Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

I

Nr 43.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte
i ämnet väckta motioner.

I en den 24 mars 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 178, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för samma
dag föreslagit riksdagen att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för
tiden till och med den 30 juni 1950 att, med iakttagande av vad i propositionen
anförts, meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift
samt att godkänna vad föredragande statsrådet föreslagit beträffande dispositionen
av influtna prisutjämningsavgifter.

Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna I: 297 av herr Mannerskantz m. fl. samt
II: 376 av herrar Stattin och Nilsson i Svalöv, vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av proposition nr 178 — med beaktande av vad i motionerna
anförts beträffande prisregleringen på hemmamarknadens område —
måtte avslå Kungl. Maj :ts begärda bemyndigande att — för tiden t. o. m.
den 30 juni 1950 — meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 297.

I detta sammanhang torde böra omnämnas att i en vid riksdagens början
väckt motion 1: 229 av herr Mannerskantz hemställts om upphävande av
vissa regleringsföreskrifter beträffande sågat virke och sågade trävaror
däribland bestämmelserna om prisutjämningsavgifter på sågade trävaror.
Nämnda motion har emellertid hänvisats till första kammarens andra tillfälliga
utskott.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande:

De fyra senaste årens riksdagar ha bemyndigat Kungl. Maj :t att, när
behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utföras ur
riket. Nu gällande bemyndigande, som meddelats i riksdagens skrivelse den
17 juni 1948, nr 322, gäller till och med den 30 juni 1949.

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 7 samt. Nr 43.

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Med anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj :t den 25 maj
1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. 1 denna stadgas
bland annat, att Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter
prövas föreligga, törordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift)
skall erläggas tör vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift
utgår enligt grunder och med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer (2 §),
samt att medel, som intlyta genom uttagande av prisutjämningsavgift, skola
tonderas och användas enligt vad särskilt stadgas. I övrigt innehåller förordningen
föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter
samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen,
som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har
sedermera förlängts, senast genom förordningen den 26 juni 1948, nr 389.
Genom förordningarna den 14 juni 1946, nr 282, och den 31 oktober 1947,
nr 863, ha vissa smärre förändringar vidtagits i den ursprungliga förordningen.

Prisutjämningsavgift har hittills uttagits endast beträffande vissa trävaror
samt beträffande pappersmassa av trä.

Angående motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till nämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:

Prisutjämningsavgifter och andra regleringsåtgärder beträffande trävaror
och andra skogsprodukter s. 2—10.

Prisutjämningsavgifternas användning s. 10—30.

Till stöd för de föreliggande förslagen har föredragande statsrådet anfört
följande:

»Prisutjämningsavgiftens syfte är att förhindra att höga utlandspriser på
viss vara skola utöva stegrande inflytande på de inhemska priserna på varan.
Vid bedömande av frågan om behovet av fortsatt bemyndigande att
uttaga prisutjämningsavgift måste alltså konstateras, i vilken mån situationer
av denna beskaffenhet kunna väntas föreligga under nästa budgetår.

Hittills har prisutjämningsavgiften tillämpats endast i fråga om vissa
slag av trävaror av furu eller gran samt i fråga om pappersmassa av trä.

Vad trävarorna angår måste man i fråga om flertalet här avsedda sortiment
räkna med att den utländska efterfrågan alltjämt kan komma att
vara så stor, att en exportprisnivä, väsentligt överstigande den inhemska,
kommer att uppnås. Med utgående härifrån har också, såsom förut nämnts,
överenskommelse redan träffats med svenska trävaruexportföreningen rörande
inbetalning av avgifter till stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond
för år 1949. En fortsatt spänning mellan exportprisnivån
och den inhemska prisnivån kan alltså väntas föreligga i fråga om flertalet
sortiment. Beträffande bjälkar, sparrar och slipers har läget emellertid
ansetts vara ett annat, vilket motiverat, att prisutjämningsavgiften upphävts
i fråga om dessa sortiment.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43. 3

Vad övriga regleringar inom trävaruområdet angår må här erinras om
att Kungl. Maj :t den 18 februari 1949 icke ansett sig kunna biträda trävaruexportföreningens
m. fl. organisationers framställning om upphävande
av prisregleringen å bearbetade trävaror. Denna fråga bör dock icke lämnas
ur sikte utan bör, såsom bränslekommissionen också anfört i sitt utlåtande
över nyssnämnda framställning, upptagas till förnyat övervägande,
då man av trävarumarknadens utveckling såväl utom som inom landet kan
konstatera, att tidpunkten är lämplig för en avveckling av denna prisreglering.

Regleringen av handeln med och förbrukningen av trävaror inom landet
har kunnat väsentligen uppmjukas genom att den tidigare bundenheten till
vissa inköpsområden upphävts för träförädlingsindustrier för drift av egna
verk ävensom för skogsägarföreningar.

För pappersmassan har den senaste tiden kännetecknats av sjunkande
exportpriser och försvårade avsättningsmöjligheter i utlandet. Med
anledning härav upphävdes hösten 1948 prisutjämningsavgiften å denna
vara liksom även inbetalningarna till cellulosaindustriens och trämasseindustriens
konjunkturutjämningsfonder. I samband med den förut omförmälda
preliminära överenskommelsen rörande pappersförsörjningen i riket
har jämväl prisregleringen å pappersmassa upphävts. Om icke särskilda
förhållanden inträffa, torde varken prisutjämningsavgiften eller prisregleringen
å pappersmassa behöva återinföras.

Vad slutligen angår regleringen av handeln med och förbrukningen av
papper och papp har densamma såsom förut nämnts helt upphävts utom i
fråga om tidningspapper. Närmare redogörelse för den senaste tidens utveckling
på detta område har lämnats dels i ett av mig den 5 mars 1949 i
andra kammaren avgivet interpellationssvar, dels ock i propositionen m
72/1949 med förslag till förordning angående ändring i förordningen den
11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt samt om fortsatt giltighet av förordningen
m. in. Härutöver är för närvarande intet att tillägga. Uttagande
av prisutjämningsavgift för denna vara är för närvarande icke aktuellt.

Av det anförda framgår, att behov av prisutjämningsavgift alltjämt föreligger
i fråga om ett flertal sortiment trävaror. Bemyndigandet för Kungl.
Maj :t att uttaga prisutjämningsavgifter synes därför böra förlängas, förslagsvis
med ett år till och med den 30 juni 1950. Da det icke är alldeles
uteslutet, att behov av prisutjämningsavgift kan komma att yppa sig även
beträffande andra varor än de här förut omnämnda, torde bemyndigandet
liksom hittills böra göras generellt.

Jag övergår härefter till frågan om dispositionen av prisutjämningsavgifterna.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen skola de prisutjämningsavgifter,
som skola utgå för trävaror, vilka utföras efter den 14 mars

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

1949, tillföras De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond av år 1948.
Beloppet av de prisutjämningsavgiftsmedel, vilka kunna anses odisponerade,
kommer alltså hädanefter att ökas endast med vissa avgifter, som erlagts
för dessförinnan utförda trävaror. Det torde härvid röra sig om ett förhållandevis
litet belopp.

En särställning intaga de avgifter, som erlagts för sådan props, som tillverkats
före den 1 juli 1946. Bestämmelser angående dispositionen av dessa
medel, vilka högst torde komma att uppgå till omkring 900 000 kronor, ha
ännu icke meddelats, men framställning i sådant syfte har gjorts av svenska
propsexportörernas förening och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.
Det övervägande antalet propsexportörer torde vara anslutna till
någon av dessa organisationer. Det sålunda framställda förslaget går ut på
att av dessa medel skulle bildas en särskild fond under skogsstyrelsens förvaltning
med syfte att bibehålla och underlätta en ur landets synpunkt
önskvärd export av props. Jag har intet att erinra mot det framställda förslaget
utan har, under förutsättning av riksdagens godkännande, för avsikt
att föreslå Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om disposition av medlen
i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget.

Redan i propositionen nr 269/1948 angavs beträffande de prisutjämningsavgifter,
som då förutsågos kunna komma att uttagas beträffande pappersmassa,
att de borde disponeras på i huvudsak samma sätt, som i de under
våren 1948 ingångna överenskommelserna angående inbetalning av avgifter
till konjunkturutjämningsfonder angivits beträffande dessa avgifter. Därest
erinran från riksdagens sida icke göres mot en dylik användning av ifrågavarande
avgiftsbelopp, har jag för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att utfärda
bestämmelser härom.

Återstående odisponerade prisutjämningsavgifter uppgå för närvarande
enligt vad förut angivits till omkring 2 963 000 kronor, vari ingår ett belopp
på omkring 2 500 000 kronor, som utgör beräknad besparing på de belopp,
som anvisats för subvention av import av trävaror från Finland enligt hittills
meddelade beslut. Det kan icke nu med bestämdhet sägas, huruvida
behov av sådan subvention kommer att föreligga jämväl innevarande år.
Skulle detta bliva händelsen, torde i varje fall det erforderliga beloppet icke
komma att överstiga 500 000 kronor. Jag anser detta belopp tills vidare böra
reserveras för sådant ändamål. Återstående belopp odisponerade prisutjämningsavgifter
skulle därefter utgöra cirka 2 463 000 kronor.

Av den lämnade redogörelsen för inkomna framställningar om anslag
ur ifrågavarande medel framgår, att anspråk på medlen i deras helhet
framställts dels av skogsstyrelsen för åtgärder för återuppbyggnad av
skogsbeståndet, dels ock av styrelsen för statens träforskningsinstitut för
viss utvidgning av forskningsverksamheten vid institutet. Därutöver ha
begärts anslag till olika ändamål med tillhopa 4 628 000 kronor.

Vad först angår skogsstyrelsens anslagsäskande vill jag till en början

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

hänvisa till att i överensstämmelse med 1947 års riksdags beslut ett belopp
av tillhopa 12 000 000 kronor ur prisutjämningsavgiftsmedlen avsatts för
skogsvårdande åtgärder och att av detta belopp omkring 10 000 000 kronor
torde komma att utgå för de ändamål, för vilka skogsstyrelsen nu önskar
erhålla ytterligare anslag. Med hänsyn härtill och då jämväl andra intressen
böra tillgodoses vid fördelningen av det förhållandevis ringa belopp,
som återstår att disponera, anser jag mig icke böra förorda, att ytterligare
medel nu beviljas skogsstyrelsen för ändamålet.

Vad åter angår träforskningsinstitutets framställning synes det icke
kunna förnekas, att den industriella forskningsverksamheten vid fördelningen
av prisutjämningsavgiftsmedlen blivit sämre tillgodosedd än den
skogliga. Det är vidare uppenbart, att de forskningsuppgifter, som avses nu
skola genomföras vid träforskningsinstitutet, komma att få mycket stor
betydelse för att möjliggöra ett rationellt utnyttjande av skogskapitalet. Jag
anser mig därför böra förorda, att anslag ur här ifrågavarande medel ställas
till träforskningsinstitutets disposition. Med hänsyn till knappheten av
de tillgängliga medlen och då dessa synas även böra tillgodose andra ändamål,
anser jag dock anslagsbeloppet böra inskränkas, förslagsvis till högst
1 000 000 kronor. Det torde böra ankomma på institutets styrelse att med
utgångspunkt härifrån verkställa översyn av de utarbetade planerna för
forskningsverksamheten och, innan medlen utanordnas, underställa de sålunda
översedda planerna Kungl. Maj :ts prövning. Jag vill i detta sammanhang
även hänvisa till att institutet bör ha möjlighet att erhålla anslag till
verksamheten i fråga jämväl ur industriens konjunkturutjämningsfonder.

Såsom förut nämnts har redan i propositionen nr 49/1949 förutsatts, att
statens skogsforskningsinstitut skulle ur prisutjämningsavgiftsmedlen erhålla
anslag om 125 000 kronor för anläggande av ett trädarkiv å Bogesunds
egendom. Då ett sådant arkiv skulle ha stor betydelse för skogsnäringen, ansluter
jag mig till detta förslag. Jag finner även skogsforskningsinstitutets
begäran om anslag med 150 000 kronor för specialbearbetning av observationsmaterial
från skogsforskningsinstitutets fasta försöksytor välgrundad.
Ändamålet synes vara av sådan vikt, att anslag med begärt belopp nu
bör utgå ur prisutjämningsavgiftsmedlen.

Beträffande framställningen från Jordbrukare-ungdomens lörbund må
till en början framhållas, att frågan om klubbverksamheten på lanthushållningens
område för närvarande är under utredning. Med hänsyn härtill
har jag funnit det tveksamt, om förbundets begäran om anslag för skogsklubbverksamhet
nu bör bifallas. Emellertid synes det i förhandenvarande
läge vara angeläget, att klubbverksamhet av ifrågavarande slag kommer
till stånd redan innevarande år. Det kan nämligen antagas, att genom en
dylik klubbverksamhet åtgärder av en viss betydelse för skogsbruket kunna
komma till slånd för förhållandevis ringa kostnad. Jag vill därför förorda,
att av prisuljämningsmedlen ett belopp av förslagsvis högst 50 000 kronor

6

Bevillningsutskottets betänkande nr t3.

ställes till förbundets förfogande för klubbverksamhet under det närmaste
året i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i förbundets
framställning. Möjlighet bör föreligga att med detta belopp jämväl
bekosta utgivande av en handledning för klubbverksamheten. Jag vill
emellertid understryka, att slutgiltig ståndpunkt därmed icke tagits till
frågan om klubbverksamhetens slutliga organisation.

Vad angår Föreningens för skogsförädling av växtträd framställning om
ytterligare medel för bestridande av kostnaderna för vissa byggnader vid
föreningens filial i Brunsberg får jag till en början erinra därom, att 1947
års riksdag godkänt, att ett belopp av högst 290 000 kronor skulle få användas
till detta ändamål. Detta belopp har emellertid visat sig otillräckligt,
varför ytterligare anslag sökts. Jag anser det vara av vikt, att de planerade
byggnadsarbetena komma till utförande, och vill därför förorda föreningens
framställning, dock allenast i vad avser institutionsbyggnaden. Jag tillstyrker
därför, att ett belopp av ytterligare högst 150 000 kronor disponeras ur
prisutjämningsavgiftsmedlen för ändamålet i fråga.

Framställningarna om anslag ur prisutjämningsavgiftsmedlen av Föreningen
skogsarbeten, Föreningen skogs- och lantbruksfilm och styrelsen
för Uddeholms lanthushållsskola finner jag mig icke böra förorda. Till
återstoden av framställningarna är jag icke för närvarande beredd att taga
ställning, eftersom dessa ansökningar helt nyligen inkommit och därför ej
hunnit utremitteras till vederbörande myndigheter. Jag finner därför lämpligt,
att återstående odisponerade prisutjämningsavgifter tills vidare få
kvarstå i diversemedelsfonden, och att förslag om deras disposition underställes
1950 års riksdag.

De belopp, som enligt vad jag här förordat, nu skulle disponeras ur
ifrågavarande medel, utgöra tillhopa (125 000 + 150 000 + 50 000 + 150 000
+ 1 000 000 —) 1 475 000 kronor.»

I motionerna I: 297 och II: 376 har anförts i huvudsak följande. Det syntes
motionärerna angeläget att inför det i propositionen framlagda förslaget
om fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift
betona vilka olägenheter prisutjämningsavgifterna för pappersmassan fått
för hela vår export av denna vara. Det vore ett allmänt omvittnat faktum,
att åtminstone vissa köpare i utlandet — sedan exportutjämningsavgifterna
på pappersmassan borttagits — efter hand allt bestämdare pekade på dessa
avgifter som en anledning till vägran att godtaga de svenska exportpriserna.
Inför den nuvarande utvecklingen på världsmarknaden — med hårdnande
konkurrens och fallande priser på snart sagt alla varuområden — funnes
det anledning befara, att samma svårigheter i lika hög grad komme att
göra sig gällande beträffande vår export av trävaror, om vi icke i tid borttoge
prisutjämningsavgiften och sålunda för framtiden garderade oss mot
dylik argumentation vid uppgörelser om våra exportpriser för trävaror.

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Samtidigt med ett upphävande av nu gällande kungörelse om prisutjämningsavgift
på vissa sortiment trävaror borde enligt motionärernas mening
— såsom ock framhållits i motion 1: 229 till innevarande års riksdag — åtgärder
vidtagas för upphävande av samtliga gällande prisregleringar å trävaror,
avsedda för förbrukning å hemmamarknaden. Utvecklingen hade
nämligen visat, att det — dessa prisregleringar till trots — vore förhållandet
mellan tillgång och efterfrågan soin reglerade virkespriserna. De fastlåsta
priserna hade framkallat illegal handel med sådana varor, som blivit
för lågt prissatta, och medfört ett osunt och för den inhemska trävaruhanteringen
motbjudande tillstånd på marknaden. De illegala priserna hade
ofta tenderat att bli högre än vad priserna skulle ha varit i en fri marknad.
Vore ä andra sidan de reglerade priserna högre än vad som motiverades av
marknadsläget, verkade de fastställda maximipriserna rent psykologiskt
hämmande på en naturlig anpassning nedåt av priserna. Konstateras kunde,
att den inhemska prisregleringen verkade starkt irriterande på utländska
köpare, vilka bibringats den uppfattningen, att exportpriserna icke stode i
rimlig proportion till produktionskostnaderna utan tilltagits för att subventionera
för producenten förlustbringande hemmamarknadspriser. Så länge
differenser mellan exportpriser och hemmamarknadspriser uppeliölles med
konstlade medel, så långe koinme också en sund och önskvård affärsmässig
utveckling på trävarumarknaden att fördröjas — till förläng icke minst
för den exportökning, vilken i dagens läge vore vår viktigaste uppgift i
kampen att åter nå ekonomisk balans.

Utskottet. De fyra senaste årens riksdagar ha bemyndigat Kungl. Maj :t
att, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga, meddela
föreskrifter om uttagande av prisutjäinningsavgitt för varor, som utföras
ur riket. Avgiftens syfte är att förhindra att höga utlandspriser på vissa
varor skola utöva stegrande inflytande på de inhemska priserna pa varan.
Det av 1948 års riksdag lämnade bemyndigandet gäller till och med den
30 juni 1949.

I den föreliggande propositionen hemställes dels om fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift för tiden till och
med den 30 juni 1950 dels ock om riksdagens godkännande av vad i propositionen
föreslagits beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.

Av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, att prisutjämningsavgift
hittills ultagils endast beträffande vissa trävaror samt beträffande
pappersmassa. Å sistnämnda vara upphävdes prisutjämningsavgiften hösten
1948 och enligt vad föredragande statsrådet anfört torde densamma icke
behöva återinföras, därest icke särskilda förhållanden inträffa. För närvarande
utgår sålunda prisutjämningsavgift allenast å vissa slag av trä -

varor.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Beträffande behovet av ett fortsatt uttagande av prisutjämningsavgift för
trävaror har i propositionen framhållits, att man i fråga om ett flertal sortiment
måste räkna med att den utländska efterfrågan alltjämt kan komma
att vara så stor, att en exportprisnivå, väsentligen överstigande den inhemska,
kommer att uppnås. Med utgående härifrån har också överenskommelse
redan träffats mellan bränslekommissionen och svenska trävaruexportföreningen
rörande inbetalning av avgifter till stiftelsen Trävaruindustriens
konjunkturutjämningsfond för år 1949. Nämnda avgifter tjäna
samma syfte som prisutjämningsavgifterna. Avtalet har godkänts av Kungl.
Maj:t den 4 mars 1949.

Med hänvisning till nu angivna förhållanden har föredragande statsrådet
ansett ett fortsatt uttagande av prisutjämningsavgift i fråga om ett flertal
sortiment trävaror vara erforderligt. Då det icke vore alldeles uteslutet, att
behov av prisutjämningsavgift kunde komma att yppa sig även beträffande
andra varor än de nu nämnda har i propositionen föreslagits att bemyndigandet
liksom hittills göres generellt.

I motionerna I: 297 och II: 376 har hemställts om avslag å propositionen
i nu förevarande del. Därvid har bland annat framhållits, att inför den nuvarande
utvecklingen på världsmarknaden, funnes det anledning befara,
att ett fortsatt uttagande av prisutjämningsavgifter kunde komma att medföra
svårigheter för exporten.

För egen del vill utskottet uttala, att det givetvis för närvarande icke är
möjligt att med säkerhet avgöra, huruvida behov av ett fortsatt uttagande
av prisutjämningsavgifter kommer att föreligga under nästa budgetår. Med
hänsyn till att föredragande statsrådet ansett sig böra räkna med en fortsatt
spänning mellan exportprisnivån och den inhemska prisnivån i fråga
om ett flertal sortiment trävaror — ett antagande som även ligger till grund
för den ovan omnämnda överenskommelsen mellan bränslekommissionen
och trävaruexportföreningen om avsättning av medel till en konjunkturutjämningsfond
—- finner sig utskottet dock böra förorda, att riksdagen
lämnar Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgifter
för nästkommande budgetår. Då det i motionerna uttalats farhågor för
att ett fortsatt uttagande av prisutjämningsavgifter kunde komma att medföra
svårigheter för trävaruexporten, anser sig utskottet böra understryka,
att ett bifall till propositionen icke innefattar något ställningstagande till
frågan i vilken utsträckning prisutjämningsavgifter skola uttagas under
nästa budgetår. Denna fråga avgöres av Kungl. Maj :t med beaktande av
de vid varje tidpunkt rådande förhållandena på exportmarknaden. Då syftet
med prisutjämningsavgiften är att förhindra att höga utlandspriser
på viss vara skola utöva stegrande inflytande på de inhemska priserna på
varan, förväntar utskottet, att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen
på exportmarknaden och därest prisutjämningsavgiftens bibehållande
skulle visa sig medföra svårigheter för exporten, vidtager de änd -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43. 9

ringar i fråga om utgående prisutjämningsavgifter, som kunna anses påkallade.

Med hänsyn till det nu anförda finner sig utskottet kunna förorda bifall
till propositionen i nu förevarande del. Det i motionerna I: 297 och II: 370
framställda avslagsyrkandet kan följaktligen icke tillstyrkas av utskottet.

Det i propositionen framlagda förslaget rörande dispositionen av influtna
prisutjämningsavgifter föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet vill slutligen erinra om att vid 1947 och 1948 års riksdagar antagits
särskilda förordningar om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser in. m. Den reglering av frågan om
avgifternas behandling i beskattningshänseende, som lämnats i nämnda
förordningar, hade förutsatts i de under berörda år ingångna avtalen mellan
bl. a. bränslekommissionen och svenska trävaruexportföreningen rörande
avgifter till stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond.
Utskottet utgår ifrån att, därest det tidigare omnämnda, av Kungl. Maj :t
den 4 mars 1949 godkända avtalet mellan bränslekommissionen och svenska
trävaruexportföreningen angående avsättning av medel till konjunkturutjämningsfond
förutsätter en liknande avdragsrätt vid taxeringen, förslag
härom kommer att föreläggas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 178,

1) med avslag å de likalydande motionerna I: 297 av
herr Mannerskantz in. fl. samt II: 376 av herrar Stattin och
Nilsson i Svalöv lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande
för tiden till och med den 30 juni 1950 att, med iakttagande
av vad i propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande
av prisutjämningsavgift; samt

2) godkänna vad föredragande statsrådet föreslagit beträffande
dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.

Stockholm den 10 maj 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sand. Nr 43.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Velander, Gustaf Elofsson, Heiiman, Falk, Wehtje och Rosander
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Orgård,
Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Sjölin*, Andersson i
Dunker*, Gunnarsson och Persson i Halmstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka under hänvisning
till de likalydande motionerna I: 297 av herr Mannerskantz m. fl. samt
II: 376 av herrar Stattin och Nilsson i Svalöv ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr
178, såvitt den avsåge fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t att för tiden
till och med den 30 juni 1950 meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift.

Iduns tryckeri. Esselte ab. Stockholm 1949

916726