Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

1

«

Nr 16.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående inrättande av vissa slag av investeringsfonder.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen I: 213 av herrar Mannerskantz och Carl Eric Ericsson, vari
hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att Kungl.
Maj :t måtte framlägga förslag till ändringar i gällande förordning om investeringsfonder
för beredande av möjligheter för rederier, som drivas i
annan form än aktiebolag och ekonomisk förening, att vid beskattning
åtnjuta avdrag för avsättning till dylik fond»;

2) motionen 11:236 av herrar Staxäng och Hagberg i Malmö, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att avlåta skrivelse till Kungl. Maj :t
med hemställan att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag till ändringar
i gällande förordning om investeringsfonder för beredande av möjligheter
för rederier, som drivas i annan form än aktiebolag respektive ekonomisk
förening, d. v. s. partrederier, att vid beskattning åtnjuta avdrag vid avsättning
till dylik fond»; samt

3) motionen II: 265 av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t snarast
måtte framlägga förslag om sådan ändring av förordningen om investeringsfonder,
att de nuvarande bestämmelserna dels bleve tillämpliga även
å fysisk person och dels komme att omfatta även förvärvskällan annan
fastighet».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna, varvid tillika må påpekas, att motiveringen
till motionen I: 213 återfinnes i motionen I: 212 av herrar Mannerskantz
och Carl Eric Ericsson samt motiveringen till motionen 11:236
i motionen II: 178 av herrar Staxäng och Hagberg i Malmö.

Enligt förordningen den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder äger
vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt svenskt aktiebolag eller
svensk ekonomisk förening vid beräkning av nettointäkt av rörelse åtnjuta
avdrag för belopp som av årsvinsten avsättes till investeringsfond. FörordBihang
till riksdagens protokoll 1949. 7 samt. Nr 16—17.

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

ningen omfattar investeringsfonder för byggnader, för inventarier, för varulager
samt för arbeten i gruva. Ivungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande,
arbetsmarknadsstyrelsen äger besluta att investeringsfond under
visst eller vissa beskattningsår och under villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden
påkallar, skall eller må tagas i anspråk för sitt ändamål. Förordningen
har tillkommit uteslutande i syfte att befordra konjunkturutjämningen.
De medel, som företagen under en högkonjunktur med god sysselsättning
och goda vinster kunna avsätta till investeringsfonder, äro sålunda
avsedda att komma till användning under fallande konjunkturer med
hotande arbetslöshet.

Rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond föreligger alltså enligt
nu gällande bestämmelser icke för fysisk person. De sakkunniga, vilka
utarbetat det förslag (SOU 1945:49) som låg till grund för 1947 års förordning
om investeringsfonder, anförde såsom skäl för att icke utsträcka
avdragsrätten för avsättningar till investeringsfonder till fysiska personer

— förutom de taxeringstekniska svårigheterna med hänsyn till den progressiva
beskattningen —- bl. a., att endast företag av en viss storleksordning
kunde väntas lämna bidrag av betydelse för konjunkturutjämningen samt
att dessa företag i allmänhet vore aktiebolag eller ekonomiska föreningar.

Enligt 53 § 2 mom. kommunalskattelagen skola bl. a. rederier icke
taxeras. Deras inkomst hänföres i stället till de särskilda delägarnas inkomst
med belopp, som för var och en motsvarar hans andel av rederiets
inkomst.

Beträffande förvärvskällan annan fastighet framhöllo de sakkunniga, att
en lagstiftning om investeringsfonder i denna förvärvskälla i enstaka fall

— såvitt anginge mycket stora fastighetsföretag — kunde bliva av viss
betydelse. De sakkunniga ansågo emellertid icke tillräckliga skäl föreligga
att endast med hänsyn till dessa speciella fall föreslå införande av en
fondlagstiftning för förvärvskällan annan fastighet.

I remissyttrandena över de sakkunnigas förslag i sistnämnda hänseende
godtogs i allmänhet de sakkunnigas mening på denna punkt. Sveriges
fastighetsägareförbund hade emellertid en annan uppfattning. Förbundet
hemställde sålunda, att åtgärder måtte vidtagas för införande av bestämmelser
om rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond för förvärvskällan
annan fastighet.

I propositionen nr 86 till 1947 års riksdag med förslag till förordning om
investeringsfonder (s. 65) anförde departementschefen härom följande:

Förutsättningen för att rätt till avdrag vid taxering för avsättning till
investeringsfond i förvärvskällan annan fastighet skall få någon praktisk
betydelse torde vara, att avsättning får göras även för underhålls- och
reparationsarbeten. Emellertid är enligt de sakkunnigas förslag avsättning
för sådant ändamål i förvärvskällan rörelse icke tillåten, och i detta avseende
ämnar jag icke förorda någon ändring i förslaget. Att i fråga om

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

ändamålen för avsättningarna vidga avdragsrätten speciellt för förvärvskällan
annan fastighet torde å andra sidan icke böra komma ifråga. Därtill
kommer att, om avdragsrätt i denna förvärvskälla över huvud taget skall
tillåtas, avdragsrätten av praktiska skäl torde böra gälla även för fysiska
personer med de särskilda problem, som detta för med sig. Jag delar
därför de sakkunnigas mening att lagstiftningen om investeringsfonder icke
bör utsträckas att omfatta förvärvskällan annan fastighet.

Frågan om vidgad rätt till avdrag vid inkomsttaxering för avsättning
till investeringsfonder har tidigare i olika sammanhang varit föremål för
uppmärksamhet. Senast vid 1948 års riksdag yrkades i väckta motioner
bl. a., att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj :t måtte framlägga förslag om sådan ändring i de gällande bestämmelserna
om investeringsfonder att dessa dels bleve tillämpliga å fysisk person,
dels ock komme att omfatta även avsättningar inom förvärvskällan jordbruksfastighet.

1948 års riksdag beslöt på hemställan av samma års bevillningsutskott
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville föranstalta
om utredning rörande de i motionerna berörda spörsmålen samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Av de nu ifrågavarande motionerna gälla motionerna 1:213 och 11:236
— ehuru icke helt likalydande — i sak samma fråga, nämligen angående beredande
av möjlighet för rederier, som drivas i annan form än aktiebolag
eller ekonomisk förening, att vid beskattningen åtnjuta rätt till avdrag
för avsättning till investeringsfond. Motionerna avse alltså de s. k. partrederierna.
Motiveringen till dessa motioner återfinnes i motionerna I: 212
och II: 178, vilka ej heller äro helt likalydande men i sak gälla samma
ämne, nämligen ändrade lånevillkor för statens låneverksamhet för den
mindre skeppsfarten. I sistnämnda båda motioner har anförts bl. a. följande.
För beredande av ökade lånemöjligheter för den mindre skeppsfarten
beslöt 1939 års riksdag inrättande av en statens lånefond för den mindre
skeppsfarten i anslutning till Svenska skeppshypotekskassan. Vidare beslötos
vissa ändrade villkor för lån ur statens sekundärlånefond för rederinäringen.
De av statsmakterna sålunda vidtagna åtgärderna till underlättande
av motorsegelflottans förnyelse hade emellertid visat sig vara otillräckliga
för att bringa nämnda flotta upp till en nivå, som motsvarade de krav vilka
ställdes på den. Fartygens medelålder antoges nu ligga vid 40 å 50 år.
Att nybyggnad icke i tillräcklig omfattning kunnat äga rum hade berott
dels på svårigheterna att anskaffa nödigt kapital och dels på materialbrist
och den stora arbetsbelastningen å skeppsvarven för byggnad av annat
tonnage. Denna utveckling vore beklaglig icke minst med hänsyn till den
viktiga uppgift som detta tonnage hade att fylla inom landets transportväsende.
För tonnageförnyelsen inom den mindre handelsflottan hade

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

statens lånefond för den mindre skeppsfarten resp. statens sekundärlånefond
hittills icke varit av nämnvärd betydelse, vilket sammanhängde med
de restriktiva lånevillkoren. Dessa vore nämligen icke direkt lämpade
efter de särskilda förhållanden, under vilka denna näring arbetade och det
sätt på vilket företagen i regel finansierades; rörelse dreves i de flesta
fall i form av partrederi. Delägarna i dessa rederier vore i allmänhet personer
med relativt blygsamma ekonomiska villkor och med begränsade egna
kapitalresurser. Vissa ändringar i de statliga lånevillkoren borde lämpligen
övervägas. För möjliggörande av den önskvärda förnyelsen av motorsegeltonnaget
borde även medgivas avdragsrätt för avsättning till investeringsfond
vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

I motionen II: 265 har anförts, att reparationer av fastigheter på grund
av de av kriget föranledda förhållandena blivit i hög grad eftersatta. Då
det måste anses ligga i såväl det allmännas som de enskilda fastighetsägarnas
intresse dels att avkastningen av förvärvskällan annan fastighet
bleve så jämn som möjligt och dels att de enskilda fastighetsägarna stimulerades
att reservera medel för kommande underhåll, syntes det böra övervägas
om icke vid beräkning av inkomst av annan fastighet avsättningar
till en investeringsfond för framtida reparationer borde godkännas i beskattningshänseende.
För avdragsrätt för sådana avsättningar borde uppställas
såsom villkor, att den skattskyldige hade ordnad bokföring. Avdragets
storlek borde motsvara den ungefärliga årliga normala reparationskostnaden.
Därest avdrag medgivits för avsättningar till investeringsfond,
vilka sedermera icke använts till reparationer, skulle de avdragna beloppen
upptagas till beskattning, i den mån de återbekommes vid fastighetens
försäljning.

Utskottet. I samtliga de ifrågavarande motionerna yrkas, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om vissa ändringar i lagstiftningen
om investeringsfonder. De sålunda framställda önskemålen avse i
motionerna I: 213 och II: 236 beredande av möjlighet för andra rederier än
sådana som äro aktiebolag eller ekonomiska föreningar att åtnjuta avdrag
för avsättning till investeringsfond. Med motionen 11:265 avses, att en
avdragsrätt av förevarande slag skall tillkomma även fysisk person samt
omfatta jämväl förvärvskällan annan fastighet.

Med anledning av de sålunda framställda yrkandena får utskottet erinra
om att, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, 1948 års riksdag
på hemställan av samma års bevillningsutskott beslöt att i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande vissa i väckta motioner berörda
spörsmål om utvidgad rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond,
bl. a. avseende möjligheten för fysisk person att erhålla sådan avdragsrätt.
Då utskottet utgår ifrån att Kungl. Maj :t så snart tillfälle därtill gives kom -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16. 5

mer att låta verkställa den av riksdagen sålunda begärda utredningen,
anser sig utskottet sakna anledning att ånyo förorda skrivelse till Kungl.
Maj :t i detta ämne, även om de nu föreliggande motionerna delvis avse
andra frågor än dem som år 1948 voro föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Utskottet avstyrker alltså de ifrågavarande motionerna, varvid
utskottet emellertid förutsätter att de i motionerna I: 213 och II: 236 framställda
önskemålen tagas under övervägande i samband med den av 1948
års riksdag begärda utredningen.

Vad särskilt angår motionen II: 265 får utskottet påpeka, att densamma
avser en utvidgning av den nuvarande avdragsrätten bl. a. så till vida,
att avdrag skulle få göras för avsättning för underhålls- och reparationsarbeten.
Enligt nuvarande bestämmelser är avdrag för avsättning till kostnader
av sådant slag icke tillåtet ens i förvärvskällan rörelse. Utskottet
kan icke underlåta att uttala betänkligheter mot en så vittgående utsträckning
av ifrågavarande avdragsrätt som här påyrkats.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen 1:213 av herrar Mannerskantz och Carl
Eric Ericsson om beredande av möjlighet för vissa rederier
att vid beskattning åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfonder
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; 2)

att motionen 11:236 av herrar Staxäng och Hagberg
i Malmö om beredande av möjlighet för vissa rederier att
vid beskattning åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfonder
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt

3) att motionen 11:265 av herr Hjalmarson m. fl. om
vissa ändringar i förordningen om investeringsfonder icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Velander, Heiiman, Falk, Ramberg,
Rosander, Widner, Sjö, Petrén, Niklasson och Isaksson, samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Rjörklund, Sandberg,
Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson i
Kristinehamn, Edström och Wedcn.