Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
1
Nr 36.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
landsfogdarna m. fl.: avlöningar för budgetåret 1918/49;
given Stockholms slott den 16 januari 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Eije Mossberg.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 16
januari 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.
I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkten 126) har Kungl.
Maj :t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, beräkna till landsfogdarna in. fl.: avlöningar ett förslagsanslag
av 760 000 kronor. Såsom av statsverkspropositionen framgår hade
justitiekanslersämbetet dels i skrivelse den 17 oktober 1947 gjort framställning
om medel för åklagaraspirantorganisationen, dels ock i skrivelse den
19 november 1947 föreslagit inrättande av nya biträdande landsfogdebefattningar.
Då ärendet vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande
icke befann sig i sådant skick, alt jag kunde taga ställning till de framförda
förslagen, fann jag, alt med den definitiva beräkningen av anslaget tills vidare
borde anstå. Jag torde nu få anmäla ärendet till slutlig prövning.
1 — liihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Kr 36.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 36.
De av mig i det följande tillstyrkta förslagen innebära i det väsentliga
att 3 extra ordinarie landsfogdeassistentbefattningar i lönegrad Ce 25 utbytas
mot 3 extra ordinarie befattningar såsom biträdande landsfogde i
lönegrad Ce 30,
att den egentliga åklagaraspirantorganisationen utökas, så att den under
nästa budgetår kommer att omfatta omkring 20 befattningshavare samt
att aspirant å landsfogdeassistenttjänst och landsfogdeassistent erhåller
rätt att under tjänstledighet för provtjänstgöring i hovrätt behålla så stor
del av sin avlöning, som svarar mot aspirantarvode i hovrätt.
I. Inledning.
Enligt den för justitiekanslersämbetet vid utgången av år 1947 gällande
instruktionen av den 18 juni 1937 (SFS nr 528; ändr. 1939:491 och 866,
1943: 826) skulle justitiekanslern fungera såsom Kungl. Maj:ts högste åklagare
och i sådan egenskap utöva uppsikt över åklagarväsendet i riket. Justitiekanslern
var sålunda chefsmyndighet över landsfogdarna i deras egenskap
av överåklagare i länen samt över stadsfiskalerna i Stockholm. Han
hade därjämte bl. a. att utlåta sig rörande tillsättande och entledigande av
dessa åklagare samt rörande semester och annan tjänstledighet för landsfogdarna.
Stadsfiskaler i andra städer än Stockholm skulle tillsättas av
justitiekanslern, som även hade att — i mån av behov — förordna extra
fiskal.
Jämlikt särskilt meddelade föreskrifter hade justitiekanslern vidare att
sörja för rekryteringen av landsfogde- och andra högre åklagartjänster samt
att ordna aspiranternas utbildning och tjänstgöring.
I enlighet med beslut av 1947 års riksdag (propositionen nr 268, riksdagens
skrivelse nr 449) har fr. o. m. den 1 januari 1948 inrättats ett riksåklagarämbete,
till vilket bl. a. förut nämnda uppgifter överflyttats från
justitiekanslersämbetet.
I samband med beslut av 1935 års riksdag angående omorganisation av
landsfogdebefattningarna (propositionen nr 185, riksdagens skrivelse nr
260) fastställdes vissa grunder för landsfogdarnas tillgodoseende med kvalificerad
biträdeshjälp. Enligt dessa grunder skulle landsfogdeassistenl få
anställas i län, där landsfogden med hänsyn till omfattningen av honom
åliggande göromål vore i behov av rättsbildat biträde. Det skulle ankomma
på Kungl. Maj :t att besluta, i vilka län landsfogdeassistent skulle få finnas
anställd. Efter att från början ha utgjort 5 ökades antalet assistenter, så
att detsamma under budgetåret 1945/46 uppgick till 9. Assistenter funnos
då i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Nox-rbottens län.
Frågan om landsfogdarnas behov av juridiskt skolad biträdeshjälp samt
om behovet och omfattningen av en åklagaraspirantorganisation har vidare
varit föremål för behandling vid såväl 1946 som 1947 års riksdagar. Efter
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 36.
en av landsfogden H. A. Enhörning och statspolisintendenten G. Å. L. Thulin
verkställd utredning framlades sålunda i propositionen nr 209/1946 förslag
till hl. a. förstärkning av biträdesorganisationen. Utredningsmännen
hade funnit, att landsfogdarna i nyss uppräknade län ävensom i Kalmar
och Kristianstads län hade den genomsnittligt största arbetsbördan av rikets
landsfogdar. Dessa 11 län syntes vidare kunna inordnas i tre särskilda, från
varandra tämligen skarpt avgränsade grupper. Sålunda kunde Malmöhus,
Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län sammanföras till en särskilt
hårt arbetsbelastad grupp, Stockholms, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs,
Västerbottens och Norrbottens län till den därnäst följande gruppen,
medan Kalmar och Kristianstads län bildade en grupp för sig. Inom de särskilda
grupperna vore det enligt utredningsmännens mening knappast möjligt
att angiva en bestämd ordningsföljd mellan länen i vidare mån än att
landsfogdarna i Malmöhus och Västernorrlands län kunde sägas ha den
största arbetsbördan. I enlighet med utredningsmännens, av föredragande
departementschefen tillstyrkta förslag beslöt riksdagen, att de landsfogdar,
vilka redan hade kvalificerat biträde, skulle få behålla detta. Med hänsyn
till arbetsbördans storlek i Malmöhus och Västernorrlands län skulle dock
de därvarande assistenttjänsterna ändras till tjänster såsom biträdande
landsfogde. Därutöver skulle inrättas vissa assistenttjänster, vilkas innehavare
skulle ambulera och tjänstgöra hos de landsfogdar, där för tillfället
största behovet av biträdeshjälp förelåge. För att säkerställa en god rekrytering
till de högre befattningarna inom polis- och åklagarväsendet skulle
slutligen ett fåtal avlönade aspiranter få anställas. Sammanlagda antalet
ambulerande landsfogdeassistenter och aspiranter skulle ej få överstiga 5.
Ett av föredragande departementschefen gjort uttalande, att antalet dylika
befattningshavare ej borde vara så begränsat, vann ej riksdagens gillande.
I skrivelse den 22 november 1946 framhöll justitiekanslersämbetet, att
det vore angeläget, alt frågan om aspiranternas antal underkastades förnyat
övervägande. Som skäl härför anfördes bl. a., att en icke obetydlig utökning
av antalet befattningar å åklagarbanan vore att emotse med hänsyn
såväl till bestående förhållanden som till processreformen. Nödvändigheten
att äga tillgång till vikarier i åklagarorganisationen krävde ock beaktande.
Det kunde med fog hävdas, att ett så ringa antal aspiranter som
5 vore alldeles för lågt för att tillgodose behovet. 1 anledning av denna
framställning uttalade jag vid framläggandet av 1947 års statsverksproposition
(V huvudtiteln, punkten 216), att jag ansåge ifrågavarande begränsning
mindre lämplig. Jag förordade, att ökning av antalet åklagaraspirantcr
borde kunna medgivas av Kungl. Maj:t, därest så skulle finnas erforderligt.
Riksdagen uttalade (skrivelse nr 5 a, punkten 100), alt det av meddelanden,
som lämnats riksdagens statsutskott, framgått, att begränsningens
bibehållande under budgetåret 1947/48 icke skulle medgiva önskvärd
smidighet i fråga om personalens disposition och med hänsyn härtill vara
ägnad att försvåra rekryteringen. En viss begränsning av möjligheten att
4
Kung!. Maj.ts proposition nr 36.
utan riksdagens hörande utöka personalen borde likväl bibehållas. Den
förslagsvis betecknade icke-ordinarieposten borde därför fr. o. in. nämnda
budgetår upptagas såsom obetecknad. Denna förändring kunde i och för
sig antagas medföra behov av viss uppräkning av anslagsposten, men riksdagen
hade dock icke ansett sig böra jämka postens belopp. Budgetåret
1947/48 finge därför betraktas som en övergångstid, under vilken möjligheten
att vid en senare tidpunkt inhämta riksdagens bemyndigande att
överskrida posten borde tagas i betraktande, därest ett oundgängligt behov
av medelsförstärkning skulle uppkomma.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 20 juni 1947 på framställning av
justitiekansler sämbetet bemyndigat detta att fr. o. in. den 1 juli 1947 eller
senare tidpunkt antaga, utöver tidigare medgivet antal av tillhopa högst 5
ambulerande extra ordinarie eller extra landsfogdeassistenter eller aspiranter
å landsfogdeassistenttjänst, ytterligare 15 sådana befattningshavare.
Slutligen vill jag erinra, att enligt gällande befordringsgång landsfogdeassistent
antages såsom aspirant i lönegrad Cf 19, vilken lönegrad han
normalt tillhör under en tid av 1 år. Därefter sker befordran till lönegrad
Ce 22 och efter ytterligare 2 år till lönegrad Ce 23. Efter att ha tillhört sistnämnda
lönegrad 2 år uppflyttas assistenten till lönegrad Ce 25. Före befordran
från lönegrad Cf 19 till lönegrad Ce 22 eller högre lönegrad skall
aspirant som regel med tillfredsställande resultat ha fullgjort praktisk
polisutbildning och provtjänstgöring hos landsfogde.
II. Justitiekanslerämbetets förslag.
I skrivelsen den 77 oktober 1947 har justitiekanslersämbetet beträffande
åklagar a spirantorganisationen bl. a. anfört, att ämbetet
med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1947 antagit 5 nya
aspiranter. Ämbetet hade vidare för avsikt att under pågående polischefskurs
till aspiranter antaga 3 juris kandidater, vilka tjänstgjort hos åklagarmyndigheten
i Stockholm. Ämbetet skulle om möjligt söka intressera unga
jurister för åklagarbanan, men det vore likväl ovisst, om tillräckligt antal
skulle vilja ägna sig åt densamma. Ehuru ämbetet före den senaste antagningen
på olika sätt spritt kännedom om behovet av åldagaraspiranter samt
de ekonomiska villkoren och framtidsutsikterna å banan in. m., hade icke
flera än 6 antagbara aspiranter anmält sig. Det totala antalet ansökningar
hade uppgått till 8. Bristen på aspiranter vore desto mindre tillfredsställande,
som utbildningen toge i anspråk ett och ett halvt år. De senast antagna
aspiranterna skulle således icke bliva utbildade förrän våren 1949,
då processreformen varit i kraft över ett år.
Utöver de 5 nyantagna aspiranterna funnes f. n. endast 7 extra landsfogdeassistenter
eller aspiranter. Av dessa deltoge 6 i pågående polischefskurs.
Den återstående, vilken f. n. vore tjänstledig för tjänstgöring i hov
-
Kurtgl. Maj:ts proposition nr 3G. 5
rätt, skulle undergå motsvarande utbildning påföljande år. Samtliga ifrågavarande
aspiranter beräknades under nästa budgetår tagas i anspråk för
rekrytering av tjänster inom åklagarorganisationen.
Justitiekanslersämbetet har vidare framhållit, att det vore förenat med
svårigheter, att närmare bestämma del antal aspiranter, för vilket avlöningsmedel
borde finnas tillgängliga under budgetåret 1948/49. I samband
med processreformens genomförande kunde emellertid en icke obetydlig
utökning av åklagarkåren visa sig påkallad. Ämbetet beräknade det erforderliga
antalet aspiranttjänster på följande sätt.
Beträffande först stadsfiskalsorganisationen skulle inom eu nära framtid
omkring 30 tjänster vara att besätta. I Stockholm beräknades sålunda
ett 10-tal tjänster komma att inrättas, i Göteborg 3, i Malmö 2 samt 1 tjänst
i ett flertal andra städer såsom Norrköping, Hälsingborg, Borås, Uppsala,
Eskilstuna, Linköping, Sundsvall in. fl. Därjämte väntades i ett par städer
vakans uppkomma i anledning av tjänstinnehavarens avgång med
pension.
Vad anginge landsfogdarna skulle — sedan landsfogdarna i Stockholms
och Västmanlands län utnämnts till byråchefer hos riksåklagarämbetet —
landsfogdetjänsterna i nämnda län nybesättas fr. o. in. den 1 januari 1948.
Då därjämte landsfogden i Gotlands län under våren 1948 uppnådde pensionsåldern,
kunde 3 landsfogdetjänster beräknas bliva nyhesatta inom eu
nära framtid.
Såsom arbetsförstärkning åt landsfogdarna i anledning av den ökning av
deras arbetsbörda, som processreformen väntades medföra, föresloge justitiekanslersämbetet
10 landsfogdeassistenter. Det syntes nödvändigt att
förutsätta, att flertalet av de 15 landsfogdar, som nu ensamma svarade för
alla göromål, åtminstone under stora delar av året behövde arbetsbiträde
för att kunna behörigen fullgöra de med det nya rättegångssättet förenade
uppgifterna. Därjämte finge tagas i beräkning, att i åtminstone vissa av
de län, där arbetsförstärkning nu funnes, ytterligare biträdeshjälp vore
behövlig. Vidare saknades f. n. en egentlig organisation för att tillgodose
vikariebehovet. Justitiekanslersämbetet hade dittills haft att anskaffa vikarier
under semester och annan ledighet för ett 70-tal befattningshavare
på åklagarbanan, nämligen landsfogdarna och stadsfiskalerna i de större
städerna. Som vikarier hade huvudsakligen anlitats landsfogdeassistenter
och aspiranter. För assistenterna hade vikarier i regel icke förordnats och
aspiranterna hade merendels måst avbryta sin utbildning. En sådan ordning
kunde icke bestå i längden; med processreformen skulle behovet av
vikarier ökas på grund av de säkerligen ganska täta uppvaktningar i hovrätt,
som landsfogdar och stadsfiskaler enligt den nya rättegångsordningen
hade att fullgöra. Med hänsyn härtill syntes det föreslagna antalet 10 landsfogdeassistenter
sasom förstärkning av landsfogdeorganisationen snarast
vara lågt. Justitiekanslersämbetet hade emellertid velat iakttaga viss återhållsamhet
i avbidan på erfarenhet av processreformens praktiska verkningar.
Vad slutligen anginge riksåklagarämbetet utginge justitiekanslersämbetet
från, att ytterligare en byråchefsbefattning för åklagarärenden komme att
besättas med person från åklagarkåren.
Under den närmaste framtiden skulle alltså enligt justitiekanslersämbetels
beräkningar föreligga ett behov av (30 + 3 + 10 + 1) 40—45 åklagar
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
aspiranter. För dettas tillgodoseende funnes att tillgå ett 10-tal senast i
mars 1948 utbildade åklagaraspiranter, som icke redan innehade eller varaktigt
uppehölle fast tjänst inom åklagarorganisationen. För besättandet
av nyinrättade eller ledigblivande tjänster skulle alltså vtterligaic .10 35
åklagaraspiranter erfordras. Med hänsyn till att möjligen några av de nytillkommande
stadsfiskalstjänsterna i Stockholm och Göteborg kunde
komma att besättas med personer, som icke tillhörde åklagarkåren eller
den egentliga åklagaraspirantorganisationen, ansåge ämbetet emellertid, att
nyanställning icke borde avse hela det angivna behovet. Det syntes vara
tillräckligt, om medel beräknades för 20 aspiranter utöver de 5 nyligen
antagna.
Justitiekanslersämbetet har vidare uttalat, att det mötte svårighet alt
säkert uppskatta storleken av de medel, som erfordrades för aspiiantoiganisationen,
enär det ej nu kunde angivas, hur langt de olika aspiranterna
kunde antagas ha kommit i befordringsgången eller i vilken omfattning
avlöningsmedel faktiskt behövde tagas i anspråk för dem. Ämbetet förutsatte
emellertid, att 5 aspiranter skulle antagas vid envar av följande tidpunkter,
nämligen den 1 januari, den 1 april, den 1 juli och den 1 oktober
1948. Ämbetet ansåge sig därjämte böra beräkna samtliga löner efter oitsgrupp
5, vilken aspiranterna tillhörde under polisutbildningen, som principiellt
varade ett år. Med tillämpning av dessa grunder uppskattades det
för grundlöner åt befattningshavare inom åklagaraspirantorganisationen
erforderliga beloppet till cirka 194 000 kronor. Härtill koinme avlöning
under deltagande i polischefskurs åt den förut nämnde landsfogdeassistent,
som f. n. tjänstgjorde i hovrätt. Sammanlagt skulle alltså medelsbeho\et
uppgå till i runt tal 200 000 kronor.
Med hänsyn till angelägenheten av att åklagaraspiranterna förvärva en
god juridisk utbildning — fortsätter justitiekanslersämbetet — vore önskvärt,
om aspiranterna om möjligt kunde beredas tillfälle till någon tids
tjänstgöring i hovrätt. Härom anför ämbetet.
Sedan den reglerade aspirantantagningen å åklagarbanan började den
1 juli 1946, hade en av aspiranterna erhållit ledighet för sådan tjänstgöring.
På grund av den vid tillfället rådande relativt ringa tillströmningen av
aspiranter till hovrätten hade denna haft möjlighet att tilldela honom aspirantarvode.
Från hovrättshåll hade emellertid framhållits, att i den man
någon domarbanan tillhörande aspirant bleve utan ersättning, därest eu
åklagaraspirant tilldelades aspirantarvode, det finge tagas med i beräkningen,
att hovrätten såge sig nödsakad att låta domaraspiranten i stället
för åklagaraspiranten komma i åtnjutande av arvodet. En åklagaraspirant
kunde sålunda bliva urståndsatt att skaffa sig kompetens som hovrättsfiskal
på grund av att han icke kunde erhålla aspirantarvode i hovrätt. Det
vore därför ett önskemål, att riksåklagarämbetet bemyndigades att medgiva
aspirant eller assistent att under tiden för provtjänstgöring i hovratt,
omfattande i allmänhet 6—8 månader, bibehålla sin avlöning eller i allt
fail så stor del därav, som svarade mot aspirantarvode i hovrätt.
Vidare har justitiekanslersämbetet fäst uppmärksamheten vid vissa spörs -
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
mål rörande bef ordringsgången för landsfogdeassistent
e r. Efter att ha erinrat, att denna — schematiskt uttryckt — innebure,
att landsfogdeassistent efter 5 års tjänstgöring såsom aspirant och assistent
placerades i lönegrad Ce 25, anför ämbetet.
F. n. funnes 7 assistenter, som kunde beräknas under nästa budgetår
bliva berättigade att uppflyttas i nämnda lönegrad. Det kunde förutsättas,
att de alla skulle senast den 1 juli 1948 bliva placerade å någon av åklagartjänsterna
i städerna eller befattningarna såsom fast landsfogdeassistent.
Fullt säkert vore det dock icke. Det vore vidare möjligt, att någon av nu
avsedda assistenter vid befordran till kommunal åklagarbefattning icke
genast erhölle ordinarie sådan utan först finge underkasta sig en tids provtjänstgöring
eller att några av de kommunala befattningarna bleve ickeordinarie
och ej förenade med pensionsrätt. I båda fallen borde dessa
assistenter bibehållas vid sin anställning inom landsfogdeorganisationen
och komma i åtnjutande av den befordran, vartill de eljest skulle vara berättigade.
På grund härav har justitiekanslersämbetet dels framhållit, att möjlighet
borde finnas för Kungl. Maj:t att i fall av behov överskrida anslagsposten
till icke-ordinarie personal inom landsfogdeorganisationen med det
belopp, som erfordrades för avlöning av landsfogdeassistenter i lönegraden
Ce 25, dels ock hemställt, att Kungl. Maj :t ville vidtaga de åtgärder, som
erfordrades för att högst 7 extra ordinarie landsfogdeassistenter skola
kunna under budgetåret 1948/49 placeras i lönegrad Ce 25.
I skrivelsen den 19 november 1947 har justitiekanslersämbetet behandlat
bl. a. frågan om behovet av biträdande landsfogdar. Inledningsvis
anföres härom följande.
Landsfogden i Stockholms län hade i en till ämbetet ingiven promemoria
hemställt om inrättande — vid sidan av assistenttjänsten — av en biträdande
landsfogdebefallning. Sedan länsstyrelsen i Stockholms län avgivit
yttrande däröver, hade framställningen delgivits länsstyrelserna och landslogdarna
i de län, där landsfogden enligt 1946 års utredning rörande behovet
av juridiskt arbetsbiträde åt landsfogdarna ansåges ha en arbetsbörda
större än eller jämförlig med landsfogdens i Stockholms län. I anledning
härav hade landsfogdarna i Värmlands och Gävleborgs län hemställt, att de
nuvarande fasta landsfogdeassistenttjänsterna i dessa län måtte ersättas
med biträdande landsfogdebefattningar och att därjämte en extra landsfogdeassistent
måtte anställas i vartdera länet. Övriga landsfogdar, som yttrat
sig i ärendet, hade icke hemställt om annan förstärkning av arbetskrafterna
än sådan som utan inrättande av nya tjänster syntes kunna beredas
dem genom anlitande av befattningshavare inom åklagaraspirantorganisationen,
därest denna utbyggdes i enlighet med vad ämbetet förordat
i skrivelsen den 17 oktober 1947. Samtliga framställningar hade biträtts
av vederbörande länsstyrelse.
För egen del har justitiekanslersämbetet bl. a. uttalat, att det av vad
landsfogdarna i Stockholms, Värmlands och Gävleborgs län anfört framginge,
all deras nuvarande arbetsbörda vore betydande. Redan nu förhölle
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
det sig så, att de i stor utsträckning i verkligheten måste överlämna sina
tjänsteåligganden åt assistenterna att av dem fullgöras på eget ansvar. Då
processreformens genomförande kunde väntas medföra en icke oväsentlig
ökning av åklagarnas arbetsuppgifter, bleve nämnda förhållande därefter
än mer framträdande. Vid sådant förhållande syntes det icke rimligt att
bibehålla befattningshavarna vid en så låg löneställning som den landsfogdeassistenterna
intoge. Skulle assistenterna under hela eller största delen
av sin arbetstid självständigt på eget ansvar utföra landsfogdens åligganden,
borde de erhålla däremot svarande ställning och lön. En förändring
av assistenttjänsterna i dessa län till biträdande landsfogdetjänster i
lönegrad Ce 30 vore därför påkallad. Även ett annat viktigt skäl talade härför.
Till följd av processreformen komme åklagarorganisationen i åtskilliga
städer att förstärkas med nyinrättade tjänster. För flera av dessa bleve
löneställningen sådan, alt även de, som tillhörde landsfogdebanan, måste
antagas komma att reflektera å dem. Sålunda hade exempelvis vid löneförhandlingar
enighet nåtts därom, att vissa nyinrättade åklagartjänstcr i
Malmö, nämligen en förste stadsfiskalstjänst och två stadsfiskalstjänster
skulle placeras i lönegraderna Ca 42 resp. Ca 35. Det vore nödvändigt att
taga i beräkning, att de nuvarande fasta landsfogdeassistenterna liksom de
andra landsfogdeassistenter, vilka ännu ej vunnit fast anställning, komme
att i större eller mindre antal söka erhålla stadsfiskalstjänster. På grund
härav och då tillströmningen av aspiranter vore ringa, måste betydande
svårigheter förväntas skola uppstå att rekrytera landsfogdebanan. I själva
verket förelåge allvarlig risk att överåklagarverksamheten på grund av personalbrist
icke skulle kunna vederbörligen upprätthållas. Det låge i sakens
natur, att tjänster med en så låg lönegradsplacering som Ce 25 och med de
arbetsuppgifter, som rätteligen skulle tillhöra dessa tjänster, icke kunde
verka i erforderlig grad tilldragande på dem, som kanske i och för sig hellre
skulle vilja kvarstanna å landsfogdebanan än söka distriktsåklagartjänst.
Om assistenttjänsterna emellertid förändrades till biträdande landsfogdetjänster,
skulle förhållandet kunna bliva ett annat. Det vore på grund härav
angeläget, att de nu ifrågasatta tjänsterna inrättades. Det skulle då komma
att finnas fem biträdande landsfogdetjänster med icke alltför knapp löneställning
samt med självständiga, betydelsefulla och intressanta arbetsuppgifter.
Utsikterna skulle ökas att förvärva och behålla för överåldagarsysslans
behöriga fullgörande nödvändig kvalificerad arbetskraft. På grund av
vad sålunda anförts föresloge justitiekanslersämbetet, att assistenttjänsterna
i Stockholms, Värmlands och Gävleborgs län skulle utbytas mot befattningar
som biträdande landsfogde. Härigenom skulle uppkomma en kostnadsökning
av allenast omkring 9 000 kronor om året jämte rörligt tillägg.
Slutligen säger sig justitiekanslersämbetet ha övervägt, att — med hänsyn
till svårigheterna att erhålla aspiranter å ålilagarbanan — hemställa
om förbättrade löneförmåner för landsfogdeorganisationens befattningsha
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 30.
vare. Av olika skäl hade ämbetet dock ansett, att någon framställning i
ämnet icke f. n. borde göras. Ämbetet ville dock framhålla, att, i den mån
hovrätternas rekryteringspersonal och ordinarie domare komine i åtnjutande
av bättre avlöningsvillkor än dem, som nu tillkomme motsvarande
befattningshavargrupper inom åklagarväsendet, dessa borde erhålla en motsvarande
förbättring.
Riksåklagaren M. Heuman har förklarat sig biträda justitiekanslersämbetets
ifrågavarande båda framställningar.
Statskontoret har i utlåtande över framställningarna anfört.
Frågan om omfattningen av landsfogdeorganisationen har varit föremål
för överväganden vid såväl 1946 som 1947 års riksdagar. Svårigheterna att
bedöma det personalbehov, som kan komma att uppstå till följd av processreformens
genomförande, äro påtagliga och inrättande av nya tjänster måste
därför, såsom förstnämnda riksdag framhållit, betraktas som försök. I avvaktan
på närmare erfarenheter av den arbetsbelastning, som den nya rättegångsordningen
kan komma att medföra, synes därför välbetänkt att någon
tid hålla frågan om omfattningen av och formen för personalförstärkningarna
öppen samt avveckla eventuella toppbelastningar av arbetsuppgifterna
genom tillfälliga personalförstärkningar.
Statskontoret vill icke motsätta sig, att aspirant å assistenttjänst eller
landsfogdeassistent under tid för provtjänstgöring i hovrätt får behålla så
stor del av sitt arvode, som svarar mot aspirantarvode i hovrätt.
Departementschefen. Det av 1946 års riksdag fattade beslutet om inrättande
av särskilda aspiranttjänster inom åklagarväsendet avsåg att säkerställa
en god rekrytering till framförallt de högre åklagarbefattningarna,
de statliga såväl som de kommunala. Såvitt framgår av hittills vunna erfarenheter,
synes den grund till en ny åklagaraspirantorganisation, som därigenom
lades, väl lämpad att bygga vidare på. Aspiranterna antagas av landets
högste åklagare, som även utövar kontroll över deras utbildning. Härigenom
erhålles en garanti för att de blivande åklagarna skola bliva skickade
att fylla sitt ansvarsfulla värv, ett förhållande, som måste tillmätas
stor betydelse efter genomförandet av processreformen med dess höga krav
på åklagarnas kompetens.
Med hänsyn till den försökskaraktär, som ursprungligen tillädes den nya
aspirantorganisationen, ansågs antalet aspiranttjänster till en början böra
hållas inom en strängt begränsad ram. Antalet sådana tjänster jämte de
samtidigt inrättade tjänsterna såsom ambulerande landsfogdeassistent skulle
sålunda få uppgå till högst 5. Då frågan härom behandlades vid 1947 års
riksdag befanns nödvändigt att öppna en möjlighet för Kungl. Maj:t att, om
så visade sig erforderligt, medgiva anställande av åklagaraspiranter utöver
nämnda antal. Kungl. Maj:t har begagnat sig av denna möjlighet och genom
beslut den 20 juni 1947 medgivit justitiekanslersämbetet all anställa ytterligare
15 aspiranter.
in
Kungl. Maj:ta proposition nr 36.
Därest aspirantorganisationen i nuvarande läge skall kunna fylla sin uppgift,
kan den icke undvara en viss elasticitet. Åklagaraspiranternas antal
måste ofrånkomligen anpassas efter den — främst i följd av den nya
rättegångsordningen — starkt ökade efterfrågan på kvalificerad åklagarpersonal.
Det må i detta sammanhang framhållas, att för behörighet till
stadsfiskalstjänst även i mindre städer krav numera som regel uppställes
på innehav av landsfogdekompetens. Erhåller icke aspirantorganisationen
en i förhållande till det ökade behovet av rekryteringspersonal
anpassad omfattning torde, i allt fall på längre sikt, en sänkning av åklagarnas
standard icke kunna undvikas. Riksåklagarämbetet bör därför ha
möjlighet att utan dröjsmål i erforderlig utsträckning antaga och utbilda
aspiranter för täckande av detta behov. Jag vill framhålla, att de aspiranter,
som nu antagas, icke omedelbart kunna avhjälpa den eftersläpning,
som f. n. i viss mån gör sig kännbar. Aspiranterna beräknas nämligen icke
bliva färdigutbildade förrän under senare halvåret 1949, vid en tidpunkt
alltså, då det nya rättegångssättet varit i tillämpning mer än l]/2 år.
Justitiekanslersämbetet har uppskattat det antal åklagartjänster, som
inom den närmaste framtiden måste besättas, till 40 å 45. Av dessa skulle
ett 30-tal utgöras av nyinrättade eller ledigblivande tjänster såsom landsfogde
eller stadsfiskal samt inom riksåklagarämbetet och återstoden — 10
landsfogdeassistentbefattningar — behövas för arbetsförstärkning åt landsfogdarna.
För att säkerställa rekryteringen av dessa tjänster vore nödvändigt
alt anställa — utöver 5 nyligen antagna aspiranter — ett 20-tal dylika
befäl tningsha vare.
Jag vill med anledning härav till en början understryka, att behovet av
aspiranter för rekrytering av nyinrättade tjänster väsentligen torde kunna
sägas vara av engångsnatur. Sedan dessa tjänster besatts, bör alltså en återgång
till en mera normal nyanställning av aspiranter kunna ske.
Beträffande frågan om arbetsförstärkning åt landsfogdarna torde — såsom
justitiekanslersämbetet framhållit — flertalet av de landsfogdar, som
nu ensamma svara för alla göromål, framdeles komma att åtminstone under
stora delar av året bliva i behov av arbetsbiträde för att kunna fullgöra
de med det nya rättegångssättet förenade uppgifterna. Men även för vissa
av de landsfogdar, som redan nu ha tillgång till biirädeshjälp, kan ytterligare
sådan beräknas bliva behövlig. Vidare saknas f. n. en egentlig organisation
för att tillgodose vikariebehovet. Det antal befattningshavare, för
vilket riksåklagarämbetet har att planlägga semester och annan ledighet
samt anskaffa vikarier under sådan ledighet, uppgår f. n. till ett 70-tal men
torde sedan den nya rättegångsordningen varit i kraft någon tid komma
alt stiga till omkring 100. För vikariat å flertalet tjänster ha hittills måst
anlitas landsfogdeassistenter och aspiranter. I de arbetstyngda län, där
assistenttjänster finnas inrättade, ha därvid landsfogdarna ofta nödgats
avstå assistenten utan att erhålla ersättare för honom. För aspiranterna
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
har ett vikariat inneburit, att de måst avbryta sin utbildning. Självfallet
bör en sådan ordning icke få bestå. Åtgärder böra därför vidtagas för att
tillgång året runt skall finnas till ett så stort antal färdigutbildade åklagaraspiranter,
som må finnas erforderligt för tillgodoseende av vikariebehovet.
Detta synes lämpligast kunna ske genom en utbyggnad av den nuvarande
aspirantorganisationen. Antalet för ändamålet erforderliga befattningshavare
låter sig, innan erfarenhet av processreformens verkningar
ännu föreligger, icke närmare uppskattas. Det bör dock uppmärksammas,
att flera landsfogdeassistenter kunna komma att tagas i anspråk för kommunala
tjänster än förhållandena nu synas utvisa. Det antal assistenter,
som nu antages komma att stå till förfogande för vikariat, kan därigenom
bliva än mera begränsat.
Justitiekanslersämbetets uppskattning av det antal aspiranter, som behöver
anställas under den närmaste framtiden, är, såvitt jag kunnat finna,
försiktigt hållen. Då det emellertid med hänsyn till rådande rekryteringssvårigheter
torde kunna allvarligt ifrågasättas, om verkligen ett så stort
antal skall kunna förvärvas inom den förhållandevis korta tidrymd — ett
år — varom här är fråga, vill jag föreslå, att rekryteringen preliminärt
begränsas till 15 å 16 aspiranter. Jag förutsätter härvid, att Kungl. Maj:t
skall äga medgiva ökning av detta antal.
Vad härefter angår frågan om avlöning åt aspirant å landsfogdeassistenttjänst
och landsfogdeassistent under tjänstledighet för provtjänstgöring i
hovrätt, vill jag på de skäl, justitiekanslersämbetet anfört, tillstyrka, att
befattningshavaren under dylik tjänstledighet må behålla så stor del av
honom tillkommande avlöning, som svarar mot det till fiskalsaspirant i
hovrätt utgående arvodet.
Likaså tillstyrker jag justitiekanslersämbetets förslag att utbyta de nuvarande
landsfogdeassistenttjänsterna i Stockholms, Värmlands och Gävleborgs
län mot biträdande landsfogdebefattningar. Detta synes mig vara
motiverat främst med hänsyn till storleken av landsfogdarnas arbetsbörda
i nämnda län. Jag vill betona, att ifrågavarande landsfogdar redan före processreformens
ikraftträdande i stor utsträckning måst överlämna sina
tjänsteåligganden åt assistenterna att av dem fullgöras på eget ansvar. Härtill
kommer, att genomförandet av förslaget får antagas medföra erforderlig
lättnad i avseende å rekryteringen av landsfogdebanan. Svårigheterna härutinnan,
som f. n. äro betydande, komma alt göra sig gällande med ökad
styrka i och med inrättandet av ett stort antal kommunala åklagartjänster,
vilka som regel erbjuda sina innehavare större förmåner än som kunna påräknas
i motsvarande statliga befattningar.
Justitiekanslersämbetet har slutligen hemställt, att, därest hovrättspersonalens
löne- och anställningsförhållanden skulle bli föremål för reglering,
motsvarande reglering vidtages i fråga om personal inom landsfogdeorganisationen.
Med hänsyn till alt den för landsfogdeassistenterna fastställda
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 36.
befordringsgången varit föremål för överväganden så sent som vid 1947
års riksdag, finner jag anledning f. n. saknas alt upptaga frågan om landsfogdepersonalens
löneställning.
Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit torde i personalförteckningen
för landsfogdarna m. fl. — vilken f. n. upptager 24 landsfogdar i
lönegrad Ca 32, 2 biträdande landsfogdar i lönegrad Ce 30 och 7 landsfogdeassistenter
i lönegrad Ce 25 — dels antalet befattningar såsom biträdande
landsfogde böra ökas till 5 och dels antalet landsfogdeassistentbefattningar
minskas till 4.
I enlighet med vad som förutsatts vid behandlingen i riksdagen av frågan
om befordringsgång för landsfogdeassistenter (1947 års statsverksproposition:
Utgifter å driftbudgeten: För flera huvudtitlar gemensamma frågor,
sid. 32; riksdagens skrivelse nr 56) torde vidare i personalförteckningen
böra upptagas ett antal landsfogdeassistenttjänster i lönegrad Ce 25 för
att möjliggöra befordran av sådana assistenter, som uppfylla villkoren enligt
befordringsgången för uppflyttning till nämnda lönegrad. Antalet sådana
tjänster synes i enlighet med justitiekanslerns beräkningar böra bestämmas
till 7. För att dessa tjänster -— vilkas antal kommer att växla
år från år — skola kunna skiljas från de fasta landsfogdeassistenttjänsterna
i länen torde vara lämpligt, att de betecknas såsom ambulerande.
Jag vill slutligen anmäla, att innehavaren av landsfogdebefattningen i
Kalmar län E. Sjöholm förordnats att fr. o. in. den 1 februari 1938 uppehålla
länsnotarietjänsten av l:a klass i Stockholms län men för olika offent!iga
uppdrag åtnjutit ledighet från denna tjänst tidvis under åren 1941 och
1942 samt i stort sett under hela tiden därefter. F. n. åtnjuter han tjänstledighet
för fullgörande av uppdrag inom inrikesdepartementet. På begäran
av Sjöholm och då han icke torde komma att återgå till landsfogdetjänst
föreslår jag, att han överföres till övergångsstat med skyldighet att
fullgöra de uppdrag, som Kungl. Maj:t bestämmer.
Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt följande avlöningsstat för
landsfogdarna m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1947/48:
III. Anslagsbehovet för budgetåret 1948/49.
Budgetår
1946/47
1947/48
Anslag
406 500
652 000
760 000
Nettoutgifter
438 646
1948/49 (förslag)
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal .......
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................
kronor 390 000
»
225 100
36 900
Summa förslagsanslag kronor 652 000
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
I skrivelser, som inkommit under september månad 1947, ha länsstyrelserna
uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till omkring 593 000
kronor, därav till avlöningar till ordinarie tjänstemän 374 000 kronor, till
avlöningar till icke-ordinarie personal 173 000 kronor och till rörligt tilllägg
46 000 kronor. Därvid ha två länsstyrelser (Malmö och Göteborg) inräknat
det rörliga tillägget i ordinarie- och icke-ordinarieposterna, medan
tre andra länsstyrelser (Jönköping, Kalmar och Luleå) icke alls upptagit
sådant tillägg.
Departementschef en. Anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän torde i nära överensstämmelse med länsstyrelsernas
förslag böra uppföras med 370 000 kronor.
I det till avlöningar till icke-ordinarie personal för
innevarande budgetår anvisade beloppet ingå medel för avlönande av 2
extra ordinarie biträdande landsfogdar och 7 extra ordinarie landsfogdeassistenter
samt för ersättningar åt vikarier. Därjämte ha medel beräknats
till avlöningar åt befattningshavare inom åklagaraspirantorganisationen
och till arvoden åt högst 6 tingsnotarier under tjänstgöring å landsfogdekontor.
För avlöning under nästa budgetår av 5 extra ordinarie biträdande landsfogdar
och 4 extra ordinarie landsfogdeassistenter erfordras ett belopp av
108 000 kronor. Såsom ersättning åt vikarier för landsfogdar, biträdande
landsfogdar och landsfogdeassistenter torde böra beräknas 32 000 kronor.
Vad angår åklagaraspirantorganisationen torde medel böra beräknas för
avlöning — förutom av de 5 aspiranter, vilka nyligen antagits — av de
ytterligare aspiranter, som i enlighet med vad jag förut förordat till ett
antal av 15 å 16 böra anställas under löpande och nästa budgetår, ävensom
av en assistent under den tid han genomgår polischefskurs. Jag uppskattar
medelsbehovet härför till 150 000 kronor. För arvoden åt tingsnotarier under
deras tjänstgöring å landsfogdeexpedition bör slutligen upptagas ett
belopp av 20 000 kronor. Den under anslagsposten erforderliga sammanlagda
medelsanvisningen skulle alltså uppgå till (108 000 -f 32 000
+ 150 000 + 20 000) 310 000 kronor. Med hänsyn till vad förut anförts bör
Kungl. Maj:t äga möjlighet att medgiva anslagsöverskridande. Posten bör
därför för budgetåret 1948/49 uppföras förslagsvis.
Till rörligt tillägg beräknar jag 80 000 kronor.
Sammanlagda anslagsbehovet skulle sålunda uppgå till (370 000 +
310 000 + 80 000) 760 000 kronor.
IV. Hemställan.
På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för landsfogdarna
in. fl.:
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
24 landsfogdar ....................... Ca 32
Tjänsteman å övergångsstat.
1 landsfogde ......................... Ca 32
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än Ce 2 4.
5 biträdande landsfogdar................ Ce 30
4 landsfogdeassistenter ................ Ce 25
7 landsfogdeassistenter (ambulerande) .. Ce 25;
dels godkänna följande avlöningsstat för landsfogdarna
m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1948/49:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ........................ kronor 370 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis ........................ » 310 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... s> 80 000
Summa förslagsanslag kronor 760 000;
dels ock till Landsfogdarna in. fl.: Avlöningar under XI
huvudtiteln för budgetåret 1948/49 anvisa ett förslagsanslag
av .................................... kronor 760 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Söderqvist.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1918
816112