Kiingl. Maj.ts proposition nr 83.

1

Nr 83.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar; given Stockholms
slott den 20 februari 1948.

GUSTAF.

Eif c Mossberg.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkten 130, har anslaget
till landsfiskalerna in. fl.: avlöningar upptagits med ett allenast preliminärt
beräknat belopp, 10 900 000 kronor. Anledningen härtill var, att
1947 års landsfiskalsutredning i december 1947 avgivit ett betänkande
med vissa förslag angående förbättring av löneställningen för rekryteringspersonalen
inom landsfiskalsorganisationen, vilka förslag borde beaktas vid
anslagsberäkningen för budgetåret 1948/49, och att detta betänkande ännu
vid tiden för statsverk spropositionens färdigställande var föremål för
remissbehandling. ,

Sedan numera remissvaren över betänkandet inkommit, torde jag få anmäla
anslagsärendet i dess helhet till slutlig prövning.

1—■ Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 83.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

I. Sammanfattning av förslagen.

Jag föreslår i det följande vissa ändringar i fråga om löneställningen
för befattningshavare inom landsfiskalsorganisationen. Den viktigaste av
dessa ändringar avser förbättring av elevernas, aspiranternas och assistenternas
utbildnings- och befordringsgång. Åtgärderna, vilka äro nödvändiga
för att stimulera intresset för den f. n. mycket svårrekryterade landsfiskalsbanan,
äro av provisorisk natur. Förslagen innebära, att en förmånligare
befordringsgång skall fastställas att gälla tills vidare i avbidan på att
en mera allmän förbättring av befordringsmöjligheterna skall kunna genomföras.
Förmånerna enligt den gällande och den föreslagna befordringsgången
kunna schematiskt sammanfattas på följande sätt.

Gällande befordringsgång:

Elev

Aspirant

Praktik

Polistjänst,

distriktsåklagarkurs,

polischefskurs

Assistent

—

75-150/mån.1

150/mån.

eg 11

Cg 16

Ce 18

Ce 22

V. år

1 år

3—3 V. år

1 år

1—3 år

3 år

1 Det lägre arvodet utgår till elev, som under tjänstgöringen kan bo i hemmet.

Föreslagen befordringsgång:

Elev och aspirant

Praktik, polistjänst, distriktsåklagar-kurs, polischefskurs

Assistent

300/mån.

Cf 16

Ce 20

Ce 22

4 V2—5 år

1 år

Vidare föreslår jag uppflyttning med en lönegrad av befattningarna såsom
polischef och åklagare i Sollentuna och Sköns landsfiskalsdistrikt till
lönegrad Ca 27 och av befattningen såsom landsfiskal i Linde distrikt till
lönegrad Ca 26.

Jag kommer slutligen i det följande att beröra uppkommen fråga om
personalförstärkning i vissa landsfiskalsdistrikt i samband med ett eventuellt
genomförande av det förslag om krigsdomstolarnas avskaffande i
fredstid, som kommer att föreläggas 1948 års riksdag.

Anslaget till landsfiskalerna m. fl.: avlöningar är i riksstaten för löpande
budgetår upptaget med 9 830 000 kronor. Jag föreslår, att ett belopp av
10 900 000 kronor anvisas för nästa budgetår. Uppräkningen föranledes —
förutom av de föreslagna förbättrade avlöningsförmånerna för rekryteringspersonalen
— av den fr. o. m. den 1 juli 1947 genomförda allmänna löneregleringen.

Kanyl. Maj.ts proposition nr 83.

3

II. Anställnings- och avlöningsförhållandena för landsfiskalsbanans

rekryteringspersonal.

A. Utredningens tillkomst m. m.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 maj 1947 tillkallade
jag den 26 juni samma år 4 sakkunniga för utredning rörande landsfiskalsorganisationen.
De sakkunniga voro landshövdingen E. A. Westling,
ordförande, samt ledamoten av riksdagens andra kammare J. W. Mårtensson,
landsfogden, numera byråchefen i riksåklagarämbetet M. B. O. Stiernström
och avdelningschefen i inrikesdepartementet, kanslirådet A. V. R.
Tottie. Enligt utredningsdirektiven skulle de sakkunniga, om så befunnes
lämpligt, få redovisa sitt arbetsresultat i etapper. De sakkunniga, som antagit
benämningen 1947 års landsfiskalsutredning, ha den 27 december
1947 avgivit ett betänkande med förslag till viss provisorisk förbättring
av löne- och befordringsförhåilandena på landsfiskalsbanan.

Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,
samtliga länsstyrelser — i flertalet fall efter hörande av landsfogden
i länet och i länet verksamma personalsammanslutningar inom
landsfiskalsorganisationen -— nämnden för antagande av aspiranter å
landsfiskalstjänst, statskontoret, statens lönenämnd samt föreningarna
Sveriges landsfiskaler, Sveriges landsfiskalsassistenter och Sveriges landsfiskalsaspiranter.

B. Nuvarande förhållanden.

Aspiranter nas utbildnings- och befordringsgång.
Vid 1940 och 1941 års riksdagar (propositionen nr 219/1940, riksdagens
skrivelse nr 438; propositionen nr 225/1941, riksdagens skrivelse nr 442),
beslutades en allmän lönereglering för landsfiskalerna och deras tjänstebiträden.
Samtidigt genomfördes en skärpning av villkoren för behörighet
till landsfiskalstjänst och en omläggning av rekryteringen till landsfiskalsbanan.
1 den därvid fastställda utbildnings- och befordringsgången för rekryteringspersonalen
ha sedermera smärre jämkningar skett vid 1943 och
1945 års riksdagar (propositionen nr 298/1943, riksdagens skrivelse nr 403;
propositionen nr 235/1945, riksdagens skrivelse nr 449).

Antagningen av rekryteringspersonalen handhaves av en för hela riket
gemensam antagningsnämnd, som även i olika avseenden tager befattning
med elevernas och aspiranternas utbildning och prövning. För att kunna
antagas skall sökande ha avlagt studentexamen. Nämnden har dock möjlighet
att, när särskilda skäl föreligga därtill, medgiva dispens från detta
villkor. Den nyantagne eleven praktiserar på landsfiskalskontor 9 månader,
på vardera av länsstyrelsens avdelningar 3 månader och hos landsfogden

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

likaledes 3 månader eller således tillhopa 11/» år. Elev, som därvid funnits
lämplig till fortsatt utbildning, antages av nämnden till landsfiskalsaspirant.
Den fortsatta utbildningen avser 6 månaders praktisk polistjänst i
Stockholm eller Göteborg samt genomgång av distriktsåklagarkurs och
polischefskurs. Distriktsåklagarkursen, som är förlagd till Stockholms högskola,
omfattar en tid av normalt 2 år. Polischefskursen anordnas vid statens
polisskola och pågår cirka 5 månader. Därest de olika utbildningsmomenten
direkt anknytas till varandra, kommer den sammanlagda utbildningstiden
alltså att omfatta 41/2 år. Då distriktsåklagarkursen påbörjas
allenast vartannat år, år med jämna årtal, kommer emellertid för personer,
som antagas till landsfiskalselever år med udda årtal, utbildningstiden
— även med den jämkning i den ursprungliga utbildningsplanen som innefattas
däri att polischefskursen för sådana aspiranter lägges före distriktsåklagarkursen
— att utsträckas till cirka 5 år.

Under de sex första månaderna av tjänstgöringen är landsfiskalseleven
helt oavlönad. Därefter utgår ett arvode av 5 kronor om dagen eller, om
eleven under tjänstgöringen kan bo i sitt hem, 2 kronor 50 öre om dagen.
Landsfiskalsaspirant uppbär ett arvode av 5 kronor om dagen. Efter avslutad
utbildning antages aspiranten till extra tjänsteman i lönegrad Cg 11 med
uppflyttning till lönegrad Cg 16 efter 1 år. Allteftersom tjänster som landsfiskalsassistent
bliva lediga förordnas aspiranterna till innehavare av sådana
tjänster med placering omedelbart i lönegrad Ce 18 och efter 3 års
tjänstgöring i lönegrad Ce 22.

Reglerad aspirantantagning. Vid omorganisationen år 1940
förutsattes, att antagningen av aspiranter skulle x-egleras efter det beräknade
antalet platser, som bleve lediga under tiden närmast efter det aspiranterna
avlagt sin examen. Man beräknade avgången till i genomsnitt 20
befattningshavare årligen. Då distriktsåklagarkursen skulle anordnas endast
vartannat år, behövde således omkring 40 elever utexamineras i varje
kurs. Under de närmast följande åren skulle samtliga dessa aspiranter
därefter vinna befordran. Sedan det visat sig omöjligt att med en
sålunda reglerad rekrytering tillgodose det stora behovet av vikarier, beslöts
vid 1943 års riksdag, att antagningen av aspiranter skulle anpassas
jämväl efter vikariebehovet. För att erhålla erforderligt antal vikarier
skulle hållas en kader omfattande ett 50-tal färdigutbildade men till landsfiskalsassistenter
ännu ej befordrade aspiranter. Avsikten var att så anordna
rekryteringen, att de båda årgångar aspiranter, som genomgått viss
distriktsåklagarkurs, skulle efter utbildningens avslutande under 2 år stå
till förfogande som vikarier vid semestrar och andra ledigheter. Denna
reglering väntades bliva effektiv tidigast vid årsskiftet 1946/1947, då den
första kullen av landsfiskalsaspiranter utexaminerats från distriktsåklagaroch
polischef skurserna.

I detta sammanhang må även erinras, att den av Kungl. Maj:t fastställda

Kungl. Maj:ts proposition nr 83. 5

förteckningen över icke-ordinarie personal inom landsfiskalsorganisationen
upptager — förutom assistenttjänster, som äro fast anknutna till landsfiskalsdistrikten
— ett mindre antal s. k. ambulerande assistentbefattningar.
Dessa, som tillkommo genom beslut av 1943 års riksdag, äro tilldelade
sådana län, där behovet av vikarier är stort men antalet fasta assistenttjänster
ringa.

Beford ringsutsikterna. Den av 1943 års riksdag beslutade
ordningen för att tillgodose vikariebehovet beräknades medföra en försämring
av befordringsgången på landsfiskalsbanan. Genom att antalet färdigutbildade
aspiranter ökades, komme varje aspirant att under 2—4 år få
vänta på befordran till landsfiskalsassistent. Vid 1945 års riksdag framhölls,
att aspiranten i regel kunde emotse sådan befordran först vid 30 års
ålder. Även väntetiden för erhållande av landsfiskalstjänst hade förskjutits
i samma mån. I stället för att assistent tidigare kunnat räkna med befordran
till dylik tjänst vid 35 års ålder, måste han nu vänta till 40—41
års ålder. Man torde f. n. kunna räkna med att befordran till landsfiskal
sker först efter 10—15 års förordnande som assistent. Av de 411 landsfiskalstjänsterna
äro 302 placerade i lönegrad Ca 25, 44 i lönegrad Ca 26
och 5 i lönegrad Ca 27.

Rekryteringssvårigheter. I skrivelse den 15 november 1946
har nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst anmält, att
möjligheterna alt vinna tillfredsställande rekrytering på landsfiskalsbanan
under tiden efter år 1942, då nämnden började sin verksamhet, väsentligt
försämrats. Vidare har nämnden anfört.

Nämnden har hittills verkställt elevantagning vid sex tillfällen. I syfte
att såvitt möjligt rekrytera landsfiskalsbanan med studenter, som i betygshänseende
representerade genomsnittet — och som naturligen därjämte
med stöd av verkställd undersökning kunde antagas passa för banan —-hade nämnden funnit önskvärt, att sökandena kunde i studentexamen visa
ett medelbetyg av ett gott Ba, närmare bestämt ett medelsifferbetyg i läsäinnen
och gymnastik av 1,7. Nämnden hade emellertid ansett sig böra
begränsa fordran å studentbetygets kvalitet till Ba eller till 1,5. Denna fordran
upprätthölls vid den första antagningen 1942—1943 i fråga om sådana
sökande, som icke innehade betyg över praktisk tjänstgöring. Redan vid
den andra antagningen i mars 1944 — hade mer än hälften av de antagna
ett medelsifferbetyg, som icke uppnådde 1,5. En viss förbättring inträdde
vid antagningarna i september 1944 och i september 1945, men vid
vardera av dessa antagningar accepterades dock 9 sökande — representerande
nära hälften resp. eu tredjedel av de antagna med lägre
betyg än 1,5. Vad slutligen beträffar antagningarna 1946 godtogos praktisk
t taget alla studenterna, ehuru flertalet hade lägre betyg än 1,5.

Oaktat nämnden sålunda måst avstå från alt upprätthålla den nivå
i fråga om studentbetygen, som nämnden funnit önskvärd, hade antalet
nyantagna elever väsentligt understigit rekryteringsbehovet. Nämnden hade
gjort en beräkning för den närmaste framtiden av behovet av rekryte -

ti

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

ringspersonal och tillgången på sådan i anledning av gjorda antagningar.
Enligt denna beräkning skulle tillgången på aspiranter i så måtto täcka
behovet, att samtliga landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänster skulle
kunna besättas under åren 1947—1951. Däremot kunde den erforderliga
kadern av aspiranter för bestridande av vikariat icke fyllas. Antalet tillgängliga
vikarier under åren 1947—1951 uppskattades sålunda till resp. 4,
12, 12, 25 och 8, medan vikariebebovet omfattade ett 50-tal befattningshavare.
Avgången av rekryteringspersonal hade varit betydande. Av de
165 personer, som tillförts landsfiskalsbanan genom elevantagningarna
1942—1946, hade sålunda ej mindre än 43 elever och aspiranter eller 25
procent av de antagna lämnat banan. Av dessa hade endast några få elever,
vilka visat sig mindre lämpliga för landsfiskalsyrket, entledigats av
nämnden. De övriga hade avgått frivilligt.

Liknande synpunkter på rekryteringsfrågan ha i särskilda skrivelser
framförts av föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges landsfiskaler,
Sveriges landsfiskalsassistenter och Sveriges landsfiskalsaspiranter.

C. Framställningar om förbättrade löneförmåner för rekryteringspersonalen.

Nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst har i förut
omförmälda skrivelse av den 15 november 1946 förklarat, att åtgärder
omedelbart måste vidtagas i syfte att förbättra rekryteringsmöjligheterna.
Då rekryteringen skedde kontinuerligt med sikte på behovet ett flertal år
efter utbildningens början, borde nämligen ett eftersättande av rekryteringen
icke ens temporärt få äga rum.

Vidare anför nämnden.

Även om inom kort läget på arbetsmarknaden skulle förbättras synes
det dock ovisst, om därmed svårigheterna att rekrytera landsfiskalsbanan
skulle undanröjas. Med hänsyn till kompetenskraven för antagning till
landsfiskalselev och den därmed sammanhängande längden av utbildningstiden
å ena sidan samt rådande befordringsutsikter och löneställning å
andra sidan torde landsfiskalsbanan icke kunna med framgång konkurrera
om arbetskraft vare sig med privattjänst eller med annan statstjänst.
Med hänsyn till processreformen och dess skärpta krav på åklagarmyndigheten
finner nämnden icke möjligt att sänka kompetensfordringarna eller
minska utbildningstiden. Annan utväg synes därför icke framkomlig än att
förbättra befordringsmöjligheterna och löneställningen.

Under de första 6 månaderna av elevtiden bör enligt nämndens mening
ersättning utgå med 150 kronor och för tiden därefter med ett till 250
kronor höjt belopp, dock med begränsning till 200 kronor under den tid,
distriktsåklagarkursen pågår. Under denna kurs utföres nämligen icke
något arbete i tjänsten utan tiden ägnas helt åt utbildning, som med hänsyn
till sin allmänna karaktär är av värde även på andra yrkesområden.
Den nuvarande skillnaden emellan elever som bo i hemmet och övriga
elever bör upphöra. Vidare anser nämnden, att den färdigutbildade aspi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 83. 7

ranten bör placeras i lönegrad Cg 16 med uppflyttning efter 1 år till lönegrad
Ce 18 och efter ytterligare 1—3 år till landsfiskalsassistent i lönegrad
Ce 19. Från denna lönegrad bör efter 3 år befordran ske till lönegrad
Ce 22. Enligt nämndens förslag te sig alltså gången av utbildningen
och löneförmånerna på följande sätt:

Elev

Elev och
aspirant

Aspirant

Assistent

Distrikts-

åklagarkurs

Polischefskurs

150/mån.
V» år

250/mån.

1 Va år

200/mån.

2 år

250/mån.

5 mån.

Cg 16

1 år

Ce 18

1—3 år

Ce 19

3 år

Ce 22

Till stöd för de föreslagna förbättringarna åberopar nämnden bl. a. 1944
års personalutrednings förslag angående reglerad befordringsgång för
amanuenser.

Jämväl föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges landsfiskaler, Sveriges
landsfiskalsassistenter och Sveriges landsfiskalsaspiranter ha i förenämnda
skrivelser framfört önskemål eller förslag om förbättrade förmaner
för rekryteringspersonalen å landsfiskalsbanan.

Aspirantföreningen har därvid bl. a. anfört.

Föreningen föreslår, att landsfiskalselev och landsfiskalsaspirant erhåller
lönegradsplacering så avvägd, att de ofrånkomliga levnadskostnaderna
åtminstone täckas, att till extra tjänsteman antagen aspirant placeras omedelbart
i lönegraden Cg 16 och efter 1 år — med bibehållen egenskap av
aspirant — i lönegraden Ce 20 samt att aspirantens befordran till landsfiskalsassistent
sker med inplacering i den nuvarande slutlönegraden Ce
22. Som motivering härför vill föreningen åberopa eu av föreningen verkställd
undersökning rörande storleken av landsfiskalsaspirantens levnadskostnader
under utbildningstiden. Dessa kostnader kunna i genomsnitt beräknas
till sammanlagt 18 720 kronor. Då aspiranten under samma tid
uppbär arvode med tillhopa omkring 8 100 kronor, betyder detta, att det
stora flertalet aspiranter måste påtaga sig en icke obetydlig skuldbörda i
och för utbildningen. En förbättrad löneställning för aspiranterna motiveras
emellertid även av eu jämförelse med de avlöningsförmåner, som
utgå till andra tjänstemannakategorier, närmast aspiranter å häradsskrivartjänst
och obefordrade banktjänsteman. Medan landsfiskalsaspiranten
under första året såsom elev uppbär ersättning med sammanlagt omkring
900 kronor, utgör motsvarande gottgörelse till häradsskrivaraspiranten och
bank tjänstemannen 4 476 kronor resp. 5 598 kronor. Under tjänstgöringens
femte år stiga de jämförda beloppen till 1 800, 8 244 resp. 6 693 kronor
och under tionde året till 7 872, 8 628 resp. 8 154 kronor. Ännu efter 20
år äro de sammanlagda löneförmånerna för landsfiskalsaspiranten omkring
20 000 kronor lägre än häradsskrivaraspirantens och omkring 15 000
kronor lägre än den obefordrade bank tjänstemannens. De sistnämnda
kategorierna behöva dessutom icke adraga sig några studieskuldei. Uppgifterna
rörande banktjänstemännen avse förmåner, som vid avtalsförhandlingar
erbjudits av bankerna men förkastats av tjänstemännen, enligt den
slutliga överenskommelsen bliva beloppen högre.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

D. De sakkunnigas förslag.

/. De sakkunniga.

A 11 in ä n in o t i v e r i n g. De sakkunniga, som trätt i kontakt med
personalsammanslutningarna inom landsfiskalsorganisationen, säga sig därvid
ha fått bekräftat, att tillströmningen till landsfiskalsbanan minskat i
oroväckande grad. De hade därför funnit skäl tala för att i särskild skrilelse
framlägga förslag till åtgärder, som kunde underlätta rekryteringen
och förhindra en ytterligare försämring av personaltillgången. Det hade
därvid befunnits mest angeläget att — i viss anslutning till vad som föreslagits
av personalsammanslutningarna och av antagningsnämnden — särskilt
beröra avlöningsförmånerna under utbildningstiden samt befordringsgången
fram till sista extra ordinarie tjänst i karriären. De framlagda förslagen
vore att betrakta såsom preliminära och avsedda att allenast för tillfället
lätta en besvärlig situation. Problemet om en allmän förbättring av
befordringsmöjligheterna på landsfiskalsbanan borde enligt de sakkunnigas
mening övervägas i ett sammanhang, varvid särskilt frågan om landsfiskalernas
slutplacering i lönegrad syntes kräva att erfarenheterna av uppbörds-
och rättegångsreformerna närmare studerades, innan slutlig ställning
toges. På det stadium utredningsarbetet f. n. befunne sig hade ej heller
frågan om en eventuell breddning av rekryteringsbasen ansetts böra
upptagas.

Svårigheterna att rekrytera landsfiskalsbanan ha av de sakkunniga belysts
med vissa uppgifter, som ställts till förfogande av föreningen Sveriges
landsfiskalsassistenter, rörande personaltillgången den 1 oktober
1947 på de olika rekryteringsstadierna. Sammanställda med antalet befattningshavare
enligt gällande organisationsplan te sig dessa uppgifter såsom
framgår av följande tablå:

Enligt organisationsplanen ..
Faktiskt antal.............

Landsfiskals-

assistenter

Färdigutbildade
men icke befordrade
aspiranter

Icke färdigutbildade
aspiranter och elever

175

166

9

61

22

39

no

67

43

Brist................

De sakkunniga göra härtill följande kommentar.

Siffrorna visa, att för alla personalkategorier en avsevärd brist föreligger
i jämförelse med organisationsplanen. Enär de färdigutbildade aspiranterna
avses att fylla förefintliga vakanser å assistenttjänster — f. n. 9
— bör det faktiska antalet sådana aspiranter rätteligen minskas till 13,
varigenom bristen i denna grupp ökas till 48. Praktiskt taget hela den
kader av reserver för vikarieändamål, som man räknat med att få börja
bygga upp under år 1947, är således försvunnen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83. 9

Det är känt, att personer utom banan i betydande omfattning måst anlitas
såsom vikarier.

Gruppen icke färdigutbildade aspiranter och elever uppvisar visserligen
procentuellt icke samma brist som gruppen färdigutbildade, men siffrorna
måste bedömas mot bakgrunden av att vid de två senaste antagningstillfällena
endast 18 sökande kunnat antagas mot ett sammanlagt behov av
80—40. Av de icke färdigutbildade aspiranterna deltaga cirka 45 i distriktsåklagarkursen
och komma vid årsskiftet 1947/48 att vara färdigutbildade.
Därefter finnas — bortsett från de elever, som må kunna antagas i juni
1948 — icke färdigutbildade aspiranter och elever till ett antal av blott
omkring 20. Den distriktsåklagarkurs, som skall taga sin början hösten
1948, kan därför icke fyllas ens till hälften. För att erhålla fullt deltagarantal
vid den kurs, som bör börja hösten 1950, skulle under 1948 behöva
antagas ett 40-tal elever. Aspirantunderskottet är redan nu så stort, att
en ökad antagning av elever måste ske under flera år framåt. Den sjunkande
tillströmningen kan väl delvis förklaras av den rådande allmänna
bristen på arbetskraft. Den betydande frivilliga avgången till bättre betalda
yrken talar dock för att en väsentlig orsak till det uppkomna läget
är att söka i ogynnsamma löne- och befordringsförhållanden.

För att belysa, hur löne- och befordringsförhållandena på landsfiskalsbanan
te sig i jämförelse med motsvarande förhållanden på vissa andra
områden, ha de sakkunniga gjort följande sammanställning.

Landsfiskalsassistent (studentexamen)

Elev

1 i/, år

Aspirant

3—3 Va

Cg 11 Cg 16 Ce 18

1 år 1—-3 år 3 år

Ce 22

Elev

l1/»

Cf 13

1 år

Postexpeditör (student- eller realexamen)

Ce 15

Elev

1 Va år

Cf 13

1 år

Postassistent (studentexamen)

Ce 15

Va är

Ce 19

Elev

c:a 1 år

Cf 17

e:a 1 år

Stalionsskrivare (studentexamen)

Ce 19

c:a 4 år

Elev

Kammarskrivare (studentexamen)

Ce 20

c:a 1 Va år

Ca 25

Ca 15

Ca 10

Ca 19

Ca 20

Rörande löneförmånerna under elev- och aspiranttiden ha de sakkunniga
lämnat följande upplysningar.

Landsfiskalseleven är under de 0 första månaderna helt oavlönad. Därefter
utgår arvode med 5 kronor eller, om eleven under tjänstgöringen kan
bo i sitt hem, 2 kronor 50 öre om dagen. Landsfiskalsaspiranten äger uppbära
ett arvode av 5 kronor om dagen. Beträffande övriga i tablån upptagna
personalkategorier utgår under deltagande i elevkurs (omfattande

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Aid postverket 7Vs månader, vid statens järnvägar 5 månader och vid tullverket
2Vs månader) arvode till postelever och trafikelever med 5 kronor
om dagen och till elever vid tullverket med 7 kronor om dagen, i samtliga
fall dock endast med halva beloppet om eleven under kursen kan bo i
hemmet. Under den återstående elevtiden åtnjutes högre arvode: vid postverket
utgår det sålunda med 150 kronor i månaden under 2 månader och
i övrigt med 12: 65—16 kronor om dagen beroende på dyrorten, vid statens
järnvägar med 12 kronor om dagen och vid tullverket med belopp,
motsvarande begynnelselönen för extra tullkontorist (Cf 14).

Efter att på grundval av nämnda uppgifter ha konstaterat, att löne- och
befordringsförhållandena på begynnelsestadiet vore förmånligare för post-,
trafik- och kammarskrivarelever än för landsfiskalsassistenter, ha de sakkunniga
understrukit, att landsfiskalsassistenterna även under den fortsatta
befordran måste anses ofördelaktigt ställda. Härom anföres.

De färdigutbildade landsfiskalsaspiranternas väntetid för erhållande av
extra ordinarie tjänst varierar sålunda mellan 2 och 4 år, medan den vid
postverket och statens järnvägar endast är 1 år och elever vid tullverket
erhålla extra ordinarie ställning omedelbart efter avslutad kurs. Därtill
kommer, att landsfiskalsassistenterna antagas till extra ordinarie tjänst i
en relativt låg lönegrad, Ce 18, medan första extra ordinarie grad för kammarskrivare
är Ce 20 och för stationsskrivare Ce 19. Vid postverket erhålla
visserligen både postexpeditörer och postassistenter extra ordinarie tjänst
i 15 lönegraden, men detta beror på att bägge grupperna genomgå samma
grundläggande utbildning och att aspiranterna till postassistenttjänster
vinna befordran till extra ordinarie tjänst vid samma tidpunkt som postexpeditörsgruppens
aspiranter.

Än ogynnsammare ha de sakkunniga ansett landsfiskalsaspiranternas
läge vara vid jämförelse med arméofficerarna, vilka under hela sin utbildning
efter studentexamen åtnjöte — förutom i stort sett kostnadsfri
undervisning — kost och logi samt fri beklädnad och därjämte ägde att
uppbära en mindre penningersättning.

De sakkunniga ha vidare funnit det ligga nära till hands att i löne- och
befordringshänseende med varandra jämföra befattningshavarna inom
landsfiskals- resp. häradsskrivarorganisationerna och uttala härom följande.

Bägge grupperna tillhöra landsstaten och äga dessutom i övrigt beträffande
kamerala och administrativa arbetsuppgifter icke ringa gemenskap.
Vid nyligen genomförda löneregleringar ha emellertid slultjänsterna placerats
olika, nämligen för häradsskrivarna i lönegrad Ca 27, och för flertalet
landsfiskaler i lönegrad Ca 25. Även på rekryteringsstadiet framträda
olikheterna. Häradsskrivaraspiranterna antagas sålunda omedelbart
till extra landskontorister i Cg 6 och följa den för landskontorister fastställda
befordringsgången med årlig uppflyttning via lönegraderna Cg 9,
Cg 13 och Cg 16 till extra ordinarie tjänst i lönegrad Ce 19 (fr. o. m. 1
januari 1948 årliga uppflyttningar till Cg 9, Cg 13, Ce 16 och Ce 19), varefter
ordinarie tjänst såsom landskontorist kan vinnas i lönegrad Ca 21.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Skillnaden mellan grupperna i fråga om bl. a. löneförmånernas storlek
under utbildningstiden, torde icke kunna motiveras med hänvisning till
deras resp. arbetsuppgifter. Enligt ett av 1944 års personalutredning framlagt
förslag till förbättrad befordringsgång för landskanslister och landskontorister
(SOU 1947:58) skulle denna skillnad ytterligare ökas. Förslaget
innebär nämligen bl. a. att begynnelselönegraden för landskontorister
skulle bliva Cf 12 med uppflyttning till lönegrad Ce 15 efter l1/* år.

De sakkunniga ha i detta sammanhang slutligen fäst uppmärksamheten
vid den av 1947 års riksdag fastställda befordringsgången för icke tingsmeriterade
amanuenser inom den centrala statsförvaltningen (Cf 17 l1/s
år, Ce 20 2 år, Ce 22 2 år, Ce 23 2 år, Ce 24). Därvid ha de erinrat, att
den — efter förslag av allmänna lönenämnden — av 1945 års riksdag
beslutade uppflyttningen av landsfiskalsassistenternas slutplacering till
lönegrad Ce 22 motiverades med hänvisning till löneställningen för förste
amanuenser (proposition nr 235/1945, sid. 29).

Föreslagna åtgärder. De sakkunniga ha först upptagit frågan
om ersättningens storlek på utbildningsstadiet. Efter att ha erinrat, att de
nuvarande arvodena för Iandsfislcalselever och landsfiskalsaspiranter fastställts
vid 1943 års riksdag efter mönster av motsvarande bidrag till statens
järnvägars trafikelever under deras teoretiska utbildningskurs, anföra
de sakkunniga.

Mellan dessa grupper föreligger emellertid en icke oväsentlig skillnad.
Undervisningskursen för trafikeleverna omfattar sålunda eu tid av endast
5 månader, före vilken tid eleverna erhålla ersättning med 12 kronor per
dag. Distriktsåklagarkursen däremot är 2-årig och föregås av tjänstgöringsperioder,
under vilka dels intet arvode utgår, dels ett differentierat arvode
om 5 resp. 2 kronor 50 öre tillerkännes vederbörande. De sakkunniga anse,
att en höjning av beloppets storlek från nuvarande 150 kronor per månad
till 300 kronor under elevtiden är påkallad för att bereda ett verksamt
bidrag till elevernas uppehälle och för att undanröja ett av hindren för
rekryteringen till banan. Detta arvode bör utgå under hela elevtiden utan differentiering
med hänsyn till möjligheterna att bo i hemmet. Under aspiranttiden
bör arvodet utgöra 350 kronor med undantag för den tid, då
distriktsåklagarkursen pågår. Under denna kurs synes det vara befogat
att arvodet — med hänsyn till att utbildningen är kostnadsfri och nagot
arbete icke utföres — minskas til! 250 kronor, resp. till 125 kronor för
de aspiranter, som under kursen kunna bo i hemmet.

De sakkunniga ha vidare upplyst, att föreningen Sveriges landsfiskalsaspiranter
yrkat, alt landsfiskalsaspiranterna måtte erhålla fria läroböcker,
vilkas värde av föreningen uppskattats till 300 kronor. Till stöd härför hade
föreningen åberopat att häradsskrivaraspiranterna erhölle fria kursböcker.
För egen del hade de sakkunniga icke funnit tillräckliga skäl att förorda
bidrag till detta ändamål; kurslitteraturen behölles nämligen av eleven
och kunde av honom utnyttjas, även om han skulle övergå till annan
bana.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Vid övervägande härefter av frågan, på vad sätt en förbättring av befordringsförhållandena
för landsfiskal saspiranterna och landsfiskalsassistenterna
lämpligen skulle kunna ske, ha de sakkunniga till en början funnit
sig böra föreslå, att den nuvarande obestämda aspiranttiden begränsas
till ett år. Detta överensstämde med den ståndpunkt som av riksdagen
godkänts beträffande tingsmeriterade amanuenser, ävensom med vad personalutredningen
föreslagit för flertalet av de grupper, vilka behandlas i
dess betänkande del II (SOU 1947:58). Avgörande för de sakkunnigas
ställningstagande vore i främsta rummet den grundliga prövning, som eleverna
undergått före antagandet till aspiranter.

Vidare ansåge de sakkunniga, att en höjning av löneskalans nivå borde
äga rum med bibehållande dock tills vidare av nuvarande slutlönegrad
Ce 22. I likhet med aspirantföreningen och antagningsnämnden hade de
sakkunniga funnit, att begynnelselönegraden borde uppflyttas från Cg 11
till Cf 16. Hänsyn hade därvid tagits icke minst till de jämförelser med
häradsskrivaraspiranterna, för vilka i det föregående redogjorts. Lämplig
första extra ordinarie lönegrad borde vara Ce 20, varvid anslutning vunnes
till befordringsscheinat för icke tingsmeriterade amanuenser. Efter 2
år såsom aspirant i denna lönegrad borde befordran ske till slutlönegraden
Ce 22.

Befordringsscheinat skulle sålunda få följande utseende.

Elev

Praktik

Aspirant

Assistent

Polistjänst

Distrikts-

äklagarkurs

Polischefskurs

300/mån.

1 Va år

1 Det 1

350/mån.

Va år

igre arvodet

125—250/mån.1

2 år

ltgår till aspirant

350/mån.

Va år

, som under

Cf 16

1 år

kursen kan bi

Ce 20

2 år

i hemmet.

Ce 22

De sakkunniga ba framhållit, att förslaget innebure en fast befordringsgång
av det slag, som numera fastställts för bl. a. biträdes- och amanuenspersonal
inom statsförvaltningen. Slutstadiet skulle — liksom beträffande
amanuensgruppen — nås efter sammanlagt 7Va års tjänstgöring. Vid bifall
till förslaget borde de nuvarande ambulerande assistenttjänsterna utgå ur
den av Kungl. Maj.t fastställda personalförteckningen. Övriga assistenttjänster
skulle samtliga äga anknytning till visst distrikt och liksom hittills
sökas i vanlig ordning. De färdigutbildade aspiranterna skulle enligt de
sakkunnigas mening alltjämt fungera som en reserv för att fylla vikariebehovet.

De sakkunniga ha slutligen anmält sin avsikt att i senare sammanhang
framlägga förslag rörande slutlönegraden inom befordringsgången, rätt till
semester, avlöning under sjukledighet, tjänstgöringsskyldighet under
ferier m. in.

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

i:t

2. Yttrandena.

Med undantag av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som framlagt
eget förslag till lösning av landsfiskalsbanans rekryteringsproblem, ha de
hörda myndigheterna i huvudsak tillstyrkt sakkunnigförslaget eller lämnat
detsamma utan erinran. Om tills vidare bortses från vissa erinringar i
fråga om detalj spörsmål kunna de därvid framförda synpunkterna sammanfattas
på följande sätt.

Bristen på aspiranter och svårigheterna att rekrytera landstiskalsbanan
ha i några av remissvaren uttryckligen vitsordats. Därvid har också uttalats,
att anledningen till den ringa tillströmningen av aspiranter väsentligen
är att söka i de otillfredsställande löne- och befordringsförhållandena.
Ett flertal myndigheter ha understrukit vikten av att åtgärder snarast vidtagas
för att underlätta rekryteringen. De av de sakkunniga föreslagna provisoriska
förbättringarna av löne- och befordringsförhållandena ha i allmänhet
befunnits i stort sett väl avvägda och ändamålsenliga. Samtidigt har
dock med skärpa framhållits, att dessa förbättringar endast delvis och för
tillfället kunna åstadkomma en lättnad. En slutgiltig och tillfredsställande
lösning av rekryteringsproblem et har allmänt ansetts icke kunna uppnås
förrän en rättvis avvägning skett av landsfiskalernas löneställning i förhållande
till de förmåner, som erbjudas andra tjänstemannakategorier, främst
häradsskrivarna.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är det av antagningsnämnden
avgivna yttrandet. Nämnden har där givit följande skildring av det aktuella
läget för rekryteringen av landsfiskalsbanan.

F. n. finnas sammanlagt 75 landsfiskalselever och icke färdigutbildade
landsfiskalsaspiranter, vilka beräknas avsluta utbildningen under åren
fram t. o. in. 1952. Antalet nu färdigutbildade aspiranter, som ännu icke
erhållit assistenttjänst, torde vara mycket obetydligt. Under åren 1948—1951
torde, därest inga elever och aspiranter lämna banan, uppkommande vakanser
å landsfiskalsassistenttjänster kunna fyllas med färdigutbildade landsfiskalsaspiranter.
För år 1952 däremot måste man räkna med, att ett tiotal
dylika vakanser icke skall kunna besättas. Härtill kommer, att den behövliga
kadern av utbildade, icke befordrade aspiranter för vikarieändamål icke
kan tillskapas. Med hänsyn härtill uppgår den totala bristen på färdigutbildade
aspiranter till omkring 40 ettvart av åren 1948 och 1949, cirka 80 år
1950, närmare 40 år 1951 och 50 å 00 år 1952.

Vad härefter angår anmärkningarna mot förslagets detaljer har statens
lönenåmnd beträffande arvodet under e 1 e v t i d e n erinrat, att
Kungl. Maj:t genom beslut den 10 januari 1948 medgivit, att arvodena
under den teoretiska undervisningskursen till trafikeleverna vid statens
järnvägar och till postexpeditörseleverna finge höjas till 10 resp. 5 kronor
beroende på om eleverna under kursen kunde bo i hemmet eller icke.
Nämnden har vidare anfört.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Med hänsyn härtill och i anslutning till vad som redan gäller beträffande
det nu utgående arvodet till landsfiskalseleverna håller nämnden före, att
för det fall, att landsfiskalselev under provtjänstgöringen kan bo i sitt
hem, arvodet bör reduceras till hälften av det eljest utgående arvodet och
således bestämmas till 150 kronor. Lönenämnden vill i detta sammanhang
sätta i fråga, om ej den till l1/* år uppgående elevtjänstgöringen bör kunna
något förkortas.

I fråga om arvodet under aspiranttiden har statskontoret
uttalat, att detsamma under polistjänsten borde bibehållas vid 300 kronor
samt under tiden för polischefskursen utgå med samma belopp som under
distriktsåklagarkursen eller alltså med 250 resp. 125 kronor.

Statens lönenåmnd har funnit det mindre lämpligt, att aspirant under
pågående utbildningstid skulle få vidkännas inkomstminskning och har
i denna del framlagt följande förslag.

Nämnden förordar, att arvodet under den praktiska polistjänsten samt
under genomgången av distriktsåklagarkursen i princip bestämmes till 300
kronor i månaden eller alltså till samma belopp, som föreslagits skola utgå
till elev, som ej under utbildningstiden kan bo i hemmet. Såsom utredningsmännen
förordat, bör härvid arvodet under distriktsåklagarkursen nedsättas
för aspirant, som under kurstiden kan bo i hemmet. Dock är det icke
utan vidare givet, att arvodet därvid bestämmes så lågt som till hälften
av den eljest utgående ersättningen. Förslaget att aspirant under polischefskursen
skall äga uppbära arvode med 350 kronor i månaden anser sig
lönenämnden böra godtaga.

Vissa myndigheter ha funnit den av de sakkunniga föreslagna reduceringen
och differentieringen av arvodet under distriktsåklagarkursen obillig.
Därvid har beträffande reduceringen bl. a. framhållits, att om arvodet
under kursen sänktes, detta kunde få till följd, att aspirant överginge till
annan bättre betald verksamhet. Någon minskning av arvodet borde därför
icke ifrågakomma, i varje fall icke med den motivering, som anförts av de
sakkunniga. Något arbete utfördes visserligen icke under kursen, men så
vore knappast heller förhållandet under polistjänstgöringen och i varje
fall icke under polischefskursen, under vilken det högre arvodet skulle utgå.
Angelägenheten med hänsyn till den fortsatta tjänsteutövningen av att
landsfiskalsaspiranten icke i större omfattning satte sig i skuld talade jämväl
för att arvodet under distriktsåklagarkursen bibehölles oförändrat.

Såsom huvudsakligt argument mot den föreslagna differentieringen av
arvodet har framförts, att det vore föga tidsenligt att låta kostnaderna för
de i Stockholm och dess närhet hemmahörande aspiranternas uppehälle på
ett slumpartat sätt övervältras på aspiranternas anhöriga utan att man
ägde någon kännedom om de anhörigas ekonomiska ställning. Länsstyrelsen
i Malmöhus län har särskilt framhållit, att de sakkunnigas förslag innebure
en försämring för de aspiranter, som under distriktsåklagarkursen
kunde bo i hemmet. Det vore skäligt, att dessa aspiranter åtminstone bibe -

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

hölles vid de förmåner, de nu åtnjöte. Länsstyrelsen kunde i princip icke
dela utredningens mening, att tillräckliga skäl förelåge för en differentiering
och förordade därför, att jämväl i Stockholm bosatta aspiranter tillerkändes
det högre arvodet. Därest differentiering emellertid ansåges böra
ifrågakomma, ville länsstyrelsen föreslå, att arvodet under distriktsåklagarkursen
fixerades till samma belopp, som föreslagits i fråga om trafikelevernas
teoretiska kurs, nämligen till 10 resp. 5 kronor per dag.

I detta sammanhang må slutligen framhållas, att antagningsnämnden
ansett, att arvodet under såväl provtjänstgöring som utbildning bör utgå
med ett för alla elever och aspiranter lika belopp av 350 kronor i månaden.
Vidare ha två länsstyrelser och en landsfogde ifrågasatt, om icke elev- och
aspirantarvodena borde anknytas till viss löneklass, så att de följde penningvärdets
förändringar och bleve beroende av ortsgrupperingen.

Beträffande den av de sakkunniga förordade befordringsgången
för de färdigutbildade aspiranter na ha erinringar framförts
blott av länsstyrelsen i Malmöhus län och statens lönenämnd. Länsstyrelsen
har sålunda uttalat, att aspiranten vid inplaceringen å löneplan
borde erhålla ställning såsom extra tjänsteman och ej — såsom de sakkunniga
föreslagit — fortfarande anses som aspirant. Enligt nämndens
mening borde aspiranttjänstgöringen anses avslutad i och med att aspiranten
antoges till extra ordinarie tjänsteman; han borde därför vid uppflyttningen
till lönegrad Ce 20 erhålla tjänstebenämningen landsfiskalsassistent.
Nämnden har vidare uttalat.

De sakkunniga ha vid befordringsgångens uppgörande sökt anpassa densamma
efter den för icke tingsmeriterade amanuenser gällande befordringsgången.
Någon direkt jämförelse mellan dessa amanuenser och nu
ifrågavarande personalkategori bör enligt nämndens mening icke ske.
Amanuensernas befordringsgång är nämligen avsedd att tillämpas å tjänstemän,
vilka förvärvat erforderliga examensmeriter före inträdet å tjänstemannabanan,
vilket icke är fallet beträffande landsfiskalsaspiranterna.

Mot de sakkunnigas uttalande, att vid införandet av en fast bef®rdringsgång
för landsfiskalsassistenterna de s. k. ambulerande assistenttjänsterna
borde utgå ur den av Kungl. Maj :t fastställda personalförteckningen,
ha länsstyrelserna och landsfogdarna i Östergötlands,
Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Västerbottens län samt länsstyrelsen
i Norrbottens län anfört betänkligheter. Därvid har bl. a. framhållits, att
de ambulerande assistenterna skapade en viss säkerhet för ordnandet av
vakanser, sjukledigheter och semestrar. Även ur rekryteringssynpunkt vore
det av ett visst värde att bibehålla dessa tjänster. Därest tjänsterna likväl
avfördes ur tjänsteförteckningen, finge detta icke medföra att sammanlagda
antalet assistenttjänster inom x-esp. län minskades.

Såsom förut antytts har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framlagt
eget förslag till helt ny befordringsgång, vilken väsentligen
avviker från den av de s a k kunniga f ö rcslagna.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Enligt länsstyrelsens mening vore det icke allenast de dåliga avlöningsförhållandena
utan också själva ordningen för rekryteringen, som för denna
ägde avgörande betydelse. Detta spörsmål berörde även frågan om rekrvteiingen
av landskanslister och landskontorister samt dessa tjänstemäns befordringsgång.
En förbättrad rekrytering kunde enligt länsstyrelsens mening
i nuvarande nödläge svårligen ernås annorledes, än genom återgång till
lidigare gällande ordning, då möjlighet fanns till övergång från tjänst vid
länsstyrelse till landsfiskalsbanan. Antagningen av aspiranter å landsfiskalstjänst
och å landskanslist-, landskontorist- och häradsskrivartjänst borde
därför samordnas. I samband därmed bleve det nödvändigt att förbättra
löneställningen för landsfiskalsaspiranterna. Dock borde under de 2 första
åren av tjänstgöringen högre lönegrad än Cg 6 icke ifrågakomma. Men
denna löneställning syntes aspiranten få behålla under distriktsåklagarkursen
för att efter slutad utbildning antagas till tjänsteman i lönegrad Ce 16.
Därefter kunde — såsom de sakkunniga föreslagit — befordran efter ett år
ske till Ce 20 och efter ytterligare 2 år till Ce 22.

3. Departementschefen.

I direktiven för 1947 års landsfiskalsutredning uttalade jag bl. a., att
jag fann de rådande förhållandena inom landsfiskalsorganisationen sådana,
att man kunde befara, att organisationen på grund av bristande
tillgång på personal icke skulle kunna på tillfredsställande sätt fylla sina
uppgifter. De farhågor jag gav uttryck åt, synas ha blivit till fullo besannade
av den nu verkställda utredningen. Särskilt belysande i detta hänseende
äro de uppgifter, som i antagningsnämndens yttrande lämnats rörande
behovet av och tillgången på färdigutbildade aspiranter under åren
fram t. o. in. 1952. Visserligen skulle samtliga under åren 1948—1951 ledigblivande
landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänster kunna återbesättas.
Däremot skulle reserven av aspiranter för vikarieändamål, vilken
ansetts böra omfatta ett 40-tal befattningshavare, endast delvis kunna
tyllas. Med ledning av antagningsnämndens uppgifter kan bristen på
dylika aspiranter för ett vart av åren 1948—1952 uppskattas till mellan
40 och 50. För att få en klarare uppfattning om i vad mån detta förhållande
medför svårigheter att planlägga semester och annan ledighet för
personalen inom landsfiskalsorganisationen samt att anskaffa för ändamålet
erforderliga vikarier har jag under hand inhämtat vissa upplysningar
från en del länsstyrelser. Det har därvid framgått, att landsfiskalerna i allmänhet
kunnat beredas semester under sommarmånaderna med assistenter
såsom vikarier. För assistenterna ha såsom vikarier anlitats — förutom
färdigutbildade aspiranter — i största möjliga utsträckning elever, som
fullgjort den praktiska tjänstgöringen, och aspiranter under deras ferier
från högskolestudierna. Då trots detta samtliga vakanser på assistenttjänst

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

17

icke kunnat fyllas, har man i ett stort antal fall varit tvungen att uppdraga
åt kontorister med polismans förordnande — i enstaka fall även åt
manligt kanslibiträde — att uppehålla dylik tjänst. Även poliskonstaplar,
som genomgått överkonstapelsklassen vid statens polisskola, samt juris
studerande ha måst tagas i anspråk. I de ofta förekommande fall, då lämplig
vikarie överhuvud icke kunnat anskaffas, har annan möjlighet icke stått
till buds än att tillfälligt förstärka distriktens personal med ett manligt
eller kvinnligt biträde.

De nu antydda förhållandena böra självfallet icke få bestå. Åtgärder
böra därför vidtagas för att underlätta rekryteringen till landsfiskalsbanan.

En ökad tillströmning av rekryter skulle måhända kunna vinnas genom
en breddning av rekryteringsbasen. Då det emellertid kan befaras, att
landsfiskalspersonalens kompetensnivå därigenom skulle sänkas, anser jag
mig f. n. — främst med hänsyn till svårigheten att ännu bedöma vilka
kvalifikationer, som i följd av den nya rättegångsordningen böra fordras
av åklagaren — icke kunna ens såsom ett provisorium förorda en sådan
åtgärd. Enligt sina direktiv ha de sakkunniga emellertid att upptaga detta
spörsmål till övervägande. Av samma skäl finner jag, att antagningsnämnden
tills vidare såvitt möjligt bör söka upprätthålla de fordringar nämnden
hittills ställt på de sökande.

Med hänsyn till den långa utbildningstiden för eleverna och aspiranterna
och för att undvika alltför kraftiga växlingar år från år i personaltillgången
bör rekryteringen normalt ske kontinuerligt med sikte på behovet
av färdigutbildade aspiranter ett flertal år efter det utbildningen påbörjats.
Såsom framgår av vad jag förut anfört, föreligger redan nu en
betydande eftersläpning. För att olägenheterna härav i någon mån skola
kunna elimineras och för att behovet av färdigutbildade aspiranter under
de första 4 åren på 1950-talet skall kunna tillgodoses torde det bliva nödvändigt
att vid de närmast följande elevantagningarna söka tillföra landsfiskalsbanan
ett större antal elever än som i en normal situation skulle
ha skett. Enbart med sikte på personalbehovet åren 1952—1954 torde ett
100-tal elever böra antagas. Skall antagningsnämnden ha utsikt att uppnå
ett tillfredsställande resultat av elevantagningarna, måste förbättringar av
mera omedelbar och påtaglig natur vidtagas. Närmast till hands synes
ligga att förbättra de ekonomiska villkoren för rekryteringspersonalen
under elev- och aspiranttiden. För att minska den f. n. särskilt i samband
med avslutad distriktsåklagarkurs betydande avgången av rekryteringspersonal
torde emellertid en förbättring av avlöningsförhållandena jämväl
under assistenttiden vara ofrånkomlig.

Med utgångspunkt från de synpunkter, som jag i det föregående framfört,
anser jag mig i stort sett kunna godtaga de sakkunnigas förslag angående
provisorisk förbättring av löne- och befordringsförhållandena för
2 — Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 83.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

landsfiskalsbanans rekryteringspersonal. De ändringai- i förslaget, som jag
i det följande kommer att förorda, avse dels en utjämning av arvodesbeloppen
under elev- och aspiranttiden och dels en begränsning av den reglerade
befordringsgången för assistenterna.

De arvoden, som f. n. utgå till eleverna och aspiranterna, torde väsentligen
kunna uppfattas icke såsom ersättning för utförd tjänst utan såsom
bidrag till uppehället under en jämförelsevis långvarig utbildningstid. Detta
förhållande framträder särskilt under den teoretiska undervisningen vid
Stockholms högskola men gäller även de perioder, då eleven eller aspiranten
praktiserar på landsfiskalskontor, vid länsstyrelse eller hos landsfogde
eller då han fullgör polistjänst. Utbildningsmomentet är nämligen även
under dessa perioder det förhärskande. Då så är fallet finner jag det omotiverat
och — i likhet med statens lönenämnd — olämpligt, att arvodesbeloppet
varieras efter arten av utbildningen med påföljd, att vederbörandes
inkomst minskas under den period, som måhända för honom är
den ur ekonomisk synpunkt mest påfrestande. Arvodet bör därför enligt
min mening under hela utbildningstiden utgå med ett och samma belopp.
Såsom lönenämnden förordat synes detta belopp skäligen böra bestämmas
till 300 kronor i månaden. Ehuru vissa skäl kunna anföras för ett något
höjt arvode under polischefskursen, torde dock det förhållandet, att denna
kurs i praktiken ofta genomgås före distriktsåklagarkursen, tala för, att
arvodet även därunder bibehålies oförändrat vid 300 kronor. Vad jag sålunda
förordat medför, att det sammanlagda bidraget under den i normala
fall 4Vs år långa utbildningstiden ökas med 600 kronor i förhållande till
de sakkunnigas förslag.

Landsfiskalselev uppbär f. n. efter sex månaders provtjänstgöring arvode
med 5 kronor om dagen eller, där eleven under tjänstgöringen kan
bo i sitt hem, med 2 kronor 50 öre om dagen. Landsfiskalsaspirantens
arvode utgår med ett för alla lika belopp av 5 kronor om dagen. De sakkunniga
ha nu föreslagit, att nämnda differentiering av elevarvodet skall
upphöra. Däremot ha de funnit befogat, att bidraget under genomgången
av distriktsåklagarkursen till de aspiranter, som under kursen kunna bo
i hemmet, utgår med ett till hälften av den eljest utgående ersättningen
nedsatt belopp. Som skäl härför ha de sakkunniga anfört, att utbildningen
är kostnadsfri och att något arbete icke utföres under kursen. Såsom jag
förut uttalat, är emellertid utbildningsmomentet det dominerande under
hela den del av elev- och aspiranttiden, varunder arvode utgår. De sakkunnigas
motivering synes mig därför icke kunna tillmätas avgörande betydelse.
Till stöd för en differentiering har också andragits, att arvodet
till landsfiskalseleverna och landsfiskalsaspiranterna ursprungligen bestämts
efter mönster av arvodet till trafikeleverna vid statens järnvägar
under deras teoretiska undervisningskurs och att sistnämnda arvode även
efter eu nyligen beslutad uppräkning utgår med olika belopp med hänsyn

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

till om eleven under kursen kan bo i hemmet eller icke. Mellan dessa grupper
föreligger dock den icke oväsentliga skillnaden, att undervisningskursen
för trafikeleverna omfattar en tid av allenast 5 månader, medan
distriktsåklagarkursen normalt icke torde kunna genomgås på kortare tid
än 2 år. I allmänhet torde det för de anhöriga icke vara förenat med större
svårigheter att under en relativt kort tid bära kostnaderna för de studerandes
uppehälle. 1 den mån utbildningen blir av längre varaktighet, måste
dock dessa svårigheter av naturliga skäl bliva större och i enstaka fall
t. o. in. överstiga de anhörigas förmåga. Därtill kommer, att, om de sakkunnigas
förslag följes, kostnader, som i det stora flertalet fall till huvudsaklig
del skulle ha burits av staten, genom inverkan av en tillfällighet
komma att övervältras på enskilda. På grund härav anser jag mig böra
föreslå, att arvodet jämväl under distriktsåklagarkursen utgår med ett för
alla aspiranter lika stort belopp.

I enlighet med vad jag i det föregående föreslagit, skulle arvodet till
aspiranterna fördubblas i jämförelse med de nu utgående arvodena. Då
detta arvode enligt min mening bör uppfattas såsom ett bidrag till aspirantens
samtliga kostnader i och för utbildningen, finner jag icke anledning
att närmare ingå på den av föreningen Sveriges landsfiskalsaspiranter
gjorda framställningen om fria läroböcker.

Till skydd för missbruk av bidraget — särskilt i vad det avser distriktsåklagarkursen
— torde detsamma i så måtto böra göras tidsbegränsat, att
det skall ankomma på antagningsnämnden att avgöra, om aspirant, som
under två år bevistat distriktsåklagarkursen utan att avlägga examen, skall
äga rätt till fortsatt bidrag.

Vad härefter beträffar den av de sakkunniga föreslagna befordringsgången
för aspiranterna efter avslutad utbildning, har jag icke annan erinran
att göra mot de sakkunnigas förslag än att — med hänsyn till förslagets
provisoriska karaktär — den reglerade uppflyttningen till högre
lönegrader tills vidare avbrytes i och med att lönegraden Ce 20 uppnatts.
Vid inplaceringen i denna lönegrad bör aspiranten tilldelas tjänstetiteln
landsfiskal sassistent. Vad jag sålunda förordat medför, att de i den av
Kungl. Maj :t fastställda personalförteckningen upptagna assistenttjänsterna
böra uppflyttas från nuvarande lönegrad Ce 18 till lönegrad Ce 20.
Dessa tjänster böra liksom hittills sökas i vanlig ordning. Efter att under
3 år ha innehaft dylik tjänst bör assistent i likhet med vad f. n. är förhållandet
uppflyttas till lönegrad Ce 22. De s. k. ambulerande assistenttjänsterna
böra slutligen tills vidare kvarstå i personalförteckningen.

III. Övriga förslag.

Uppflyttning i lönegrad av vissa landsfiskalstjänst
e r. I samband med de nyligen genomförda ändringarna av landsfiskals -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

organisationen inom Sollentuna och Sköns landsfiskalsdistrikt, varigenom
i vartdera distriktet göromålen uppdelats på tvenne landsfiskaler — en
såsom polischef och åklagare och en såsom utmätningsman — har fråga
uppkommit om högre lönegradsplacering för vissa befattningshavare i
nämnda distrikt. Vidare bär landsfiskalen i Linde distrikt gjort framställning
om att bliva uppflyttad en lönegrad i samband med införlivningen av
Lindesbergs stad med landsfiskalsdistriktet.

Beträffande Sollentuna landsfiskalsdistrikt har landsfogden i Stockholms
län framhållit, att detta distrikt enligt en inom socialdepartementet uppgjord
sammanställning av landsfiskalernas arbetsbörda för år 1944 intoge
sjätte platsen bland rikets samtliga landsfiskalsdistrikt i fråga om arbetsgöromålens
omfattning. Folkmängden år 194G inom distriktet hade uppgått
till 22 813 personer och arbetsbördan hade i fråga om åklagarärenden
och kamerala ärenden för samma tid åsatts poängsummorna 13 160 resp.
51 d67.’ Enligt landsfogdens mening borde i likhet med vad som skett inom
distrikt, där göromålen tidigare uppdelats på två befattningshavare, polischefen-åklagaren
placeras i lönegrad Ca 27. Härför fordrades dock riksdagens
beslut. Intill dess ett dylikt kunde föreligga, syntes tjänsten böra
bibehållas i den lönegrad, Ca 26, vari landsfiskalen före uppdelningen vore
placerad.

Landsfogden, numera byråchefen i riksåklagarämbetet M. Stiernström
har i en av honom upprättad, den 21 oktober 1947 dagtecknad promemoria
uttalat, att tjänsten såsom polischef och åklagare i Sollentuna distrikt rätteligen
borde vara placerad i lönegrad Ca 27.

Sköns landsfiskalsdistrikt har tillkommit genom sammanslagning av förutvarande
Sköns och Timrå landsfiskalsdistrikt. I samband med beslutet
om sammanslagningen har Kungl. Maj :t förordnat, att två landsfiskaler
skola vara anställda i det nybildade distriktet, den ene såsom polischef och
allmän åklagare, placerad i lönegrad Ca 26, och den andre såsom utmätningsman
i lönegrad Ca 25.

L ti en av förenämnde Stiernström den 21 april 1947 avgiven promemoria
iramhålles hl. a., att folkmängden i det sammanslagna distriktet komine
att uppgå till 18 806 personer. Arbetsbördan kunde enligt för år 1946 införskaffad
statistik efter gängse beräkningsgrunder åsättas följande poängsummor:
åklagargöromål 8 228, kamerala göromål 82 395. Ur arbetssynpunkt
skulle distriktet komma som det fjärde i riket. Polischefen-åklagaren
borde enligt Stiernströms mening vara placerad i lönegrad Ca 27.

Vad sålunda föreslagits har tillstyrkts av länsstyrelsen och landsfogden.

Landsfiskalen i Linde distrikt har i sin framställning erinrat, att Lindesbergs
stad fr. o. m. den 1 januari 1948 införlivats med landsfiskalsdistrik -

1 Vid beräkning av poängsumma för landsfiskalsärenden åsättes varje slag av ärende en
viss poängsiffra. Placeringen i lönegrad sker med hänsyn till poängsummornas sammanlagda
belopp.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

tet. Efter inkorporeringen utgjorde distriktets areal omkring IOV2 kvadratmil
med ett invånarantal av cirka 16 000 personer. De med befattningen
såsom polischef och åklagare förenade göromålen skulle visserligen icke
överflyttas på landsfiskalen, förrän stadsfiskalen inginge i pensionsåldern.
Genom övertagandet av utmätningsmannabesväret i staden, ansåges dock
landsfiskalens arbetsuppgifter bliva utökade i sådan grad, att landsfiskalstjänsten
borde uppflyttas en lönegrad till Ca 26.

Framställningen har tillstyrkts av landsfogden, vars yttrande jämväl
åberopats av länsstyrelsen.

Byråchefen Stiernström har i en i ärendet upprättad promemoria framhållit,
att enligt nu tillgänglig statistik landsfiskalstjänst borde placeras i
lönegrad Ca 26 först då arbetsbördan i distriktet kunde åsättas ett poängtal
av omkring 30 000. I Linde landsfiskalsdistrikt nådde poängsiffran nu upp
till omkring 21 000. Sedan staden jämväl i polis- och åklagarhänseende
sammanlagts med distriktet, skulle arbetsbördan säkerligen uppgå till omkring
29 000 poäng. Tidigare hade uppflyttning i lönegrad brukat äga rum
redan då en stad enbart i polis- och åklagarhänseende eller enbart i utmätningsmannahänseende
införlivats med landsfiskalsdistrikt. På grund härav
ansåge Stiernström, att övervägande skäl talade för bifall till framställningen.

Inrättande av ordinarie kontorsbiträdestjänst.
Länsstyrelsen i Örebro län har i sin anslagsframställning hemställt om
inrättande av en ny ordinarie kontorsbiträdestjänst i lönegrad Ca 8 för
att möjliggöra befordran till nämnda lönegrad av en befattningshavare, som
den 1 april 1949 fyller förutsättningarna härför enligt befordringsgången
för biträdespersonal.

Fråga om personalförstärkning i vissa landsfiskalsdistrikt
i samband med en reform av det militära
rättegångsväsendet. Den av chefen för justitiedepartementet med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1945 tillkallade utredningsmannen
för utredning rörande krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid
in. in. har i sitt den 17 december 1946 avgivna betänkande (SOU 1946:
91, sid. 243 ff.) även upptagit frågan om den personalförstärkning inom
landsfiskal sorganisationen, som kunde finnas erforderlig i följd av den i
betänkandet föreslagna revisionen av det militära rättegångsväsendet. I syfte
att erhålla en uppfattning om storleken av de merutgifter, som genomförandet
av reformen skulle medföra för den allmänna rättsskipningen, har utredningsmannen
från bl. a. de landsfiskaler, som enligt förslaget skulle
övertaga åklagaruppgifter i militära mål, inhämtat uppgifter rörande behovet
av personalökning samt kostnaderna härför in. in. Jämväl landsfogdarna
i de län, där ifrågavarande landsfiskalsdistrikt äro belägna, ha
hörts i frågan. Av de inkomna svaren framgår bl. a., att landsfiskalen i
Solna distrikt — delvis av hänsyn till väntad tillväxt av Solna stad — an -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

sett behövligt att i samband med reformen en biträdande landsfiskalsbefattning
inrättas i distriktet. Vidare har landsfiskalen i Strängnäs distrikt
ifrågasatt utbyte av en kanslibiträdesbefattning mot en befattning såsom
landsfiskalsassistent; assistenten skulle dock endast i jämförelsevis ringa
utsträckning bliva sysselsatt med uppgifter avseende militära mål. Förstärkning
av skrivbiträdespersonalen har slutligen ansetts böra ifrågakomma
endast i Solna och Spånga distrikt.

Utredningsmannen har framhållit, att ett tillförlitligt bedömande av de
ökade kostnader, som reformen komme att medföra, försvårades av att det
icke vore möjligt att bilda sig en bestämd uppfattning om den inverkan,
det nya rättegångssättet skulle få på arbetsbördan för domstolarna och
åklagarmyndigheterna. På grund härav hade någon bearbetning av det från
de hörda myndigheterna inkomna utredningsmaterialet ansetts för det dåvarande
icke böra ske. Enligt utredningsmannens åsikt borde de personalökningar,
som ansetts erforderliga, icke lämpligen omedelbart göras definitiva
utan dessförinnan någon tids erfarenhet av reformen avvaktas.

Departementschefen. Enligt vad jag under hand inhämtat, har
1947 års landsfiskalsutredning icke något att erinra mot de framförda förslagen
om uppflyttning en lönegrad av befattningarna såsom polischefallmän
åklagare i Sollentuna och Sköns landsfiskalsdistrikt till lönegrad
Ca 27 och av befattningen såsom landsfiskal i Linde distrikt till lönegrad
Ca 26. För egen del tillstyrker jag förslagen.

I enlighet med vad som förutsatts vid behandlingen i riksdagen av frågan
om befordringsgång för biträdespersonal (1947 års statsverksproposition:
Utgifter å driftbudgeten: För flera huvudtitlar gemensamma frågor,
sid. 44; riksdagens skrivelse nr 56) synes den av länsstyrelsen i Örebro
län föreslagna nya ordinarie kontorsbiträdestjänsten icke böra inrättas
förrän fr. o. m. den 1 juli 1949. Framställningen bör därför icke f. n. föranleda
någon åtgärd.

Personalförteckningen för landsfiskalerna in. fl. upptager nu, såvitt avser
landsfiskalstjänster, som tjänstemän å ordinarie stat 5 landsfiskaler
i lönegrad Ca 27, 44 landsfiskaler i lönegrad Ca 26 och 362 landsfiskaler i
lönegrad Ca 25. Vid bifall till de av mig tillstyrkta ändringarna i landsfiskalsorganisationen
bör i förteckningen antalet landsfiskaler i lönegrad
Ca 27 ökas till 7 och i lönegraderna Ca 26 och Ca 25 minskas till 43 resp. 361.

På hemställan av chefen för justitiedepartementet kommer förslag om revision
av det militära rättegångsväsendet att föreläggas 1948 års riksdag.
Enligt förslaget skall ny militär rättegångslag antagas att gälla fr. o. m.
den 1 januari 1949. Reformen innebär bl. a. att landsfiskalerna i vissa
distrikt komma att få övertaga åklagaruppgifter i militära mål. I vad mån
detta bör föranleda förstärkning av personalen i dessa distrikt, synes mig
icke med säkerhet kunna bedömas, förrän någon tids erfarenhet av refor -

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

mens verkningar föreligga. Jag anser mig därför icke f. n. kunna taga ställning
till de framförda önskemålen om sådan förstärkning.

IV. Anslagsbehovet för budgetåret 1948/49.

Budgetår

Anslag

Nettoutgifter

1946/47 ................

...... 6 460 000

7 037 565

1947/48 ................

...... 9 830 000

—

1948/49 (förslag) ......

...... 10 900 000

Kungl. Maj :t har den 30 juni 1947 fastställt följande avlöningsstat föllandsfiskalerna
in. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1.

2.

o

O.

4.

a.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
............................................

Avlöningar till icke-ordinarie personal

Arvoden till landsfiskalselever in. fl...............

Tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat,

förslagsvis .....................................

Rörligt tillägg, förslagsvis

kronor 5 260 000

» 3 860 000

178 000

» 3 000

» 546 300

Summa kronor 9 847 300

Särskilda nppbördsmedel.

Ersättning från Trollhättans, Karlskoga och Askersunds

städer ................................. kronor 17 300

Summa förslagsanslag kronor 9 830 000

Enligt av länsstyrelserna gjorda beräkningar skulle för budgetåret
1948/49 behöva anvisas tillhopa 11 001 989 kronor.

Departementschefen. Under anslagsposten till avlöningar till
tjänstemän å ordinarie stat ha länsstyrelserna uppskattat
medelsbehovet för nästa budgetår till omkring 5 285 000 kronor. Jag föreslår,
att posten uppföres med 5 250 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie p e r s on
a 1 är för innevarande budgetår upptagen med ett belopp av 3 860 000
kronor. Länsstyrelserna ha beräknat, att för detta ändamål omkring
4 560 000 kronor skulle erfordras för budgetåret 1948/49. Av detta belopp
hänför sig dock eu icke oväsentlig del till personal, som ansetts behövlig
för att avhjälpa eu av krisförhållandena betingad utökning av de nor -

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

mala arbetsuppgifterna. I statsverkspropositionen till förra årets riksdag
beräknade jag anslagsbehovet — med bortseende från krispersonalen -—
på grundval av belastningen för budgetåret 1945/46. Det belopp, som jag
sålunda erhöll, 2 200 000 kronor, ökades dels på grund av regleringen av
befordringsgången för biträdespersonal med 70 000 kronor, räknat efter de
gamla lönerna, och dels i anledning av den allmänna löneregleringen med
1 590 000 kronor, d. v. s. med omkring 70 procent. Dessa beräkningar voro
approximativa. Sedan länsstyrelserna under hösten 1947 inkommit med
utredning om medelsbehovet under anslagsposten för löpande budgetår, har
Kungl. Maj:t —• med stöd av det av riksdagen i skrivelse den 5 mars 1947,
nr 56, givna bemyndigandet — genom beslut den 16 januari 1948 medgivit,
att posten må överskridas med högst 190 000 kronor. Till länsstyrelsernas
förfogande skulle alltså stå sammanlagt 4 050 000 kronor, till vilket
belopp motsvarande utgifter för budgetåret 1948/49 kunna ungefärligen beräknas
komma att uppgå. Den av mig i det föregående förordade förbättrade
befordringsgången för de färdigutbildade landsfiskalsaspiranterna
kan antagas medföra en merutgift av 100 000—150 000 kronor. Att mera
exakt uppskatta merkostnaderna möter stora svårigheter, enär det f. n.
icke kan angivas, hur långt de olika aspiranterna under nästa budgetår kan
ha kommit i befordringsgången. Till avlöningar åt icke-ordinarie personal
skulle alltså behöva anvisas ett belopp av omkring 4 200 000 kronor. Uppskattningen
är emellertid osäker. Då även framgent ovissa faktorer komma
att föreligga vid anslagsberäkningen, vill jag förorda, att posten fr. o. in.
budgetåret 1948/49 upptages förslagsvis.

Anslagsposten till arvoden till landsfiskalsele v er m. fl.
är för innevarande budgetår uppförd med 178 000 kronor. Belastningen under
föregående budgetår uppgick till omkring 164 600 kronor. Såsom jag
förut uttalat, kommer den av mig föreslagna arvodeshöjningen för elever
och aspiranter att medföra, att summan av de under utbildningstiden utgående
arvodena i stort sett blir fördubblad. Jag har därjämte framhållit,
att man vid de närmast följande elevantagningarna måste eftersträva att
anställa elever till större antal än som normalt skulle ske. Det är ovisst, hur
elevantagningarna komma att utfalla. Jag föreslår emellertid, att anslagsposten
uppföres med 350 000 kronor och betecknas förslagsvis.

Anslagsposten till tillägg sförmåner åt befattningshavare
å äldre stat bör uppföras med oförändrat belopp, 3 000 kronor.

För rörligt tillägg beräknar jag 1 114 900 kronor.

Askersunds stad har fr. o. m. den 1 januari 1948 befriats från skyldighet
att bidraga till landsfiskalsassistentens i Askersunds landsfiskalsdistrikt avlönande.
I ersättning från städerna Trollhättan och
Karlskoga kan antagas komma att inflyta 17 900 kronor.

Sammanlagda anslagsbehovet skulle alltså uppgå till (5 250 000 +
4 200 000 + 350 000 + 3 000 + 1 114 900 — 17 900) 10 900 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

25

V. Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen, att

dels godkänna de förslag rörande provisorisk förbättring
av löneförmånerna åt landsfiskalsorganisationens rekryteringspersonal,
som i det föregående framförts;

dels godkänna följande personalförteckning för landsfiskalerna
in. fl.:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemån å ordinarie stat.

7 landsfiskaler .............................. Ca 27

43 landsfiskaler .............................. Ca 26

361 landsfiskaler ............................ Ca 25

122 kontorsbiträden .......................... Ca 8

Tjänstemän å övergångsstat.

1 landsfiskal ................................ Ca 27

2 landsfiskaler .............................. Ca 26

1 landsfiskal Ca 25

13 kanslibiträden Ca 11;

Anm. Antalet landsfiskalstjänster i lönegrad Ca 25 skall minskas
med 1, sedan Forsa landsfiskalsdistrikt sammanslagits med Hälsingtuna
landsfiskalsdistrikt.

dels godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna
m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1948/49:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................... kronor 5 250 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis .......................lyonor 4 200 000

3. Arvoden till landsfiskalselever in. fl.,

förslagsvis ........................ » 350 000

4. Tilläggsförmåner åt befattningshavare

på äldre stat, förslagsvis............ » 3 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis » 1 114 900

Summa kronor 10 917 900

3 - liihang till riksdagens protokoll l!)''i8. 1 samt. Nr 83.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Särskilda uppbörd smedel.

Ersättning från Trollhättans och Karlskoga
städer ......................kronor 17 900

Summa förslagsanslag kronor 10 900 000;

dels ock till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar under
elfte huvudtiteln för budgetåret 1948/49 anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 10 900 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Nils Hedfors.

Iduns tryckeri, Esselte ab, Stockholm 1948
816247