Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
1
Nr 27.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om siloanläggningars jämställande i taxeringshänseende
med fasta maskiner.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 151 av herr Lodenius m. fl. och II: 184 av herr Onsjö
m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i kommunalskattelagen,
att siloanläggningar måtte hänföras till fasta maskiner,
för vilka särskilt maskinvärde skall åsättas».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i
det följande, hänvisa till motionen I: 151.
Enligt 10 § kommunalskattelagen skola vid taxering av fastighet av
annan fastighets natur, i den mån förhållandena därtill föranleda, redovisas
mark-, byggnads- och parkvärde, vilka värden tillsammans utgöra
fastighetens taxeringsvärde. Därutöver stadgas, att av byggnadsvärdet skall
såsom särskilt maskinvärde angivas vad som belöper å maskiner och liknande
tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt
eller därmed jämförligt ändamål.
I punkt 5 av anvisningarna till nämnda paragraf lämnas mera detaljerade
föreskrifter i detta hänseende. Sålunda erinras om att enligt lagen
om vad till fast egendom är att hänföra skola till fabrik eller annan för
industriell verksamhet inrättad byggnad höra bl. a. byggnadens ägare tillhöriga
motorer, maskiner, kärl eller därmed jämförliga redskap, som för
sin användning kräva och jämväl vila på fast, från grunden berett underlag
(fasta maskiner). Värdet av fasta maskiner skall, om de äro avsedda att i
huvudsak direkt tjäna industriellt ändamål, vid fastighetstaxeringen angivas
såsom särskilt maskinvärde. På samma sätt skall förfaras beträffande
dylika fasta maskiner i liknande byggnad, som ej är att enligt
nämnda lag hänföra till fast egendom. Därest fast maskin, som är avsedd
att i huvudsak direkt tjäna industriellt ändamål, är hänförlig till fast inredning
i byggnad, vars värde ingår i byggnadsvärde å annan fastighet,
skall ändock alt byggnaden icke är i huvudsak inrättad för industriell
verksamhet, den fasta maskinens värde angivas såsom särskilt maskinvärde.
Vad nu sagts om fast maskin, som är avsedd att i huvudsak direkt
Bihang till riksdagens protokoll 1949. 7 sand. Nr 27—2S.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
tjäna industriellt ändamål, skall även tillämpas å maskin eller liknande
anordning, vilkens värde ingår i byggnadsvärde, därest den är avsedd att
i huvudsak direkt tjäna ett ändamål jämförligt med ett industriellt sådant,
såsom fallet kan vara med anordning för distribution av eldfarliga oljor,
vissa anordningar i spannmålslagerhus, automobilgarage in. m. Då i byggnadsvärde
ingår värde av ledningar och liknande inrättningar, vilka förbinda
i särskilt maskinvärde inbegripna maskiner med byggnaden, skall
i det särskilda maskinvärdet ingå även värdet av dessa, därest de närmast
äro att betrakta som tillbehör till maskinerna och ha sitt väsentliga värde
tillsammans med dem, samt antagas kan att borttagande av maskinerna
skulle föranleda, att även ledningarna in. in. avlägsnades. Uteslutet är ej,
att byggnadsvärde i sin helhet tillika bör betecknas som särskilt maskinvärde;
så kan exempelvis vara fallet med sådan förvaringscistern för eldfarliga
oljor, som är att betrakta såsom byggnad.
Syftet med de förevarande motionerna är att sådan ändring vidtages i
kommunalskattelagen, att siloanläggningar komma att hänföras till sådana
fasta maskiner, för vilka särskilt maskinvärde skall åsättas.
I de ifrågavarande motionerna har anförts i huvudsak följande. I analogi
med att byggnadsvärdet å t. ex. förvaringscisterner för eldfarliga oljor
i sin helhet kunde utgöras av särskilt maskinvärde, hade i vissa fastighetstaxeringsmål
yrkanden framställts att jämväl s. k. siloanläggningar skulle
jämställas med fasta maskiner. Dessa utgjorde i huvudsak förvaringscisterner
för spannmål e. dyl. På grund av sin konstruktion vore de icke
lämpade till något annat ändamål än det vartill de uppförts. De kunde
visserligen icke sägas vara maskiner i den vedertagna bemärkelsen, om
därmed avsåges inrättning, som i huvudsak själv utförde visst arbete, men
de måste dock sägas fylla en annan funktion än en vanlig byggnad och
ingrepe mera direkt i produktionsprocessen än en byggnad. Den väsentliga
betydelsen för bedömandet av huruvida en inrättning skulle hänföras
till fast maskin eller ren byggnad vore emellertid att, därest den hänfördes
till fast maskin, fri avskrivning vid inkomsttaxeringen kunde åtnjutas för
vissa skattskyldiga, bl. a. ekonomiska föreningar. För jordbrukets föreningsrörelse
betydde den fria avskrivningen å siloanläggningar, att dessa tillgångar
kunde avskrivas vid en tidpunkt, som vore ekonomiskt mera lämplig
än om endast avskrivningsförfarandet för byggnader skulle tillämpas.
En sådan möjlighet vore av synnerligen stor betydelse, då dessa tillgångar
i allmänhet icke hade något värde, om de icke kunde användas för sitt
ändamål. I motsats till vanliga byggnader kunde de icke heller ekonomiskt
byggas om, så att de bleve lämpliga till annat ändamål. En annan synpunkt,
som även talade för denna avskrivningsmöjlighet vore det förhållandet
att genom statsmakternas direktiv uppförandet av siloanläggningar
stimulerades för folkförsörjningens skull. Nuvarande bestämmelser hade
Bevillningsutskottets betänkande nr 27. 3
därför av föreningsrörelsen tolkats därhän, att siloanläggningarna skulle
i taxeringshänseende jämställas med fasta maskiner. Emellertid hade kammarrätten,
som i berörda hänseenden vore sista instans, genom ett flertal
under år 1948 givna utslag deklarerat den ståndpunkten, att siloanläggningarna
icke till någon del vore att hänföra till fasta maskiner. På grund
därav kunde fri avskrivning icke åtnjutas å dylika tillgångar.
I anledning av motionerna har Sveriges Lantbruks förbund till utskottet
ingivit en skriftlig beskrivning av byggnadstekniken och driften vid olika
lagringsanläggningar för produkter, som framställas eller användas vid
jordbruket, m. m.
Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen skall vid
åsättande av taxeringsvärde å annan fastighet särskilt värde redovisas för
byggnader å fastigheten, vilket värde benämnes byggnadsvärde. Därvid
skall angivas vad av byggnadsvärdet belöper å maskiner och liknande tillgångar,
vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller därmed
jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde).
Enligt vad utskottet inhämtat har kammarrätten i ett flertal taxeringsmål,
vilka avgjorts under år 1948, haft att taga ställning till frågan, huruvida
siloanläggningar vore att hänföra till fasta maskiner och följaktligen
borde åsättas särskilt maskinvärde. Denna fråga har av kammarrätten i
samtliga målen besvarats nekande. Eftersom kammarrätten är sista instans
i mål av angivet slag, har genom kammarrättens ståndpunktstagande fastslagits,
att enligt nu gällande bestämmelser siloanläggningar icke äro att
betrakta såsom fasta maskiner.
I de ifrågavarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i kommunalskattelagen att siloanläggningar hänföras
till fasta maskiner, för vilka särskilt maskinvärde skall åsättas.
Utskottet finner det i motionerna berörda spörsmålet vanskligt att bedöma.
Svårigheterna härutinnan äro desto större som siloanläggningar
enligt vad för utskottet upplysts kunna vara av högst varierande typer och
beskaffenhet. Vad angår siloanläggningarna för spannmål bestå dessa ofta
av en eller flera stora cylindrar (silor), vilka vanligen utförts i armerad
betong. Siloväggarna kunna i dessa fall utan någon ytterligare beklädnad
såsom skydd mot klimatisk påverkan utgöra ytterväggar för anläggningen.
De utrymmen, som bildas mellan intill varandra stående silor, utnyttjas
även för lagring. Vid mindre anläggningar utföras silorna vanligen i trä,
varvid ytterväggarna måste förses med en ytterligare beklädnad såsom
skydd mot klimatisk påverkan. I sistnämnda fall förekommer, att siloanläggningen
utgör endast en del av en för annat ändamål använd byggnad.
Silorna kunna då ha tillkommit på sådant sätt, att en viss del av byggnadens
kub försetts med mellanväggar, varigenom erhållits Iådformade
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
utrymmen. Vid en dylik mindre anläggning förekommer även, att silorna
utgöras av cylindrar, monterade i en större betonglåda, vilken är placerad
inom en byggnad men ej konstruerad på sådant sätt, att densamma utgör
en del av själva byggnaden.
Vid sitt övervägande av det förevarande spörsmålet har utskottet funnit
den nuvarande regleringen på detta område icke vara fullt tillfredsställande.
Åtminstone vad beträffar sådana siloanläggningar, vilka äro helt
fristående och således icke utgöra en del av en byggnad i vanlig mening,
synas utskottet skäl tala för att desamma med hänsyn till sin konstruktion
och sitt användningssätt betraktas såsom fasta maskiner. Mera tveksam
ställer sig givetvis saken i de fall, då en silo ingår i en byggnad och silons
väggar samtidigt utgöra byggnadens ytterväggar. Huruvida en gränsdragning,
varigenom siloanläggningar av sist angivet slag uteslutas från begreppet
fasta maskiner, är möjlig att åstadkomma, undandrager sig utskottets
bedömande. Utskottet kan ej heller uttala sig, huruvida samtliga
siloanläggningar skulle kunna helt eller till någon mera betydande
del betraktas såsom fasta maskiner. Emellertid anser utskottet den i motionerna
berörda frågan böra göras till föremål för en närmare undersökning.
Utskottet finner sig fördenskull böra i anledning av motionerna föreslå
skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning och förslag i ämnet.
Det synes därvid utskottet vara av värde, om det läte sig göra att
ändrade bestämmelser i ämnet kunde vinna tillämpning redan vid nästkommande
allmänna fastighetstaxering. Därest det vid utredningen skulle
visa sig påkallat, att de för åsättande av särskilt maskinvärde nu gällande
grunderna jämväl i andra avseenden bliva föremål för en översyn, bör
givetvis hinder häremot icke möta.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte -— i anledning av de likalydande
motionerna I: 151 av herr Lodenius m. fl. och II: 184 av
herr Onsjö in. fl. om siloanläggningars jämställande i taxeringshänseende
med fasta maskiner — i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville, med beaktande av vad
i detta betänkande anförts, låta verkställa utredning rörande
det i betänkandet berörda spörsmålet samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 26 april 1949.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 28.