6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

Nr 24.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
till stödjande av oljevåxt- samt hamp- och
linodlingen m. m.

(l:a avd.)

I årets statsverksproposition (IX H.T. p. 65 och 66) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret 1949/
50 beräkna reservationsanslag av 36 000 kronor till Befrämjande av fröodlingen
m. in.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter samt av 1 700 000
kronor till Befrämjande av fröodlingen in. m.: Bidrag till stödjande av priset
å hamphalm och linhalm. De beräknade beloppen motsvara den beräknade
medelsåtgången till ändamålen för innevarande budgetår.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 25 februari 1949 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 68, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att

1) medgiva, att stöd för odling av de i propositionen omförmälda kulturväxterna
må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med däri uppdragna
riktlinjer; samt

2) å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln anvisa

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa

kulturväxter ett reservationsanslag av 41 000 kronor;

dels ock till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av
priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag av 2 752 000 kronor.

I propositionen har gjorts följande

Sammanfattning.

Beträffande oljeväxter^ föreslås även i år fastställande av vissa garantipriser.
Tillika äskas ett belopp av 41 000 kronor för viss förädlings- och
försöksverksamhet med dylika växter.

Vidare föreslås, att ett garantipris skall fastställas å 1949 års odling av
bruna bönor.

Slutligen förordas vissa åtgärder till fortsatt stöd åt den inhemska odlingen
av lin och hampa. I anslutning härtill begäres ett anslag av 2 752 000 kronor
till bidrag till stödjande av priset å dels hamphalm av 1948 års skörd,
dels linhalm av 1947 och 1948 års skördar.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

7

I. Åtgärder till stödjande av odling av oljeväxter.

Alltsedan år 1939 ha statsmakterna genom särskilda åtgärder lämnat stöd
åt odlingen av oljeväxter. I fråga om de under tiden till och med år 1947
vidtagna stödåtgärderna torde få hänvisas till propositionerna nr 243/
1939 L, IX H.T. 1940 p. 94, 132/1940 L, 29/1941, 345/1941, 177/1943,
199/1944, 50/1945, 108/1946 och 113/1947.

I skrivelse den 7 februari 1949 har statens livsmedelskommission hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att dels godkänna av kommissionen
framlagd plan för stödjande av oljeväxtodlingen under år 1949/50,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa garantipriser på oljeväxter i huvudsaklig
överensstämmelse med vad kommissionen i skrivelsen föreslagit,
dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa
kulturväxter för budgetåret 1949/50 anvisa ett belopp av 44 000 kronor. Vid
kommissionens framställning ha fogats dels en inom kommissionen upprättad
promemoria angående kostnaderna för framställning av olja ur svenskt
oljeväxtfrö, dels en skrivelse till kommissionen från statens industrikommission,
däri industrikommissionen uttalat sig för en oljelinodling år 1949
på minst 20 000 hektar, dels ock ett särskilt yttrande av ledamoten av livsmedelskommissionens
råd, direktören Kuno Möller, vari förordats, att oförändrade
priser skulle bibehållas för matnyttiga oljeväxter i första hand raps
och rybs. Statens priskontrollnämnd har efter remiss avgivit yttrande över
livsmedelskommissionens förevarande framställning.

Tillika har Algot Holmberg de söner aktiebolag i skrivelse den 23 augusti
1948 hemställt om ett från 18 000 kronor till 25 000 kronor förhöjt statsbidrag
för fullföljande under år 1949 av bolagets förädlingsarbeten med sojaväxter.
Över framställningen ha lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission
den 15 oktober 1948 avgivit gemensamt utlåtande och däri förordat
statsbidrag till bolaget med 18 000 kronor.

Vidare bär Sveriges utsädesförening i samband med anslagsäskanden för
budgetåret 1949/50 hemställt, att ett belopp av 14 000 kronor måtte anvisas
för fortsättande av föreningens förädlingsarbeten med oljeväxter m. in. Härvid
har föreningen utgått från att två nya assistenttjänster skulle inrättas
å avdelningarna för ifrågavarande verksamhet. Det begärda anslagsbeloppet
har därför framräknats på så sätt, att det föregående år sökta anslaget,
21 000 kronor, ökats med 5 000 kronor, utgörande den del av stegrade lönekostnader,
som motsvarar statsanslagets del av hela utgiftssumman för
verksamheten i fråga. Från den erhållna summan, 26 000 kronor, har dragits
12 000 kronor, motsvarande besparingen i assistentlöner vid den begärda
regleringen av de två arvodesassLstentbefattningarna.

I livsmedelskommissionens skrivelse den 7 februari 1949 har bland annat
föreslagits en sänkning för 1949 års odling av odlarpriset för vårraps från
90 till 85 öre per kilogram samt för vitsenap från 78 till 70 öre och för oljelin
från 85 till 82 öre. Dessa sänkningar ha godkänts av oljeväxtodlarnas centralförening.

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

Såsom skäliga garantipriser för till 9 procent vattenhalt nedtorkat frö av
viss renhet har livsmedelskommissionen förordat de priser, som upptagits i
följande sammanställning.

Kostnad för

18% vatten 9% vatten ° tagandet'' Garantipris

av fröet

Varraps...................... 85 965 3 100

Vitsenap..................... 70 79 5 3 83

Oljelin....................... 82 93-1 3 96

Vid överläggningar med representanter för oljeväxtodlarnas centralförening
och Svenska lantmännens riksförbund har kommissionen vunnit anslutning
till detta förslag.

Garantipris för Fiskebysenap, vallmo och hampa ha ansetts icke behöva
fastställas för år 1949.

I fråga om höstraps och höstrybs har kommissionen ansett anledning icke
föreligga att angiva högre garantipris beträffande 1950 års skörd än det, som
gällde för vårraps av 1949 års skörd, alltså 1 krona per kilogram för en till
9 procent vattenhalt nedtorkad och till oljefabrikerna levererad vara. Härvid
torde emellertid böra förutsättas, att Kungl. Maj:t må äga befogenhet
att vidtaga erforderlig höjning av priset, därest så med hänsyn till försörjningsläget
skulle visa sig av behovet påkallat.

Beträffande det närmare innehållet i livsmedelskommissionens skrivelse
torde få hänvisas till s. 4—7 i nu ifrågavarande proposition.

Priskontrollnämndcn har ansett, att garantipriserna på vårraps, vitsenap
och oljelin borde fastställas till högst de priser, som gällde för 1945 års
skörd eller — för frö med 9 procent vattenhalt — 92 öre per kg för frö av
vårraps, 77 öre per kg för frö av vitsenap samt 85 öre per kg för linfrö. Som
motivering för denna sin ståndpunkt har nämnden bland annat framhållit,
att allokeringen å fettvaror upphävts sedan livsmedelskommissionen avlat
sin skrivelse. Risken att behöva köpa dyrare allokeringsfria fettämnen hade
därmed bortfallit. Priserna på importerade oljeråvaror hade vidare sjunkit
under sista tiden. Nämnden har vidare anfört, att det enligt nämndens mening
icke torde vara lämpligt att med en hög prissättning uppehålla en så stor
oljeväxtodling som den nuvarande, därest landets försörjning kunde tillgodoses
till lägre kostnader genom import. I stället borde möjligheterna till en
utökning av arealen för andra grödor utnyttjas, företrädesvis beträffande
sockerbetsodlingen.

Beträffande höstraps- och höstrybsodlingen under produktionsåret 1949/
50 har nämnden uttalat att det enligt dess uppfattning icke vore lämpligt
att redan nu definitivt fastställa priserna på frö av dessa oljeväxter av 1950
års skörd. I avvaktan på att de definitiva priserna skulle fastställas, borde
dock gälla ett högsta garantipris på sådant frö, som överensstämde med
det pris som komme att fastställas för vårraps av 1949 års skörd.

Beträffande frågan, huruvida någon del av priserna borde anses såsom

Jordbruksutskottets utlåtande nr 2b.

9

stimulanstillägg och icke medtagas vid inkomstberäkningen för jordbruket
i den nuvarande jordbrukskalkylen, har nämnden erinrat om att de faktiska
priserna på oljeväxter under de senaste åren medtagits utan avdrag i
kalkylen. Något skäl att frångå denna regel förelåge enligt nämndens mening
icke.

En ledamot av priskontrollnämnden, ledamoten av riksdagens andra kammare
N. Jönsson, har uttalat tvekan beträffande det berättigade i att förorda
en prissänkning ned till 1945 års prisnivå. Denne ledamot har jämväl ansett
att i den mån någon del av de överenskomna priserna vore att betrakta såsom
stimulanstillägg utöver beräknade produktionskostnader, borde denna del
icke medtagas vid inkomstberäkningen för jordbruket i den nuvarande jordbrukskalkylen.

II. Åtgärder lör stödjande av odling av bruna bönor.

Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) beslöts, att
odlingen av bruna bönor under år 1940 skulle stödjas genom s. k. kontraktsodlingar.
Under år 1941 erhöll odlingen av bruna bönor icke stöd i annan
form än att införseln reglerades i anslutning till produktionskostnaderna.
För stödjande av ifrågavarande odling under åren 1942—1944 fastställdes
(prop. nr 138/1942, 177/1943 och 199/1944; r. skr. nr 158/1942, 177/1943
och 173/1944) ett inlösningspris av 90 kronor per deciton. Detta pris sänktes
beträffande 1945 års odling till 85 kronor per deciton. Under åren 1946
och 1947 förekommo icke några inlösnings- eller garantipriser för odlingen
av bruna bönor, men för 1948 års odling fastställdes (prop. 179/1948; r.
skr. nr 305) ett garantipris av 1 krona 10 öre per kilogram.

I skrivelse den 4 februari 1949 har statens livsmedelskommission hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen begära bemyndigande att för
stödjande under år 1949 av odlingen av bruna bönor fastställa ett garantipris
för dessa av samma storlek som föregående år eller 1 krona 10 öre per
kilogram.

Beträffande det närmare innehållet i skrivelsen hänvisas till s. 9—10 i
propositionen nr 68/1949.

Statens priskontrollnämnd har under hand förklarat sig icke ha något att
erinra mot livsmedelskommissionens framställning.

III. Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.

Beträffande de stödåtgärder, som under tiden till och med budgetåret
1947/48 vidtagits från statsmakternas sida i fråga om odlingen av lin och
hampa, torde få hänvisas till propositionen nr 179/1948 s. 10.

Genom beslut av 1948 års riksdag (prop. nr 179; r. skr. nr 305) anvisades
å rdksstaten för budgetåret 1948/49 till Befrämjande av fröodlingen

10 Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

m. m.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag
av 1 700 000 kronor. Av nämnda anslag avsågos 700 000 kronor
till stödjande av priset å hamphalm och 1 000 000 kronor till stödjande
av priset å linhalm.

Kungl. Maj :t har vidare genom beslut den 9 juli 1948 medgivit östra Götalands
linodlareförening u. p. a. och Mellersta Sveriges linodlareförening u. p. a.
anstånd intill utgången av augusti månad 1948 med erläggande av de amorteringar
å lån från hemslöjdslånefonden, som förfallit till betalning den 31
december 1947.

Bidrag till stödjande av priset å linhalm och hamphalm.

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruks styr elsen, med överlämnande
av en den 30 juli 1948 dagtecknad framställning i ämnet från statens
linnämnd, hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till bidrag
till stödjande av priset å hamphalm och linhalm för budgetåret 1949/
50 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor. Av detta belopp avse
700 000 kronor bidrag till stödjande av priset på hamphalm av 1948 års
skörd och 2 300 000 kronor bidrag till stödjande av priset på linhalm av
1947 och 1948 års skördar, över framställningen har statskontoret den 6
oktober 1948 avgivit utlåtande.

Sedermera har statens livsmedelskommission med skrivelse den 8 februari
1949 överlämnat en den 29 januari 1949 dagtecknad framställning från
statens linnämnd. I denna framställning har linnämnden redogjort för linodlareföreningarnas
slutgiltiga bokslut avseende räkenskapsåret 1 juli 1947
—30 juni 1948. Med utgångspunkt från vissa i boksluten redovisade förluster
har linnämnden — med ändring av sin tidigare framställning i ämnet
— hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till stödjande av
priset å hamphalm av 1948 års skörd och linhalm av 1947 och 1948 års
skördar för nästkommande budgetår anvisa ett reservationsanslag av sammanlagt
2 752 000 kronor.

Kommissionen har tillstyrkt nämndens sistnämnda framställning, därvid
kommissionen framhållit, att det med hänsyn till linodlingsföretagens likviditet
måste anses vara förenligt med statsmakternas intresse, att medel
skulle anvisas för budgetåret 1949/50 även till stödjande av priset å 1948
års linskörd.

I fråga om vad som närmare anförts i ovannämnda skrivelser och framställningar
ävensom i däröver avgivna yttranden torde få hänvisas till s. 11
—14 i propositionen nr 68/1949.

Anstånd med fullgörande av amorteringar, m. m.

I särskilda ansökningar ha Östra Götalands linodlareförening u. p. a.,
Mellersta Sveriges linodlareförening u. p. a. och Föreningen Norrlandslin
u. p. a. samt Aktiebolaget hampberedning och Sveriges hampodlareförening

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

11

u. p. a. anhållit om anstånd med erläggande av vissa amorteringar å lån från
hemslöjdslånefonden. Därjämte ha Uppsala—Stockholms läns linodlareförening
u. p. a. och Hälsinglands linodlareförening u. p. a. hemställt om en
framflyttning av amorteringstiden för vissa till föreningarna beviljade lån
från nämnda fond. I samtliga framställningar ha lämnats redogörelser för
respektive företags verksamhet och ekonomiska förhållanden. Yttranden
över framställningarna ha avgivits av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
gemensamt ävensom av statskontoret.

Vidare har statens linnämnd i skrivelse den 18 november 1948 anhållit,
att Kungl. Maj :t måtte dels förelägga riksdagen förslag om reglering av de
skulder, som Aktiebolaget hampberedning och Sveriges hampodlareförening
u. p. a. hade till hemslöjdslånefonden, dels ock uppdraga åt kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen att verkställa ny utredning rörande den inhemska
hampodlingens och hampberedningens fortsatta bedrivande. Vid skrivelsen
har fogats en framställning i ämnet av nyssnämnda hampodlareföretag.
I ärendet har statens livsmedelskommission avgivit yttrande.

Linnämnden har i sin nämnda skrivelse bland annat framhållit, att de
båda hampberedningsföretagen på grund av sin svaga ekonomiska ställning
icke vore i stånd att erlägga förfallna amorteringar och räntor på de lån,
företagen erhållit från hemslöjdslånefonden. För att möjliggöra för hamphcredningsverken
att konsolidera sin ekonomiska ställning — vilket vore
en förutsättning för verksamhetens fortsättande — ansåge linnämnden det
önskvärt, att frågan om reglering av företagens skulder till staten skulle
uj>ptagas till prövning snarast möjligt. Vidare har linnämnden anfört, att
tiden syntes vara inne att återupptaga den av lantbruksstyrelsen och kommerskollegium
år 1946 verkställda utredningen rörande den inhemska hampodlingens
framtida bedrivande, så att denna fråga kunde klarläggas, innan
nuvarande bestämmelser rörande statligt stöd åt hampodlingen med utgången
av år 1950 upphörde att gälla. Linnämnden har vidare anfört bland
annat, att de förfallna amorteringarna å hampberedningsföretagens lån från
hemslöjdslånefonden komme den 31 december 1948 att uppgå till 1 690 140
kronor för Aktiebolaget hampberedning och till 1 459 195 kronor för Sveriges
hampodlareförening. Härtill komme räntor av betydande storlek.

Rörande den närmare motiveringen för framställningarna in. in. hänvisas
till s. 15—16 i förevarande proposition.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört:

s-Såsom livsmedelskommissionen anfört, torde med hänsyn till den rådande
valutasituationen och önskvärdheten av att så snart som möjligt avveckla
matfettsregleringen även under år 1949 eu inhemsk odling av oljeväxter
böra komma till stånd i ganska betydande omfattning. För detta ändamål
torde statsmakterna även under nästa budgetår böra ekonomiskt stödja

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

denna odling i samma former som förut under en följd av år. Sålunda bör
i fråga om den odling, som kan komma att ske under år 1949, garanteras ett
visst pris per kilogram vårodlat oljeväxtfrö, medan beträffande höstraps
och höstrybs av 1950 års skörd bör fastställas ett högsta garantipris. I likhet
med föregående år torde dock något garantipris icke behöva fastställas
å frö av hampa och vallmo. Med hänsyn till den ringa odlingen av Fiskebysenap
torde det ej heller vara erforderligt att för år 1949 fastställa garantipris
å frö av denna växt.

Livsmedelskommissionens förslag till garantipriser för år 1949 innebär i
fråga om vårsådda oljeväxter en viss prissänkning i förhållande till år 1948.
Mot de föreslagna priserna, vilka godtagits av odlarnas organisationer, har
jag icke något att erinra. Då jag även i övrigt i huvudsak kan ansluta mig
till vad kommissionen föreslagit, anser jag garantipriserna per kilogram
vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt böra fastställas
till 1 krona för frö av vårraps, 83 öre för frö av vitsenap och 96 öre
för linfrö. Enligt vad kommissionen anfört skulle odlarna vid nämnda garantipriser
kunna för frö med 18 procent vattenhalt påräkna en ersättning
av respektive 85, 70 och 82 öre per kilogram frö, vilket understiger samma
ersättning för innevarande produktionsår med respektive 5, 8 och 3 öre. Garantipriset
för frö av höstraps och höstrybs av 1950 års skörd synes icke
böra överstiga 1 krona per kilogram. Det definitiva priset torde Kungl. Maj :t
senare få fastställa. Härjämte torde livsmedelskommissionen, för att eventuellt
uppkommande överskottspartier av frö av Fiskebysenap, vallmofrö
och hampfrö skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning, böra äga befogenhet
att föranstalta om inlösen av dessa fröslag till priser, som avvägas
med hänsyn till oljehalten. Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen
även beträffande andra oljehaltiga fröslag, till exempel solros,
soja, crambe, lindådra med flera. Hinder torde emellertid icke böra möta
mot att i fråga om icke kontraktsodlade fröpartier fastställas inlösningspriser,
vilka understiga de priser, som i anslutning till vad jag i det föregående
förordat böra utgå till kontraktsodlare.

Frågan, huruvida någon del av de nu angivna priserna bör anses som
stimulanstillägg och fördenskull icke medtagas å inkomstsidan vid upprättandet
av jordbrukskalkylen, torde icke böra avgöras i detta sammanhang.

Organisationen av odlingen synes jämväl under det kommande produktionsåret
böra handhavas i fråga om de egentliga oljeväxterna av Sveriges
oljeväxtodlares centralförening och i fråga om spånadslin av linberedningssammanslutningarna
samt Riksförbundet lin och hampa.

Även för nästa budgetår torde medel böra ställas till förfogande för den
av Sveriges utsädesförening och Algot Holmberg & söner aktiebolag bedrivna
förädlings- och försöksverksamheten med oljeväxter. Anslaget till utsädesföreningen
har under flera år utgått med oförändrat belopp av 18 000
kronor. Med hänsyn till den betydelse, som föreningens verksamhet på förevarande
område har, anser jag det skäligt, att anslaget skall uppräknas
med 5 000 kronor på grund av de ökade arbetskostnaderna. Då, såsom an -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

13

förts vid behandlingen av årets statsverksproposition (s. 112), inga nya assistenttjänster
å avdelningen för oljeväxter ansetts böra inrättas, synes för
föreningen böra avses ett anslag av 23 000 kronor. Anslaget till Algot Holmberg
& söner aktiebolag höjdes däremot för innevarande budgetår från 15 000
till 18 000 kronor. Någon ytterligare uppräkning anser jag icke nu böra
ske. För här avsedda ändamål skulle alltså för nästa budgetår erfordras tillhopa
(23 000 + 18 000 =) 41 000 kronor.

De förluster, som kunna komma att uppstå i anslutning till 1949 års oljeväxtodling,
böra liksom fallet varit under år 1948 täckas med anlitande av
livsmedelskommissionens clearingkassa för fettvaror. Clearingkassans medel
torde även i den mån så prövas erforderligt få tagas i anspråk för utlämnande
av förskott till inlösen av oljeväxtfrö.

Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att vidtaga åtgärder för
stödjande av odlingen av här ifrågavarande kulturväxter i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag nu förordat. Jag förutsätter, att Kungl.
Maj:t skall äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna,
därest några större förskjutningar i försörjningsläget skulle inträffa.

Med hänsyn till bruna bönornas betydelse ur försörjningssynpunkt
måste det anses önskvärt att säkerställa en viss tillgång på desamma. Såsom
framgår av livsmedelskommissionens redogörelse har odlingen inom
landet minskats under de senaste åren. Härtill kommer, att möjligheterna
till import av bruna bönor alltjämt synas vara tämligen ovissa. Jag finner
det därför vara angeläget, att den inhemska odlingen av ifrågavarande kulturväxt
upprätthålles och om möjligt erhåller en något ökad omfattning.
I detta syfte anser jag, att — liksom skedde beträffande 1948 års skörd —
ett garantipris bör fastställas å 1949 års skörd av bruna bönor. Garantipriset
torde, i enlighet med livsmedelskommissionens förslag, böra bestämmas
till samma belopp som föregående år eller 1 krona 10 öre per kilogram.
Kungl. Maj :t torde dock böra äga befogenhet att justera nämnda garantipris,
därest så skulle visa sig erforderligt med hänsyn till ökning eller minskning
i produktionskostnaderna. Liksom tidigare bör ett eventuellt inlösningsförfarande
handhavas av Svenska spannmålsaktiebolaget.

Såsom framgår av vad statens linnämnd anfört har linodlareföreningarnas
ekonomiska ställning ogynnsamt påverkats av inträdda stegringar i driftkostnaderna.
Härtill kommer, att väderleksförhållandena under år 1947 förorsakat
en betydande minskning av linskörden. Dessa förhållanden ha medfört,
att fem av landets sex linodlareföreningar redovisat förluster å rörelsen
under verksamhetsåret 1947/48. Med hänsyn härtill har linnämnden
hemställt, att såsom statsbidrag till stödjande av priset på linhalm av 1947
års skörd måtte anvisas ett belopp av 1 130 000 kronor. Då anslagsberäkningen
synes stå i överensstämmelse med den statsgaranti, som lämnats
linodlarna, tillstyrker jag, att nämnda belopp skall ställas till förfogande
för ändamålet.

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

För att tinodlareföreningarna skola erhålla en bättre ställning i bidragshänseende
har linnämnden vidare föreslagit, att medel redan nu skola anvisas
såsom bidrag till stödjande av priset på linhalm av 1948 års skörd.
Härigenom skulle linodlareföreningarna bliva jämställda med hampodlareföretagen,
vilka erhålla statsbidrag redan tämligen kort tid efter utgången
av det verksamhetsår, som bidragen avse. Med hänsyn till att en sådan omläggning
skulle medföra en ökning i anslagsbelastningen under budgetåret
1949/50, kan det givetvis vara tveksamt, om tidpunkten härför är
lämplig. Omläggningen skulle emellertid otvivelaktigt medföra en betydande
lättnad för föreningarna och även medföra en viss minskning av
statsverkets utgifter för stöd åt linodlingen, eftersom föreningarnas kostnader
för finansieringen av rörelsen då skulle minska. Det förtjänar vidare
framhållas, att ökningen av anslagsbelastningen i huvudsak endast är av
formell natur. Det skulle nämligen i annat fall sannolikt bliva nödvändigt
att i betydande omfattning medgiva föreningarna anstånd med erläggande
av räntor och amorteringar å deras lån från hemslöjdslånefonden. Med
hänsyn härtill finner jag mig böra förorda, att medel nu skola äskas även
till stödjande av priset på linhalm av 1948 års skörd. Jag har intet att erinra
mot linnämndens förslag, att för ändamålet skall beräknas ett belopp av
1 000 000 kronor.

Den inhemska hampodlingen och hampberedningen torde böra uppehållas
under nästkommande budgetår i ungefär samma utsträckning som hittills.
Fn förutsättning härför torde emellertid vara, att statsmakterna skola lämna
stöd åt hampberedningsföretagen jämväl under budgetåret 1949/50. Detta
stöd torde böra lämnas på samma sätt som för innevarande budgetår eller i
form av odlingsbidrag och anstånd med erläggande av under budgetåret förfallande
amorteringar och räntor å erhållna hampberedningslån.

Frågan om fortsatt stöd åt hamp- och linodlingen efter utgången av den
garantitid, som tidigare beslutats eller här förordats, torde böra utredas. Jag
torde senare åter få anmäla detta ärende för Kungl. Maj :t.

Spörsmålet om avskrivning helt eller delvis av de lån, som lämnats hampberedningsföretagen
från hemslöjdslånefonden, synes böra upptagas till prövning
först i samband med att frågan om den inhemska hampodlingens
och hampberedningens framtida omfattning slutligen avgöres. Därest riksdagen
icke har något att erinra däremot bör emellertid kronan, på sätt livsmedelskommissionen
föreslagit, vid behov få utfärda förklaring av innebörd
att krav pa återbetalning av dylikt lån icke skall göras gällande förrän
i samband med likvidation av vederbörande företag och att lånet vid likvidationen
skall äga sämre rätt än övriga gällande fordringar hos företaget.

Därest så skulle befinnas nödvändigt för drivande av hampberedningsföretagen
under nästkommande budgetår, torde dessa företag böra kunna
medgivas anstånd med erläggande av intill den 1 juli 1950 förfallande amorteringar
och räntor å erhållna hampberedningslån, ehuru fortsatt amortering
enligt hittillsvarande plan utgjort förutsättningen för fastställandet av
de förut omförmälda odlingsbidragen.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

15

Såsom framgår av det förut anförda ha även åtskilliga linberedningsverk
gjort framställningar om anstånd med erläggande av ränta och amortering
å lån från hemslöjdslånefonden. Behovet av dylikt anstånd torde väl komma
att minskas avsevärt, därest i enlighet med vad jag tidigare förordat
medel nu anslås till stödjande även av priset på linhalm av 1948 års skörd.
Åtminstone i något fall torde man emellertid få räkna med att sådant anstånd
kommer att behövas. Linberedningsverken torde därför i nu ifrågavarande
avseenden böra jämställas med hampberedningsföretagen.

Enligt verkställda beräkningar skulle för stödjande av priset å hamphalm
av 1948 års skörd kunna utgå bidrag med 665 000 kronor. Då dessa beräkningar
synas böra godtagas, förordar jag att ett belopp av nämnda storlek
skall äskas för ändamålet. På sätt linnämnden anfört torde emellertid kunna
väntas uppstå en behållning av i runt tal 43 000 kronor å det anslag, som
för innevarande budgetår anvisats till bidrag till stödjande av priset å hamphalm
och linhalm. I anslutning till det nu anförda och med beaktande av
vad jag i det föregående förordat beträffande stöd åt linodlingen tillstyrker
jag, att å riksstaten för budgetåret 1949/50, nionde huvudtiteln, under anslagstiteln
Befrämjande av fröodlingen m. in.: Bidrag till stödjande av priset
å hamphalm och linhalm skall uppföras ett reservationsanslag av
(1 130 000 + 1 000 000 + 665 000 — 43 000 =) 2 752 000 kronor. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen
av anslaget.»

Utskottet.

Av den i propositionen åberopade utredningen framgår bland annat, att
den totala arealen för oljeväxtodling ökat från 26 998 hektar år 1946 till
78 729 hektar år 1948. För år 1949 har livsmedelskommissionen förordat en
areal av minst 70 000 hektar men har, under vissa förutsättningar, funnit
intet vara att erinra mot en areal av omkring 100 000 hektar.

Med hänsyn till det ändrade importläget för fettämnen synes enligt utskottets
mening kunna ifrågasättas lämpligheten av att genom förmånlig
prissättning uppmuntra till en oljeväxtodling av sådan omfattning som den
sålunda föreslagna. Framför allt av de skäl, Kungl. Maj :t anfört, torde dock
även under år 1949 en inhemsk odling av oljeväxter böra komma till stånd i
betydande omfattning och stöd åt odlingen anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de i förevarande proposition uppdragna riktlinjerna. Utskottet
biträder således Kungl. Maj :ts förslag i denna del. Emellertid böra
enligt utskottets mening de förhållanden, som äro av beskaffenhet att inverka
på bedömandet av odlingens lämplighet, följas med uppmärksamhet,
därvid bland annat bör uppmärksammas huruvida åtgärder kunna vara påkallade
för att lönsamheten av oljeväxtodlingen skall bringas i skälig överensstämmelse
med lönsamheten av annan odling.

Vad härefter angår hamp- och linodlingen vill utskottet understryka önskvärdheten
av att utredning kommer till stånd rörande lämpligheten av fort -

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

satt stöd åt denna odling. För budgetåret 1949/50 torde dock bidrag böra
utgå till stödjande av priset på hamphalm och linhalm efter de grunder, som
föreslagits av Kungl. Maj :t. Utskottet biträder även förslaget, att kronan vid
behov skall utfärda förklaring av innebörd, att krav på återbetalning av
hampberedningsföretags lån från hemslöjdslånefonden icke skall göras gällande
förrän i samband med företagets likvidation och att lånet vid likvidationen
skall äga sämre rätt än övriga gällande fordringar hos företaget.
Därvid förutsätter emellertid utskottet, att kronans rätt icke eftersättes i
vidare mån än som, efter prövning i varje särskilt fall, befinnes erforderligt
för att företaget skall undgå att lagligen böra upphöra med sin verksamhet.

Vad i övrigt föreslagits i propositionen har icke föranlett någon erinran
från utskottets sida.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

1) medgiva, att stöd för odling av de i det föregående omförmälda
kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med i propositionen uppdragna riktlinjer; samt

2) å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av
odlingen av vissa kulturväxter ett reservationsanslag av
41000 kronor;

b) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande
av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag
av 2 752 000 kronor.

Stockholm den 28 april 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 22.

Reservation

av herrar Svedberg och Mårtensson i Smedstorp.

497523. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.