Bevillningsutskottets betänkande nr 30.

1

Nr 30.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om utredning rörande statsmonopol eller annan jämbördig
företagsform för tillverkning av skattepliktiga
maltdrycker.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 106 av herr Birger Andersson in. fl. och II: 153 av herr
Gavelin m. fl. har hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla
om utredning rörande möjligheten att vinna ökad folknykterhet och ekonomisk
rationalisering genom införande av statsmonopol eller därmed ur
nu angivna synpunkter jämbördig företagsform för tillverkning av skattepliktiga
maltdrycker».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 153.

Tillverkningen av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri är enligt gällande
bestämmelser underkastad koncessionstvång. Sålunda stadgas i förordningen
den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker bl. a. följande. Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må tillverkning
av maltdrycker av andra eller tredje klassen icke bedrivas i annat
bryggeri än sådant, i vilket dylik tillverkning enligt tillståndsbevis
bedrivits efter ingången av oktober månad 1938 (7 §). Har någon erhållit
Kungl. Maj :ts tillstånd att bedriva tillverkning av maltdrycker av andra och
tredje klasserna i visst bryggeri eller har någon övertagit den rörelse, som
i skattepliktigt bryggeri bedrivits av annan, skall han till kontrollstyrelsen
göra anmälan om tillverkningens upptagande och dagen därför (driftsanmälan).
Föreligger ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen
bevis därom. Innan sådant bevis utfärdats, må rörelsen icke utövas,
dock att den, som övertagit av annan bedriven rörelse, må, därest anmälan
göres inom 14 dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen till dess kontrollstyrelsen
meddelat beslut i anledning av anmälningen (8 § 1 inom.). Under
den sista månaden av varje tillverkningsår skall tillverkare, som ämnar fortsätta
rörelsen under det kommande tillverkningsåret, till kontrollstyrelsen
göra anmälan därom (8 § 2 mom.). Tillverkning för försäljning av maltdryck
av tredje klassen må äga rum allenast för utförsel ur riket samt för
vetenskapligt, medicinskt, farmaceutisk^ tekniskt, industriellt eller annat
likartat ändamål (11 §).

Bihang till riksdagens protokoll 194!). 7 samt. Nr 30.

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 30.

I de ifrågavarande motionerna har framhållits bl. a., att någon större
meningsskiljaktighet icke torde råda om fördelarna ur nykterhetssynpunkt
av ett undanröjande av det enskilda profitintresset å rusdryckshanteringens
område. Nackdelarna av privat företagsamhet hade också visat sig inom
maltdryckshanteringen. 1934 års maltdryckskommittés förslag i fråga om
företagsformer och försäljningsregler hade emellertid hittills icke föranlett
någon åtgärd från statsmakternas sida. Den sänkning av alkoholhalten hos
pilsnerdricka, som ägt rum under kriget och som alltjämt bestode, hade
minskat de skador, som vore knutna tillpilsnerdrickat. Fortfarande torde dock
en icke ringa del av bryggeriernas försäljning vinna användning som självständig
rusdryck, som surrogat för rusdrycker eller som kompletteringsdryck
till spritdrycker. Detta måste ses mot bakgrunden av den kontrast
som rådde mellan de relativt stränga restriktionerna och frånvaron av enskilt
vinstintresse i sprithandeln, å ena sidan, och de relativt fria försäljningsformerna
och det starka privatintresset inom maltdryckshandeln, å
den andra. Detta starka privatintresse gjorde för övrigt också de lindriga
försäljningsreglerna i pilsnerdricksförsäljningsförordningen i hög grad illusoriska.
Missbrukarna torde därför i orter, där försäljningsställen funnes,
ha obehindrad tillgång till varan. Även på den del av landsbygden, där försäljningsställen
saknades, bleve varan relativt tillgänglig för missbrukarna
genom de talrika överträdelserna av reglerna för rekvisitionsförsäljningen
och olaga detaljhandel av handlande eller av nykterhetskaféinnehavare.

Tillverkarna hade också varit ivrigt verksamma för att inom de olika
kommunerna skapa nya försäljningsställen, och i icke ringa omfattning hade
de haft framgång i dessa bemödanden. Inrättande av försäljningsställen för
pilsnerdricka i delar av landet, som tidigare saknat sådana, medförde uppenbarligen
en nybildning av konsumtionsvanor, som eljest skulle ha uteblivit.
De ur nykterhetssynpunkt vidtagna inskränkningarna hade därjämte haft
ekonomiska återverkningar, vilka framstode såsom icke önskvärda. Rätten
att tillverka maltdrycker hade ansetts böra grundas på koncession, och
Kungl. Maj :t hade på goda skäl visat stor återhållsamhet i beviljandet av
nya tillstånd. Bryggerierna hade ytterligare utmejslat den genom denna
koncessionspolitik uppnådda monopolställningen genom att inbördes indela
marknaden i relativt konkurrensfria områden. Ur nykterhetssynpunkt hade
det visserligen funnits anledning att hälsa denna konkurrensbegränsning
med tillfredsställelse. Den hade emellertid varit förknippad med den nackdelen,
att den givit tillverkarna inom den skattepliktiga bryggeriindustrien
ett icke sakligt befogat övertag i konkurrensen med övriga tillverkare av
svagdricka och läskedrycker samt en maktställning gentemot vissa detaljhandlare,
som icke kunde anses ändamålsenlig ur samhällets synpunkt.
Monopolställningen hade vidare av allt att döma skapat en stegring av företagarvinsten,
som framstode såsom oförtjänt.

Inför uppgiften att avhjälpa föreliggande brister tedde det sig naturligt

Bevillningsutskottets betänkande nr 30.

3

att för tillverkningens vidkommande i första hand överväga den desintressering
i statsbolagets form, som vunnit så vidsträckt användning inom rusdryckshanteringen.
Majoriteten i 1934 års maltdryckskommitté avböjde visserligen
på sin tid en sådan åtgärd. Grunderna för detta avböjande vore
emellertid icke ens då helt övertygande, och erfarenheterna sedan dess hade
givit spörsmålet ny aktualitet. Måhända kunde en utredning giva vid handen,
att ett tillfredsställande resultat kunde nås genom en företagsform, som
alltjämt lämnade något utrymme för enskild vinst. Huruvida detta vore
möjligt kunde klarläggas först genom en sådan utredning.

I en till utskottet inkommen skrift har Kopparbergs läns allmänna ngkterhetsförbund
anslutit sig till det i förevarande motioner framställda yrkandet
och därvid anfört bl. a. följande. Inom förbundet hade maltdrycksfrågan
vid flera tillfällen diskuterats, varvid samstämmigt konstaterats att
pilsnerdricka i många fall användes såsom rusdryck samt att riklig tillgång
på pilsnerdricka bidroge till att försämra nykterhetstillståndet. Förbundet
hade även tagit flera initiativ i syfte att eliminera de vådor en riklig pilsnerförtäring
medförde men hade därvid alltid stött på motstånd från bryggerikretsar.
År 1945 hade sålunda förbundet gjort en framställning till länsstyrelsen
i Falun om utfärdande av särskilda föreskrifter för pilsnerförsäljningen
från bryggeriernas avhämtningsställen (ölschapparna). Det hade
nämligen vid verkställd undersökning konstaterats, att löst folk ofta samlades
vid dessa försäljningsställen, köpte och konsumerade pilsnerdricka
samt ställde till otrevnad och bekymmer för befolkningen i trakten. Bryggeriägarna
hade energiskt motsatt sig dylika ordningsföreskrifter, och förbundets
framställning hade ännu icke lett till resultat.

En lång tids erfarenhet hade visat, att bryggeriägarna icke vore tillräckligt
intresserade för att medverka till genomförandet av de restriktiva åtgärder,
som vore nödvändiga för att hindra att pilsnerdricka komme till
användning i berusningssyfte. Förbundet, som representerade 25 000 vuxna
kvinnor och män i nykterhetsorganisationer och frikyrkosamfund i Dalarna,
hade därför kommit till den bestämda övertygelsen, att man icke kunde
komma tillrätta med de ur nykterhetssynpunkt beklagliga följderna av den
nuvarande pilsnerdricksförordningen med mindre än att själva företagsformen
omlades.

Vidare har Sveriges storloges av IOGT verkställande råd i en till utskottet
inkommen skrift förklarat sig helt biträda det i motionerna framförda
yrkandet och därvid framhållit bl. a. följande. Vid upprepade tillfällen
under de två senaste årtiondena hade Sveriges storloge vid sina årsmöten
enhälligt uttalat sig för att det enskilda profitintresset måtte undanröjas
även beträffande maltdryckshanteringen, i likhet med vad sedan länge
varit fallet med partihandel och utminutering av rusdrycker. Vad i motio -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 30.

nerna anfördes om skillnaden mellan systembolagens och bryggeriernas
taktik, då det gällde strävandena att åstadkomma nya försäljningsställen,
vore särskilt förtjänt av uppmärksamhet. I jämförelse med antalet försäljningsställen
för rusdrycker vore antalet avhämtnings- och utskänkningsställen
för pilsnerdricka synnerligen stort. Trots detta bedreves från bryggerihanteringens
sida just nu ett omfattande och målmedvetet arbete på
att öka försäljningsställenas antal. Som en direkt följd av det privata intresse,
som vore knutet till denna hantering, påginge sålunda en medveten
strävan att öka användningen av pilsnern i de svenska hushållen.

Att det icke vore riskfritt att låta smaken för och vanan vid att dricka
Öl breda ut sig, visade erfarenheterna såväl från utlandet som från vårt
eget land. Verkställande rådet ville särskilt erinra om den utredning angående
nykterhetstillståndet under krigsåren, som utförts inom finansdepartementet.
I denna utredning hade ingått en undersökning bland intagna
alkoholister på Venngarn, Svartsjö och Åsbrohemmet år 1943 för att
få utrönt vilka berusningsmedel som av dem huvudsakligen använts. Denna
utvisade bland annat, att pilsnern enbart använts i mer an dubbelt sa
många fall som spritdrycker enbart och att pilsnern medverkat som berusningsmedel
i 87,5 % av samtliga här ifrågavarande alkoholistfall. Pilsnerns
roll som berusningsmedel eller som bidrag till uppkomsten av kronisk alkoholism
hade emellertid olika omfattning på olika orter i vårt land. Det
hade sålunda visat sig, att, där det funnes möjlighet att praktiskt taget var
som helst erhålla pilsnerdricka till avhämtning eller till förtäring på kaféer,
den spelade en väsentligt större roll, än där man strängt begransat utminuterings-
resp. utskänlmingsställena. Med kännedom om berörda förhållande
måste det anses orimligt, att privata företag på det sätt, som nu skedde och
som tidigare skett, kunde tillåtas systematiskt omforma sedvänjorna hos
vårt folk i en uppenbart skadlig riktning. Härtill komme att vad som vunnits
genom den desintresserade driften på rusdrycksförsälj ningens område,
äventyrades i icke ringa utsträckning genom de strävanden, som ytterst
bottnade i privatekonomiskt profitintresse hos bryggeriindustrien. Full effekt
kunde endast nås, om även ölet bleve föremål för desmtresserad drift.

Utskottet. I de ifrågavarande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande möjligheten att
vinna ökad folknykterhet och ekonomisk rationalisering genom införande
av statsmonopol eller därmed jämbördig företagsform för tillverkning av

skattepliktiga maltdrycker.

Enligt vad utskottet inhämtat har det förevarande spörsmålet under de
senare åren berörts i flera till finansdepartementet inkomna framställningar.
I en den 14 augusti 1946 dagtecknad skrift har sålunda Svenska
bryggeriindustriarbetareförbundet - med förmälan att vid förbundets kongress
i maj samma år uppdragits åt förbundets styrelse att hos Kungl. Maj:t

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 30.

anhålla om en utredning i syfte att i statens ägo överföra samtliga bryggerier
och mineralvattenfabriker i landet — hemställt, att Kungl. Maj :t måtte
vidtaga härför erforderliga åtgärder. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund
har i en den 3 juli 1947 dagtecknad till statsrådet och chefen för
finansdepartementet ställd skrift anhållit om skyndsam utredning rörande
möjligheten att vinna ökad folknykterhet genom införande av statsmonopol
eller därmed ur nykterhetssynpunkt jämbördig företagsform för tillverkningen
av skattepliktiga maltdrycker. I en den 29 februari 1948 dagtecknad
skrift har Nykterhetsfolkets sextonde landsmöte — under uttalande av sin
anslutning till vad i skriften från Sveriges nykterhetsvänners landsförbund
anförts — instämt i den av landsförbundet gjorda hemställan. Samtliga
framställningar ha av chefen för finansdepartementet överlämnats till den
nu arbetande nykterhetskommittén, vilken har till uppgift att verkställa
utredning rörande nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning.

Till nykterhetskommittén har vidare inkommit en den 25 augusti 1948
dagtecknad skrift från Svenska bryggareföreningen, innefattande bemötande
av vissa i den ovannämnda skriften från Sveriges nykterhetsvänners landsförbund
eller eljest från nykterhetshåll gjorda uttalanden.

De ifrågavarande motionerna gälla enligt utskottets mening ett spörsmål
av stor vikt. Emellertid ha såsom framgår av vad ovan nämnts i framställningar
till Kungl. Maj :t påkallats åtgärder i samma syfte som med motionerna
avses, och dessa framställningar ha av Kungl. Maj:t överlämnats till
nykterhetskommittén. Då det förevarande spörsmålet således redan är föremål
för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet, finner utskottet ej skäl att förorda
skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning i ämnet. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet de nu föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 106 av herr Birger Andersson
in. fl. och II: 153 av herr Gavelin in. fl. om utredning
rörande statsmonopol eller annan jämbördig företagsform
för tillverkning av skattepliktiga maltdrycker icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Bihang till riksdagens protokoll WiO. 7 samt. A''/- 30.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 30.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,
Velander, Heiiman, Franzon, Falk, Wehtje, Rosander och Niklasson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i
Kristinehamn, Persson i Svensköp och Sjölin.

Reservation

av herr Sandberg, som med hänvisning till vad i de ifrågavarande motionerna
samt av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund och Nykterhetsfolkets
sextonde landsmöte anförts yrkat, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande möjligheten att vinna ökad
folknykterhet genom införande av statsmonopol eller därmed ur nykterhetssynpunkt
jämbördig företagsform för tillverkning av skattepliktiga
maltdrycker.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949
916633