Bevillningsutskottets betänkande nr 35.
1
Nr 35.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående fortsatt bemyndigande för
Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande
villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.
I en den 1 april 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 203, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att under tiden från och med den
1 juli 1949 till och med den 30 juni 1951 i fall, då särskilda skäl därtill äro,
medgiva att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må
åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts
av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare
äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning,
inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av
70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport,
ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från
utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull
(varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier eller
andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande
av honom införts från utlandet.
Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till
varsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för rättighetens
åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma
på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till restitution
kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills vidare.
I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter
till förenämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om utbekommande
av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp i fall,
då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer
1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 7 samt. Nr 35—36.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 35.
på generaltullstyrelsen, i den män styrelsen icke finner prövningen lämpligen
kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande eller
avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande myndigheten
inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts. Då skäl därtill
äro må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning av ansökningstiden.
Enligt 11 § samma kungörelse skall, därest varans in- eller
utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om restitution åtföljas
av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att den som
oinhänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade ombud
för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.
I proposition den 31 december 1943 (nr 19) hemställde Kungl. Maj:t hos
1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december
1946 i fall, då särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare,
som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution,
oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,
som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.
Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse den 9 februari 1944, nr 23).
Härefter förklarade Kungl. Maj:t i brev till generaltullstyrelsen den 18
februari 1944, att Kungl. Maj :t ville, efter framställning av vederbörande
näringsidkare, i varje särskilt fall pröva, huruvida uti ifrågavarande avseende
undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.
I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift hemställde
Sveriges varvsindustriförening, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta
om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet
av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och
överlåtits till och använts av annat sådant varv, måtte upptagas såsom en
icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående
tullrestitution. Därest denna hemställan icke kunde bifallas anhölle föreningen
i andra hand att undantagsbestämmelsen enligt Kungl. Maj :ts brev
den 18 februari 1944 måtte givas förlängd giltighet under minst tre år från
den 1 januari 1947.
I proposition den 24 januari 1947, nr 28, hemställde Kungl. Maj :t om bemyndigande
att under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall då särskilda
skäl därtill förelåge medgiva, att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution,
finge åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom
använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda
slag av tullrestitution.
Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse den 22 februari 1947, nr 42).
Härefter har Kungl. Maj :t i brev till generaltullstyrelsen den 28 februari
1947 förklarat, att Kungl. Maj :t ville, efter framställning av vederbörande
Bevillningsutskottets betänkande nr 35.
3
näringsidkare, i varje särskilt fält pröva, huruvida uti ifrågavarande avseende
undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.
De av riksdagen i enlighet med vad förut sagts lämnade bemyndigandena
ha av Kungl. Maj :t utnyttjats i ett trettiotal fall.
I en den 3 mars 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift bär Sveriges
varvsindustriförening hemställt om sådan förlängning av undantagsbestämmelsen
enligt Kungl. Maj :t.s brev den 28 februari 1947, att varven
även efter den 30 juni 1949 finge åtnjuta varvsindustrirestitution i fall som
avsåges i nämnda brev.
Över nämnda framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen
(med bifogande av yttrande från tulldirektionen i Göteborg)
samt av kommerskollegium (med bifogande av yttrande från Sveriges
industriförbund).
Rörande innehållet i dessa utlåtanden och yttranden får utskottet hänvisa
till propositionen (s. 4—5).
Beträffande vad departementschefen anfört till stöd för det i propositionen
framlagda förslaget får utskottet likaledes hänvisa till propositionen
(s. 5).
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot det föreliggande
förslaget, får hemställa,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition
nr 203.
Stockholm den 3 maj 1949.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Velander, Gustaf Elofsson, Heiiman, Falk, Ramberg, Rosander och Isaksson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sundström,
Nilsson i Kristinehamn, Sjölin, Andersson i Dunker, Bladh, Gunnarsson, Persson
i Halmstad och Nilsson i Svalöv.