Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
1
Nr 38.
Utlåtande i anledning au Kungl. Maj.ts proposition angående
medgivande att vidtaga de åtgärder, som erfordras för
Sveriges anslutning till Förenta Nationernas livsmedels-
och jordbruksorganisation (FAO).
(l:a avd.)
I en till riksdagen den 11 mars 1949 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 155, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag föreslagit riksdagen att dels medgiva, att Kungl. Maj :t må vidtaga
de åtgärder, som erfordras för Sveriges anslutning till Förenta Nationernas
livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), dels ock att till kostnader
för medlemskapet anvisa ett förslagsanslag av 325 000 kronor.
Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation — Food and
Agriculture Organization of the United Nations, mest känd under initialerna
FAO — leder sitt ursprung från den av president Franklin Roosevelt sammankallade
konferensen i Hot Springs i Förenta staterna i maj och juni
1943, och det konstituerande sammanträdet ägde rum i Quebeck i oktober
1945.
Vid konferensen i Hot Springs voro sammanlagt 44 stater representerade.
Vid den konstituerande konferensen i Quebec anslöto sig 42 stater till organisationen.
Antalet medlemsstater bär därefter stigit, så att detsamma efter
konferensen i Washington i november 1948 uppgår till 58.
Organisationens uppgifter ha i dess stadga angivits vara att samla, analysera
och sprida informationer rörande näringsförhållandena, livsmedelsförsörjningen
och jordbruket. Organisationen skall vidare främja och, då så
befinnes lämpligt, rekommendera statliga eller internationella åtgärder med
hänsyn bland annat till vetenskaplig, teknisk, social och ekonomisk forskning
rörande livsmedels- och jordbruksfrågor, en förbättrad undervisning
och administration på jordbrukets och livsmedelsförsörjningens område, bevarandet
av naturtillgångarna och användningen av förbättrade produktionsmetoder
inom jordbruket samt tillhandahållandet av erforderlig jordbrukskredit.
Organisationen skall vidare tillhandahålla sådan teknisk medverkan,
som medlemsstaternas regeringar kunna begära.
Organisationen är ett organ för samarbete mellan de anslutna staterna
men har icke myndighet att dirigera de anslutna staternas jordbruks- och
livsmedel spolitik. De rekommendationer beträffande olika åtgärder, som
kunna antagas av organisationen, skola underställas medlemsstaterna för
behandling i vanlig ordning.
I syfte att underlätta kontakten med olika länder är det meningen att
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 10 samt. Nr 38.
q
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
upprätta ett antal regionala kontor. Ett regionalt kontor för Europa finnes
sedan ett par år tillbaka med säte i Rom. För Egypten och Främre Asien
med kringliggande områden inrättades ett särskilt kontor i Kairo 1948. Enligt
beslut av den senaste konferensen skola vidare kontor upprättas för
Fjärran östern och Latinamerika.
Som kontaktorgan mellan organisationen och medlemsstaterna ha särskilda
nationella livsmedels- och jordbrukskommittéer organiserats i ett
stort antal länder (enligt senast tillgängliga uppgift i 44 länder).
Organisationens budget har för de fem första verksamhetsåren fastställts
till ett belopp av 5 miljoner dollars per år. En del av detta belopp har emellertid
beräknats för nytillkommande medlemmar, varför medlemsstaternas
sammanlagda avgifter för närvarande stanna vid 4 609 000 dollars. De olika
staternas bidrag har bestämts med hänsyn till befolkning, nationalinkomst
och vissa andra faktorer.
Den nu gällande skalan för medlemsavgifterna fastställdes vid organisationens
första årskonferens i Quebec 1945. Washingtonkonferensen uttalade
härom, att under tiden vissa ändringar inträffat, särskilt med hänsyn
till medlemsstaternas ekonomiska läge, som nödvändiggöra en revision av
bidragsskalan. Innan en dylik verkställdes, borde emellertid alla faktorer,
som äro av betydelse i detta sammanhang, undersökas, bland annat de olika
staternas nationalinkomst och statsskuld, befolkningen och inkomsten per
invånare, staternas relativa behov av organisationens tjänster, deras import
och export av jordbruksprodukter, de övre och undre gränserna för
avgifterna samt de bidragsskalor, som tillämpas för andra internationella
organisationer, särskilt Förenta Nationerna.
Medlemsavgifterna beräknas i dollars och skola erläggas i denna valuta.
Det framgick vid konferensen i Washington, att bestämmelsen härom vållat
olägenheter för vissa länder. Då frågan om möjligheten att erlägga avgiften
i annan valuta än dollars emellertid nära sammanhänger med spörsmålet
om organisationens definitiva förläggning, vilket lämnades olöst av
konferensen, sköts också valutaproblemet på framtiden.
Till sist må erinras om att Sverige vid organisationens tre senaste årskonferenser
(Köpenhamn 1946, Geneve 1947 och Washington 1948) varit representerat
genom observatörer. Även vid vissa av organisationen anordnade
speciella konferenser har Sverige varit representerat, exempelvis vid
spannmålskonferensen i Paris 1947 och timmerkonferensen i Marianske
Lazne samma år. Till organisationens statistiska publikationer ha uppgifter
lämnats även från Sverige.
En närmare redogörelse för organisationen finnes intagen å s. 2—7 i propositionen.
Vid propositionen ha vidare fogats dels den för organisationen gällande
stadgan, dels ock en förteckning över medlemsstaterna i organisationen jämte
avgiftskvoter och avgiftsbelopp för år 1949.
Såväl lantbruksstyrelsen som statens livsmedelskommission ha tillstyrkt,
att Sverige skall ansluta sig till organisationen.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
3
Departementschefen har anfört:
»Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation synes utgöra
ett betydelsefullt led i det mellanfolkliga samarbete, som organiserats efter
det andra världskriget. Organisationens allmänna syfte kan sägas vara att
genom förbättringar av produktionen och en jämnare fördelning av tillgångarna
åstadkomma en ökad behovstäckning och en högre hälsostandard
bland världens folk. Jag torde även få fästa uppmärksamheten på den
omfattande upplysningsverksamhet och det vidgade vetenskapliga samarbete
inom jordbrukets, skogsbrukets och fiskets områden, som innefattas
i organisationens verksamhet.
Av de europeiska staterna äro för närvarande endast Albanien, Bulgarien,
Rumänien, Spanien, Sovjetunionen och Sverige icke anslutna till organisationen.
I Sverige har dock på skilda håll och icke minst bland jordbrukare
framträtt ett starkt intresse för organisationens arbete. Såsom jag
tidigare anfört, har också Sverige genom observatörer, företrädande olika
offentliga institutioner och enskilda yrkessammanslutningar, deltagit i
flera av organisationens konferenser. Från organisationens sida ha även
under hand förfrågningar gjorts, huruvida Sverige ville ansluta sig.
Principiellt sett synes enligt min mening ingen tvekan råda om att Sverige
bör söka medlemskap i Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation.
Jag vill emellertid samtidigt framhålla, att Sveriges direkta
intresse av organisationens verksamhet i vissa hänseenden torde vara relativt
mindre än vad fallet är i fråga om många andra länder. Sålunda är
Sverige visserligen icke oberoende av världsmarknaden för livsmedel och
livsmedelsråvaror men i ganska hög grad självförsörjande. I fråga om
jordbruksprodukter har Sverige därför icke särskilda export- eller importintressen
att bevaka. I fråga om skogsprodukter föreligga dock sådana intressen
även för Sveriges del. Sverige har vidare en förhållandevis högt utvecklad
jordbruksteknik och jordbruksforskning och torde därför även i
detta hänseende kunna draga mindre direkt nytta av ett medlemskap i organisationen
än flertalet andra länder. Nyssnämnda förhållanden torde
dock icke förringa de fördelar, som ett inträde i organisationen måste anses
medföra i form av vidgade möjligheter till kontakter och utbyte av informationer.
Jag förordar därför, att erforderliga åtgärder vidtagas för
Sveriges anslutning till Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation.
Tidpunkten härför torde lämpligen böra få bestämmas av
Kungl. Maj:t. Dock torde inträde böra sökas tidigast till organisationens
nästkommande budgetår, som börjar den 1 januari 1950.
Vad angår de ekonomiska förpliktelserna för Sveriges medlemskap i organisationen
har slutlig överenskommelse ej träffats om storleken av Sveriges
årsbidrag vid anslutning till organisationen. Enligt en preliminär
överenskommelse, som träffats i frågan, skulle emellertid Sveriges årsbidrag
icke komma att överstiga 90 000 dollars, motsvarande med nuvarande
kurs omkring 325 000 kronor. Då nämnda belopp synes vara väl högt i
jämförelse med andra länders bidrag, synes emellertid eu nedsättning av
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
det svenska bidraget böra eftersträvas. Jag vill därvid även hänvisa till
vad jag förut anfört angående det delvis begränsade utbyte, som Sverige
för egen del torde kunna vinna av organisationens verksamhet.
I avvaktan på en slutlig överenskommelse i bidragsfrågan vill jag emellertid
förorda, att för Sveriges årsbidrag till organisationen beräknas ett
belopp av 325 000 kronor. Dessa kostnader torde böra bestridas från ett
särskilt anslag under nionde huvudtiteln. Anslaget, som bör givas karaktär
av förslagsanslag, torde böra benämnas Kostnader för Sveriges medlemskap
i FAO.
Skulle det anses erforderligt att i Sverige liksom i flertalet andra medlemsstater
upprätta en nationell kommitté för det mellanfolkliga samarbetet
på ifrågavarande område, torde kostnaderna härför tills vidare få täckas
från nionde huvudtitelns kommittéanslag.»
Utskottet. Till Kungl. Maj :ts förslag att Sverige bör söka medlemskap i
Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation vill utskottet
ansluta sig.
I propositionen har uppmärksamheten fästs på organisationens betydelse
för det mellanfolkliga samarbetet, bland annat på grund av dess syfte att
genom förbättringar av produktionen och en jämnare fördelning av tillgångarna
åstadkomma en ökad behovstäckning och högre hälsostandard hos
världens befolkning. Det synes utskottet önskvärt, att Sverige icke undandrager
sin medverkan härvidlag. Tillika vill utskottet understryka, att Sveriges
exportintressen framför allt i fråga om skogsprodukter torde vara av
sådan betydelse, att Sverige icke bör avstå från de möjligheter till vidgade
kontakter och utbyte av informationer, som ett inträde i organisationen torde
komma att medföra.
I likhet med Kungl. Maj :t anser doctk utskottet, att Sveriges beräknade
årsbidrag är högt i jämförelse med andra länders bidrag och att en nedsättning
därav fördenskull bör eftersträvas.
Frågan om tidpunkten för åtgärderna för Sveriges anslutning bör såsom
i propositionen föreslagits bliva föremål för särskilt övervägande och torde
lämpligen överlämnas åt Kungl. Maj :ts avgörande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet, att riksdagen
må
a) medgiva, att Kungl. Maj :t må vidtaga de åtgärder, som
erfordras för Sveriges anslutning till Förenta Nationernas
livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO);
b) till Kostnader för Sveriges medlemskap i FAO å riksstaten
för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 325 000 kronor.
Stockholm den 10 maj 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38-
5
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Anderberg,
Hjalmar Nilsson, Svedberg, Jon Jonsson, Henry Johansson och
Hugo Osvald; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Andersson i Surahammar,
Haeggblom, Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina, Mårtensson
i Smedstorp, Ahlsten och Boman i Stafsund.