Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

1

Nr 40.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående skatt på s. k. kolorerad veckopress.

I de vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likaiydande
motionerna I: 26 av herrar Gustaf Elof sson och Karl Persson samt
II: 25 av herr Johnsson i Skoglösa m. fl. har hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning angående
införande av skatt på s. k. kolorerad veckopress samt att förslag därom
förelägges redan innevarande års riksdag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 26.

Frågan om beskattning av vissa tryckalster har tidigare varit föremål för
uppmärksamhet.

I en inom finansdepartementet upprättad, den 14 maj 1941 dagtecknad
promemoria framlades förslag om införande av en pappersaccis vilken
skulle träffa papper till tidningar och tidskrifter. Denna pappersaccis avsågs
skola utgöra ett komplement till den allmänna omsättningsskatten,
vilken av tekniska skäl icke ansågs böra omfatta tidningar och tidskrifter.
Det i promemorian framlagda förslaget, vilket föranletts av en skrivelse
(nr 79) från 1940 års urtima riksdag, blev av olika skäl icke genomfört.

Även vid flera följande riksdagar var frågan om införande av beskattning
av vissa tryckalster föremål för riksdagens prövning i anledning av
i ämnet väckta motioner.

Sålunda hemställdes i två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner
I: 70 och II: 145, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om utredning av frågan om skatt på illustrerade och kolorerade
veckotidningar samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda». Vidare hemställdes i motionen II: 68 vid samma
års riksdag, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att förslag om beskattning av vissa tidskrifter skyndsammast förelägges
riksdagen». I motionerna I: 70 och II: 145 anfördes bland annat, att endast
de illustrerade och kolorerade veckotidningarna borde ifrågakomma vid den
åsyftade beskattningen. Därvid avsågo motionärerna främst tidskrifter för
nöjes- och förströelseläsning. Ehuru flera av dessa till sitt innehåll stode

Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 7 samt. Nr 40.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr AO.

på etl högt plan, tunnes å andra sidan många med underhaltigt innehåll.
Kunde en beskattning av dessa underhaltiga alster i någon män minska deras
upplagor, vore detta enbart en vinst ur moralisk synpunkt. Skatten
syntes lämpligen böra erläggas av förläggarna månads- eller kvartalsvis i
efterskott.

i motionen fl: 68 framhölls att den hejdiösa konsumtionen av veckotidskrifter
vore ett minst lika viktigt moment som filmen i den andliga förflackning,
som alltmer börjat anses som en allvarlig fara för vårt folks andliga
utveckling. Ur denna synpunkt vore den inskränkning i tidskriftsläsandet,
som en beskattning med åtföljande prisförhöjning skulle kunna medföra,
endast av godo. Enligt motionärernas mening borde i förvärvssyfte utgiven
tidskrift, som riktade sig till allmänheten och vars innehåll helt eller
delvis avsåge att bereda läsaren förströelse, i princip beläggas med skatt.
Från skatteplikt borde undantagas tidskrifter, som tillhandahölles gratis
eller mot så låg avgift att någon förtjänst uppenbarligen icke kunde uppstå.
Vidare borde från skatteplikt undantagas religiösa, vetenskapliga, politiska
och sociala tidskrifter samt sådana tidskrifter, som vore att anse såsom
föreningsorgan eller facklitteratur i egentlig mening. Då emellertid
åtskilliga gränsfall måste uppkomma, vore det önskvärt, att bedömandet av
frågan om skattskyldigheten kunde överlämnas åt en särskild nämnd med
uppgift att avgöra vilka tidskrifter, som skulle beläggas med skatt. Av de
genom en tidskriftsskatt inflytande medlen borde en del, förslagsvis hälften,
bilda en särskild fond att användas för främjande av ungdomsvård samt
vetenskap och forskning.

1942 års bevillningsutskott yttrade i sitt över ovannämnda motioner avgivna
betänkande, nr 41, att utskottet i likhet med första särskilda utskottet
vid 1940 års urtima riksdag funnit tillräckliga skäl icke föreligga för den
medgivna skattefriheten för tidskrifter. Utskottet anförde härefter följande:

»En skatt å tidskrifter torde visserligen icke komma att inbringa några
mera betydande intäkter. Då emellertid böcker äro underkastade allmän
omsättningsskatt, torde starka skäl få anses tala för att jämväl tidskrifter
böra vara underkastade beskattning i en eller annan form. Särskilt gäller
detta sådana tidskrifter, som äro avsedda för förströelseläsning. Den av
Kungl. Maj :t på hemställan av riksdagen verkställda utredningen synes utvisa,
att en beskattning genom pappersaccis av det slag som vid utredningen
ifrågasatts möter stora tekniska svårigheter. Uppenbart torde även vara, att
vilken beskattningsform som än ifrågakonmie beträffande allenast tidskrifter
betydande svårigheter skola visa sig vara för handen vid densammas
genomförande. Därest, på sätt i motionerna föreslagits, från beskattningen
skulle undantagas vissa slag av tidskrifter, komma dessa svårigheter att
ytterligare ökas. Skulle däremot beskattningen omfatta såväl tidningar som
tidskrifter, bleve de tekniska svårigheterna mindre. Utan att taga närmare
ståndpunkt till den föreliggande frågan förutsätter utskottet, att förevarande
spörsmål fortfarande kommer att av Kungl. Maj :t ägnas uppmärksamhet.
»

3

Bevillningsutskottets betänkande nr iO.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av
1942 års riksdag utan åtgärd.

I en vid 19å3 års riksdag väckt motion, II: 177, hemställdes, att riksdagen
— eventuellt med hänsynstagande till i motionen anförda synpunkter —
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag
till förordning angående beskattning av tidningar och tidskrifter.

I motionen framhölls bl. a., att skatten principiellt borde göras generell
för alla tidningar och tidskrifter. Ett särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ,
tidskriftsskattenämnden, skulle såsom enda instans pröva ansökningar om
befrielse från skattskyldighet. De organ, som vore nvhetsförmedlande, dagspress
eller dylikt, eller som ur religiösa, kulturella, sociala eller fackliga
synpunkter ansåges fylla en uppgift eller som dreves utan ekonomiskt vinningssyfte,
borde befrias från skattskyldighet. Skattesatsen skulle utgöra 20
procent av varje nummers pris, dock lägst 10 öre. Å prenumerationsexemplar
skulle skatten uttagas efter särskild grund.

1943 års bevillningsutskott fann i sitt betänkande nr 24 i anledning av
ovannämnda motion, vilket betänkande godkändes av riksdagen, frågan om
beskattning av tidningar och tidskrifter icke sedan föregående år ha kommit
i förändrat läge och avstyrkte, under åberopande av vad 1942 års bevillningsutskott
i sitt betänkande nr 41 anfört, bifall till motionen.

I två vid 19H års riksdag väckta, likalydande motioner, 1: 248 och II: 384,
hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
förslag om beskattning av tidskrifter skyndsamt måtte föreläggas riksdagen
samt att därvid i motionerna angivna synpunkter måtte vinna beaktande. I
motionerna anfördes bl. a., att det ur flera synpunkter vore otillfredsställande,
att den skattekälla, som vissa tryckalster kunde bliva, alltjämt vore
outnyttjad. En ovillkorlig förutsättning för att en beskattning av tidskrifter
skulle kunna genomföras borde emellertid vara, att den i möjligaste mån
drabbade alla tidskrifter av likartat innehåll. Om man läte beskattningens
omfattning bestämmas av litterära eller etiska synpunkter eller över huvud
taget av kvalitets- eller nyttighetssynpunkter och på så sätt sökte åstadkomma
en gränsdragning mellan önskvärda och mindre önskvärda alster,
hade man på en omväg infört ett statligt förmynderskap över medborgarna,
som icke kunde anses förenligt med vårt demokratiska samhällsskick eller
med vår grundlagsstadgade tryckfrihet. Såsom ett oeftergivligt villkor för
en beskattning av ifrågavarande slag borde vidare uppställas å ena sidan,
att skatten så konstruerades att risken för ekonomiska rubbningar i förlagens
ekonomi bleve den minsta möjliga, och å andra sidan, att skälig
säkerhet vunnes för att beskattningen gåve avsett ekonomiskt utbyte. Under
beaktande därav föreslogo motionärerna, att beskattningen skulle omfatta
samtliga tidskrifter med upplagor över 29 000 exemplar i den del upp -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Jagorna överstege nämnda siffra och att skattesatsen skulle sättas till 10
procent. Därest även tidskrifter med små upplagor bleve beskattade, skulle
dessas ekonomi allvarligt belastas. Skatten, som förutsattes skola få övervältras
på konsumenterna, borde utgå med viss procent på tidskriftens vid
varje beskattningstillfälle gällande försäljningsvärde. Vid gränsdragningen
mellan tidskrifter och böcker borde hänsyn tagas bland annat till distributionssättet.
I den mån dylika tryckalster distribuerades via tidningsaffärer,
tidningskolportörer eller exempelvis svenska pressbyrån, ansåge motionärerna
deras karaktär av tidskrift kunna med fullt fog hävdas. För prövning
av i samband därmed eller eljest uppkommande frågor borde inrättas ett
särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ, förslagsvis benämnt tidskriftsskattenämnden.

I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande nr 10 anförde
1944 års bevillningsutskott bland annat följande:

»Även enligt utskottets mening bör vid införande av en skatt av ifrågavarande
slag en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter
efter kvalitetssynpunkter undvikas. Ett bedömande efter sådana synpunkter
låter sig icke väl förena med en beskattningsprocedur och kan, såsom
av motionärerna framhållits, jämväl möta betänkligheter i andra hänseenden.
Utskottet finner fördenskull de i föreliggande motioner skisserade
riktlinjerna för en tidskriftsskatt i nu berört avseende ha företräde framför
de tidigare väckta förslagen. Trots detta och ehuru utskottet i likhet med
1942 års bevillningsutskott anser skäl tala för att tidskrifter böra vara underkastade
beskattning, eftersom omsättningsskatt utgår för böcker, finner
dock utskottet tvivelaktigt, om den av motionärerna nu anvisade lösningen
kan läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida möjlighet förefinnes att
införa en beskattning av allenast tidskrifter, medan tidningar däremot lämnas
obeskattade. Gränslinjen mellan tidning och tidskrift måste, såvitt utskottet
kunnat finna, bliva svår att draga, och tveksamma fall torde icke
kunna undvikas. Anses en beskattning av ifrågavarande slag böra genomföras,
måste enligt utskottets mening den enda framkomliga vägen vara att
låta beskattningen träffa såväl tidningar som tidskrifter. Mot en beskattning
av tidningar kunna dock resas så vägande invändningar, att utskottet, i
varje fall i nuvarande läge, ej finner skäl förorda en sådan beskattning.»

Utskottet anförde vidare att, då någon framkomlig väg för en tillfredsställande
lösning av den föreliggande frågan dittills icke anvisats, utskottet
ansåge sig icke kunna förorda bifall till motionerna.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1944 års
riksdag utan åtgärd.

Slutligen väcktes vid 19b8 års riksdag i anledning av den då framlagda
propositionen nr 215 med förslag till förordning om pappersskatt tre motioner
i nu ifrågavarande ämne. I de likalydande motionerna I: 183 och
II: 298 —• vilka voro av i huvudsak samma innehåll som de nu förevarande,

Bevillningsutskottets betänkande nr tO.

5

vid 1949 års riksdag väckta motionerna — yrkades att skatt måtte införas
på sådana förströelsetidskrifter, som i dagligt tal kallades kolorerad veckopress.
Vidare hemställdes i motionen II: 365, att riksdagen måtte besluta
skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag till skatt å sådana veckotidskrifter
av förströelsekaraktär, som till huvudsakligt syfte hade innehavarens
ekonomiska vinning. I sistnämnda motion framhölls, att riksdagen
tidigare gjort framställning om skattebeläggning av den kolorerade veckopressen,
men att förslaget strandat på svårigheten att draga en gräns mellan
sådana alster som borde skattebeläggas och sådana som borde vara fria.
Enligt vad i motionen vidare anfördes kunde det ifrågasättas om icke en
gräns skulle kunna dragas mellan sådana periodiska tryckalster, som uteslutande
avsåge att tillföra sin ägare eller utgivare ekonomisk vinning, och
sådana som — även om vinsttanken icke vore utesluten — dock hade till
huvudsakligt ändamål att sprida kunskap eller tjäna något allmännyttigt
ändamål; kunde en sådan skattebeläggning bidraga till att något sanera
den frodiga floran vore detta att hälsa med tillfredsställelse.

1948 års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av propositionen
om pappersskatt m. m. avgivna betänkande nr 48 beträffande nyssnämnda
tre motioner följande:

»Den av utskottet i detta betänkande förordade pappersbeskattningen
kommer att drabba bland annat sådana tidskrifter, som avses i nämnda
tre motioner. Ehuru det självfallet kan diskuteras, huruvida icke tidskrifter
av nu angivet slag borde av olika skäl beskattas hårdare än vad som
blir fallet genom pappersbeskattningen, anser utskottet sig likväl icke kunna
tillråda, att en extra skatt vid sidan av pappersskatten uttages för ifrågavarande
tidskrifter. De i förevarande motioner väckta förslagen — vilka
framställts under andra förutsättningar än som nu äro för handen — avstyrkas
därför av utskottet.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1948 års
riksdag utan åtgärd.

I de förevarande motionerna I: 26 och II: 25 har anförts bl. a., att pappersskatten
i årets statsverksproposition beräknats till 50 milj. kr. Utan
tvivel vore det önskvärt att pappersskatten gåve ett ännu större belopp
och att skatten ytterligare inskränkte pappersförbrukningen. Detta skulle
givetvis kunna nås genom en höjning av skatten över lag. En sådan utväg
förefölle emellertid föga sympatisk. Däremot skulle det ej möta några betänkligheter
att ytterligare beskatta den s. k. kolorerade veckopressen. Den
illustrerade veckopressen, till vilken också skulle räknas åtskilliga tidningar
som utkomme var fjortonde dag eller en gång i månaden, hade nått
en utomordentlig spridning; man knnde räkna med att dylika tidskrifter
till ett antal av bortåt 4 miljoner varje vecka översvämmade landet. Deras
totala upplaga per år räknat kunde uppskattas till den oerhörda mängden
av omkring 200 miljoner exemplar. En ytterligare beskattning genom in -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr iO.

förande av skatt på kolorerad veckopress skulle leda till en minskning av
pappersförbrukningen till förmån för andra nyttigare ändamål eller för export.
Dessutom kunde statskassan räkna med ett visst tillskott. Beträffande
frågan, på vilket sätt förströelsetidskrifterna skulle beskattas utöver gällande
pappersskatt, syntes lämpligen samma ordning kunna införas som
gällde för beskattning av biografbiljetter. Den föreslagna skatten skulle sålunda
bli en slags nöjesskatt. Med utgångspunkt härifrån skulle beskattningen
av den kolorerade veckopressen förslagsvis kunna utformas så, att
skatten utginge med 20 procent, då lösnummerpriset på tidskriften uppginge
till högst 30 öre per exemplar. Om priset vore högre borde skatten
utgå med 20 procent på 30 öre och med 30 procent på återstoden. Skatten
skulle enligt detta förslag bli 6 öre på en tidskrift som kostade 30 öre och
9 öre på en tidskrift som kostade 40 öre o. s. v. En beskattning av denna
storlek skulle ge staten mellan 15 och 18 milj. kr. i inkomster per år,
beroende på genomsnittspris och upplagestorlek. Om det genomsnittliga
priset per lösnummer låge vid 35 öre kunde skattesumman beräknas till 15
milj. kr. Om lösnummerpriset i genomsnitt skulle vara 40 öre, kunde med
en total upplaga på 200 milj. exemplar per år skatten beräknas ge 18 milj.
kr. Den invändningen mot här skisserade förslag skulle kunna resas, att
det vore svårt att skilja mellan förströelsetidskrifter och andra mera värdefulla
tidskrifter. Denna anmärkning, som alltid skötes i förgrunden så snart
skatt på den kolorerade veckopressen komme på tal, saknade fog. Det borde
påpekas att vid den pappersransonering, som upphävdes för alla andra tidningar
än de dagliga nyhetstidningarna och med dem jämförbara, måste en
gradering av tidskrifter och tidningar företagas för papperstilldelningen.
Det lyckades därvid i stort sett att rätt karakterisera en tidnings art. Undantag
från den föreslagna beskattningen skulle naturligtvis göras för tidskrifter
av vetenskaplig, religiös, kulturell, ekonomisk, politisk och facklig karaktär
liksom tidningar av typen »Jordbrukarnas Föreningsblad», »Vi»
och »Veckonytt». Beskattningen skulle med andra ord endast träffa den
kolorerade veckopressen. När pappersskatten avvecklades vore det klokt
om det funnes en beskattning av veckopressen, som kunde fortsätta i oförändrad
eller skärpt form.

I en till bevillningsutskottet den 4 mars 1949 inkommen skrift har Svenska
tidningsutgivareföreningen erinrat om att icke något av de initiativ, som
tidigare tagits beträffande frågan om beskattning av periodiska skrifter, lett
till annat resultat än att det varje gång konstaterats den principiella olämpligheten
av att införa dylik skatt. Därvid hade från olika håll särskilt framförts
betänkligheter ur tryckfrihetssynpunkt, och vidare hade konstaterats
den tekniska omöjligheten i att genomföra skatten på ett rationellt och rättvist
sätt. Skatten skulle huvudsakligen drabba de ekonomiskt svaga samhällsklasserna.
Slutligen skulle statens vinst genom en dylik skatt icke uppgå till

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 7

mer än några få miljoner kronor, vilket belopp vore alltför ringa för att
motivera en av flera skäl icke önskvärd form av beskattning.

Utskottet. I de likalydande motionerna I: 26 och II: 25 har hemställts om
utredning av frågan om införande av skatt på sådana förströelsetidskrifter,
som anses hänförliga till den s. k. kolorerade veckopressen. Enligt vad i
motionerna anförts borde denna särskilda beskattning uttagas vid sidan
av den vid 1948 års riksdag beslutade pappersskatten och fortbestå även
efter det att pappersskatten avvecklats. En dylik särbeskattning skulle enligt
motionärerna leda till en minskning i förbrukningen av papper som
användes till tryckning av här ifrågavarande förströelsetidskrifter. I motionerna
har vidare framhållits, att några större svårigheter icke borde föreligga
att draga upp en gränslinje mellan dessa tidskrifter och de mera ideellt
betonade tidskrifterna. Motionärerna ha ansett, att den nu föreslagna
särbeskattningen skulle tillföra statsverket en inkomst av 15 å 18 miljoner
kronor per år.

I likhet med 1948 års bevillningsutskott är utskottet av den uppfattningen,
att en särskild beskattning av förströelsetidskrifter icke lämpligen bör genomföras
så länge den nuvarande pappersbeskattningen består.

Emellertid förutsätter utskottet att, då Kungl. Maj :t framdeles upptager
till övervägande frågan om avveckling av pappersbeskattningen, jämväl det
i motionerna behandlade spörsmålet om införandet av en särskild beskattning
av förströelsetidskrifter ägnas uppmärksamhet. I nu berörda avseende
torde någon särskild skrivelse till Kungl. Maj:t icke vara erforderlig.

Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till
förevarande motioner.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 26 av herrar Gustaf
Elofsson och Karl Persson samt II: 25 av herr Johnsson i
Skoglösa m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:
ADOUV OLSSON.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr AO.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Ekman, Velander, Franzon*,
Wehtje, Rosander, Petrén, Einar Eriksson, Erik Gustaf Andersson
och Niklasson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård*, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö,
Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp och Bladh.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Niklasson och Jonsson i Skedsbygd.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949
916720