nr 464) för med statsmedel understödd
undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
33
Verksamheten bedrives främst i form av korta undervisningskurser och
studieresor.
De sakkunnigas förslag innefattar en väsentlig ökning av kursverksamheten,
därvid särskild uppmärksamhet ägnats lantarbetarnas yrkesutbildning.
Verksamheten förordas skola äga rum i samverkan med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
ävensom med kommunala anstalter för yrkesundervisning,
om lämpliga lärare kunna erhållas. Den skall dock organisatoriskt
omhänderhavas av hushållningssällskapen.
Enligt förslaget skola anordnas dels kurser med enbart muntlig undervisning,
dels kurser med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning.
Undervisningskurs med muntlig undervisning föreslås skola anordnas
såsom allmän kurs, avsedd för en större allmänhet och med en varaktighet
av högst fem undervisningsdagar, eller såsom specialkurs
med särskilt antagna elever och med en längd av i regel högst 24 undervisningsdagar.
Såsom särskilt angelägna nämnas småbrukarkurser, kurser i
ladugårdsskötsel, maskinskötsel och arbetsteknik ävensom undervisning i
enklare snickeri-, smides- och sadelmakeriarbeten.
Undervisningskurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning
har betecknats såsom sammansatt kurs, om undervisningen avser
flera ämnen, och såsom ämneskurs, då fråga är om enstaka ämnesområde.
De sakkunniga föreslå bl. a., att försök göres med lämpligt sammansatta
kurser för småbrukare. Undervisningsbreven skola godkännas av lantbruksstyrelsen,
som även skall godkänna planerna för den muntliga undervisningen.
Kurserna föreslås skola vara avgiftsfria. Deltagare i specialkurs med
muntlig undervisning, som pågår längre tid än fem dagar, skall i förekommande
fall erhålla ersättning för resor till och från kursen samt, där kursdeltagaren
icke kan under kurstiden bo i sitt hem, ett icke behovsprövat
grundstipendium med 3 kronor per dag. Den som under kurstiden bär att avstå
lön föreslås därjämte kunna enligt bestämmande av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott erhålla tilläggsstipendium med för den som har
familj högst 9 kronor och i annat fall 4 kronor om dagen. Reseersättning,
grundstipendium och tilläggsstipendium enligt dessa grunder skall också
utgå till deltagare i anordnade demonstrationer och övningar i samband
med ämneskurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning.
Statsbidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet föreslås
vad beträffar allmän kurs och specialkurs med en varaktighet av högst fem
dagar utgå enligt liknande regler som de nuvarande med tre fjärdedelar av
kostnaderna. Bidrag efter förmånligare grunder bör utgå till specialkurser
med eu varaktighet av mera än fem dagar. Sålunda föreslås bidrag till dessa
skola utgå med hela kostnaden för anlitad lärare och instruktör, dock högst,
där fråga är om befattningshavare hos hushållningssällskapet, resekostnadsoch
traktamentsersättning samt i förekommande fall medgivet arvode, och
där fråga är om annan, förutom resekostnad, 10 kronor för lektionstimme
it Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 10 sand. Nr 45.
34
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
och vid övningar och demonstrationer förutom resekostnad 5 kronor per
timme. Grundstipendierna föreslås helt utgå av statsmedel. Till övriga kurskostnader,
inberäknat reseersättningar och tilläggsstipendier åt kursdeltagare,
bör statsbidraget utgå med tre fjärdedelar. Till undervisningskurser
med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning föreslås statsbidrag utgå
med hela kostnaden för den skriftliga undervisningen, dock högst 2
kronor per studiebrev och kursdeltagare, och för den muntliga undervisningen
samt i övrigt enligt liknande grunder, som för de längre specialkurserna
med muntlig undervisning. De sakkunniga föreslå vidare, att statsbidrag
framdeles beviljas för budgetår och i stället för av Kungl. Maj :t av
lantbruksstyrelsen.
Enligt förslaget skola statsbidragen beviljas för budgetår och ej såsom för
närvarande för kalenderår.
Till kurser, anordnade vid kommunala anstalter för yrkesundervisning,
bör statsbidrag utgå enligt samma grunder som för övrig undervisningsverksamhet
vid sådana anstalter. Dessa kurser böra stå under inseende av
överstyrelsen för yrkesutbildning.
Yttrandena.
De sakkunnigas förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran
i yttrandena. På vissa punkter ha dock avvikande meningar uttalats.
Rörande det närmare innehållet i yttrandena hänvisas till framställningen
å s. 61—65 i propositionen.
Departementschefen.
»Den mera omfattande jordbruksundervisningen bör såsom för närvarande
vara knuten till de fasta skolorna. För alla dem, som på grund av att de
redan äro verksamma inom något yrke eller av annan anledning icke kunna
deltaga i skolornas tidskrävande kurser, är det emellertid av stor vikt att
möjlighet finnes att på annan väg erhålla viss yrkesutbildning på jordbrukets
område. Härvidlag har den rörliga kursverksamheten en mycket betydelsefull
uppgift att fylla.
De sakkunniga föreslå, att den rörliga kursverksamheten skall helt omhänderhavas
av hushållningssällskapen. Givetvis kunna åtskilliga fördelar
vinnas, om verksamheten länsvis samlas på en hand. Framför allt bör därigenom
en enhetlig planering säkrare kunna åstadkommas. Jag har därför i
princip intet att erinra mot detta förslag. Fall kunna emellertid tänkas, där
lantbruks-, lantmanna- eller lanthushållsskolas möjligheter att anordna dylika
kurser av en eller annan anledning icke kunna utnyttjas av hushållningssällskapen.
I dylika fall bör skolan själv äga rätt att anordna kurs. För
att en olämplig splittring av verksamheten skall undvikas bör dock gälla
att bidrag till dylik av fast undervisningsanstalt anordnad kurs skall utgå
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
35
endast under förutsättning att skolan av lantbruksstyrelsen erhållit särskilt
tillstånd att anordna kursen.
Mot förslaget, att utbildning i jordbruk skall kunna meddelas även vid
kommunala anstalter för yrkesundervisning, har jag intet att erinra. Sådana
kurser böra -— liksom övriga kurser vid dessa anstalter — stå under tillsyn
av överstyrelsen för yrkesutbildning och erhålla bidrag från anslag under
åttonde huvudtiteln.
De sakkunnigas förslag rörande utformningen av olika kurser synes i huvudsak
väl avvägt och ägnat att ligga till grund för den framtida verksamheten.
Jag vill dock understryka, att i de bestämmelser rörande ifrågavarande
undervisningsverksamhet, som det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att utfärda, endast kursernas allmänna karaktär bör angivas, så att sällskapen
och skolorna komma att erhålla största möjliga frihet vid anordnandet
av kurserna. Av stor betydelse synes mig vara, att kurserna med hänsyn
till ämnesval m. in. utformas så, att även lantarbetare kunna i större utsträckning
påräknas som elever. I likhet med de sakkunniga anser jag det
angeläget att den undervisningsform, som består i kurser med kombinerad
skriftlig och muntlig undervisning, skall få ökad användning. Denna undervisningsform
har under de senaste åren blivit mycket uppskattad och medför
dessutom jämförelsevis låga kostnader såväl för det allmänna som för
deltagarna.
Den övre gräns, som de sakkunniga föreslagit beträffande längden av de
av hushållningssällskapen anordnade kurserna, kan jag godtaga. Såsom även
framhållits i betänkandet bör emellertid lantbruksstyrelsen i särskilda fall
kunna medgiva ett överskridande av denna gräns.
Beträffande kurserna vill jag i övrigt endast peka på betydelsen av att
kurser för ungdom skola anordnas, vilka giva en teoretisk utbildning av
liknande slag, som avsetts skola ingå i de av de sakkunniga föreslagna
praktikkurserna.
Såsom lärare vid kursverksamheten böra i första hand anlitas hushållningssällskapens
egna befattningshavare — konsulenter och jordbruksinstruktörer
— samt de fasta skolornas lärarkrafter. De sakkunnigas förslag,
att skola bör kunna anställa en extra ordinarie ämneslärare utöver
sitt eget behov för att möjliggöra att samtliga skolans lärare skola kunna
medverka vid den muntliga undervisningen i de kombinerade kurserna, kan
väcka vissa principiella betänkligheter. Med hänsyn till att en dylik anordning
i viss utsträckning redan förekommer samt kan beräknas giva ett praktiskt
mera tillfredsställande resultat än om sällskapet självt anställer en
lärare, vill jag emellertid icke utestänga möjligheten därtill. Liksom hittills
torde en dylik utökning av lärarpersonalen böra få ske endast efter medgivande
av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Däremot kan jag ej för närvarande
tillstyrka, att ytterligare personal skulle anställas vid hushållningssällskapen
till följd av den planerade utvidgningen av undervisningen.
De sakkunnigas förslag rörande beräkningen av arvode åt lärare i här
ifrågavarande kurser torde böra tillämpas i avbidan på genomförandet av en
36
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
lönereglering för befattningshavarna vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna.
De bestämmelser, som föreslagits rörande stipendier till kursdeltagarna,
kan jag i huvudsak förorda. Beträffande tilläggsstipendierna vill jag dock
framhålla, att småbrukare ävensom hemmasöner utan avtalad lön ofta äro
i lika stort behov av understöd som löntagare. I anslutning till vad som anförts
i vissa yttranden förordar jag därför, att bestämmelserna om til läggsstipendium
skola utformas så, att även nämnda kategori och därmed jämställda
kunna komma i åtnjutande därav.
Då stipendiebeloppen stå i viss relation till motsvarande understöd inom
annan yrkesutbildning anser jag mig icke kunna förorda en höjning av vad
de sakkunniga härutinnan föreslagit. Jag finner ej heller tillräckliga skäl
föreligga för att låta stipendier utgå vid specialkurser, som ej omfatta mer än
fem dagar. Däremot bör, såsom de sakkunniga anfört, deltagare i demonstrations-
och övningsdagar i samband med ämneskurs erhålla såväl resekostnadsersättning
som stipendium enligt samma regler, som kunna komma att
gälla för deltagare i längre specialkurs.
En förutsättning för att undervisningsverksamheten skall få önskad omfattning
är givetvis, att sällskapen ha nödiga medel till sitt förfogande. Att
staten skulle i högre grad än som föreslagits i betänkandet bidraga till täckande
av kostnaderna för denna verksamhet kan jag dock icke förorda. De
medel, som därutöver kunna erfordras, böra därför få formen av lokala bidrag.
Jag har ej heller något att erinra mot detaljutformningen av de sakkunnigas
förslag rörande statsbidragsbestämmelserna utan tillstyrker alltså
detta. På en punkt synes dock detta förslag böra jämkas, nämligen i fråga
om den tid, för vilken bidrag bör sökas och beviljas. Enligit de sakkunnigas
förslag skulle bidrag sökas och beviljas för budgetår. Då hushållningssällskapens
verksamhetsår sammanfaller med kalenderåret, skulle
emellertid en dylik anordning förutsätta en omläggning av sällskapens räkenskaper
till att avse budgetår. Frågan om en dylik omläggning prövades
i samband med den år 1947 beslutade omorganisationen av hushållningssällskapen.
Någon sådan omläggning ansågs då ej böra genomföras. Med hänsyn
härtill torde en dylik åtgärd ej heller nu böra övervägas. Medel torde i
stället, på samma sätt som sker beträffande anslag till sällskapens verksamhet
i övrigt, böra anvisas för budgetår men avse kalenderår. Bidragen till
sammansatta kurser torde dock, i överensstämmelse med vad som tillämpas
för närvarande, böra beräknas för budgetår.
De av Gävleborgs läns hushållningssällskap föreslagna gårdarna för undervisning
in. in. synas åtminstone för närvarande icke vara behövliga. Genom
intimt samarbete med de fasta skolorna torde sällskapen kunna beredas
nödiga förutsättningar för den kursverksamhet, som anförtros åt dem.»
Utskottet.
De av Kungl. Maj :t angivna riktlinjerna för hushållningssällskapens rörliga
kursverksamhet på jordbrukets och skogshanteringens område äro enligt
utskottets förmenande väl ägnade att bereda goda möjligheter till yrkes
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
37
utbildning för dem, som äro förhindrade eller av någon anledning icke önska
deltaga i de fasta lantbruksundervisningsanstalternas kurser. Såsom i propositionen
framhållits bör största möjliga frihet råda beträffande utformningen
av kurserna. Utskottet vill även understryka önskvärdheten av att lantarbetarnas
intresse för vidare utbildning ökas.
I fråga om personalbehovet för kursverksamheten har Kungl. Maj :t avvisat
tanken att för närvarande ytterligare befattningshavare skulle anställas
vid sällskapen till följd av den planerade utvidgningen av undervisningen.
Utskottet biträder denna uppfattning, eftersom det icke är möjligt att redan
nu bedöma vilken omfattning kursverksamheten kommer att få. Huruvida
de erfarenheter, som komma att vinnas under senare delen av innevarande
år, skola bliva tillräckliga för att medgiva ett säkrare bedömande är enligt
utskottets mening ovisst. På grund härav anser sig utskottet icke kunna biträda
den i motionerna I: 267 och II: 337 gjorda hemställan, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att frågan om anställandet av särskilda
undervisningskonsulenter och biträdande husdjursinstruktörer vid
de norrländska hushållningssällskapen måtte föreläggas nästa års riksdag.
Emellertid torde kunna förväntas, att Kungl. Maj :t kommer att ägna personalbehovet
all nödig uppmärksamhet och vidtaga de åtgärder, som kunna
anses påkallade.
Den skogliga yrkesundervisningen.
Förslaget.
För den lägre yrkesutbildningen inom skogshanteringen finnes för närvarande
icke någon fast organisation. Undervisningen bedrives i stor utsträckning
i form av tillfälligt anordnade kurser, delvis tillkomna på enskilt initiativ.
Enligt de sakkunniga tala övervägande skäl för att en rörlig undervisningsverksamhet
bibehålies. Verksamheten bör organisatoriskt omhänderhavas
av skogsvårdsstyrelserna under skogsstyrelsens överinseende.
För att giva grundläggande yrkesutbildning inom området åt ungdomen
rekommendera de sakkunniga vidgad användning av den i vissa norrlandskommuner
redan prövade metoden att anordna fortsättningsskolan
såsom praktisk-teoretisk skogskurs. Vidare föreslås, att särskilda ungdomskurser
om cirka tolv veckor för utbildning i skogsarbete skola anordnas
för ungdom, som slutat fortsättningsskolan. Till eleverna i sådan
kurs skola utgå stipendier, varjämte inkomsten av utfört arbete bör användas
till arbetspremier åt dem.
Såsom kompletterande yrkesundervisning för redan yrkesverksamma
skogsarbetare föreslås sk ogsar betar kur ser om åtminstone tre veckor.
Syftet med dessa kurser skall vara att giva skogsarbetarna sådana kunskaper
inom ett begränsat men dock tillräckligt stort område, vilka kunna
bliva av omedelbart värde vid utförandet av vanligast förekommande arbetsuppgifter.
Deltagarna skola erhålla liknande förmåner (fria resor, grundstipendium
och tilläggsstipendium), som föreslagits skola utgå till deltagare i
38
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
vissa av hushållningssällskapen anordnade kurser. Tillika förordas försök
med instruktions- och upplysningsverksamhet bland såväl
skogsägare som skogsarbetare.
Särskilda körarkurser om till en början en eller ett par dagar men
sedermera en eller två veckor föreslås skola anordnas med undervisning rörande
lämpliga redskap och arbetsmetoder som anläggning och skötsel av
basvägar. Deltagare i sådan kurs bör erhålla fria resor samt grundstipendium.
Inkomsten av arbetet skall användas till arbetspremier.
För att tillgodose behovet av lämpligt utbildad lägre förmanspersonal föreslås,
att förmanskurser om åtminstone fem veckor skola anordnas i
samverkan med domänstyrelsens förvaltningar och enskilda företag.
Såsom lärare böra anlitas skogligt utbildade personer såväl hos skogsvård^yrelserna
som utanför dessa. Fortbildningskurser böra anordnas för
dem. Där kontinuerligt behov av särskild arbetskraft för planering och ledning
av skogsvårdsstyrelses undervisningsverksamhet uppstår, bör en befattning
såsom undervisningskonsulent inrättas.
Reglerna för statsbidrag till de föreslagna kurserna ha föreslagits
i princip skola utformas efter samma grunder, som förordats beträffande
hushållningssällskapens undervisningsverksamhet.
Yttrandena.
I fråga om remissutlåtandena rörande den skogliga yrkesundervisningen
torde få hänvisas till framställningen å s. 70—78 i propositionen.
Departementschefen.
»Den lägre yrkesutbildningen på skogsbrukets område har i jämförelse med
motsvarande utbildning inom jordbruket och ett flertal andra näringar varit
starkt eftersatt. Till en del torde detta ha sin grund i de speciella förhållanden,
under vilka skogsarbetet bedrives. Sådan övervakning och ledning
av arbetet, som är regel inom andra yrken och ofta innefattar en mycket
god praktisk utbildning, är i huvudsak icke möjlig att åstadkomma, då det
gäller skogsarbete. I större utsträckning än eljest äro därför särskilda åtgärder
av nöden för att bibringa arbetarna erforderliga insikter. I viss omfattning
har instruktörsverksamhet och även kursverksamhet förekommit,
ofta anordnad av större företag, som haft intresse av att skaffa sig en
skicklig arbetarstam. Tillfällena att på detta sätt förvärva sig yrkesutbildning
ha dock varit begränsade.
Det är utan tvivel ett betydande samhälleligt intresse, att en förbättring
härvidlag skall åstadkommas. Yrkesskicklighet hos skogsarbetarna medför,
såsom de sakkunniga framhållit, icke blott ökad arbetseffektivitet och fullständigare
utnyttjande av virkestillgångarna utan även bättre hushållning
med den mänskliga arbetskraften och minskade risker för olycksfall.
Då man här rör sig på ett så gott som nytt fält, torde det icke vara möjligt
att uppdraga några fasta riktlinjer för hur yrkesutbildningen på detta
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
39
område skall bedrivas. Verksamheten bör i stället huvudsakligen få försökskaraktär.
Det viktigaste synes nu vara, att arbetet skall komma i gång
och att olika vägar skola prövas. Med ledning av de erfarenheter, som på
detta sätt kunna vinnas, bör det senare bliva möjligt att bedöma vilken eller
vilka av dessa vägar, som lättast leda till målet.
Ur nu anförda synpunkter har jag i stort sett intet att erinra mot de
förslag, som de sakkunniga framlagt angående yrkesutbildningen inom
skogsbruket. Dessa förslag synas giva erforderlig frihet för prövningen av
olika utbildningsformer och förefalla även i övrigt i huvudsak väl avvägda.
På ett par punkter finner jag emellertid anledning att närmare redovisa min
uppfattning.
De sakkunniga ha i valet mellan att anordna fasta skolor för utbildning
av skogsarbetare och att anordna en rörlig kursverksamhet stannat för det
senare alternativet. För min del ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning
härvidlag. En allsidig utbildning i skogsarbetets olika grenar måste
väl i och för sig beräknas taga så lång tid, att det ur denna synpunkt vore
befogat att förlägga undervisningen till en fast skola. Yrkesutbildningen
inom skogsbruket måste emellertid enligt min uppfattning ske i direkt anknytning
till praktiskt arbete. Detta önskemål är betydligt svårare att förverkliga
vid en fast skola än då kurser anordnas i direkt anslutning till
skogsarbete, som pågår på olika håll och vid olika tider av året. Inrättandet
av fasta skolor skulle vidare draga avsevärda kostnader. Skolorna skulle
därför otvivelaktigt bliva fåtaliga. Detta betyder i sin tur, att det antal
skogsarbetare, som skulle kunna draga nytta av utbildningen, skulle bliva
avsevärt mindre än vad fallet blir, om utbildningen huvudsakligen lägges
såsom kortare kurser.
Med det nu sagda har jag dock ej velat avvisa tanken på kurser av längre
varaktighet och med mera allsidig utbildning än de av kommittén förordade.
Det måste emellertid bliva beroende av en prövning från fall till fall,
när förutsättningar för anordnande av dylika kurser föreligga.
I den mån den skogliga undervisningen kan anknyta till redan verksamma
skolor, är vidare givetvis intet att erinra mot en sådan anordning. Jag
kan sålunda ansluta mig till vad de sakkunniga anfört i fråga om den yrkesbestämda
fortsättningsskolan. Även om eleverna i fortsättningsskolan
som regel ännu icke definitivt träffat sitt yrkesval, synes det dock vara av
vikt, att sådan ungdom har tillfälle till skoglig yrkesundervisning likaväl
som yrkesundervisning inom andra näringar. Jag är emellertid icke nu beredd
att förorda att, såsom domänstyrelsen föreslagit, statsbidrag skall utgå
för denna utbildningsform.
Såsom skogsstyrelsen framhållit, torde även folkhögskolorna — i likhet
med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna — kunna bidraga till förbättrad
utbildning inom skogshanteringen genom alt öka sin undervisning
i skogliga ämnen.
Att förlägga utbildning av skogsarbetare till skogsskolorna torde däremot
icke vara lämpligt redan av den anledningen, att dessa skolor äro otillräckliga
för sin egentliga uppgift.
40
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
Den huvudsakliga yrkesutbildningen bör emellertid, som redan nämnts,
åtminstone tills vidare meddelas i form av en rörlig kursverksamhet med
i huvudsak relativt korta kurser. Med hänsyn till den bristande erfarenheten
torde man till en början böra pröva sig fram och successivt anpassa
verksamheten efter de rön, som göras. De, som arrangera kurserna, höra
därför ha stor frihet att lämpa dessa efter vad de lokala förhållandena
och andra omständigheter bjuda.
De förslag till kurser, som framlagts av de sakkunniga, förefalla vara i
huvudsak lämpliga och av sådan beskaffenhet att de kunna tjäna såsom
förebilder. Dock är jag tveksam beträffande de föreslagna körarkurserna.
Enligt min mening torde det i allmänhet icke vara möjligt att samla ett
tillräckligt antal skogskörare till en sådan kurs, som ju bör anordnas under
avverkningssäsongen för de praktiska demonstrationernas skull. I stället
torde undervisningen böra anordnas på så sätt, att lämpliga instruktörer
utsändas till drivningsplatserna och där i samband med pågående arbete
lämna råd och anvisningar om lämpliga arbetsmetoder och redskap, om basvägarnas
anläggning och skötsel m. m. Liksom i fråga om den föreslagna
allmänna instruktions- och upplysningsverksamheten böra sådana instruktörer
utsändas även om begäran därom icke framställts.
Jag har emellertid intet att erinra mot att särskilda körarkurser anordnas,
därest i något fall förutsättningar därför föreligga.
Domänstyrelsens farhågor rörande förmanskurserna synas vara överdrivna.
Dessa kurser äro, såsom de sakkunniga framhållit, avsedda att
anordnas genom skogvårdsstyrelserna i samverkan med domänstyrelsens
förvaltningar och enskilda företag, som ha behov av sådan förmanspersonal.
Kurserna skola anordnas endast vid behov och efter lokala initiativ.
Under sådana omständigheter torde tillräckliga garantier finnas för att
förmän icke komma att utbildas till större antal än som är behövligt och
lämpligt.
Med hänsyn till vad i några yttranden anförts angående de kombinerade
kurserna synes möjlighet böra hållas öppen att anordna även dylika kurser
med statsbidrag. Bidraget synes därvid böra utgå enligt samma regler, som
förordats i fråga om kombinerade kurser på jordbrukets område.
De sakkunnigas förslag rörande upplysnings- och undervisningsverksamheten
för skogsägare kan jag biträda.
Vad i ett par yttranden anförts om att de sakkunnigas förslag beträffande
den skogliga yrkesutbildningen skulle avse en kategoriklyvning mellan olika
skogsägare- respektive skogsarbetaregrupper synes bero på ett missförstånd.
Utbildningsmöjligheterna böra stå öppna för all skogsbrukets arbetskraft,
oberoende av huruvida den är sysselsatt i den ena eller den andra kategorien
av skogar. Något annat torde ej heller ha varit avsett av de sakkunniga.
Självfallet är emellertid, att den av skogsvårdsstyrelserna ledda yrkesutbildningen
i vart fall under en avsevärd tid framåt ej kan ersätta den yrkesutbildning,
som bedrives särskilt av domänstyrelsen och en del större skogsbolag,
ävensom att skogsvårdsstyrelsernas arbete på detta område i första
hand måste sättas in, där behovet är störst.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
41
För den vidgade undervisningen behövs ett större antal lärare. Då verksamheten
till en början skall bedrivas försöksvis böra dock nya befattningshavare
icke anställas vid skogsvårdsstyrelserna. I stället böra, såsom i betänkandet
påpekas, speciallärare kunna anlitas i mån av behov. Med hänsyn
framför allt till den fortgående mekaniseringen och den snabba utvecklingen
i övrigt inom skogshanteringen böra fortbildningskurser anordnas
för lärarna.
Såsom jag redan nämnt, kan jag ej heller i fråga om skogsstyrelsen för
närvarande förorda någon utökning av personalen i anledning av den planerade
yrkesutbildningen.
Mot de föreslagna reglerna angående stipendier och statsbidrag kan med
visst fog göras den invändningen, att de innebära en allt för långt gående
differentiering. Framför allt gäller detta enligt min uppfattning stipendiebestämmelserna.
Med hänsyn till de skiftande förhållanden, under vilka utbildningen
kommer att bedrivas, och de varierande grupper, som densamma
kommer att beröra, är det dock sannolikt ofrånkomligt, att olika regler tilllämpas
i olika fall. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag
på denna punkt med det tillägget att, såsom nyss nämnts, bidrag bör
kunna utgå även till kombinerade kurser. Kungl. Maj :t torde emellertid böra
äga befogenhet att vidtaga smärre jämkningar i stipendie- och bidragsreglerna,
därest så befinnes påkallat. Det torde vidare vara lämpligt, att dessa regler
omprövas, sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande tillämpningen
av desamma.»
Utskottet.
Den nuvarande yrkesutbildningen på skogsbrukets område är såsom i
propositionen framhållits av starkt behov att förbättras. På grund av att erfarenhet
i stort sett saknas huru utbildningen lämpligast bör anordnas, synes
det nödvändigt att olika möjligheter för undervisningsverksamheten prövas,
varför densamma till en början i huvudsak bör få försökskaraktär samt stor
frihet lämnas i fråga om utformningen av kurserna. Vad Kungl. Maj :t härvidlag
föreslagit kan utskottet biträda.
Ej heller i övrigt föranleder Kungl. Maj :ts förslag i denna del någon erinran
från utskottets sida.
Åtgärder för tillgodoseende av behovet av mjölkningspersonal.
Förslaget.
I sitt den 6 augusti 1947 avgivna betänkande har lantbruksstyrelsen
framlagt förslag till en utökning av de nuvarande utbildningsmöjligheterna.
Styrelsens förslag innebär i huvudsak följande.
Teoretisk och praktisk undervisning i mjölkning bör obligatoriskt äga
rum vid lantmannaskolornas helårskurser, längre kurser och fortsättningskurser,
vid lantbruksskolornas kurser, vid vissa lanthushållsskolor samt
42
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
vid jordbruksskolorna. Likaså bör sådan undervisning alltid förekomma i
samband med undervisningen i husdjursskötsel vid kurserna för ladugårdsskötare
och ladugårdsförmän. I slutbetyget bör angivas elevernas färdighet
i såväl maskin- som handmjdikning.
Eftersom de fasta skolorna ha relativt små kreatursbesättningar bör enligt
förslaget särskilda ladugårdsskolor inrättas med agronomiskt utbildad lärarpersonal.
För att giva full sysselsättning åt denna bör dock även annan undervisning
förläggas till sådana skolor, t. ex. tremånaders ladugårdsskötarkurser,
kontrollassistentkurser, svinskötar- och fårherdekurser. Till dess
erfarenheter vunnits föreslås, att endast en ladugårdsskola inrättas.
Enligt förslaget bör tillika en omfattande kursverksamhet komma till
stånd. 300 kurser med kombinerad undervisning och 100 kurser med enbart
muntlig undervisning beräknas skola komma att anordnas under ett budgetår.
Därjämte böra instruktörer ställas till förfogande för ungdomsorganisationernas
tävlingsverksamhet på området.
Yttrandena.
Lantbruksstyrelsens förslag har i huvudsak tillstyrkts av Svenska lantarbetsgivareföreningen
och Svenska lantarbetareförbundet. De sakkunniga
för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering ha förklarat sig vara
tveksamma i fråga om lämpligheten att inrätta en särskild ladugårdsskola,
bland annat av det skäl, att lantmanna- och lantbruksskolorna icke vore helt
utnyttjade.
Departementschefen.
»Vid behandlingen av förslaget till yrkesutbildning inom jordbruk och
skogshantering har jag i huvudsak biträtt vad de sakkunniga förordat i
fråga om undervisningens anordnande vid de fasta undervisningsanstalterna.
Enligt förslaget kommer undervisning i mjölkning och därmed sammanhängande
ämnen att i ökad omfattning meddelas icke blott i ladugårdsförmanskurserna
utan även i övriga huvudkurser. Därvid böra bland annat
praktiska övningar anordnas i den mån möjlighet därtill finnes. Därjämte
har förutsatts, att specialkurser till erforderligt antal skola anordnas för
utbildning av kontrollassistenter och ladugårdspersonal.
För närvarande är det emellertid förenat med svårigheter att skaffa tillräckligt
antal elever till den ettåriga kursen för ladugårdsförmän. Eftersom
den utbildning, som meddelas i denna kurs, anses vara tillfredsställande,
torde det enligt min mening knappast finnas anledning antaga, att elevtillströmningen
skulle bliva avsevärt större till en i stort sett likartad kurs,
som förlädes till en särskild ladugårdsskola. Redan av detta skäl synes det
mig opåkallat att inrätta en sådan skola. Härtill konnner, att lantbruks- och
lantmannaskolorna utan svårighet torde kunna taga hand om de ytterligare
kurser, som kunna behöva anordnas, om elevantalet skulle öka. Jag finner
mig därför böra avstyrka lantbruksstyrelsens förslag i denna del.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
43
Enligt min mening torde den rörliga kursverksamheten vara bäst ägnad
att förbättra utbildningen av mjölkningspersonalen. Redan i det föregående
har jag förordat, att såväl kurser med kombinerad muntlig och skriftlig
undervisning som kurser med enbart muntlig undervisning skola anordnas
i ökad omfattning. Behovet av kurser för mjölkningsper sonal torde böra tillgodoses
inom ramen för denna verksamhet. Jag anser mig slutligen icke
kunna tillstyrka förslaget om särskilt statsbidrag till den tävlingsverksamhet,
som årligen anordnas av vissa ungdomsorganisationer.»
Utskottet.
Vad Kungl. Maj :t sålunda anfört föranleder icke någon erinran från utskottets
sida.
Anslagsberäkningar.
Rörande den närmare beräkningen av anslagsbehoven för budgetåret 1949/
50 torde få hänvisas till den utförligare redogörelsen å s. 85—102 i propositionen.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan vid Ultuna.
Under förmälan, att ifrågavarande skola icke berördes av de i det föregående
framlagda förslagen, har departementschefen hemställt om medelsanvisning
med oförändrat belopp, 42 000 kronor.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksunder
visningsanstalter:
Avlöningar.
Departementschefen har hemställt, att för ändamålet måtte anvisas tillhopa
2 976 600 kronor. Av detta belopp avse 100 000 kronor ökade kostnader
i anledning av dels förslaget att föreståndare och lärare vid lantmannaskola,
där såsom enda huvudkurs anordnas vinterkurs, efter särskild prövning
skall kunna erhålla lön som om ytterligare huvudkurs anordnats, dels ock
eventuellt ökat behov av antalet speciallärare. Från anslaget skall även bestridas
statsbidrag för avlönande av två lielårsanställda och en för vinterkurs
anställd extra ordinarie ämneslärare samt två helårsanställda extra ordinarie
ämneslärarinnor, vilka avsetts för sammansatta kurser. Medelsanvisning
till den kombinerade muntliga och skriftliga undervisningen i övrigt
föreslås skola ske under ett särskilt anslag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet.
44
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:
Driftkostnader.
Departementschefen har anfört:
»I det föregående har jag tillstyrkt en omläggning av grunderna för beräknande
av driftkostnadsbidragen till de fasta lantbruksundervisningsanstalterna.
Sålunda har jag föreslagit, att bidrag i fortsättningen skall
utgå med dels grundbidrag av 20 kronor för dag, då undervisning pågår
vid skola, dels tilläggsbidrag av en krona för elev och dag i huvudkurs.
De nya bidragsgrunderna torde lämpligen böra träda i kraft den 1 november
1949, då nytt läsår börjar.
Lantbruksstyrelsen har beräknat, att med tillämpning av nu gällande
bidragsregler till driftkostnadsbidrag till förevarande skolor för nästa budgetår
skulle behöva anvisas respektive 70 500, 312 450 och 273 200 kronor
eller tillhopa 656 150 kronor. Då det icke synes vara något att erinra mot
denna uppskattning, torde medelsbehovet för de fyra första månaderna
av nästa budgetår kunna beräknas till en tredjedel av detta belopp, eller
218 700 kronor.
Medelsbehovet för tiden den 1 november 1949—den 30 juni 1950 torde
böra beräknas enligt de föreslagna nya bidragsgrunderna. Då den planerade
lantbruksskolan vid Aske gård i Uppsala län icke torde kunna träda
i verksamhet under nästa budgetår, synas till grundbidrag till sex lantbruksskolor
böra upptagas (6 X 20 X 240 =) 28 800 kronor. Med ett beräknat
genomsnittligt elevantal av 36 i tvåårskursen och i den ettåriga
kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning samt ett dagantal
av 186, kunna tilläggsbidragen till dessa kurser beräknas till (6 X
36 X 186 = ) i runt tal 40 000 kronor. För ladugårdsförmanskurserna anser
jag tilläggsbidrag böra beräknas för sammanlagt 60 elever eller med
(60 X 240 =) 14 400 kronor. Medelsbehovet för lantbruksskolorna skulle
sålunda för ifrågavarande åtta månader uppgå till (28 800 4- 40 000 +
14 400 = ) 83 200 kronor.
På grundval av föreliggande uppgifter kan undervisningen vid lantmannaskolorna
antagas pågå i medeltal 190 dagar för läsår, eller i medeltal
127 dagar under tiden 1 november—30 juni. Det sammanlagda elevantalet
synes kunna uppskattas till 1 700. Såsom bidrag till lantmannaskolornas
driftkostnader skulle alltså behöva upptagas (49 X 20 X 127 =) 124 500
kronor i grundbidrag och (1 700 X 127 =) 215 900 kronor i tilläggsbidrag,
eller tillhopa 340 400 kronor.
I fråga om lanthushållsskolorna kan det genomsnittliga antalet undervisningsdagar
under ifrågavarande åttamånadersperiod uppskattas till 182
samt antalet elever till 150 i helårskurser och 1 200 i halvårskurser. Driftkostnadsbidrag
kan beräknas utgå med (40 X 20 X 182 =) 145 600 kronor
i grundbidrag och (750 X 182 = ) 136 500 kronor i tilläggsbidrag, eller
med sammanlagt 282 100 kronor.
Medelsbehovet för bidrag till lantbruks-, lantmanna- och lanthushållssko -
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
45
lornas driftkostnader för budgetåret 1949/50 skulle följaktligen uppgå till
(218 700 + 83 200 + 340 400 + 282 100 =) 924 400 kronor.
I enlighet med vad jag i ett tidigare sammanhang (prop. 79) anfört torde
medelsbehovet för trädgårdsskolornas del böra uppskattas till 45 600 kronor
för nästa budgetår, medan några medel till fruktodlarskola icke synas behöva
beräknas.
Förevarande anslag skulle följaktligen för budgetåret 1949/50 behöva uppföras
med (924 400 + 45 600 =) 970 000 kronor.»
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:
Bidrag till arvoden åt skolläkare.
Departementschefen har hemställt om oförändrad medelsanvisning, 10 000
kronor.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till särskilda utbildnings
kurser.
Departementschefen har beräknat medelsbehovet till i runt tal 162 000
kronor, därav ett från 20 000 kronor till 30 000 kronor höjt belopp till utbildningskurser
för kontrollassistenter, vilken höjning motiverats av att kontrollassistentutbildningen
enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle utgå ur lantmannaskolornas
huvudkurser. Efter avdrag av en beräknad reservation av
75 000 kronor har departementschefen hemställt om en medelsanvisning
för ändamålet av 87 000 kronor mot för innevarande budgetår 93 000 kronor
utöver en beräknad reservation av 80 000 kronor.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till jordbrukets yrkesskolor.
I enlighet med lantbruksstyrelsens anslagsäskanden har departementschefen
för ändamålet föreslagit en anslagsanvisning av 230 000 kronor för
nästa budgetår mot 231 800 kronor för innevarande år.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt elever vid lägre lantbruks
undervisningsanstalter
m. m.
För ändamålet har departementschefen begärt en medelsanvisning av
920 000 kronor, innebärande en ökning jämfört med innevarande budgetår
av 120 000 kronor.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten vid vissa
lantbruksundervisningsanstalter.
Under hänvisning till den starka begränsning av investeringarna, som
måste vidtagas i nuvarande läge, har departementschefen hemställt om medelsanvisning
med oförändrat belopp, 1 000 000 kronor.
46
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till undervisningsmateriel för
maskinundervisning.
Med hänsyn till att lokaler för undervisningen i maskin- och redskapslära
samt för förvaringen av maskinerna kunna uppföras endast successivt, har
departementschefen begränsat anslagsäskandet för nästa budgetår till
150 000 kronor att anvisas reservationsvis.
Bidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet m. m.
Departementschefen har i anledning av den föreslagna väsentliga ökningen
av hushållningssällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet
hemställt om en från 240 700 kronor till 840 000 kronor höjd medelsanvisning.
Då departementschefen icke velat biträda de sakkunnigas förslag, att
sällskapens ansökningsförfarande skall omläggas att i sin helhet avse budgetår,
har under anslaget beräknats medel för statsbidrag avseende kalenderåret
1949 utom i vad avser den rörliga kursverksamheten, för vilka bidrag
beräknats för läsåret 1949/50. Sålunda ha för kurserna med muntlig undervisning
beräknats 100 000 kronor för första halvåret 1949 samt 200 000 kronor
för andra halvåret 1949, då verksamheten torde avsevärt öka. Till åtta
längre s. k. sammansatta kurser har medelsbehovet uppskattats till 80 000
kronor samt till omkring 350 ämneskurser 400 000 kronor. För studieresor
har beräknats ett belopp av 30 000 kronor samt enahanda belopp för bidrag
till undervisningsfilm och bildserier.
Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser.
För innevarande budgetår har under ifrågavarande anslagsrubrik anvisats
förslagsvis 40 000 kronor.
Departementschefen har med hänsyn till att kursverksamheten till en början
kommer att ha försökskaraktär samt att utbetalningen av statsbidragen
till viss del torde komma att äga rum först under budgetåret 1950/51, uppskattat
medelsbehovet för nästa budgetår till 145 000 kronor, därav 115 000
kronor för själva kursverksamheten, 10 000 kronor för stipendier åt elever
i ungdomskurser och 20 000 kronor för stipendier åt elever vid vissa skogsbrukskurser,
vilken sistnämnda kostnad hittills bestritts från anslaget till
skogsvårdsstyrelserna. Förevarande anslag föreslås skola erhålla karaktären
av reservationsanslag.
Utskottet.
Ett anordnande av yrkesutbildningen inom jordbruket och skogshanteringen
efter de riktlinjer, om angivits av Kungl. Maj :t, torde med iakttagande
av sträng sparsamhet draga de kostnader, som framgå av ovan an
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
47
givna anslagsäskanden. Den avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag, som förordats
av utskottet, synes icke böra föranleda någon ändring i anslagsberäkningen.
Utskottet biträder därför vad Kungl. Maj :t i denna del föreslagit.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
1) dels i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna
I: 260 och II: 328, I: 266 och II: 334 samt I: 268 och
II: 338 såvitt nu är i fråga, dels ock med avslag å motionerna
1:265 och 11:336, 1:267 och 11:337 samt 1:269 och
11:335, godkänna att den lägre yrkesundervisningen inom
jordbruket och skogshanteringen organiseras efter de riktlinjer
som utskottet i det föregående uppdragit;
2) med bifall till Kungl. Maj :ts därom framställda förslag
samt med avslag å motionerna 1: 268 och II: 338, såvitt
de beröra förevarande fråga, å riksstaten för budgetåret
1949/50 under nionde huvudtiteln anvisa
a) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan
vid Ultuna ett förslagsanslag av 42 000 kronor,
b) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt
vissa lantbruksundervisningsanstalter: Avlöningar ett förslagsanslag
av 2 976 600 kronor,
c) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt
vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader ett
förslagsanslag av 970 000 kronor,
d) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt
vissa lantbruksundcrvisningsanstalter: Bidrag till arvoden åt
skolläkare ett förslagsanslag av 10 000 kronor,
e) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till särskilda
utbildningskurser ett reservationsanslag av 87 000
kronor,
f) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till
jordbrukets yrkesskolor ett förslagsanslag av 230 000 kronor,
g) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt
elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. ett
förslagsanslag av 920 000 kronor,
h) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till
byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter
ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor,
i) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till undervisningsmateriel
för maskinundervisning ett reservationsanslag
av 150 000 kronor,
48
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
j) till Bidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet
m. m. ett anslag av 840 000 kronor, samt
k) till Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser
ett reservationsanslag av 145 000 kronor.
II. att motionerna 1:267 och 11:337, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom utskottets hemställan under
punkten I, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 maj 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson,
Hjalmar Nilsson, Svedberg, Näslund, Jon Jonsson*, Henry Johansson* och
Hugo Sundberg*; samt
från andra kammaren: herrar Svensson i Ljungskile, Andersson i Tungelsta,
Johnsson i Kastanjegården*, Andersson i Surahammar, Hseggblom, Gustafson
i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina och Boman i Stafsund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Svedberg, Näslund, Hugo Sundberg, Hseggblom och Jacobson i
Vilhelmina, vilka ansett, att jordbrukets yrkesskolor bort inordnas bland
övriga statsunderstödda fasta lantbruksundervisningsanstalter, varvid förmånligare
statsbidrag borde utgå, ävensom att eleverna vid dessa skolor
bort få åtnjuta stipendier, i följd varav
dels det stycke å s. 27 i utskottets utlåtande som börjar med orden »Vad
jordbrukets--—» bort lyda på följande sätt:
»Vad jordbrukets---(s. 27) —--jordbrukets yrkesom
råden.
Vid sådant förhållande synas tillräckliga skäl ej föreligga att icke
inordna dessa skolor —- lämpligen under den av de sakkunniga föreslagna
benämningen jordbruksskolor — bland de övriga statsunderstödda
fasta lantbruksundervisningsanstalterna.»;
dels det stycke å s. 30 i utskottets utlåtande, som börjar med orden »Mot
Kungl. Maj :ts---» bort lyda sålunda:
»Mot Kungl. Maj :ts — — — (s. 30—31)--- — att erinra.»
varjämte följande stycke bort tillfogas:
Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.
49
»Vad jordbruksskolorna beträffar kommo de sakkunniga vid sina överväganden
fram till att frågan om driftskostnadsbidrag till jordbrukets yrkesskolor
kunde lösas efter endera av två linjer. Antingen skulle eleverna
erhålla stipendier enligt samma grunder som eleverna vid lantmannaskolor
med skyldighet för dem att själva bekosta sitt uppehälle samt driftskostnadsbidraget
utgå enligt samma regler och med samma belopp som vid sistnämnda
skolor eller skulle såsom nu skolan svara för elevernas uppehälle
m. in. och driftskostnadsbidrag utgå med skäligt belopp, förslagsvis i grundbidrag
20 kronor per dag, då undervisning påginge, och i tilläggsbidrag 3
kronor per elev och dag. I fråga om båda alternativen förutsattes, att den
särskilda förmånen av statsbidrag till avlönande av husmor samt förmanseller
arbetarpersonal skulle upphöra. Höjningen av driftskostnadsbidraget
var avsedd att kompensera skolorna för förlusten av sagda förmån ävensom
att låta dem åtnjuta den förbättring av driftskostnadsbidraget, som föreslagits
beträffande övriga lantbruksundervisningsanstalter.»;
dels ock att de tre första styckena å s. 32 i utskottets yttrande, vilka börja
med orden »Vad angår---», »Frågan om---» och »På grund
— — —», bort ersättas med följande stycke:
»Ett bifall till utskottets förslag, att jordbrukets yrkesskolor skola inordnas
bland övriga statsunderstödda fasta lantbruksundervisningsanstalter,
torde böra medföra, att nämnda skolor böra få åtnjuta motsvarande
förbättring av driftskostnadsbidraget, som kommit de övriga skolorna till
del. Därvid synes lämpligen ett av de alternativ, som anvisats av de sakkunniga,
böra väljas. Efter övervägande av de fördelar och olägenheter, som
äro förenade med vartdera alternativet, har utskottet i likhet med de sakkunniga
stannat för att förorda, att driftskostnadsbidrag till ifrågavarandp
skolor skall utgå enligt samma grunder och med samma belopp som till lantmannaskolorna
samt att eleverna skola erhålla stipendier efter samma bestämmelser,
som gälla för eleverna vid lantmannaskolor. Därvid förutsättes
dock, att den särskilda förmånen av statsbidrag till avlönande av husmor
samt av förmans- eller arbetarpersonal skall upphöra samt att eleverna själva
skola bekosta sitt uppehälle.»
4 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 10 saml. Nr 45.