Bankoutskottets memorial nr 19.
1
Nr 19.
Memorial angående användande av riksbankens vinst för
år 1948 m. m.
Enligt § 1 i den för bankoutskottet gällande instruktionen åligger det utskottet
att till riksdagen meddela yttrande och förslag om användande av
den under det föregående året upplupna bankovinsten.
I riksstaten för budgetåret 1948/49 bar under rubriken Riksbanksfonden
upptagits ett formellt belopp av 100 kronor.
Enligt den av fullmäktige i riksbanken till utskottet avgivna berättelsen
angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1948 uppgick
riksbankens nettovinst för detta år till 74 111 717 kronor 32 öre. Såsom
balanserade vinstmedel från föregående år redovisades ett belopp av
11 668 336 kronor 13 öre. Till förfogande stående vinstmedel utgöra sålunda
85 780 053 kronor 45 öre.
Utskottet har i fråga om bankovinsten för år 1948 inhämtat yttrande från
fullmäktige i riksbanken. I skrivelse den 17 februari 1949 hava fullmäktige
hemställt, att utskottet ville föreslå riksdagen
dels att ett belopp av 62 miljoner kronor av riksbankens vinst för år 1948
skall få användas för nedskrivning å den förlust i anledning av den svenska
kronans appreciering den 13 juli 1946, som överförts till riksgäldskontoret,
därigenom att den icke räntebärande skuldförbindelse å 182 miljoner kronor,
som riksgäldskontoret överlämnat till riksbanken, nedskrives till 120 miljoner
kronor,
dels ock att återstående vinst för år 1948, 12 111 717 kronor 32 öre, måtte
få överföras till räkningen för odisponerade vinstmedel.
Till stöd för detta förslag hava fullmäktige anfört följande:
I proposition nr 370 till 1946 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
besluta, att den bokförda nettoförlust å riksbankens innehav av guld och
främmande valutor, som uppkommit i anledning av apprecieringen av den
svenska kronan den 13 juli 1946, skulle för redovisning överföras till riksgäldskontoret,
som därvid skulle till riksbanken överlämna en mot förlusten
svarande, icke räntebärande skuldförbindelse. Sedan riksdagen på förslag av
bankoutskottet (uti. nr 71/1946) bifallit propositionen, utfärdade riksgäldskontoret
en icke räntebärande skuldförbindelse till riksbanken å det i propositionen
avsedda beloppet 182 miljoner kronor. Nämnda förbindelse har införts
å tillgångssidan i riksbankens bokslut.
I förenämnda proposition framhölls, att ifrågavarande reglering av apprecieringsförlusten
borde ske endast provisoriskt och betraktas såsom en ren
bokföringsåtgärd. överlämnandet av en räntefri skuldförbindelse från riksgäldskontoret
till riksbanken innebure nämligen ingenting annat än en provisorisk
omföring av förlustens redovisning till riksgäldskontoret, vilken lämC4i
49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 8 sand. Nr 19.
2
Bankoutskottets memorial nr 19.
nåd© frågan om en slutlig reglering öppen men löste bokföringsproblemet.
Så länge förlustfrågan stode öppen, borde några vinster å riksbankens verksamhet
lämpligen icke inlevereras till statsverket. Om löpande vinster tills
vidare fonderades inom banken, skapades härigenom en reserv, som kunde
komma till användning om och när en förlust slutligen konstaterades. Skulle
någon definitiv förlust icke uppkomma, finge givetvis frågan om dispositionen
av vinstmedlen upptagas till ny prövning.
I sitt ovan omförmälda utlåtande nr 71/1946 meddelade bankoutskottet, att
inom utskottet viss tvekan varit rådande om lämpligheten av en fondering
av riksbankens vinstmedel i avvaktan på förlustfrågans slutliga reglering. Det
hade emellertid synts utskottet mindre tilltalande att riksbanken skulle till
budgeten inleverera vinstmedel, samtidigt som en stor bokföringsmässig förlust
redovisades. Bland annat med hänsyn härtill hade utskottet icke velat
motsätta sig att vinstmedlen tills vidare fonderades inom banken.
Hur stor den slutliga förlusten å apprecieringen blir, kan ännu icke angivas.
Emellertid kan man med hänsyn till nedgången i riksbankens guldoch
valutabehållning utgå från att en relativt stor del av beloppet om 182
miljoner kronor är att anse såsom förlust.
_ Med hänsyn till det anförda anse fullmäktige i riksbanken, att 1948 års
vinst icke till någon del bör inlevereras till statsverket och att detsamma bör
gälla beträffande reserverade vinstmedel för år 1947. Däremot vill det synas
lämpligt att ett belopp om förslagsvis 62 miljoner kronor av tillgängliga vinstmedel
användes för nedskrivning av riksbankens till riksgäldskontoret överförda
nettoförlust å apprecieringen och därmed av riksgäldskontorets förbindelse.
Vid bifall härtill skulle denna förbindelse komma att uppgå till
120 miljoner kronor.
I detta sammanhang vilja fullmäktige anmäla, att avbetalninqslånefonden,
vilken uppgår till 65 miljoner kronor, per den 15 februari 1949 tagits i anspråk
för utlåning till ett belopp av i runt tal 61 650 000 kronor. Ehuru riksbanken
infört strängare restriktioner beträffande utlämnande av lån från
fonden än som tidigare tillämpats, har utlåningen stigit med cirka 80 000 kronor
per vecka i genomsnitt under det senaste halvåret. Då det är svårt att
ytterligare begränsa utlåningen, kan man förutse, att det belopp om cirka
3 350 000 kronor, som står till förfogande, icke kommer att visa sig tillräckligt
till dess att fonden tillföres ökade medel genom nytt anslag å riksstaten
(kapitalbudgeten). Om hinder ej möter från riksdagens sida, böra fullmäktige
därför vara oförhindrade att i avvaktan på att fondens kapital ökas av återstående
vinstmedel å (85 780 053: 45 — 62 000 000 =) 23 780 053 kronor 45
öre använda vad som kan bliva erforderligt för att fortsätta låneverksamheten
enligt hittills tillämpade grunder.
Över bankofullmäktiges förslag till användande av bankovinsten har utskottet
inhämtat yttrande av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka i skrivelse
den 10 mars 1949 förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget.
Utskottet. I likhet med fullmäktige anser utskottet, att någon inleverering
till statsverket av vinstmedel från riksbanken icke bör ske under innevarande
år. Såsom fullmäktige föreslagit, synes däremot av 1948 års vinst ett belopp
av 62 miljoner kronor böra användas för nedskrivning av den förlust å 182
miljoner kronor, som uppkommit för riksbanken i anledning av apprecieringen
av den svenska kronan den 13 juli 1946 och vilken för redovisning överförts
till riksgäldskontoret. I anslutning härtill skulle den mot förlusten svarande,
Bankoutskottets memorial nr 19. 3
icke räntebärande skuldförbindelse å 182 miljoner kronor, som riksgäldskontoret
överlämnat till riksbanken, nedskrivas till 120 miljoner kronor.
Fullmäktige ha föreslagit, att riksbanken skulle, om avbetalningslånefondens
nu kvarstående behållning — cirka 3,3 5 miljoner kronor -— skulle förbrukas,
få i avvaktan på ökning av fondens kapital använda tillgängliga vinstmedel
för fortsatt låneverksamhet enligt hittills tillämpade grunder. Då enligt
vad utskottet inhämtat fullmäktige ämna, om så skulle erfordras, å riksstaten
för budgetåret 1950/51 begära förstärkning av fonden, har utskottet icke
velat motsätta sig, att den ifrågasatta anordningen provisoriskt tillämpas intill
den 1 juli 1950.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) besluta dels att av riksbankens vinst för år 1948 ett belopp
av 62 000 000 kronor skall tagas i anspråk för nedskrivning av
den icke räntebärande skuldförbindelse, som riksgäldskontoret
överlämnat till riksbanken för bokföringsmässig reglering av
riksbankens förlust i anledning av den svenska kronans appreciering
den 13 juli 1946, från 182 000 000 till 120 000 000 kronor,
dels ock att återstående vinst för år 1948, 12 111 717 kronor 32
öre, skall överföras till räkningen för odisponerade vinstmedel;
samt
2) medgiva, att riksbanken må för fortsatt utgivande av avbetalningslån
enligt för avbetalningslånefonden gällande villkor
för tiden intill den 1 juli 1950 använda erforderligt belopp av
bankens odisponerade vinstmedel, därest till fonden anvisade
medel icke skulle vara tillräckliga härför.
Stockholm den 22 mars 1949.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Leander, Lundqvist*, Näsgård,
Mogård, Grym, Johannesson* och Andersson i Örnsköldsvik;
från andra kammaren: herrar Wiberg, Fröderberg, Eriksson i Sandby*,
Persson i Norrby, Schmidt*, Svensson i Alingsås*, Johansson i Kalmar och
Hallberg.
* Ej närvarande vid justeringen.