Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

1

Nr 37.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t
att medgiva befrielse i vissa fall från skyldighet att
erlägga inkomstskatt vid fusion mellan försäkringsbolag.

I en den 24 mars 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 175, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen lämna Kungl. Maj :t bemyndigande att i fall, då försäkringsaktiebolag''
eller ömsesidigt försäkringsbolag överlåter sitt försäkringsbestånd
och sina tillgångar till annat försäkringsbolag och i samband därmed upplöses,
efter särskild framställning och i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj :t angivna
grunder medgiva befrielse från den skyldighet att erlägga statlig och kommunal
inkomstskatt, som därvid må uppkomma.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bl. a. följande.

1942 års försäkringsutredning betonade i sitt den 1 april 1946 avgivna betänkande
(SOU 1946:33 och 34) önskvärdheten från allmän synpunkt av
en reduktion av antalet företagsenheter på försäkringsväsendets område.

I proposition nr 50 till 1948 års riksdag med förslag till lag om försäkringsrörelse,
m. m. underströks detta önskemål ytterligare. I det framlagda
lagförslaget upptogos i enlighet härmed ändrade bestämmelser om överlåtelse
av försäkringsbestånd, vilka bestämmelser voro ägnade att underlätta
sammanslagning av försäkringsbolag.

Första lagutskottet avgav utlåtande (nr 34) i anledning av propositionen.
I utlåtandet erinrade utskottet om att ett försäkringsaktiebolag, sedan dess
försäkringsbestånd överlåtits, vore pliktigt träda i likvidation och i samband
därmed erlägga utskiftningsskatt, även om någon utskiftning i egentlig
mening icke förekomme. Ett erläggande av utskiftningsskatt i dylikt läge
vore enligt utskottets mening ägnat att försämra försäkringstagarnas rättsläge
genom att bolagets konsolidering minskades. Utskottet höll före, att
om man med hänsyn till allmänna synpunkter önskade få till stånd en reduktion
av antalet företagsenheter, detta manade det allmänna att så långt
möjligt vore söka undanröja hindren för bolagens koncentrationssträvanden.
En uppmjukning av bestämmelserna om utskiftningsskatt kunde därför
anses motiverad. Denna uppmjukning borde emellertid gälla endast det
fall, att koncernförhållande förelåge och moderbolaget ägde samtliga aktier

1 ISihang till riksdagens protokoll 191/9. 7 sam!. Nr 37.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

i dotterbolaget. Uppenbart vore, att skattebefrielse icke borde medgivas, med
mindre garanti funnes för att vinst, som på grund av sammanslagningen
kunde uppkomma för moderbolaget, icke användes till ökad utdelning till
aktieägarna.

Med hänsyn bl. a. till fördelarna av en diskretionär prövning från fall
till fall förordade utskottet, att spörsmålet löstes på så sätt att Kungl.
Maj :t bemyndigades att i förekommande fall medgiva befrielse från skattskyldighet
enligt utskiftningsskatteförordningen. Riksdagen fattade beslut i
överensstämmelse med vad utskottet föreslagit (skriv, nr 221).

Svenska försäkringsbolags riksförbund har i skrivelse till Kungl. Maj :t
den 14 december 1948 framhållit, att de hinder, som gällande skattelagstiftning
kunnat lägga i vägen för fusion av försäkringsaktiebolag, ansetts vara
undanröjt genom det lämnade bemyndigandet. Emellertid hade det i samband
med närmare överväganden angående fusion av ömsesidiga bolag från
skatteexperters sida gjorts gällande, att i varje fall betydande risk förelåge
för att sådana fusioner likväl skulle kunna medföra avsevärda skattekonsekvenser
för därav berörda bolag. På grund därav hemställde riksförbundet,
att befrielse måtte medgivas från skattskyldighet, som kunde uppkomma
i samband med enligt den nya försäkringslagens regler om frivillig
överlåtelse av försäkringsbestånd företaget överförande av ett bolags tillgångar
och skulder till ett annat bolag.

över skrivelsen ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet (med överlämnande av ett
av tillförordnade förste taxeringsintendenten Erik Hjohlman avgivet yttrande),
länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom av
1945 års försäkring sutredning.

Beträffande innehållet i nämnda skrivelse och de däröver avgivna yttrandena
tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 2—6).

Departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda förslaget
anfört bl. a. följande.

I riksförbundets nu förevarande framställning har uppmärksamheten
riktats på vissa andra skattepåföljder, som befarats kunna inträda vid fusion.
Sålunda har uttalats, att skattemyndigheterna kunde vid en sammanslagning
av ömsesidiga försäkringsbolag komma att betrakta den del av det överlåtande
bolagets fonderade medel, som icke bildade försäkringsfond, eller i
allt fall den del av dessa medel, som icke motsvarade nämnda bolags gentemot
försäkringstagarna åtagna förpliktelser, såsom skattepliktig inkomst
för det övertagande bolaget.

Riksförbundets nyssnämnda farhågor uppgivas närmast vara grundade på
ett underhandsuttalande från överståthållarämbetets taxeringsavdelning,
vilket uttalande föranletts av en av förbundet gjord förfrågan i saken. Av det
av förste taxeringsintendenten Hjohlman avgivna remissyttrandet framgår
emellertid, att nämnda underhandsuttalande närmast åsyftat det fall att

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

3

dolda reserver framtoges i samband med fusionen. Hjohlman har erinrat om
att då ett försäkringsföretags tillgångar i form av aktier, obligationer, lånefordringar
in. in. vore att betrakta såsom varulager i rörelsen, företaget
kunde under tidigare år ha utnyttjat föreliggande rätt att använda obeskattade
vinstmedel för nedskrivning å nämnda tillgångar. Om det bokföringsmässiga
värdet å dessa tillgångar uppskreves i samband med en fusion, framkomme
en bokföringsmässig vinst, som enligt allmänna regler skulle beskattas.

Det torde knappast kunna ifrågakomma att i detta sammanhang göra något
uttalande angående gällande bestämmelsers innebörd i nu förevarande
hänseende. Ett försök till sådan tolkning skulle för övrigt —- såsom kammarrätten
i sitt yttrande påpekat —■ möta betydande svårigheter med hänsyn
till de begränsade upplysningar, som lämnats i riksförbundets skrivelse.
Det bör även beaktas, att bedömningen i det särskilda fallet måste bliva beroende
av detaljerna i det träffade fusionsavtalet.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra om att fusionen såsom särskilt
rättsinstitut införts i vår bolagslagstiftning först genom 1944 års lag
om aktiebolag och att det därför är förklarligt, om en viss osäkerhet ännu så
länge är rådande beträffande de skatterättsliga konsekvenserna av en fusion.
Emellertid ha de enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december
1948 tillkallade sakkunniga för översyn av bestämmelserna om utskiftningsskatt
erhållit i uppdrag att utreda bl. a. frågan om frihet från utskiftningsskatt
vid fusion av aktiebolag överhuvud taget. Det torde kunna antagas
att i samband med behandlingen av de sakkunnigas blivande förslag
jämväl andra med en fusion sammanhängande skattefrågor komma att närmare
belysas.

Det förhållandet att en viss osäkerhet om de skatterättsliga konsekvenserna
av en fusion sålunda är rådande torde emellertid icke utgöra något hinder
för ett ståndpunkttagande till riksförbundets skrivelse. För ett dylikt ståndpunkttagande
torde det nämligen vara tillräckligt att konstatera att fusioner
mellan försäkringsbolag äro i viss utsträckning ur samhällelig synpunkt
önskvärda, att en eventuell beskattning i samband med dylika fusioner skulle
i åtskilliga fall leda till resultat, som varken ur det allmännas eller försäkringstagarnas
synpunkt äro önskvärda samt att fusioner överhuvud icke
kunna förväntas komma till stånd med mindre försäkringsbolagen erhålla
garantier, att fusionerna icke komma att föranleda beskattningsåtgärder
som nyss sagts.

Även om jag, såsom av det nu sagda torde framgå, är beredd att tillstyrka
åtgärder i syfte att tillgodose riksförbundets önskemål, återstår emellertid
att besvara frågan i vilken utsträckning skattebefrielse skäligen bör ifrågakomma.
Härvid bör å ena sidan beaktas, att en beskattning skulle för försäkringstagarna
innebära minskade möjligheter till återbäring eller till sänkning
av premierna samt därutöver en allmän försämring genom minskad
konsolidering hos bolaget. Det är också att märka att — såsom försäkringsutredningen
i sitt yttrande påpekat — de fondmedel, som kunna tänkas

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

drabbas av beskattningen, i allmänhet redan en gång beskattats, och att en
förnyad beskattning således skulle äga rum utan att någon inkomst i egentlig
mening skulle föreligga. Å andra sidan kan det tänkas, att en beskattning
sådan som den nyss sagda i vissa andra fall framstår som motiverad,
t. ex. om det övertagande bolaget genom fusionen förvärvar medel, som användas
för utdelning till aktieägarna i bolaget.

En beskattning framstår även såsom motiverad i det av överståthållarämbetet
åberopade fallet, då i samband med fusionen framtagas dolda reserver,
som upplagts med obeskattade vinstmedel. —- Skulle praxis åter intaga
den ståndpunkten, att en direkt överföring av dold reserv från det
överlåtande till det övertagande bolaget icke ur skattesynpunkt godtages,
synes däremot skäl föreligga för en skatteeftergift.

Eventuella åtgärder till förhindrande eller undanröjande av en icke
önskvärd inkomstbeskattning i samband med fusion mellan försäkringsföretag
kunna givas formen antingen av en särskild lagstiftning eller — i likhet med
vad som skedde i fråga om utskiftningsskatten — av en Kungl. Maj :t tillagd
rätt att meddela dispens. Kammarrätten har förordat den förra utvägen,
medan övriga remissinstanser antingen förordat eller icke haft något att
erinra mot att den senare utvägen valdes.

För egen del finner jag övervägande skäl tala för att frågan löses dispensvägen.
Till en början skulle det nämligen i nuvarande läge icke vara möjligt
att med säkerhet överblicka vare sig de fall, där en av en fusion mellan
försäkringsföretag föranledd beskattning kan ifrågakomma, eller de olika
omständigheter som böra inverka på frågan om skattebefrielse i det särskilda
fallet bör medgivas eller ej. Det skulle med andra ord vara förenat med
avsevärda svårigheter att utarbeta bestämmelser, som ledde till ett i varje
särskilt fall önskvärt resultat. Vidare torde en förutsättning för att den ifrågasatta
anordningen skulle komma att tillfredsställande tjäna sitt ändamål
vara att försäkringsbolagen på förhand kunna erhålla visshet om vilka
skatteeffekter, som en fusion kommer att utlösa. Sistnämnda önskemål
skulle icke bliva tillfredsställande tillgodosett genom bestämmelser, som innebure
att åt beskattningsnämnderna och skattedomstolarna anförtroddes
att efter det en fusion genomförts pröva den skatterättsliga effekten därav.

Ett bemyndigande att medgiva dispens bör avse såväl försäkringsaktiebolag
som ömsesidiga försäkringsbolag.

I eu till utskottet inkommen skrift från Svenska sparbanksföreningen
har framhållits bl. a., att den risk för beskattning, som ansåges föreligga

vid fusion av försäkringsbolag, förefunnes även vidI * * * 5 sammanslagning av

sparbanker. I likhet med vad som i propositionen anförts för försäkringsväsendets
del gällde inom sparbanksväsendet att sammanslagningar mellan
sparbanker ofta vore ur samhällelig synpunkt synnerligen önskvärda. De
vanligaste fallen av fusioner inom sparbanksvärlden vore de, då en mindre

sparbank befunnes lämpligen böra uppgå i och övertagas av en närbelägen

större sparbank. I anslutning till det i propositionen omförmälda exemplet på

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

5

frivillig övelåtelse av försäkringsbestånd från ett försäkringsföretag till ett
annat kunde till belysning av motsvarande spörsmål för sparbankernas del
nämnas det fall, då fråga vore om en sammanslagning av en mindre sparbank
med en omslutning av exempelvis två miljoner kronor och med en reservfond
av 200 000 kronor med en större sparbank. En dylik sammanslagning innebure
realiter ingenting annat än att den mindre sparbankens tillgångar och skulder
med därav följande rättigheter och förpliktelser överflyttades till den övertagande
större sparbanken. Något vinstsyfte med sammanslagningen förelåge
icke från någondera sparbankens sida, och sakligt sett förefunnes icke skäl
för beskattning. Med samma resonemang, som förts vid frågan om beskattning
i motsvarande situation för försäkringsbolagens del, kunde här uppenbarligen
uppkomma risk för beskattning hos den övertagande sparbanken för
den övertagna reservfonden. Det betraktelsesätt, som tillämpats från skattemyndigheternas
sida, kunde nämligen leda till att den övertagande sparbanken
ansåges förvärva den mindre sparbankens tillgångar till ett pris
motsvarande de övertagna förpliktelserna eller sålunda för 1 800 000 kronor,
samt att den ökning av fonderna på 200 000 kronor, som uppstode hos
den övertagande sparbanken, skulle upptagas till beskattning hos denna.
Det anförda torde ådagalägga att samma risker ur beskattningssynpunkt
kunde föreligga vid fusion av sparbanker som vid sammanslagning av försäkringsbolag.
Med hänsyn härtill hemställde styrelsen för Svenska sparbanksföreningen
att bevillningsutskottet måtte föreslå riksdagen att det
bemyndigande, som i propositionen nr 175 föresloges skola lämnas Kungl.
Maj :t att medgiva befrielse från skyldighet att erlägga statlig och kommunal
inkomstskatt, måtte vidgas att omfatta rätt för Kungl. Maj :t att
lämna enahanda befrielse även vid sammanslagning av sparbanker.

Utskottet. I den förevarande propositionen har hemställts om bemyndigande
för Kungl. Maj :t att i fall, då försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt
försäkringsbolag överlåter sitt försäkringsbestånd och sina tillgångar till annat
försäkringsbolag och i samband därmed upplöses, efter särskild framställning
och i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna
grunder medgiva befrielse från den skyldighet att erlägga statlig och kommunal
inkomstskatt, som därvid må uppkomma. Propositionen har närmast
föranletts av önskvärdheten ur allmän synpunkt av att en sammanslagning
av försäkringsbolag underlättas. Utskottet har intet alt erinra mot vad i
propositionen föreslagits och tillstyrker alltså bifall till propositionen.

I den till utskottet från Svenska sparbanksföreningen inkomna skriften
har hemställts, att det i propositionen föreslagna bemyndigandet måtte utvidgas
att omfatta jämväl rätt för Kungl. Maj :t atl lämna enahanda befrielse
vid sammanslagning av sparbanker.

Med anledning av vad i nämnda skrift anförts får utskottet framhålla, att
vissa skäl skulle kunna anses tala för all beträffande fusion mellan sparbanker
ett motsvarande bemyndigande meddelas som i den ifrågavarande
propositionen föreslagits vid fusion mellan försäkringsbolag. Det torde emel -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

lertid kunna antagas, att ett sådant bemyndigande skulle kunna vara motiverat
även vid fusion i andra fall. Utskottet får i detta hänseende erinra
om att 1948 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 46 funnit önskvärt, att en utredning ägde rum rörande huruvida den utveckling,
som föranlett tillskapandet av de nya reglerna om fusion i aktiebolagslagen,
borde medföra en uppmjukning av bestämmelserna om utskiftningsskatt
i sådana fall, där det icke vore fråga om utskiftning i egentlig
mening. Enligt Kungl. Majrts bemyndigande den 30 december 1948 ha
sakkunniga tillkallats för att verkställa en översyn av bestämmelserna om
utskiftningsskatt, varvid de sakkunniga erhållit i uppdrag att utreda bl. a.
frågan om frihet från utskiftningsskatt vid fusion av aktiebolag. I likhet
med departementschefen anser sig utskottet kunna utgå ifrån att i samband
med behandlingen av de sakkunnigas blivande förslag jämväl andra med en
fusion sammanhängande skattefrågor komma att närmare belysas. Med hänsyn
härtill finner utskottet icke anledning att förorda en lagstiftning med
det i den ovannämnda skriften angivna syftet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition
nr 175.

Stockholm den 3 maj 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Ekman, Velander, Franzon*,
Wehtje*, Rosander, Petrén, Einar Eriksson, Erik Gustaf Andersson* och Niklasson*;
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Kristensson i
Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp*,
Andersson i Dunker, Bladh och Kärrlander.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

497611 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.