Bankoutskottets utlåtande nr 31.

o

Nr 31.

Utlåtande i anledning av väckt motion om upprättande
av sakregister över riksdagens justitie- och militieombudsmäns
ämbetsberättelser.

I en inom andra kammaren under nr 197 väckt motion, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, hemställer herr Hedlund i
Östersund jämte två av kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen måtte
uppdraga åt JO och MO att låta upprätta sakregister över avgivna ämbetsberättelser
samt att riksdagen måtte ställa härför erforderliga medel till förfogande».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.

Över förevarande motion har utskottet införskaffat utlåtanden från riksdagens
justitie- och militieombudsmän.

Justitieombudsmannen har anfört:

Vid justitieombudsmannens ämbetsberättelse år 1913 finnes fogat ett fullständigt
register över ämbetsberättelserna för åren 1810—1910. Begistret
är uppställt efter de lagar och författningar, till vilka de refererade ärendena
funnits vara hänförliga, och vad angår de mera vidlyftiga lagarna till de olika
lagrum, som tillämpats i varje särskilt fall.

Då det alltså finnes ett användbart register för de första 100 åren av
justitieombudsmansämbetets tillvaro, torde det nu ifrågasatta nya registret
kunna inskränkas till att omfatta tiden efter år 1910.

Visserligen skulle ett nytt register vara till gagn för dem, som önska erhålla
del av vederbörande ombudsmäns uttalanden i frågor, som varit föremål
för ombudsmännens prövning. Men registret skulle, om det omfattade samtliga
i berättelserna under angivna tid refererade ärenden, komma att till
övervägande del bestå av hänvisningar i frågor, som numera sakna aktualitet.
Under tiden efter 1910 har lagstiftningen ändrats på så gott som varje område
av rättslivet. På senare tid tillkomna betydelsefulla lagar såsom
exempelvis rättegångsbalken och de nya delarna av strafflagen skulle knappast
förekomma i registret, medan i detsamma komme att hänvisas till upphävda
bestämmelser om brottskonkurrens, förvandling av bötesstraff, beräknande
av strafftid och annan straffverkställighet, förlust av medborgerligt förtroende,
häktning, återfallsstraff och dylikt. Därtill kommer, att en del ärenden
i ämbetsberättelserna sakna juridiskt eller allmänt intresse. Berättelserna
äro ju ej upprättade med tanke på ärendenas mer eller mindre svårlösta beskaffenhet
utan med hänsyn till de åtgärder, som justitieombudsmannen vidtagit
i saken. Särskilt bland åtalen finnes en stor mängd självklara fall, som
ej motivera någon registrering.

De nu påpekade omständigheterna, vilka äro ägnade att förringa värdet
av ett register över årsberättelserna, synas böra leda till att registret, om detsamma
i anslutning till motionen kommer till stånd, icke lämpligen bör om -

6

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

iatta samtliga förekommande ärenden utan endast sådana, som behandla
alltjämt aktuella frågor av intresse ur juridisk synpunkt. Ett sådant register
skulle dock inom kort bliva föråldrat och fördenskull tid efter annan, exempelvis
vart tionde år, tarva omarbetning och komplettering.

På grund av vad jag nu anfört torde enligt min mening övervägande skäl
tala mot att ett särskilt register över innehållet i justitieombudsmannens
ämbetsberättelser nu upprättas. Det torde vara tillfyllest att i en kommande
ämbetsberättelse intages ett register för tiden efter 1910 av samma slag som
det redan förefintliga 100-årsregistret. Med utgivandet av ett register av
detta slag bör lämpligen anstå till år 1960, då registret skulle avse 50-årsperioden
1911—1960.

Skulle utskottet emellertid finna ett register i enlighet med motionärernas
hemställan nu böra utarbetas, synes detta lämpligen böra uppläggas såsom
ett rent sakregister, alltså med användande av vissa uppslagsord på sätt i
motionen antytts. Med hänsyn till ombudsmännens helt olika verksamhetsområden
torde enligt min mening skilda register böra upprättas över vardera
ombudsmannens berättelser. I fråga om militeombudsmannens berättelser
torde uppslagsorden bliva så många och specialbetonade, att registret skulle
bliva mindre överskådligt, om det omfattade båda ombudsmännens berättelser.

Vad angår kostnaderna för registret kunna dessa svårligen beräknas på
förhand. Framhållas må, att upprättandet av registret icke kan ske med ledning
allenast av de i ämbetsberättelserna använda rubrikerna till de olika ärendena.
Såsom exempel må anföras, att i 1926 års berättelse redogöres för ett ärende
angående åtal mot en domare och två notarier under rubriken »Obehörigt
expeditionssätt, föranledande högre ersättning än i lösenförordningen är
medgiven, och obehörigt utövande av kommissionärsskap ävensom felaktiga
lagfartsförelägganden in. m.» I denna redogörelse, som omfattar 48 trycksidor,
beröras ett flertal spörsmål av skiftande natur, vilka ej kunnat angivas
i en kortfattad rubrik men i ett sakregister självfallet böra redovisas
var för sig. Detsamma gäller en i 1946 års berättelse under rubriken »Fel
och försummelser av häradshövding i utövandet av domarämbetet» intagen
redogörelse på 100 trycksidor. Härav torde framgå, att upprättandet av
registret torde komma att kräva ett avsevärt arbete. Med hänsyn härtill
synes det mig oundgängligt, att för registrets upprättande och färdigställande
for tryckning anlitas extra arbetskraft. Måhända skulle detta arbete lämpligen
kunna uppdragas åt person, som av fullmäktige i riksgäldskontoret anlitas
för upprättande av register till riksdagstrycket, i vilket fall råd och
anvisningar kunde lämnas från justitieombudsmansexpeditionens sida.

Militieombudsmannen har anfört:

Enligt 12 § i den för militieombudsmannen gällande instruktionen har
militieombudsmannen att till varje lagtima riksdag avlämna en allmän redogörelse
för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbetet samt däruti
med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda lagskipningens tillstånd
i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar samt avgiva förslag
till deras förbättring. I 13 § stadgas att militieombudsmannen" må, om
han inom området för sin ämbetsutövning finner att brister i lagar och författningar
föreligga eller att eljest någon anstalt är nödig till främjande av
allmänt gagn, därom göra framställning omcdelbarligen till Konungen.

I militieombudsmannens ämbetsberättelser plägar lämnas redogörelse dels
för av militieombudsmannen anhängiggjorda åtal och ärenden vari den felande
på hemställan av militieombudsmannen ålagts bestraffning i disciplinär ordning
eller tillrättavisning, dels för vissa andra ärenden, vilka på grund av de

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

7

däri föreliggande spörsmålen ansetts ha intresse utöver de enskilda fallen,
dels ock för framställningar till Kungl. Maj:t och för remissyttranden som
av militieombudsmannen avgivits. De till den förstnämnda gruppen hörande
ärendena äro ofta men långt ifrån alltid av sådan natur att däri av militieombudsmannen
verkställd utredning eller gjorda uttalanden äro av mera allmänt
intresse.

Det i ämbetsberättelserna redovisade materialet har i olika sammanhang
blivit åberopat och beaktats vid behandling av spörsmål av betydelse för det
praktiska rättslivet. Det är givet att avsaknaden av ett sammanfattande sakregister
avsevärt försvårar möjligheten för den som ställdes inför ett visst
spörsmål att genom ämbetsberättelserna få tillgång till den utredning och
de uttalanden som där kunna föreligga i frågan. Att ett sakregister skulle
bliva till gagn för därmed avsett ändamål är därför tydligt. Ett sådant register
skulle vidare i viss mån kunna bliva en användbar vägledning för de
militära befattningshavare som ha att handlägga olika vid förbanden förekommande
ärenden, vilka icke främst avse den rent militära verksamheten.

Det må emellertid framhållas att åtskilliga av de ärenden som i berättelserna
refererats numera på grund av ändringar i utfärdade författningar eller
meddelade föreskrifter icke längre äro av samma intresse som tidigare. Detta
gäller bland annat det för militieombudsmannens verksamhet mycket betydelsefulla
område som utgöres av den militära rättsskipningen. Sedan
militieombudsmansämbetets tillkomst har å detta område i huvudsak oförändrat
gällt den år 1914 antagna krigslagstiftningen. Genom den från och med
den 1 januari 1949 gällande nya militära straff- och processlagstiftningen ha
i ämbetsberättelserna tidigare redovisade utredningar och uttalanden som
avse till den äldre lagstiftningen hörande spörsmål i väsentliga avseenden
bilivit inaktuella.

Åtskilliga ärenden som ha avseende å den militära rättsskipningen beröra
emellertid frågor som genom den nya lagstiftningen lösts i nära överensstämmelse
med tidigare gällande regler; i dylika fall torde i ämbetsberättelserna
förefintligt material ofta bliva av betydelse jämväl för tillämpningen av de
nya reglerna. Ett flertal av de i ämbetsberättelserna upptagna ärendena avse
även andra ämnen än sådana som beröra tillämpningen av den militära stra-ffeller
processlagstiftningen och ha sålunda icke genom den nya lagstiftningen
å dessa områden förlorat i aktualitet.

Därest syftet med ett sakregister över ämbetsberättelserna i första hand
skulle vara att tillgodose det praktiska rättslivets behov, må framhållas att
gagnet av ett sakregister, som å betydelsefulla områden allenast hänvisar till
ärenden som ha avseende å en numera upphävd lagstiftning, givetvis blir
ganska begränsad. Med hänsyn härtill skulle kunna ifrågasättas att låta anstå
med upprättande av sakregister över militieombudsmannens ämbetsberättelser
tills den nya militära lagstiftningen varit i kraft en tidsperiod av ej allt för
kort varaktighet, t. ex. fem eller tio år. Då registret under alla förhållanden
givetvis bör omfatta även tiden före den nya militära lagstiftningens tillkomst,
talar detta å andra sidan för ett uppdelande av registerarbetet sålunda
att redan nu upplägges ett register, som avser allenast ämbetsberättelserna
1916—1949. Detta skulle då till den del det hänför sig till den militära rättsskipningen
komma att väsentligen bliva av betydelse för tillämpningen av
1914 års lagstiftning på detta område, under det att ett följande sakregister
i motsvarande del kommer att gälla huvudsakligen den nya militära straff- och
processlagstiftningen med därtill anknytande författningar och föreskrifter.

Det tilltänkta registret skulle enligt vad motionärerna uttalat även vara
av värde för rättsvetenskapen. Behovet av ett sakregister för detta ändamål

Bankoutskottets utlåtande nr Hl.

torde emellertid få betraktas såsom mera sekundärt men böra röna beaktande
bland annat såtillvida att någon uteslutning ej göres av material som mer
eller mindre förlorat sitt aktualitets värde.

Motionärerna lia beträffande motoden för registrets uppläggande uttalat,
att detsamma syntes kunna uppställas med användande av de uppslagsord,
som brukades i andra rättsfallssamlingar, såsom Nytt juridiskt arkiv och
Regeringsrättens årsbok, vid behov kompletterade med de uppslagsord, som
begagnades i tioårsregistren till Svensk författningssamling. Först i samband
med upprättandet av registret torde det bliva möjligt att fatta bestämd ståndpunkt
till frågan om hur registret lämpligen bör uppställas. Det kan emellertid
framhållas att åtskilliga av de i militieombudsmannens ämbetsberättelser
upptagna ärendena avse spörsmål av sådan, med hänsyn till den militära
verksamheten, speciell natur att de ofta icke låta sig inordna i det system
som kommit till användning i ovan angivna register.

Arbetet med upprättandet av ett sakregister till militieombudsmannens
ämbetsberättelser torde icke kunna inskränkas till en lämplig gruppering av
de i innehållsförteckningarna till ämbetsberättelserna angivna ärenderubrikerna.
Dessa rubriker äro nämligen understundom avfattade i så allmänna
ordalag, att desamma icke lämna önskvärd upplysning om vilka spörsmål
som avhandlas i ärendet. För registrets upprättande torde det på grund
härav ofta bliva nödvändigt att i detalj genomgå ärendena i berättelserna,
vilket torde bliva ett ganska tidsödande arbete.

Såsom av det ovan anförda framgår finner jag i likhet med motionärerna
att det föreligger ett behov av ett sakregister över militieombudsmannens
ämbetsberättelser men att det kan ifrågasättas huruvida icke med registrets
upprättande bör tills vidare anstå för att i registret bereda utrymme även
för ärenden som ha samband med 1948 års krigslagstiftning. Övervägande
skäl tala emellertid enligt min mening för att sakregistret nu upplägges och
begränsas att omfatta den hittills tilländalupna delen av militieombudsmansämbetets
verksamhetstid. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvila de
till militieombudsmansexpeditionen knutna befattningshavarna, torde det
bliva nödvändigt att för upprättande av registret anlita för uppgiften lämplig
person utom ombudsmansexpeditionen. Det är dock önskvärt att, om särskilt
tillkallad person erhåller uppdraget att upprätta registret, denne allteftersom
arbetet fortskrider hos ombudsmansexpeditionen inhämtar anvisningar och
råd angående arbetets bedrivande. Det låter sig knappast göra att på förhand
med någon säkerhet angiva vilka kostnader ett salkregister över militieombudsmannens
berättelser skulle draga. Lämpligen synes det böra publiceras
såsom bilaga till ämbetsberättelsen.

TJtskottet. I motionen har till stöd för det däri framförda förslaget pekats
på det värde, de till tryckning avsedda sakregistren till justitie- och militieombudsmännens
ämbetsberättelser ur olika synpunkter skulle få. Emellertid
synes av ombudsmännens utlåtanden i ärendet framgå, att de ifrågasatta
registren knappast skulle komma att fylla den centrala uppgift ur rättstilllämpningens
synpunkt, som motionärerna tänkt sig. Särskilt med hänsyn till
den genomgripande nydaning på lagstiftningsområdet, som under senaste tid
ägt rum inom de områden ombudsmännens verksamhet avser, skulle registren
i betydande utsträckning komma att tyngas med inaktuellt material. Osäkerhet
synes vidare råda både rörande vad de tilltänkta registren lämpligen böra
innehålla och beträffande uppställningen av desamma. Även i fråga om den

Bankontskottets utlåtande nr 31.

9

tidrymd, registren skulle omfatta, kunna meningarna vara delade. Upprättandet
av registren kommer slutligen att medföra icke obetydliga kostnader. Med
hänsyn till det anförda och då någon större olägenhet icke torde behöva vållas
av ett uppskov med ifrågavarande arbete, har utskottet funnit sig icke nu böra
tillstyrka åtgärd i motionens syfte. Det torde emellertid få förutsättas, att
justitie- och militieombudsmännen ägna frågan fortsatt uppmärksamhet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 197 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1949.

På bankoutskottets vägnar:

ÅKE WIBERG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Leander, Näsgård, Eahlander,
Petersson i Karlskrona, Mogård* och Andersson i Tidaholm;

från andra kammaren: herrar Wiberg, Andersson i Munkaljungby, Fröderberg,
Persson i Norrby, Nilsson i Landskrona*, Schmidt, fru Humla och
herr Sköldin.

* Ej närvarande vid justeringen.

2—888 49

Bihang till riksdagens protokoll 1949.

8 sand.

AV 30—32.