Bankoutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhöjd pension åt
t. f. banbiträdet M. Tengberg.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena under nr 45 i första kammaren av herr
Anderberg och den andra under nr 42 i andra kammaren av herr Andersson
i Munkaljungby, hemställes, »att riksdagen måtte besluta, att t. f. banbiträdet
Mauritz Tengberg i Åstorp vid avgång ur tjänst måtte erhålla pension
enligt 15 löneklassen».

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Tengberg, som är född den 17 februari 1887, anställdes vid f. d. Hälsingborg—Hässleholms
järnvägar den 5 april 1904 och befordrades till ordinarie
reparationsförman den 1 april 1924. Han övergick i samband med statens
övertagande av nämnda järnväg den 1 juli 1940 till statens järnvägar, där
han erhöll anställning såsom ordinarie banvakt från och med den 1 januari
1941 med placering i dåvarande lönegraden A 5. Tengberg, som i sin tidigare
anställning varit delaktig i Understödsföreningen Hälsingborg—Hässleholms
järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa, blev jämlikt bestämmelserna
i kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 500) angående reglering
av pensionsförhållandena för vissa anställningshavare och pensionärer vid
statens järnvägar in. fl. underkastad 1941 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
räknat från och med den 1 juli 1945. Fr. o. m. den
1 juli 1947 har Tengberg såsom befattningshavare i lönegraden Ca 9 blivit
underkastad 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

I en den 27 september 1945 dagtecknad, till järnvägsstyrelsen ställd skrift
anförde Tengberg i huvudsak följande. I egenskap av arbetsförman vid
den enskilda järnvägen hade han uppburit ett särskilt förmansarvode av
250 kronor för år, å vilket arvode beräknats pensionsavdrag. Vid övergången
till statens järnvägar hade han berättigats att utöver avlöning enligt
den lönegrad, vartill hans befattning hörde, erhålla s. k. parenteslön (härmed
förstås personligt lönetillägg högst med sådant belopp, att de sammanlagda
löneförmånerna motsvara avlöningen i slutlöneklassen i en lönegrad,
för vilken tjänstepensionsunderlaget är högre än för den lönegrad, vartill
befattningshavarens tjänst är hänförd; har tjänstemannen tillerkänts sådant
lönetillägg, skall han jämlikt 2 § 2 mom. kungörelsen den 29 juni
1945 [nr 500] i fråga om tjänstepensionsunderlag icke hänföras till lägre
lönegrad än den, efter vilken avlöning sålunda må åtnjutas). I anslutning
till det anförda hemställde Tengberg, att han i fråga om pensionsunderlag

Bihang till riksdagens protokoll 19W). 8 samt. Nr 5.

2

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

måtte hänföras till åtminstone dåvarande lönegraden A 7 (nuvarande lönegraden
Ca 11; slutlöneklass 14).

Genom beslut den 31 oktober 1945 avslog järnvägsstyrelsen Tengbergs
framställning, enär han enligt bilaga C till avtal den 1 juli 1940 angående
statsförvärv av Hälsingborg—Hässleholms järnvägar m. fl. blivit inplacerad
i lönegrad A 5 samt han avtalsenligt icke blivit tillförsäkrad s. k. parenteslön.

Häröver anförde Tengberg besvär hos kammarrätten. Han framhöll därvid
bl. a., att han från statens järnvägar utöver lön tillförsäkrats ett personligt
lönetillägg så avvägt, att hans sammanlagda löneförmåner därigenom
bragts att motsvara den lön, som skolat tillkomma honom vid den enskilda
järnvägen enligt där tillämpade grunder. Enligt Tengbergs förmenande
vore detta lönetillägg att betrakta som »parenteslön». Att förbehåll
härom icke influtit i bilaga C till avtalet angående statsförvärv av den enskilda
järnvägen kunde bero på ett rent förbiseende.

Genom utslag den 13 mars 1947 fann kammarrätten ej skäl göra ändring
i järnvägsstyrelsens beslut.

I förevarande sammanhang må erinras, att i ovannämnda avtal om statsförvärv
av Hälsingborg—Hässleholms järnvägar — vilket avtal med den i
bilaga C till avtalet intagna lönegradsplaceringen för personalen vid förenämnda
enskilda järnväg godkänts av Kungl. Maj :t — under § 5 mom. 1
intogs ett generellt förbehåll om att i bilagan upptagna befattningshavare
skulle äga övergå i statens järnvägars tjänst utan minskning av innehavda
förmåner och utan minskning av den rätt till löneförhöjning efter viss
tjänstetid, som enligt vid den enskilda järnvägen tillämpade grunder skulle
ha tillkommit dem enligt vid tiden för övergången gällande avtal. I enlighet
härmed inplacerades Tengberg i samband med övergången till statens
järnvägar såsom banvakt i dåvarande lönegraden A 5 från och med den 1
januari 1941 i 7 löneklassen med en årsavlöning av 3 393 kronor 60 öre
inklusive rörliga tilläggsförmåner, varjämte han med tillämpning av förenämnda
avtalsklausul om skydd mot löneminskning tillerkändes ett personligt
lönetillägg å 133 kronor 42 öre för år; hans sammanlagda förmåner
uppbragtes på så sätt till 3 527 kronor 2 öre eller det belopp, som vid samma
tidpunkt skolat tillkomma honom vid den enskilda järnvägen enligt där
tillämpade grunder (42 procents dyrtidstillägg). Från och med den 1 juli
1943 utgjorde Tengbergs avlöning vid statens järnvägar, till följd av procentuell
förhöjning av de rörliga tilläggsförmånerna, tillhopa 3 734 kronor
40 öre för år; från samma tidpunkt utgick det personliga lönetillägget med
228 kronor 82 öre för år, vadan de sammanlagda förmånerna kommo att
uPP§å till 3 963 kronor 22 öre eller det belopp, som med tillämpning av då
gällande grunder (62 procents dyrtidstillägg) skolat tillkomma honom vid
den enskilda järnvägen. Sedan Tengberg den 1 januari 1944 uppflyttats i
dåvarande 8 löneklassen, innebärande en höjning av hans ordinarie löne -

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

3

förmåner med 189 kronor för år, nedsattes det personliga lönetillägget med
sistnämnda belopp, vadan detsamma i fortsättningen utgick med allenast
(228: 82 — 189: — =) 39 kronor 82 öre för år. — Efter det Tengberg
fr. o. in. den 1 juli 1946 uppflyttats i slutlöneklassen, har det personliga
lönetillägget helt upphört att utgå.

Utskottet. I motionerna yrkas, att Tengberg vid avgång ur tjänst måtte
erhålla pension enligt 15 löneklassen. Ett bifall till motionerna skulle innebära,
att Tengberg tillförsäkrades pension enligt en högre löneklass än
slutlöneklassen i den lönegrad hans ordinarie tjänst såsom banvakt tillhör.
Nuvarande 15 löneklassen utgör nämligen slutlöneklassen i 12 lönegraden,
under det att slutlöneklassen i Tengbergs till 9 lönegraden hänförliga banvaktsbefattning
bär nummerbeteckningen 12. Det i motionerna väckta yrkandet
anknyter närmast till den uppfattning, som av Tengberg framförts
vid pensionsfrågans prövning besvärsvägen hos kammarrätten, nämligen
att han vid övergången i statens järnvägars tjänst skulle ha tillförsäkrats
s. k. parenteslön. Härmed förstås såsom förut nämnts personligt
lönetillägg till sådant belopp, att de sammanlagda löneförmånerna komma
att motsvara slutlönen i en högre lönegrad än den befattningshavaren tillhör.
Denna form av lönetillägg är avsedd att komma till användning endast
för det fall, att vederbörande vid övergången i statens järnvägars tjänst
inplaceras i en befattning, i vilken slutlönen understiger den avlöning, som
skolat tillkomma honom jämlikt före övergången gällande bestämmelser.
Såsom ovan påvisats är detta icke fallet med Tengberg, i det att han efter
uppnående av slutlöneklassen i innehavande befattning erhållit en avlöning
överstigande den lön, inklusive förmansarvode, som skolat tillkomma honom
vid den enskilda järnvägen enligt där tillämpade grunder.

I motionerna anföres som stöd för det väckta yrkandet ytterligare, att
Tengberg under sin anställning vid Hälsingborg—Hässleholms järnvägar
erlagt pensionsavgifter å det till honom därifrån utbetalda förmansarvodet.
Utskottet vill i anledning härav allenast erinra, att Tengberg genom övergången
i statens järnvägars tjänst kommit i en i pensionshänseende avsevärt
gynnsammare ställning än om statsövertagandet icke ägt rum och
Tengberg kvarstått vid den gamla pensionskassans förpliktelser.

Under åberopande av det anförda och då Tengbergs pensionsfråga redan
prövats av kammarrätten såsom slutlig besvärsinstans, hemställer utskottet,

alt förevarande likalydande motioner I: 45 och II: 42 icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1949.

På bankoutskottets vägnar:

ÅKE WIBERG.

4

Bankoutskottets utlåtande ni• 5.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik*, Leander, Lundqvist, Näsgård,
Fahlander*, Petersson i Karlskrona, Mogård och Grym*;

från andra kammaren: herrar Wiberg, Andersson i Munkaljungby,
Fröderberg, Persson i Norrby, Nilsson i Landskrona, Schmidt, fru Humla
och herr Sköldin.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949
916346