Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

1

Nr 59.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning av
vissa postavgifter; given Stockholms slott den 30 januari
19b8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 januari 19^8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.

I skrivelse den 7 november 1947 har generalpoststyrelsen framlagt förslag
om höjning av vissa postavgifter. Förslaget omfattar avgifterna för
brevkort, trycksaker, affärshandlingar, varuprov, paket, postanvisningar,
inbetalningskort i postgirorörelsen, rekommendation och assurans samt avgifterna
i tidningsrörelsen (utgivarkorsband och postabonnerade tidningar).
Däremot föreslår styrelsen icke någon höjning av brevportot och den sär 1

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 59.

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

skilda postförskottsavgiften. För min del anser jag mig böra förorda styrelsens
förslag.

De nya avgifterna böra tillämpas från och med den 1 april 1948 med
undantag dock för avgifterna i tidningsrörelsen, som böra gälla från och
med den 1 januari 1949.

Innebörden av de av styrelsen och mig föreslagna höjningarna framgår
av följande sammanställning.

Sammanställning av nuvarande postavgifter samt av generalpoststyrelsen
och departementschefen föreslagna ändringar.

Försändelseslag

Avgiftsgrupper

Nuvarande

avgiftsbelopp

öre

Generalpost-styrelsens och
departements-chefens förslag
öre

Brev

riks.....................

0— 20 gram

20

20

över 20—125 »

40

40

» 125—500 »

60

60

lokal...............

o

(M

I

O

15

15

» 20—125 »

30

30

» 125—500 »

45

45

Brevkort

enkelt..........

10

15

dubbelt.................

20

30

Trycksaker (korsband) .....

0—100 gram

5

10

över 100—200 »

10

15

» 200—300 *

15

20

» 300—400 »

20

25

för varje överskjutande
vikt av 100 gram

5

5

Affärshandlingar

(korsband)

riks..................

0—300 gram

20

20

över 300—400 »

20

25

» 400—500 »

25

30

för varje överskjutande
vikt av 100 gram

5

5

lokal...............

0—200 gram

10

15

över 200—300 »

15

20

» 300—400 >

20

25

för varje överskjutande
vikt av 100 gram

5

5

Varuprov (korsband).......

0—-100 gram

10

10

över 100—200 »

10

15

» 200—300 »

15

20

» 300—400 »

20

25

» 400—500 »

25

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

3

Försändelseslag

Avgiftsgrupper

Nuvarande

avgiftsbelopp

öre

Generalpost-styrelsens och
departements-chefens förslag
öre

Paket .....................

0—1 kg

60

80

över 1—3 »

90

110

» 3—5 »

120

140

» 5 »

120 öre

140 öre

för de första

för de första

5 kg och där-

5 kg och där-

efter 60 öre för

efter 60 öre för

vart överskju-

vart överskju-

tande kg eller

tande kg eller

del därav

del därav

Postanvisningar.............

0— 5 kr

15

25

över 5— 10 »

25

25

» 10— 50 »

25

40

» 50— 100 »

35

40

» 100— 250 »

45

55

* 250— 500 »

55

55

* 500— 750 *

65

70

» 750—1 000 »

75

70

* 1 000—2 000 »

—

70

Inbetalningskort i postgiro-

rörelsen.................

0—5 kr

10

20

över 5—50 »

15

20

» 50 »

20

20

Rekommendation...........

20

25

Assurans...................

>40

>45

Postförskott................

10

10

Utgivarkorsband

i allmänhet.............

varje */, kg eller

del av J/2 k8>

11

14

dock lägst

44

56

kommissionärskorsband ..

varje kg eller del av kg

för tidning med minst

6 nr i veckan,

14

17

dock lägst

28

34

varje kg eller del av kg

för tidning med mindre

än 6 men minst 1 nr i

veckan,

18

22

dock lägst

36

44

Postabonnerade tidningar. . .

varje i tidningstaxan in-

tagen abonnemangs-

termin

25

30

1 Avgiften utgår för assuransbelopp av högst 1 000 kronor. Härtill kommer 10 öre för varje
överskjutande belopp av 1 000 kronor eller del därav.

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 59.

Försändelseslag

Avgiftsgrupper

Nuvarande

avgiftsbelopp

öre

Generalpost-styrelsens och
departements-chefens förslag
öre

varje under en vecka ut-kommande nr av tid-ningen,

24

29

dock lägst

48

58

varje helt eller påbörjat
kg av tidningens sam-manlagda årsvikt

''16

‘20

sammanlagd avgift för ett
postabonnerat tid-

ningsexemplar lägst

40

48

Över generalpoststyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av konjunkturinstitutet
den 24 november 1947 och statens priskontrollnämnd den
5 december 1947. Dessutom ha skrivelser i ämnet inkommit från Stockholms
handelskammare och Sveriges grossistförbund, svenska företagares
riksförbund, kungl. automobilklubben, NKI-skolan, svenska ekonomföreningen,
svenska reklamförbundet samt svenska teknologföreningen.

Generalpoststyrelsen.

I sin förenämnda skrivelse framhåller styrelsen inledningsvis, att det
ekonomiska resultatet av postverkets rörelse icke kan antagas bliva tillfredsställande
utan avgiftshöjningar. Anledningen härtill är i allt väsentligt
att finna i postverkets starkt stegrade omkostnader, framförallt i fråga
om avlöningar och pensioner samt materialanskaffning. Denna kostnadsstegring
är av sådan omfattning, att den icke tillnärmelsevis kan kompenseras
av driftsrationaliseringar eller besparingsåtgärder, i den mån sådana
åtgärder äro möjliga. Styrelsen anför därefter i huvudsak följande.

Brev. Mot en höjning av brevporto överhuvud taget tala enligt styrelsens
mening vissa starkt vägande skäl.

Riksportot måste redan nu anses vara jämförelsevis högt. En höjning
med 5 öre skulle så gott som fullständigt anpassa detta porto efter den
nuvarande allmänna levnadskostnadsnivån. Med hänsyn enbart till rörelsens
bärighet är detta icke erforderligt. Verkets självkostnader för ett riksbrev
kunna för närvarande beräknas till i genomsnitt omkring 15 öre. Det
synes icke heller kunna vara lämpligt att genom en ökning av det redan
relativt höga brevportot vare sig ensamt eller tillsammans med ett fåtal
andra porton i än mer utpräglad grad än för närvarande låta brevrörelsen
bära övriga rörelsegrenars ekonomi. Redan under nuvarande förhållanden
talar önskvärdheten av att i möjligaste mån återvinna en sund balans

1 Dessi avgifter avse helår och beräknas i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.

5

Kungl Maj.ts proposition nr 59.

mellan de olika postavgifterna inbördes för en höjning av vissa andra avgifter.
Oavsett detta förhållande kan det enligt styrelsens mening icke undvikas,
att åtminstone avgifterna i tidningsrörelsen och paketrörelsen höjas.
Synnerligen starka skäl föreligga också enligt styrelsens förmenande för
en höjning av avgifterna i korsbandsrörelsen och postanvisningsrörelsen
liksom av rekommendations- och assuransavgifterna. Under sådana förhallanden
kan en relativt isolerad höjning av riksbrevportot knappast ifrågakomma,
utan en höjning av detta porto skulle endast kunna ske som ett
led i en genomgående avgiftshöjning beträffande flertalet postala rörelsegrenar.
Höjningen av riksbrevportot skulle emellertid då icke längre betingas
av hänsynen till att erhålla en skälig avkastning från postverkets
rörelse.

De nuvarande avgifterna för lokalbreven ligga ganska nära den allmänna
prisnivån. En höjning med 5 öre skulle föra dem till icke mindre än omkring
en femtedel över denna nivå. En sådan höjning kan styrelsen icke
finna befogad. På grund av lägre befordringskostnader för lokalbreven är
denna rörelse redan nu lika vinstgivande för postverket som riksbrevrörelsen.
Därtill kommer, att höjningen skulle komma att ytterst ojämnt belasta
stad och landsbygd. Över 90 % av rörelsen falla nämligen på städerna, vilka
dessutom ha att bära ungefär två tredjedelar av portokostnaderna i den
också jämförelsevis högt tarifferade riksbrevrörelsen. I vilken omfattning
än portohöjningar eljest kunna komma till stånd, finner styrelsen sig därför
icke böra förorda en stegring av de för övrigt så sent som år 1944 höjda
avgifterna för lokalbreven.

Brevkort. Höjningen anses innebära en skälig anpassning efter de nuvarande
kostnadsförhållandena i rörelsen och synes böra vidtagas, även om
brevportot icke höjes. Om trycksaksportot höjes i enlighet med styrelsens
förslag, blir brevkortsportots höjning erforderlig även av det skälet, att portot
för ett trycksakskort och portot för ett brevkort eljest skulle bli lika,
vilket icke kan vara rimligt i betraktande av de starkt begränsade möjligheterna
för trycksakskortets utnyttjande.

Brevkortsportot har med undantag för en kort period, åren 1873—1876,
alltid haft karaktär av enhetsporto även i den mening, att avgiften för riksbrevkort
och för lokalbrevkort varit lika. Denna princip bör upprätthållas
även nu.

Trycksaker. Nuvarande trycksaksporto har varit oförändrat sedan år 1920,
då vissa ur ekonomisk synpunkt skäligen betydelselösa ändringar vidtogos.
Året därförut hade beträffande viktsatserna för trycksaker vidtagits ändringar,
vilka till sin verkan inneburo en ganska ansenlig sänkning av de
sedan är 1880 med vissa justeringar tillämpade trycksaksavgifterna. Det
torde icke vara nödvändigt att här ingå på orsakerna till denna starka stabilitet
i fråga om trycksaksportot eller till att de enda ändringar av betydelse,
som vidtagits under en period av nära sextiofem år, i realiteten inneburit
en avgiftssänkning. Följden härav har emellertid blivit, att trycksaksportot
under eu lång följd av år icke burit mer än postverkets självkostria -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

der. Åtminstone under större delen av andra världskriget och under tiden
därefter har rörelsen varit direkt förlustbringande. Samma förhållande har
för ett stort antal länders vidkommande iakttagits beträffande det internationella
portot, som med undantag för de viktsatser, som tillämpats, baseras
på samma grunder som bl. a. det svenska inrikes portot. Till följd härav
framfördes till världspostkongressen i Paris år 1947 förslag om det internationella
korsbandsportots höjning. Förslaget blev också antaget. En höjning
av de inrikes avgifterna efter samma grunder som de nya internationella
trycksaksportona tinner styrelsen nu vara lämplig, varvid dock förutsättes
bibehållandet av den minskning i förhållande till dessa senare, som ligger i
tillämpningen av viktsatsen 100 gram i den inrikes viktskalan i stället för
50 gram i den internationella. Antagandet av en sådan norm för de inrikes
avgifternas bestämmande synes så mycket mer motiverat som de flesta övriga
bestämmelser, som gälla i den inrikes trycksaksrörelsen äro desamma
som i den internationella rörelsen.

De vid världspostkongressen i Paris antagna nya internationella postfördragen
skola träda i kraft den 1 juli 1948 och en eventuell ändring av de
avgifter, som äro bundna vid bestämmelserna i ifrågavarande fördrag, kan
icke ske annat än för tillämpning tidigast från nämnda tidpunkt. Detta
kommer bland annat att medföra, att vid bifall till de föreslagna avgiftsändringarna
för kor sband från en tidigare tidpunkt än den 1 nästa juli avgiften
för ett trycksakskorsband till utlandet i vikt av högst 50 gram kommer
att vara lägre än för ett inrikes trycksakskorsband av samma vikt (5
öre i det förra fallet och 10 öre i det senare). Detta förhållande kan dock
fördragsmässigt ändras den 1 juli och är icke i och för sig av någon större
praktisk betydelse.

Även efter portohöjningen torde den inrikes trycksaksrörelsen icke komma
att lämna överskott. Detta förhållande är emellertid icke att betrakta
såsom onormalt utan har även tidigare av statsmakterna godtagits. Orsak
härtill torde framförallt ha varit, att rörelsen icke ansetts kunna bära högre
avgifter, i det att den minskning i rörelsens omfattning, som de högre avgifterna
skulle medfört, beräknats komma att motväga den eljest väntade inkomststegringen
av rörelsen eller rent av förbyta denna väntade stegring i
förlust. Ett annat vägande skäl torde ha varit, att trycksaksrörelsen i sin
ordning kraftigt stimulerar utvecklingen av andra rörelsegrenar, i främsta
rummet den vinstgivande brevrörelsen. Av liknande skäl kan styrelsen icke
nu förorda en höjning av trycksaksavgifterna utöver vad som ifrågasatts.
Det är att märka, att redan den föreslagna höjningen kommer att innebära
en fördubbling av avgiften för trycksaker i lägsta viktgruppen, vilken omfattar
nio tiondelar av samtliga trycksaksförsändelser.

Masskorsbands- och gruppkorsbandsavgifterna ha formen av rabatterade
trycksaksavgifter (20 % rabatt i fråga om masskorsband och högst 50 %
rabatt i fråga om gruppkor sbanden; i båda fallen måste för rabattens åtnjutande
vissa särskilda villkor vara för handen). En höjning av portot för
trycksaker i allmänhet kommer sålunda att medföra en motsvarande höj -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

ning i fråga om de båda nu nämnda underavdelningarna av ifrågavarande
försändelseslag, utan att någon ändring av de för desamma gällande särskilda
bestämmelserna behöver vidtagas. Den sålunda inträdande höjningen
är lämplig och väl motiverad.

Affärshandlingar. Minimiportot för riksförsändelser har under hela dess
tillvaro principiellt varit knutet till portot för ett brev i lägsta viktsatsen.
En höjning av brevportot medför sålunda en motsvarande höjning av minimiportot
för affärshandlingar. Höjes icke riksbrevportot, bör alltså icke
heller minimiportot för motsvarande affärshandlingar höjas. I övrigt tillämpas
på affärshandlingarna det vanliga trycksaksportot. Dettas höjning bör
sålunda medföra en motsvarande höjning av portot för affärshandlingai.
Detta gäller såväl i riksrörelsen som i den lokala rörelsen.

Vid lokalbrevportots höjning år 1944 företogs icke en motsvarande höjning
av minimiportot för lokala affärshandlingar. En sådan anpassning efter
gällande lokalbrevporto bör emellertid nu äga rum. I övrigt bör såsom
ovan nämnts ändring i trycksaksportot medföra ändring även i portot för
lokala affärshandlingar.

Varuprov. Av samma orsaker, som angivits beträffande höjningen av portot
för trycksaker, bör även en höjning av portot för varuprov komma till stånd
i enlighet med vad nu ifrågasatts. Höjningen anpassar sig efter de vid 1947
års världspostkongress antagna reglerna för den internationella rörelsen. Det
för närvarande gällande särskilda minimiportot för varuprov skulle i enlighet
därmed bortfalla.

Paket. Portot för paket har åtminstone sedan år 1940 varit för lågt och kan
för närvarande icke beräknas fullt täcka verkets självkostnader. Behovet av
en höjning accentueras i hög grad, i händelse de av järnvägsstyrelsen begärda
allmänna godstariffhöjningarna skulle komma till stånd och än mer
om den samtidigt begärda höjningen av den från postverket utgående ersättningen
för järnvägsbefordran av post skulle bli verklighet. Vid sådana
förhållanden skulle, om postverkets taxor icke på lämpligt sätt justeras,
säkerligen, såsom tidigare skett i liknande fall, en stark övergång från
järnvägs- till postbefordran äga rum i fråga om gods, som någorlunda
lämpade sig även för den senare befordringsformen. En sådan ansvällning
av en redan förlustbringande rörelse skulle givetvis ha ogynnsamma följder
för verkets ekonomi. Den ifrågasatta höjningen av postpaketportot anses
lämplig och väl avvägd. På grund av de skiljaktiga principer, som tillämpas
vid bestämmandet av taxor för järnvägsgods och vid fastställandet av postpaketporton,
särskilt det tillämpade zontariff systemet i ena fallet och enhetsportosystemet
i det andra fallet, har det icke visat sig möjligt alt här
göra någon praktiskt nyttig jämförelse mellan de båda taxesystemen.

Postanvisningar. Postanvisningsrörelsen har som regel varit i större eller
mindre grad förlustbringande för verket, om hänsyn endast tages till de
direkta inkomsterna och utgifterna i rörelsen. De fördelar, som uppstå för

° Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

postverket genom att kontanta medel med postanvisningarna tillföras verkets
allmänna rörelse, liksom postanvisningsrörelsens i hög grad allmännyttiga
karaktär och jämförelsen med andra former av penningförmedling
till allmänhetens tjänst ha emellertid medfört, att någon fordran på att
rörelsen som sådan skall fullt bära sig icke framförts.

En viss höjning av dessa avgifter har emellertid ansetts ofrånkomlig. I
samband därmed har styrelsen av praktiska skäl funnit en minskning av
antalet steg i nuvarande avgiftsskala böra vidtagas, varjämte med hänsyn
till penningvärdets fall liksom till önskvärdheten att göra rörelsen praktiskt
mera användbar en höjning från 1 000 kronor till 2 000 kronor ansetts böra
företagas beträffande det maximibelopp, å vilket en postanvisning må lyda.

Inbetalningskort i postgirorörelsen. Inbetalningskorten användas i postgirorörelsen
för andra inbetalningar till ett postgirokonto än som ske i form
av överföring av medel från ett postgirokonto till ett annat. Med hänsyn till
postgirorörelsens bärighet är en höjning av postavgifterna för inbetalningar
medelst inbetalningskort icke erforderlig. Rörelsen ger för närvarande ett
fullt tillfredsställande vinstresultat. Emellertid ter sig ur andra synpunkter
en höjning som önskvärd. Ett inbetalningskort kan tjänstgöra och tjänstgör
också i regel som bärare av kortare skriftliga meddelanden från avsändare
till betalningsmottagare. På så sätt behöver vid denna form av penningförmedling
något särskilt porto icke utgå för ett förklarande meddelande. I anslutning
härtill bör minimiportot för ett inbetalningskort icke understiga det
billigaste postportot för ett skriftligt meddelande i allmänhet. En höjning
av brevkortsportot bör alltså under alla förhållanden medföra en höjning
av avgiften för ett inbetalningskort, i den mån denna eljest skulle bli lägre,
vilket bleve fallet med nuvarande inbetalningskortsporto i lägsta avgiftsgruppen.
Det är därmed icke givet, att sistnämnda porto bör sättas lika
med brevkortsportot. Sedan länge föreligger ur rationaliseringssynpunkt ett
behov av att få till stånd ett enhetsporto för alla postgiroinbetalningar medelst
inbetalningskort. Beträffande en stor procent av alla dylika inbetalningar
uttages portot hos betalningsmottagaren i samband med de inbetalade
beloppens gottskrivning å hans postgirokonto. Nuvarande portoförhållanden
nödvändiggöra en tidsödande uppdelning inom postgirokontoret av de
inkommande korten efter avgiftsgrunder, vilken procedur kunde bortfalla,
om ett enhetsporto komme till stånd. Ett dylikt enhetsporto skulle verka
förenklande och tidsbesparande inom postanstalternas kassaexpeditioner.
Det har synts styrelsen angeläget, att i nu föreliggande sammanhang även
detta rationaliseringsbehov tillgodoses. Den ifrågasatta enhetsavgiften, 20
öre oavsett det inbetalade beloppets storlek, är enligt styrelsens mening
lämplig och väl avvägd.

Rekommendation och assurans. Avgiften för rekommendation av brevförsändelser
utgör i främsta rummet ersättning för den fortlöpande bokföringen
och även i övrigt särskilt noggranna behandlingen av de rekommenderade
försändelserna, medan de befinna sig i postverkets vård. Den mini -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

mala summa, som postverket har att i rörelsen utbetala i skadestånd för
förlust av sådana försändelser eller av deras innehåll, kan här helt negligeras.
Då postverkets kostnader för rekommendationen påtagligt stegrats,
är en höjning i och för sig motiverad.

Vad som sagts om rekominendationsavgiften gäller i tillämplig mån om
assuransavgiften, som av samma skäl bör höjas. Höjningen får blott ringa
ekonomisk betydelse.

Postförskott. Styrelsen anser icke, att denna avgift, som är av relativt stor
ekonomisk betydelse för postverket, för närvarande bör höjas. Portot för
ett postförskott sammansättes av befordringsavgiften, som utgår efter det
försändelseslag, postförskottet tillhör (brev, paket etc.), eventuell rekommendations-
eller assuransavgift, avgift för postanvisning respektive inbetalningskort,
varmed postförskottsbeloppet redovisas, samt en konstant postförskottsavgift
av 10 öre, avsedd att täcka kostnaderna för bokföring in. m.
av postförskottet. Dessa kostnader ha påtagligt stegrats i en omfattning,
som talar för höjning av postförskottsavgiften. En sådan höjning skulle
emellertid av praktiska skäl icke lämpligen kunna ske med lägre belopp
än 5 öre, sålunda med icke mindre än hälften. Med hänsyn till att postförskottssystemet
i övervägande grad användes för inkassering av smärre belopp
såsom medlemsavgifter, expeditionskostnader för handlingar o. d. eller
för utkrävande av betalning för samtidigt utlämnade varusändningar av
lågt värde, kommer varje höjning av de i postförskottsportot ingående avgifterna
att ha en kännbar verkan för allmänheten och därmed givetvis på
rörelsen.

Som allmän regel sättes det högsta postförskottsbelopp, varmed en försändelse
må beläggas, lika med maximibeloppet för en postanvisning. Då
detta senare belopp föreslås höjt från för närvarande 1 000 kronor till
2 000 kronor, bör även högsta postförskottsbeloppet fastställas till''2 000
kronor.

• Utgivarkorsband och postabonnerade tidningar. Beträffande tidningsrörelsen
måste avgiftsfrågan i väsentlig mån betraktas ur en annan synvinkel
än i fråga om postverkets övriga rörelsegrenar. I sitt förhållande till postverket
intaga tidningarna otvivelaktigt en särställning, som måste anses
berättiga till ett ganska långt gående hänsynstagande från verkets sida till
tidningsvärldens väsentligaste behov och driftsförutsättningar. Denna särställning
har delvis sin grund i den historiska utvecklingen på detta område,
men den är också direkt betingad av statsmakternas principiella inställning
i fråga om postbefordringsvillkoren för periodiska skrifter. Som
en följd av denna inställning har postverkets ersättning för bestyret med
de postabonnerade tidningarna städse beräknats efter andra, för tidningsvärlden
gynnsammare grunder, än om rent affärsmässiga synpunkter skulle
anlagts på ersättningsfrågan. Man har sålunda i samband med fastställandet
av avgifterna beräknat postverkets kostnader för postabonnemangsrörelsens
bedrivande på grundval av den s. k. merkostnadsprincipen, vilken i huvud -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

sak innebär, att som utgifter i rörelsen endast räknas de belopp, som skulle
sparats åt postverket, om bestyret med postabonnemangen ej pålagts verket.
Beräkningen av utgifterna i en rörelse sker eljest i allmänhet med utgångspunkt
från att vederbörande rörelsegren skall belastas med en dess omfattning
och karaktär motsvarande andel av postverkets totala kostnader. I
yttrande till besparingsberedningens postkommitté den 14 mars 1942 rörande
ifrågasatt höjning av tidningsavgifterna har svenska tidningsutgivarföreningen
uttryckt detta förhållande på följande sätt.

En direkt parallell till postverkets tidningsrörelse kan man med fog säga
att statens järnvägars s. k. kulturbanor utgöra. Ifråga om de senare har staten
inga anspråk på vinst eller förräntning. Från början har postverkets
tidningsrörelse betraktats på samma sätt; och det synes som om ett liknande
betraktelsesätt alltjämt vore berättigat.

Nuvarande sedan år 1932 utgående avgifter kunna med fog sägas vara
fastställda i god överensstämmelse med denna uppfattning. Särskilt gäller
detta postabonnemangen, medan i fråga om utgivarkorsbanden, som till icke
ringa del äro bärare av tidningarnas för lösnummerförsäljning avsedda upplagor,
tillämpats en avgiftssättning enligt andra, för postverket från början
något mer ekonomiskt gynnsamma grunder. Med hänsyn till olika
förskjutningar i rörelsen, för vilka det icke torde vara erforderligt att närmare
redogöra i detta sammanhang, ställa sig emellertid utgivarkorsbanden
tör postverket sedan åtskillig tid tillbaka i ekonomiskt hänseende icke fördelaktigare
än postabonnemangen.

Otvivelaktigt har under och efter andra världskriget en fortgående försämring
i rörelsens allmänna ekonomi ägt rum, ehuru denna försämring
icke kan anses ha skett i samma takt som den allmänna kostnadsstegringen.
Ännu så sent som år 1943 fann styrelsen i yttrande den 11 juni över besparingsberedningens
förslag om höjning av vissa avgifter i tidningsrörelsen
tillräckligt bärande skäl icke ha förebragts för en höjning av tidningsavgifterna.
Emellertid kunde det antagas, att rörelsen redan vid denna tidpunkt
undergått en viss ekonomisk försämring. Särskilt var detta med
all sannolikhet fallet i fråga om utgivarkorsbanden. Denna utveckling har
sedan dess fortgått och särskilt påskyndats av postverkets sedan den 1 juli
1947 starkt stegrade allmänna omkostnader. Styrelsen anser det därför
vara ofrånkomligt, att en höjning av gällande tidningsavgifter nu företages
i fråga om både utgivarkorsband och postabonnemang.

En ny avgiftssättning av stadigvarande natur kan emellertid icke vidtagas
utan en ingående och komplicerad utredning, en utredning som för
att kunna bliva till avsedd nytta dessutom icke lämpligen kan företagas
annat än vid en tid av ekonomisk stabilitet i vårt land. Varken år 1941 eller
år 1943, då fråga härom av särskilda skäl uppstod, befunnos förhållandena
möjliggöra en sådan utredning. Förhållandena äro i här avgörande
hänseenden icke lämpligare vid nuvarande tidpunkt. Lika litet nu som vid
de tidigare tillfällen sedan år 1939, då frågan behandlades, skulle en dylik
utredning kunna genomföras annat än under betydande svårigheter och

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

med lång tidsutdräkt, och dess praktiska värde bleve säkerligen ringa och
föga bestående.

Under sådana omständigheter kunna endast höjningar av rent provisorisk
natur nu ifrågasättas beträffande avgifterna i tidningsrörelsen. Dessa
höjningar synas tekniskt sett lämpligast böra ske i form av en procentuell
ökning av nuvarande avgifter utan någon ändring av dessas inböides nivå
eller sammansättning. Ett sådant förfarande tillämpades också ar 1920, da
tidningsavgifterna under ganska analoga förhållanden provisoriskt underkastades
en procentuell höjning.

I anslutning till vad nu sagts anser styrelsen, att samtliga avgifter i tidningsrörelsen
lämpligen böra höjas med 20 %. Härigenom skulle postverket
dels erhålla täckning för den inkomstminskning, som föranledes av
nedgången i tidningarnas vikt, och dels en viss gottgörelse för de stegrade
kostnaderna. Det kan beträffande denna höjning med fog sägas, att den är
mycket måttlig. Om fråga icke varit om en blott provisorisk höjning, torde
styrelsen icke ha ansett sig kunna stanna vid en så låg avgiftsökning.

Det bör måhända nämnas, att vid beräknandet av de nya avgiftssatserna
i anslutning till den föreslagna höjningen vissa förskjutningar i det exakta
procenttalet givetvis kunna komma att ske genom nödvändiga avrundningar
till hela öretal.

Såsom redan nämnts befordras tidningarna i postverkets inrikes rörelse
under två former antingen som utgivarkorsband eller som postabonnemang.
Avgifterna för utgivarkorsband äro:

a) för utgivarkorsband i allmänhet

It öre för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram,
varvid utgivarkorsband, vars vikt understiger 25 gram, beräknas väga
25 gram;

b) för utgivarkorsband, som sändes till vissa tidningars återförsäljare
eller ombud (kommissionärskorsband)

för varje vikt av ett kilogram eller del av ett kilogram

14 öre, om tidningen utkommer med minst sex nummer i veckan, samt

18 öre, om tidningen utkommer med mindre än sex men minst ett nummer
i veckan.

För postabonnemang äro avgifterna

a) 25 öre för varje i tidningstaxan intagen abonnemangstermin, som
abonnemanget avser;

b) 24 öre för varje under en vecka utkommande nummer av tidningen,
dock lägst 48 öre; samt

c) 16 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens sammanlagda
årsvikt under nästföregående helårsperiod, räknad från och med den
1 oktober till och med den 30 september.

De under b) och c) angivna avgiftsbeloppen avse helår och beräknas i
förhållande därtill för kortare abonnemangsterminer. Avgiften för ett postabonnerat
tidningsexemplar får icke understiga 40 öre.

Nämnda uppgifter utvisa, att under det att en viktminskning i fråga om

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 59.

de som utgivarkorsband befordrade tidningarna vid varje inläniningstillfälle
omedelbart inverkar på de avgiftsbelopp, som skola erläggas, inträder,
när det gäller postabonnerade tidningar, en eftersläpning i fråga om viktberäkningen.
År 1948 kommer sålunda årsvikten i postabonnemangsrörelsen
att beräknas på grundval av respektive tidningars vikt under helårsperioden
1 oktober 1946—30 september 1947. Effekten av ändringar av
tidningsvikterna inträder alltså genomgående i fråga om postabonnemang
först kalenderåret efter den helårsperiod, för vilken vikten beräknats.

Om den föreslagna avgiftshöjningen skulle tillämpas för hela nästa budgetar,
skulle följden fördenskull bliva, att avgiften i fråga om utgivarkorsbanden
uttoges riktigt men att i fråga om postabonnemang för höga avgifter
komme att uttagas. Möjligheter kunna visserligen sägas föreligga att
kompensera detta förhållande något följande år, då tidningsvikterna åter
stigit, men det utgör dock nu en betydande praktisk olägenhet för tidningarna.
Av följande orsaker kan denna olägenhet nu icke heller avhjälpas.

Såväl utgivarkorsband som postabonnemang vila på principen av föregående
rekvisition från tidningens abonnenter. I förra fallet sker denna
rekvisition direkt hos tidningsutgivaren, i senare fallet hos postverket. I
ena som andra fallet måste med hänsyn härtill abonnemangspriserna av
tidningsutgivaren — på samma sätt som för postverkets del gäller i fråga
om avgifterna — vara beräknade och publicerade i god tid före abonnemangsårets
ingång. Publiceringen, som sker i postverkets tidningstaxa, äger
författningsenligt rum den 1 december året före det år, för vilket abonnemangspriserna
skola gälla. Tidningsrörelsen vilar på helårsbeställningar,
ehuru beställningar för kortare perioder äro vanliga. Prishöjningar, vare
sig från utgivarens eller från postverkets sida, medföra på grund härav
stora svårigheter om det gäller att efter gjord och betald rekvisition uttaga
dem hos tidningsabonnenterna. Vid en avgiftshöjning av så genomgripande
natur som det här är fråga om torde ett sådant tillvägagångssätt praktiskt
taget vara outförbart.

Avgiftshöjningarna måste alltså, om de skola träda i kraft under år 1948
— då tidningsrekvisitionerna för året till väsentlig del redan äro gjorda —
av postverket få uttagas hos tidningsutgivarna. Ett sådant förfarande vore
givetvis förenat med stora vanskligheter, och efter vad som uppgivits kan
det under alla förhållanden för ett mycket stort antal tidningars vidkommande
betecknas som ogenomförbart i praktiken.

Av dessa skäl finner styrelsen sig böra förorda, att de ifrågasatta ändrade
tidningsavgifterna icke skola träda i tillämpning förrän den 1 januari 1949.

Med hänsyn till att de beslutade tidningsavgifterna böra vara kända för
tidningarnas utgivare senast den 1 oktober 1948 för att möjliggöra beräkningen
av följande kalenderårs abonnemangspriser liksom bedömandet av
därmed sammanhängande förhallanden, är det trots den föreslagna sena
tidpunkten för de nya avgifternas ikraftträdande enligt stvrelsens mening
ofrånkomligt att upptaga frågan om avgiftshöjningarna i tidningsrörelsen

13

Kungi. Maj:ts proposition nr 59.

till avgörande samtidigt med de i övrigt föreslagna avgiftshöjningarna. Vid
de föreslagna nya avgifternas ikraftträdande på den tid, som nu förordats,
kan inkomstökningen i postverkets tidningsrörelse för budgetåret 1948/49 beräknas
uppgå till omkring 600 000 kronor.

För vissa trycksaker, som i postverkets tidningsrörelse befordras med vederbörande
tidningsexemplar utan att utgöra en integrerande del av dessa,
utgår för närvarande under vissa villkor en särskild bilageavgift med 1 öre,
om trycksakens vikt icke överstiger 25 gram, och eljest med samma belopp,
som skolat utgå, om trycksaken befordrats såsom masskorsband. Denna
senare avgift är för närvarande lägst 4 öre men kommer vid den föreslagna
höjningen av trycksakspoTtot att stiga till lägst 8 öre. Skillnaden mellan
de båda bilageavgifterna kommer vid den sålunda inträdande höjningen
att i vissa fall te sig såsom onormalt stor, t. ex. vid jämförelse mellan avgiften
för en bilaga vägande 25 gram och för en bilaga vägande 26 gram.
Emellertid föreligga inga särskilda skäl för en höjning av den lägsta bilageavgiften.
Anslutningen av den högre bilageavgilten till masskorsbandsavgifterna
finner styrelsen vara naturlig och likaledes böra bibehållas. Styrelsen
anser sålunda nuvarande bestämmelser rörande bilageavgifterna böra
förbli oförändrade. Det är dock styrelsens avsikt att vid tillfällen, då särskilt
påfallande kostnadsdifferenser eljest skulle uppstå, begagna sig av sin
rätt att vidtaga rabatteringar i fråga om bilageavgifterna.

Ekonomiska beräkningar m. m. Vid en höjning av samtliga i det föregående
berörda försändelseslag — således även brevportot och postförskottsavgiften
— bör kunna räknas med en inkomstökning för budgetår av 48,2
miljoner kronor motsvarande ett inkomstöverskott av 40,4 miljoner kronor.
Skulle styrelsens förslag som icke omfattar brevportot och postförskottsav<uften
bifallas, beräknas inkomstöverskottet för budgetåret 1948/49 uppgå
till omkring 14,5 miljoner kronor. Utan portohöjningar skulle postverkets
rörelse komma att lämna ett inkomstunderskott av 1,6 miljoner kronor for
budgetåret 1947/48 och 7,8 miljoner kronor för budgetåret 1948/49.

Ett inkomstöverskott av 40,4 miljoner kronor ligger på sannna nivå som
de fem senaste årens inkomstresultat. Tid efter annan har emellertid inom
riksdagen framhållits, att postverkets verksamhet icke bör vara inriktad på
att tillföra statskassan en för varje år ökad vinst utan att den del av överskottet,
som överstiger en normal förräntning av det i postverket nedlagda
kapitalet jämte en skälig vinstmarginal, bör användas för nedsättning av
postavgifterna samt för andra förbättringar, som komma allmänheten tdl
godo. Styrelsen har vid olika tillfällen givit uttryck åt samma uppfattning,
som synes stå i god överensstämmelse med postverkets uppgifter som ett
allmänt kommunikationsverk.

Även vid anläggande av sådana synpunkter synes postverket bora ge ett
normalt inkomstöverskott av åtminstone omkring 15 miljoner kronor. Härigenom
skulle, såvitt nu kan bedömas, verket lämnas tillräcklig rörelsefrihet

för sin verksamhet.

Kungi. Maj:ts proposition nr 59.

Styrelsen är väl medveten om att av budgetära hänsyn krav i undantagsfall
kunna ställas på ett större inkomstöverskott från postverket än styrelsen
nu med tillämpning av ett hävdvunnet betraktelsesätt framställt som
skäligt. Å andra sidan kan det i vissa lägen befinnas riktigt, om man tillåter
att verkets rörelse bedrives utan vinst eller rent av med förlust. Att avväga
hithörande förhållanden ur sådana synpunkter faller emellertid utanför ramen
för styrelsens bedömande.

Med hänsyn till det väntade otillfredsställande ekonomiska resultatet av
postverkets rörelse under innevarande budgetår är det enligt styrelsens mening
angeläget, att de avgiftshöjningar, som kunna komma att vidtagas,
träda i tillämpning vid en så tidig tidpunkt som möjligt. Styrelsen föreslår
därför, att de nya avgifterna skola tillämpas från och med den 1 mars 1948
utom beträffande avgifterna i tidningsrörelsen, vilka av förut anförda skäl
föreslås träda i tillämpning först den 1 januari 1949.

Ändringar i vissa inrikes postavgifter kunna i sin ordning föranleda ändringar
av motsvarande utrikes postavgifter. Styrelsen har för avsikt att i
sinom tid inkomma med de förslag, som av sådan anledning erfordras.

Yttranden.

Konjunkturinstitutet hänvisar till det principiella uttalande institutet tidigare
gjort i yttrande över framställning från järnvägsstyrelsen om höjning
av befordringsavgifterna vid statens järnvägar. Institutet anförde därvid
i huvudsak följande.

Enligt konjunkturinstitutets mening bör taxefrågan i rådande ekonomiska
läge i främsta rummet betraktas ur konjunkturpolitisk synpunkt. För att
minska rådande, starkt framträdande brist på samhällsekonomisk balans
böra alla rimliga metoder anlitas att dämpa det alltför starka köpkraftstrycket.
Ett viktigt led i en ekonomisk politik med detta syfte är strävandet att
genom beskärning av statens utgifter och ökning av statens intäkter åstadkomma
ett betydande överskott i den statliga budgeten. Det är enligt konjunkturinstitutets
uppfattning angeläget, att de av affärsverken till statsverket
inlevererade driftsöverskotten effektivt bidraga till uppkomsten av en
överbalanserad budget.

I rådande inflationskonjunktur synes det sålunda ur konjunkturpolitisk
synpunkt avgjort olämpligt, att statens intäkter från järnvägarna undergå
en väsentlig minskning. Enligt samma betraktelsesätt är det icke önskvärt,
att statens järnvägar i nuvarande läge tillhandahåller trafiktjänster till priser,
som — då de icke täcka samtliga med prestationen förenade kostnader
(inklusive ränta på nedlagt kapital) — i själva verket utgöra partiell
subvention av privat konsumtion och produktion. Ett ensidigt drivet prispolitiskt
ståndpunktstagande, enligt vilket varje pris- eller taxehöjning om
möjligt bör förhindras eller begränsas, kan i rådande utpräglade inflationsläge
icke försvaras ur konjunkturpolitisk synpunkt. Det kan visserligen
befaras, att en allmän uppjustering av järnvägstaxorna — förutom sin direkt
prishöjande effekt i fråga om persontrafiken — även indirekt föranleder
stegring av sådana varupriser, som äro starkt känsliga för höjda
transportkostnader. En dylik prishöjning, som i sista hand kommer stats -

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

verket tillgodo, innebär emellertid en köpkraftsindragning med gynnsamma
återverkningar på samhällsekonomien och ökar därmed möjligheterna
att på något längre sikt åstadkomma en stabiliserad prisnivå. Denna verkan
av taxehöjningen synes enligt konjunkturinstitutets uppfattning böra
tillmätas väsentligt större vikt än den omedelbara olägenheten av den prisstegring,
som höjda järnvägstaxor i och för sig medföra.

Statens priskontrollnämnd erinrar, att postverket under åren 1942—1946
redovisat betydande överskott, varierande mellan 30 och 54 miljoner kronor
för år. Under åren närmast före kriget låg driftsöverskottet mellan 15 och
20 miljoner kronor.

Med hänsyn till bl. a. den prejudicerande betydelse, som höjningar av
taxor i statens affärsdrivande verksamhet kan komma att få, anser priskontrollnämnden,
att en höjning av postavgifterna i största möjliga utsträckning
bör undvikas och begränsas till vad som är oundgängligen erforderligt
för att en förlust på postverkets rörelse skall kunna undvikas och
en skälig förräntning av det disponerade kapitalet erhållas. Vad nämnden
sålunda uttalat bör äga giltighet även om det aktuella ekonomiska läget motiverar
extraordinära åtgärder för åstadkommande av en överbalanserad
statsbudget.

Stockholms handelskammare och Sveriges grossistförbund erinra, att höjda
lönekostnader hittills tillerkänts endast begränsad betydelse, där det
gällt prisförhöjningar inom näringslivet. Skulle sådana utgiftsökningar
inom de statliga affärsverken få föranleda däremot svarande avgiftsökningar,
synes det ofrånkomligt, att näringslivet i varje fall kompenseras för
dessa kostnadsstegringar genom höjda priser. I skrivelsen anföres vidare
följande.

Det kan ytligt sett förefalla, som om en höjning på föreslaget sätt av portoavgifterna
icke skulle i flertalet fall ha någon nämnvärd betydelse för de
enskilda näringsföretagen. Härvid är emellertid att uppmärksamma särskilt
två omständigheter. Dels må framhållas, att företagens marginaler
merendels äro så hårt pressade, att även mindre kostnadsökningar bli kännbara,
om de icke få slå igenom i priserna. Erinras må i detta sammanhang,
hurusom det år 1944 höjda lokalportot redan medfört på sina håll höjda
korrespondenskostnader. Dels utgör portohöjningen icke någon isolerad företeelse,
utan ökning av olika statliga taxor möter nu på olika områden,
exempelvis järnvägs- och telefontaxorna. Sammanlagt innebära dessa höjningar
en mycket tung belastning särskilt för handeln, som från detta års
början fått vidkännas starkt stegrade kostnader bl. a. jämväl i form
av höjda löner till transport- och lagerpersonal. Svårigheterna för handeln
komma att ytterligare skärpas genom den väntade omsättningsminskningen.

Mot denna bakgrund anse vi det icke rimligt, att postverkets budget nu
skall överbalanseras på föreslaget sätt. Väl finna vi det riktigt, att — sedan
alla rationaliseringsmöjligheter tillvaratagits — portoavgifterna tillmätas så,
att underskott icke uppstår. Men härifrån och till en avpassning av avgifterna
efter ett överskott på ca 15 miljoner kronor är steget långt. Enligt vår
mening — vilken synes sammanfalla med ultalanden av riksdagen om att
postavgifterna icke böra utnyttjas som skatteinstrument — böra postver -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

kets inkomster och utgiiter balansera ungefär jämnt med någon mindre
marginal för oförutsedda svängningar i inkomster och utgifter.

Det undandrar sig vårt bedömande vad generalpoststyrelsen åsyftat med
den tillräckliga rörelsefrihet för verksamheten, som det beräknade överskottet
på ca 15 miljoner kronor skulle lämna. Om därmed avses att statsverket
skulle tillföras medel för tillgodoseende av krav på nya löneförhöjningar,
må det särskilt påpekas, att avgiftshöjningarna såsom ett led i den
statliga taxepolitiken bidraga till att höja levnadsomkostnaderna även för
den stora allmänheten, inklusive statens tjänstemän, och sålunda i sin mån
själva medverka till att framkalla kraven på löneförhöjningar. En politik
med sådana konsekvenser kan icke anses välbetänkt.

De medel, som erfordras för täckande av det väntade underskottet å
poströrelsen, böra enligt vår mening uttagas genom ökning av de avgifter,
vilkas höjning kan förväntas medföra den största effekten för indragning
av köpkraftsöverskottet hos den stora allmänheten. Ur denna synpunkt torde
i första hand brevlcortsportot böra ifrågakomma för höjning. Mot en
mindre ökning av portot för trycksaker anse vi oss ej heller ha något att
erinra. Den föreslagna höjningen av portot för denna typ av försändelser
utgör emellertid i den lägsta viktklassen ej mindre än 100 procent. En sådan
ävgiftsökning för denna, inom näringslivet mycket brukade form av
försändelser är uppenbart orimlig och skulle synnerligen hårt drabba vissa
företags verksamhet. Vi anse en höjning av trycksaksportot med 20 procent
— eller samma procentsats som av styrelsen föreslagits för höjning av postavgifterna
inom tidningsrörelsen — skälig och lämplig. Härav skulle visserligen
följa, att detta porto icke komme att utgå med belopp, slutande på
5 eller 0, men olägenheterna härav väga väsentligt lättare än bördan av en
avgiftshöjning av den utav styrelsen föreslagna storleksordningen.

Ej heller kunna vi tillstyrka en höjning av paketportot. Denna form av
försändelser anlitas i stor utsträckning vid expediering av mindre order,
och varje ökning av transportkostnaderna innebär alltså här en procentuellt
sett jämförelsevis stor höjning av de totala omkostnaderna för orderna.

Vad beträffar föreslagna höjningar av andra postavgifter bör det, såvitt
vi kunna bedöma, vara möjligt — om brevkort sportot höjes på sätt styrelsen
föreslagit och om trycksaksportot ökas med 20 procent enligt vårt förslag
men paketportot bibehålies oförändrat — att vidtaga vissa reduktioner
av dessa höjningar utan att därmed äventyra underskott å poströrelsen i
dess helhet.

Svenska företagares riksförbund, som representerar företagare inom
olika kategorier och branscher inom hela landet, framhåller, att förutsättningen
för att rådande prisstopp skall kunna fortvara är, att omkostnaderna
för varornas framställning och distribution ej överstiga vad som var
gällande, när prisstoppet fastställdes. För många viktiga förnödenheter har
en fortgående stegring av omkostnaderna ägt rum, utan att motsvarande
justering av priset fått ske. Varje ytterligare ökning av omkostnaderna, till
vilken den föreslagna taxehöjningen vid postverket måste räknas, kommer
vid gällande prisstopp att medföra en omprövning för prisökning.

Förbundet vänder sig särskilt mot den föreslagna höjningen av trycksaks(korsbands-)
portot.

Invändningar mot höjningen av detta porto ha vidare framförts av

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

kungl. automobilklubben, NKI-skolan, svenska ekonomföreningen, svenska
reklamförbundet och svenska teknologföreningen.

Automobilklubben föreslår, att en ny viktgräns för trycksaker (korsband)
införes vid 50 gram och att 5 öre får kvarstå som lägsta avgift intill denna
gräns. För mass- och gruppkorsband borde i så fall samma viktsindelning
gälla med bibehållande av 20 respektive 50 % rabatt. Samma förslag tramföres
av svenska reklamförbundet.

NKI-skolan framhåller, att de billiga korsbandsportona varit av väsentlig
betydelse för korrespondensinstitutens strävan att hålla kursavgifterna nere.
Därest den av generalpoststyrelsen föreslagna höjningen av korsbandsportot
kommer till stånd, anhåller NKI-skolan, att speciella villkor skapas för
korrespondensinstituten med hänsyn till den betydelse institutens studiepropaganda
har för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Svenska ekonomföreningen och svenska teknologföreningen understryka
de svårigheter, som genom höjningen av korsbandsportot skulle förorsakas
de ideella föreningarna. Portokostnaderna belasta nämligen dessa föreningars
budget med förhållandevis betydande belopp.

Departementschefen.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att postverkets
rörelse vid oförändrade taxor kommer att utvisa underskott under saväl
innevarande som nästa budgetår. Generalpoststyrelsens förslag syftar i
första hand till att eliminera detta underskott men innebär vidare en sådan
avvägning av taxehöjningarna, att verket utöver normal förräntning av investerat
kapital lämnas tillbörlig rörelsefrihet för sin verksamhet. Vad styrelsen
sålunda föreslagit föranleder icke någon erinran från min sida.

Med anledning av vad styrelsen anfört beträffande paketportot anser jag
mig böra erinra om att statens järnvägars godstariffer och postverkets
ersättning till statens järnvägar numera höjts.

Kungl. automobilklubben och svenska reklamförbundet ifrågasätta, huruvida
icke en ny lägsta viktgräns av 50 gram kunde införas för trycksaker
(korsband), därvid 5 öre skulle kvarstå som avgift intill denna gräns.
En sådan åtgärd skulle enligt vad jag inhämtat av styrelsen helt förrycka
resultatet av de ifrågasatta höjningarna av trycksaksportot, då det övervägande
antalet korsbandsförsändelser falla under denna viktgräns. Jag anser
mig därför icke böra tillstyrka detta förslag liksom ej heller den av
Stockholms handelskammare och Sveriges grossistförbund föreslagna höjningen
av trycksaksportot med 20 %.

Det av NKI-skolan framförda förslaget om speciella villkor för korrespondensinstituten
beträffande trycksaksportot anser jag mig icke kunna
biträda. Bortsett från de tekniska svårigheter, som därigenom skulle förorsakas
postverket, synes mig eventuellt statligt stöd för korrespondensundervisningen
böra lämnas under andra former.

jag tillstyrker alltså generalpoststyrelsens förslag till avgiftshöjningar.
De nya avgifterna böra tillämpas från och med den 1 april 1948 utom

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 59.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

beträffande avgifterna i tidningsrörelsen, vilka böra träda i tillämpning
den 1 januari 1949.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att besluta, att befordringsavgifterna för brevkort, trycksaker,
affärshandlingar, varuprov, paket, postanvisningar,
inbetalningskort i postgirorörelsen, utgivarkorsband och
postabonnerade tidningar samt avgifterna för rekommendation
och assurans skola utgå med belopp och från tidpunkter,
som av mig i det föregående förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Fredrik Hawerman.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4S0262