Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

5

Nr 28.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om utredning angående beskattningen av inkomst, som
uppstår på grund av ofrivillig avverkning av skog i
vissa fall.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 152 av herrar Lars Andersson och Karl Persson samt
II: 190 av herr Jansson i Aspeboda in. fl. har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående beskattningen
av inkomst, som uppstår på grund av ofrivillig avverkning av skog
i vissa fall.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 190.

Enligt 21 § kommunalskattelagen hänföres till intäkt av jordbruksfastighet
allt vad av fastighet här i riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet,
kommit ägaren eller brukaren tillgodo. Såsom exempel härå angives intäkt
av skogsbruk, vartill hänföres bl. a. intäkt genom avyttring av skogsprodukter,
därunder inbegripna produkter av sådan förädlingsverksamhet,
som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog
eller genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken,
därest icke vinst å avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas
enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 § såsom realisationsvinst.

Jämlikt 35 § kommunalskattelagen hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
bl. a. vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös
egendom, som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång
och varit i den skattskyldiges ägo, om det är fastighet, under mindre än
10 år och eljest under mindre än 5 år (realisationsvinst). Enligt 2 § förordningen
om statlig inkomstskatt gäller samma stadgande också med
avseende å den statliga beskattningen.

I förordningen den 23 maj 1947 (nr 210) om skattefrihet i vissa fall för
realisationsvinst vid expropriation in. in. har stadgats visst undantag från

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

tillämpningen av bestämmelsen i 35 § kommunalskattelagen. Sålunda föreskrives
i sistnämnda förordning, att har fast eller lös egendom tagits i anspråk
genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses vara för handen,
den genom överlåtelsen uppkomna vinsten icke skall i något fall utgöra
skattepliktig realisationsvinst enligt kommunalskattelagen och förordningen
om statlig inkomstskatt. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning beträffande realisationsvinst vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning.

Vid behandlingen av den vid 1947 års riksdag framlagda propositionen
nr 147 med förslag till förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst
vid expropriation m. m. föreslog samma års bevillningsutskott,
som tillstyrkte bifall till propositionen, i anledning av väckt motion
skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning rörande frågan
om lättnad i beskattningen av den ersättning, vilken en arrendator erhållit
för mistad inkomst vid avstående av arrenderätt i samband med expropriation
av fastighet. Utskottet anförde därjämte bl. a. följande:

»Då den ersättning, som uppbäres av fastighetsägare vid expropriation
av fastighet, i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget icke
tages till beskattning såsom realisationsvinst, medför detta den konsekvensen,
att ersättningen, till den del den är att hänföra till avyttringen av den
å marken växande skogen, i stället beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet.
För denna del av ersättningen kommer skattefrihet sålunda icke
att åtnjutas. Det synes utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke även
vad angår sådan ersättning skäl kunna anses tala för en skattelättnad av
det slag, som av utskottet befunnits påkallad beträffande av arrendatorer
uppburna ersättningar.»

I de ifrågavarande motionerna har framhållits bl. a., att vid framdragandet
av elektriska kraftledningar mycket stora markområden toges i anspråk,
vilket i allmänhet skedde genom expropriation av marken. Då markägaren
därvid tvingades att avverka den å marken växande skogen, hade
fråga uppstått hur sådan inkomst, som erhållits på grund av denna ofrivilliga
avverkning, skulle beskattas. Det gällde här ett tvångsuttag från
skogen, som icke skulle ha förekommit under andra omständigheter. Vidare
kunde det inträffa, att genom minskning av skogsarealen egendomens förutvarande
bruksvärde såsom självständig jordbruksfastighet försämrades.
En stor del av inkomsten representerade endast en kapitalöverflyttning
men kunde ändock bliva föremål för inkomstbeskattning. De invecklade
bestämmelserna rörande beräkningen av intäkt och om avdrag därifrån,
som gällde vid försäljning av skog i samband med avyttring av marken,
kunde knappast komma till användning i ett dylikt fall. En skyndsam
utredning i ämnet vore av behovet påkallad.

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.
Maj :t med hemställan om utredning rörande frågan om beskattningen av
inkomst, som uppkommer på grund av ofrivillig avverkning av skog i vissa
fall. Motionärerna ha därvid närmast åsyftat sådan avverkning, som kunde
ske i samband med expropriation av mark för framdragande av kraftledning.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen beskattas vinst genom
avyttring av fastighet med därå växande skog i första hand såsom realisationsvinst,
därest förutsättningar härför äro för handen. Föreligga ej sådana
förutsättningar, betraktas vad av inkomsten belöper å den växande
skogen såsom intäkt av skogsbruk, och denna del av vinsten beskattas således
såsom inkomst av jordbruksfastighet. De genom förordningen den 23 maj
1947 (nr 210) meddelade bestämmelserna om skattefrihet för realisationsvinst
vid expropriation eller liknande förfarande innebära att, därest realisationsvinst
på grund av dessa bestämmelser icke beskattas, intäkten, till den
del den är att hänföra till avyttringen av den å marken växande skogen,
kommer att beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet.

1944 års allmänna skattekommitté har den 24 februari 1949 avgivit betänkande
angående beskattning av realisationsvinster, in. m., samt ackumulerade
inkomster (SOU 1949:9). Enligt kommitténs förslag skola bestämmelserna
i förordningen den 23 maj 1947 inarbetas i kominunalskattelagen.
Kommittén har vidare föreslagit särskilda bestämmelser för beräkning
av skatt till staten å ackumulerad inkomst. Dessa bestämmelser innebära,
att, därest skattskyldig fysisk person under visst beskattningsår åtnjutit
inkomst, som hänför sig till minst 2 år, statlig inkomstskatt å denna
inkomst skall under vissa förutsättningar beräknas som om inkomsten
åtnjutits under det antal år, till vilka inkomsten hänför sig, dock högst 10.
Såsom förutsättning för sådan skatteberäkning har angivits bl. a., att den
skattskyldiges statliga inkomstskatt därigenom kommer att nedbringas med
minst 100 kronor samt att hans ackumulerade inkomst uppgår till minst
3 000 kronor. Enligt förslaget bör intäkt av skogsbruk betraktas såsom
ackumulerad inkomst så snart försäljningen omfattar mera än 2 års tillväxt.
Kommitténs betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Såvitt utskottet kunnat finna bör syftet med de förevarande motionerna
åtminstone i viss mån kunna anses tillgodosett genom skattekommitténs
förslag. Utskottet, som — utan att taga ställning till förslagets detaljer —
utgår ifrån att förslaget kommer att läggas till grund för lagstiftning i ämnet,
förutsätter, att de i motionerna anförda synpunkterna därvid i möjligaste
mån bliva beaktade. Med hänsyn härtill finner utskottet ej anledning
att förorda bifall till motionärernas yrkande om skrivelse till Kungl. Maj:t
med hemställan om utredning rörande det nu ifrågavarande spörsmålet.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 152 av herrar Lars Andersson
och Karl Persson samt II: 190 av herr Jansson i
Aspeboda in. fl. om utredning angående beskattningen av
inkomst, som uppstår på grund av ofrivillig avverkning av
skog i vissa fall, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 26 april 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,
Velander, Heiiman, Franzon, Falk, Wehtje, Rosander och Niklasson samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i
Malmö, Nilsson i Kristinehamn och Persson i Svensköp.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1940
916608