Bevillningsutskottets betänkande nr It.

9

Nr 14.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss ändring av kommunalskattelagens bestämmelser
angående fastighetstaxering.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 42 av herr Sundelin m. fl. och II: 38 av herr Mårtensson i
Smedstorp m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
av 12 § 2 mom. kommunalskattelagen, att sjätte punkten i nämnda
moment erhåller följande lydelse: ''eller fastighets värde eljest genom ny-,
till- eller ombyggnad eller grundförbättring så förhöjts, att därav föranledes
en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel’».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 38.

Enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen skall allmän uppskattning av
fastighets värde (allmän fastighetstaxering) ske vart femte år. De vid sådan
uppskattning fastställda värdena må ej ändras förrän vid nästa allmänna
fastighetstaxering, såvida icke något av i 12 § 2 mom. nämnda lag angivna
förhållanden inträffat, av vilka vissa avse under löpande taxeringsperiod
uppkommen, större förändring av fastighets värde och byggnadsbestånd. Sålunda
skola nya taxeringsvärden åsättas i stället för de vid den allmänna
fastighetstaxeringen bestämda, därest fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde
eller annan dylik anledning eller genom nedrivning av byggnad
eller skogsavverkning så minskats, att förändringen föranleder en minskning
av taxeringsvärdet med minst en femtedel, eller fortsatt bebyggelse
skett å fastighet, som vid den tidpunkt, näst föregående taxering avsett, ej
varit färdigbyggd. Därutöver skall -—• enligt 12 § 2 mom. punkt 6 nämnda
lag -— omtaxering av fastighet företagas, då dess värde eljest genom ny-,
till- eller ombyggnad så förhöjts, att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet
med minst en femtedel. Vid omtaxering i dessa fall skall, med
iakttagande av de ändringar i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan
den tidpunkt, det senast åsatta taxeringsvärdet avsett, ske efter det allmänna
prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt, som tillämpats vid
den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen.

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

Taxering av fastighet under löpande taxeringsperiod (särskild fastighetstaxering)
verkställes av beskattningsnämnderna för den årliga taxeringen,
under det att allmän fastighetstaxering handhaves av för densamma speciellt
tillsatta nämnder.

Syftet med de förevarande motionerna är, att omtaxering av fastighet under
löpande taxeringsperiod skall ske jämväl i det fall då fastighets värde
genom annan grundförbättring än ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts, att
därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet av minst en femtedel.

I de förevarande motionerna har anförts bl. a. följande.

Den nuvarande bestämmelsen i 12 § 2 mom. sjätte punkten kommunalskattelagen
hade ofta givit anledning till tveksamhet och olikartade beslut
hos taxeringsnämnderna, då de vid de årligen återkommande särskilda fastighetstaxeringarna
ställdes inför uppgiften att taga ståndpunkt till krav,
som i särskilda fastighetsdeklarationer rests om höjning av en fastighets
värde till följd av att väsentligare grundförbättringar utförts. Märkbarast
hade kanske detta framträtt inom de delar av vårt land, där en tendens till
utökad fruktodling gjorde sig gällande, bl. a. inom Kristianstads län. Här
hade det vid åtskilliga tillfällen inträffat, att duktiga och framåtsträvande
personer inköpt ett relativt mindervärdigt och för annan odling ej lämpligt
markområde med lågt taxeringsvärde samt där anlagt en fruktodling. En
dylik anläggning medförde oftast betydande grundförbättringskostnader för
röjnings-, dränerings- och planteringsarbeten, vartill komme kostnader för
själva trädmaterialet samt betryggande hägnadsanordningar till skydd mot
åverkan, kostnader som otvivelaktigt i väsentlig grad höjde fastighetens
värde. Då någon nämnvärd inkomst ej torde vara alt påräkna under de närmast
följande åren samt vederbörande många gånger investerat hela sitt
sparkapital i själva grundläggandet, förelåge ofta ett behov att genom inteckningsförfarande
underlätta anskaffandet av erforderligt driftskapital
tills odlingen lämnade beräknad avkastning. Å andra sidan hade fall förekommit,
då förmögna personer investerat icke oväsentliga kapitalbelopp på
grundläggnings- och förbättringsarbeten av antydd art, utan att taxeringsnämnderna
syntes ha möjligheter att med stöd av nu gällande lagbestämmelser
åsätta dessa fastigheter ett skäligt taxeringsvärde förrän vid nästa
allmänna fastighetstaxering. Det förekomme likaledes att ägare av jordbruksfastighet,
som ett led i den inre rationaliseringen, framför allt för underlättande
av övergång till maskinell drift, utförde betydande grundförbättringsarbeten
i annan form än ny-, till- och ombyggnadsarbeten. Även
sådana arbeten gåve självfallet fastigheten ett högre värde. I alla dessa fall
gåve nuvarande bestämmelser icke möjlighet alt företaga den höjning av
taxeringsvärdet, som i motionerna hade uttalats såsom önskvärd. Det torde
vara ett både allmänt och enskilt intresse, att de lokala taxeringsnämndernas
på praktisk erfarenhet och personlig kännedom grundade omdömen finge

11

Bevillningsutskottets betänkande nr It.

möjligheter att avgöra, när skäl förelåge för ändring av en fastighets taxeringsvärde.

över motionerna har utskottet under hand inhämtat yttranden från ordföranden
å kammarrättens fastighetstaxeringsdivision kammarrättsrådet O.
Ljungberg samt från t. f. landskamreraren i Blekinge län R. Folin, landskamreraren
i Kristianstads län A. Rietz och landskamreraren i Malmöhus
län S. Dahlrup. Av innehållet i de inkomna yttrandena må här återgivas
följande.

Ordföranden å kammarrättens fastighetstaxeringsdivision har anfört, att
redan under den tid, bevillningsförordningens bestämmelser på fastighetstaxeringsområdet
varit gällande, en begränsning av omtaxeringsanledningarna
ansetts vara en fråga av vikt, vilket än mera hade blivit förhållandet
från och med 1922, då särskilda anstalter träffades för åstadkommande av
en mer tillförlitlig fastighetsvärdering än tidigare varit möjlig, vilka anstalter
vid därefter följande allmänna fastighetstaxeringar utvidgats och förbättrats.
Att verkställa en fastighetsvärdering under omständigheter, som ej
kunde giva taxeringsresultaten samma auktoritet som en vid allmän fastighetstaxering
företagen värdering, borde nämligen betraktas såsom en nödfallsåtgärd.
Då det emellertid vore nödvändigt att i vissa fall medgiva omtaxering
under löpande taxeringsperiod, hade möjligheterna till sådan omtaxering
inskränkts till dels vissa flagranta fall, såsom då eldsvåda eller
dylikt utgjorde orsak till värdeförändringen, dels ock vissa mera allmänt
förekommande fall, då värdeförändringen vore förhållandevis stor och tillika
lätt att konstatera.

Då av 12 § 2 mom. kommunalskattelagen framginge, att, vad beträffade
åtgärder, vidtagna i värdeförhöjande riktning, det gällde åtgärder, som kunde
betecknas såsom grundförbättringar, skulle det visserligen kunna sägas, att,
såsom också motionärerna syntes hava tänkt sig saken, all grundförbättring
— således även sådan förbättring som åstadkommits genom å själva
jorden eller marken nedlagt arbete — borde kunna föranleda omtaxering.
Då lagstiftningen emellertid ej velat vara med om detta, torde det hava berott
på att en värdeförhöjande jordförbättring, uppgående till ett värde motsvarande
en femtedel av det dåvarande taxeringsvärdet, vore en jämförelsevis
sällsynt företeelse ävensom att, där en jord- eller markförbättring förelåge,
det vore svårare än när det vore fråga om en byggnad att bestämma
den ökning i värde den verkställda jord- eller markförbättringen medfört.

Dessutom torde en lagändring av det i motionerna avsedda innehållet få
vissa konsekvenser i avseende å de bestämmelser, som reglerade de fall, då
en sänkning av taxeringsvärdet under taxeringsperioden kunde äga rum.
Därest man nämligen medgåve möjlighet till omtaxering vid en grundförbättring
av jord eller mark, torde också vara nödvändigt att på samma sätt
lämna möjligheten öppen för att även en jord- eller markvärdeförsämring

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

i vidare mån än nu vore fallet (naturhändelse) skulle kunna bliva orsak
till en omtaxering under löpande taxeringsperiod. Med hänsyn till anförda
skäl syntes det kunna starkt ifrågasättas, om någon förändring i nu gällande
lagstiftning på förevarande område borde vidtagas.

T. f. landskamreraren i Blekinge län har uppgivit, att frågan om höjning
av taxeringsvärde under löpande taxeringsperiod på grund av i motionerna
angivna omständigheter, såvitt kunnat utrönas, icke förevarit vid beskattningsnämnd
inom länet.

När fråga vore om belåning av jordbruksfastighet, syntes taxeringsvärdets
storlek numera mången gång vara av ganska underordnad betydelse. Om
ägare av sådan fastighet önskade erhålla lån mot inteckning i fastigheten,
kunde han hänvända sig till vederbörande lantbruksnämnd, som då efter
besiktning av fastigheten fastställde visst belåningsvärde för denna, vilket
kunde läggas till grund för en av lantbruksnämnden lämnad lånegaranti.
Vid bestämmandet av sådant belåningsvärde torde lantbruksnämnden ej
vara i någon mån bunden av taxeringsvärdets storlek, även om detta alltid
kunde vara till viss ledning vid värderingen. Vad anginge annan fastighet än
jordbruksfastighet torde banker och andra kreditinrättningar i rätt stor utsträckning
följa en av egna värderingsmän eller en för den statliga bostadskrediten
gjord uppskattning av fastighetens värde vid dennas belåning, varigenom
mindre avseende komme att fästas vid taxeringsvärdets storlek.

Det kunde dock tänkas att taxeringsvärdet efter en ny allmän fastighetstaxering,
som förde upp taxeringsvärdena i höjd med den på fastighetsmarknaden
rådande prisnivån, komme att tillmätas större betydelse ur belåningssynpunkt.

I ett typiskt småbrukarlän sådant som Blekinge län vore alla med övergång
till intensiv odling av jorden såsom trädgårds- och fruktodling förknippade
problem av stort intresse. Med hänsyn härtill och till att ökade
möjligheter till justering av taxeringsvärdena på sätt i yttrandet antytts och
i motionerna närmare angivits, kunde komma att ha viss betydelse, när det
gällde att undanröja kreditsvårigheter vid igångsättandet av trädgårds- eller
fruktodling, syntes det vara av stort intresse att den i motionerna gjorda
framställningen bifölles. Såsom motionärerna framhållit, vore det önskvärt,
att den föreslagna lagändringen komme till stånd även ur rättvisesynpunkt,
då fastighetstaxeringen liksom all annan taxering borde vara i möjligaste
mån jämlik och rättvis. I viss mån förbättrade möjligheter att under
löpande taxeringsperiod anpassa taxeringsvärdena efter förändringar i fastigheternas
verkliga värden erhölles genom att förslaget genomfördes.

Landskamreraren i Kristianstads län har anfört, att med grundförbättring
torde avses åtgärder, som för alltid eller för längre tid förbättrade jorden
och dess avkastningsförmåga. Hit vore att hänföra nyodling, stenbrytning,
torrläggning och bevattningsarbeten. Jämväl anläggande av vägar
kunde öka fastighets värde.

13

Bevillningsutskottets betänkande nr It.

Fruktodlingen vore i Kristianstads län särskilt framträdande. Med hänsyn
till dess betydelse hade det vid de senaste fastighetstaxeringarna ansetts
lämpligt att särskilt mervärde åsattes fastigheter med fruktodling. Med ledning
enbart av antagna enhetsvärden för inägojorden skulle nämligen icke
erhållas värden motsvarande det allmänna saluvärdet. Detta mervärde hade
år 1944 bestämts sålunda:

Ålder

Värde per
fruktträd

Högsta mervärde
per hektar

1—5

3

1 200

5—10

8

3 200

10—20

15

6 000

över 20

20

8 000

En fruktodling kunde i stort sett först efter femte året giva ekonomiskt
resultat. Anläggningskostnaden torde beräknas till omkring 5 kronor för
varje i jord satt träd med stöd. Träden brukade sättas med b till 7 meters
mellanrum. Till denna kostnad komme vindskydd (oftast poppel) samt
inhägnad till skydd för bl. a. gnagare. All jord lämpade sig icke för fruktodling
och det vore därför icke alla påbörjade fruktodlingar, som bleve bärande.
En sträng vinter med snö och gnagare kunde förstöra odlingen. Mycket
berodde även på hur odlingen sköttes. En ökning av fastighetsvärdet på
grund av fruktodling vore första åren knappast tillrådlig, enär den som
nämnts kunde helt spolieras. Med hänsyn härtill vore det enligt landskamrerarens
mening i de flesta fall en god anordning med nytt värde vid varje
allmän fastighetstaxering. Hade fruktodling verkställts under mellanperioden,
hade man då bättre möjligheter att bedöma om odlingen bleve bestående.

Fruktodlingen vore endast en del av begreppet grundförbättring. Lika skäl
för höjning förelåge givetvis i fråga om kalmarksplantering av skog och
andra åtgärder för grundförbättring. Här mötte emellertid mycket svåra
problem, då det gällde att fastslå huruvida åtgärderna kunde föranleda en
ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Landskamreraren förklarade sig förstå de skäl, som låge till grund för
motionerna, men ansåge sig för närvarande icke kunna tillstyrka bifall till
motionerna. Ytterligare utredning i ärendet borde föregå och denna syntes
böra kunna företagas inom finansdepartementet i samband med framläggandet
av förslag om andra ändringar i kommunalskattelagen angående
nästkommande fastighetstaxering.

Landskamreraren i Malmöhus lön har uttalat, att anläggning av fruktodling
understundom kunde vara förknippad med rätt avsevärda kostnader.
Mera tveksamt vore emellertid i vad mån dessa kostnader kunde aktiveras
såsom underlag för ett förhöjt taxeringsvärde. Enligt uppgift torde man i
regel räkna med en tid av fem år innan de planterade träden gåve en rimlig

14 Bevillningsutskottets betänkande nr li.

avkastning. Naturligtvis kunde under så pass lång tid åtskilliga rubbningar i
kalkylerna inträffa. Sålunda kunde man från början icke vara fullt säker
på att jorden lämpade sig för fruktodling. Än vidare kunde de nyplanterade
träden genom angrepp av djur och sjukdomar eller genom stormar
bliva helt eller delvis obrukbara. Under sådana förhållanden finge kanske
cj heller röjning, dränering och inhägnad något större värde. Det måste med
andra ord stöta på avsevärda svårigheter att fastställa såväl i vad mån de
nedlagda kostnaderna för nyplantering överhuvud taget kunde medföra en
värdeökning som ock i vad mån en dylik värdestegring kunde anses beständig.

Ovedersägligen hörde till de mest svårlösta problemen inom fastighetstaxeringen
just fastställandet av i vad mån grundförbättring skulle anses
föreligga eller ej. Att nu, såsom i motionerna ifrågasatts, ställa jämväl
nämnderna för årlig taxering, vilka i regel hade mycket ringa erfarenhet
av fastighetstaxering, inför dessa krävande uppgifter, kunde emellertid
knappast anses tillrådligt. Det skulle allvarligen kunna befaras, att därigenom
åtskilliga felaktigheter och ojämnheter i taxeringen uppstode.

Landskamreraren ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till motionerna.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats sådan ändring av bestämmelserna
i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen, att omtaxering av fastighet
skall ske under löpande taxeringsperiod, därest genom annan grundförbättring
än ny-, till- eller ombyggnad fastighets värde så förhöjts, att därav
föranledes en ökning av senast åsatt taxeringsvärde med minst en femtedel.
Motionärerna syfta i första hand på sådan grundförbättring, som är förenad
med anläggande av fruktodlingar, vilka särskilt under senare år kommit till
stånd i vissa delar av landet.

Enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen skall allmän fastighetstaxering
äga rum vart femte år och skola de därvid åsatta taxeringsvärdena såsom
regel bibehållas oförändrade under löpande taxeringsperiod. Endast i vissa
särskilt angivna fall skall under taxeringsperioden åsättas nytt taxeringsvärde.
Sålunda ha möjligheterna till omtaxering på grund av fastighets
värdehöjning inskränkts till vissa mera allmänt förekommande fall, då ökningen
av fastighets värde varit förhållandevis stor och tillika lätt att konstatera.
Härtill kommer, att dessa förhållanden — fortsatt bebyggelse samt
ny-, till- eller ombyggnad — medföra en mera beständig värdehöjning.

Med hänsyn till de principer, som sålunda ligga till grund för de nuvarande
bestämmelserna om åsättande av taxeringsvärde å fastighet bör enligt
utskottets mening försiktighet iakttagas, då fråga uppkommer om en utvidgning
av anledningarna till omtaxering. Härför talar även den omständigheten,
att taxering av fastighet under löpande period handhaves av beskattningsnämnderna
för den årliga taxeringen, vilka nämnder på grund av
arten och omfattningen av dem åvilande arbetsuppgifter icke böra belastas

Bevillningsutskottets betänkande nr It. 15

med fastighetstaxeringsfrågor i större utsträckning än som är oundgängligen
nödvändigt.

Av de av utskottet under hand inhämtade yttrandena framgår, att en
fruktodling först efter ett visst antal år lämnar en rimlig avkastning samt
att det måste stöta på avsevärda svårigheter att fastställa såväl i vad mån
nedlagda kostnader för röjning, dränering, inhägnad och nyplantering
kunna medföra en värdeökning, som ock i vad mån en dylik värdehöjning
kan anses beständig.

På grund härav och då, såsom i ett av de till utskottet inkomna yttrandena
påpekats, den yrkade författningsändringen torde föranleda en motsvarande
utökning av anledningarna till omtaxering, då minskning av fastighets
värde inträffat, anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till de
förevarande motionerna.

Utskottet har emellertid intet att erinra emot att det i motionerna berörda
spörsmålet tages under övervägande i samband med andra frågor, som
kunna uppkomma om ändring av kommunalskattelagen i anledning av nästkommande
allmänna fastighetstaxering.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 42 av herr Sundelin m. fl.
och 11:38 av herr Mårtensson i Smedstorp m. fl. om viss
ändring av kommunalskattelagens bestämmelser angående
fastighetstaxering icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Ekman, Velander,
Heiiman, Franzon, Ramberg, Rosander, Sjö, Niklasson och Aaby-Ericsson
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Persson i
Svensköp, Andersson i Dunker och Bladh.