Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

1

Nr 76.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr
350); given Stockholms slott den 20 februari 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22
juni 1939 (nr 350).

GUSTAF.

Ernst Wig forss.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).

Härigenom förordnas, att valutalagen den 22 juni 1939* 1, vilken jämlikt lag
den 2 maj 1947 (nr 158) gäller till och med den 30 juni 1948, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 juni 1949.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1940:613.

1 Bihany till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 76.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari
19^8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådet Quensel i egenskap av t. f. chef
för justitiedepartementet samt chefen för handelsdepartementet anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.

Genom valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) har Kungl. Maj :t erhållit befogenhet
att, när riksdagen ej är samlad, under vissa förutsättningar förordna
om inskränkning i olika hänseenden av förfoganderätten över utländska
betalningsmedel in. in. Under tid, då riksdagen är samlad, äger Kungl.
Maj :t enahanda befogenhet efter inhämtande av riksdagens samtycke. Lagen
gällde ursprungligen till och med den 31 mars 1940 men har därefter
erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 2 maj 1947 (nr 158), enligt
vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1948. Genom lag
den 28 juni 1940 (nr 613) erhöll 5 § valutalagen ändrad lydelse.

Med stöd av valutalagen utfärdades efter inhämtande av riksdagens samtycke
valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97). I denna förordning,
vilken jämlikt valutalagen icke gäller längre än sagda lag äger giltighet, ha
vissa ändringar genomförts genom förordningar den 17 maj 1940 (nr 348),
den 28 juni 1940 (nr 614), den 9 maj 1941 (nr 244), den 20 oktober 1944
(nr 693) och den 26 januari 1945 (nr 16).

Fullmäktige i riksbanken och styrelsen för valutakontoret ha i gemensam
skrivelse den 18 december 1947 anfört, att nu rådande förhållanden
nödvändiggjorde fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstiftning. Någon ändring
av gällande bestämmelser i ämnet syntes icke för närvarande erforderlig.
Det borde dock erinras om att chefen för finansdepartementet i proposition
nr 290 till 1939 års riksdag med förslag till valutalag uttalat, att valutalagen
icke vore avsedd såsom medel för en reglering av utrikeshandeln.
I anslutning till detta uttalande borde framhållas, att det kunde vålla svårigheter
att vidmakthålla denna princip, om importlicenser beviljades i sådan
omfattning att landets valutatillgångar icke inrymde möjligheter att effektuera
samtliga utfärdade licenser. En dylik situation kunde inträffa icke
endast om licenser skulle utfärdas i större omfattning än som uppgjorda

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

3

planer förutsatte utan även för den händelse inflytande exportinkomster
skulle bliva mindre eller få en annan fördelning än som beräknats. Dittills
vunna erfarenheter syntes ha ådagalagt behov av effektivare åtgärder i syfte
att avväga licensgivningen efter den vid varje tidpunkt aktuella valutasituationen.
Den erforderliga samordningen mellan de importlicensbeviljande
myndigheterna och valutakontoret syntes emellertid kunna säkerställas genom
åtgärder, som icke förutsatte ändring i valutalagstiftningen. Under åberopande
av det anförda hemställde fullmäktige i riksbanken och styrelsen
för valutakontoret, att valutalagen måtte erhålla förlängd giltighet, förslagsvis
under ytterligare ett år eller alltså till utgången av juni månad 1949. —
Enligt vid skrivelsen fogat utdrag av det hos fullmäktige i riksbanken förda
protokollet i ärendet var en ledamot av fullmäktige (hr Björnsson) i så
måtto av skiljaktig mening, att han ansåg att skrivelsen borde utmynnat —
förutom i förslag om lagens prolongering — jämväl i en hemställan om att
Kungl. Maj :t, i syfte att möjliggöra en säker och fortlöpande överblick
av den aktuella valutasituationen, ville föranstalta om sådana åtgärder som
säkerställde den härför erforderliga samordningen mellan de importlicensbeviljande
myndigheterna och valutakontoret.

Bank- och fondinspektionen har i infordrat utlåtande den 12 januari 1948
tillstyrkt bifall till den av bankofullmäktige och styrelsen för valutakontoret
gjorda framställningen.

Härefter ha fullmäktige i riksgåldskontoret, efter remiss, den 20 januari
1948 yttrat sig i ärendet och därvid tillstyrkt bifall till nyssnämnda framställning.

Departementschefen. I enlighet med framställningen från bankofullmäktige
och styrelsen för valutakontoret förordar jag, att valutalagen erhåller
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1949.

Jag ansluter mig vidare till fullmäktiges och styrelsens uttalande, att den
erforderliga samordningen mellan de importlicensbeviljande myndigheterna
oph valutakontoret synes kunna säkerställas genom åtgärder, som icke förutsätta
ändring i valutalagstiftningen. Ej heller eljest torde anledning föreligga
att nu vidtaga någon ändring i valutalagen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt
giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350), av den lydelse bilaga1
till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Bengt Ericsson.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 16 februari
1948.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 11 februari 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
6 februari 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 4939
(nr 350).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen i finansdepartementet hovrättsrådet H. Nitelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Bengt Larson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 februari
1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen
anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,
lagrådets den 16 februari 1948 avgivna utlåtande över det till lagrådet den
6 februari 1948 remitterade förslaget till lag om fortsatt giltighet av valutalagen
den 22 juni 1939 (nr 350), därvid föredraganden hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Erik Skiöld.