Jordbruksutskottets utlåtande nr 28.
Nr 28.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ersättning
åt A. Sällström för utfört arbete å kronolägenheten
Dalen nr 7, Vitberget.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 106, av herrar Holmberg samt Hagberg i Luleå har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att tillerkänna innehavaren av skogstorpet Dalen nr 7,
Yitberget, Amandus Sällström, skälig ersättning för utfört arbete på den upplåtna
kronolägenheten».
Motionärerna ha bland annat upplyst, att Sällström utöver kostnader för
odlingsarbetet under de senaste åren haft betydande utgifter för förbättring
av byggnaderna å fastigheten. Sålunda hade han byggt en ny ladugård för
en kostnad av 2 350 kronor, ombyggt mangårdsbyggnaden för 3 320 kronor,
uppfört ny sommarladugård för 400 kronor och satt nytt stängsel kring fastigheten
för 350 kronor. Till dessa arbeten hade han av domänstyrelsen fått bidrag
med sammanlagt 900 kronor men hade likväl måst sätta sig i skuld för
att kunna bestrida kostnaderna i övrigt.
Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen av domänstyrelsen och
1948 års kronolägenlietsutredning.
Domänstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att Sällström, som innehaft
ifrågavarande skogstorp sedan 1931, på våren 1948 framställt förfrågan, huruvida
han kunde erhålla ersättning för å torpet nedlagt arbete, enär han köpt ett
hemman och ämnade avflytta från torpet, till vilket han icke lyckats sälja besittningsrätten.
Då torpet vore avsett att bibehållas och upplåtas som kronotorp
enligt 1943 års kungörelse (nr 532), hade styrelsen genom beslut den 5
maj 1948 meddelat Sällström, att styrelsen enligt då gällande bestämmelser
icke kunde utverka ersättning för det av honom å torpet nedlagda arbetet;
önskade han avträda lägenheten, ägde han att hos jägmästaren göra framställning
om att laga avträdessyn bleve hållen i vanlig ordning. I maj hade Sällström
emellertid avflyttat från torpet och hade därefter, trots skriftlig anmodan
från jägmästaren, icke låtit sig avhöra. Sedan jägmästaren i december
1948 till styrelsen anmält, att Sällström övergivit torpet och lämnat detsamma
utan vård, hade styrelsen anmodat jägmästaren att omedelbart återtaga detsamma.
Jägmästaren hade därefter i ortspressen utbjudit arrendet utan att
lyckas erhålla ny arrendator. Vid sådant förhållande och då stället som jordbrukslägenhet
vore i svagaste laget (1,9 hektar odlad jord å lätt sandmark),
2 —798 -ta Biharifj till riksdagens protokoll 1949. 10 samt. Nr 25—29.
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28.
hade styrelsen för avsikt att förordna, att skogstorpet skulle nedläggas och
den odlade jorden tilläggas de två angränsande lägenheterna som betesmark
samt, om spekulant kunde erhållas, boningshuset iordningställas som hyreslägenhet
för årsanställd skogsarbetare. Efter ett beslut i angiven riktning
kunde ersättning med nu gällande bestämmelser beredas Sällström för det å
skogstorpet nedlagda arbetet, varför motionen icke syntes böra föranleda någon
åtgärd.
1948 års kronolägenhetsutredning, som från domänstyrelsen inhämtat att
styrelsen numera hade för avsikt att nedlägga skogstorpet i fråga, har likaledes
framhållit, att vid sådant förhållande ersättning för det på torpet nedlagda
arbetet skulle kunna beredas Sällström med tillämpning av nu gällande
bestämmelser. Med hänsyn härtill torde någon särskild åtgärd från riksdagens
sida icke påfordras i detta ärende.
Utskottet. Rörande de regler, som för närvarande tillämpas i fråga om
villkoren för ersättning till avträdare av skogstorp, torde utskottet få hänvisa
till vad utskottet anfört därom i sitt utlåtande nr 27 till innevarande riksdag.
Såsom av nämnda utlåtande framgår kan i enlighet med Kung], Maj:t givet
bemyndigande, efter prövning i varje särskilt fall, ersättning utgå av statsmedel
till sådan avträdare, då det är ett allmänt intresse att fastigheten nedlägges.
Sedan domänstyrelsen numera har för avsikt att förordna om nedläggande
av ifrågavarande skogstorp, bland annat på den grund, att torpet såsom
jordbrukslägenhet är svagt, kan ersättning sedan sådant förordnande meddelats
beredas Sällström enligt vanligen tillämpade regler för det arbete, han
nedlagt å torpet. Vid sådant förhållande synes skäl icke föreligga för riksdagen
att avgöra ersättningsfrågan.
Utskottet hemställer alltså,
att motionen II: 106 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se under utlåtandet nr 27.