Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

1

Nr 40.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1949/50 till veterinärinrättningen
i Skara m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 43) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet för budgetåret 1949/
50 beräkna till Veterinärinrättningen i Skara: Avlöningar, Omkostnader
samt Inredning och utrustning anslag å resp. förslagsvis 122 000 och 32 000
kronor samt reservationsvis 18 500 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 25 februari 1949 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 90, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag förelagt riksdagen de förslag, som återgivas i följande i propositionen
intagna

Sammanfattning.

I propositionen föreslås, att vissa ändringar skola vidtagas i organisationen
av och verksamheten vid veterinärinrättningen i Skara.

I fråga om organisationen förordas bland annat, att antalet ledamöter i
inrättningens nämnd skall minskas från sex till tre samt att föreståndaren
för den ena av inrättningens båda avdelningar skall erhålla uppdrag att
vara platschef och i denna egenskap vara självskriven ledamot av nämnden.

Beträffande verksamheten föreslås, att den till inrättningen knutna hovslagarskolan
skall nedläggas samt att i samband därmed den på övergångsstat
placerade förutvarande föreståndaren för inrättningen skall överföras
å indragningsstat.

Slutligen hemställes, att till veterinärinrättningen i Skara för budgetåret
1949/50 måtte anvisas

dels till avlöningar ett förslagsanslag å 122 300 kronor,

dels till omkostnader ett förslagsanslag å 24 400 kronor,

dels till inredning och utrustning ett reservationsanslag å 75 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 10 samt. Nr 40.

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

I detta sammanhang har utskottet även behandlat två inom riksdagen
väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen
I: 259 av herr Isaksson in. fl. och II: 327 av herr Onsjö in. fl., i vilka motioner
hemställts att riksdagen måtte besluta, att hovslagarskolan vid inrättningen
skulle bibehållas, samt anvisa för ändamålet erforderliga medel.

Inledning.

I skrivelse den 15 juli 1948 har styrelsen för veterinärhögskolan — med
överlämnande av en framställning i ämnet från nämnden för veterinärinrättningen
i Skara -— hemställt, att förevarande anslag för nästa budgetår
måtte uppföras med respektive 144 085, 38 400 och 73 350 kronor. Styrelsen
har därvid förordat, bland annat, att den för innevarande budgetår gällande
staten för veterinärinrättningens rörelse skulle fastställas även för budgetåret
1949/50. Vid skrivelsen har såsom bilaga fogats bland annat en
sammanställning med uppgift å medelsåtgång och behållning vid slutet av
budgetåret 1947/48 å anslagen för sagda budgetår. Enligt denna sammanställning
hade inrättningens rörelse under ifrågavarande budgetår lämnat
ett underskott å omkring 91 000 kronor.

Högskolestyrelsen har vidare i anledning av vad sålunda framkommit
om resultatet av rörelsen under budgetåret 1947/48 i skrivelse den 5 oktober
1948 inkommit med utredning i ämnet. I skrivelsen har styrelsen även
framställt vissa erinringar mot nämndens medelsförvaltning under budgetåren
1946/47 och 1947/48. Vid denna skrivelse har fogats, bland annat, dels
ett den 31 augusti 1948 dagtecknat yttrande av nämnden, dels ett av denna
den 4 september 1948 upprättat förslag till stat för rörelsen, dels slutligen
av intendenten vid veterinärhögskolan uppgjorda sammanställningar över
inrättningens rörelse under budgetåren 1946/47 och 1947/48. Enligt dessa
sammanställningar har inrättningens rörelse under nämnda budgetår lämnat
underskott å 57 311 kronor 68 öre respektive 91 002 kronor 90 öre.

Slutligen har styrelsen med utlåtande den 17 december 1948 överlämnat
en av nämnden i skrivelse den 11 december 1948 gjord framställning om
anvisande av ytterligare medel för vissa ändamål och om tillstånd att med
visst belopp få överskrida den i omkostnadsstaten för innevarande budgetår
ingående delposten till bränsle, lyse och vatten. Utlåtandet innebär bland
annat att det i styrelsens framställning den 15 juli 1948 äskade beloppet till
inredning och utrustning minskas till 66 350 kronor.

Med anledning av innehållet i högskolestyrelsens förenämnda skrivelse
den 5 oktober 1948 uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den 15 i samma
månad åt statens sakrevision att i samråd med riksräkenskapsverket
granska veterinärinrättningens förvaltning under budgetåren 1946/47 och
1947/48 samt att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de åtgärder,
vartill granskningen kunde föranleda.

Till fullgörande av detta uppdrag har statens sakrevision med skrivelse

Jordbruksutskottets utlåtande nr iO.

3

den 31 januari 1949 överlämnat en över resultatet av granskningen upprättad
promemoria.

I ärendet ha statskontoret och styrelsen för veterinärhögskolan, den senare
efter hörande av nämnden för veterinärinrättningen i Skara och lärarkollegiet
vid högskolan, avgivit infordrade utlåtanden. Härjämte har professorn
vid veterinärhögskolan B. Carlström inkommit med en skrift i ämnet.
Vid nämndens yttrande ha fogats särskilda yttranden av professorerna O.
Svanberg och E. Åkerblom, föreståndaren för hovbeslagsavdelningen vid
veterinärinrättningen V. Behm, jordbruksassistenten vid försöksjordbruket
samt agronomen H. Isacsson å Lantbruksförbundets revisionsbyrå i Skara,

Inrättningens organisation m. m.

Genom beslut av 1944 års riksdag (prop. nr 188; r. skr. nr 402) ändrades
veterinärinrättningen i Skara från att från början ha utgjort den äldsta
veterinärvetenskapliga undervisningsanstalten i landet — grundad på enskilt
initiativ år 1774 — till att utgöra en institution för husdjurssjukvård,
undervisning i hovbeslag samt hov- och klövvård ävensom bedrivande
av vetenskapliga undersökningar rörande husdjurens sjukdomar.

Inrättningen är organiserad på en klinik- och en försöksavdelning, den
förra under ledning av en klinikchef och den senare med en försöksledare
som chef. Klinikavdelningen omfattar en stationär klinik och en poliklinik,
vid vilka djursjukvård och vetenskaplig forskning skola utövas, samt
en smedja vartill knutits en hovbeslagsskola. Enligt inrättningens stadga
äro smedjan och skolan organisatoriskt fogade till klinikavdelningen, men
ha tills vidare genom särskilt beslut av Kungl. Maj :t underställts förutvarande
föreståndaren vid inrättningen, vilken överförts på övergångsstat.

Försöksavdelningen innefattar den forskningsverksamhet rörande husdjurens
sjukdomar, vilken bedrives med utnyttjande av inrättningens försöksjordbruk
och ett laboratorium.

Den närmaste ledningen av inrättningen utövas enligt stadga den 26
oktober 1945 (nr 697) av en nämnd bestående av sex ledamöter, vilka tillsättas
av Kungl. Maj :t. Nämnden skall utöva den närmaste uppsikten över
verksamheten och ekonomin samt besluta rörande löpande utgifter för inrättningen
m. in. Den har två lokala ledamöter. Dessa äga besluta i frågor,
vilka röra den rent lokala förvaltningen och påkalla skyndsamt avgörande.
Enligt stadgan åligger det vidare styrelsen för veterinärhögskolan att ha
högsta uppsikten över verksamheten, att handha förvaltningen av inrättningens
fastigheter, fonder och övriga medel samt att öva inseende över
inrättningens ekonomi och besluta i viktigare utgiftsfrågor. Inrättningens
medelsförvaltning handhaves av intendenten vid veterinärhögskolan under
inseende av högskolans rektor och styrelse. Närmare bestämmelser angående
den ekonomiska förvaltningen skola enligt stadgan meddelas av högskolestyrelsen,
i den mån Kungl. Maj :t icke härom förordnar.

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

Enligt propositionen nr 188/1944 beräknades engångskostnaderna i samband
med omorganisationen till sammanlagt 622 100 kronor. Bortsett från
beräknade kostnader för byggnadsarbeten skulle engångskostnaderna för
försöksavdelningen, 122 200 kronor, enligt utfästelse gäldas av Skandinaviska
kreatursförsäkringsbolaget, medan engångskostnaderna för klinikavdelningen
skulle gäldas av, förutom vissa behållna försälj ningsmedel, överskottsmedel
uppkomna vid export av hästar. Kungl. Maj :t anvisade i enlighet
härmed den 20 december 1946 av hästförsäljningsmedlen ett belopp av
23 000 kronor för klinikavdelningens inrednings- och utrustningskostnader
ävensom diverse engångskostnader.

De årliga utgifterna beräknades enligt propositionen nr 188/1944 till
57 600 kronor för försöksavdelningen och till 37 000 kronor för kliniken.
Härvid hade dock avräknats inrättningens beräknade rörelseinkomster, 24 800
kronor, varav 2 000 kronor å försöksavdelningen och 22 800 kronor å klinikavdelningen.
Vad angår finansieringen av sagda utgifter skulle ett belopp å
57 600 kronor, motsvarande det för försöksavdelningen beräknade beloppet,
under verksamhetens två första år enligt utfästelse tillskjutas av Skandinaviska
kreatursförsäkringsbolaget och erläggas i förskott vid vartdera verksamhetsårets
början. De årliga utgifterna för klinikavdelningen skulle redan
från början gäldas av statsmedel.

Sakrevisionens granskning.

Den av Kungl. Maj:t anbefallda granskningen av veterinärinrättningens
rörelse bär innefattat dels en granskning av räkenskaperna och vissa andra
kamerala förhållanden vid inrättningen, dels en saklig granskning av verksamheten
vid de olika avdelningarna. I anledning av resultatet av framför
allt den sakliga granskningen har sakrevisionen föreslagit vissa relativt genomgripande
förändringar med avseende å såväl inrättningens organisation
som den vid inrättningen bedrivna verksamheten. Sålunda har förordats,
bland annat, att nämnden skall avskaffas, att vissa förändringar rörande
personalens tjänstgörings- och avlöningsförhållanden skola genomföras, att
den vid inrättningen bedrivna hovslagarutbildningen skall upphöra samt att
försöksjordbruket skall bedrivas efter i viss mån ändrade riktlinjer.

Vid granskningen har framkommit, att de ungefärliga resultaten av inrättningens
rörelse under budgetåren 1946/47 och 1947/48 varit följande,
därvid till jämförelse angivits vad som beräknats vid 1944 års omorganisa -

tion.

Beräknat Resultat Resultat

resultat 194t>/47 1947/48

Kliniken............... + 15 000 - 1 635 - 19 803

Försöksavdelningen..... + 2 000 — 58 823 — 46 017

Smedjan............... + 3 000 + 1943 + 527

Skogen................. + 2 000 - 1 + 218

Fonderna.............. + 2 800 + 2 654 + 3 004

+ 24 800

- 55 862

- 62 071

Jordbruksutskottets utlåtande nr AO.

5

Under granskningen har vidare uppmärksammats, att inrättningen den
30 juni 1948 häftade i skuld för beställd materiel och verkställda byggnadsarbeten
för över 56 000 kronor.

Mot de av smedjan och hovbeslagsskolan redovisade resultaten under de
båda budgetåren har icke framställts någon saklig anmärkning bland annat
med hänsyn till de förutsättningar, varifrån man utgått vid driftens genomförande.
Däremot har sakrevisionen ingått på frågan, huruvida dessa förutsättningar
numera vore i allo riktiga och mest rationella. I anslutning
härtill har sakrevisionen ansett sig böra föreslå, att hovslagarutbildningen
skulle nedläggas och att smedjan skulle bibehållas huvudsakligen som ett
komplement till klinikavdelningen och därvid direkt underställas klinikchefen.
Vidare har beträffande smedjan föreslagits, att till utfyllnad av
arbetet å klinikavdelningen allmän hovvårdsverksamhet skulle komma i
fråga i begränsad utsträckning, dock till en taxa, som helt täckte självkostnaderna
icke blott för materiel in. in. utan även för personalen, i den del
densamma toges i anspråk för arbetet i fråga. Rörande det framtida behovet
av arbetskraft vid smedjan har sakrevisionen uttalat, att detsamma syntes
kunna fyllas, om vid smedjan funnes anställd en hovslagare i Ce It, men
att det vid ett maximalt och rationellt utnyttjande av smedjans kapacitet
kunde visa sig erforderligt med ytterligare en hovslagare, vilken borde placeras
i lönegrad Cg 9. Till stöd för förslagen har i promemorian anförts i
huvudsak följande.

Den vid smedjan åt allmänheten utförda hovvården visade en tydligt sjunkande
tendens. Utöver ren hovvård utförde smedjan även reparations- och
smidesarbeten åt kunder och åt försöksavdelningen. Något direkt behov av
en till inrättningen knuten smedja förelåge dock ej för denna avdelning,
vars jordbruk hade möjlighet att anlita andra smedjor i trakten. Däremot
hade kliniken behov av en hovslagare med smedja för nödig hov- och klövvård,
sjukbeslag samt enklare smidesarbeten.

Vad anginge den till smedjan knutna hovslagarutbildningen, som leddes
av den i det föregående omnämnde befattningshavaren å övergångsstat samt
en instruktionssmed, hade denna tidigare bedrivits vid en årlig kurs medan
man numera sökte genomföra en höst- och en vinterkurs, vardera om 3 V2
månader. Det hade emellertid visat sig allt svårare att få kurserna fullbelagda.
Ej heller till de vid lantbruksinstitutet i Alnarp bedrivna kurserna
hade maximalt antal elever anmält sig. Enligt vad sakgranskningen utvisat
skulle vidare ett upprätthållande av skolans verksamhet sammanlagt kräva
investeringar i byggnad, inredning och utrustning, som icke komme att understiga
lågt räknat 50 000 kronor. Med hänsyn till den begränsade elevtillströmningen
till den statliga hovslagarutbildningen samt till de kapitalinvesteringar,
som syntes ofrånkomliga, därest hovslagarutbildningen vid
skolan i Skara i fortsättningen skulle bedrivas som förut, ifrågasatte sakrevisionen,
huruvida det vore ekonomiskt försvarligt att bibehålla den nuvarande
splittringen på tre skolor. Eleverna vid inrättningen i Skara kunde
beredas plats vid Alnarp och till en mindre del vid veterinärhögskolan.

Rörande det närmare innehållet i sakrevisionens promemoria torde utskottet
få hänvisa lill s. 5—13 i propositionen.

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

Yttrandena.

En redogörelse för i ärendet avgivna utlåtanden finnes intagen å s. 13—17
i propositionen.

Beträffande förslaget om nedläggande av hovbeslagsskolan har nämnden
för inrättningen bland annat anfört, att landets behov av hovslagare torde
komma att ökas. Enligt vad nämnden inhämtat vore vidare hästbeståndet
i Stockholm med omnejd numera i stadigt avtagande, vilket tvingat veterinärhögskolans
hovbeslagsavdelning att för erhållande av tillräckligt material
bedriva ambulatorisk verksamhet. Dessa förhållanden talade för ett
bibehållande av hovbeslagsskolan i Skara, särskilt som Skaraborgs län syntes
komma att bibehålla sin tidigare rangplats som ett av de främsta hästavelsområdena
i landet. Nämnden avstyrkte därför bestämt, att skolan nedlades.

Professorn E. Åkerblom har i sitt yttrande anfört, att starka skäl talade
för ett bibehållande av veterinärinrättningens hovslagarskola. Härom har anförts
bland annat följande.

Årsbehovet av hovslagare kunde uppskattas till 58—67. Även om plats
kunde beredas för flera hovslagareelever vid veterinärhögskolan och lantbruksinstitutet
i Alnarp borde hovslagarskolan i Skara fortsätta sin verksamhet
av flera skäl. Rekryteringen av hovslagare från västra Sverige skulle
nämligen med all sannolikhet bliva lidande på ett nedläggande av denna
senare. Sedan statligt stöd till hovvårdsföreningar och enskilda hovslagare i
ambulerande praktik införts, hade efterfrågan på yrkesmän stegrats avsevärt.
Två hovslagarskolor vore, även om de tillsammans kunde mottaga 60
elever per år, icke tillräckliga för att dels besätta vakanta tjänster, dels
besätta nyinrättade tjänster i områden, där förut hovslagare ej funnits.
Vidare vore krafter verksamma för att ingen skulle få utöva hovslagaryrket
med mindre vederbörande först genomgått en av statens hovslagarskolor.
Det vore därför nödvändigt, att utbildningsmöjligheterna ökades.

Föreståndaren för hovbeslagsavdelningen V. Behm har i sitt yttrande
framhållit betydelsen av att hovslagarutbildningen vid inrättningen finge
fortsättas. Till stöd härför har anförts bland annat, att efterfrågan på hästar
och därmed även hovslagare troligen åter komme att stegras. I yttrandet har
även erinrats om att medel årligen ansloges för hovvårdskurser och att hovvårdsföreningar
bildades i syfte att propagera för en bättre hovvård, varjämte
statsunderstöd utdelades till elever vid hovslagarskolor för att stimulera
utbildningen.

I sitt utlåtande har styrelsen för veterinärhögskolan bland annat anfört,
att sakrevisionen icke kunde anses ha förebragt tillräcklig utredning för
sitt förslag om liovslagarskolans omedelbara nedläggande, även om vissa
icke helt värdelösa fördelar därigenom skulle stå att vinna, framför allt i
ekonomiskt avseende. Det borde i detta sammanhang uppmärksammas, att
statsmakterna så sent som år 1944 lämnat utan erinran framlagda förslag
om utökning av undervisningen till två årskurser för civila hovslagare. Styrelsen
har vidare anfört, att ett nedläggande av hovslagarskolan skulle
medföra behov av ytterligare personal för hantlangning vid operationer och
annan djurbehandling.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

7

Anslagsäskanden.

Styrelsen för veterinärhögskolan har hemställt, att för budgetåret 1949/50
inrättningens avlöningsanslag måtte höjas med 22 085 kronor till 144 085
kronor, omkostnadsanslaget med 36 600 kronor till 68 600 kronor samt anslaget
till inredning och utrustning med 47 850 kronor till 66 350 kronor.
Därjämte har hemställts om medel till täckning av förpliktelser å tillhopa
25 695 kronor, som nämnden iklätt sig för av byggnadsstyrelsen utförda
byggnadsarbeten vid försöksavdelningen.

Rörande den närmare beräkningen av anslagsbehoven samt sakrevisionens
förslag i anslagsfrågorna m. in. hänvisas till redogörelsen å s. 17—27
i propositionen.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört:

»Såsom framgår av sakrevisionens promemoria har det ekonomiska resultatet
av verksamheten vid veterinärinrättningen i Skara efter omorganisationen
blivit väsentligt sämre än vad som från början förutsetts. Orsakerna
härtill äro flera. I viss mån synes man sålunda i de utredningar, som
lågo till grund för beslutet om omorganisationen, ha beräknat kostnaderna
för verksamheten för lågt och även överskattat inkomstmöjligheterna, särskilt
vad angår avkastningen av det till inrättningen hörande jordbruket.
Till stor del måste emellertid förklaringen till de stora underskotten sökas
däri, att inrättningens nämnd, vilken enligt gällande instruktion endast
ägt besluta rörande löpande utgifter, fattat beslut i ärenden av stor ekonomisk
räckvidd och därvid bortsett från de begränsningar, som fastställda
stater angivit. Även om de byggnadsföretag och den anskaffning av inventarier,
som sålunda kommit till stånd, i stort sett få anses ha varit till nytta
för inrättningen, ha statsmakterna uppenbarligen genom nämndens förfarande
undandragits möjligheten att bestämma omfattningen och takten av
den upprustning, som kan ha varit erforderlig utöver vad som förutsågs
vid fattandet av beslutet om omorganisationen. Härtill kommer att nämnden
ej i allo synes ha ägnat inrättningens ekonomiska frågor den omsorg,
som varit påkallad.

Det förhållandet, att verksamheten vid inrättningen dragit och väl även
i fortsättningen måste väntas draga ej oväsentligt större kostnader än som
tidigare förutsetts, aktualiserar frågan, om verksamheten bör uppehållas.
Rörande denna fråga vill jag framhålla, att det arbete, vilket bedrives såväl
vid den stationära kliniken och polikliniken som vid försöksavdelningen,
synes vara av betydande värde ur jordbrukets och den veterinärmedicinska
forskningens synpunkt. Jag anser det därför i och för sig önskvärt, att
detta arbete skall få fortsätta. Emellertid måste man självfallet vid frågans

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr >iO.

avgörande även se till kostnaderna för verksamheten. Medelsåtgången under
de båda senaste budgetåren torde dock ej böra tagas som en måttstock
för de anslag, vilka kunna behövas i fortsättningen. Det synes därför lämpligt,
att man skall taga definitiv ställning till frågan först då någon tids
erfarenhet vunnits rörande det resultat, som rörelsen kan utvisa, därest den
drives under mer normala förhållanden och med strängare aktgivande på de
ekonomiska faktorerna än vad som hittills skett. Jag anser alltså, att verksamheten
tills vidare bör fortgå men att frågan om inrättningens fortbestånd
efter lämplig tids förlopp bör upptagas till förnyad prövning.

Därest frågan om verksamhetens framtida bedrivande på dylikt sätt hålles
öppen tills vidare, är det självfallet angeläget, att nya investeringar ej
skola göras i vidare mån än som oundgängligen erfordras även på kortare
sikt. Det är vidare nödvändigt, att de brister i fråga om inrättningens organisation,
som visat sig föreligga, avhjälpas, samt att alla möjligheter att
förbättra det ekonomiska resultatet av verksamheten tillvaratagas. Jag kommer
därför att föreslå vissa förändringar i fråga om såväl organisationen
som verksamhetens omfattning.

Sakrevisionen har förordat, att inrättningens nämnd och dennas lokala
delegation skulle avskaffas och rörelsen direkt läggas under veterinärhögskolans
styrelse. Samtidigt skulle klinikchefen utses till platschef med uppgift
att leda verksamheten på platsen och med befogenhet alt fatta beslut
i ärenden, som påkallade skyndsamma avgöranden. Detta förslag kan jag
delvis biträda. Jag ansluter mig sålunda till förslaget att den ene av de båda
avdelningsföreståndarna skall utses till platschef med de befogenheter, som
sakrevisionen angivit. För uppdraget som platschef bör utgå ett arvode av
1 200 kronor för år. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta,
vilken av föreståndarna som skall utses härtill. Däremot kan jag ej ansluta
mig till förslaget om avskaffande av inrättningens nämnd. Den tanke, som
torde ha legat bakom beslutet om inrättande av nämnden, nämligen att veterinärhögskolans
styrelse ej borde betungas med den direkta ledningen av
verksamheten utan att denna borde anförtros åt ett organ med betydande
lokal anknytning, synes mig i och för sig alltjämt bärande. De mindre goda
erfarenheterna av den hittills tillämpade organisationsformen torde ej böra
tillskrivas organisationsformen i och för sig utan den missuppfattning,
som förelegat i fråga om nämndens befogenheter. Jag anser därför, att nämnden
bör bibehållas, ehuru i något förändrad form. Till en början synes sålunda
antalet ledamöter i nämnden böra begränsas. Enligt min mening är
det för de uppgifter, som i fortsättningen böra ankomma på nämnden, tillräckligt,
om denna består av tre ledamöter. Veterinärhögskolans rektor och
platschefen böra vara självskrivna ledamöter och den förre liksom hittills
tillika ordförande. Den tredje ledamoten, som bör representera jordbruket
i orten, bör utses av Kungl. Maj :t. Den anknytning till den lantbrukskemiska
forskningen, som man nu velat trygga genom föreskriften om att professorn
i lantbrukskemi vid lantbrukshögskolan skall vara självskriven ledamot,
torde bliva tillräckligt tillgodosedd, därest, såsom jag i det följande skall

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

9

förorda, försöksavdelningens arbetsplaner underställas överinspektören för
försöksväsendet på lantbrukets område.

Självfallet bör i fortsättningen klart angivas, vilka befogenheter som
skola tillkomma platschefen och nämnden. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, veterinärhögskolans styrelse
alt meddela erforderliga förskrifter härom.

Medelsförvaltningen vid inrättningen torde liksom hittills böra handhavas
av intendenten vid veterinärhögskolan. Någon särskild gottgörelse härför
bör ej utgå.

Uppdraget att tjänstgöra som platschef kommer, såsom framhållits både
i sakrevisionens promemoria och i vissa yttranden, att medföra en ej oväsentlig
arbetsbelastning för vederbörande avdelningsföreståndare. Jag kan
dock ej tillstyrka förslaget, att det på grund härav skulle inrättas en tjänst
som kanslibiträde i lönegrad Ce 11, vars innehavare skulle ha till huvuduppgift
att ombesörja den lokala räkenskapsföringen och vissa andra kamerala
uppgifter. Däremot bör anslaget för tillfällig arbetskraft bestämmas
så, att möjlighet finnes att anlita lämplig person för erforderlig räkenskapsföring
och liknande uppgifter. Vidare synes det med hänsyn till omfattningen
av arbetet å kliniken angeläget, att klinikchefen skall erhålla biträde
av en assistent. För denne torde böra tillämpas samma löneställning och
befordringsgång, som gäller för assistenter vid veterinärhögskolan.

Vad härefter angår frågan om eventuell inskränkning eller omläggning
av verksamheten vid inrättningen vill jag först framhålla att, såsom redan
antytts, enligt min uppfattning verksamheten såväl å försöksavdelningen
som å den stationära kliniken och polikliniken bör fortsätta. Den omläggning
av jordbruksdriften å försöksavdelningen, som sakrevisionen förordat,
synes dock böra vidtagas. Huruvida utarmningsförsöken, såsom veterinärhögskolans
styrelse och nämnden ansett, böra få fortsätta i mycket
begränsad omfattning, torde få bliva beroende på om så anses kunna ske
utan att det i staten upptagna resultatet av jordbruksdriften äventyras.
Jag tillstyrker likaså förslaget, att planerna för den vid denna avdelning bedrivna
försöks- och forskningsverksamheten skola underställas överinspektören
för försöksväsendet på lantbrukets område. Det slutliga fastställandet
av planerna bör givetvis ankomma på styrelsen för veterinärhögskolan.

Förslaget, att en del av veterinärkandidaternas praktiska kliniktjänstgöring
skulle förläggas till inrättningen, synes innebära åtskilliga fördelar.
Jag är emellertid ej nu beredd att taga ställning till detsamma. Bland annat
synes det böra närmare övervägas, om denna utbildning bör vara obligatorisk
eller frivillig. Under sådana förhållanden synes icke heller frågan
om anvisande av medel för kandidaternas rese- och bostadskostnader nu
böra upptagas till prövning.

Under det att bibehållandet av nyssnämnda grenar av verksamheten vid
inrättningen torde vara väl motiverat, är enligt min mening förhållandet
ett annat i fråga om verksamheten vid hovslagarskolan och smedjan. Jag
vill erinra om att elevanslutningen till skolan under senare år varit ringa,

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

samtidigt som ett ganska stort antal platser som hovslagareelever varit
obesatta såväl vid veterinärhögskolan som vid Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut. Härtill kommer att det med hänsyn till det synnerligen
dåliga skick, vari framför allt elevbostäderna befinna sig, icke torde
vara möjligt att uppehålla skolan utan att betydande belopp nedläggas på
förbättring av lokalerna. Jag förordar därför, att hovslagarutbildningen
vid inrättningen skall upphöra från och med ingången av nästa budgetår.
I samband därmed torde, såsom sakrevisionen föreslagit, den nu å övergångsstat
placerade förutvarande föreståndaren för inrättningen böra överföras
å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Han bör därvid bibehållas
vid nuvarande löneförmåner utom provisoriskt lönetillägg, dock
att endast halvt dyrtids- och kristillägg skall utgå.

Även vad smedjan angår synes det mig kunna ifrågasättas, huruvida
icke denna bör nedläggas. Sakrevisionen har emellertid anfört, att kliniken
behöver en smedja för nödig hov- och klövvård, sjukbeslag samt enklare
smidesarbeten. Jag vill med hänsyn härtill ej motsätta mig, att smedjan
skall bibehållas tills vidare. Vid smedjan torde böra finnas en hovslagare.
I motsats till sakrevisionen anser jag det icke lämpligt, att instruktionssmeden
skall föras å indragningsstat. Denne befattningshavare bör
i stället sysselsättas i smedjan. Personalen å smedjan bör även kunna utföra
åtminstone huvuddelen av de sysslor, för vilka styrelsen föreslagit anställande
av en gårdskarl. I den män tiden det medger bör å smedjan kunna
utföras allmän hovvård.

Några nybyggnader eller mera genomgripande ombyggnader vid inrättningen
torde icke nu böra komma i fråga. Däremot torde det, såsom sakrevisionen
anfört, kunna övervägas att efter viss restaurering av huvudhySSnaden
dit förlägga platschefens bostad och eventuellt även expeditionsoch
andra lokaler för avdelningarnas gemensamma behov. Innan ställning
tages till denna fråga, bör emellertid utredning ske rörande kostnaderna
för en sådan restaurering. Även möjligheterna att inreda ett isoleringsstall
i befintliga lokaler böra närmare utredas.

I fråga om medelsbehovet för nästa budgetår anser jag mig med vissa
jämkningar kunna biträda sakrevisionens förslag.

Vad då först angår avlöningsanslaget medför det av mig i det föregående
tillstyrkta förslaget om överförande å indragningsstat av den å övergångsstat
placerade förutvarande föreståndaren vid inrättningen, att posten till
avlöning av tjänsteman å övergångsstat utgår. Mot sakrevisionens beräkning
av posten arvoden och särskilda ersättningar har jag intet att invända.
Denna post bör sålunda för nästa budgetår ökas med ett belopp av 1 000
kronor till 1 400 kronor. Beträffande icke-ordinarieposten anser jag mig
i likhet med sakrevisionen böra avstyrka högskolestyrelsens förslag om uppflyttning
av en djur sjukvårdare i Ce 9 till djursjukvårdare, tillika vaktmästare,
i Ce It samt om inrättande av en tjänst som laboratoriebiträde i
Ce 13, en tjänst som gårdskarl i Ce 9 och en tjänst som kontorsbiträde med

Jordbruksutskottets utlåtande nr åt).

11

lön enligt reglerad befordringsgång. Ej heller kan jag biträda sakrevisionens
förslag, att arvode till en gårdskarl skulle beräknas å omkostnadsstaten.
De sysslor, som skulle ankomma på denne gårdskarl, torde såsom förut
anförts, åtminstone i huvudsak kunna utföras av personalen vid smedjan.
Förslaget om inrättande av en kanslibiträdestjänst i Ce 11 har jag redan
i det föregående avstyrkt. I överensstämmelse med vad jag i anslutning
därtill anfört synes emellertid under icke-ordinarieposten böra beräknas
ett belopp av 2 000 kronor för att möjliggöra anlitande av sakkunnigt
biträde för vissa kamerala göromål. Det för vikariatsersättningar m. m. avsedda
beloppet synes av denna anledning böra höjas med sistnämnda belopp
utöver det av sakrevisionen föreslagna eller med tillhopa 3 100 kronor.
För avlönande av den assistent åt klinikchefen, vars anställande jag
redan förordat, torde böra upptagas 8 400 kronor. Jag har icke något att
erinra mot högskolestyrelsens beräkning av medelsbehovet för löneklassförändringar.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då jag, såsom framgått
av det föregående, icke velat tillstyrka förslaget, att instruktionssmeden
skulle överföras å indragningsstat, skulle under nästa budgetår för avlöningar
till icke-ordinarie personal erfordras ett belopp av i runt tal (96 300
+ 3 100 + 8 400 + 1 521 =) 109 400 kronor. För rörligt tillägg synes böra
beräknas ett belopp av 11 500 kronor. Till avlöningar torde alltså för nästa
budgetår böra anvisas ett förslagsanslag av (1 400 + 109 400 —(— 11 500 =)
122 300 kronor.

I fråga om beräkningen av anslaget till omkostnader för nästa budgetår
synes först till behandling böra upptagas spörsmålet om ändrad beräkning
av resultatet av inrättningens rörelse. Vad som förekommit vid granskningen
av verksamheten har utvisat, att de hittills i rörelsestaten upptagna
posterna måste justeras såväl å inkomst- som å utgiftssidan. Sakrevisionens
förslag härutinnan synes i huvudsak böra läggas till grund för fastställande
av ny stat för inrättningens rörelse. Eftersom någon extra hovslagare
ej bör vara anställd vid smedjan, bör emellertid posten för tillfällig
personal beräknas till endast 5 000 kronor. Omkostnadsstaten skulle
med denna beräkning av rörelsens inkomster och utgifter komma att tillföras
ett belopp av 5 600 kronor årligen såsom särskilda uppbördsmedel.
Då särskilt arvode till gårdskarl ej bör beräknas, torde posten expenser ej
behöva upptagas till högre belopp än 21 000 kronor. Vid sådant förhållande
och då jag icke har något att erinra mot de förändringar, som sakrevisionen
i övrigt föreslagit i förhållande till omkostnadsstaten för innevarande
budgetår, synes omkostnadsanslaget för nästa budgetår böra uppföras med
ett till 24 400 kronor minskat belopp. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att i sinom tid fastställa stat för anslagets användning. Därvid synes
böra föreskrivas, att anslagsposterna till reseersättningar, till publikationstryck
samt till underhåll av byggnader och vägar in. in. i omkostnadsstaten
liksom de särskilda utgiftsposterna i rörelsestaten icke må överskridas utan
Kungl. Maj :ts medgivande.

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att driftsresultatet av för söksjordbruket
under innevarande budgetår beräknas utvisa ett underskott å
omkring 10 000 kronor, vilket torde få täckas av överskottet å inrättningens
övriga rörelsegrenar.

I fråga om anslaget till inredning och utrustning anser jag mig i likhet
med sakrevisionen böra tillstyrka, att medel anvisas å riksstaten för nästa
budgetår för inköp av den nu förhyrda röntgenapparaten, för inredande
av förvaringsrum för denna och för anordnande av trappa till höskullen.
Mot de belopp, som högskolestyrelsen äskat för dessa ändamål, har jag
intet att invända. Vad angår röntgenapparaten förutsätter jag emellertid,
att högskolestyrelsen skall söka få till stånd en överenskommelse, som
innebär att redan erlagda hyresbelopp komma att avräknas å köpesumman.

Behovet av ett mottagningsställ synes böra tillgodoses på det sätt, som
sakrevisionen förordat. För detta ändamål bör alltså beräknas ett belopp
av 9 000 kronor. Då jag förordat, att hovslagarskolan skall nedläggas, torde
medel till inredning och utrustning av hovbeslagssmedjan icke erfordras.

Högskolestyrelsens framställning om anvisande av respektive 8 000,
10 670 och 25 695 kronor för reglering av vissa skulder för inköpt utrustning
och byggnadsarbeten kan jag biträda med den ändringen att för operationsbordet
bör, av skäl som sakrevisionen angivit, beräknas allenast
5 500 kronor. Då det belopp å 25 695 kronor, som avser utförda byggnadsarbeten,
använts till inrednings- och därmed i viss mån jämställda byggnadsarbeten,
torde hinder icke möta att beräkna detsamma under inrättningens
anslag till inredning och utrustning. Till inredning och utrustning
torde vid nu angivna förhållanden för nästa budgetår böra anvisas ett reservationsanslag
av i runt tal (24 000 + 800 + 1 200 + 9 000 + 8 000 +
5 500 + 25 695 =) 75 000 kronor.»

Utskottet.

Av utredningen framgår, att veterinärinrättningen i Skara efter 1944 års
omorganisation lämnat avsevärt sämre resultat än som beräknats. Förutom
i det stundom otillfredsställande sätt, på vilket inrättningens nämnd handhaft
de ekonomiska frågorna, synes detta förhållande ha haft sin grund
däri, att verksamhetens inkomster och utgifter bedömts alltför gynnsamt i
de utredningar, som föregått omorganisationen. I det läge, som sålunda uppkommit,
torde det vara påkallat att upptaga till prövning frågan huruvida
verksamheten vid inrättningen bör fortsättas. På de av Kungl. Maj :t anförda
skälen vill utskottet emellertid tillstyrka förslaget, att verksamheten
— med vissa ändringar — bör fortgå tills vidare och spörsmålet om inrättningens
bestånd för framtiden prövas först efter förloppet av den tid, som
kan anses lämplig för att giva en riktig uppfattning om vilket resultat rörelsen
normalt kan uppvisa.

Vad beträffar frågan vilka inskränkningar eller omläggningar som redan

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

13

nu böra vidtagas vill utskottet till en början biträda Kungl. Maj :ts förslag
härutinnan såvitt angår försöksavdelningen, den stationära kliniken och
polikliniken.

Beträffande hovslagarskolan och smedjan bär Kungl. Maj:t förordat, att
hovslagarutbildningen skall helt upphöra från och med ingången av nästa
budgetår, medan själva smedjan bör med några förändringar bibehållas
tills vidare. I motionerna I: 259 och II: 327 har emellertid som ovan nämnts
yrkats, alt jämväl skolan skall bibehållas.

Som skäl för skolans nedläggande bär anförts, att elevanslutningen under
senare år varit ringa samtidigt som ett ganska stort antal platser sotm hovslagarelever
varit obesatta vid såväl veterinärhögskolan som Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut ävensom att det icke torde vara möjligt
att uppehålla skolan utan att nedlägga betydande belopp — enligt sakrevisionen
lågt räknat 50 000 kronor — på förbättring av lokalerna, framför
allt elevbostäderna.

Häremot har i motionerna framhållits, bland annat, att elevanslutningen
till skolan företett en icke oväsentlig ökning från år 1933, endast avbruten
av en under beredskapsåren naturlig tillfällig nedgång, att de västsvenska
länen sedan gammalt intoge en rangplats inom landet på hästavelns område,
varför man trots den pågående mekaniseringen hade att räkna med ett
fortsatt relativt stort behov av utbildade hovslagare i denna del av landet,
samt att smedjan under sin tid som undervisningsanstalt årligen visat ett
driftöverskott på mellan 2 500 och 4 000 kronor under en lång följd av år.
Tillika har anförts, att elevbostäderna visserligen icke vore helt tillfredsställande
men att det icke skulle krävas något större belopp för att sätta
dem i fullt brukbart skick. Ej heller skulle de löpande omkostnaderna ökas
i nämnvärd grad, om skolan bibehölles.

Ehuru det onekligen kan synas lämpligt, att även hovslagarskolan bibehålies
under den prövotid, efter vilken hela inrättningens fortsatta bestånd
skall upptagas till avgörande, har utskottet dock funnit övervägande skäl
tala för att densamma nedlägges med utgången av innevarande budgetår.
Avgörande för utskottets ställningstagande har därvid framför allt varit,
att undervisningen icke synes kunna fortgå utan ganska omfattande förbättringar
av lokalerna samt antalet obesatta elevplatser vid övriga hovslagarskolor
under senare år varit relativt stort.

Utskottet biträder alltså Kungl. Maj :ts förslag även såvitt angår hovslagarskolan
och smedjan.

Ej heller mot Kungl. Maj :ts framställning i övrigt bär utskottet något att
erinra.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen inå, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å de likalydandc motionerna 1: 259 och
II: 327,

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med den 1 juli
1949 överföra förutvarande föreståndaren för veterinärin -

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

rättningen i Skara å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
samt att vidtaga den ändring i personalförteckningen
för inrättningen, som påkallas därav;

2) godkänna följande avlöningsstat för veterinärinrättningen
i Skara, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1949/50:

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungi. Maj:t, förslagsvis. . kronor 1400

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 109 400

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 11 500

Summa kronor 122 300;

3) å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Veterinärinrättningen i Skara: Avlöningar ett förslagsanslag
av 122 300 kronor;

b) till Veterinärinrättningen i Skara: Omkostnader ett
förslagsanslag av 24 400 kronor;

c) till Veterinärinrättningen i Skara: Inredning och utrustning
ett reservationsanslag av 75 000 kronor.

Stockholm den 10 maj 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Anderberg,
Hjalmar Nilsson, Svedberg, Jon Jonsson, Henry Johansson och Hugo
Osvald; samt

från andra kammaren: herrar Svensson i Ljungskile, Andersson i
Tungelsta, Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina,
Larsson i Karlstad, Ahlsten och Boman i Stafsund.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.

15

Reservation

av herrar Tjällgren, Hjalmar Nilsson, Svensson i Ljungskile, Larsson i
Karlstad, Ahlsten och Boman i Stafsund, vilka ansett att utskottet bort bifalla
motionerna I: 259 och II: 327 samt att utskottets yttrande och hemställan
därför bort ha följande lydelse:

»Av utredningen---skolan bibehölles.

De skäl, som anförts till förmån för skolans nedläggande, synas icke bärande.

Sålunda må gentemot påståendet, att elevanslutningen under senare år
varit ringa, framhållas att under tiden den 2 mars 1944—den 31 december
1948 utexaminerats 52 elever, d. v. s. endast 8 elever färre än som skulle ha
varit fallet, därest kurserna varit helt fullbelagda. Vad åter angår kostnaderna
för att försätta lokalerna i fullt brukbart skick torde dessa enligt
upplysningar, som lämnats utskottet, kunna begränsas till något över 10 000
kronor.

Vid nu angivna förhållanden tala enligt utskottets mening övervägande
skäl för att även skolan bör bibehållas tills vidare samt att frågan om dess
nedläggande bör upptagas först i samband med prövningen av hela inrättningens
fortsatta bestånd. Utöver vad som i motionerna anförts till stöd
härför vill utskottet framhålla, att ett nedläggande av skolan utan tvivel komme
att medföra en kännbar minskning av det antal hovslagare, som årligen
utexamineras i landet, varigenom den redan nu förefintliga bristen på sådana
skulle förvärras. Utskottet förordar därför, att skolan tills vidare bibehålies.

Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit torde den i nu gällande
avlöningsstat upptagna posten å 14 100 kronor till avlöning av tjänsteman å
övergångsstat böra bibehållas och motsvarande höjning äga rum av avlöningsanslaget.

Mot Kungl. Maj :ts framställning i övrigt har utskottet icke något att
erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till de likalydande motionerna I: 259 och
11:327,

1) godkänna följande avlöningsstat för veterinärinrättningen
i Skara, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1949/50:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat,

förslagsvis ........................ kronor 14 100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis . . » 1 400

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 ■

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ kronor 109 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 11 500

Summa kronor 136 400;

2) å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Veterinärinrättningen i Skara: Avlöningar ett förslagsanslag
av 136 400 kronor;

b) till —--- 24 400 kronor;

c) till — -— — 75 000 kronor.»

497691. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.